Skip to main content

Full text of "Pehr Kalms Resa till Norra Amerika"

See other formats


ym^ 



^ r.^u 


V 


i 




1 




1 




1 1 1 





W%X'^ 



'XU ».*^" 



/\, 



'\MM}^r '''<■ 



SKRIFTER 



UTGIVNA AV 





FINLAND 



cxx 




PEHK KALM8 



RESA TILL NORRA AMERIKA 



Ä NYO IITGIFVRN 



AF 



FREDR. ELFTING OOH OEORG SCHAUMAN. 



TREDJK DELEN. 



MED EN INLEDNING 



GEORG SCHAUMAN. 



HELSINGFORS 

TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI 
1915. 



INLEDNINO. 



T denna del af sitt verk redogör Kalm, alltjämt i form 
-*" af dagboksanteckningar, för sin vistelse i Nordamerika 
frän ingängen af äret 1749 tili den 5 oktober s. ä. 

Kalm uppehöll sig i början af nyssnämnda är fort- 
farande i Nya Sverige, hufvudsakligen i den da ännu tili 
största delen af svenskar bebodda församlingen Racoon 
(i nuvarande New Jersey). Hvad han af en 91-ärig gubbe 
och af andra gamla svenskar fick erfara och berättar 
rörande landets kolonisering och de första svenskarnas 
seder och bruk är af stort intresse ännu i dag och inne- 
häller mycket som Israel Acrelius icke omtalar i sin 
tvä är tidigare än tredje delen af Kalms Resa utgifna 
Beskrlfning om De Sxvenska Församlingars Forna och 
Närwamnde Tllständ, Uti det sd kalLade Nya Swenge 
(1759). För att anföra ett exempel: svenskarna köpte af 
indianerna jordstycken, som redan pä Kalms tid ansägos 
hafva högt värde, för ett stycke fris (ylletyg) eller en 
kanna brännvin (s. 54), men kunde i sin tur at engels- 
männen sälja egendomar af lika högt värde som de ofvan- 



398 



VI In led n in g. 



nämnda, obrukade jordstyckena för — en ko, en sugga 
och hundra pumpor (s. 58). 

Ett ämne som särskildt intresserar Kalm — och 
äfven hans läsare — är indianerna och deras förhällande 
tili de europeiska kolonisterna, enkannerligen de svenska. 
Kalm säg med samma känsiä af blygsel som vi tyvärr i 
vara dagar ännu mäste erfara, huru den europeiska civilisa- 
tionen fysiskt och moraliskt neddrager, ja, fördärfvar de 
vilda folkslagen. Sjukdomar, som för indianerna tidigare 
voro obekanta, t. ex. kopporna, jämte brännvinet, som de 
icke heller kände före europeernas ankomst, dödade eller 
förstörde dem — i synnerhet brännvinet, menar Kalm. 
,;Sedan de fätt smaken pä denna drycken eller liqueuren, 
hafva de värit likasom förkjusade efter densamma. Näppe- 
ligen lärer nägon människa hafva högre begärelse tili 
nägot än den en indian har tili brännvin. ]ag har hört 
dem själfva säga, att det är en efterlängtad och hederlig 
död att supa sig ihjäl af brännvin" (s. 41). 

Nägon aktning för indianernas hedniska religion före- 
fanns naturligtvis icke hos de kristna kolonisterna. I detta 
afseende är upplysande hvad Kalm förtäljer om en svensk 
och en indian, hvilka pä en vandring rakat en „rödspräklot" 
orm, som indianen förklarat vara helig; svensken dödade 
ormen »midt för villens ögon" med motivet: «efter du 
tror pä honom, sä mäste jag nödvändigt siä ihjäl honom". 
Ej under dä att indianerna saknade sinne för den kristna 
religionen och gudstjänsten. Den anekdot Kalm berättar 
om en indians besök i Racoons svenska kyrka är karak- 
teristisk: indianen stod och säg och hörde pä en stund, 
och sä sade han: „hä, mycket tai och prat, men intet 
brännvin eller cider" (s. 54). Och än mer belysande är 



Inledning. VII 

det svar en af irokesernas höfdingar enligt Kalms berät- 
telse gaf guvernören i New York Hunter, da han med- 
delade drottning Annas vilja att förse irokeserna med 
kläder för deras kroppar och med ett antal präster för 
deras själars klädande genom evangelii predikan. Höf- 
dingen tackade för de stätliga och vackra kläderna, ,;men 
hvad predikanterna vidkommer, sä har hos dem förut 
värit sädane och sädane, hvilka i stället för att predika 
deras gudeliga religion lärt dem att dricka, att bedraga, 
att lefva inbördes i oenighet; ty att fä mycket skinn- 
varor, hade de fört mycket brännvin med sig, därmed de 
fyllde villarna och bedrogo dem. Han bad guvernören 
taga bort dessa präster frän dem, jämte en hop andra 
europeer, som vistades bland dem; ty förut, innan desse 
kommo tili dem, voro villarne ett ärligt, nyktert och men- 
löst folk, men nu blifva de snart alla skälmar. Förut 
hade de fruktan för Gud; men nu tro de snart att ingen 
Gud är tili." Nägra järnsmeder i stället för prästerna, det 
tyckte indianhöfdingen vara pä sin plats (s. 151). 

I allmänhet bedömer Kalm välvilligt förhällanden och 
personer. Sä mycket skarpare ter sig därför det omdöme 
han fäller om de europeiska kolonisternas sätt att sköta 
jordbruket i Amerika (s. 100 ff.). ,;Äker, äng, skog, bo- 
skap m. m. handteras här mest öfverallt med lika värds- 
löshet, sä att den eljest i dessa hushällsgrenar sä vida 
och längt komna engelska nationen ej tyckes här kunna 
kannas igen", säger han. Europeerna, lika litet som tidi- 
gare indianerna, brydde sig om att bearbeta och göda 
den jungfruliga och utomordentligt bördiga jord de här 
funno framför sig. De odlade den tills den var utsugen, 
förvandlade den därpä tili betesmark, höggo därpä ned 



VIII Inledning. 



den gamla skogen pä ett annat ställe och använde pä 
samma sätt marken mellan de fällda träden, hvilken var 
»sä lös som den bäst uppbrukade kryddgärdssäng". Sä- 
lunda förforo säväl engelsmännen som svenskarna, tyskarna, 
holländarna och fransoserna. Blott en och annan brukade 
sin äker nägorlunda väl. 

Kalm dröjde öfver vären i Racoon. Han säger själf 
att han redan i början af april 174Q hade tänkt resa 
norrut, tili Kanada, hvars flora han särskildt skulle under- 
söka. Men han uppsköt ,;för mänga orsaker" afresan. 
Det kan väl icke anses ogrannlaga att tili de orsaker Kalm 
själf uppgifver (s. 106) lägga en, som han förtiger: „efter 
prosten Sandins död", berättar Acrelius (a. a., s. 397), 
.;tog han sig dess sterbhus med mycken sorgfällighet an, 
gäste uti prästhuset öfver vinteren och predikade mest 
hvar söndag den tiden i Racoon kyrka, hölt ock likpredik- 
ningar, att folket tog honom för en fullkomlig präst". 
Den unga ankan i prästhuset bidrog icke minst att halla 
Kalm kvar — efter äterkomsten frän Kanada gifte han 
sig med henne eller, säsom Acrelius uttrycker sig, „dess 
vänskap för änkeprostinnan Sandin föröktes tili ett äkta 
förbund". 

Den 19 maj 1749 slet sig Kalm ändtligen lös frän 
Racoon och for först tili det närbelägna Filadelfia, där 
han äter besökte bl. a. Benj. Franklin (s. 117). Den 31 
maj lämnade han denna stad. Först for han pä en jakt 
upp för Delaware-floden tili Trenton i New Jersey och 
sä i en af dessa „gemena öppna äkarevagnar, hvilka pä 
steniga ställen nastan kunna skaka lefver och lungor ifrän 
en", tili New Brunswick och vidare pä en jakt tili New 
York, dit han anlände den 3 juni. Efter en veckas vistelse 



Inledning. IX 



därstädes fortsatte Kalm, under hela resan ätföljd af sin 
betjänt, trädgärdsmästaren Jungström, pä en jakt längs 
Hudson-floden tili Albany; färden tog tre dagar i anspräk. 
I Albany dröjde Kalm ätta dagar, sysselsatt med iakt- 
tagelser rörande staden och invänarne (tili största delen 
holländare, snygga och snikna, med negrer som tjänste- 
folk) — iakttagelser, hvilkas meddelande erbjuder stort 
intresse, alltid noggranna som de äro, stundom skarpa, 
stundom äfven roande, säsom t. ex. den om de hol- 
ländska barnens gyckel med Kalms „franska" härpung 
(s. 150). 

Albany var utgängspunkten för den kanadensiska 
resan. Den 21 juni begynte Kalm och hans följeslagare 
färden. Man for tili en början längs Hudson-floden i en 
kanot, som roddes pä gondolier-vis, i stäende ställning, 
af tvenne för ändamälet legda karlar. Men forsar och 
lägt vattenständ tvungo de resande att efter fyra dagars 
roende lämna farkosten och gä tili fots med pick och 
pack, först längs Hudson-flodens stränder, förbi Saratoga 
fästning och Fort Nicholson, sedän ngenom en ovägad 
skog och vild ödemark" sju ä ätta svenska mii tili Fort 
Anne vid Woodcreek flod. Icke utan behag — och jag 
tycker mig här undantagsvis finna ett stilinflytande frän 
mästaren Linnes (af Oscar Levertin sä högt skattade) 
reseskildringar — tecknar Kalm det amerikanska vildmarks- 
landskapet (s. 169). ., Landet eller ödemarken var mesten- 
dels jämnt, nägot lägländt. Här och där nägon bäck, 
som dock nu pä de flesta ställen var uttorkad. Da och 
da nägon liten backa. inga berg, inga stenar, öfverallt 
var landet öfverväxt med stor och hög skog. Träden 
tätä, braf skugga under desamma; men det nöjet för- 



X Inledning. 

minskades af den otaliga myckenhet af myggor, hvaraf 
desse skogar voro fulle. Af örter fanns här ätskillige; 
men de stodo nog glest, mest som i vara skogar, där 
boskapen gjort dem tunna, fast nastan aldrig nägon bo- 
skap värit här." 

I det som fästning öfvergifna Fort Anne Iät Kalm 
göra at sig en ny, större bät af bark, hvars förfärdigande 
han omständligt beskrifver — för att sedän utropa: „och 
si! detta är korteligen beskrifningen pä detta fartyg". Med 
denna bät, som bekvämt rymde fyra män ocli bagage, 
skulle resan fortsättas längs Woodcreek tili Fort S:t Frederic 
i Kanada. Färden blef äfventyrlig. När man laser Kalms 
skildring af denna del af resan, kommer man, trots af- 
saknaden af flykt och fantasi i hans okonstlade och litet 
torra framställning, ofrivilligt att tanka pä indianromanerna. 
Genom en lycklig slump räddade sig Kalm och hans 
följeslagare frän att falla offer för nägra pä krigssträt va- 
rande indianers hämndlystnad. ,;Vi rönte", uttrycker Kalm 
själf förhällandet, ,;i anseende tili dessa efter blod törstande 
barbarer, den goda Gudens synnerliga värd om oss" (s. 179). 
De talrika bäfverdammarna och träd, som fallit ned eller 
som fransoserna med afsikt fällt ned i älfven för att hindra 
engelsmännen att framtränga, försvärade dessutom i hög 
grad färden med barkbäten. Lyckligtvis mötte Kalm sex 
franska soldater, som hade tili uppgift att ledsaga tre 
engelsmän frän Fort S:t Frederic tili Saratoga. Af dessa 
erhöll han den ena af deras näfverbätar mot att lämna 
sin svaga barkbät ät dem för transporten af deras pro- 
viant. Men färden med den nya bäten gynnades icke 
tili en början af tur. Kalm och hans följeslagare togo 
miste om farleden och mäste efter 12 engelska mils färd 



Inledning. XI 



vända om och ro tillbaka längt in pä natten. „Vi trodde 
ibland i vär fruktan", berättar Kalm, „att det var som 
afgjordt, att de villar som gätt ut att siä ihjäl de engelska 
nu skulle träffa oss. Med alit värt roende hunno vi dock 
denna dagen ej halfvägs tillbaka tili det stället där vi 
börjat ro vilse." De resande lägo öfver natten pä en 
holme och lato hellre pläga sig af „den oändeliga mycken- 
het af mygg, som här fanns", än de vägade göra upp 
eld och sälunda leda indianerna pä spären. „Det som 
ökade vär oro i denna ödemarken", tillägger Kalm, ,/var 
att vi om natten hörde villarnas hundar skälla här och 
där i skogen, fast längt ifrän oss". Följande dag var 
stark motvind, och trots de största ansträngningar — „en 
och hvar af oss rodde sä mycket han orkade" — kunde 
de resande icke uppnä Fort S:t Frederic den dagen. Tili 
krafternas stärkande bidrog icke att matförrädet tog slut 
vid frukosten, tili stämningens höjande icke landskapets 
utseende. „ Landet var det magraste och obehagligaste, 
som nägon kan se; det ena faseligen höga berget efter 
det andra, öfverväxte med skog, brante och ohyggelige 
pä sidorna, ja sä, att vi hade mycken svärighet att fä 
nägot sädant ställe där vi kunde komma tili lands med 
bäten att koka vär mat." Nägra dagar senare fick Kalm 
i Fort S:t Frederic se samma indianer i en bät „med en 
läng stäng i framstammen, pä hvilkens ända hängde en 
blodig hufvudskäl af en människa", och höra deras jubel- 
skri öfver den lyckade hämnden (s. 188 ff.), njag kan aldrig 
än tanka pä denna resa", skrifver Kalm, dä han i minnet 
äterkallar den äfventyrliga färden, ,;att jag ej tillika med 
största vördnad erkänner den nädiga Gudens synnerliga 
omsorg och styrelse" (s. 185). 



XII Inledning. 



Den 2 juli ankom Kalm tili Fort S:t Frederic (det 
engelska Crownpoint) vid sjön Champlain och befann 
sig nu pä franskt omräde. ^) Säsom svensk hyste Kalm 
naturliga sympatier för den franska nationen, Sveriges 
gamla bundsförvandt; men dessa sympatier kunde icke 
annat än i högsta grad stärkas af det bemötande som 
öfverallt i Kanada kom honom tili del och hvarpä vi 
skola finna mänga bevis. Redan här, i detta gränsfäste, 
mottogs Kalm pä det mest förekommande sätt af kom- 
mendanten, hvilken — säsom vi numera veta (Roy, Voyage 
de Kcilm au Canada, s. 28) — omedelbart om hans 
ankomst underrättade generalguvernören öfver Kanada, 
markis de La Galissonniere. Och om nägonting var 
egnadt att frän början stämma Kalm gynnsamt mot det 
franska väldet i Amerika, sä var det en af nämnde ge- 
neralguvernör utgifven skrift, som kommendanten visade 
honom, angäende nyttan af att upptäcka och insamla örter 
och andra naturalier äfvensom deras belönande, icke minst 
officerares och soldaters, hvilka i detta afseende utmärkt 
sig. Kalm kan i sammanhang härmed icke äterhälla sig 
frän den allmänna anmärkningen, att de förnämare i Kanada 
hade »mycket större smak för naturalhistorien och annan 
lärdom än uti de engelska kolonier, där de merendels 
mest studerade pä att blifva rika och fylla pungen och 
där de ofta gjorde lek af andra vetenskaper". 

Kommunikationssvärigheter, men kanske än mera 
kommendantens storartade gästfrihet och i öfrigt älskvärda 

1) Kanada tillhörde Frankrike tili 1763, da det genom freden i 
Paris formellt tillföll England. Da denna del af Kalms Resa utkom, hade 
Kanadas öde faktiskt redan afgjorts genom Quebecs och Montreals fall 
1759 och 1760. 



Inledning. XIII 



bemötande, kvarhöllo Kalm i Fort S:t Frederic ända tili 
den 19 juli. Han fortsatte da färden öfver Champlain tili 
Fort S:t Jean vid sjöns norra ända; öfverfarten tog tvä 
dagar i anspräk. Här meddelade kommendanten Kalm 
innehället af tvenne bref som han mottagit, det ena frän 
generalguvernören markis de La Galissonniere, det andra 
frän guvernören i Montreal baron de Longueuil, i hvilka 
kommendanten älades att pä alit sätt befordra Kalms resa 
och gratis förse honom med det som han behöfde. Ett 
par ankare vin ;;Och annat, som troddes tjäna tili min 
förnödenhet och traktering", berättar Kalm, medföljde bref- 
ven, och pä aftonen druckos „under styckens lossande" 
franska och svenska kungens, generalguvernörens m. fl:s 
skälar. 

Frän Fort S:t Jean fortsattes färden den 23 juli med 
äkdon tili La Prairie (de la Madeleine), en liten by pä 
Östra stranden af S:t Lawrence-floden. Landet var närmare 
denna ort väl odladt, fullt af ,;det härligaste hvete". „Vi 
kunde här se ganska vidt omkring oss", skrifver Kalm, 
„och hvart en kastade ögonen, förekom ej annat än stora, 
vida äkrar och ängar samt enstakade gärdar kringströdde 
öfverallt". I Kalms ögon var ett sädant landskap skönt, 
och han gör därför reflexionen: ,; landet i mitt tycke var 
här ett af det täckaste jag ännu sett i Norra Amerika" 
(s. 217). 

Följande dag, efter en kort bätfärd med strömmen 
utför floden, ankom Kalm tili Montreal, där han pä stran- 
den fann sig tili mötes; en mängd nyfikna, som ville se 
huru en svensk tog sig ut, ty tidigare hade icke nägon 
svensk värit i staden. En af guvernören utsänd officer 
förde honom tili guvernörens residens. Där mottogs 



XIV Inledning. 



Kalm af baron de Longueuil med en utsökt artighet, 
som han icke kan nog berömma. Nägra dagar senare 
inbjöds han tili guvernörens fest i anledning af freden i 
Aachen, som — ehuru sluten redan 1748 — nu först 
proklamerades hän „En stor hop officerare ooh andre 
förnäme infunno sig där tillika", berättar Kalm. „Där 
dracks lustigt om längt inpä natten." En annan gäng 
var han inbjuden att följa guvernören och hans familj 
ut tili deras landtställe pä en „behagelig" ö i floden. 

Kalm stannade en vecka i Montreal. I en med en 
officer och tio soldater bemannad bät, som markis de La 
Oalissonniere gett order att ställa tili hans förfogande 
(Roy, a. a., s. 28), reste han vidare längs S:t Lawrence- 
floden tili Trois Rivieres, säte för en af Kanadas tre gu- 
vernörer, och tili Quebec, landets hufvudstad pä den 
tiden. Efter tre dagars resa anlände han den 5 augusti 
tili Quebec. Han ledsagades genast af den ätföljande 
officeren upp tili slottet, tili markis de La Oalissonniere. 

Kanadas dävarande generalguvernör var nägra och 
femtio är gammal och enligt Kalm ,;liten tili växten, nägot 
krokryggot, men eljest af ett behageligt utseende" (s. 346). 
i själfva verket var han puckelryggig, och det berättas 
om honom att indianerna, dä de vid hans ankomst tili 
Kanada kommo för att hälsa honom, tilltalade honom 
med orden: ,;Du mäste hafva en mycket vacker själ, efter- 
som den store höfdingen, vär fader, sändt dig hit med en 
sä ful kropp att befalla öfver oss" (Biographie unlverselle, 
XVI, s. 370). Det är icke omöjligt, fastmer sannolikt, att 
Kalms första intryck af honom var liknande, ty Kalm 
säger, att „en som ej noga kände denna herren skulle 
tagit honom för en torr och mindre behagelig i umgänge" 



Inledning. XV 



(s. 348); men snart hade man klart för sig att han verk- 
ligen var, säsom Kalm säger, ,;en herre af ogemena egen- 
skaper" (s. 248). ,;Han hade en sä djup insikt mest i 
alla vetenskaper, att en mätte häpna däröfver, och uti 
naturalhistorien var han sä allestäds inkommen att, da 
han började tala däruti, visste jag näppeligen, om jag 
skulle tro minä egna öron och ögon, eller om jag skulle 
inbilla mig att var store Linn/eus under en annan skapnad 
flytt hit." ,;Jag tillstär uppriktigt", säger Kalm vidare 
om La Galissonniere: „att hvar gäng jag hade den näden 
att vara hos honom (som dock skedde tidt och ofta) var 
jag som i en skola och fick lära mängahanda nyttigt. 
Här inhämtade jag flere sätt, huru naturalhistorien skulle 
appliceras tili politiken och statskunskapen, att göra ett 
land mäktigt och försvaga därigenom dess afundsjuka 
grannar." Kalm är idel entusiasm i sin karakteristik af 
La Galissonniere, och han utropar slutligen: ,;Mer än 
lyckligt det land eller det Iän, som fär en sadan höfdinge! 
Där behöfver en ej sucka öfver nägra af egennyttan hop- 
sökta hinder i sädana idrotters skötande, hvarmed en i 
framtiden viii gagna det allmänna" (s. 346 ff.). 

La Galissonniere visade Kalm ali tänkbar bevägenhet 
under hans länga uppehäll i Quebec. Han inbjöd nastan 
dagligen Kalm tili sitt bord; han gaf honom tili ciceron 
medicine doktorn Gauthier, tillika en framstäende bota- 
nist; han utverkade honom tillständ att besöka nunne- 
klostren i och utanför staden; han anskaffade honom en 
pälitlig indian tili vägvisare pä en utflykt tili en förnäm- 
ligast af indianer bebodd by Lorette; och — framförallt — 
han Iät hyra upp rum för Kalm och hans följeslagare och 
oaf order om att alla kostnader för deras resa i Kanada, 



XVI Inledning. 



af hvad slag de än vara mände, skulle betalas ur krono- 
medel. O 

Tyvärr mäste La Galissonniere redan den 15 au- 
gusti lämna generalguvernörsämbetet at markis de La 
JONQUiERE. Kalms skilddng af ceremonierna vid detta 
tillfälle är läsvärd (s. 295 ff.). La Galissonniere kvar- 
stannade dock i Quebec nastan hela den tid Kalm vistades 
pä orten. Den nye generalguvernören visade, ocksä han, 
Kalm bevägenhet, men Kalms karakteristik af honom 
saknar fullständigt den värme som genomgär teckningen 
af hans företrädare i det höga ämbetet. Mycket läng tili 
växten, litet framätlutad vid gäendet, säger Kalm om 
La Jonquiere, nägot öfver 60 är, särad i axeln under en 
sjödrabbning; „var i öfrigt en ganska behagelig herre, 
som visste alltför väl att visa sig nädig, när han ville, och 
under detsamma iakttaga sin höghet" (s. 2Q7). 

Frän Quebec gjorde Kalm i sällskap med nägra 
franska herrar, bland dem doktor Gauthier, en tre dagars 
utflykt tili grufvorna vid Baie S:t Paul och Montmorency 
Vattenfall m. fl. orter norrut frän Quebec, pä S:t Lawrence- 
flodens västra strand. Ocksä kostnaderna för denna färd 
betalades med kronomedel. 

^) Specifikationerna öfver hvad som utbetalats för Kalm äro, jämte 
intendenten Bigots „memoire" tili marinministern, publiceradc af Roy 
(a. a., s. 28 ff.). Man ser af dem att Kalm och hans betjänt pä franska 
kronans bekostnad fingo i Quebec fullständigt ekipera sig, ja t. o. m. 
köpa sig husgeräd, barbera sig och bada; tvätt, urreparation, vax, alit 
betalades af kronan, som dessutom gaf dagtraktamente under hela 
vistelsen i Kanada. Tili alit detta kom en riklig vägkost, bestäende af 
skinka, tungor, höns, fär- och oxkött, smör och ost, vin af olika slag 
m. m. Tillsammans uppgingo kostnaderna tili 2,182 livres 12 sous 
6 deniers. 



Inledning. XVII 



Den 11 september, efter en 40 dagars vistelse, läm- 
nade Kalm Quebec i ;,en af konungens bätar", hvilken 
markis de La Jonquiere ställt tili Kalms förfogande jämte 
sju man, som skulle ro honom tili Montreal. „Midt i 
bäten var en stor kur af fint blätt kläde, hvarunder vi 
kunde sitta frie för regn", berättar Kalm med en viss 
stolthet (s. 353). Han anlände tili Montreal den 15 sep- 
tember. Da Kalm den 5 oktober slutar sinä i denna del 
af hans Resa offentliggjorda dagboksanteckningar, befinner 
han sig fortfarande i Montreal . . . 

Sädant var det yttre förloppet af Kalms kanadensiska 
resa. Hans egen skildring är i detta afseende icke öfver- 
skädlig, och den ofvan gifna framställningen har därför 
synts mig pä sin plats. Öfverskädliga äro icke heller de 
iakttagelser Kalm meddelar rörande förhällandena i Ka- 
nada. Men det hindrar icke att de äro mycket intressanta 
och värdefulla. Genom att utesluta det mesta af sinä 
rent naturhistoriska anteckningar och reservera dem för 
ett eller flere särskilda arbeten (ätminstone en »Flora 
Canadensis", som sedän aldrig utkom), genom att ändt- 
ligen själf inse att dessa anteckningar tili största delen ut- 
gjordes af „torra beskrifningar" (s. 271), har Kalm kunnat 
ge sinä i denna del meddelade iakttagelser en njutbar form. 

Det är svärt att säga hvad som har största värde i 
Kalms iakttagelser rörande Kanada. Han observerade de 
ekonomiska, sociala, administrativa, religiösa och etno- 
logiska förhällandena med samma intresse och noggrann- 
het som de naturhistoriska. 

Hvad Kalm säger om indianska antikviteter, och i 
samband därmed om sitt sammanträffande med den fram- 
stäende resenären och officeren La Verendrye (som han 



XVIII Inledning. 



orätt kallar Verandrier) erbjuder ur geografiskt-historisk 
och arkeologisk synpunkt stort intresse (s. 261 ff.) och 
har uppmärksammats af historiker i vara dagar (se Kings- 
FORD, History of Canada, III, s. 379 f.). 

Kalms skildringar af jesuiterna, prästerna och barfota- 
munkarna (ss. 272 — 281) och af nunneklostren (ss. 266, 
281, 302) — hvilka sistnämnda särskildt synas ha intresserat 
honom, ty han besökte ej mindre än tre sädana i Quebec 
eller dess omgifning — läsas med nöje ännu i dag. En 
kanadensisk författare (Roy, a. a., s. 22) har anmärkt att 
lutheranen sticker fram i teckningen af t. ex. barfota- 
munkarna, i hvilken sälta och sanning blandas. Man kan 
ock förstä att Kalm säsom protestant icke fann alit till- 
talande i Kanadas religiösa lif; redan da ansägos för öfrigt 
kanadenserna ,;af bägge könen" vara mer stränga i sin 
katolicism cän fransmännen i moderlandet. Endast en 
protestant kunde tilläta sig en anmärkning sadan som 
Kalms om päfvens förhällande tili bäfverköttet, hvilket ats 
af katolikerna pä de s. k. magra dagarna, att ,;Hans Helig- 
het Päfven har uti sitt system, pä sätt som mänge af de 
gamla zoologi, fört bäfvern bland fiskarna" (s. 385). 

Eör seder och bruk har Kalm skarpt öga. Han an- 
tecknar säsom en egendomlighet för fransmännen i Kanada 
,;att, dä nägon prustade [nyste], gjorde de tillstädesvarande 
en reverens" och att man icke hälsade pä alla pä gatan, utan 
blott pä bekanta och de förnämare, m. m. d. Kvinnornas 
ställning och bruk, men ocksä deras utseende, intresserar 
speciellt Kalm. „Fruentimren voro pä det högsta mana 
om att utkrusa sitt hufvud; häret skulle alltid ligga i lockar 
och dageligen pudras, fast hon aldrig viste sig utom 
dörren och fast hon i öfrigt gick med en kort, smutsig 



Inledning. XIX 



tröja och en stackot, ovälig kjortel, som ej räckte midt 
pä benet." Kalm beklagar sig öfver de kanadensiska da- 
mernas fäfänga och modedärskap; alit skulle vara efter 
nyaste modet, ,;men olyckan var att det de togo för nyaste 
modet hade ibland blifvit gammalt och aflagdt i Frank- 
rike, ty som skeppen endast en gäng om äret, eller i juli 
och augusti mänader, kommo hit frän Frankrike, sä blef 
det i Kanada hela det följande äret det nyaste modet hvad 
desse fört med sig eller ock ibland af skalkhet inbillat 
dem". Kalm fann kvinnorna i Montreal vackrare än dem 
i Quebec, och dock blefvo de senare i allmänhet tidigare 
gifta än de förra. „]ag tyckte ock", säger han, ,;att de i 
Quebec voro för mycket frie och att de i Montreal hade 
en mera prydande blygsamhet"; de voro icke heller „all- 
deles sä flyktige, utan mera fallne för arbete". I Quebec 
gjorde de blott nägot stygn pä sin söm; ,;Och dä nägon 
ungkarl, bekant eller främmande, kom in, kastades sömmen 
bort, och göromälet blef i stället att sätta sig bredvid den 
inkomna, prata, le och flasa med honom och Iata tungan 
gä som lärkevingar, om ej fortare, och dä kom an pä att 
veta artigt raillera och inkasta tvetydiga ord, och det hette 
dä avoir beaucoup d'esprit" (ss. 372 ff., 21Q 1, 236 f.). Man 
bör läsa Kalms iakttagelser om kvinnorna i Kanada full- 
ständigt; säsom ocksä andra författare anmärkt, sakna de 
icke sitt behag. 



Den karta, som i förordet tili andra delen af Kalms 
Resa utlofvades tili denna del, kan icke bifogas. Vid 
ett besök i Stockholm senaste höst har jag i Vetenskaps- 
akademiens bibliotek ytterligare försäkrat mig om att Lewis 



XX Inledning. 



Evans' för hand tecknade karta öfver Kalms färder i 
Amerika icke finnes där. Den för ändamälet lämpligaste 
tryckta kartan, den som ingär i den holländska öfver- 
sättningen af Kalms Resa, har icke kunnat reproduceras, 
emedan Universitetsbibliotekets exemplar af arbetet, lika- 
som för öfrigt äfven Kalms manuskript, blifvit vid världs- 
krigets utbrott inpackadt och, sä länge kriget varar, är 
otillgängligt. 

Helsingfors, i januari 1Q15. 

Oeorg Schauman. 



Rättelser. XXI 



Rättelser, 

gjorda i denna upplaga af 

KALM S Resa tili Norra Amerika, 
Tom. III. 

(Hänvisningarna gälla texten i den gamla upplagan.) 

Pag. 6 rad. 8 nfr : «amer.» tili «Amer.». 

«Dellavare» tili «Dellaware». 

» » » 

«musquee» tili «musqn6». 
«backar» tili «bäckar». 
«york» tili 4 York». 
«liter» tili «litet». 
«Edvards» tili «Edwards». 
«Snov» tili «Sdow». 
«Veratrnm» tili «Veratrum». 
«Itchveed» tili «Itchweed». 
«deta» tili «detta». 
«Dellavare» tili «Dellaware». 
«bärthnggen» tili «bärthuggen». 
«mncket» tili «mycket». 
«djnpa» tili «djupa». 
«sedän» tili «seden». 
«hanan» tili hänen». 
«Äugelsmän» tili «Ängelsmän». 
«Whip-poorvill» tili «Whip-poorwill». 
«Franckiin» tili «Franklin», 
«säledes» ntelämnats. 
«finnes» tili «finnas». 
«Linnns» tili «Linna^us» 
«curuli» tili «cuculi». 
«vtan» tili «ntan». 
«svärigheter» tili «svärigheten». 
v^morusf tili f-Morus-». 



6 ] 


rad. 


8 nfr : 


7 




7 nfr.: 


14 




5 » 


19 




13 » 


21 




14 nfr.: 


22 




7 nfr.: 


25 




1 nfr.: 


31 




6 nfr.: 


39 




6 » 


47 




8 nfr.: 


» 




2 » 


49 




8 nfr.: 


69 




4 » 


76 




5 » 


77 




3 » 


79 




5 » 


84 




6 nfr.: 


86 




16 nfr.: 


» 




4 nfr.: 


94 




12 ufr.: 


101 




6 » 


117 




13 ■. 


144 




16 » 


147 




16 nfr.: 


153 




2 nfr.: 


173 




4 nfr.: 


175 




9 » 


210 




12 » 



371 » 1 nfr. 
379 » 14 ufr. 
396 » 6 nfr. 



XXII Rättelser. 

Pag. 211 rad. 11 nfr.: «famnas» tili «famnars». 

» 214 » 5 » «ödemak» tili «ödemark». 

» 229 » 7 » «Montroah tili «Montreal». 

» 251 » 10 ufr,: «ntan» tili «utan». 

260 » 15 nfr.: <i-Ascepias-!> tili <i. Asdepiasy. 

> 264 » 15 nfr.: «kropen» tili «kroppen^>. 
» 274 » 16 » «ei» tili «ej». 

» 285 » 1 nfr.: «stället» tili «=ställe». 

» 354 » 6 ufr.: «bevämligen» tili «beqvämligen». 

» 355 » 11 » «lifräk» tili «lifräck». 

» 360 » 8 » «bejena» tili «betjena». 

> 361 » 11 nfr.: «vacka» tili «vackra». 

» 362 » 13 ufr.: «Församlingare» tili «Församlingarne». 
» 365 » 14 — 15 ufr.: «Galisssoniers» tili «GalisKonieres». 

iagrostisT> tili v.Agrostis'». 

<.wxalis» tili «.Oxalisy. 

<och och» tili «och». 
» 407 » 1 » «Colonienre» tili «Colonierne». 
» 414 » 7 » «panska» tili «ganska». 

> 427 V 9 ufr.: «Blymals» tili «Blyraftilms). 
') » » 15 nfr.: «partiklar» tili «particlar». 

» 434 » 1 » «Larurentii* tili «Laurentii». 

» 437 » 1—2, 4, 9—10, 12 nfr. <^Petite Revire» och < Petite 

Rivire» tili «Petite Riviere». 

» 453 » 16 ufr.: < underrättadt» tili «underrättad . 

» 478 > 6 » «Albeny» tili «Albany». 

» 483 » 13 nfr.: «Carkajoux» tili »Caroajoux». 

» 537 » 7 » «17» tili «16». 

Dessutom har interpunktionen här och där ändrats. 



Tryckfel, 

observerade i texten tili denna uj)plaga. 
Sid. 24 rad. 14 ufr. stär «Insekter», bör vara «Insecter 



170 


» 1 » 


» 


«Puncbins», » 


» 


«Puncbins». 


175 


3 nfr. 


» 


«Woodereck)>, » 


» 


« Woodcreek 


192 


» 17 » 


» 


«fubbifloris», » 


» 


«subbifloris» 


196 


» 8 » 


» 


«Harfwarne», » 


» 


«Harfvarne« 


346 


» 15 )) 


» 


«krogryggot», » 




«krokryggot> 



(Sn 





AMERICA, 

^m^l ©fDcnfta QBetenf!ap5 

Academiens 6efa(In(n0f 

Publici fo(lnab/ 
görcättob 

PEHR KALM, 

Oeconomie Profeflor i Äbo, famt gebamot af 
Äonsl. ©menif a 2Setcn(f öpö ^ Academiea. 

Tom. III. 

I Tieb KOftgL JXXajltQ TjUctnäbi^jit Privilegio, 

STOCKHOLM, 
^m päDirecX LARS SALVII fOlllta&,i76n 





Är 174 9. 

Den 2 Januarii, n. st. 

ndianernas forna verktyg. Innan Euro- 
peerne, genom Columbi anvisning, kommo 
til Yästindien, visste desse Villar eller 
Indianer, som där frän urminnes tider 
bodde, ej af järn; ja eliuru i Norra 
America mäst öfveralt finnes en mycken- 
het af järn-malm, var den dock för dessa 
Indianer aldeles obekant. De nödgades 
därföre, i brist häraf, betjäna sig af hvass-kantade sten- 
bitar, mussel-skal, fogel- och villa djurs-klor, ben-stycken, 
och annat dylikt, til yxar, knifvar och annan nödig red- 
skap. Det är da ej at undra, om deras lefnad värit mycket 
usel, och oin de dragit sig frara, huru de kunnat. De 
gamle Svenske, som här bodde, hvilka ock i deras barn- 
dom, da landet ännu var fullt af Indianer, omgingos med 
dem, visste ännu nogsamt at heratta om deras da va- 
rande lefnad. Man fmner ock ännu i denna dag, vid 
plögning och gräfning i jorden, hvarjehanda deras forna 
verktyg, af hvilka de betjänt sig, innan de af de Svenska 
och andra Europeer blefvo försedde med järn-red| skap; 
ty det är at märkä, at Indianerne nu för tiden bruka 
öfveralt alla sinä verktyg af järn och metall, dem de 
dageligen förskaffa sig af Europeerna, hvarom utförligare 



Nya Jersey. Racoon. 



längre f ram skal liandlas. Ocli som jag liade tilfälle bäde 
at se och samia en liop af ofvanomtalte Indianers forna 
verktvg, sä vii jag här litet orda därom. 

Deras yxor voro gemenligen af sten. Til skapnad 
likna de merendels sädana viggar vi klyfva trän med. 
De äro af et qvarters längd ungefär, och smalheten pro- 
portionerad därefter. De äro som en vigg hvassa at ena 
änden, dock är denna hvasslieten mera trubbig, än pa 
vara viggar. Som denna sten-j^xan matte fästas vid nägot 
skaft, sa var up vid tjocka ändan en rand utgräfven rundt 
omkring stenen. Sedän hade de (jpnat eller klufvit ändan 
pa en käpp, trädt stenen pä det sätt därimellan, at den 
ntholkade randen pä stenen kömmit at svara mot de klufna 
ändar pä käppen, som da legat i bemälte utgrafna rand. 
och sä med tagor aller annat bundit ihop klyfvan, nngefär 
pa samma sätt, som Smedar fästa uti en klufven trä-käpps 
ända de järn-viggar, som de bruka, at Imgga af järnet 
med. Somlige af dessa sten-yxor voro ej sä utholckade 
ofvantil rundt omkring, utan synes de samma mera värit 
brukade at halla i handen, at stöta eller hugga med, än 
at brukas med skaft. Sa manga jag sett af 'dessa yxor. 
besta de til största delen af Saxo, eller härda hellebärgs 
arter: somlige af en fin hard svart eldfast sten. När 
Indianerne ville fillla omkull nägot tjockt stort trä, sa 
dugde ej desse 3"xor, ntan i stället för an(]ra verktyg 
'^ därtil, betjänte de sig af | eld. De gjorde en stor brasa 
ned vid roten pa trädet, och brände det sa omkull; men 
at elden ej mätte bränna trädet högre up, än de ville, 
hindrades sadant med trasor, fäste pä en stang-ända, hvil- 
ken doppades i vatten. hvarmed trädets stam, litet ofvanför 
elden, ständigt öfverströks. När de ville utholka nägot 
tjockt trä til Canoe eller bat, sa lade de torra «jvistar 
langs efter stammen pä trädet, sä langt de ville hafva 
triidet utholkat, tände sa eld pä samma (jvistar. och alt 
som de upbrunno, lades nj^a i stället: med väta trasor 
och vattnets varsamma paspillande voro de under brän- 
ningen ständigt sysselsatte, at hindra det elden ej mätte 
utvidga sig längre hvarken til sidorna, eller til ändan, än 



Nya Jersey. Racoon. 



det behöfdes. När de salunda fatt bränna trädet sä djupt 
de ville, ocli de trodde trädet utan fara kunna tola, be- 
tjente de sig sedän af ofvanbeskrefne sten-yxor, eller af 
hvassa flint- ocli quarts-stj^cken, eller ock af livassa mnssel- 
skal, at skrapa bärt det brända, ooh göra bäten slät inuti, 
samt at skapa honom hura de ville. I stället at med yxa 
afhugga sä länga stycken de ville af de stockar de ärnade 
til bät, skedde sädant alt med bränning. En sadan deras 
bat var ibland 15 til 20 alnar läng. Men förnämsta ocli 
mästa nyttan af dessa sten-yxor (som alle gamle Svenske 
niig berättade,) var, at med dem förskaffa sig tjänliga 
ställen til deras Mays-plantager, som skedde salunda: när 
de ville anlägga en Mays-plantering pa nägot ställe, som 
var öfverväxt med skog, hackade de med desse sten-yxor 
pä et ställe bärt barken rundt omkring träden, i synner- 
liet, da de safvade, hvaraf träden torkades bärt, och drogo 
ej mera saft iitur jorden, ej eller skylde de | före med p- 
sinä löf: de smärre trän ryckas med magt bärt: jorden 
liackades sedän up med krokota och hvassa qvistar. 

I stället för Knif betjänte de sig antingen af en hvass 
flint- bit, eller et hvasst stycke quarts af nägon annan 
hvass hard stenart, eller af et hvasst musselskal, eller af 
nägot stycke ben. som de siipat hvasst. 

Pa ändarna af deras pilar fastbnndo de smala hvassa 
och kantiga sten-bitar; ty som de icke hade järn at göra 
honom hvass med, och de trän här funnos, ej voro af 
den härdhet, som därtill fordrades; sä brukades sadana 
stenbitar. Desse voro merendels af flinta eller quarts. 
ibland ock af annan stenart. Andre betjente sig af djurs 
ben, fogelsporar eller djur-klor härtil. Somlige af dessa 
gamla harpouner äro nog trubbige, och tyckes altsa, som 
Indianerne väl kunnat därmed döda foglar och smärre 
djur; men om desse stenbitar kunnat med den kraft de 
fatt af bogen tränga sig längt inuti et djur eller inänniska, 
vet jag ej ; dock funnos somlige, som voro ganska hvassa 
och mycket väl gjorde. 

Stenstörar voro af en half alns längd, mer eller 
mmdre, samt af den tjocklek ungefär, som en karls arm. 



6 Nya Jersey. Bacoon. 

De bestä merendels af en svart stenart (Saxo): brukades 
fordom af Indianerna, at stöta deras May s sönder med. 
Ifrän urminnes tider har Mays värit Indianernas förnämsta 
ocli snart sagt endaste sädes-slag. De brukade hvarken 
hand- vatten- eller väder-qvarn at fä det sönder; ty de 
visste ej livad qvarn var, eller huru den säg at, innan 
Europeerne kommo hit. Gamle Fransoser i Canada berät- 

p. ö tade mig i hvad obeskrifvelig | förundran och liäpenhet 
Villarne stannade, när Fransoserne hade där lätit bygga 
den första väderqvarn. De stormade i myckenhet til frän 
alla orter, äfven frän de vidt aflägsna, at se et sädant 
underverk, och kunde sitta flera dagar pä platsen brede- 
vid, at endast se och gapa därpä. De yoro länge i den 
fuUa inbillning, at den ej drefs af väder, utan af synner- 
liga andar, som bodde däruti. Det samma skedde pä visst 
sätt äfven, när den första vattu-qvarn blef där inrättad. 
De stötte ali sin säd eller Mays sönder nti utholkade trän 
med ofvannämde stenstötar. En stor del af dem betjänte 
sig ock af trästötar därtil. Den svarta stenen, hvaraf sä 
förenämde sten-yxor som sten-stötar voro gjorde, är ganska 
god til brynstenar, och brukas gemenligen desse India- 
nernes yxor och stötar denna tiden förnämligast därtil, 
sä af de Svenska, som de Ängeiska, da de kunna finna 
pä dem. 

Villarnas fordna grytor voro dels gjorde af ler, dels 
af h\Arjehanda slags Tälgstenar. De förra bestä af en 
mörk lera, utblandad med grofva hvita sand- eller quarts- 
korn, och sä i elden bränd: vid öfra brädden äro pä ät- 
skilliga 2me häl, et pä hvardera sidan, därigenom Villarne 
trädde en käpp, och hängde den sä öfver elden, dä de 
ville koka. De äro nastan alla utan fötter. Underligt är, 
at man aldrig funnit nägon af dessa, som värit glaserad, 
hvarken pä yttra eller inra sidan. En och annan af de 
äldsta Svenskar kunde ännu päminna sig, at de sett Vil- 
larna i deras barndom koka sin mat däri. Desse deras 
tälgstens grytor äro merendels hei tunne: storleken ät- 

p. 6 skiUig: hafva värit gjorde dels af en grönak|tig, och dels 
af en grä tälg-sten. Somlige ock af en sädstens art. 



Nya Jersey. Racoon. 



Botten och bräddarna äro ofta öfver en tum tjocke. 
Ehuru de ej visste hvad järn, stäl, eller annan metall 
var, hafva de dock hei behändigt utgröpt och hkasom 
utsvarfvat dessa tälgstens grytor. 

Indianernas forna Tobaks-pipor äro äfven dels af lei-, 
dels af tälgstens och serpentinstens arter. Det första slaget 
har ungefär den skapnad, som vara Tobaks-pipor, fast 
mycket gröfre och ej sä nätt arbetade: skaftet är tjockt 
och stackot, näppeligen öfver en tums längd, ibland dock 
til den längd som et finger. Til färgen se de ut som 
vara Tobaks-pipor, da de blifvit länge brukade. Deras 
tälgstens-pipor bestä af samma tälgstens arter, som deras 
grytor. Somlige af dem äro tämeligen nätt utarbetade, 
ehuru de hade hvarken järn eller stäl. Men utom före- 
nämde sten-slag, hvaraf de gjordt sinä Tobaks-pipor, finnes 
än en annan art af pipor, hei konstigt utarbetade af en 
fin röd tälgsten eller serpentin-marmor-art: desse äro 
mycket rare, och brukas säilän af andra, än af Indianernas 
Konungar. Denna fina röda stenarten är likaledes mycket 
rar, och finnes endast i de Villars land, som kallas Aiouez, 
belägit pä andra sidan Micissipi, som Pater Charlevoix 
skrifver i sin Journal Historique d'un Voyage de VAmer. 
T. V. p. m. 311. och dess 13:de bref. Indianerne sjelfve 
halla gemenligen en pipa af denna sten-art sä dyr och af 
det värde, som et lika stort stycke silfver, ja ofta än 
dyrare. Af denna fina stenart bestä ock nastan altid deras 
af Fransoserna sä kallade Calumet de paix, eller Frids- 
pipa, som de vid sinä Frids-slut och alliancer betjäna sig 
af, I och hvilka omtalas af nastan alla, som skrifvit om 
dessa folkslag; hvarom äfven framdeles, vii GUD, pä sit 
ställe omständeligen skal handlas. 

Til Fisk-krokar brukade de krokar af ben, samt fogel- 
klor. Utgamle Svenske sade, at i deras barndom var en 
myckenhet Indianer här i nya Sveriget, hvilka uti floden 
Dellaware med nyssnämde krokar fängade fisk. 

De förskaffade sig Eld därmedelst, at de ständigt 
vredo ändan af et härdt trä pä et annat, som var blött 



Nya Jersey. Racoon. 



och torrt: fortforo clärmed til dess trädet först började 
ryka, och sedän tog eld. 

Ofvanbeskrefne Indianernas forna verktyg af sten 
finnas ännu da ocli da i jorden vid gräfvande och plöjande; 
dock ej mera i den myckenhet, soin i gamla gubbars barn- 
dom; emedan de nu dels äro utödde, dels nedkörde för 
djupt i äkrar, dels har tidens längd sänkt dem djupare 
ned i jorden, dels har somliga af dem af älder smälats 
sönder. 

Si sädane voro Indianernas forna verktyg, och den 
nytta de gjorde af dem, innan Europeerne kommo hit, 
och innan de fingo veta järnets nytta. Det är dock un- 
derligt och märkvärdigt, at ehuru detta landet är fullt 
med järn-malm, och Indianerne för Europeernas hitkomst 
bodde öfver alt här i landet, ja, at man kan visa här flera 
ställen, där nu äro uptagne järn-grnfvor, pä hvilka förr, 
ej fyllest hundrade är tillbaka, stora Villarnas städer stätt, 
sä kände de dock ej den malm de dageligen sago och 
trampade pä, ej eller visste de, hvartil denna metallen 
p. B dugde: de suto och | bodde pä sjelfva järn-grufvan, och 
gingo ändock of ta Jänga vägar, at förskaffa sig en sadan 
usel sten-yxa och sten-knif, m. m. som ofvanbeskrefven 
är: de nödgades sedän använda flera dagar, at genom 
slipning mot hällebärg och andre stenar, fä den nägor- 
lunda hvass, fast nyttan ej pä langt när svarade mot deras 
arbete; ty med en sadan sten-yxa kunde de aldrig f ällä 
omkull nägot tjockt trä, svärligen hugga af et smalt : ej 
urgräfva trä: ej göra 100: de delen af de arbeten, hvartil 
vi behändigt kunne bruka vara järn-yxor. Sälunda se vi 
hvad okunnoghet och djerft förakt för nyttiga vetenskaper 
gör. Salt det land, som vet sätta rätta värdet pä dem! 



Den 5 Januarii. 

Juledagen firades i dag, sä af de Svenska som 
Ängelska, emedan de bägge rättade sig efter gamla stylen. 
De af Ängelska Kyrkan gjorde näppeligen nägon större 
beredelse til Juldagen, än til nägon annan Söndag, och 



Nya Jersey. Racoon. 



där den inföll pä nägon Söknedag, firades den föga mer 
än en Apostledag hos oss. Än mindre väsende gjorde 
Qväkanie däraf; ty som de ej halla andra helgedagar än 
Söndagen, sä sker det ock sä med Juldagen, at de pä den 
göra alt vanligt arbete, da den ej infaller pä en Söndag. 
I fordna tider liafva de Svenske om Juldagen haft Ijus i 
Kyrkan, och firat denna högtid pä sätt, som i gamla 
Sveriget sker; men nu briikas mga Ijus, och har dess 
firande mycket aftagit. 

Den 6 Januarii. 

Harar fmnas nog ymnogt här i landet; men de äro 
skilde ifrän vara Svenska därutinnan, | at desse Ameri- 
canske äro mycket mindre, dock ej aldeles sa smä som 
Caniner: de äro altid bäde vinter och sommar ungefär af 
samma grä färg, som väre Nordiske om sommaren: spetsen 
pä deras öron är altid grä, och ej svart; svantsen äfven 
bade vinter och sommar grä ofvanpä. Han ynglar flera 
gangor om äret, nämligen: om vären sades han yngla uti 
iholip-a trän, och om sommaren i Junii och Julii manader 
uti gräset. När han blifver skrämd, tager han gemenligen 
sin undanflyckt nti iholiga trän, hvadan han tages ut 
antingen med en käpp med k)'ok i ändan, eller at man 
hugger häl pä trädet midt emot där han sitter, eller at 
man röker under med eld, da röken nödgar honom, at 
komma ut. Hundarnas tjenst brukas vid alt detta. Desse 
Harar sades aldrig bitas, utan man kunde tryggt taga uti 
dem. Om dagarna ligga de merendels altid uti iholiga 
trän, och gä dä nastan aldrig ut, om de ej af folk och 
hundar blifva därtil nödgade; men om nätterna är deras 
tid, at altid vara ute och söka sin föda. När det är fult 
väder och snögar, sades de ligga en eller par dagar stilla, 
utan at gä ut. I käl-landen göra de ibland skada ; n:ien 
i synnerhet pä äppel-träden. pä hvilka de afskala ali bar- 
ken ned vid marken. Alla berättade enhälligt, at denne 
Hare är längt fetare om vintern, da det är kalit af fi'ost, 
än dä det är blidt och vatt väder eller mild väderlek: 



10 Nya Jersey. Racoon. 



flere orsaker kuncle gissningsvis härtil angifvas. När de 
här fingo nägon lefvande, sä dödade de honom gemen- 
ligen pä det sätt, at man tog honom med vänstra handen 
uti bägge bakbenen, höll honom sä litet frän sig hängande 
p. 10 med ryggen mot högra handen. Da man | med samma 
högra hand gaf honom et eller flera slag bak i nacken, 
hvaraf han strax dödde. Skinnet af dessa djuren nyttjas 
ej til nägot, emedan det är sä skört, at det icke häller 
at fläs af kroppen, utan man tager i hären ooh drager 
pä, da skinntapparna följa med; och pä det sätt tages 
eller pläckas skinnet af honom. Man kan aldrig göra 
dem tama. De hade altid, äfven midt om vintern, ge- 
menhgen en myckenhet af vanliga loppor. 



Den 16 Janiiarii. 

Möss af det ordinaira slaget funnos i alla gärdar, sä 
i stadeina som pä landet i stor myckenhet, 0(3h gjorde 
här samma skada som i de gamla länderna. Olixmixon uti 
sin B)itish Empire in America Voi. 1. p. 444, skrifver, at 
inga Möss och Rättor voro uti Norra America, innan de 
med skepp frän Europa blefvo förde dit; huru grundadt 
detta är, kan jag ej säja; men det vet jag, at jag pä ät- 
skilliga ställen i ödemarkerna, där ingen människa bodt, 
uti bärgs- och sten-springor bäde sett och ihjälslagit de 
smä ordinaire mössen. Monne man kan tro, at alle desse 
sä kringspridde kömmit til sin början först hit frän 
Europa"; 

Rättor voro ej bland den minsta skadeliga ohyra, 
som fans här i landet. De infunno sig ej allenast i 
städerna, utan ock ute pä landet där de pä mat-varor 
gjorde mycken skada. De voro mäst sä store, som vara 
ordinaira Rättor i Europa; men färgen skildes nägot, som 
pä dessa Americanska var blägrä, eller gra, stötande nägot 
pä blätt. Jag frägade de Svenska, om de visste, om desse 
p. 11 värit här i landet, innan Europeerna | kömmit hit, eller 
om de först blifvit hitförde frän Europa med skepp; men 
ingen kunde gifva mig nägon säker uplysning härut- 



Nya Jersey. Racoon. 11 



innan; cläruti kommo dock alle öfverens, at ärligen f oras 
hit öfver, en hop af sädane skade-djur pä de skepp, som 
anlända fran Europa ocli andra orter. Men Herr Bartha:*! 
pästod, at desse Rättor värit här i landet för Europeernas 
hitkonist; ty lian har sett en myckenhet af dem vid de 
höga bärgen, som ligga ofvanför de Angelska Colonier, 
ooh kallas Blew mountains, hvarest de hafva sit tilhäll 
under ocli imellän stenarna, samt in i de underjordiska 
grottor, som där finnas. Om dagarne lägo de altid stilla, 
sä at en aldrig liörde eller säg til nägon; men om nät- 
terna voro de framme och gjorde et grafveligt buUer. 
När ändteligen köiden begynte nu sä häftigt taga til, 
tycktes de hafva likasom lagt sig i dofva; ty iinder hela 
den tiden, som det var mycket kalit, hördes ej den rin- 
gaste knäpp eller kn^^ af dem hvarken dag eller natt. 
Det är at märkä, at aldrig spjäll brukades hvarken hos 
de Svenska eller Angelska i nägot hus, föga pä mellan- 
taket nägon fyllning, utan merendels bara lösa bräder. 
Mer än ofta voro väggarna i trähusen, däri de bodde, ej 
myssjade, sä at deras stugor däri de eldade, ej voro stort 
varmare än uthus. I de kamrar folket sof om nätterna 
eldades nastan aldrig, ehuru vintren ibland var nogsträng: 
därföre hade desse Rättor ringa eller ingen hjelp af var- 
man om vintertiden; men sä snart det blef blidt igen, 
lato de äter infinna sig. Vi observerade ätskilliga gängor 
denna vinter, at nasta natten förut innan nägon häftig 
köld skulle infalla, voro Rättorne ganska oregerlige: lupo 1 
omkring, och bullrade hela natten emot ali vanlighet. Det 
var likasom de hade vetat förut, at nägon stark köld 
skulle komma, och at de sälunda i tid ville äta sig mätte, 
eller förse sig med mat tils köiden kom. I blidt väder 
brukade de, at draga bärt äpplen och andra matvaror. 
som de rädde med. Vi kunde sedän altid, dä de nägon 
natt ovanligen bullrade och voro snäle, vara helt säkre 
därpa, at köiden skulle blifva sträng igen, som slog aldrig 
felt. At de grä Ickornar här i landet hafva samma egen- 
skap, är tilförene Tom. II. p. 410. 411. omtalt. När sa 
desse, som de ordinaire smä Mössen förtärde Maysen, ato 



12 



12 yya Jersey. Racoon. 



de ej up hela kornen, utan endast den lösa, sota, mjuka, 
svarta kärnan, ocli lemnade alt det andra. 



Den 21 Jannarii. 

Köiden var nu mycket häftig pä denna ort, eliuru 
sä längt i Söder, at den ej gaf stort efter den i gamla 
Sverige. Celsii Thermometer stod om morgonen 22 grader 
under O eller fryspuncten. Som stugor ocli kamrar voro 
liär utan spjäll, utan fyllning pa mellantaket, ofta utan 
massa i väggsäten, ja, ibland aldeles utan spis eller eld- 
stad, som näst förut nämdes, sä kunde vintren ibland ej 
annat, än falla mindre behagelig för den, som vant sig 
vid vara varma vinter-rum; men den bästa trösten var, 
at lian ej varar liär sä länge. Uti flera dagar i denna 
mänad var rummet där jag vistades sädant, at jag ej liinte 
skrifva par rader, innan bläcket frös til is i pennari. Jag 
fick ej lämna bläckhornet pa bordet eller i fönstret imellän 
det jag skref; ty da isfrös bläcket; utan jag nödgades, 
P- 13 sä snart jag skrifvit, antingen sät|ta bläckhornet i spisen, 
eller bära det hos mig. Men ehuru kalit det nu hela tiden 
var, som af Meteorologiska Observationerne vid slutet af 
denna Tomen kan ses, och oansedt det ibland snögade 
hela dagar ocli nätter, at snön ofta lag öfver et (jvarters 
högd pä marken, sä maste dock ali Boskapen vistas ute 
under öppen himmel natt och dag hela vintern; emedan 
ingen, hvarken af de Svenska eller Angelska, hade nägot 
fähus, farhus, eller stall. Men de Tyske och Holländske 
hade merendels behällit deras fäderneslands sed, och bru- 
kade hus för sin boskap om vintertiden. Mäst alle af de 
gamla Svänska berättade, at dä de i forna tider först 
kömmit hit i landet, hafva de pä Svenskt sätt byggt sig 
fä-hus; men sedän de Ängelske kommo hit och efter deras 
fäderneslands sedvänja lato sin boskap och kreatur ga ute 
hela vintern utan nägot skjul, hafva de Svenske aflagt 
sin for dna sed, och fölgt dem efter. De tilstodo likväl, 
at boskapen ej allenast far illa om vintern, dä det är 
mycket kalit, i synnerhet dä det först rägnar ocli strax 



Nya Jersey. Racoon. 13 



fryser därpä; utan at ock om den länga vintron ar 1741 
kreaturen pä mänga ställen f roso ihjäl. Boskapen gick 
nu middagstiden ut i skogen, hvarest pä de unga Ekar 
löfven an siito qvar ; men de rörde aldrig samma löf, utan 
de beto af och äto qvist-ändarna och topparna af de spä- 
daste Ekbuskar. Hästarna gingo uti Mays-landen, där 
stjelkarne ännu somligstädes stodo qvar, ocli af beto de 
torra blan därifran. Faren lupo i skogen och ute pä, 
akrarna hela dagen. Hönsen suto om nätterna pä träna 
i trägärden, annat hönshus hade de ej. Svinen kigo ock 
under öppen himmel innom en liten | stängsel. Et slags p- 14 
smä fogel, som af de Svenska kallas Snöfogel, och af 
Ängelsmännerna Chickbird [Passer nivalis, Catesb.) kommo 
nu intil husen, samt f logo eljest vid vägar, at söka sin 
mat: när det ej är snö, ses de säilän. Floden Dellaware 
var nu belagd med is midt mot Philadelphia, samt et 
stycke nedanföre, sa at man kunde til fots ga däröfver; 
men med häst vägade ingen at försöka det samma. 

Den 22 Januarii. 

Rapphöns fans här i landet: men af en särdeles art. 
De Svenske kallade dem dels Rapphöns, dels Akerhöns: 
af de Ängelska kallades de gemenligen Partridges: nagre 
Ängelske i Racoon kallade dem ock Crails. Skapnaden 
är mäst den samma som väre Europeiskas: egenskaperna 
och naturen äfven samma, at sa löpa, och göma sig; men 
til kroppen voro de mindre, och til färgen aldeles skilde. 
I denna vSvenska Resebeskrifning fär jag ej lof, at införa 
de beskrifningar jag gjort sä öfver foglar, insecter, och 
andra djur, som öfver örter, emedan dagboken därigenom 
skulle blifva för vidlöftig. Jag vii nu allenast nämna. at 
fötterna äro bare, och ej luddige: ryggen spräklog af 
brunt, svart och hvitt: bröstet smutsigt gult: magen hvit- 
aktig med svarta tvärränder: storleken ungefär som en 
Hjerpe. Ofvanför hvardera ögat en hvitgul smal rand. 
Af dessa funnos uti Nya Sverige en stor myckenhet. Man 
färdas icke langt, förrän man skal fä se stora skockar 



14 Nya Jersey. Racoon. 



däraf, undantagandes närmast in til städer, där de äro 
genom mycken skjutning utödde eller bärtskrämde. De 
följas at i större eller mindre hopar, fljga icke mycket i 

p. 15 luften, utan lö|pa merendels pä marken, och halla sig 
egenteiigen under och i buskar, samt vid gärdesgärdar, 
hvarest de söka sin föda. Här hällas de för en mycket 
skön mat, och smakar deras kött ganska väl, samt tilredes 
pä ätskilligt sätt. Det är ock i anseende til alt detta, 
som de mycket fängas och skjutes här pä orten, samt 
tages med giller, hvilket merendels är et säll, eller et af 
bräder ihopslagit fyrkantigt läck, som utsättes hvar en 
vet dem vistas; nämligen, det gillras och höjes up med 
stickor pä en sida, Hafre strös under, och da Rapphönsen 
komma dit, faller sället eller läcket ned, och de instänges 
lefvande. Är ly ekan god, sä kan man fä mänga pä en 
gäng. En kan ibland, dä de löpa i buskarna, komma helt 
när til dem, innan de flyga up. När de sofva om natten 
krypa de alla tilhopa i en hög. De krafsa pä samma sätt, 
som ordinaira höns, med fötterna efter mat i buskarna 
och uto pa marken. O m varen göra de sinä bon antingen 
under buskar, eller i Mays-äkrarna, eller pa backarna. 
under öppen liimmel: krafsa tilhopa litet bäss, däri de 
värpa ungefär 13 ägg, til färgen hvita. Deras mat är 
allehanda sädesslag och gräsfi'Ön. Bären af Rhus glahra, 
som här kallas Sumach, har man ock sett dem pläcka och 
äta. Somlige hafva tagit dem, dä de ännu värit unga, 
hallit dem nagon tid i bur til dess de blifvit tama, släpt 
dem sedän ut, dä de fölgt hönsen och ej gätt frän gar- 
den, utan värit sa tarae, som andre hemtamde foglar. 

De gärdesgärdar, hvilka sa i Pensylvanien, som uti 
New Jersey och Ne\v York i synnerhet öfveralt brukas, 
äro de af Angelsmännerne sä kallade AVormfence, det är, 

p. IB mask-gärdesgär | dar, emedan han gär sä i krok. Vid denna 
gärdesgärd brukas inga stafrar, utan gärdsle-tradorna, 
som alla äro lika Jänga, nämligen, vid pass 2 famnar, 
läggas med ändarna pa hvarandra, nastan som da en 
timrar, dock at man ej hugger dem in uti livarandra, 
utan lägger dem endast löst; til exempel i hosstäende 



Nya Jersey. Racooti. 



15 




Figur, om trädorna AB, CD, EF, GH lägges nedersfc när- 

mast marken, sä lägges pä dem trädorna BC, DE, FG; 

äter andra trädor pä AB, CD &c. och sä skiftevis til dess 

gärdesgärden blir sä hög som ästundas, näm- 

ligen, 2 alnar, eller 10 qvarter, ja, ibland til cA^ 

3 alnar. Inemot gärdesgärden blifvit sä hög 

man vii, at endast en träda är ännu at lägga 

til pä den, sättes vid hvart hörn, som vid B, 

C, D &c. par stycken gärdes-trädor i korss Q 

mot hvarandra til stöd för gärdsgärden, ned- 

stötta med ena ändan i jorden; men med 

den andra gä de tvärt öfver gärdesgärden 

och äro fästade däri. Gärdsel eller trädor ^ 

til denna gärdesgärd tages af ätskilliga trän; 

men alle äro ej lika gode och varaktige. 

Röd Ceder (Juniioerus Virginiana) hälles af 

alla för mäst varaktig, som kan stä i 30 är^ 

och mera; men denne är mj^cket sällsynt, 

och finnes allenast nägon enda här pä orten, 

sä at ingen gärdesgärd kan här göras däraf. Det är sant, 

at rundt omkring Philadelphia bestä gärdesgärdarne til 

största delen af detta trä; men det är ditfördt sjöledes 

frän Eggharbour, hvarest det skal växa i myckenhet. 

Desse Ceder-gärdesgärdar omkring Philadelphia | äro ock p. 17 

af en hei annan art, än förenämde Wormfence, likna mäst 

vara sä kallade fällkädjor. (Se min Bohuslänska Resa p. 

284.) De i jorden nedstötta stolpar bestä af den här sä 

kallade hvita Cedern (Cypressiis thyoides), och gärdslet 

eller trädorna, som sitta imellän dem, af röd Ceder, va- 

randes desse stänger trädda med ändarna uti hälen pä 

stolparna. Näst til Ceder räknas hvit Ek och Castanie- 

trä i varaktighet, dock liälles Castanie-trä för bättre; men 

det finnes pä fä orter til den ymnoghet, at det kan räcka 

til gärdesgärdar. I nödfall betjäna de sig ock af andra 

slags Ekar härtil. När de vilja hafva gärdsel, hugga de 

ej ned den smä och smala skogen, som hos oss; utan de 

fälla tjocka trän, hugga dem af pä flera ställen til den 

längd som behöfves, klyfva sönder dem i flera trädor til 



16 Nya Jersey. Racoon. 



vanlig tjooklek. Pä detta sättet kumia ele af et trä fä en 
Stor myckenhet gärdsel. Atskillige gamie härstädes be- 
rättade, at da de Svenske i forna tider först kommo hit, 
liafva de uprest sädana gärdesgärdar, som öfver alt äro 
brukelige i Sverige, med stafrar ocli gärdsel; men efter 
nägra fä ars förlopp nödgades de afstä med de samma; 
emedan de icke härdade ut med, at halla dem vid magt; 
ty en mängfaldig förfarenhet lärde dem, hvilket ock ännu 
dageligen fmnes, at när de satte ned en stör i jorden, 
stod den näppeligen öfver 4 til 6 är, innan alt det samma, 
som af stafvern stod i jorden, var aldeles bärtrutnadt; 
men det förnämsta var, at de icke kunde fa här nagra 
varaktiga vidjor. De gjorde sig väl vidjor af Hickery, 
hvilket är et af de segaste trän, som kan gifvas, samt af 
hvit Kk: men när par är gatt förbi, voro desse vidjor sa 
p. 18 genom |rutnade, at gärdesgarden af sig sjelf föU sönder; 
livarföre de aldeles mäste aflägga siika gärdesgärdar. At- 
skillige, som ifrän Sverige i senare tider hitkommit, hafva 
gjort nya försök, at upsätta gärdesgärdar med stafrar och 
vidjor; men lika fruktlöst, som de förre, sa at det saledes 
ej här gär an, at bruka Svenska gärdesgärdar. Ofvan- 
nämde Wormfences eller krok-gärdesgärdar, äro därföre 
här bland de tjänligaste, hiilst som man af de trän här 
växa, ej kan f a sadana störar at sätta i jorden, som kiinna 
mot förrutnelse härda ut öfver 4, 6 eller högst 8 är, innan 
nya mäste sättas i stället. Gärdslet liär pä orten är dess- 
utom af sig sjelf t mycket tungt, at störar och stolpar 
hafva svart at bära det up, hälst da starka stormar stöta 
til, hvilka äro nog gängse här i landet. Härtil kommer, 
at desse gärdesgärdar äro snart upsatte. Mängfaldig för- 
farenhet har vist, at en sadan gärdesgard, antingen af 
hvit Ek eller Castanie-trä, säilän kan stä öfver 10 eller 
12 är, innan gärdslet blifver sä genomrutit, at det ej 
mera kan brukas til annat, än bränsle; och om gärdslet 
är af nägot annat trä, kan hägnaden ej stä til förenämde 
tid; säilän dä öfver 6 eller 8 ar. När en nu besinnar, at 
desse Wormfences gä i krok, och säledes taga längt mera 
gärdsel, än om de ginge ända fram: at de stä sä kärt 



Nya Jersey. Racoon. 17 



tid, innan de mäste sättas up igen: lägg härtil et otroligt 
vedbrännande här i landet beständigt dag ocli natt hela 
vintren igenom, eller mäst halfva äret i alla rum; sä lärer 
en finna, huru skogen här stryker til, och huru här lärer 
se ut efter 30 eller 50 är, om det ej ändras. 



Den 8 Februarii. P- ^^ 

Desmans Rättor, sä kallade däraf, at de lukta som 
desma, finnes nog ymnigt öfver hela Norra America. De 
vistas altid vid vatten, i synnerhet vid sjökanter, floder, 
äar och bäckar. När en reser pä sädana ställen där de 
halla til, sä ses deras häl, dem de gräfvit in i jorden, tätt 
vid eller litet ofvanföre vattubrynet. I dessa häl hafva 
de sinä bon och tilhäll, därimellan de ej vistas uti vattnet, 
at söka sin föda. De Svenska här pä orten kallade de 
Desmans-Rättor, de ängelska Musk-Rats, och Fransoserne 
Rat musque. Deras mat är förnämligast Musslor, som 
ligga pä bätten i äar och sjöar; man ser en myckenhet 
af dessa Musselskal ligga vid ingängen til deras häl. De 
sades ock dessutom äta hvarjehanda slags rötter och örter. 
Desse Americanske tyckas vara nägot skilde frän de Euro- 
peiska, som kallas Castor cauda longa lanceolata plana. 
Linn. syst. nat. T. 1. p. 59. Tänderna pä bägge äro lika: 
svantsen pä den Americanska hopkramad pä sidorna, sä 
at den ena hvassa kanten vändes up ät, och den andra 
nedät. Bakfötterna ej palmati eller lyckta, utan däruti 
märkvärdige, at ehuru de annars äro öfvertäckte med hei 
karta här, sä äro dock pä hvardera sidan om sjelfva foten 
länga hvita lielt tätt til hvarandra och pectinatim satte 
här, sammaledes sädane här helt tätt och pectinatim satte 
pä ömse sidor om tänä, hvilka vid simmandet göra samma 
tjenst, som vore pedes palmati. Storleken som en liten 
Katta. Längden af sjelfva kroppen är gemenligen in mot 
en half aln: svantsen lika läng som kroppen. Färgen pä 
hufvud, hals, rygg, sidor och yttra delen i af lären svart- p. 20 
brun: hären mjuke och glänsande: under haisen, bröstet 
och lären innantil gra: magen rödbrun. De bygga äfven 

2 



18 Nya Jersey. Racoon. 



sina bon uti säclana muUvallar och dammar, som blifvit 
opkastade vid stränder af floder och äar, at ntestänga 
vatnet frän ängarna; men de göra ock of ta därigenom 
Stor skada, i det de gräfva sönder samma vallar, och släppa 
vattnet sahmda in pä ängarna, da däremot Bäfvern stop- 
par igen alla häl i välien. De bygga sina bon af ris och 
annat sädant utanpä, och bära däruti allahanda mjukt för 
sina ungar at ligga pä. De Svenske sade sig ej kunna 
finna, at desse blifvit förminskade, utan trodde, at däraf 
gafs här nu mäst sä mycket, som fordom. Emedan de 
göra sadan skada pä dammar; sä äro de mycket angelägne 
om, at öda ut dem, om de annars kunna komma at dem, 
där de vistas; hvartil de dessutom bevekas däraf, at de 
fä nägon betalning för skinnet. Fordom gafs endast 3 
pences därföre; men nu kostade de 6, 7, 8 ä 9 pences. 
Det brukas i synnerhet af Hattmakare, som af hären göra 
hattar, hvilka sades i godhet näppeligen gifva efter Bäfver- 
hattar. De fängas här merendels med fällor, i hvilka de 
bruka at sätta äpplen til bete. Uti Iroquirnas land säg 
jag, at Villarne med gräfning och jordens bärtkastning 
fölgt deras häl sä längt, til dess de kömmit dit, där de 
hade sina bon, dä de slagit dem ilijäl. Köttet ätes af 
ingen: om Villarne, som gemenligen äta allahanda djurs 
kött, äfven halla til godo detta, har jag mig ej bekant. 
Stenarne (testicuh) lägga de bland kläder, dä malen ej 
gär dit. Det är nog svärt at utöda dem, sedän de fätt 
). 2] väl innästla sig i en damm gjord af muU; dock | berät- 
tade en af de Svenska, at han pä följande sätt fätt sin 
damm befriad frän dem: han sökte up alla deras häl, 
stoppade igen dem med mull och lämnade endast et öppet 
emot den sidan, som vädret kom ifrän. Sedän tog han 
en myckenhet Svafvel, lade det i det öpna hälet, tände 
eld därpä, och stoppade sä igen samma häl, at endast et 
litet väderhäl lämnades öppet. Svafvel-röken dref dä in 
i alla deras häl där de lägo förborgade, och förqväfile 
dem. När svaflet var utbr annit, mäste han väl hafva det 
omaket, at upgräfva en del af jorden i dammen, där deras 
häl voro; men han fann ock Desmans-rättorna hopetals 



Nya Jersey. Racoon. 19 



liga clärinne döde, hvarigenom lian bekom en m\'ckenhet 
skinn at sälja, som nog betalte lians omak, iitom det, at 
han fick sin damm ifran dem befredad. 

Bäfrar hafva i forna tider (som alle gamle Svenskar 
visste berätta) til myckenhet funnits här i Nya Sverige. 
Man säg da uti aar ooh bäckar den ena Bäfver-dammen 
bredevid den andra; men sedän en sä stor ymnoghet af 
Europeer flyttat hit öfver, ooh landet blifvit starkt up- 
odladt, hafva Bäfrarne dels blifvit ihjälslagne ooh utödde, 
dels ock flyttat sig längre undan in i landet, där föga 
folk bor. Det är altsä nii endast nagot enda ställe uti 
Pensylvanien och nya Jersey, där ännu nagra f a Bäfrar 
finnas. Deras förnämsta föda här pä orten är Bäfver- 
trädets bark, {Magnolia, se ofvanföre T. IL p. 324.) den 
de fram för alt annat utvälja. De Svenske brukade för- 
denskul i forna tider, da här fans en ymnoghet af Bäfver 
i landet, at taga stjelkar, klabbar och qvistar af förenämde 
trä, och lägga vid Bäfver | dammarna uti de fällor, de p. 22 
satte ut för dem, da de merendels voro visse om et 
lyckligt fänge. En och annan i Philadelphia har haft 
dem sä tama, at de ofta gätt ut i Elfven at fiska, och 
altid af sig sjelfva kömmit tilbaka til deras ägare eller 
husbönder. Major Roderfort uti New York berättade mig, 
at han haft en tam Bäfver öfver et halft ars tid i sit hus. 
Han har lätit honom gä lös i huset som en hund. Den 
mat han gaf honom var bara bröd, samt ibland fisk, efter 
hvilken han var ganska snäl. Han hade altid vatten i 
sin skäl, sä mycket han behöfde at dricka; men ej mera. 
Alla lappar och annat mjukt, som han funnit pä gälfvet, 
har han dragit tilhopa och bäddat under sig i den vrä 
han plägade ligga. Dä kattan fick ungar, incjvarterade 
hon sig hos honom i hans varma bädd, hvilket lian gärna 
tillät; och dä kattan gi{3k bärt, tog han ofta ungen til 
sig, höll honom up imellän frambenen, lade honom vid 
sit bröst at varma honom, sä at han höll mycket af Katt- 
ungen. Sa snart modren kom, lemnade han henne sin 
unge igen. Han morrade väl ibland; men gjorde eljest 
ingen skada, och böd aldrig til at bitas. 



20 Nya Jersey. Racoon. 



Minck, kallades sä, bäde af de Svenska och Ängelska, 
et annat djur, som finnes här i landet, och även gemen- 
ligen uppehäller sig i eller vid vatten. Jag hade aldrig 
tilfälle, at fä se sjelfva djuret, utan endast dess skinn; 
men af dess skapnad, samt allas enhälliga berättelse, 
kunde jag nog tryggt sluta, at det hörer til genus Mustelce. 
Det största skin jag säg, var 4 (jvarter langt; et mindre 

p. 23 var af 2 (jv. längd, ooh bredden, när det ännu | var oup- 
skurit, I (jvarter. Färgen mörkbrun, ov\\ pä somliga mäst 
svart; svantsen härig, som pa en Märd : hären pa skinnet 
tätä: öronen stackote med karta här: fötterne pä det 
smärre skinnet 8 tvär finger langa. Den sades vara sa 
lik Musteita Putorius dicta, at den ena näppeligen kunde 
skiljas frän den andra. Om dess lefnadsart gofvo alle 
följande berättelse: Han synes nastan aldrig om dagen, 
utan natten är hans tid at vara framme: han uppehäller 
sig mäst vid stränder uti iholiga trän: ibland halla de 
ock til uti skepshvarfven eller skepsbryggorna vid Phila- 
delphia, där de äro rättornas grymme förföljare. Ibland 
gär han til gäi-dar om nätterna, och kan da genom et 
litet hai krypa in i hönshuset, hvarest han biter ihjäl sä 
manga höns därinne äro, suger blodet ur dem; men äter 
dock säilän nagon. Om han ute rakar Gäss, Höns, Ankor 
eller andra foglar, biter han ihjäl och äter up dem. Han 
lefver endast af köttmat, nämligen af fisk och foglar. 
Där äar och bäckar äro när vid gärdar, hvaruti detta 
djur finnes, är svärt at hafva änder och gäss; ty Mincken 
biter ilijäl ungarna. Han biter först ihjäl sä mänga han 
kan fä fast, och sedän drager bärt och äter up dem. Uti 
Jord-dammar och vallar mot vattnet, antingen vid ängar, 
ellei' annorstädes, sades desse äfven göra skada, i det de 
gräfva dem sönder. De fängas här pä det sätt, at fäilor 
sättas för dem, däri brukas til agn eller bete fogelhufvu- 
den, smä foglar, fiskar, eller dylik köttmat. Skinnet säljes 
uti städerna, och betales för et sädant i Philadelphia, 20 
pence a 2 skillingar, alt som de voro stora til. Desse 
skmn brukas här af nägra fä (jvinfolk til muffar: men 

p. 24 mästadelen af | dem sändas öfver til Ängland^ hvarifrän 



Nya Jersey. Racoon. 21 

de sedän skickas til andra länder. De gamle Svenske 
sade, at Villarne fordom ätit alla andra djurs kött, undan- 
tagandes dennas. Man har ibland haft dem hei tama. 

Raccoon eller Espan är förut nägot omtalt i andra 
Tonien af denna Resan p. 228 och 327. Här vii jag än lägga 
nagot til om detta djurets lefnads art i dess fädernesort. 
Det kallades af Ängelsrnän här öfveralt Raccoon, et namn, 
som de tvifvels utan länt af Yillarna. De HoUändska 
kallade honom Hespan, de Svenske Espan, och lro(j[uoirne 
Attijhro. Han har gemenligen sin boning och tilhäll nti 
iholiga trän: ligger om dagen stilla, och gär da aldrig ut, 
om det ie ke är mycket mörkt och mulit väder, dä han 
ibland kan väga sig fram; men hans förnämsta tid är om 
natten, da han vandrar omkring och söker sin föda. Flere 
berättade, at han kan, dä det är elakt väder, i synnerhet 
om det snögar och yr, ligga hela veckan inne i trädet 
nti sit bo, utan at ga ut, och pä hela den tiden ej lefva 
af annat, än at han dir och suger sinä ramar. Hans mat 
är atskillig slags frukt, som Mays, medan axen ännu äro 
blöta. I trägardar gör han ofta stor skada pä äpplen. 
Castanier, Plommon och villa Vmdrufvor äro bland hans 
behageliga rätter: kan han komma öfver foglar eller fogle- 
bon, sä glömmer han bärt ali barmhertighet. 1 höns-hus 
är han en farlig gäst: finnei- han hönsen pä deras ägg, 
biter han först ihjäl dem, och äter sedän up äggen. Han 
fangas dels med hundar, som upsöka och röja hans göm- 
mor och de iholiga trän iian | ligger uti: dels med giller p- 25 
och fällor, i hvilka gemenligen sättes et stycke af en höna, 
fogel, eller fisk til bete. Han ynglar i Maji, gör da sit 
bo i iholiga trän, och har gemenligen 2 a 3 ungar. Köttet 
ätes af ätskilliga. När han Springer, löper han jämnföttes 
som en Björn. För denna och andra dess egenskaper 
förde mänge här pä orten honom biand Björne-slägtet. 
För skinnet gafs nu i Philadelphia 18 pences. De sades 
nu vara här pa orten mycket förminskade mot det de 
varit i forna tider; men längre in i landet finnas de i 
myckenhet. Om härens nytta för hattmakare: om den 
lätthet man har at fä Espan ganska tam: om dess syn- 



22 Nya Jersey. Bacoofi. 



nerliga äträ efter alt sött, m. m. är tilförene pä de ofvan 
anförcle ställen omtalt. Af alla villa fyrfotade djur i Norra 
America är ej nägot, sorn kan göras sä tamt, som denne. 

Den 10 Februarii. 

Om morgonen reste jag in til Philadelphia, dit jag 
ankom om aftonen sent. Vid ankomsten til färgestället 
vid floden Dellaware, funno vi bemälte flod helt upfylld 
med dref-is, sä at vi i början ej kunde komma däröfver; 
dock bröt Juin nagot löst, sedän vi väntat en tima, och 
gjorde vid färgan en öpning, sa at vi tillika med en hop 
andra resande hunno arbeta oss öfver, innan mera dref-is 
stötte td. När det började alenna vinter frysa sä häftigt 
strax eftei' Nyaret, gamla stylen, lade sig Klfven Della- 
\vare, livars is af deii stränga köiden blef sedermera sä 
stark, at de vid Philadelphia körd(3 med Hästar däröfver. 
Denna is blef hggande pa Klfven til den 8 hujus, (hi han 
p. 26 begynte nagot litet at lossna, och af den grufveli | ga stor- 
men, som mföll denna afton, bröts han sa söndor och dref 
bart, at vi följande Ti. Fcbr. ej mera sago nagon isbit 
flyta i iloihin, iitan endast nagot litet stycke ligga här 
och ehir vid stranden. 

Kräkorne, som äro omtalte i andra Tomen p. 250. 
syntes i dag flyga i stora ho])ar, och sätta sig i trä-top- 
parna. Ilnder hela vintortiden tilförene mäi-ktes näppe- 
ligen td nagon; dock sades de hela vintern finnas här. 
Den öfriga delen af varen suto de mycket om morgonen 
i toppen pä de höga träden, ej i hopar, utan nägra stycken 
i hvart trä. Desse räknas ock bland skade-foglar: ty de 
äta mäst allahanda slags säd. När May sen planteras, krafsa 
de up kornen, och upäta de samma. När han börjar 
blifva mogen, hugga de hai pa baljan af axet, hvarigenom 
Maysen blifver skämd, i det rägn tränger sig genom hälet. 
hvaraf den rötes bärt. Utom säden, taga de ock ibland 
bärt kycklingar. Pa gamla as äro de sd ale. De fingo för 
nagra ar tilbaka i Pensy Ivanien 3, och i Nya Jer-sey 4 
pence för hvart krakhufvud af Regeringen; men nu var 



Nya Jersey. Racooy\. 23 



den lagen afskaffad, emedan utgifterne blefvo för store. 
Jag säg, at gassar pä ätskilliga ställen hade krakor, hvilka 
voro hei tame: de hade khpt vingarna af dem. Desse 
hoppade ut pä fälten omkring gärden, där de voro hemma 
och komino igen tilbaka, utan at bjuda til at gä bart, fast 
de hade nog tilfälie därtiL Desse Americanske äro endast 
en variation af Olands Krakor. 



Den 12 Februarii. 

Vid middagstiden begaf jag mig tilbaka frän Phila- 
delphia ned til Racoon. 

Trä, som ännu hade sinä gamla torra löf qvar. — P- 2" 
Vid det jag i dag reste ned tilbaka til Hacoon, gaf jag 
med flit akt därpä, löfven voro bleke och barttorrkade; 
nien hade ännu ej aldeles f allit ned; och voro desse: 

Fagus, Bök; om hon var stor eller liten, behöll hon 
dock en stor del af sinä gamla löf qvar hela vinteren til 
vären. De stora trän behöllo de nedra löfven. 

Quercus alba, hvit Ek; största delen af de unga, som 
voro under et qvarters diameter, hade sinä mästa löf ännu 
qvar. ]\lästa parten af de gamla hade fällt alla sinä löf, 
undantagandes där nägra telningar pä stammen slagit ut, 
där suto löfven ännu qvar. En och annan af de gamla 
fans dock hafva en del af löfven ännu qvar. Färgen pä 
dennas torrkade löf var mycket Ijusare, än pä den svarta 
Eken. 

Quercus nigra, svart Ek; som den här öfver alt kallas, 
är uti Herr i^rchiater Linn^:i Spec. plant. p. 996. Quercus 
rubra. En stor del af de unga behöllo ännu sinä torrkade 
löf qvar. Deras färg var rödbrun, och mörkare, än pä 
den hvita Eken. 

Spansk Ek, hvilken är endast en variation af den 
svarta Eken: pa de unga träna sutto löfven qvar. 

Quercus foliorum apice ti-iangulo, angulis setä brevi 
terminatis, inferne glabrorum, superne subpubescentium; 
denne var ibland de rarare Ekar. De unga hade löfven 
qvar. | Karteligen, när jag kom, där ung skog, af 20 äi-s p- 28 



24 Nya Jersey. Racoon. 



29 



älcler ocli clärunder var, utaf nägon af förenämcle Ekar, 
sä suto där mäst alla löfven qvare. 

Det synes, utom annat, äfven därutinnan vara den 
Allvisa Skaparens inrättning med dessa trän, som behälla 
sinä torra löf om vinteren, nämligen, at ätskilliga slags 
foglar, da det den tiden är mycket kalit, eller blast med 
rägn, mä hafva nägon skygd under ocli imellän dessa 
torra löf. Jag säg ock ätskilliga gängor denna vinter, 
huru foglarna vid den starka köiden, och annat oväder, 
i synnerhet inqvarterade sig i dessa med gammalt löf 
fnlla trän. 



Den 18 Februarii. 

Yid det jag i dag kom at gräfva en grop, fann jag 
ätskilliga Insekter, som krupit djupt ned i jorden, at ligga 
där i dvala öfver vintren. När de kommo up i dagen, 
rörde de sig litet; men orkade ej gä, undantagandes svarta 
Myror, livilka kräkte nagot, fast längsamt. Desse Insecter 
voro följande: 

Formica nigra, Linn. Syst. T. L p. 580. nog manga, 
och nägorlunda qvicka: lägo en lialf aln djupt i jorden. 

Carabus laius Linn. en och annan häraf, Jäg lika djupt. 
Denne är eljest ganska allmän öfver hela Norra America. 

Scarabceus castaneus; thorace piloso; elytris abdomme 
brevioribus, lineas varias longitudinales pilorum habentibus. 
Denne liknar nog Scarabams meloloiitha ; men at de dock i | 
mycket äro skilde fran honom. Fans til tämelig m^x-ken- 
het i jorden. 

Gryllus niger, cauda biseta, alis brevissimis. Desse 
Syrssor funnos til myckenhet ligga en half aln djupt ned 
uti jorden. De voro nu helt stele; men sä snart de kommo 
i varman, blefvo de lefvande och mycket ({vicke. Jag 
har om sommaren sett dessa Syrssor eller Gräs-hoppor i 
ganska stor myckenhet pä alla de ställen jag rest i Norra 
America, hvaräst de hoppa af och til pa marken, och 
hafva et sädant läte, som vara vanliga mur- eller Spis- 
syrssor, sä at en hade svärt, at af Ijudet skilja dem at. 



Nya Jersey. Macaon. 26 

De halla iblancl i gräset et sädant skräl, at det gör ondt 
i öronen, ooh at den ena människan svärligen hörer hvad 
den ^ndre talar. Pä de ställen, där Skaller-onnar finnas, 
äro desse mycket förtretiiga och pä visst sätt äfventyrlige; 
tv genom deras starka surrande och skrälande, göra de, 
at en ej altid sä noga kan kanna igen det var'nings-ljud 
samma farliga orin gifver med sin skallra, och at en dy- 
medels ej sä noga kan taga sig til vara för honom. At 
desse äfven ibland taga sit vinter-qvarter i spisar, är til- 
förene uti Tom. II. p. 491. omtalt. De lägo här tyste 
ned i jorden öfver vintren; men i början af Martii mänad, 
da det blef varmt i luften, kommo de f ram ur sinä häl, 
och började sin musique, fast det gick nog lamt och spar- 
samt i begynnelsen. När vi under vara resor genom öde- 
marker togo nägot nattqvarter i skogen, och där bäddat 
under oss sä godt vi kunnat, hade desse om natten krupit 
fullt bade under och uti alla skryncklor i vara kläder, sä 
at vi hvar morgon nödgades stä en stund, | och helt noga p- 30 
skaka vara kläder, innan vi kunde fä dem ifrän oss. 

Formica rufa eller de hos oss i Sverige ordinair-a 
myror, som göra de stora myrstackar, fant jag äfven sä 
denna, som de följande dagar; men ej i jorden, utan dä 
min betjänt Jungström högg ned gamla torra trän, funnos 
en Stor hop uti deras sprmgor. Desse springor voro til 
fiere famnars högd uppe i trädet, dit de krupit, at sa 
högt uppe i luften hafva sin vinter-boning. Sä snart de 
kommo i varman, blefvo de mycket qvicke. 

Den 14 Februarii. 

Blä-fogel kallades af de härboeade Svenskar en liten 
ganska täck fogel, som prälade med en högblä färg, hvil- 
ken här uppehäller sig hela äret. De Ängelske kalla ho- 
nom med lika lydande namn, Ble\v Bird. Herr Catesby 
har afritat den samma i naturel storlek och med lifliga 
färgor uti första Tomen af sin Natural History of Carolina 
Tab. 47. hvarest han p. 47 kallar honom Rubecida Ame- 
ricana cceridea. Vid samma figur är at märkä, at färgen 



26 Nya Jersey. Racoon. 



i bringan bör vara en smutsig röd eller rödbrun: Tibi^ 
& pecles böra vara kolsvarta (ali den blä färgen bör vara 
nog liögre, lifligare och hei glänsande) näfvet helt svart. 
Vi liafve, sä mycket mig bekant är, ingen fogel i Sverige, 
som hafver en sä hög skinande blä färg, som denna. 
Nötskrikan kan liafva nägon enda dylik fjäder; men ej 
sä öfveralt. Dess föda är ej allenast Insecter, utan äfven 
fi'ön af vegetabilier: de komma därföre om vintertiden, 
dä inga Insecter mera äro framine, til gärdarna, at söka 
sin föda af liöfrö ocli andra smä frön. Af Herr Archiatern | 
P- -^1 ooh Riddaren Linn.eus kallas han Motacilla (scalis) supra 
oterulea, subtiis t.ota rubra. Syst. nat. T. I. p. 197. Jag 
har i min Rese- Journal kallat den Motacilla coTulea nitida: 
pectore ruffo; ventre albo. Han finnes ock med Jifliga 
färgor aftagen uti Herr Kdwards Natur. Hist. of Birds 
Tab. 24. pag. -24. 

Röd fogel är en annan liten fogel, som här sä kallas 
af de Svenska, och af de Ängelska Red Bird. De prala 
med en skön hög-röil färg, och finnas likaledes liär hela äret 
(^vare. Herr Cateshv har äfven med lifliga färgor och i 
naturel stoi-lek aftagit honom uti första Tomen af sin Na- 
tural Histury of (kirolina Tab. 38. hvarest han p. 38. kallar 
honom: Coccothraustes ruhra. Han är en bland de foglar. 
som äi'0 skadelige i'6v Bi: emedan han passar pa Bien, 
och äter dem up. Jag födde en hane af dessa i 5 mäna- 
ders tid ini bur. Han ät bade Mays och Bohvete, (annat 
försökte jag icke att gifva honom): med sin säng läckade 
han anch-a af sit slägte td gärden, och sedän vi lagt Mays- 
korn pä marken nedanför fönstret, däri den fängna satt. 
kommo de andre dageligen dit, at fä sig mat. Det var 
dä ej svärt för oss, at med giller fänga flera. SomHge, 
tvifvelsutan gamla, sä af hanar som honor, sörgde sig 
ihjäl, sedän vi satt dem i bur; men de som blefvo tame, 
begynte at sjunga, och det förträffeligen väl; liknade med 
sinä slag ganska mycket en Kuropseisk Näktergal. För 
deras Ijufliga säng skul, öfversändes de mycket i burar 
til Angland. De äro ganska starka i sin näbb, sä at da 
de f a 1 ens hand, kunna de sä njupa til, at bloden gär 



Nyn Jersey. Racoon. 27 

ut. I skogen | sitta de vartideii om mornarna pä öfversta !'■ 32 
toppen af de liögsta tr-än, ocli sjunga: men nti bur sitta 
de den ena stunden stilla, ooh hvila sig, den andra hoppa 
de af ooh til, ocli sä skiftevis hela dap'en, siä da och da 
sinä behageliga slag. Uti Herr Arcliiater Lin'n.ki S\'St. 
nat. T. 1. p. 17"2. kallas lian Loxia Cardinalis &c. 



Den 17 Februarii. 

Tranor {Gnts Canadensis Linn.) syntes ibland om 
dagarna flyga i luften, och ställa sin kosa at norr. De 
pläga om vären bittida vistas här nägon tid ; men gör ej 
sinä nästen liär, utan fara längre at norr. Gamle Svenske 
berättade, at i deras barndom, da landet ej var stort up- 
odladt, fans här om värarna en otrolig myckenhet af 
Tranor; men denna tiden fär man icke se sä manga. Ät- 
skillige här boende äta deras kött, dä de fä skjuta nagon. 
De sades ej göra skada pä nägon ting, antingen säd eller 
annat. 



Den 23 Februarii. 

Om morgonen reste jag ned til Pennsneek, och korn 
om aftonen tilbaka igen. 

Snön läg än qvar pä mänga ställen i skogen, hälst 
där träden stodo nägot tätt, at Solen ej fätt visa sin ver- 
kan; men var icke fyllest en tvär hand djup. Längs efter 
vägarna var bara isgata, i sjmnerhet i skogen. sa at det 
var svart at rida med illa skodda hästar. De som här 
bodde viste ej stort hvad släda var, utan redo alle hela 
vintern til Kyrkan, fast snön ibland var mot half aln 
djup; men han läg säilän öfver en vecka ([var, innan han 
smälte bärt, da ibland ny kora i stället. 

Mays-tjufvar kallades af de Svenska, som här bodde, 
en art af detta landets förnämsta skadefoglar. De hade 
fätt detta namnet däraf, at de bade hemligen och up|)en- 
barligen äta up Maysen, bäde da den n3'ss är sadd 
och nedmyllad, och dä den blifvit mogen. De Angelske 



33 



28 Nya Jersey. Racoon. 

kalla dera Black Birds. Det gifves af dem 2:ne särskildta 
slag, hvilka bägge äro beskrefne och med lifliga färgor 
afritade iiti Herr Catesbys Nat. Rist. of Carolina, hvarest 
p. 12. t. 12. den ena kallas Monedida puvjnirea; ocli den 
andra p. 13. t. 13. heter Shirnus 7iiger, alis superne ru- 
bentibus. Elmru desse bägge äro särskildta species, är 
dock enigheten imellän dem sa stor, at de ganska of ta 
följas at om livarandra i en hop; dock var liär i Pensyl- 
vanien gemenligen mera af det förra slaget, som ock ofta 
flög för sig sjelft allena, utan nagon blanning af de röd- 
vingade. De förra, eller Monedida pur];j. Catesb. likna i 
atskilligt sa mycket Kaj a, Stare ocb Trast, at det är svärt 
at säja til hvilketdera genus de höra; dock tyckas de 
nastan vara närmast til Stare; ty til rostrum är denna 
aldeles en Turdus: men Lingua, samt sättet at flyga, sit- 
tandet i träd, sängen och facies äro alt Sturni. Längt 
ifrän synas de halft svarta: men när intil stöter deras 
svarta färg mycket pa blatt, dock ej aldeles sa mycket, 
som uti Catesby ritning. Som desse föi- sin oart äro sa 
namnkunnige, sä vii jag lämna en kart beskrifning pa 
dem: dock för Ornithologis mäst pa Lätin, säsom bru- 
keligt är: 

Magnitudo Sturni. Rostrum subulato-conicum, rectum, 
convexum, basi nudum, nigrum, maxillis fere öequalibus, 
:34 superiori ta | men tantillum longiori. Nares oblongo-qua- 
drata3, ad basin maxillfe superioris obli(|ue positse, nudae; 
tuberculum corneum s. prominentia parva a latere supe- 
riore. Lingua acuta, apice bifida. Oculorum iris pallida, 
Cajntis frons pars superior, nucha, collum superne & ad 
latera obscure cseruleo-viridia, nitida; latera capitis sub 
oculis obscure cserulea. Dorsum totum, tectricesque alarum 
{mrpureae, sed non ita manifeste in parte superiori urho- 
pygii, sed ibi magis fuligine subnigrse. Remiges primariae 
9. nigne; csetercB secundaria3 nigrse, margine exteriori pur- 
purascentes. Rectrices 12. nigropurpurese, apice rotun- 
datas; quo lateiibus propiores eo breviores intermedise, 
longissimse. Cauda explicata versus apicem rotunda vi- 
detur. Gida obscure cseruleo-viridis, nitida; pectus etiam 



Nya Jersey. Racoon. 29 



versicolor & pro varia inter lumen & oculum positura, 
jam nigrum, jam smaragxlinum. Venter fuligineus, tec- 
trices inferiores caudae obscure purpurese; pectus. & abclo- 
men sub alis purpurea; tectrices alarum inferiores fuli- 
gineae. Ala3 inferius nigrse; Femora plumis fuligineis. 
Tibise & pedes nigri nitidi; digiti 4 more avium pluri- 
marum; ungues nigri, posticus cseteris major. 

En ocli annan af dem sades uppehälla sig här hela 
vintern i kärr som äro med tjock skog öfverväxte, och 
endast visa sig i blid väderlek; men de fläste fara vid 
vinterns början mera til Söder. I dag säg jag dem detta 
är första gängen: de flögo redan i stora hopar. Deras 
förnämsta och behagiigaste mat är Mays. När Maysen 
om vären nyss blif|vit planterad, komma de i stora svär- p- 35 
mar. De pata med näfvet up Maj-s-kornen, och äta dem 
up. Sä snart Mays-brodden sticker up, nappa de om den 
samma med näbben, och rycka den up tillika med kornet, 
sä at de altsä redan om Yären skaffa Landtmannen nog 
bryderi. At nägorlunda minska deras h^stnad vid denna 
tiden för Maysen, bruka en del at stöpa Mays-kornen i 
en lag af roten utaf Veratrum Hellehorus alhus, i vatten 
kokad, (hvarom mera längre fram vid den 13 Martii,) och 
pian terä sedän ut den. Da Mays-tjufven äter et eller par 
af dessa korn, blir han sä yr i hufvudet, at h an tumlar 
omkull, hvaraf de andre hans kamrater blifva rädde, och 
väga sig ej dit. Men de taga sin skada desto mera igen 
mot hösten, dä Maysen är mogen; ty da fira de sin rätta 
frögde-fäst. De samka sig dä tusendetals pä Mays-landen, 
at där taga ut sin dryga skatt. Här äro de ganska oblyge 
och djerfve gäster; ty om en ock dä vii gä i Mays-landet 
at köra dem bärt, sä flyga de endast up och undan frän 
det stället en gär; men sätta sig strax ned pä andra ställen, 
sä at dä en är pä ena sidan af Mays-stycket, äro de fullt 
pä den andra, och ömsa sä om alt som en gär efter dem, 
utan at sky undan, mnan de ätit sig mätte. De flyga om 
höstetiden i otroligt stora hopar, sä at ingen kan begripa, 
hvadan den otahga myckenhet kömmit. När de lyfta sig 
up i högden, bhr skyn och luften ibland helt svart och 



30 Nya Jersey. Racoon. 



mörk. De flyga elä i sädana stora svärmar och sä tätt 
tilsammans, at det är svärt begripa huru de kurina fä 
rum at röra vingarna för hvai-aridra. Jag har sett, at da 
en skutit hela hopen af dem pä ena sidan af Mays-stycket, 

P- •"!'' haf|va de andre endast flugit up, och satt sig et godt 
bysseskott däi'ifrän pä andra ändan, och sa ömsat nndan 
frän den ena kanten pä Mays-landet ti] den anch-a, alt som 
en kömmit efter dem, sä at de förr tröttat ut skytten, 
än han kunnat skräma dem frän Maysen, fast han i hvart 
skott fält flera af dem. Eljest äta de ock ganska gärna 
frön af Fol. Avoine (Zizania aquatica) hviiket om sena 
hösten, sedän Maysen blifvit inbärgad, är til en stor del 
deras föda. Bären af glahra halla de ock tilgoda. Bohvete 
och Hafra sades de ock äta. Somlige pästodo, at de ock 
i nödfall skola äta Hvete, Räg och Korn; dock finnes 
aldrig, sa mycket mig bekant är, at de göra skada pä 
dessa Sädesslag. Om Varen suto de i myckenhet vid gärdar 
uti träna, och söngo tämmeligen vackert. För den skada 
de sälunda tilfoga Mays-akrarna, har ifvern äfven här gätt 
sä längt, at man bäde i Pensylvaniska och Nya Jerseiska 
iagen utsatt 3 pence i belöning för hvart dussin dödade, 
som kunde upvisas. Men än högre har ifvern emot dem 
stigit i Nya Ängland ; ty Herr Franklin berättade mig om 
Vai-en 1750 at man genom prsemiers utsättning pä sist- 
nämde ort sa utödt dem, at de nu där pä somliga ställen 
börja blifva tämmeligen sällsynte; men när om sommaren 
1749 en grufvelig myckenhet mask koni pä ängarna, som 
at up gräset och gjorde därigenom stor skada, började 
de ängra sig, at de lätit liämden gä för hmgt emot dessa 
foglar; emedan de trodde sig liafva märkt, at desse Mays- 
tjufvar den tiden af sommaren, dä Maysen än ej var mo- 
gen, förnämligast lefde af shka maskar, dem de salunda 
ärligen utödde, eller atminstone hindrade, at ej fä föröka 

P- 37 sig. De tyckjtes därföre hafva nagon rättighet, at af 
Maysen tilbaka göra sig nägot litet betalte; men nu, sedän 
maskarna fätt sinä fiender och utödare, Mays-tjufvarna 
utrotade, hafva de fätt mera frihet, at öka sig, hvarföre 
de ock sedän sa hafva tagit öfverhand, at de göra nu 



Nya Jersey. Racoon. 31 



längt större skada, än Mays-tjufvarne förut. Ofvannämde 
sommar är 1749 lämnade desse maskar sä litet hö i Nya 
Ängland, at inbyggarne ej allenast nödgades förskaffa sig 
hö frän Pensylvanien, utan ock ända frän gamla Äng- 
land i Europa. Desse fogiar hafva, utom människor, ock 
andra fiender, som äro smä Hökar, hvilka föda sig sä af 
dem, som af andra smä fogiar här pä orten. Jag säg, när 
de som bäst voro samlade, huru en eller flere af desse smä 
hökar kommo, hvilka skingrade Mays-tjufvarna, och togo 
dem i flygten. De violette Mays-tjufvars kött sades ej 
ätas af nägon; med de röd-vingades ätas af somliga. 
Gamle gubbar berättade, at nu vore här i Nya Sveriget 
altid sä nwcket Mays-tjufvar, som i deras barndom; or- 
saken mente de vara, at här nu säs längt mera Mays än 
dä, och at de altsä hafva denna tiden längt lättare efter 
födan, än fordom. Den här beskrefne, eller Monedula 
purp. Catesb. är Qracula Quiscuta Linn. Syst. T. I. p. 109. 
Americanska Tranbär (Vaccinium hispiduhim) växa i 
Stor myckenhet, öfver hela Norra America pä dylika stäl- 
len, som vara Tranbär i Sverige. De Americanske äro 
väl nägot större, dock i mäst alt öfrigt sä lika vara, at 
mängen skulle tycka dem endast vara däraf en variation. 
Angelsmännerne kalla dem Cranberries, | de Svenske Tran- P- 38 
bär, och Fransoserne i Canada Atopa, et namn som de 
länt af Villarna. Om hösten sent föras de här i mycken- 
het til marknaderna, som hallas hvar Ons- och Lögerdag 
i Philadelphia, där de köpas, kokas och tillagas mäst pä 
samma sätt, som vi göre med Lingon, samt brukas hela 
vintern och et stycke in pä sommaren i Tortor och at- 
skilliga andra Bakelser. De äro därtil bäde mycket gode 
och helsosamme, och smaka sädane rätt tillagade Tortor 
och Bakelser ganska väl; men som bären äro tämmeligen 
sure, sä fordra de nog säcker, hvilket dock gär an uti 
det landet, där en ej har sä längt til säcker-orterna. En 
myckenhet af dessa bär försändes insyltade bäde til Europa, 
och de Americanska öarna. 



32 Nya Jersey. Racoon. 



Den 2 Martii. 

Musslor funnos mycket i smä rännilar, som flöto ge- 
nom ängar. De voro aldeles de samme, som kallas Mytiliis 
anatiyius uti Linn. Syst. T. I. p. 706. Utanpä var skalet 
ofta öfverdragit med en tunn järnskärpa, da nämligen, 
när vattnet uti rännilen kom frän nägon ort, där järnmalm 
fans. Svenske ooh Ängelske, som här bodde, brukade 
säilän dessa Musslor til nagon ting; men da Indianerne i 
forna tider värit här, liafva de stekt dem, ocli ätit köttet, 
som uti dem värit. En ooh annan af Europeerna äta dock 
dem ibland. 

Snön lag ännu qvar pä et och annat ställe uti skogen 
i skuggan; men pä de flästa ställen var marken bar. 
Kreaturen, Kor, Hästar, Far och Svin gingo i skogen och 
sökte sin föda, som var nog mager. 

30 Den 3 Martii. 

Snöfogel kallades sä af de Svenska en liten fogel, 
som är beskrefven och med lifliga färgor afritad af Herr 
Catesby uti dess Nat. Hist. of Carolina V. I. p. 36 t. 36. 
under namn af Passer nivalis. De Ängelske kalla honom 
äfven Snow bird, d. ä. Snöfogel; emedan han aldrig fmnes 
här om sommaren, utan endast om vintern, da snö fallit 
och öfvertäcker marken. Han kommer i somliga vintrar 
til den myckenhet som Mays-tjufvar, flyger da omkring 
liusen, sädes-lador och i trägärdar, och äter de sädes-korn 
och gräsfrön, som han kan finna strödde pä backarna. 
Är Fringilla hyemalis, Linn. Syst. T. Lp. 183. 

Snö-eld, et synnerligt Meteoron pä himmelen, hvilket 
jag beskrifvit i Kongi. Svenska Vet. Acad. Handlingar 
för är 1752 p. 154. 155. syntes denna afton kl. 8. 

Villa dufvor (Columha macroii7Xi) f logo nu här i otrolig 
myckenhet i skogarna, och det, som sades, i större, 
än pä mänga är tilförene. De kommo denna vecka hit, 
voro här ungefäi- 14 dagar, hvarefter de mäst alla för- 
svunno, eller foro up ät landet igen, hvadan de kömmit. 
Jag skal pä et annat ställe omständeligen handia om dem. 



Nya Jersey. JRacoo7i. 33 



Den 7 Martii. 

Tecken til väderlek. — Atskillige sade det vara et 
gammalt och säkert märke liär pä orten, at om äskan 
höres i S. eller SW. och vidgar sig sedän ut til O. och 
sä til N. sä följer gemenligen elakt väder; men om den 
antingen börjar höras i S. eller SW. och icke breder sig 
ut, eller om den | vidgar sig bäde at O. och W. därifrän; P- 40 
sä kommer gemenligen vackert väder därefter. I dag 
hördes hon endast i SW. utan at vidga sig ut. Se Meteor. 
observ. vid slutet. 

Kalan hade setat alt härtils i jorden, sä at, om en 
ville gräfva en grop, mäste en med yxa hugga sig igenom; 
dock var kälen ej öfver tvärhand tjock; men i dag var 
han mäst bärtgängen. Häraf blef jorden sä blöt, at hvar 
en red, äfven i skogarna under träden, sank hästen 
djupt ned. 

Trän skadde af köld. — Jag frägade sä nu, som ofta 
sedän, ätskilliga gamla, sä Svenska som Ängelska, om de 
icke nägon gäng funnit, at da vintrarne värit mycket 
kalle, nägra eller vissa trän däraf antingen dödt bärt, eller 
tagit nägon särdeles skada"? Mig svarades, at vid mycket 
kalla vintrar pläga atskillige af unga Hickery trän dö ut. 
Det samma plär ock dä ske med unga svarta Ekar; ja, 
ibland hade svarta Ekar, om et qvarters diameter, af en 
mycket kali vinter dödt bärt. Ibland, fast mycket säilän, 
har man ock funnit nägot enda Mulbärsträ däraf utgä; 
men alt för ofta händer, at Persike-träden däraf sätta 
lifvet til. Ibland hafva ovanligt kalla vintrar pä somliga 
ställen fördärfvat pä en gäng alla Persike-träden. Man 
har vid Persike-träden det flera resor märkt, at vid mycket 
stränga vintrar begä de sig bättre, som stä pä höga backar, 
än de, som äro planterade i dälder, sä at ofta när de uti 
dälder af en kali vinter dödt ut, hafva de som stätt pä 
högder ej tagit den minsta skada. Men at svart Yalnöt- 
träd, Sassafras, | eller andra trän här af vintrar mycket p. -il 
lidit, det sade de sig ej märkt. Hvad froster om vären 
och sommaren angär, sä hade de ätskilliga gängor märkt, 

3 



34 Nya Jersey. Racoon. 



at da träden redan stätt med tämmelig stora löf, hafva 
en eller flere frostnätter infallit, hvarigenom en stor del 
af löfven bärtfrusit: men sa pläga altid ny a löf växa igen 
i de bärtfrusnas ställe. Vid sädana frastnätters infallande 
i Maji och Junii mänad här pä orten, är det i synnerhet 
märkvärdigt, (hvarom ej allenast ätskillige gamle bade 
Svenskar och Angelsmän försäkrade mig, utan den ganska 
upmärksame Ingenieuren, Herr Levls Evans, viste mig 
äfven detsamma i sinä upskrefna anmärkningar, nämligen,) 
at köiden da enkannerligen skadar de spädare trän, och 
det pä det sätt, at fran marken til ungetar 4 a 6 alnars 
högd, blifva mäst alla löfven frastbitne: men därofvanföre 
alsintet. En sadan frostnatt har infallit här pä orten är 
1746 imellän den 14 och 15 Junii, nov. st. med dylik 
verkan, som Herr ICvans anmärkningar utvisa. De trän, 
som da stodo i blomma, misste samma gang bäde löf och 
blomma pä den delen, som var närmast marken; men de 
fingo nägot därefter nya löf igen, dock aldeles inga nya 
blomraor. An är vid de om varen eller sommaren in- 
fallande frostnätter at märkä, at de l:o dä förnämligast 
drabba och göra största skadan pa lagländta och vätaktiga 
ställen, men ganska säilän öfverst pä högder. 2:o Som 
är märkvärdigt, drabba sadane frastnätter här i landet pä 
sädana ställen i synnerhet, där kalksten fmnes; ty pä dem 
skal man gemenligen en eller annan gäng om sommaren 
hafva nägra frostnätter, dä den öfriga delen af landet är 
42 fri I därföre, (ja, ofta ligga sädane kalkstens ställen nog 
högländte); men skadas ändock af frostnätter, dä det 
nedrigare landet, et litet stycke därifrän, där ingen kalk- 
sten finnes, känner mtet mehn af frosten. Herr Evans har 
först gjort denna anmärkning, och sag jag sanningen 
däraf pä minä resor en och annan gäng, som längre fram 
skal omnämnas. Vid sädana frostnätter taga unga Hickery 
snarare skada, til sinä löf, än andra trän, och därnäst 
unga svarta Ekar, hvilket andre förut märkt, och jag 
sedän med egna ögon bäde är 1749 och 1750 obser- 
verade. 



Nya Jersey. Racoon. 35 



Den 11 Martii. 

Hackspikar. Af elettä slägtet fans här i landet alJa 
de, som äro beskrefne och med lefvande färgor afritade 
uti Herr Catesbys dyrbara verk, kalladt the Naturat History 
of Carolma, samt dess första Tome. Jag vii här endast 
upräkna dem, och nämna kärteligen et och annat om deras 
egenskaper; men utförlig beskrifning pä dem läinnas til 
et annat tilfälle: 

Picus principalis. Linn. eller Piciis maximus, rostro 
albo, Catesb. nat. Hist. of Carol. Voi. I. p. 16. t. 16 fin- 
nes här, dock mycket säilän, och det endast en viss tid 
om äret. 

P/cus pi/eatus. Linn. är förr omtald uti andra Tomen 
af denna Resa p. 271. 

Cuculus auratus. Linn. eller Picus varius major, alis 
aureis, Catesb. Nat. Hist. of Carol. Yol. I. p. 18 t. 18. fans 
nog här pa orten, och kallades af de Svenska Hittock; 
äfven af somliga Piut, hvilka bägge namn han sades hafva | 
af sit särskildta läte. Han sitter mäst altid pä marken, p. -^3 
och fmnes ej hacka i träna. Han föder sig gemenligen 
af Insecter; men blifver ibland sjelf et rof för Hökar. 
Desse äro merendels mycket fete, och hafva et välsmakeligt 
kött. Som han är här hela vintren, och da inga Insecter 
sä lätt stä til fängs; sä lärer han tvifvelsutan da äta nägra 
slags gräs- eller ört-frön pä marken. Dess utseende och 
andra dess egenskaper visa, at han är rätteligen skild frän 
Hackspikarna. 

Picus Carolinus. Linn. eller Picus varius, ventre rubro. 
Catesb. Nat. Hist. of Carol. Voi. I. p. 19. t. 19. fmnes 
äfven här. Han är mera högröd och glänsande, än han 
finnes hos Catesby afmälad. 

Picus varius medius quasi villosus. Catesb. Nat. Hist. 
of Carol. Voi. I. p. 19. t. 19. finnes här i myckenhet: gör 
ibland skada pä äppel-träna, i det han hugger öfveralt 
häl pä dem. Denne torde kunna kallas: Picus per mediani 
longitudinem dorsi subvillosus, rectrice prima laterali 
tota alba. 



36 Nya Jersey. Racoon. 



P/cus eryihrocephalus. Linn. eller Piciis capite toto 
rubro. Catesb. Nat. Hist. of Carol. Voi. I. p. 20. t. 20. 
fans äfven nog liär i landet, och kallades af de Svenska 
endast Hackspit, hvilket namn de likaledes gäfvo alla de 
andra, da allenast Cuculus auratus undantages. Denne är 
skadelig bäde pä Mays-landet och i äppel-trägärdarna; ty 
lian hackar sönder Mays-axen, och äter up äpplena. Som- 
liga är infinner han sig i stort antal, i synnerhet där sota 
äpplen växa, dem han sä upäter, at ej mera än toma skalet 
p. 44 sitter qvart. | För nägra är tilbaka fingo de 2 pence för 
hvart denna foglens hufvud af den allmänna Cassan, pä 
det desse skadelige foglar skuUe utödas; men sedän blef 
samma lag uphäfven. De äta ock olion mycket gärna. 
De fara mäst mot vintern bärt til Söder; men när de 
ännn vid vintrens början blifva i myckenhet qvar nti 
skogarna, spär folket däraf en nog blid och lindrig vinter. 
P/cus varius minor, vontr-e luteo. Catesb. nat. Hist. af 
Carol. Voi. 1. p. 21. t. 21. Af denna fans här mer, än 
mängen ville; ty denne, sä väl som den näst föregäende 
och de nästföljande Hackspikar, voro ganska skadelige för 
äppelträna. 

Picus varius minimus. Catesb. nat. Hist. of Carol. 
Voi. I. p. 21. t. 21. finnes här i myckenhet, och är af alla 
Hackspikar den skadeligaste för äpple-trägärdarna; emedan 
han är dristigare och näsvisare än de andre. Han hugger 
fullt med smä häl i äppelträden til 3 ä 4. Iin. djuplek; 
och da de satt sig pä et ställe pä stammen och huggit 
et sädant häl, hugga de straxt et annat horizontelt tätt 
bredevid det förra, och fortfara gemenligen sä därmed, til 
dess de gjort en Cirkel af sädana smä hai rundt omkring 
trädet. Häraf ses, at äppelträden här i trägardarna äro 
fulle med Cirklar rundt omkring stammarna, den ena Cir- 
keln öfver den andra, ofta bara 1/2 digit. Geom. imellän 
Cirklarna. Stundom hugga de dessa häl sä tätt bredevid 
hvarandra, at trädet däraf torrkas bärt. Denne är det, som 
Herr Catesby äfven anmärker, sä lik til färg och andra 
egenskaper Picus varius medius quasi villosus, at man 
lätteligen kunde taga dem bägge för en och samma, om 



Nya Jersey. Racoon. 37 



ej den|ne vore nog mindre, än den förut nämde. Bägge p. 45 
hafva de samma skadeliga plägsed, at hacka hai pä äppel- 
träden. Denne kunde kallas: Picus medio longitudinali 
dorsi subvilloso, rectrice prima laterali alba maculis qua- 
tuor nigris. 

Sill-häppetässor kallades här af de Svenska en art 
af grodor, livilka började denna ärstiden at ropa om aft- 
narna ocii nätterna uti morasen, samt stora vattupussar 
och diken. De hafva fätt namnet däraf, at de om Yaren 
börja ropa just den tid, da man begynner fiska efter den 
här sä kallade Sillen, hvilken dock är mycket skild fran 
den af samma namn i Europa. Desse grodor hade et 
synneriigt läte, ej likt vara vanhga Europeiska grodors, 
utan nägorlunda som större fogiars qvittrande, som ungefär 
lärer kunna uttolkas med piiit, piiit. Härmed höllo de 
sedermera ut en god del af vären, begynte gemenligen 
strax efter det Solen gätt ned, och höllo sä ut, til Solenes 
upgäng. Ljudet var väl fint; dock sä jällt, at det kunde 
höras pä längt häll. När de väntade rägn, skreko de 
längt argare än eljest, begynte ock da ibland midt om 
dagen, eller da det började muina til, och fölgde gemen- 
ligen rägn inom 6 timar därefter. När det den 16 föl- 
jande Martii snögade och yrde hela dagen, hördes om 
aftonen ej tecken til en enda, och under hela tiden det 
sedän var kalit och snön läg qvar pa marken, hade köiden 
sä stillat deras läte, at ej det minsta gny hördes; men sä 
snart blid väderlek inföll igen, började de ä nyo med lika 
fuU hals som förr. De äro denna tiden ganska rädde, sä 
at det var svärt, at fä fatt pä nägon; ty sä snart en | 
kommer nägot när, där- de vistas, tystnade de alle, utan p. 46 
at nägon visade sig. Det tyckes, som de halla sig hei 
och hälinä under vattnet, och endast halla näsändan up, 
dä de ropa; ty när jag sakta kom til rumet, där de voro, 
kunde jag ej se en enda hoppa ned uti vattnet: jag kunde 
ej fä fast nägon, innan jag mäste ösa ut en hei vattupuss, 
däri de hade sit tilhäll. Deras färg är smutsig grön, 
strödd här och där med brunaktiga fläckar. När en rör 
vid dem läta de och qvida: de sätta sig ock dä ibland i 



38 Nya Jersey. Racoon. 



den positure, at de likasom bläser up bakdelen af ryggen, 
at där blir en hög knyl, och da vilja de ej gä ur fläcken, 
fast en stöter pä dem. Da de lefvande lades i Spiritus 
vini, voro de inom en half minut döde. De torde kunna 
kallas: Eana virescens plantis tetradactylis fissis, palmis 
pentadactylis semipalmatis, macula depressa fuaca pone 
oculum. 



Den 12 Martii. 

Turdus pilularis migraiorius, är en liten fogel, sä kallad 
och med lifliga färgor afmalad af Herr Catesby uti dess 
Natural Hist. of Carol. Voi. 1. p. 29. t. 29. livilken finnes 
här i tämmelig myckenhet hela äret igenom. Af Ängels- 
männerna och de Svenska kallades han Robin-red-breast ; 
men är vida skild ifrän den med det namnet i Ängeland. 
Han sjunger rätt väl, är ej särdeles rädd, utan hoppar 
pä marken tätt vid husen. I Philadelphia hälles han i 
bur, för sin säng skul. 

Hassel (Coryhis avellana) begynte nu at blomstras: 
trefs bäst i en rik svartmylla, hvarföre ock de Svenske 
hade den som et tecken och visare til en mycket god 
Jordmon. 



P- 47 Den 13 Martii. 

Alen hade nyss börjat blomma. 

Draconiium fceiidum Linn. Spec. 967. växte ^annogt i 
karren, och begynte nu at blomstras. Ibland örter, som 
hafva en ganska vedervärdig lukt, var denna snart sagt 
den värste. Hon stank sä illa, at jag näppeligen kunde 
examinera dess blomma; ja sä, at om jag luktade nägot 
länge därpä, fick jag ondt i hufvudet däraf. De Svenske 
kallade henne Björnrötter eller Björnblad; men Ängels- 
männerna Polecat-rot; emedan den luktar äfven sä illa 
som Polecatten, om hvilken förut är talt i andra Tomen 
p. 378. Blommorne äro af en purpuraktig färg. När hon 
blomstras som bäst, börja först ändarna af bladen, at 



Nya Jersey. RacooTi. 39 



sticka up ur jorden. Dess blan lämnas om sommaren af 
kreaturen oätna. Dr. Golden berättade, at han i sjukdo- 
mars botande har betjänt sig af denna til alt det samma, 
som annars brukas ariim vulg. i synnerhet mot skörbjugg 
&c. Svenska namnet liar hon fätt däraf, at Björnarne om 
vären, da de först komma ut frän sinä vinterqvarter, äta 
henne gärna. Hon är nog allmän i hela Norra America. 

Draba verna växte i myckenhet här i landet, och bör- 
jade nu at blomma. 

Verairum album, Linn. eller Hellehorus allms, flore 
subviridi, C. B. växte nog allmänt öfver hela Norra Ame- 
rica uti kärr och pä längländta ställen. De Svenske, som 
här bodde, kallade henne däck, däckor, däckrötter; emedan 
barnen plägade göra däckor af liennes stjelkar och blan. 
Af de Angelska lieter hon Itchvveed, item Ellebor. Hon 
är en förgiftig Ört. Därföre fär hon ock | altid sta orörd p. 48 
och oäten af boskapen, som ej vägar sig pa henne; dock 
sker ibland, at kreaturen först om vären, da betet gemen- 
ligen är mycket magert, Iata bedraga sig, at äta af däc- 
kornas täcka gröna och breda blan, som hei tidigt skjuta 
up; men en sadan mältid kostar dem ock ofta lifvet. Bäde 
Fär och gäss hafva härigenom omkommit. Med hennes 
rot förvaras den nyss planterade Maysen för glupska 
foglars öfverväld, hvilket sker sälunda: dess rötter kokas 
1 vatten, hvaruti sedän det fätt väl kalina, Maysen sättes 
i blöt natten öfver, därefter utplanteras han pä vanligt 
sätt, och dä Mays-tjufvar, kräkor eller andre för Maysen 
skadelige foglar, vela pata och placka up de utsädda 
kornen, blifva de af et eller par korn sä yre i hufvudet, 
at de tumia öfver ända, hvaraf de andre blifva rädde, och 
väga sig ej mera dit. Dä de äter, som smakat pä kornen, 
kömmit sig litet före, hasta de sig strax frän Ma\^s-landet, 
och fä mera ingen lystnad, at ä nyo aflägga där besök. 
Vid det Maysen sä tilredes, bör man vara noga sorgfällig 
om, at ej nägot kreatur fär smaka af de stöpta kornen: 
dä höns eller ankor fä et eller par korn däraf, bhfva de 
ganska sjuke; och om de fä tilfälle, at äta mera, somna 
de sä in, at de glömma ofta bärt, at mera vakna up. Dä 



40 Nya Jersey. Bacoon. 



roten är ra, ocli sä kastas pä backen, röres lion ej af 
nägot djur; men om hon blir kokad, ocli sedän kastas ut, 
blifva kreaturen af dess sota smak narrade, at äta lienne. 
Man har sett hundar, som endast ätit litet däraf, ocli där- 
efter blifvit sjuke: dock, sedän de per vomitum fätt rensa 
sig, liafva de kömmit sig före igen ; ty om Kreaturen icke 
sälunda f a lienne ifrän sig, sätta de of ta lifvet til. Eljest | 
p. 49 bruka somlige, at koka roten i vatten, tvätta med det 
samma skabbiga ställen, da det väl svider och äfven skal 
förorsaka, at patienten i ymnogtiet kastar sit vatten ; nien 
lian sades dock blifva lielad därigenom. När barn liafva 
löss i liiifvudet, koka qvinfolken dessa rötter, doppa kam- 
men, i decocten, kamma därmed liufvudet, da lössen skola 
dö, ocli försäkrades detta vara bland de säkraste botemedel 
för denna oli}'ran. 

Den 17 Marti i. 

Indianernas mat af vilda örter. Vid de Svenskas 
första liitkomst, ocli langt därefter, var landet iipfylt med 
Indianer; men alt som landet blef mer upodladt af Euro- 
peer, som koinmo liit öfver, salde Villarne bart sit land, 
ocli flytte liudan längre up i landet; dock sanningen at 
säga, sa voro gaiiska fa af dessa Yillar, som säledes flytte 
undan: mästadelen slöt sin lefnad förut, dels genom in- 
bördes krig, dels genom koppor: en sjukdom, sojii Vil- 
larne aldrig liört talas om, förrän Europeernas ankomst, 
men som dock utödde otroligt niänga af dem; ty eliuru 
de äro nog mästare, at bota sar ocli andra utvärtes an- 
stöter, första de sig dock ej pä Febrar eller andra invärtes 
sjukdomar. En kan lätt inbilla sig, lim-u lyckligen Kopp- 
Curen skulle slutas för dem, när de, da kopporne började 
siä ut, sprungo lielt nakne ut i kalit vatten i floder, sjöar 
ocli källor, ocli antingen doppade sig under ned i samma, 
eller öste det i m^^ckenliet öfver sig, at därmed däinpa 
Febrens liettä. Likaledes buro de sinä barn, som lago i 
Kopporna, ut til floder eller källor, ocli doppade dem i 
p. 60 kalit vatten; men sä lärer bränvinet | utrotat de mästa 



Nya Jersey. Racoon. 41 



af Indianerna. Af denna drycken eller liqueuren visste 
de ock intet, innan Europeerne kommo liit: men sedän 
de fätt smaken därpä, hafva de värit likasom förkjusade 
efter den samma. Näppeligen lärer nägon människa hafva 
högre begärelse til nagot, än den en Indian liar til brän- 
vin. Jag har hört dem sjelfva säja, at det är en efter- 
längtad ocli hederlig död, at supa sig ilijäi af bränvin. 
De hafva ock trohgen i sjelfva verket utöfvat det samina; 
ty med mycket bränvins supande hafva de förkärtat hfvet. 
Desse Indianers mat var vid Europeernas hitkomst ganska 
mycket skild frän den, som de gamla verklens invänare 
brukat. Hvete, Räg, Korn, Hafra, och Risgryn, voro da 
i denna verkienes del aldeles obekante. Det samma var 
med de flästa trä- och kr^^ddgards frukter de betjänte 
sig i de gamla länder af. Mays, nägre arter af Bönor 
och Pumpor utgjorde nastan alt Villarnas äkerbruk och 
kryddgärds väsende, och hundar voro i Norra America 
deras enda tama kreatur. Dock som deras äker- och 
kryddgärds-bruk var mycket litet, och afkastningen däraf 
föga kunde räcka til at föda dem i par manader om äret; 
nödgades de taga sin tilflykt dels til jagt och fiskande, 
som da gjorde och än gör deras mästa och drygaste ärs- 
föda, dels til allahanda vihit växande örter och trän. Som 
ätskiJlige af de gamla Svenska ännu lefde, livilka ock i 
sin ungdom dageligen omgäts med VillarDa, och noga sett 
deras lefnadssätt; sa var jag nu mon om, at göra mig 
underrättad, livilka af de här vildt växande örter de da 
betjänt sig af til sin föda, da alle enhälligt berättade, 
at de forna | Villar i Nya Sverige i synnerhet brukat p. 51 
följande växter til mat: 

Hopniss, eller Häpniss, kallade samme Villar en af 
de villa växter, som da brukades til mat, och kallas ännu 
med samma namn öfveralt af de Svenska. Han växer i 
ängar i god Jordmon. Rötterne likna Potatoes eller Jord- 
artichokor. Villarne kokade dessa rötter, och ato dem i 
stället för bröd med god smak. En del af de Svenska 
hade fordom, i brist pä bröd, brukat och ätit samina 
rötter. Somlige af de Angelska bruka ännu, at äta dem 



42 Nya Jersey, Racoon. 



som Potatoes. Herr Bartram berättade, at Villarne längre 
up i landet äta ej allenast ännu dessa rötter pä förenämde 
sätt, hvilka uti god smak ej gifva Potatoes efter, utan de 
samia ock ärterna, som finnas i dess skidor, och tilreda 
dem pä samma sätt som andra ärter. Denna Villarnas 
Hopniss är Glycine (ajnos) foliis pinnatis ovato-lanceolatis. 
Linn. hort. Ups. 227. Spec. 753. 

Kätniss var en annan af Villarna sä kallad ört, hvars 
rot de äto, dä de fordom bodde liär. De Svenske bruka 
ännu samma namn. Hon växer pä sanka, gyttjoga och 
mycket väta samt blöta ställen. Roten är af en oval 
skapnad, de mästa af 172 Geom. tums längd, och P/^ 
sadan tums tjocklek midt pa: men somlige hafva ock värit 
af en knyt-näfvas storlek. A"illarne brukade dessa rötter 
antingen kokade, ellei- ock stekte i aska. F]n och annan 
af (le Svenska ato dem ock, när de Villske voro här, och 
tyckte dem smaka väl; men nu för tiden var ingen som 
brukade dem. Kn man af 91 ars alder, vid namn Nils 
P- ö2 GöSTAF.soN, I berättade, at lian of ta i sin ungdom ätit dessa 
rötter, samt at de dä smakat honom mycket väl: lade 
ock därtil, at Villarne, i synnerhet Yillskorne, brukade dä 
vid Pingestiden fara ut pä holmar, och där gräfva up 
dessa rötter, samt föra dem hem: och sä länge de dem 
hade, brytUle de sig icke om annan föda. De sades nu 
vara ganska mycket utödde af Svin, hvilka skola vara alt 
för snäle efter dem. Boskapen äter ock gärna dess blan. 
Jag Iät sedän steka nägra af dessa rötter, de smakade i 
mitt tycke ej illa, fast de kändes nägot mjölige. Smaken 
var ej olik Potatoes. När Villarne ännu komma hit ned, 
och fä se Europeernas Rofvor, kalla de dem äfven Kätniss. 
Denne nu omtalte Kätniss, är en Sayittaria, och lär endast 
vara en variation af var Svenska Sagittaria (sagittifoUa) 
foliis sagittatis acutis. Lmn. Flor. Svec. 780. 869. ty hela 
örten ofvanför jorden är lik den samma i alt, endast at 
under jorden bulbi pä den Americanska äro nog store. 
Herr Osbeck uti sin Chinesiska Resa p. 208. och 253. 
nämner, at Ohineserne plantera en Sagittaria, hvars rötter 
de äta, hvilken tyckes ofelbart vara aldeles samma varia- 



Nya Jersey. Racoon. 43 



tion med denna Kätniss. Eljest fann jag ock längre tii 
Norr här i America, de andra variationer af Sagittaria, 
som vi hafve hos oss i Sverige. 

Taaho, äfven ock Taahim, kallades fordom af Yillarna 
en annan ört, hvars rot de likaledes brukade til mat. 
Somlige af dem har ock kallat denna örten Tuckah; hos 
mästa delen af de Svenska hette hon ännu Taaho. Hon 
växer pä sumpiga ställen i kärr, och äro Svinen ganska 
snäle efter dess rötter, hvilka däraf blifva mycket fete. | 
De besöka därföre flitigt de ställen, där desse rötter växa, 
ocli ser raan Svinen ibland sä böka efter dem ned i gyttjan, 
at de ofta falla med hela kroppen under vattnet, endast 
at litet af bakdelen stätt up i vädret. Säledes är det ej 
underligt, at desse rötter nu äro mycket utödde pä de 
ställen, där mycket Svin hälles. Rötterne växa ibland til 
den tjocklek, nastan som en människas lär. Da de äro 
färske, bita de som eld pä tungan, hvarföre de ock da 
hällas vara för människan som et förgift; därföre vägade 
ock Indianerne aldrig, at äta dem rä, utan tilredde dem 
pä följande sätt: de samlade en stor hop af dessa rötter, 
gräfde sedän en sä stor läng grop, at de samlade röttei' 
däri kunde rymas, ibland af 2 eller 3 famnars längd, och 
mera, häruti lades rötterne och öfvertäcktes med den ur 
gropen upkastade mnllen, pä hvilken gjordes en stor eld, 
den de lato brinna, til dess de tyckte det vara nog. Se- 
dän togs elden bärt, rötterne gräfdes up, och ätos begärigt 
af Indianerna; och skola desse rötter, sälunda tilredde, 
smaka sä väl som Potatoes. Villarne brukade aldrig at 
tärka och förvara dem, utan togo dem altid färska utur 
karret, när de dem behöfde. Denna Taaho är Ä7^um (vir- 
ginicum) acaule, foliis hastato-cordatis acutis, angulis obtusis 
Linn. hort. cliff. 434. spec. 966. Det är underligt, at örten 
Arum, med sinä närmaste slägtingar, hvilkas rötter räa 
bränna som en eld pä tungan, och merendels sä rä äro 
hei eller half förgiftige, dock ätes af människan uti flera 
verldenes delar. Huru hafva de först funnit pä, at en sä 
motbjudande ört vore tjänhg til spis, och at det förgiftiga 
brännande pä tungan skuUe genom elden | kunna förtagas? 



53 



54 



44 Nya Jersey. Racoon. 



Sälunda brukas i Norra elelen af Europa roten af Ccdla 
palastris eller Missne ooh Mäss i nöclfall til bröd. Villarne 
i Norra America bruka roten af detta arum. Pa flera 
ställen i Södra America, ocli pa Americanska öarna brukas 
liärtil andra Species ari. Hottentotterne pa Södra udclen 
af Africa göra sig bröd af roten utaf et arum, som där 
växer, som dock ra är lika brännande ocli förgiftig som 
de andra slag af arum. Likaledes brukas i Egypten ocli 
pa flera ställen i Asien rötterna af vissa Speciebus Ari 
til föda. Den härde men ibland nyttige lärmästaren, nö- 
den, lärer tvifvelsutan först drifvit människan at upfinna 
en mat, som den förste smaken annars skulle döma liögst 
otjenlig liärtil. Denna Taalio tyckes vara samma med 
Villarnas Tuckahoo uti Carolina, om livilken är talt i andra 
Tomen af denna Kesä p. 889. 

Taaki liafva Villarne kallat en annan ört, som af dem 
ock brukades til mat. Somlige af dem liafva ock kallat 
henne Taakim, ocli äfven Takvim. Hos de Svenska liade 
hon ännu öfver alt det uamnet Taaki. Hon växer i kärr 
ocli pa mycket sumpiga ocli sanka ställen nog allmänt i 
Norra America. Kor, Svin ocli Hjortai' äro om Var-en 
ganska snale efter liennes blan, som da äro bland de 
tidigaste framme. Bladen äro brede, som Lilii Convallii 
blad, gröna pä öfra sidan, samt där ganska fint luddige, 
at de se ut som et fint sanimet. Indianerne pläckade 
liennes frön, tarkade ocli förvarade dem til mat. De duga 
ej at ätas ra ocli färska, iitan böra tärkas förut. De ko- 
p. 56 kade dem i nagra vatten, innan de | blefvo sa gode, som 
de ville liafva dem, ocli ato dem sedän som ärter. När 
ele fingo smör eller mjölk af de Svenska, stufvade eller 
kokade ele dem däri. Stundom betjente de sig af dem i 
stället för bröd. Deras smak sades mäst vara samma som 
pä ärter. En ocli annan af ele Svenska liar ock fordom 
brukat elem til mat. Ganile män berättade, at de tyckte 
mera om dem, än om alla de anelra föregaende växter, 
som Villarne fordom ato. Denna Taaki äi' Orontium, Linn. 
spec. 324. 

Bläbär brukades af Villarna fordom mycket til mat. 



Nya Jersey. Racoon. 45 



Desse Bläbär, som af Ängelsmännerna kallas Huckleberries, 
äro flere species af Vacciniiim, clock alle skilde frän vara 
Svenska, fast sjelfva bären i färg, skapnad ooh smak sa 
likna de samma, at en svärligen skulle kunna skilja dem 
at. Desse Americanske växa pä b askar, som äro 1 ä 2 
alnar höge, ja, somlige species däraf finnas ibland af mer 
än en famns liögd. Indianerne pläekade fordom ärligen 
en stor myckenhet däraf, tarkade dem antingen i Solen 
eller vid eld, och brukade dem sedän pä ätskilligt sätt 
til mat. Än i denna dag äro desse Bläbär en af Villarnas 
delicatesser. Pä minä Resor genom Iroquoirnas länder, 
dä de ville fägna mig mycket väl, framsattes färskt Mays- 
bröd, bakadt i skapnad som pait, Iivari fullt af tarkade 
Bläbär voro blandade, lik Russin eller Corintlier i en Pud- 
ding, ocli stekt i aska; hvarom mera längre f ram. Euro- 
peerne pläga ock läta samia en myckenhet af dessa bär, 
tärka dem i ngnar, och bruka dem i tortor samt bakelser, 
jämväl eljest pä ätskilliga andra sätt. Somlige insylta 
dem med Säcker-Sirap. Eljest | ätas de gärna rä, bäde p. 56 
för sig sjelfva, och i söt mjölk. 

En annan rätt som Villarne fordom, och äfven ännu, 
mycket bruka, dä det skal vara ganska väl, skal nedan- 
före omtalas vid Den 27 Martii. 



Den 18 Martii. 

Vädret eller vinden var mäst hela denna Värtiden 
sä, at om morgonen i Solgängen var det helt lungt ; kl. 8 
f. m. började det bläsa tämmeligen, som varade hela dagen 
til Solens nedergäng, dä det meren dels saktade sig och 
blef lungt hela natten. Detta skedde gemenligen; men 
ibland sä continuerade ock blästen utan uphörande för et, 
2 eller 8 hela dygn. Vid middagen bläste det mästendels 
starkast. Blästen var ungefär pa följande sätt: om mor- 
gonen kl. 6 var W. 0. kl. 7 f. W. 1. kl. 8. W. 2. kl. 11. 
\V. 3. kl. 4. e. m. W. 2. och därefter tog det mera och 
mera af, til dess det litet efter Solgängen blef helt lugnt. 
De väder, som hela denna Värtiden bläste, voro til största 



46 Nya Jersey. Racoon. 

delen frän W. kanten, soin af Meteorol. observatiouerne 
kan ses. 

Tecken til tilkommande väderlek, och det bland de 
säkrare, sades här pä orten vara, at om en molnvägg star 
ned vid horizonten uti SW. vid Solens nedergäng, som 
sedän en stund inpä aftonen sjnnker ned, sä skal det 
blifva rägn andra dagen, fast ock hela förr middagen den 
dagen slutas klar ooh skön. Men om en molnvägg star i 
SW. vid horizonten när Solen gär ned, och den samme 
P- 57 kommer sedän längre in pä aftonen mera | up, sä blifver 
om nästföljande dagen gemenligen vackert väder. 

Den 20 Martii. 

Tecken til tilkommande väderlek. — En gammal 
Svensk spädde nu ändring i väderleken; emedan i dag 
var ingen vind utan lungt; t}^ när det har bläst i nägra 
dagar, och blifver sedän aldeles stilla i luften, skal det 
litet därefter antingen blifva nederbörd, eller eljest nägon 
ändring i väderleken. Dessutan sades ätskiUige äfven här 
vara af den grundlösa tankan, som deras förfäder tvifvels- 
utan fört med sig liit, at Fredagen i veckan gemenligen 
är den dagen, pä hvilken väderleken omskiftar sig, sä at, 
om det ock bläst eller rägnat &c. hela veckan, och nägon 
ändring dä skal ske, skal det merendels vara om Fredagen. 
Huru vida det förra träffade in, kan ses af Meteorol. 
observ. vid denna Tomens slut. 



Den 21 Martii. 

Den Rödblommiga Lönnen och Americanska Almen 

började nu at blomstras; dock stodo ock somlige af den 
senare nu som bäst i blomma. 



Den 24 Marth. 

I dag vandrade jag vida omkring, at se efter, om 
jag kunde finna nägra växter i blomma; men den muina 



Nya Jersey. Racoon. 47 



väderleken ocli myckna rägnet, som värit förut, var orsa- 
ken, at sä godt som ingen ting ännu fätt komma fram. 
Marken började dock nii, at tämmeligen grönska. De 
växter jag nyss förut omtalt, blomstrade nu som bäst. 

Anemone Hepatica stod nu öfver alt i blomma; växte p. 58 
liär ymnigt, ocli kallades af de Svenska Blablomster, som 
ej visste, om hon dugde til nägot. 

Akrar. Pä alla äkrar jag i dag gick, säg jag ej et 
enda dike, fast rätt mänge af dem tarfvat sädana; men de 
liade liär i alt rättat sig efter den Angelska plägseden^ 
at ej bruka diken pä äkern, utan at eftersinna, om äkern 
dem beliöfde eller ej. Fölgden däraf var, at pä ganska 
mänga ställen liade det nu förut fallna rägnet skölgt bärt 
Stora stycken af de med Hvete eller Räg besädda äkrar. 
Inga renar voro pä äkrarna, utan endast en smal vid 
gärdesgärden, som dock mäst allestäds var sä öfverlupen 
med Rhus glabra ocli Björnbärs buskar, at boskapen där 
kQnde hafva liten eller ingen föda. Akrarne voro lagde 
i broad east, eller 10 alnars breda stycken, afskilde med 
färor frän hvarandra. Akerstyckena voro jämna, ocli litet 
eller alsintet liögde midt pä. 

Meloe majalis kräkte bär och där pä backarna. 

Papilio antiopa flög omkring uti skogsbackarna, ocli 
var den första Papilio jag säg detta är. 

Papilio Euphrosyne flög bland de rarare. De andre 
Americanske Insecter, jag i dag och de följande dagar 
säg ocli beskref, skola vid et annat tilfälle omtalas; ocli 
vii jag i det följande endast orda om dem, som för nägon 
synnerlig egenskap tyckas vara märkvärdige. 

Höstackarne liär pä orten gjordes väl merendels pä 
samma sätt, som i Sverige, nämligen lik en tjock kärt 
Conus, utan nägot täcke därpä. När de ville föra nägot 
liö därifrän, skars | det gemenligen löst med en särdeles p. 5^ 
därtil gjord knif. Men sä brukade ock en stor del liär, 
i synnerhet omkring Philadelphia, at lägga hoet i sädana 
lador, som aro beskrefne och afritade i första Tomen af 
denna Eesa p. 224. hvars tak kan flyttas up och ned, alt 
som hoet är mer eller mindre. Ned vid marken lägo 



48 Nya Jersey. Racoon. 



träclar, hvarpä hoet lades, at vädret fick fritt spela där- 
under. Jag liar nämt förut, at liär i gemen icke brukas 
nägot hus at boskapen hvarken vinter eller sommar, utan 
de gä ahid ute; men sä har jag dock sett i Philadelphia 
och pä nägra fä andra stälien, at de, som brukat dessa 
med skjul täckta stackar, inrättat dem pä det sätt, at hoet 
lades pä en brädbotten, en famn eller mera frän marken, 
och at kona stodo om vintern och da det var elakt väder, 
därunder. Pä alla sidor nedanför förenämde brädbotten 
voro brädväggar, dock sä glese, at vädret kunde spela 
därip-enom. 



Den 27 Martii. 

Om morgonen reste jag bärt, at tala med den redan 
förut omtalta Svenska mannen, Nils Göstafsson, om 91 
ärs älder, at af honom fä inhämta Nya Sveriges forna 
tilständ, och hvad han visste berätta därom. Landet där 
jag nu färdades igenom, hade samma beskaffenhet som 
de andra stälien där jag rest i America, nämligen, det 
var en beständig omväxling af längsluttande högder och 
dälder. De förra bestodo af en mycket blek tegelfärgad 
jord, mäst af fin sand; dock nägot mylla däribland. Inga 
bärg och inga stenar blef jag här varse, undantagandes 
nägra helt smä uti backbrinkar af dufvo- eller ock höns- 
p. (50 äggs storlek, | och voro gemenligen af en hvit quartz, 
merendels släte utanpä, och nötte pä alla sidor. Ned i 
det djupaste af somliga dälder lopp stimdom nägon bäck 
af klart rinnande vatten, och i botten pa den var det fullt 
af sädana smä hvita kissel-stenar, som nyss äro omtalte. 
Här och där i dälderna läg ock nägot litet kärr eller 
morass. Dä och dä, fast et godt stycke imellän, sägs 
nägon gärd, ofta omgifven med aker nastan pä alla sidor. 
Pä mäst alla äkrar stodo stubbar ännu qvar, til et tecken, 
at landet här ej värit länge bebodt, utan för 40 eller 50 
är tilbaka öfveralt med skog beväxt. Gärdarne voro ej i 
bylag, eller flere tilsammans pä et ställe, utan alt ensta- 
kade. Hvar Landtman bodde särskiidt för sig, och hade 



Nya Jersey. Racoon. 



sin äker, äng, skog och egen jord rundt omkring sin gärd, 
skild och afdelt frän en annars. Imellän sädana nog glest 
belägna gärdar var mästa delen af landet öfverväxt med 
skog, hvilken bestod af höga löf-trän, dock tämmeligen 
giesa, sä at en beqvämligen kunde rida i skogen hvart en 
ville, och pä de flästa ställen köra med kärra; emedan 
marken var hei slät. Stora trän lägo här och där om- 
kullfallne, dem vädret kastat öfverända: somlige voro ned- 
stjälpte med stamm och rot: pä andra hade vädret brutit 
stammen tvärt af: somligstäds var skogen stor och hög: 
annorstäds fans stora fläckar af bara ung skog, endast af 
20, 30 eller 40 ars älder. Desse fläckar sades vara de, 
hvaräst Indianerne fordom haft sinä smä Plantationer. 
Annu syntes ej tecken til nägot utspruckit löf, ej eller 
säg jag i skogarna nägon blomma; ty det kalla vädret, 
som nu bläst i nägra dagar ä rad, hindrade alt sädant. 
Skogen bestod til större delen af | ätskilhga slags Ekar, p- 61 
samt Hickery. Karren stodo f alla af den rödblommiga 
Lönnen, hvilken blomstrade nu öfveralt, och gjorde, at 
desse platser sägo däraf pä längt häll hei röda ut. 

Denna gamla Svenska mannen syntes ännu vara 
tämmelig frisk och kry: kunde gä omkring, fast med 
käpp: klagade dock, at han nu pä de senare ären kändt 
nägon värk i rygg och leder, samt at han om vinter-tiden 
säilän kunde halla sinä fötter varma, om han icke satt 
vid elden. Han sade sig helt väl minnas, huru här var, da 
Holländaren rädde öfver detta landet, samt huru här tilstod, 
innan Ängelsmännerne kommo hit: lade därtil, at han fört 
mycket timmer och bjälkar til Philadelphia, da det bör- 
jade anläggas, och kom helt väl ihog, da intet annat var 
än stor skog, där Philadelphia nu stär. Gubbens fader 
var en bland de Svenska, som hitsändes, at bebo och up- 
odla detta landet. Pä nedanstäende frägor gaf han mig 
det svar, som här bifogas: 

Hvadan de förste Svenske, som kommo hit i landet, 
fingo sin boskap? Gubben sade, at han hört sin fader 
och andra i sin barndom berätta, at de Svenske fört hit 
öfver med sig allahanda slags boskap, som Hästar, Oxar, 

4 



50 Nya Jersey. Bacoon. 



Kor, Far, Svin, Höns, Gäss, Ankor; dock allenast nägra 
fä af hvardera slaget i början; men de hafva sedermera 
ganska mycket förökt sig i detta landet. Han sade, at 
bäde Maryland, New York, New England och Virginien 
voro bebodde af Europeer, förrän denna orten; men han 
visste icke, at de Svenske nägonsin fätt eller förskaffat 
p. (52 sig nägot slags boskap frän dessa mi nämde | orter, undan- 
tagancles nägot litet frän New York. Uti hans barndom, 
dä han kunde börja minnas, hade de Svenske redan en 
tämmelig ymnoghet af alla dessa slagen: at Svinen dä sä 
förökt sig, emedan här var et sädant öfverflöd af föda 
för dem, at de lupo villa i skogarna, sä at de mäste skjuta 
somliga ihjäl, dä de ville hafva dem fast: äfven päminte 
han sig, at Hästar somligstäds lupit villa i skogen; men 
at nägon annan boskap blifvit vild, kunde han icke ärindra 
sig. Han tyckte, at allahanda slags boskap här i landet 
är merendels denna tiden sa stor, som i hans barndom, 
endast at de fä tilräckeligt foder; ty i hans barndom var 
sä tilräckelig och öfverflödig föda för ali slags boskap, at 
de altid voro smäll fete. En Ko mjölkade dä mera än 3 
eller 4 denna tiden; men hon hade ock dä allena mera 
och bättre föda, än 8 eller 4 nu fä: ty nu (voro hans ord) 
är det ynkan at se, huru litet gräs och föda boskapen fär 
om sommaren. Orsaken til detta ses i Andra Tomen p. 436. 

Hvadan de Ängelske i Pensylvanien och Nya Jersey 
fatt sin boskap? De köpte de mästa af de här förrut 
boende Svenskar ocli Holländare; nägre fä fördes dock 
frän Ängeland. Skapnaden af Boskapen här i landet, och 
sjelfva i^ngelsmännernas enhälliga berättelse, besannade 
hvad gubben sade. 

Hvadan de Svenske härstädes först fätt sinä Sädesslag, 
och trä- samt köks kryddgärds-frukter? Gubben sade sig 
i sin barndom hört flera resor berättas, at de Svenske 
p. 63 vid sin hitkomst fört med sig allahanda slags Sädes-ar | ter. 
samt Trä- och krj^ddgärds-frukter, eller frön däraf, hvilket 
]ian ock trodde sant vara; ty sä snart han började minnas, 
hade de härstädes en myckenhet af Hvete, Räg, Korn och 
Hafra. De Svenska bryggde dä alt sit dricka af Korn- 



Nya Jersey. Racoon. 51 

malt, gjorde sig ock elä godt öl. De hacle ock da redan 
bränvinspannor och brände sig godt bränvin: alle hade 
väl ej panna; men sä lante dock den ene panna af den 
andra, da han ville bränna. Mays mäste de i början köpa 
af Villarna, bäde at äta och sä; men dä de värit här en 
tid, förkofrade de sig sä i Mays-planteringen, at Villarne 
nägot därefter mäste komma och köpa Mays af dem. 
Gubben sade ock, at Villarne i forna tider, och vid de 
Svenskas första hitkomst, voro flitigare och snällare, at 
göra allahanda ting, än nu; ty nu hade de blifvit för 
mycket late, i anseende til det de dä voro. Hufvud-kal 
hade de Svenska i hans barndom mycken och skön. Lika- 
ledes hade de ymnoghet af Vinter-kal, som stod ute hela 
vintern. Af Rofvor hade de ock dä en stor myckenhet: 
om vintern förvarades de i gropar under jorden: men 
gubben tyckte ej om det sättet; ty dä de värit i gropar 
nägot in pä vintern, blefvo de svampige. Bättre höll han 
det sättet vara, som nu brukas at förvara dem, som är, 
at sedän rofvorne om hösten blifvit uptagne och litet 
vädrade, läggas de i en hög pä rof-landet, täckas öfver 
och omkring dem tjockt med halm, och öses sä mull där- 
ofvanpä, hvarigenom de här i landet ganska väl förvaras, 
och blifva icke svampige. Indianerne hafva tyckt mycket 
om rofvor, ätit dem gärna, och kallat dem dels Hopnis, 
dels Kätnis. Af Rot-kal eller Käl-rötter visste de ej den | 
tiden, ej eller hade gubben nägonsin hört talas om nägon p. ö4 
sadan kai. Observ. denna tiden veta ock icke, hvarken 
Ängelsmän, Svenskar eller andre, som bo här i landet, 
hvad Rot-käl eller Käl-rötter är, mindre huru de brukas 
och smaka. Morötter brukades i hans barndom: af Frukt- 
Tränslag hade de dä Äppelträn, men ej mycket, utan 
endast en och annan en liten trägärd däraf ; somlige hade 
ock alsinga. I hans barndom brukade ingen af de Svenska, 
at göra Cider, utan det voro mänga är efter, innan de 
begynte göra den. De Svenske brygde förut sit goda 01 
och dricka, och drucko det. Nu för tiden äro här ganska 
fä, som brygga öl eller dricka, utan de bruka gemenligen 
Cider. Kersbärs-trän hade de mycket i hans barndom. 



52 Nya Jersey. Racoon. 



Persike-trän hade de da nastan mera än nu, och gjorde 
äfven dricka af Persikerna. Han visste ej hvadan de 
Svenske först fätt Persike-trän. 

Villar upfylte hela detta landet i gubbens barndom, 
de bodde da bland de Svenska, ocli eljest öfver alt. Han 
anförde flera exempel pä Svenskar, som da blefvo af Vil- 
larna ihjälslagne; och par stycken nämde han, af hvilka 
Yillarne flätt huden af hiifvudet. De stulo da et och 
annat af de Svenskas barn dem de förde bärt med sig, at 
de ej mera hört af dem. En gäng kommo de, och slogo 
ihjäl nagra Svenskar, och togo öfra delen af hufvud-skälen 
med sig. Vid samma tilfälle flädde de alt skinnet, som 
hade här pä sig, af hufvudet pä en liten flicka, hade ock 
dödat den samma, om de ej sett en bät med Svenska 
65 komma, dä de rymt bart. Flickan blef | sedän botad; 
men fick aldrig mera här pä sit hufvud. Hon vardt gift, 
fick mänga barn, ocli lefde länge därefter. En annan 
gäng bödo de til, at siä iiijäl gubbens moder; men hon 
var dem för stark, ocli imedlertid kommo en hop Svenskar, 
hvaraf Villarne blefvo ski-ämde, och sprungo sin väg. 
Ingen kunde fä reda pa, hvilka Villar desse voro. Eljest 
lefde A^^illarne gemenligen i godt förtroende med de 
Svenska. De hade dä pa mänga ställen sinä smä plan- 
tager af Mays. Innan de Svenske kommo hit, hade de 
inga andra yxor, än sten-yxor. När de dä ville anlägga 
en Mays-plantation pä nägot ställe, bärthöggo de skogen 
och tilredde jorden pä det sätt, som förut är nämt p. 3. 
De planterade ej mycket Mays; ty de lefde mästafjagt, 
och största delen af sommaren voro Hopniss, Kätniss, 
Taaho och Taaki, samt Blabär deras föda. De hade inga 
hästar eller andra slags kreatur, at bruka vid deras lilla 
äkerskötsel, utan de förrättade samma syssla sjelve. Sedän 
Maysen var mogen och inbärgad, förvarade de honom om 
vintern uti gropar pa det sätt, at de gräfde en grop, 
säilän djupare än en famn, ofta ej det: lade öfver alt pä 
botten och sidorna rundt omkring gropen breda bark- 
stycken, sä at bäde botten och sidor voro därmed öfver- 
klädde. I brist af bark betjänte de sig til samma ändamäl 



Nya Jersey. Racoon. 53 



af Andropogon hicorne, et gräs, som i myckenhet här växer, 
kalladt af de Ängelska Indian grass, och af de Svenska 
Vilskt gräs. Mays-axen lades sedän däri, och öfvertäcktes 
tjockt med samma Vilska gräs, hvarpä sist lades tillräckelig 
mull. Maysen höll sig ganska väl i dessa gropar, utan 
at fördärfvas, och kunde en In | dian hafva flera sädana p- 66 
Mays-gömmor, hvarest samina Sädesslag lag oskadt, fast 
Villen ofta for langt bärt därifrän. Sedän de Svenske 
kommo hit, och började plantera Äppel- och Persike-trän, 
skedde ibland, at Villarne, men särdeles deras qvinfolk, 
infunno sig, och stiilo bär-t en hop frukt; men da de 
Svenske ibland räkade komma öfver dem, delte de ut 
dryga slängar, togo bärt tjufva-bördan, och pantade ofta 
pä köpet deras kläder. Likaledes skedde ibland, at sedän 
de Svenske fingo en stor myckenhet af Svin, som lupo 
allestäds i skogarna, och där grisade, at Villarne da och 
da i mjugg slog ihjäl nägot, och gjorde sig däraf en god 
mältid; dock voro ätskillige Villar, som köpte sig Svin 
af de Svenska, och födde dem up, samt vande dem at 
följa med sig som hundar, hvart de gingo; och da de 
flyttade frän det ena stället til det andra, hade de sinä 
svin i följe. Somlige af dem fingo ock en sadan mycken- 
het af dessa kreatur, at de sedän sälde dem för en ringa 
ting til de Svenska. När de Svenske först kommo hit, 
hade Villarne inga tama kreatur eller boskap, undan- 
tagandes smä hundar. De tyckte mycket om mjölkmat, 
och äto den ganska gärna, da de fingo den af de Svenska; 
men sä tilredde de sig dock sjelfve en art af mjölk pä 
det sättet, at de samlade en myckenhet nötter af Hickery 
och Svart Valnötteträ, tärkade och bultade dem sönder, 
togo kärnorna ut, stötte dem til mjöl, blandade sä up det 
med vatten, da det säg ut som mjölk, och gaf ej eller 
efter mjölk i sötma. De hade Tobakspipor, som de sjelfve 
gjort sig af ler, da de Svenske först kommo hit; men de 
hade ej altid rätt Tobak at röka, utan brukade i nödjfall P- 67 
i dess ställe en ört, den dock gubben ej kände; men för- 
säkrade, at det icke var Verhascum vidyare hiteum, som 
annars här öfveralt af de Svenska kallas Vilsk Tobak. 



54 Nya Jersey. Racoon. 



Hvad deras Gudstjenst angär, sä trodde gubben, at den 
var liten eller alsingen. När det dundrade och askan slog 
starkt, sade de, at den onde da var vred. Somlige af dem 
sade, at de trodde pä den Guden, som bor uppe i Him- 
melen. En gäng hade gubben en Vili man med sig, och 
räkade da en rödspräklot orm; gubben började söka sig 
en käpp, at siä honom ihjäl; men Villen bad för alt det 
heligt var, at han ej skulle röra vid honoin, föregifvandes, 
at denne ormen vore den, pä hvilken han trodde. Tör 
hända, at gubben annars släpt ormen med lifvet; men nu 
skaffade han sig en käpp, drap ormen midt för Villens 
ögon, och sade: efter du tror pä honom, sä mäste jag 
nödvändigt siä ihjäl honom. Villarne kommo ibland til 
kyrkan, där de Svenske höllo sin Gudstjenst, stodo en 
liten stund stilla, sägo och lydde pa, och gingo äter sin 
väg. Dä gubben en gäng var i Kyrkan, och icke söng; 
emedan han hade ingen Psalmbok, kom en Indian som 
var bekant med honom, slog honom pä axlarna, och sade: 
Hvi sjunger icke du som de andre, Tantänta, Tanfdnta, 
Tantdnta'^^ En annan gang, dä predikan hölts i Racoons 
Kyrka, kom en Ville in, och dä han stätt litet, och sett 
samt hört pä, sade han: ha! mycket tai och prat; men 
intet hränvin eller Cider, hvarpä han gick sin väg ut igen. 
Det är at märkä, at dä nägon af Villarna häller et tai til 
sinä kamrader, at upmuntra dem til krig eller annat, chicka 
p. 68 de och supa starkt. De Sven | ske köpte den tiden land 
af de Vilda, och det för en ringa ting. För et stycke 
Fris, eller för en kanna bränvin, och sä vidare, kunde de 
fä et land, som denna tiden ej köpes för 3 eller 400 Pund 
Pennsylvaniiae-penningar, och än mera. När de sälde et 
land, sä uprättades gemenligen köpebref; och ehuruväl 
ingen af Villarna kunde läsa eller skrifva, sä ristade de 
dock pä visst sätt sinä namn därunder. Gubbens fader 
köpte af dem et land uti Nya Jersey: när köpebrefvet 
var skrifvit, och de skulle sätta sinä namn därunder, mä- 
lade en, hvars namn betydde det samma som Bäfver, en 
Bäfver därunder; en annan ritade pii och boga, och den 
tredje en backe, alt i stället för sinä namn. De gjorde 



Nya Jersey. Racoon. 55 



sina bätar vid de Svenskas hitkomst af tjocka trän, ut- 
holkade dem först med eld, skrapade och gjorde dem 
sedän släta med sina sten-yxor, som förr är sagt. 

Väderlek och dess ändringar. Pä minä frägor om 
väderleken och dess ändringar, utlät han sig sä, at han 
tyckte, at väderleken nu är mäst den samme, som han 
var i hans barndom: at det ibland nu stormar hka mycket, 
som da: at somrarna nu äro ibland mer, ibland mindre 
varme, och sä var det äfven da: at vintrarne äro ibland 
nu sä kalle och länge som da, samt at ibland nu faller 
lika mycket snö, som i hans unga är; dock utaf alla 
kalla vintrar han mindes, sade han sig tycka, at ingen 
värit sä sträng, som den, hvilken inföll näst efter den 
sommaren, dä de Svenske Prästerne Mag. Rudman och 
BiöRCK kommo hit. De anlände til Pensylvanien vid slutet 
af Junii mänad, styl. vet. är 1697, och den nästföljjande 
vintern var här sä ovanligt kali, som ofta nämnes i denna 
ortens Almanackor, är äfven omtalt i Andra Tomen p. 436. 
af denna Resa; ty dä var floden Dellaware sä belagd med 
is, at gubben sade at han kört mänga lass ho öfver den 
sarama vid Christina, och pä mänga ställen ännu längre 
ned körde de trygt däröfver. Han kunde icke päminna 
sig, om nägot djur frusit ihjäl af mycket kalla vintrar, 
undantagandes boskap i dessa senare ären, som värit 
magre, och om vintern haft intet hus at vara nti. Om 
sommaren rägnar nu gemenligen icke mer eller mindre 
än dä, undantagandes, at de sista ären värit tarra somrar. 
Han kunde ock ej annat finna, än at lika mycket vatten 
var denna tiden i bäckar, äar, elfvar och träsk, som for- 
dom; men at mäst öfveralt vid brunnars gräfning finnes 
ostron-skal djupt ned i jorden, det sade han vara en all- 
raänt bekant sak. 

Om de Svenske fordom haft frossa, Pleuresie? — 
Gubben trodde, at de i hans barndom haft frossan, bäde 
sä svär och ofta, som nu; men at en ej kunde sä finna 
eller tycka, at det var dä sä mycket, emedan här var den 
tiden litet folk. Han var ej ännu fullväxt, dä han fick 
frossan om sommaren, och mäste dragas med honom alt 



69 



56 yya Jersey. Racoon. 



til nasta Vär, sä at ej mycket feltes i et är: dock kunde 
han göra bäde sinä in- och ut-sysslor imellän det frossen 
kom pä honom. Hvad Pleuresie vidkommer, sä hade väl 
en och annan den da; men den var dock pä längt när 
icke sä allmän, som nu. I öfrigt var folket den tiden 
mycket friskt. 

p. 70 Synnerlig Sjukdom. — För mänga är tilbaka hade 

gubbens syn blifvit sä försvagad, at han en tid bärtät 
mäste betjäna sig af glas-ögon. Därpä föll han i en Feber, 
som var sä stark, at han mente, at han den gängen skulle 
följa med; men han kom sig ändteligen före igen, och 
vann tillika tilbaka sin förra syn, sä at han alt sedän 
kunnat läsa utan glas-ögon. 

De första Svenskas hus. — De hus, som de Svenske 
bygt sig, da de först kommo hit, hade värit mycket usle: 
en liten stuga med lag dörr, at man mäst luta sig, da 
man skulle gä där in. Som de ej hade glas med sig, sä 
betjänte de sig af smä gluggar med skätt-bräde före, at 
skjuta up och igen. De hade här ingen massa, at myssja 
väggarna med, ätminstone ingen särdeles god massa, där- 
före betjänte de sig i stället af ler, som de smetade i 
springorna bäde pä yttra och inra sidan af liuset. Spi- 
sarne murades da i en vrä, antingen af grasten och sädana 
de funno pä backar, eller ock pä de ställen, som inga 
stenar funnos, gjorde de dem af bara ler, det de smetade 
helt tjockt i vrän af huset: bakugnen murades ock dä 
inne i stugan. Man vet aldrig, at de Svenske nägonsin 
brukat här spjäll; tör hända därföre, at de ej hade här 
sädana af järn, och at de tyckte, at vintrarne ej voro här 
hvarken kalle eller länge, samt at de i början hade en 
sä Stor ymnoghet ved. Fähus brukades i förstone; men 
" sedän de Angelske kommo hit, och aldrig bygde hus för 
sin boskap, lade de Svenske af den gamla seden, och 
fölgde den Ängelska. 

P- '^1 De första Svenskas kläde-drägt. — Innan Ängelsmän- 

nerne kommo hit kunde de Svenske icke fä alla de kläder 
de behöfde. De hjelpte sig därföre f ram huru de kunde. 
Manfolken brukade väst och byxor gjorde af skinn: inga 



Nya Jersey. Racoon. 57 



hattar, utan de gjorde sig sjelfve smä myssor med sä 
kalladt spjäll framföre. Somlige gjorde sig skinnmyssor: 
strumpor hade de af ull: skor gjorde de sig sjelfve; ty 
somlige förstodo, at bereda läder, och göra vanliga skor 
med klackar; men andre, som ej voro skomakare, märkte 
ut med foten huru stor sko de beliöfde, och sömmade 
ihop läder ungefär därefter, nämligen, en botten, litet bak- 
läder, samt öfverläder. Desse skor kallades Kippaka. Den 
tiden sädde de här öfveralt Lin, hvaraf de gjorde sig lin- 
kläder; men Hampa fans ej: utan til fiskebragd betjänte 
de sig äfven af Lin, samt af Vilsk Hampa. Qvinfolken 
gingo da med skinn-tröjor och skinn-kjortlar; deras säng- 
kläder, nndantagandes lakanet, voro ätskillige djurs skinn, 
som Björnars, Vargars &c. 

Thee, Caffe och Chocolad, som nu brukas här sä 
mycket öfveralt, visste de da ej af; utan smör och bröd, 
och annan stadig mat var deras frukost. Alla dessa nu 
upräknade galenskaper, sade gubben vara först ditkomne 
i de senare ären; men af Säcker och Sirap hafva de haft 
här nog, sä länge gubben kunde minnas. Rum hade de 
fordom haft för billigare pris, än nu för tiden. 

De Svenskas forna verktyg, seder, &c. — Efter den 
beskrifning denne gamle mannen gjorde, fann jag, at de 
Svenske i hans barndom, och förr än de Ängelske kommo 
hit, i alt ! föJgt den Svenska seden och hushällningen; p 
m.en sedän de Ängelske värit litet i landet, begynte de 
mer och mer taga seder i alt af dem. I gubbens barndom 
voro här 2:ne Smeder, som kömmit frän Sverige. Desse 
gjorde yxor, knifvar och liar, alt pä samma sätt som i 
Sverige, samt hvassare, än de nägonsin nu kunna fä dem 
här. Deras nu varande yxor äro efter xlngelska maneret 
bredäggiga, och skaftet ganska smalt: inga tälg-knifvar 
veta de nu här af. Badstugor brukade mäst en och hvar 
af de Svenska i gubbens barndom, och gingo de gemen- 
ligen i bad hvar Lögerdag. Denna tiden äro mäst alla 
badstugor hos de Svenska aflagde. De fh-ade Jul med 
allahanda slags lekar, samt mängahanda slags mats och 
dricks tilredning, just pä det Svenska sättet; men detta 



72 



58 Nya Jersey. Racoon. 



alt är nu til det mästa aflagt. De brukade i hans barn- 
dom et besynnerligt slags kärror eller vagnar, nämligen: 
de sägade af tjocka kubbar eller stäckar utaf gyllen-trä 
(Liquidamhar) brukade 2:ne sädana i stället för framhjul, 
och 2:ne dylika til bak-hjul; därmed körde de liem sin 
ved och annat hvad de behöfde. Deras Siädar voro da 
mäst sädane, som nu, nämligen obäklige; mäst dubbelt sä 
brede imellän medarna, som de rätta Svenska. Med källkar 
eller stöttingar kördes hem timmer och stäckar. De bru- 
kade sädant bröd, som nu för tiden, nämUgen stora limpor; 
men de hade aldrig häl-bröd eller knäcke-bröd: dock hade 
Präster, som kommo hit frän Sverige, gemenligen lätit 
baka sig knäck-bröd. De Ängelske köpte vid deras hit- 
komst Stora egendomar af de Svenska för sa godt som 
p. 73 ingen ting. Gubbens fader salde bart en egen | dom til 
de Ängelska, för hvilken han fick en Ko, en Sugga och 
hundrade Pumpor; hvilken egendom denna tiden ej kan 
köpas under 300 Pund. (Et Pund är ungefär 30 Dal. 
Koppimt.) 

Vid Foglars och Fiskars förminskning hade han 
aldeles samma tanka, som finnes i andra Tonien af denna 
B/Csa p. 391. och följande. Detta var kärteligen det, som 
denne gamle mannen hade at berätta, om vara Svenskas 
första tilstand här pä orten. Mera därom och utförligare 
framdeles. 

Stormar blasa här ibland nog starkt, sa at stora trän 
kastas omkull. De gä ibland som i rimsor, det är pä 
somliga ställen där orcan far fram, häfver han omkull alla 
trän, sä at det ser ut, som hade skogen med flit blifvit 
nedfäld; men straxt där bredevid stä träden orörde. Mig 
vistes i dag et sädant ställe. Det är farligt, at gä i skogen, 
där sädana väderilningar fara fram; ty en vet ej af, förr 
än träden där kunna falla pä en. 

Pennsylvanska Aspen blomstrade som bäst; men 
hade samma tid, äfven som dess slägtingar, intet tecken 
til löf. 

Hvad som fas efter utsäde. En gammal Landtman 
berättade, at han gemenligen sätt emot en Bushel Räg pä 



Nya Jersey. Racoon. 59 



et Acre-land, ocli fätt merendels 20 Bushels igen. Af en 
Bushel Korns utsäde, har han fätt 30 igen; men da har 
jorden värit väl omlagad. Hvetet gifver mäst sä mycket 
som Rägen. Jordmän var en med svartmylla och sand 
utblandad lera. 

Om aftonen reste jag tilbaka igen. 



Den 28 Martii. p- 74 

Scarabceus niger, capitis clypeo quinquangulari-ovato, 
corniculo crasso brevi obtuso; thorace gibbo, kallar jag 
en af de större Torndj^flar här finnas. Jag säg pä bac- 
karna här och där häl ned i jorden af den storlek, at et 
finger kunde sättas däri. At fä se hvad som fans i dem, 
gräfde jag up nägra, da jag altid pä botten fant denna 
Torndyfvel, mot en half aln under jorden; somligstäds 
lägo bredevid honom fingers tjocka karta hvitaktiga maskar; 
tör hända de hörde denna Torndyfvel til. Eljest hade 
ock andre Insecter tagit i dessa häl sit hemvist, som 
Gryllus niger, canda biseta, Spmlar, Carabi, och andre. 
Lukten af denna Torndyfvel var aldeles den samme, som 
den trifolium, melilotus ccerulea kalladt, har. Pä honom 
fans fullt med löss, som voro aca7'i pallidi, ovali-rotundi. 
Han var i fötterna stark, som den vanliga Torndyfveln. 



Den 4 April. 

Cicindela capite, thorace, pedibus auroviridique niten- 
tibus; abdomine inferne cseruleo viridi nitente, flög i dag 
i myckenhet pä gamla äkerbackar, och jagade efter In- 
secter; är mycket allmän i Norra America, och torde en- 
dast vara en variation af vär Cicindela campestris. 

Cimex lacustris, Linn. hoppade i myckenhet pä sakta 
flytande vatten. 

Dyiiscus piceus, Linn. simmade pä ätskilliga ställen 
uti och under vattnet. 

Väderlekens förändring. Som största delen af detta 
landet för ungefär 60 är tilbaka stod | med hög tjock p. 75 



60 Racoon. 



skog öfverväxt och karren elä voro fulle mecl vatten; men 
har seclan den tiden undergätt en mycket stor förändring, 
som pä ganska fä orter inom sä kärt tid skedt; ty nu var 
skogen pä de flästa ställen bärthuggen, karren utdikade, 
landet upodladt och användt antingen til äker, äng, betes- 
mark eller annat; sä tyckes en sä stor och hastig för- 
ändring äfven böra hafva nägot intryck pä väderleken. 
Jag var därföre ganska mon om, at af de gamla Svenska, 
som längst lefvat här i landet, och under denna förvand- 
lingstiden just värit vistande pä denna orten, samt äfven 
af andra inhämta, om de kunde finna, at väderleken vid 
denna tiden vore i nägot märkeligen och hei Ijusligen 
skild frän det den var i deras barndom? Det svar, som 
de härpä enhälligt gofvo, var följande: 

Vintern kom fordom tidigare, än nu. Herr Isaac 
NoRRis, en rik handlande och tillika en af de förnämsta i 
Regeringen i Pennsylvanien, berättade mig, at hans fader, 
som var en af de aldraförsta Ängelska Köpmän här i 
landet, hade altid i sinä yngre är funnit, at floden Della- 
ware gemenligen blef belagd med is midt i November 
mänad, styl. vet. sä at Köpmän dä altid mäste hasta sig, 
at fä deras skepp ned med floden innan besagde tid, 
annars lupo de fara, at fä ligga qvare hela vintern. Nu 
för tiden plägar samma elf säilän lägga sig förr än midt 
i December mänad, efter samma gamla styl räknadt. 

Om vintrarna föll dä mycket mera snö, än nu. 

Vintern var ock dä icke sä ostadig, som denna tiden, 
p- 76 utan sedän köiden eller vintern kom, | var det beständigt 
kalit til Februarii manads slut, eller in uti Martii, alt efter 
gamla stylen räknadt, da det gemenligen sedän blef varmt; 
men nu, rätt som det är en kali vinterdag, ömsar det 
straxt om, och blir andra dagen varmt; ja, väderleken kan 
ibland pä en dag flera resor ändra sig. 

Mäst alle gamle tyckte, at vären denna tiden kom- 
mer mycket senare än förr, och at de dä aldrig hade 
senare delen af Februarii mänad och hela Martii sä kalit, 
som nu för tiden. 1 senare delen af Februario, var da 
öfveralt sä grönt och sä varmt, som nu in Martio eller 



Racoon. 61 



början af April; (alt gamla stylen). De Svenske hade da 
för en sägen: Pask bittida, Pask sent, altid gräs; hvilket 
de förstodo pä det sätt, at ehuru bittida Pask kom, hade 
dock gröna gräset vuxit sä längt, at de ej mera behöfde 
gifva boskapen nägot inne eller hemma, utan de kande 
da föda sig ute. Men, tör hända, at detta kan pä föl- 
jande sätt uttydas: i forna tider var här mycket mindre 
boskap, än nu, och skogarna däremot fulle af gräs och 
örter, at det stod up til midjan pä karien, som de gamle 
enhälligt berättade; nu är en stor del af graminibus annuis 
och andra annuella växter genom den myckna boskapens 
ärliga bete aldeles utödd, som den tiden i början af Vären 
kunde grönska, och göra, at de tyckte, at ali ting dä var 
förr framme, än nu. Se äfven Tom. II. pag. 436. 

Om somrarna rägnade dä gemenligen mycket mera, 
än nu. Det var dä här merendels om skörtiden (sä kal- 
lade de här boende Svenske skördetiden,) et sä ymnogt 
rägn, at de hade stor svärig | het, at f ä sin säd och hö in. p- "J"" 
Nu hade i nägra är ä rad värit mycket tarra somrar. 
Nägon enda tyckte dock, at det nu mäst rägnar sä mj^cket, 
som förr. 

Alle kommo därutinnan öfverens, at väderleken i 
deras ungdom var pä längt när ej sä ofta skiftande och 
ostadig, som den nu för tiden är mäst hela äret igenom; 
ty nu kan ofta ske alla tider pä äret, at rätt som den 
ena dagen är ganska varm, blir strax den andra nog kali, 
eller tvärt om. Ja, mer än ofta händer, at väderleken 
ombyter sig flera gängor pä en dag, sä at, dä det om 
morgonen är nog varmt, kan det samma dag kl. 10 f. m. 
bhfva NW. vind och helt kalit, och nägot efter middagen 
kommer äter varm väderlek igen. At här nu äro pä en 
dag sädane hastige förändringar i väderleken, kunna minä 
Meteorologiska Observationer tilfyllest bestyrka. Desse 
hastiga förändringar tros mycket förorsaka, at folket i 
gemen nu ej är här sä friskt, som i forna dagar. 

Alle voro ock.däruti ense, at vintren, som inföll om 
Hösten är 1697, och varade in pä Yären 1698, var den 
aldrakallaste och strängaste, som de öfverlefvat. 



62 Racoon. 



Den 6 April. 

Sanguinaria, som här kallades Blod-rötter; emedan 
roten är stor och röd, samt sönderskuren ser ut inuti, som 
en Rödbeta, och Epigcea, som af somliga kallades krypande 
Ground-Laurel, hade nu börjat blomma. Den förra växte 
i utvald svartmylla: den senare pä magra ställen. 

Laurus OBsiivalis, som kallades Spice wood, började 
P- 78 ock vid denna tiden at blomma: löfven | voro ej ännu 
framme: den älskade vätländta ställen i skogar. 

Den 9 April. 

Vilsk Hampa kallades af de Svenska en ört, som 
växte allmänt pä gamla akrar, skogsbackar och högländta 
skogsängar. Af Botanicis heter hon Apocynum canna- 
Imium, se Linn. spec. 213. Hon har fätt sit namn däraf, 
at Villarne bäde fordom och ännu bruka h enne mäst til 
samma, hvartil vi betjänte oss af hampa; ty stjelken är 
togig, och läter lätt bereda sig. I forna tider, da Villarne 
voro här i Pensylvanien och Nya Jersey, gjorde de rep 
häraf, hvilka de Svenske köpte, at bland annat äfven 
bruka til tömmor och nät. Desse rep voro starkare, och 
höllo i vatten längre ut, än de, som voro gjorde af ordinair 
Hampa. De fingo da gemenligen af Villarna 5 famnar 
sädana rep för en kaka bröd. Ätskillige af Europeerne 
köpa ännu i denna dag gerna sädana rep af Villarna för 
deras varaktighet skul. Bäde fordom och ännu tilverka 
Villarne äfven andra arbeten här-af, som större och mindre 
päsor, pungar, kambfoder, sinä täcken m. m. Pä minä 
resor genom Iroquoirnas land, säg jag, at Vilskorne flitigt 
spunno och arbetade henna. De brukade inga spänräckar 
därtil, utan de snodde pä bara lären trä och snören däraf, 
dem de färgade röda, gula, eller svarta, o. s. v. och til- 
verkade sedän nog konstigt sinä arbeten däraf. örten 
upväxer är ifrän är af samma rot, och behöfver altsa ej 
ärligen säs; utur rot och stjelk pä den färska örten flyter 
en hvit saft, lik mjölk, som dock är half-förgiftig. Vii- 



Racoon. 63 



larnas fiskebragd bestär ibland | hei och hälinä cläraf. p- 79 
Europeerne sjelfve göra nu ingen ting däraf, sä mycket 
jag kunnat finna. 

F/ax, och äfven Cai-tail, kallades här et slags gräs, 
som växte vid och uti vatten af invikar, äar, samt i stora 
djupa vattugölar. Här bruka de, at taga bladen, väfva 
eller fläta dem tilsamman, och göra däraf stora aflänga 
kransar eller ringar, dem de hänga pä hästhalsen imellän 
lokorna eller rankorna och hästmanken, at hindra, det 
hästhalsen vid dragningen ej skal fä af lokorna nägon 
skada. Botten eller sätet uti karmstoJar var pä mänga 
ställen hei och hallen gjord af dessa blan, tilhopa flätade. 
I forna tider brukade de Svenske det luddiga, som är 
omkring frön, i stället för dun i sängkläder; men som de 
toddade och valkade sig mycket ihop, när de blifvit bru- 
kade nägon tid, hafva de nu aflagt dem. Dess synnerliga 
nytta i Medicine här pä orten gär jag förbi och lemnar 
det til Medicis. Denna växt är Typha latifolia. Linn. 
Flor. svec. 830. 

Landlök heter hos de Svenska et slags lök, som nu 
växte mäst pä alla sandblandade äkrar, och är mycket lik 
den, som hos oss i Sverige plägar bittida upväxa pä skogs- 
backar. De Ängelske kallade honom Garlick. Pä somliga 
äkrar växte han i ganska stor myckenhet. Dä Korna gingo 
pä dessa äkrar, och äto af denna lök, smakade bäde deras 
mjölk och det däraf kärnade smöret sä starkt däraf, at 
det näppeligen kunde ätas. Ibland köptes pä markna- 
derna, som hällas Ons- och Lögerdagar i Philadelphia, 
smör, hvilket smakade sä starkt af denna Lök, at det ej 
kunde brukas til nägon ting. De tilläta ej Kona | beta P- SO 
pä de ställen, där den växer i ymnoghet, utan endast 
andra kreatur. När boskapen fär äta mycket däraf om 
sommaren och de sedän slaktas om hösten, smakar köttet 
sä starkt af lök, at det svärligen kan ätas. Denna lök 
kommer mycket tidigt fram om vären, och är AUium 
arvense, odore gravi, capitulis bulbosis rubentibus. Grön. 
flor. virg. 37. Hästar lemnade honom altid oäten. 

At utur min dagbok här införa, när en och hvar af 



64 Fensylvanien. Philadelphi 



de här i landet vildtväxande örter först kom i blomma, 
stod i bästa fägring, hade mogna frön, hvad jordrnon den 
hälst älskade, m. m. skuile taga för mycket rum bärt, 
och göra verket för vidlyftigt; de fläste läsare torde ock 
ganska litet fräga efter en dylik af dem sä kallad Bo- 
tanisk curiositet. Jag vii därföre spara alt sädant til et 
annat verk, som enkom kommer at handia om de Norra 
Americanska växter, och endast här orda om de örter och 
trän, som för nägon synnerlig egenskap förtjena vara 
bekante. 



Den 12 April. 

Om morgonen reste jag up til Philadelphia, och de 
orter däromkring, at se efter, om flera örter voro här 
framkomne, eller stodo här at finna, än ned nti Racoon 
och Nya Jersey. Den väta väderleken, som nu värit i 
nägra dagar förut, hade tämmeligen skämt vägarna pä 
lägländta och leraktiga ställen. 

Löfven, som fallit förleden höst, hade sä öfvertäkt 
marken, at de lägo til en tvärhands tjocklek därpä. Som 
detta syntes hindra gräsväxten, sä brukade största delen 
81 här midt i eller | ock vid slutet af Martii mänad, stil. 
vet. at tända eld pä dem, och bränna dem up, pä det 
gräset desto friare mätte iipkomma. Jag säg pä mänga 
ställen i dag mai"ken sä afbränd. Men om detta gagnar 
pä et sätt, sa skadar det pä mängfaldigt annat. Alla unga 
telningar af hvarjehanda trän blifva tillika upbrände. Häraf 
minskas skogen, sä at pä sadana ställen, där de i flera 
är värit flitige med dylik bränning, äro bara gamla trän, 
hvilka, dä de blifva bärthuggne, lämna en bar och skoglös 
mark efter sig. Frön af allahanda trän och örter brännas 
tillika up, eller mistä atminstone genom elden sm groende 
kraft. En stor del örter, och de mästa slags Gramina, äro 
här herbne annuce, eller som ärligen böra sas. Dessa frön 
ligga bland löfven: när dä löfven brännas up, sä upbrinna 
desse tillika. Här hafve vi en ny orsak til den förr (Tom. 
2. p. 486. Tom. 3. p. 61.) omtalta allmänna klagan, at nu 



Pensylvanien. 65 



finnes mangfalt mindre gräs och örter i skogarna, än i 
forna tider. En hop torra trän, eller iholiga, brinna ibland 
tillika up, som annars kunnat tjena til ved, da skogen 
därmed blifvit spard. Mat-jorden förminskas ock här- 
igenom: at nu lortiga flerahanda skador. At hindra detta, 
hade Regeringen här pä orten nyligen utgifvit en lag, som 
förbjuder alt sädant brännande; men hvar och en gjorde 
ändock, som han ville, och alla tadlade pa samma lag. 

Skogslöss funnos nu i myckenhet i skogarna. De 
äro et elakt pack at dragas med. Sä snart en där satt 
sig ned pä nägon stubbe, eller stäck, eller pä sjelfva 
marken, kom hela svärmen up pä kläderna, och smog sig 
sä oförmärkt pä bara krop | pen. Deras elaka egenskaper, p. 82 
m. m. finnas omständeligen omtalte i Kongi. Sv. Veten- 
skaps Academiens Handl. för är 1754. p. 19. och följande, 
där Läsaren torde finna det, som härutinnan förnöjer dess 
vettgirighet. 

Petrificerat Trä gafs mig i dag, som blifvit funnit i 
Racoon, djupt ned i jorden. I detta trä syntes bäde fibrer 
och safringar helt tydeligen. Det tycktes värit et stycke 
af Hickery; ty det var i alt det sä likt, som hade det 
njdigen blifvit huggit frän stäcken. 

Musselskal, af det slaget, som Ängelsmännerne kalla 
Clam, och hvaraf Yillarne göra sinä penningar och pryd- 
nader, (om hvilket längre f ram mera,) fick jag äfven i 
dag til skänks. Desse voro ej nya, utan sädana, som finnas 
nastan öfver hela Nya Jersey djupt ned i jorden, dä de 
gräfva brunnar. De lefvande fäs nu endast i sait vatten 
vid Hafvet; men desse hade de funnit i Racoon 8 eller 9 
Ängelska mii frän floden Deliaware, och nastan 100 mii 
frän Hafvet. 

Om aftonen reste jag til Herr Bartram. 

Den 13 April. 
Dagen användes til hvarjehanda Botaniska anmärk- 
ningar. 

Geting-nästen hängde 2 me stycken i en hög Lönn 
ofvan för vatnet. De voro bygde aldeles hka med vara 

5 



66 Pensylvanien. 



vanliga; men voro dock större. Hvart bo var af en hali" 
alns diameter, 3 kambor eller kakor voro i hvardera, den 
ena ofvanpä den andra, af hvilka den nedersta var störst; 
sä mindre och mindre, med nägra ägg däri. Diametern 

P- 8;5 af I den nedersta kakan var 7^^^ ^um och den öfversta 
4^/2 tum. Halen, däri äggen eller ungarne setat, voro sex- 
kantige. Färgen pä geting boet grä. De sades göra dessa 
bon af det grä fjun, som är pä gamla gärdesgärdar och 
väggar. Apis fusca, antennis nigris, abdomine annulis 
duobus nigris, alis violaceis flög här imellän träden, och 
torde vara en invänare af dessa boningar. 

Et annat slags Getingar, som äro större än desse, 
bygga sinä bon helt öpna. Det bestär allenast af en kamb 
eller kaka. som har intet skjul omkring sig, och bygges 
pä trädens qvistar. Halen sitta nu horizontaliter, och dä 
ägget eller ungen ligger däri, har hälet et täcke öfver 
sig, at rägn ej kan drifva dit in; men livar mödrarna äro 
om sommaren i oväder, vet jag icke, om ej i bärgspringor. 
Den delen af kakan eller kamben, som vändes upat, är 
öfverdragen med nägot fett, at rägn ej kan gä därigenom. 
Halen äro alle sexkantige, 5, 6 eller 7 Geom. linier djupe, 
och af 2 dylika liniers diameter. Herr Bautram märkte, 
at desse boen besta af 2 ting, nämligen af det luddiga, 
som fmnes pä gamla gärdesgärdar, och däraf luften blifvit 
afnött; ty det märkes ganska of ta, at Getingarne sitta 
och gnaga löst det samma. Men sidorna och läcket pä 
hälen är af djurriket eller af nägot slem, som Getingen 
gifvit frän sig, eller med sin mun tillagat det af nägon 
materia, som kömmit frän dem; ty brännes materien, 
hvaraf sidorna och läcket pä halen bestär, med et koi, 
fattar den ej eld, utan endast svedes och knorlar sig un- 
dan, samt gifver en lukt ifrän sig som dä här eller horn 

P- ^-^ brännes; men dä med | samma koleld tändes pä bätten, 
brinner det som dä en tänder eld pä linne eller en torr 
half-rutten stubbe, samt gifver dä lukt ifrän sig som af 
brändt trä. De Getmgar, som i dessa öpna kakor hafva 
sinä bon, kumia kallas Ajns punctis tribus elevatis nigris 
nitidis frontis, macula thoracis nigra quinquangulari. Desse 



Pensylvanien. 67 



Getingar krypa om sena hösten in i djupa bärgsspringor, 
där de öfver vintern ligga i dvala; men om varen, da 
varma dagar infalla, kräla de ut, da de äro iite om da- 
garna; men om nätterna blifva kalla, krypa de in igen. 
Jag säg om varen tidigt i solskens väder fullt af dessa 
kräk uti och rundt omkring bärgsspringorna. 

En annan art Getingar sades göra sinä bon uti 
jorden. 

Vattenbaggen (Dytiscus natator) lopp i myckenliet 
pä vattnet. 

Den 14 April. 

Om morgonen reste jag ned til Chester. 

Sag-qvarnar voro pä somliga ställen uprättade, där 
de sägade bräder af allahanda slags Ekar samt andra trän. 
Jag reste förbi 2:ne sädana i dag; men ingendera af dem 
hade mera än et blad ; sä kunde de ock här fara värdslöst 
med skogen! Pä ganska mänga ställen här i landet säg 
jag den seden vara brukelig, at om nägon ville anlägga 
en Mjölqvarn, Sägqvarn eller Järnbruk, och stället vid 
fallet icke var sä beqvämhgt som han ville, at sätta sjelfva 
Imset pä, leddes vattnet ännu et längt stycke längre ned, 
ej med rännor af bräder, utan de hade vid endera sidan 
af än gjort | en läng mullbänk, eller gräfvit en liten bäck, P- ^'^ 
i sidan af backen, fast den ock gick mycket i krok, och 
i detta stora dike eller bäck leddes vattnet mäst horizon- 
taliter tils de fingo et sädant ställe, som var tjenligt at 
sätta huset pä. Om de ej kunnat gräfva i sidan pa backen 
för stenar och annat, fyllde de litet frän sidorna med jord, 
och gjorde som en mullbänk, lato vattnet sedän rinna 
imellän backen och denna välien eller bänken. Sjelfva 
dammen, hade vid början af denna med konst gjorda 
rännilen, luckor, at släppa bärt vattnet, om det var för 
mycket. 



68 Nya Jersey. Racoon. 



86 



Den 16 April. 

Om morgonen reste jag til Racoon. 

Svalor voro här i landet af 4 slag, nämligen Ladu- 
Korstens- och Jord-svalor, samt et annat, som Ängelsmän- 
nerne kallade Martins. 

Ladu-Svalor, eller som somlige af de Svenska kaliade 
dem Hus-Svalor, äro Hirundo rustica, eller de med 2:ne 
länga fjädrar i stjerten lik som en sax. Desse finnas öfver 
hela Norra America, där jag rest; ehuru de til färg äro mäst 
i alt aldeles like med vara Europeiska, tyckes det dock 
vara nägon liten skilnad i sängen. I detta är gaf jag ej 
akt pa när de först kommo fram; men följande äret 1750 
säg jag dem första gängen om vären den 10 April, nov. 
styl. den därpä följande 11 April säg jag om morgonen 
en hop sitta pä stolpar och plank, de där ännu voro hei 
väte, liksom de kömmit ur sjön. Desse bygga sinä bon 
bäde uti hus och under hustak pä yttra sidan under tak- 
bandet; men sä säg jag ock, at ätskillige af dem | bygt 
sinä bon pä undra sidan af sädana bärg och klippor, som 
ej voro perpendiculaire, utan hvars öfre del lutade och 
hängde längre ut, än den nedre; äfven, om en perpendi- 
culair klippa hade nägon liten kant, bygde de sinä nästen 
därunder. Häraf kan ses hvarest och pä hvilka ställen 
desse Svalor fordom gjort sinä bon, innan Enropeerne 
kommo hit, och bygde här hus; ty det är bekant, at Vil- 
larnas kojor voro ej tjenlige för dessa Svalor, at bo uti. 
En hederlig fru tillika med hennes barn berättade mig 
följande, det de sade sig med sinä egna ögon sett: et par 
Svalor gjorde bo uti denna fruns stall, i hvilket bo honan 
sedän värpte ägg och lade sig pä de samma. Nägra dagar 
därefter säg gärdsfolket, at honan väl ännu läg pä äggen; 
men hänen flög ibland vid boet, ibland satte han sig pä 
en spik därvid, och hade altid et synnerligt läte, likasom 
nägot oroade honom. Vid noga efterseende funno de honan 
ligga död pä äggen, den de kastade bärt. Hänen flög 
därpä til boet, och lade sig en stund pä äggen; men da 
han legat där ungefär par timar, och likasom tyckt, at 



Nya Jersey. Racoon. 69 



delta arbetet kostade för mycket pä, flög han bärt, ocli 
kom efter middagen hem med en liona, som ej allenast 
lag ooh kläckte ut äggen, utan födde ock up ungarna til 
dess de blefvo fuUväxte, och sjelfve kunde försörja sig. 
Om Svalornas tilhäll om vintertidea ha de de här ätskilliga 
meningar. En stor del af de Svenska inente dem ligga 
om vintern pä sjöbottnar. Andre, sä af Svenska, som 
Ängelsmän, samt Fransoser i Canada, voro af den tanka, 
at de om hösten flyga bärt til Södra orter, ocli komma 
om vären tilbaka igen. Nägre uti Albany | försäkrade 
mig, at de om vintern funnits uti djupa bäl och rämnor 
i bärg, där de legat i dvala. 

Korstens-Svalor äro det andra slaget, sä kallade däraf, 
at de göra sinä bon i sädana korstenar, hvaruti om som- 
maren ej eldas. Ibland, om ej göres för stark eld i spisen, 
bry de sig ej sä stort om röken, utan vistas likafullt i 
korstenen. Jag blef dem ej varse i detta är, förr än längt 
in uti Maji mänad; men följande är 1750 hade de nyss 
ankommit den 3 Maji nov. styl.; ty desse komma ej sä 
snart som de andre Svalorne. Det som i dessa finnes 
synnerligt, är, at hvar fjäder i deras stjert slutes pä ändan 
med en styf hvass udd nastan som en syl-udd. Med denna 
stjerten fästa de sig pä sidan af muren i korstenen, halla 
sig fast med fötterna, och trycka den styfva stjerten emot 
stenarna, pä hvilka de sälunda stödja sig. De göra hela 
dagen mycket dän i korsstenen med sit flygande up och 
ned, sä at det ibland läter, som äskan körde. Af alla här 
varande ordinaire svalor äro desse störst, och som de göra 
här i landet sinä bon endast i korstenar, och det är be- 
kant, at Villarne ej en gäng bruka nägon murad spis i 
sinä kojor, mindre nägon korsten, utan göra eld pa sjelfva 
marken i sinä hus; sä frägas hvar desse Svalor gjort sinä 
bon innan Europeerne kommo hit, och började bygga 
korstenar? Det tyckes vara troligt, at de dä gjort dem 
i Stora iholiga trän. Sä mente äfven Herr Bautram och 
mänge andre här i landet. Desse Korstens-svalor äro be- 
skrefne och med lefvande färgor afritade af Herr Cate«by 
i tredje delen af dess Nat. Hist. of Carol. p. 8. t. 8. under 



87 



70 Nya Jersey. Racoon. 



88 namn af Hirundo cauda \ aculeata americana; och af Herr 
Arcliiat. och E-idd. Ltnn^us i 10:de edit. af dess Syst. nat. 
p. 192. kallas de Hirundo (pelagica) rectricibus sequalibus 
apice subulatis nudis. 

Jord-Svalor äro Hirundo riparia Linn. De finnas 
öfveralt i Norra America, ocli göra sinä bon i jorden vid 
branta sidor af äar, älfvar och sjöar. 

Martins kallades här af Ängelsmännerna en art af 
Svalor, som är beskrefven och med naturliga färgor af- 
tagen uti Herr Cateskvs Nat. Hist. of Carol. Voi. I. p. 51. 
t. 51. där den kallas Hirimdo 'purpurea. Desse äro här 
ej sä allmänne, som de föregäende. Jag säg pä flera 
ställen, at de med flit lätit bygga smä hus af bräder utan 
för väggarna för dem, at göra sinä bon uti; ty de voro 
mycket mone om, at hafva dem vid garden; emedan sä 
snart de blifva varse en hök eller kräka, drifva de dem 
antingen bärt frän gärden, eller gifva de i tid med sit skri 
och Ijud varaing ät hönsen, at en fiende är i nägden, för 
hvilken de böi"a vakta sig; därföre ock, sa snart hönsen 
höra dessa svalor göra et sädant anskri, löpa de alle hastigt 
bärt och göma sig. 



Den 17 April. 

Musträd sä kalladt af de Svenska är en liten buske, 
som växte i backlidar mot kärr-, och stod nu som bäst i 
blomma. De Ängelske kallade honom Mousewood, som 
betyder det samma. De som bodde uti Albany, kallade 
honom Leatherwood; emedan dess bark är seg som läder. 
Fransoserne uti Canada Bois de plomb; emedan sjelfva | 
p. 8'.t trädet är sä mjukt och segt som bly. När Indianerne 
fordom bott här bland de Svenska, hafva de tagit barken 
af denna buska, och gjort däraf korgar, rep och annat, 
emedan den är ganska seg, och sä stark som barken af 
Lind. Pa manga ställen här i landet bruka sä Angelsmän 
och Holländare, som Fransoser i Canada, barken til det 
samma, hvartil Lindebark annars brukas; i S3ainerhet 
brukas den til rep, eller eljest at binda med. Trädet i 



Nya Jersey. Racoon. 71 



sig sjelft är ganska segt, at det utan knif,^och med bryt 
ning allena är svärt, at fä det af. Qvistarna däraf brukar 
en del at aga barn med. Den är Dirca. Linn. Spec. 358 
Slädar, som här brukades, at, i synnerhet om vinter 
tid, kura hem ved med, voro nog obäklige. Gemenligen vai 
2 alnars distance, eller litet mera, imellän bägge medarna 



Den 18 April. 

Grönkäl. Bäde de Svenske ocli Ängelske plägade om 
väi'tiden samia grönkäl af ätskilliga vildt växande örter, 
bland hvilka följande i synnerhet och framför de andra 
togos: 

Rumex crispus. Linn. flor. Svec. 298. 314. som är en 
art af Svin- eller Häst-Syra: växte hög pä äker-renar och 
andra ställen i nägot lägländt jord. De utvalde i synner- 
het den, som hade gröna blan, och ej den med bleka ; 
emedan icke ali Hästsyra duger härtil; ty somligas blan 
äro iiel bäske. Förenämde gröna blan samlades vid denna 
tiden öfveralt, och brukades af somliga pa samma sätt, 
som vi i Sverige tillaga Spinat; men af de flästa sälunda, 
at (le kokade blajden i samma vatten eller spad. som de p- •>0 
nästförut kokat kött uti: kramade sedän vatnet ut, och 
äto den sälunda antingen med kokadt kött, eller ock för 
sig allena. Härvid märkes, at sä Angelsmän, som de 
Svenske härstädes aldrig tilreda grönkäl pä det sätt, som 
i Sverige sker, nämligen, at kälen supes med sked; utan 
säsom förenämdt är, da den gröna kälen, sedän det mästa 
vatnet är urkrystadt, lägges rundt omkring köttet pä fatet, 
och tages därifrän med knif. Merendels sättes ock ätlika 
i et saltser pä bordet, at den, som sä vii, kan taga däraf, 
och siä pä sin grönkäl. Jag kan icke säga, at grönkäl af 
denna Hästsyra smakade sä särdeles väl. 

Chenopodium album. Linn. flor. Svec. 212. 218, som 
eljest kallas atriplex sylvestris, folio sinuato candicante, 
Bauh. pin. 119. växte här i myckenhet somligstäds omkring 
gärdar i fet jord: var den andre, som här ganska my cket 
brukades til grönkäl. Örten togs, dä den ännu var späd. 



72 Nya Jersey. Racoon. 



och vid pass ^f et qvarters högd, och bereddes til grönkäl 
aldeles pä samma sätt, som den nästföregäende Hästsyran. 
Paken eller Phytolacca. Linn. liort. Ups. 117. är den 
tredje, som här mycket denna värtiden nyttjades til grön- 
käl. Den tilreddes aldeles pä samma sätt, som om Häst- 
syran nämdt är. Bladen af Päken böra tagas, dä de äro 
unge och späde; ty om de blifva större, sä är det farligt 
at äta dem, emedan de dä äro förgiftige. Ibland kan väl 
Päken vara af en alns längd, eller litet mera; men den 
skjuter ock ofta nedantil ut blan, som äro hei späda, 
p. 91 ehuru sjelfva stjelken är läng. | Desse ny a späda blan 
kunna brukas, som de andre, utan fara til grönkal. Jag 
at ätskilliga gängor sadan grönkäl af Päk tilredd, och 
mädde altid väl därefter. Om Päken är ock talt förut 
Tom. 2. p. 816. Ibland är grönkälen bara af et enda 
förenämde slag, antingen af Häst syran, eller Cheno2)odium^ 
eller Päken; men merendels blandades de tilhopa sa manga 
som kunde fäs. 



Den 20 April. 

Smultron fann jag i dag första gängen i blomma. 
De Svenske kallade dem Jordbär. Desse äro gemen]igen 
större än vara Svenska; men tyckes ej vara sä söte och 
välsmaklige, utan nägot mera suraktige. 

Arsväxten sades här i landet altid vara sadan, at 
invänarne gemenligen hafva tih-äckeligt bröd, fast den 
det ena aret kan vara bättre än det andra. En hederlig 
man af de Svenska, vid nam n Äke Helm, om nagra och 
sjuttio ars älder, försäkrade, at under hela hans lefnad 
här ej nägonsin värit nagot sädant är, som med fog kunde 
kallas et missväxt är; ty folket har altid med den ärsväxt 
GUD gifvit, kömmit väl ut, hvarvid bör märkas, at folket 
altid äter här rent bröd af Hvete, Räg eller Mays, och 
aldrig af sämre sädesslag, än mindre med stamp, agnar eller 
bark utblandadt. Det samma bekräftades sedän af mänga 
utgamla män sä af de Ängelska som Svenska, hvilka in- 
tygade, det de ej kunde minnas sä stor missväxt, at folket 



Nya Jersey. Racoon. 73 



92 



lidit cläraf nägon särdeles nöd; än mindre at nägon dödt af 
hunger, da han värit pä fasta landet. Det liade väl ibland 
skedt, at Säden genom tärka eller annan svär väderlek | p 
blifvit det ena äret dyrare, än det andra: men sä hade 
här dock altid värit tilräckelig säd, för landsens inbyggare. 
Det tyckes ock svärligen kunna ske, at nägon allmän 
hungersnöd här skal tilstöta, sä framt GUD icke ville pä 
et ganska synnerligt sätt straffa landet; ty det är nu af 
mer än 60 ars förfarenhet bekant, linru väderleken här 
är. De veta cläraf, at här infalla inga frostnätter, som 
kunna vara skadelige för grödan: ingen längvarig väta: 
säilän nägon längsam tärka; ooh det som gör det mästa, 
är, at de äga här sä mänga sädesslag at tilgä, som bäde 
säs och blifva mogne pa olika tid, sä at om det ena slaget 
slär felt, är dock det andra godt och kommer fort; ty 
sommaren är här sä läng, at somliga kunde nastan mognas 
2 gangor pä en sommar. Näppeligen är nagon manad 
om sommaren fi'än och med Maji til och med October, 
och ibland November, pä hvilken de ej fä inhämta nägon 
frukt eller Sädesart. Det vore ock en ganska svärt, om 
nägot är skulle föra med sig en stor missväxt pä säd; ty 
här gär sä til, som pä mänga andra orter; de samlade 
aldrig nägot i förräd, utan äro nögde därmed, at de kunna 
hafva ur hand i mun, som det plägar säjas. 

Persike-träden stodo nu öfver alt i blomma vid alla 
gardar och Plantationer. De hade ännu inga utslagna 
blan; därföre kunde blommorna sä mycket klarare skönjas, 
som prälade med en blekröd och tillika ganska skön färg. 
Desse trans qvistar voro nastan öfvertäckte härmed. De 
sä härligt blomstrande trän kunde synas pä langt hali, 
hvilka nu stodo som en prydnad vid gardarna. | Inga P- 93 
andra Frukt-trän hade ännu blomma; dock började äppel- 
träden tämmeligen framvisa dem. 

Currants, sä kallad bäde af Ängelsmän och Svenskar, 
var en buske hvilken växte pä väta ställen och vid käi'r, 
och stod nu pä somliga ställen i blomma. Dess blommor 
voro hvite, luktade väl, och suto i länga klasar. Frukten 
hade en behagelig smak, och älskas mycket af alla, dä 



74 Nya Jersey. Racoon. 



den är mogen. Uti blomman är stylus filoformis stamini- 
bus brevior, in medio divisus in quinque partes sen stig- 
mata, busken kallas Mesinlus inermis, foliis ovato oblongis 
serratis subrus tomentosis. Grön. virg. 55. och uti Linn. 
Spec. pl. Cratcegus fomentosa. 



Den -22 April. 

Hwipperiwill kallades sa af de Svenska, ocli Whip- 
poorwill af de Ängelska: en synnerlig nattfogel, soni i 
Norra America läter liöra sig niäst liela nätterna igenom. 
Han är beskrefven och med lefvande färgor afmalad sa 
väl af Ben- Catesby uti dess Nat. Hist. of Car-olina Voi. 
III. p. 16. t. IC). som af Herr K]>wari)s uti dess Nat. Hist. 
of Birds p. 63. t. 68. under nanm af Caprimuh/us minor 
Americanus. Af Herr Archiatern och Riddaren Linx.i-:us 
göres han i 10:de Kdition af Syst. nat. T. I. p. 198. til 
en variation af var Caprinudg^is Enropceus, eller Svenska 
Nattskäfva. Han är ock til skapnad, fäi-g, storlek och at- 
skilliga andra egenska[)er sä lik samnia var Nattskäfva, 
at en liar svart, at skilja dem at: men det S}-nnerliga läte, 
som den Americanske har, skiljer honom bäde ifran den 
Europeiska och andra foglai'. Han är bärta härifrän hela 
vintern: men kommer vid första början af sommaren hit 
tilbaka. | 1 dag hörde jag honom första gangen, och be- 
rättade äfven andre, som jag därom tilsporde, at de ej 
hört honom detta är förr än i dag. Det Svenska och 
Ängelska namnet har han fätt af sit läte, eller de orden 
han likasom framropar; fast noga at säja, han ej ropar 
Hwipperivill, eller H\vippurivill, utan rättare Hiv^ipperi- 
huipp, da första stafvelsen har accenten pä sig, den andra 
och tredje utföres hei kart, och den sidsta ater har accent. 
Ängelsmännerne i sit namn brj^ta litet hans läte, och kalla 
honom, som sades, Whip-poorwill; emedan de da uti deras 
spräk fä nägon bemärkelse pa hans namn ; ty Whip-poor- 
will betyder sä mycket som siä den fattiga viii, eller basa 
den arma och stackars Viii. Hvarken höres eller ses han 
om dagen, utan en liten stund efter Solens nedergang 



Nya Jersey. Racoon. 75 

begynner han at ropa sit Hw*ipperiwliipp, Hw'ipperiwhipp, 
och liäller ut därmed sä tätt hela länga stunden, som 
Göken sit kiicku i Europa. När han setat och ropat pa 
et ställe en stiind, ilyger han därifrän til et annat, och 
börjar äter ropa: han kommer gemenhgen en eller flera 
gangor hvar natt, och läter höra sit rop tätt utanför husen. 
Jag sag honom sedän ofta om aftnarna sent komma til 
husen, och ibland sätta sig strax nedanför förstugutröske- 
len, ja ofta pä den samma, och ropa. Han var ej stort 
rädd för folk; ty om en stod stilla och ej rörde sig, satt 
han sig strax bredevid en och ropade. Afsigten, hvarföre 
han sökte til liusen, var förnämligast at fä sin födo, som 
bestär i Insecter, dem han visste om aftnarna finnas vid 
husen; ty rätt som han satt och ropade, och fick se nägot 
Insect fara förbi, fjög han hastigt up i luften och tog det | 
fast; satte sig sä äter ned. Det var gemenligen altid i»- 95 
nägon viss, som kom om aftnarna til hvar gard, nämligen 
den, som hade sit bo där i nägden. Ibland hördes om 
nätterna 4, 5 och flera som vistades däromkring, de där 
ropade i kapp med hvarandra, och höllo ett starkt Ijud i 
skogen. I städer hördes de säilän; emedan de voro genom 
mj^cken skjutning antingen utödde eller bärtskrämde där- 
omkring. .De sitta ej gärna up i träd, utan mäst ned pa 
jorden, eller lägt ned i buskar litet frän marken eller pä 
de nedra trädar pä gärdesgärdar. De flyga altid lägt ut- 
med marken. I et sädant ropande, som omtalt är, far 
han fort om aftonen ända til dess det blir mörkt, sedän 
är han tyst ända til gryningen, da han äter börjar ropa, 
och hörer ej up därmed förr än emot SoJens upgäng, da 
han stannar af, och ej mera ropar, innan följande afton, 
dä Solen gatt ned. Det är lika som Solen skulle igen- 
stoppa hans mun eller med sin glans sä oroa hans ögon, 
at han m aste sitta stilla. Jag kunde aldrig märkä, ehuru 
jag med flit gaf akt därefter, at han ropade midt om 
mörkaste natten, och det besannades äfven af andra. Han 
sades ej bygga sig nägot bo, utan värpa pä öpna marken, 
och hafva allenast 2 ägg. Min betjent sköt efter en, som 
satt i en buske ej längt frän gärden. och ehuru skättet 



Xya Jersey. Racoon. 



ej träffade honom, blef han clock af smällen sä förskräckt, 
at han föU ned pä marken, ocli lag en stund som död; 
men kom sig sedän före. Da han hölt honom i händerna, 
böd han aldrig til at bitas, utan ryckte endast pä kroppen 
at komma lös. Ofvan för ögonen, och strax under de 
samma suto atskiUiga svarta hinga tämhg stvfva här som 
P- 9^^ pä andra nattfoglar. | Vi släpte honom sedän bart. Ingen 
visste hvartil han var nyttig. Ej eller ätes han liär af 
Europeer. Herr Catesby berättar at Villarne pästä, at 
desse foglar aldrig värit sedde eller hörde här i landet, 
förr än efter en stor slagtning, uti hvilken de Ängelske 
nedgjorde en myckenhet Villar; hvarföre de tro, at desse 
sig jämrande och om nattetid orolige foglar äro förenämde 
deras slagna förfäders Själar. 



Den 24 April. . 

Kersbärs-träden (Cerasus sat.) började i dag sla ut 
sinä blommor. De hade ock tämmeligen stora löf. 

Äppel-träden (Malus sat.) begynte likaledes i dag 
visa en och annan utslagen blomma; dock hade Kersbärs- 
träden förträdet för dem. Äppel-träden började ock synas 
gröna af sinä löf. 

Mulbärs-träden (Morus rubra) stodo ännu helt bara, 
och hade ej utslagit nagot löf, sa at jag säg med harm, 
huru detta trä är et bland de senaste, at komma fram 
med sinä löf, och ändock är det bland de tidigaste, at 
mogna sin frukt. 



Den 26 April. 

Om morgonen reste jag ned til Pennsneck. 

Tulipan-träden började stä helt gröna af löf, hälst 
de, som voro store, sa at deras löf äro bland de tidigaste 
om Vären. 

Sassafras-trädet viste i dag första gängen sin blomma. 
Löfven hade ej ännu väl utspruckit. Blomman har en 
angenäm lukt. 



Nya Jersey. Pennsneck. 77 



Lupinus perennis växte i myckenhet uti skogarna, och 
kallas af de Svenska clels Krusgräs dels | Ringgräs, dels p- 9 
Villa Bönor. Hori fans bäde i f et och mager jordmon. 
Jag säg lienne pä mänga ställen växa helt frodigt pä ut- 
magra sandliedar och tallmoar, där ganska fä andra växter 
kunde komma fort. Hennes blommor, som midt i Maji 
mänad äro mäst framme, präla da ined sin vackra blä pä 
purpur stötande färg. Boskapen sades begärigt äta hennes 
blommor; men jag märkte sedän flera resor med harm, 
at den ej var sä snäl pä henne som sades, dä den hade 
nägot annat til bästa, ehuru grön, mjuk och vacker samma 
Lupinus säg ut. De lämnade henne meren dels orörd. 
Hästarne äto blomman, men lämnade de mjuka gröna 
bladen och stjelkarna. Jag tilstar, at boskapen ibland om 
vären äta henne; men det är ock ej at undra pa: nöden 
har ingen lag: uti hungern smakar hvad som förekommer: 
ingen vii svälta ihjäl. De hafva ej här i landet sädana 
sköna gröna med gräs beväxta betesmarker, som vi i 
Sverige: boskapen skal här taga sin mästa föda i skogen: 
marken i skogarna är här merendels tämmelig jämn, sä 
at den somiigstäds faller uti längsluttiga uphögningar: 
träden i skogarna stä mjcket glest: jorden imellän dem 
är ej bunden eller öfverdragen med en grästorf; ty här 
finnes ganska f a gräsarter (Oramina) i skogarna: det ena 
standet stär här, det andra där. Jorden är här helt lös, 
hvilket kommer til en stor del däraf, at löfven öfvertäcka 
marken en ansenlig tid af äret och sälunda halla jorden 
lös därunder. Boskapen finner altsä ganska fä gräsarter 
i skogarna, utan mäste i brist af bättre bete nöja sig med 
allahanda andra örter, som i dem finnas, af hvilka dock 
alla ej lära va|ra de bästa til deras föda. Jag säg ock 
hela länga tiden i denna var, huru boskapen, som gick 
i skogen, afbet qvist-ändar pä unga trän, samt unga tel- 
ningar, och därmed närde sig; emedan inga örter ännu 
där voro framme, och dessutom stä växterna, som sades, 
om sommaren pä dessa ställen nog glest. Det är dä ej 
at undra, at de i sin hunger halla de växter til goda, som 
de annors ej gärna Iata behaga sig. Men sä tyckes dock 



98 



78 Nya Jersey. Racoon. 



denna Lupinus Jona möclan, at här användas til magra 
sandmoars förbättring. Utvägar torde nog kunna uptänkas, 
at göra henne smakelig för boskapen. 

Ekarne liade här pä orten samma egenskaper som i 
gamla länder, det är, at de icke allenast behälla til en 
Stor del sinä gamla löf hela vintern; utan ock aro mycket 
sene, at komma fram med nya. De stodo ännu mäst nakne 
och utan löf, och började endast siä ut nägra fä. 

Humming-bird, den de Svenske kalla Kungsfogel, och 
om hvilken omständeligen är talt Tom. 2. p. 8*29. blef jag 
i dag första gängen varse. Det var ock ingen pä denna 
trakten, som sade sig sett lionom i detta ar, förrän i dag. 

Meloe ProscarabcBUs: utaf denna fans en myckenliet 
sitta pä Veratrum alhuin eller Däckorna, af livars blad de 
nu gjorde sin mältid. Jag stod en läng stund och säg 
pä huru begärligt de äto, sä at efter nägra fä minuter et 
halft blad strukit til för dessa hungriga gäster. En del 
af dem hade redan ätit sä mycket, at de näppeligen or- 
kade gä. Säledes var denna växt en begärlig föda för 
dem, hvilken dock merendels är en viss död för andra 
kreatur. 

Eld-Flugor började första gangen i denna afton visa 
sig och flögo imellän träden i skogen. Det säg i mörkret 
ut, som hade eldgnistror farit af ocfi til. En omständelig 
berättelse om dem skal gifvas pa et annat ställe. 

O m aftonen reste jag til Racoon. 



Den 1 Maji. 

Frost. — Om natten förut var en stark köld, sa at 
marken vid Solens upgäng var snöhvit af rimfrost. Den 
Svenska Thermometern stod da 1^2 grad under O eller 
frysnings-puncten: pa rinnande, eller ock nägorlunda djupa 
vatten, syntes väl ingen is; men pä vatten af et halft 
qvarters djup läg somligstäds isen til ^^ Iin. Geom. tjocklek. 
Vinden vred sig väl om aftonen förut til S. men hela 
natten var aldeles lugnt. Appel- och Kersbärsträden stodo 
nu som bäst i blomma: Persike-träden hade mäst slutat 



Nya Jersey. Racoon. 79 



100 



sin blomstringstid: största delen af de vildt växande trän 
voro öfvertäckte med späda löf, och mästa parten stod i 
bloraina, som ock nastan alla Ekar, Hundträn, (Gornus 
florida), Hickery, Land-Plommon, Sassafras, Afvenbok, Bök, 
med flere. De växter, som strax viste sig hafva tagit 
skada, voro följande: 

Hickery. Pa mästa delen af de iinga och späda hade 
löfven frusit bärt, sä at de efter middagen voro helt svarte. 
Pä dem, som da utslagit löf, blef största delen af samma 
löf bärtfrusit, och. det allestäds bäde ute pä fält, vid kärr, 
och uti skogar. 

Svart Ek; pä somliga af de unga voro löfven skadde. 

Hvit Ek; löfven bärtfriisne pä en och annan af de 
helt smä. 

Kersbärs-träds blommor blefvo pä ätskilliga skadde. 

Ängelska Valnöt-trädets blommor f roso aldeles bärt. 

Rhus glabra; nägon enda hade utslagit löf, hvilka 
voro bärtfrusne. 

Rhus radicans; ätskillige späde blefvo skadde af köi- 
den, och löfven til en del bärtfrusne. 

Thalictra hade bäde blomjna och blan, tämmeligen 
bärtfrusna. 

Podophyllum peltatum; af den hade nägon enda tagit 
skada, ungefär en af 500. 

Ormbunkar; en hop af dem, som nyss utspruckit. 

En och annan Ört dessutom, dem jag dock för deras 
späda växt ej kunde ännu sä visst kanna igen. 

Denna dagen reste jag omkring til ätskilliga ställen. 

Bartsia coccinea växte pä somliga lägländta ängar i 
stor myckenhet. Den prälade nu i blomknoppen med en 
förträffelig coccionell färg, där den stod som en prydnad 
pä ängarna. Ingen här visste at tilägna henne nägon 
annan nytta, än at den var en fägnad och prydnad för 
ögonen. 

Ängelsk Valnöt-trä (Juglans regia) hade en af de 
Svenska vid namn Mäns Keen planterat uti sin trägärd, 
hvilket nu var 2 famnar högt. Det stod nu som bäst i 
blomma, och hade | allaredan stora utslagna löf, dä där- P- 101 



80 Nya Jersey. Racoon. 



emot de svarta Yaltnöt-trän, som öfveralt växte villa här 
i landet, ännu icke utslagit nägot löf, ej heller ärmii köm- 
mit i blomma. Af frosten, som var förleden natt, voro 
mäst alla blommor pä detta Europeiska aldeles fördärf- 
vade. Herr Franklin berättade mig sedän, at man haft 
Ängelska Valnöt-trän i Philadelphia, som trifvits ganska 
väl; men om en mycket kali vinter infallit, har köiden 
dock dödat dem. 

Trän, som ej ännu utslagit sinä löf, säg jag i dag 
med fht efter, och fann dem vara följande: 

Svart Valnöt-träd. 

Ask. 

Acer foliis compositis. Linn. här kallad hvit Ask. 

Fiskare-ti'äd, (Nyssa.) 

Persimon, (Diospyros Virginiana.) 

Villa Vinrankor, (vitis Labrusca.) 

Sumach, (Rhiis glahra.) 

Trän, hvilkas löf började pa at siä ut, voro desse: 

Mulbärs-trän, (Morus ruhra.) 

Oastanie-trän. 

A^atten-Bok, (Platanus occidentalis.) 

Sassafras. 

Hickery: af den hade somlige redan stora ntslagna 
löf; men andre äter hade ännu alsinga. De flere varie- 
teter, som gifvas af Hickery, lära ock sins imellän äfven 
hafva denna olikheten. 
102 Vilska Kersbärs-trän, (Primus Virginiana) växte här 

och där i skogs-ängarna och skogarna. De hade redan 
tämmeligen stora löf; men blomman var ej ännu väl ut- 
slagen. 

Sassafras blomstrade nu öfver alt; löfven voro ej 
ännu väl utslagne. 

Gyllen-trän kallad es här af de Svenska det trä, som 
af Botanicis heter Liqiädambar sfyraciflua. De Ängelske 
kallade det Sweet gum. De ställen, hvaräst det hälst 
växte, var i skogarna pa lägländta ställen i och omkring 
vattu-gölar. Dess löf hade nu til en del redan spruckit 
ut i skatan eller toppen af trädet, fast de voro nog smä. 



Nya Jersey. Racoon. 81 



Detta trä växer mycket tjockt, samt ofta til den högd, 
som största Furor och Ekar. Alt som det växer högt, sä 
bärttärka och affalla de nedersta qvistar, at stammen til 
största delen blir hei slät och qvistlös, samt rak, sä at det 
blir pä slutet en stor krona up i toppen. Fröna sitta i 
runda taggiga kottar, hvilka om hösten falla ned frän 
trädet, och som trädet är högt, sä spridas de af de starka 
vädren längt omkring. Det är därföre ej särdeles roligt, 
at dansa barfotad under dessa trän för nyssnämde taggiga 
kottar eller fröhus skul. Om detta trädets nytta och 
egenskaper är redan förut pä et annat ställe omtalt i den 
Andra Tomen; hvartil följande kan läggas: trädet har den 
egenskapen, at det kan göras ganska slätt, emedan som- 
lige stäckar äro mycket fin-ädrige; men därjämte är det 
ej sä härdt. En kan skära bokstäfver uti det med knif, 
hvilka skola se sä jämna ut, som vore de stuckne i Koppar. 
Herr Levis Evans sade, at intet trä härstädes är sä godt, | 
at gjuta uti, som detta, hvilket han försökt. Eljest be- p. 103 
kräftade Snickare enhälhgt, hvad förr om detta trä blifvit 
sagt, nämligen, at det har samma egenskap som Tulipan- 
trädet, sä at det vidgar sig ut pä bredden af väta, och 
krymper pä samma sätt ihop af tärka. Jag frägade sedän 
vid minä resor uti Pensylvanien af Herr Joh. Bartram, 
om han funnit nägon käda pä detta trä, hvilken sä mycket 
berömmes i Medicine? Han svarade, at dä en hugger 
eller skär i trädet, fiyter därutur altid en ganska väl- 
luktande käda; men den är härpä orten i en sä ringa 
quantite, at det ej lönar mödan at samia den. Denna 
välluktande kädan har gifvit trädet dess Ängelska namn 
Sweet gum, d. ä. välluktande käda; men ju längre en 
kommer til Söder, desto mera käda gifver detta trädet, 
sä at en där har lätt före, at samia en tämmelig mycken- 
het däraf. Han mente, at detta trä var egenteligen skapadt 
för Carolinska Climatet, men at mängfallig händelse fört 
det längre emot Norr, ända tili New York, hvilken ort 
är dess terminus ultimus, Norr ut. I de Södra orterna 
fyller Solens varma det med fetma och käda; men ej sä 
i de Norra. 



82 Nya Jersey. Salem. 



Den 2 Maji. 

Om morgonen reste jag ned at Salem, at bese landet. 

Sassafras stod här och där vid gärdesgärdarna om- 
kring äkrar, samt eljest pä mänga ställen i skogarna. 
Han kunde nu pä längt hali lätteligen kannas igen; ty 
han stod helt gul med sinä blommor; emedan han nu som 
bäst blommade; men löfven voro icke ännu väl utspruckne. 
p. 104 Ängarna hade pä somliga ställen redan mycket längt 

gräs, nämligen, de ängar, som voro kärr-ängar och pä 
hvilka ingen boskap fätt gä i detta är. De siä här en 
del ängar 2 gängor om äret, nämligen, första gängen i 
Maji, och andra gängen i slutet af Augusti, eller ock i 
September, alt efter gamla stylen; dock är at märkä, at 
pä de ängar, som de vilja siä 2 gängor om sommaren, 
fär ingen boskap släppas om Vären at beta. Jag säg i 
dag ängar af det slaget, pä hvilka gräsväxten redan var 
sä läng, at de väl kunnat släs. Mängen är i Sverige, som 
ej har rätta slättertiden sä längt gräs pä sinä ängar. Desse 
ängar lägo i uptagna kärr i dälder, där Solen baddade pä. 
Gräsväxten var bara starr. 

Villa Plommon-träden stodo nu öfver alt i blomma. 
De växte här och där i skogarna, dock gärna där det var 
litet syrligt, säsom enkannerligen vid sidor af kärr, och 
där det var nägot vätländt. De kunde ses pä längt hali 
af deras hvita blommor. Frukten är mycket skön, och 
ätes, dä den är mogen; men brukas ej til annat. 

Hund-trä (Corniis florida) växte här och där i skogar, 
sä pä backar, som där det var jämt, och äfven uti dälder, 
i kärr, och vid rinnande bäckar, sä at jag ej visst vet 
hvar dess locus naturalis egenteligen är; dock synes, som 
jämna eller litet lägländta dock ej väta ställen i skogar 
vore de, som den hälst tycker om. Det prälade nu med 
sinä Stora snöhvita involucra, hvaraf trädet var fullt, sä 
at en kunde se det pä ganska längt häll. Det var vid 
denna tiden et nöje, at resa genom skogarna för den 
p. 105 prydnad, som detta trä | gjorde pä sinä ställen. Blom- 
morna inom involucrum började i dag första gängen öpna 



Nya Jersey. Salem. 83 



sig. Trädet blifver ej särdeles högt eller tjockt, utan 
ungefär som vara vanliga Rönnar. Här voro i synnerhet 
af detta Hund-trä 3 varieteter; en med stora hvita invo- 
lucris; en med smä hvita involucris, och en, hvars invo- 
lucra stötte nog starkt pä rödt. 

Foglarne flögo allestädes i skogarna i myckenhet. 
Jag säg dem ock, i synnerhet de smärre, allestäds löpa 
ned pä marken i buskarne, utan at vara särdeles rädda, 
sä at det sälunda icke är sä mycket svärt för allahanda 
slags ormar, at komma dem när och fä bita dem. Jag 
tj^cker, at om Skaller-ormen endast vii ligga stilla, skal 
han ej behöfva vänta länge, innan en fogel skal komma 
och löpa förbi eller pä honom, sä at han skal hafva mer 
än lätt at fä hugga honom, och ej behöfva annan för- 
kjusning. 

Salem är en liten köping, belägen et stycke frän 
floden Dellaware : husen äro glest kringströdde, och bestä 
dels af Sten, dels af trä. En liten ä löper där förbi ned 
til nyssnämde flod. Invänarena föda sig med handel, som 
de kunna. Här och där omkring Salem, i synnerhet mot 
Dellaware sidan, ligga mycket lägländta och sanka ängar. 
Denna orten hölts före vara mycket ohelsosam. Mäng- 
fallig förfarenhet har vist, at folk, som frän andra orter 
kömmit och satt sig här ned, och vid ankomsten haft 
helsan och en frisk färg, hafva efter nägon tid fätt et 
blekt och sjukligt utseende, det de nastan ständigt be- 
hällit, sä länge de bodt här, och hafva säilän mera fätt 
den förra hälsan igen. Orsa|ken därtil troddes vara de 
förenämde mänga moras och stillastäende vatten, som om 
sommaren taga en röta til sig, det ock mer än tydeligen 
kan kannas af den obehagehga stank och elaka lukt, som 
desse sanke ställen samma tid gifva ifrän sig. Ängan af 
dessa stinkande vatten, föres omkring til de näst där 
boende, som genom andedrägten och porerna smyger sig 
in i kroppen och skadar deras helsa; i synnerhet grasserar 
Frossan här starkt vid slutet af hvar sommar. Om hösten 
1748 läg nastan hvar man här nti Frossa. Jag kände 2:ne 
stycken unga män, som tilhka med mig kommo hit öfver 



106 



84 Nya Jersey. Racoon. 



til America frän Ängland, reste strax efter ankomsten 
friska til Salem; men blefvo efter nägra veckor sjuka, 
och innan halfva vintren gätt förbi, hacle de bägge vandrat 
til de dödas rike. 

SafFran planteras här af mänga; men den hölts ej 
för sä god och kraftig som den, hvilken kommer frän 
Frankrike och Ängland. Kan ske han säsom Tobaken 
blir bättre sedän han fätt ligga i nägra är. 

BomuU (Gossyinum herbaceiim). Af det slaget, som 
är en ört, och bör ärligen säs om, hade ätskillige härstädes 
börjat sä: somlige hade förskaffat sig frö frän Carolina, 
hvarest stora Plantagier däraf finnas. Andre hade plackat 
ut de frön, som de funnit i den Bomull de köpt, och satt 
dem i jorden. De sade, at den svärigheten mötte i början 
til, at de här sädde plantors frön ej gerna hunno mogna; 
ty uti Carolina, hvadan de kömmit, äro bäde mycket längre 
och varmare somrar än här; men sedän hafva de smäningom 
p. 107 äfven här börjat rätta sig efter Climatet och lika | som 
nu mera skynda sig än förr, sä at deras frö nu för tiden 
helt väl hinna mogna. 

Om aftonen skedde resan tilbaka. 



Den 4 Maji. 

Crabb-trä kallades sä af de Ängelska, som Svenska 
en art af Yild-Apel, som växte somligstäds i skogar och 
skogs-ängar; men i synnerhet pä nägot högländta elfs- 
backar. Här i Jersey var det nägot sällsynt; men i Pen- 
sylvanien växte nog däraf. Det kallas Malus sylvestris, 
floribus odoratis, af Herr Clayton i Herr Grön. Flor. virg. 
55, och af Herr Archiat. och Ridd. Linn^us i Spec. p. 480. 
Pyrus coronaria. Somlige hade planterat nägon enda häraf 
vid sinä gärdar för den sköna lukt, som blomman gifver. 
Den hade nu för ungefär en eller högst par dagar börjat 
blomma; dock voro de mäste blommor icke ännu utslagne. 
Blomman är i det nogaste lik med dem, som äro pä vara 
vanliga äppelträn, endast at deras färg pä detta Crabb-trä 
stöter nägot mera pä rödt; fast ock mänga finnas af de 



Nya Jersey. Eacoo?i. 85 



tama, hvilkas blommor äro nog sä röcla. Men lukten 
skiljer dem tydeligen; ty pä denna villa är hon ganska 
behaglig och liar nägot af Hallon-lukt. Äpplena blefvo 
smä, och äro nog sure, sä at ingen kunde äta dem; dock 
sades at de äro tjänlige til ätticka. De ligga här under 
trädet hela vintren, hafva da en gul färg, och taga säilän 
skada förr än om Vären. 

En anmärkning kan jag ej underläta, at härvid göra: 
desse Crabb-trän eller Villa Äppelträn började först i gär 
eller i dag at siä ut sinä ' blommor, dä däremot de van- p. 108 
lige eller hemtamde Äppel-trän, som blifvit hitförde frän 
Europa, nu voro mäst utblommade. Likaledes började de 
här sä kallade Villska Kersbärs-trän först at blomma den 
12 Maji, dä däremot de hemtamde (Cerasus sat.) eller frän 
Europa komne hade redan begynt den 24 April, alt efter 
n\^a stylen räknat. Pä samma sätt var det beskaffat med 
de svarta Valnöt-träden här i landet, nämligen, at de ej 
ännu viste tecken hvarken til löf eller blomma, när de 
Europeiska här planterade Valnöt-trän hade bägge delarna 
redan stora. Hvaraf ses, at trän af et och samma slägte 
frän Europa, som blifvit hitförde, blomstra längt förr, än 
de af samma slägte, som växt här frän längliga tider vildt. 
Orsaken hvarföre de Americanske äro sä sene mot de 
Europeiska kan jag ej säga, om det icke är den, at de 
Europeiske siä ut sinä blommor, dä de fä här en sadan 
grad af varma, som de haft i sit förra hemvist, likasom 
de ej hade sig bekant, at ofta här pä orten efter en sadan 
grad af varma kommer en eller flera kalla nätter, hvilka 
sedän kunna döda deras blommor, dä de fätt likasom narra 
dem ut: emedan i gamla länderna efter en sadan grad af 
varma säilän komma sä kalla nätter, at blommorne taga 
däraf nägon särdeles skada. Tvärt om, tyckes de villa 
trän här hafva frän urminnes tider blifvit likasom lärde 
af förfarenheten, (om jag sä fär säga,) at det icke är rädligt 
läta narra sig af första varman, utan de vänta til en högre 
grad af hetta, dä de äro tämmeligen säkre för frost-nätter. 
Häraf sker ock, at blommorne pä de Europeiska trän ofta 
frysa bärt; men ganska säilän pä de villa eller landets 



86 Nya Jersey. Rapaapo. 



p. 109 egna, som dock äro | af et och samma slägte raed de 
Europeiska. Vi se här den Allvisa Skaparens vishet. 



Den 5 Maji. 

Om morgonen bittida reste jag til Rapaapo, som var 
en mycket stor by, fast af tämeligen kringspridda gärdar, 
livilken beboddes endast och allena af bara Svenskar, at 
ej en enda Ängelsman eller af andra Nationer fätt sätta 
sig där ned, hvarföre de ock här aldrabäst behällit sit 
modermäl Svenskan rent, sä at det ej var mycket ut- 
blandadt med Ängelska ord. Afsigten med min resa var 
dels, at bese orten och upsöka örter, och annat märk- 
värdigt uti Natural-Historien; dels at fä se de ställen, 
däräst den sä kallade hvita Enen (Cupressus thyoides) 
växte. 

Maji-blomster, sä kallade af de Svenska, syntes i dag 
allestäds, där jag reste, växa uti skogarna pä torra, eller 
ock half däfvoga ställen. De Svenske hafva gifvit dem 
detta namn, emedan de i Maji mänad sta som bäst i 
blomma. Andre af de Svenska och HoUändare kalla dem 
Pinxterbloem; emedan blomman gemenligen vid Pinges- 
tiden star nti dess bästa fägring. Af Ängelsmännerna 
heta de wild Honeysuckle, emedan de äro pä längt hali 
mycket like Periclymenum eller Caprifolium, som af dem 
sä kallas. De stodo nu mäst öfveralt i blomma, som i sit 
slägte var en prydnad, ja, de voro äfven sä vackre som 
Caprifolium och Hedysariim. Blommorne sitta pä hvart 
ställe säsom i en Cirkel, och äro af en mörkare eller 
Ijusare skön röd färg; men da de blomstrat en tid bleker 
Solen dem sä, at de pä slutet mäst blifva hvite. Jag vet 
ej, hvi Herr Golden kallar | dem gula. Längden af buskan 
är ätskillig: somlige hade ända til en mans längd, och 
ibland litet mera: andre äter smä; ja, nägre voro näppe- 
ligen öfver en tvär hand länge, och ändock prälade de 
med sinä täcka blommor. Folket visste här ingen annan 
nytta af dem, än at de endast samlade blomsterna, och 
satte dem i krukor; emedan de se sä sköna och vackra 



110 



Nya Jersey. Rapaapo. 87 



ut. De lukta väl nägot, men jag kan ej säga, at det är 
sä särdeles angenämt; dock förtjäna de väl för sin för- 
träffeliga vackra färg et rum i en örte- och blomster-gärd. 
Uti Linn. Spec. p. 150. kallas de Azalea foliis ovatis, co- 
rollis pilosis, staminibus longissimis. 

Räg-ax viste sig i dag första gängen för detta är. 
I gamia Sverige komma E-äg-axen fram vid Erichsinässan 
efter gamla stj-len. I Nya Sverige försäkrade de sig, at 
altid fä blifva varse Räg-ax i April mänad, efter samma 
styl, Vären mä dä vara sä sen hon nägonsin vii; dock fä 
de det ena äret Eäg-ax bittidare i April, et annat senare. 
Denna Vär räknades öfveralt för en af de senfärdigare. 

Mantes-Kor kallades af de Svenska den art af grodor, 
som uti 10 Edition af Herr Archiat. och Ridd. Linn.^i 
Syst. nat. T. I. p. 213. kallas Raiia hoans. Hvadan de 
Svenske tagit detta namnet, kunde de ej säga; men trodde 
dock, at de först länt det frän det Vilska spräket. De 
Ängelske kalla den Bullfrog, d. ä. oxgroda, et namn tagit 
af deras läte: somlige af de Svenska bruka dels det 
Ängelska namnet, dels öfversätta de det pä Svenska, och 
kalla dem oxgrodor. Jag fick i dag bäde höra och se 
dem första gängen. | När jag kom ridandes, och hörde p- m 
framför mig et rämande, visste jag ej annat, än at det 
var en tjur, som stod pä andra sidan om en vattu-dam i 
buskarna, och där uphof sin röst; emedan jag dä ej pä- 
minte mig denna grodan; dock tyckte jag, at denne oxen 
hade et hesare Ijud, än vanligt är. Imedlertid sattes jag 
i nägon fruktan, säsom det hade värit en arg och folk- 
ilsker tjur, fast jag säg ingen. Jag förblef ock i den 
tankan til par timar därefter, när jag kom at tala om 
ox-grodorna med nägra Svenska, dä jag strax päminte 
mig, at det var en af den boskaps-hopen, som sä väldigt 
rämade, dä jag kom resande; emedan desse Svenske be- 
rättade mig, at här funnos nog af dessa Mantes-kor i 
dammen. Jag anstäldte sedän där en stark jagt efter dem, 
til dess jag fick nägra fast. Af alla slags grodor här 
finnas är detta störst. Mot hösten, sä snart väderleken 
blir nägot sval, sades, at de gräfva sig ned uti gyttjan 



Nya Jersey. Eapaapo. 



pä botten i vattu-dammar och andra stillastäende vatten, 
där de ligga helt tyste och som i en dvala hela vintren 
öfver; men sä snart väderleken om Vären blir varmare, 
börja de krypa fram ur sinä gömmor, och Iata höra sin 
röst. Om Vären är mycket tidig, Iata de redan höra sig 
i slutet af Martii mänad, (styl. vet.) men om han är nägot 
senare, sä komma de, alt efter väderleken, antingen tidi- 
gare eller senare fram i April mänad, (styl. vet.) De 
ställen, hvaräst de i synnerhet hafva sit hemvist, äro store 
vattu-dammar eller smä träsk af stillastäende vatten, hvaräst 
de i tämhg ymnoghet somligstäds finnas; men ej gerna i 
rinnande vatten. Här blir et fasehgt skräl, dä de äro 
112 rnänga tilhopa, och alla sätta til med fuU hals pä | en 
gäng. Deras läte liknar helt noga en oxes eller tjurs 
rämande, som blifvit nägot litet hes, at rösten ej är sä 
aldeles ren. De skräla ibland sä til, at om 2:ne personer 
stä vid vattu-dammen, skal den ena näppeligen höra, hvad 
den andre säger. De bullra och rämä alla tillika: när en 
af dem tystnar, sä tystna de ock alla pä en gäng, halla 
sä en liten stund tyst, och begynna äter igen. Det tyckes 
likasom nägon af dem vore hufvudman och anförare för 
de andra, sä at dä han begynner böla, begynna ock alle 
de andre, och dä han stannar, tystna ock alle de andre: 
likasom denne sälunda skuUe gifva anledning bäde när 
alle skola börja ropa, och när de skola sluta. När deras 
anförare liksom ger tecken, at de skola stanna, läter han 
ungefär j^up. Om dagarna skräla de säilän sä mycket, sä 
framt det ej är mulit väder; men deras förnämsta tid är 
om nätterna. Om aftnarna, när det är tyst, kunna de 
ibland höras mäst en Svensk fjerndels väg. De sitta, när 
de skräla til, gemenligen i vattu-brynet vid sidorna i 
buskarna, och sticka hufvudet up ur vatnet. Om en dä 
gär sakta och varsamt, kan en komma dem helt närä, 
innan de hoppa bärt. Sä snart de fä duka sig under 
vatDet, fast det ock är helt grundt, tro de sig vara säkre. 
Ibland gä de och sätta sig et stycke frän vattu-dammen 
eller träsket pä torra marken; men sä snart de märkä 
nägon fara vara pä färde, hasta de sig med stora skutt 



Nya Jersey. Rapaapo. 89 

til vatnet: de äro snälle at hoppa; ty en sadan af rätta 
slaget gör ibland par famnar, och än litet mera, uti et 
enda spräng. Jag hörde flera gängor af de gamla Svenska 
en rolig Historia, som här timat sig den tiden Yillarne 
bodde här tilsamman med de | Svenska. Det är bekant, p. 113 
at desse Indianer äro ganske snabbe at löpa. Jag har 
sett hos Öfversten Johnsom dem tätt följa den bästa Häst 
i dess starkaste spräng, och nastan löpa honom förbi. Nu 
at visa, hvad springare desse ox-grodor äro, hade nägre 
af de Svenska slagit vad med en ung Indian, at han ej 
skulle kunna med löpande fä Mantes-kon fast, förbehöUo 
sig endast, at Mantes-kon skulle fä göra par hopp eller 
spräng förut, innan Villen satte til vägs efter henne. De 
förde därföre en ox-groda, den de i en dam tagit fast, ut 
pä et stort fält, hade en eldbrand, hvarmed de brände 
henne i stjärten, och sä släpte henne. Eldens brännande, 
samt Indianen, som sökte at tätt följa henne pä hälarna, 
gaf sädant intryck hos henne, at hon gjorde längsefter 
fältet sinä vanliga länga skutt eller spräng, sä mycket 
hon nägonsin hant. Indianen tog pä bestämd tid til fötter 
efter henne, det mästa han orkade; men dänet af hans 
springande satte desto mera skräck i grodan, som tvifvels- 
utan fruktade för et nytt besök med eld och brand, pä 
sinä ömmare ställen, och därföre af alla krafter fördubb- 
lade sinä spräng, hvarigenom hon m3^cket förr hant til 
sin vattu-dam, än Villen kom efter, hvilken da fick lof, 
at utbetala det upsatta vadet. Somliga är finnes mer, 
andra äter mindre af dem. Ingen visste om ormar vägat 
sig, at äta dem, fast de nog dräpa och upäta de mindre 
slagen. Qvinfolken äro ej altid tilfrids med desse ox- 
grodor; ty om de komma öfver smä Gäs- och Ank-ungar, 
bita de dem ihjäl, och äta dem up. Ibland hafva de ock 
dragit bärt smä Kycklingar, som vägat sig för närä dam- 
men. Jag har ej märkt, om de budit til | at bitas, dä de p. 114 
hällas i händerna, elmru de äro försedde med smä tänder. 
Dä nägon slär dem, skrika de nastan som barn. Det be- 
rättades, at somlige skola läta tilreda deras lär och bakben 
til mat, som skal smaka tämmeligen väl. Ingen annan 



Nya Jersey. Rapaapo. 



nytta visste de af dem. Denna är beskrefven och med 
lefvande färgor afmälad. uti Herr Catesbys Nat. Hist. of 
Carol. Voi. II. p. 72. under namn af Rana maxinia Ameri- 
cana aquatica. 

Hvita Enen är et träd, som af de Svenska här sä 
kallades, och växte här och flerestädes i sanka kärr. Til 
stamnen ser det mäst sä ut, som en af vara gamla stora 
raka Enar i Sverige; men dess barr eller löf äro skilde, 
och inuti är trädet hvitt. De Angelske kallade det White 
Cedar, det är, hvit Ceder; emedan det stär grönt om 
vintren, och bräder däraf gjorde likna dem af Ceder; 
men intetdera namnet är rätt: ty detta trädet är en art 
af Cypress, hvarföre Herr Miller uti dess Gardeners Dicto- 
nary nämner det CypressusAmerica7ia,h'uct\imm\mo; och 
utaf Herr Arch. och Eidd. Linn^eus i dess Spec. plant. 
p. 1003. kallas det: Cupressus (thyoides) foliis imbiicatis, 
frondibus ancipitibus. Hon växer altid i helt väta och 
sanka kärr, sä at en har svart at komma IVam ; ty där är 
gärna fuUt med vatten imellän tufvorne. Desse Cypress- 
trän stä där sä väl pa tufvorna, som i sjelfva vatnet. 
Här växte de hei tätt den ene vid den andra, med raka 
stammar samt nog tjocka och höga; men de voro redan 
här tämmeligen uthuggne. Pa andra ställen där de fätt 
växa i frid, äro de gemenligen sä höge och tjocke, som 
p. 115 de största Furor. De behälla sinä grö|na barr eller löf 
bäde vinter och sommar. Nedra delen af stammen är pä 
de stora qvistlös. De kärr där de här växa kallas af 
Ängelsmännerna Cedar-Swamps. Sädana Cypress-kärr fin- 
nas pä mänga ställen här i Nya Jersey; äfven pä nägra 
ställen i Pensylvanien, samt somligstäds i Nya York. Dess 
terminus ultinms eller sista ställe at Norr, som de märkt, 
at hon växer, är vid Goshen uti Nya Yorks Province, 
ungefär vid 41 grad. 25 min. Lätit. Bor. som Doctor 
CoLDEN mig berättade; ty Norr om besagde ort skola de 
ej mera finnas växa vildt. Denne sä kallade hvita Enen 
är här pä orten et af de trän, som längst stär emot röta, 
och är det i sädant afseende härdigare da det fär vara 
of van jord, än i jord; därföre, brukas det ock til mänga- 



Nya Jersey. Rapaapo. 01 



hancla: til gärdsel och stafrar är det skönt, äfven til stolpar, 
som sättas i jorden; dock har den sä kallade röda Enen 
däruti företräde. Til Canoer eller ökstockar gär det ock 
an. De smala och unga brukas til band pä tunnor och 
dylikt; emedan de äro mjuke och Iata väl böja sig. Af 
de tjockare och fullvuxna hugges timmer och annat til 
lagg-käril: af dem nptimras ock hus, som i varaktighet 
öfvergä dem, som här äro gjorde af nägot annat Ameri- 
canskt Ekslag: ganska mänga hus här uti Rapaapo voro 
byggde däraf. Galf af detta trä se väl ut; men den för- 
nämsta nyttan, som denna Cypress gör, och hvarföre den 
är här sä begärlig, är at de aldrabästa takspän af trä 
göras däraf; ty desse takspän utväljas fram för andra, 
emedan de: l:o Stä längre emot röta, än andra träslag 
här pä orten, da röda Enen undantages. 2:o Äro de 
ganska lätta, sä at en stark resning ej behöfver göras pä | 
byggningen, til at bära taket, och för samma orsak skul p- 116 
kunna ock deras murar ej behöfvas sä tjocka; emedan de 
ej tryckas af tunga tak. Vid eldsvädor är ock faran ej 
sä Stor at gä bredevid eller nedan för sädana tak, dä de 
rifvas: emedan desse spänor, för deras synnerliga lätthet 
skul, ej kunna vid nedfallandet göra särdeles skada. 3:o 
Suga de vatnet väl i sig sä vida de äro nägot spongieusa, 
sa at taken vid eldsvädor snart kunna göras väta, at hindra 
elden. Men deras fetma gör dock, at vätan ej skadar 
dem, utan dunstar snart bärt. 4:o Om de brinna, och af 
vädret föras sä omkring, hafva de gemenligen et sä kallat 
dödt koi, hvilket ej sä lätt tänder eld där det faller. 5:o 
Om sä behöfs, kunna ock dessa tak vid elsvädor snarare 
huggas igenom, än andra; emedan de äro tunna, och ej 
härda för yxan. Desse egenskaper göra, at folket är sä 
angelägit, sä i städer som pä landet, at fä sinä hus täckte 
därmed, om nägonsin tilgäng därpä finnes; därföre hafva 
bäde Kyrkor och andra förmögnares hus i städer tak gjorda 
däraf. Pä ganska mänga ställen i Nya Yorks Province, 
där detta trä ej växer, hafva de dock sinä hus täckta 
med spän däraf, dem de förskaffat sig frän andra orter. 
Säledes kommer ärligen en myckenhet frän Eggharbour 



92 Nya Jersey. Rapaapo. 

och andra orter i Nya Jersey til staden Nya York, hvar- 
ifrän de sedän kringföras uti Provincen af samma namn. 
Hvart är utskeppas en myckenhet häraf til Väst-Indiska 
öarna bäde til takspän, kimbar och annat. Sälunda arbetas 
liär pä mängfalt sätt, at ej allenast minska, utan ock, at 
utöda detta trä. De se liär, som pä mänga andra ställen, 

p. IIT da det kommer an pä skogen, endast pä egen och | när- 
varande fördel, men ej pä framtiden; därföre äro ock redan 
pä mänga ställen livita En- eller Cypress-kärren aldeles 
uttömde, sä at endast nägra smä telningar stä här och 
där qvare; men at desse ej upresas i hast, utan fordra tid, 
innan de duga til timmer, märktes nogsamt, dä jag räk- 
nade safringarna pä somliga; ty det är bekant, at et trä 
sätter entlast en saf-ring om äret. En stäck om 3 quarters 
diameter i storändan hade där 108 saf-ringar; en annan 
af 2 quarters, 5 tums diameter i storändan hade 116: och 
en annan af 4 quarters diameter i storändan hade ändock 
til 142. Det fordras säledes ätminstone 80 är, innan et 
frän frö upväxt trä af detta slag kan duga til timmer. 
Ibland de fördelar, som takspän gjorde af detta trä hafva, 
räknades äfven den, at de äro ganska lätte; men denne 
annars i sig sjelf sä goda och gagneliga egenskap torde 
dock framdeles blifva skadelig bäde för mänga i Phila- 
delphia och annorstädes, hvilka täckt sinä stenhus med 
Cypress spän; ty emedan desse späntak för deras stora 
lätthet ganska litet trycka och tynga pä väggarna, sä 
hafva de vid husbyggnad til besparing rättat murarna 
därefter, det är, de hafva updragit alt för tunna murar. 
Jag mätte här deras tjocklek pä ätskilliga hus, hvilka 
voro 3 väningar höga, utom vinden och källaren, och 
fann dem pä de flästa vara just 9^/2 verk tum och somlige 
hade inemot 10 sädana tums tjocklek. Det var dä ej 
under, at en vid starka stormar kunde helt tj^leligen se 
huru sjelfva sten-gaflarna runkade hit och dit, i synnerhet 
i sädana hus, som stodo pä nägorlunda öpna fält. Som 
nu desse Cypress-trän, eller hvita Enen, snart blifva här 

p. 118 i landet utödde, och de | framdeles mäste bruka tyngre 
tak; sä kunde hända, at när de nu varande tak af denna 



Nya Jersey. Rapaapo. 93 



Cypressen äro utrötte, ocli taken mäste göras antingen af 
tegeJ, eller annat tyngre trä-verke, kunna ofvanomtalte 
tunna murar icke bära en sadan tyngd, utan da antingen 
bräckas, eller mäste nya pelare upmuras til stöd för väg- 
garna, som skola bära taket, eller ock rifvas ned hela 
husen och byggas tjockare murar, hvilket äfven andre, 
utom mig, redan märkt. Somlige togo spänor af detta 
trä, och brukade dem i stället för Thee, och försäkrade, 
at de därtil, hvad nyttan för helsan angick, voro bättre 
än utländskt Thee. Alle här pä orten höllo före, at vatnet, 
som finnes i dessa Cypress-kärr, är ganska helsosamt at 
dricka, och bättre än nägot annat, samt väller, at en där- 
efter fär ganska stark mat-lust, hvilket de med ätskilliga 
händelser sökte besanna. Denna egenskap trodde de här- 
röra, dels af vatnet, som är fullt med detta trädets käda, 
dels af de utdunstningar, hvilka komma frän dessa trän, 
och kunna af lukten helt väl kannas. Vatnets gulaktiga 
färg, hvilket stär imellän träden, mente de komma af den 
käda, som gär frän trädens rötter. Alle intygade, at detta 
vatten äfven om heta sommaren är mycket kalit, hvilket 
til en del lärer komma af skuggan, som det ständigt stär 
uti. Jag taite här i landet med en och annan, som före- 
satt sig, at til sin mat-lusts äterfäende resa til sädane 
Cypress eller En-kär, och där nägon tid dricka samma 
vatten. Herr Bartram hade planterat et sädant trä i sin 
trägärd pä et tärt ställe; men det ville där ej fort. Han 
hade lätit flytta det sedän uti en sumpig jordmon, hvaräst 
det fätt liksom | nytt lif, och trifdes väl; och oansedt det p. 119 
ej var öfver en mans längd, var det dock fullt med kottar. 
En ting var vid dess fortplantering synnerlig: Herr BAHTRAi^i 
hade 2me är ä rad om Vären skurit af dess qvistar, och 
satt dem i vät jord, hvaräst de tagit rot, och trifdes väL 
hvilket jag säg med egna ögon. 

Röda Enen är et annat trä, hvilket pä flera ställen 
blifvit omtalt i denna Rese-beskrifning. Det kallas röd 
Kn därföre af de Svenska, som här bodde, emedan trädet 
af denna En är inuti mycket rödt, och ser vackert ut. 
De Ängelske kalla det Red Cedar, det är röd Ceder, och 



94 Nya Jersey. Rapaapo. 



de Franske i Canada Cedre rouge, dock är de Sveiiskas 
namn rättast; ty det är ej en Ceder, utan et Enträ. Pä 
Lätin heter det Juniperiis Virginiana Linn. Spec. 1039. 
När det först rinner up liknar det tämmeligen vär Svenska; 
men när det blifver nägot större fär det helt andra barr 
eller blad. Bären äro bäde til skapnad och färg lika med 
dem, som finnas pä vär Svenska, dock gemenligen ej al- 
deles sä store, eliuru denna röda Enen upväxer til ganska 
liöga och tjocka trän. Här i E-acoon fans endast nägon 
enda här och där, och de samma ej särdeles store; men 
pä andra ställen har jag sett dem i stor myckenhet. Det 
älskar merendels sädana ställen at växa pä som vär Svenska, 
mäst pä elfs- och ä-backar, samt äfven pä andra backar i 
torr och ofta nog mager jordmon; men sä har jag ock 
funnit det i ymnoghet, samt af tjocklek och längd, som 
nastan de högsta Furor pä torra magra sand-moar. Mot 
Canada-sidan, eller där jag säg det längst til Norr, hade 
]). 120 det i synnerhet | utvaldt bärgs-springor til sit boställe, 
hvaräst bäde denna röda Enen och vär vanhga Svenska 
växte om hvarandra. Det stället, hvaräst jag säg det 
växa vildt längst mot Norr, var i Canada 18 Franska mii 
Söder om Fort St. Jean, eller ungefär vid 44 grad. 30 
min. Lätit. Boreal. Eljest säg jag ock den växa frodigt i 
en trägärd pä ön Magdalena, som ligger i Laurentii flod 
strax bredevid staden Montreal i Canada, och hörde dä 
varande Gouverneuren i bemälte stad Baron Longueil til; 
men det var hämtadt frän mera til Söder belägna orter, 
och dit planteradt. Af alla träslag, som här i landet 
finnas, hälles detta för det som aldralängst kan härda ut 
och stä emot förriitnelse. Det brukas därföre i synnerhet 
pä sädana ställen, där trän snarast taga skada af röta ; 
enkannerligen til allahanda slags stolpar, som komma at 
sättas ned i jorden, och berömdes af manga at vara sä 
varaktigt, at om en järnstör tillika sattes med en stolpe 
af röda Enen ned i jorden, skulle järnstören rätt sä snart 
blifva genomrostad, som röda Enstolpen genomruten. Pa 
mänga ställen äro bäde gärdesgardar och deras stolpar 
gjorde däraf. De bästa Canoer eller ök-stockar, hvilka 



Nya Jersey. Rapaapo. 96 



urgräfvas af et enda trä, göras af röd En; ty de vara 
längre mot röta än nägot annat trä, ooh flyta tillika ganska 
lätt pä vatnet. Uti Nya York har jag sett tämmeligen stora 
jagter, bygda hei och hälinä af denna En; men ätskillige 
af de jagter, som gä frän samma stad upför Hudsons flod 
til Albany, äro bygde pä det sätt, som beskrifves Tora. 2. 
p. 245, 246. för de där anförda orsaker skul. Uti Phila- 
delphia göras däraf inga jagter eller fartyg, emedan det 
ej finnes där til sadan storlek och | myckenhet. För v- 121 
samma orsak skul äro ej eller taken där täkte med spän 
däraf; men pä de ställen, där det ymnogt finnes, är det 
til utan-tak förträffeligt. Den mogna kärnan af denna 
En är af en skön röd färg, och ser det, som däraf blifver 
arbetadt i början ganska väl ut, utom det, at det tilhka 
gifver en behagelig och helsosam lukt; men den sköna 
röda färgen blir alt svagare och mattare alt som det, 
hvilket däraf är arbetadt, blir gammalt; om sä ej vore, 
skulle det vara et kosteligt trä til Snickare-arbete. Jag 
säg hos Herr Norris, en af de förnämsta i Pensylvanska 
Regeringen, och Qväkare, pä hans landt-gärd en sai, hvil- 
ken för mänga är tilbaka blifvit pä väggarna inuti öfver- 
dragen med bräder af denna röda Enen. Herr Norris 
sade, at de dä i början sett täcka ut; men nu var färgen 
sä utblekt, at desse bräder til utseende voro helt fule: i 
synnerhet hade Solen vid fönsterna blekt bärt mäst ali 
färgen, sä at trädet blifvit där sä Ijust, at han mäst Iata 
sätta dit Mohogony-trä i stället; dock försäkrades, at denna 
färgens förändring kan nägorlunda förekommas, om trädet 
när det ännu är nytt och nyss höfladt, öfverdrages med 
tunn färnissa, samt sedän vaktas, at det ej fär stötas. 
Atminstone gör detta, at trädet mycket längre behäller 
sin vackra röda färg. Emedan det i början har en be- 
hagehg lukt, pläga somlige taga höfvel-spänor däraf, och 
lägga i kistor eller skäp, hvaräst de hafva ull-kläder, at 
halla dem fria frän mal: andre Iata göra lädor i Bureaux 
och skäp af röd En i samma afsigt; men det gär endast 
an sä länge de äro ny a; ty dä trädet, eller spänorne däraf 
blifva gamle, mistä de lukten, och duga ej mera til den | na 



122 



96 Nya Jersey. Racoon. 

ohyrans utestängande. Til Ängland öfversändes ibland 
virke däraf, sora tämmeligen väl betales. Pä manga ställen 
omkring Philadelphia, där nägon af de Ständs-personer 
och Gentlemen, som bodde i staden, hade sinä gärdar, 
var gemenligen frän stora lands-vägen ända up til gärden 
planterad en Allee af dessa trän: de nedre qvistarna voro 
bärthuggne, och ofvantil var trädet tvungit at växa i en 
vacker krona. Det säg täckt ut om vintertiden, när löfven 
voro affallne frän alla andra trän. Detta trä ränner ook 
ej i hast up, utan fordrar äfven sin tid, innan det kommer 
til tjocklek och mognad, hvilket ses af följande: en stock 
af 2 qvarters, 1^4 tums diameter hade 188 saf-ringar, 2:ne 
andra af 3 qvarters diameter hade visst öfver 250; ty en 
hop saf-ringar voro sä fine, at jag ej med säkerhet kunde 
räkna dem. Detta trä propageras här pä samma sätt, som 
vara vanliga Enar, nämligen, mäst genom foglar, som äta 
bären, och lämna stenarna eller fröna hela frän sig. Til 
at främja detta nyttiga trädets fortplantning här i landet, 
var uti en Pensylvanise Almanach, eller sä kallad Poo?' 
Richard improved för är 1749, införd en beskrifning upsat 
af Herr Bartram om sättet at plantera och propagera 
dessa trän, hvaruti äfven med fä ord nämnes om en och 
annan trädets nytta. 

Om aftonen skedde resan tilbaka. 



Den 6 Maji. 

Mulbärs-träden (Morus ruhra) begynte nu at blomma: 

deras löf voro ännu mycket smä. Folket här pä orten 

l'-^3 delte dem in i han och hon, | och sade, at det gifves 

hanar, som aldrig bära frukt; men alla de, som buro frukt, 

kallades af dem honor. 

Smilax laurifolia, Linn. växte i största myckenhet i 
alla kärr pä denna ort. Bladen började nu komma fram; 
men om vintren mister det här pä orten dem alla. Det 
klänger sig up efter trän och buskar, och löper sä i korss- 
vis härts och tvärts samt hit och dit frän det ena trädet 
och buskan til den andra, och stänger sä igen alla öp- 



Nya Jersey. Racoon. 97 



ningar imellän buskarna, emedan det med sinä cirrhis 
lindar sig omkring buskarna och träden, och tillika binder 
sig om hvarandra, at en har största möda och besvär, at 
komma fram i de kärr och skogar, där det i myckenhet 
växer; ty stjälken nedantil är fuil med länga taggar, sä 
Stora som pä törne, hvilka taga fäste i kläderna, och rifva 
dem sönder. Denne förtretlige busken kan ibland sätta 
en örteletare, eller ock de, som eljest gä i skogen, nog i 
bekymmer och fara; ty utom det, at en mäste gifva sinä 
kläder til sköflings för dess mänga hvassa taggar skul, 
sä förorsakar han med sin växt i korss och i tvär uti 
skogarna ej allenast nog skugga och mörker, utan ock, 
at en mäste bäcka sig och väl ibland krypa fyrfota genom 
de smä öpningar, som han lemnat vid marken, da en ej 
sä noga kan se sig före och taga sig til vara, ej eller 
ibland veta ord af, innan en fördold orm, pä hvilka här 
i landet gifves et godt förräd, mättar til, at gifva et hugg 
midt i ansigtet. Stjälken har samma färg som ungt Törne, 
nämligen hei grön och slät imellän taggarna, at en obe- 
kant om vintertid, da löfven äro bärta, lätteligen skulle 
taga det för et | slags Törne; därföre kallas det ock af p. 124 
de Svenska grön Törne. 



Den 8 Maji. 

Maskar pa trän, eller de, hvilka Ängelsmännerna 
kalla Caterpillers, voro här nu i en fasehg myckenhet. 
Der fants i synnerhet et slag af dem, hvilka höllos före 
vara värre än alla de andra. Desse gjorde som stora 
hvita Spinnelväfvar imellän trädens grenar, sä at man 
längt ifrän kunde se dem. Inom hvar och en af dem 
funnos maskar eller Ei^ucoe til tusende tai, som i början 
höllo sig inne om sin väf; men plägade sedän krypa ut 
och breda sig omkring, i synnerhet pä äppel-träden, samt 
äto up löfven, sä at hela grenar stodo bare. Mig berät- 
tades, at de somliga är gjort sadan skada, at sä godt som 
ingen frukt blifvit pä Äppel- och Persike-träden, genom 
det de ätit up löfven, och sedän utsatt de nakna träden 



Nya Jersey. Racoon. 



för Solens häftiga brännande, hvaraf ätskillige aldeles dödt 
ut. Folket brukade bränna up dessa maskar säledes, at 
de trädde en halm- eller lin-kärfva pä en stäng, tände 
eld därpä, och satte honom under deras väfvar eller bon, 
da en del blefvo upbrände, och de andre mäste kasta sig 
ned pä raarken; men ganska mänge kröpo dock up til 
träden igen, det de dock kunnat bota, antingen de velat 
trampa dem ihjäl, da de kommo ned, eller pä ätskilligt 
annat sätt utöda dem. Jag läckade Höns til sädana ställen, 
där de fallit ned och kröpo tusendtals pä marken ; men 
Hönsen lämnade dem orörda: ej eller äto foglarne dem; 
ty träden suto fulla med maskbon, ehuru hela svärmar 
med foglar hade bygt sinä nästen i trägärden. 

p. l'2ö Den 18 Maji. 

Mörka nätter. Ehuru det redan var lidet nägot in 
uti Maji mänad; sä voro dock nätterne här pä orten ganska 
mörke. Vid pass en tima efter Solens nedgäng var redan 
sä mörkt, at en ogörligen kunnat ute läsa i en bok, ehuru 
Stora bokstäfver den haft; och kl. 10 om aftonen hade 
mörkret sä tiltagit, dä det var klart, at det liknade.de 
mörkaste, dock stjärn-klara höst-nätter hos oss. Jag tyckte 
ock, at fast det var klart om nätterna, sä uplyste dock 
stjärnorne icke sä väl natten, som hos oss i Sverige, och 
dä nätterne denna tiden voro muine, eller himmelen om 
natten öfvertäckt med tjockt moln, var det här väl sä 
mörkt, som om en mulen och mörk höst- eller vinter-natt 
hos oss; sä at en här pä orten, äfven denna ärstiden, vid 
muina nätter hade svärt före at resa, dä hvarken folk eller 
häst kunde finna vägen. Nätterne voro för mig helt 
ohyggelige, som värit van vid de Ijusa och härliga som- 
marnätter i Sverige. Vi tj^cke ibland af oförständ, at 
värt Fädernesland Sverige icke är sä godt som andra 
länder; men om andre länder hafva sinä förmoner, sä har 
ock Sverige sinä: och dä alla förmoner, och alla olägen- 
heter, som bägge orterna hafva, noga jämföras med hvar- 
andra, sä blir Sverige altid sä godt som nägot annat rike. 



Nya Jersey. Racoon. 



26 



Jag vii kärteligen nämna, hvaruti jag tycker denna delen 
af America mäste gifva Sverige efter, och hvarföre jag, 
som Ulysses gjorde med sit Ithaca, gifver mit gamla 
Sverige företräde fram för det nya. I det nya Sverige 
äro desse olägenheter: mörka nätter hela sommaren, och 
om vintren väl sä mörka nätter, ja mörkare, än om vinter- 
tiden i | Sverige; ty här äro inga Nordsken, inga Nord- 
Ijus, och stjärnorne gifva mattare sken. Om et Nordsken 
visar sig här par gängor om äret, sä är det mycket: ingen 
snö om vintren, som uplyser nätterna och lättar körslorna; 
dock är köiden ofta sä skarp, som hos oss. Den snö som 
faller, ligger endast i fä dagar, da den altid med mycket 
slask gär bärt. Skaller-ormar, Horn-ormar, Röd-bukar, 
gröna ormar, och andra förgiftiga ormar, för hvilkas bett 
ibland är ingen bot. Skogslöss, hvaraf skogarna somlig- 
städs äro sä fulle, at en näppeligen kan gä genom en 
buske, innan en däraf har hela svärmen pä sig, och at 
man för dem ofta ej kan eller dristar sätta sig ned i 
skogarna, ehuru behageligt ställe det ock kan vara. Huru 
besvärlige desse äro, och huru stor olägenhet boskapen 
äfven af dem hafver, är omtalt i Kongi. Sv. Vetensk. 
Acad. Handlingar. Den ganska ostadiga väderleken här är, 
at rätt som det den ena dagen är sä varmt, at en mä för- 
smäkta, sä är det den andra sä kalit, at en mä frysa. Ja, 
denna hastiga förändring sker ofta pä en och samma dag. 
Häraf kommer, at nastan ingens helsa kan härda ut mot 
alt sädant, utan mäste brytas. Den faseliga hettan här 
är om sommaren, och den ibland penetranta köiden om 
vintren; dock kan en mot köiden altid bevara sig; men 
för den grufveliga hettan, da den häftigt och länge sätter 
til, är föga nägon bot at finna. En vanmäktas, och vet 
nastan ej hvad en skal göra med sig; därföre har ibland 
händt, at folket stupat och fallit af den häftiga hettan 
döde ned, där de gätt pä marken. De mänga sjukdomar, 
som ärligen tiltaga, i synnerhet, at nastan ingen mera 
slipper Frossan, utan | mängen mäst undergä den hvart p- 127 
är, med andra sjukdomar. Ärter kunna ej säs för maskar. 
Mask pä Rägbrodden. Mask i Kersbär. Mask, som ofta 



100 Nya Jersey. Racoon. 



äta up ali löfven pä träden, at de det äret bära ingen 
frukt, och en myckenhet sä frukt- som andra trän däraf 
dö ut. Mask, som äter up gräset pa ängarna. Mask, som 
nedfäller Plommonen, innan de liinna blifva halfmogne. 
Ekar til byggnad ej pä längt när sä gode, som de Euro- 
peiske, Gärdesgärdar, som icke kunna stä öfver 12 är. 
Hus, som ej kunna blifva gamle. Ussla ängar, och eländigt 
hö pä dem. Ynkeligt bete för boskapen i skogen af bara 
odugeliga växter, som de ej, utan i största nöd, vela gä 
pä at äta; ty där är of ta svärt i hela stora vida skogar 
med giesa trän och skön f et jord därunder, at fä se nägot 
enda gräsständ (gramen). Däraf kommer, at boskapen 
mäst hela vintren och längt ut pä sommaren, nödga-s föda 
sig af nya skätt och qvistar pä trän, som ibland ej hafva 
nägot löf pä sig, ja, at boskapen nu mjölkar sä litet, och 
ärligen til växten blifver alt mindre ocli mindre. Eländiga 
hus, at bo uti om vintrar. Starka orcaner eller storm- 
väder, som nog ofta infalla, och hvilka störta omkull en 
myckenhet trän, bärtföra tak och hus, och eljest göra 
margfah skada; äskan, som alt för ofta gör skada, m. m. 
Nägre af dessa kunna väl med flit ändras; men en del 
aldeles icke, eller svärligen. Sälunda har hvart land sinä 
förmoner och sinä olägenheter. Lycklig den, som kan 
vara nögd med sit I 

Värdslöst äkerbruk. Rägen stod pä de flästa äkrar 
p. 128 mycket gles och nog usel, som til största | delen kom af 
deras värdslösa aker-skötsel, samt magra äkrar, hvilka 
säilän eller aldrig göddes; utan sedän de til äker uptagit 
et land, där skog i flera 100:de är vuxit, och där altsä är 
gemenligen en tjock svart-mylla, brukades det til sädes- 
växt sä länge det ville bära, och dä det ej mera kunde 
frambringa nägon säd, lades det til betes-mark: en ny 
aker uptogs pä et annat ställe, där en sadan i längiiga 
tider orörd svart-mylla fants. Detta äkerbruks sätt kan 
väl gä an til en tid; men i framtiden lärer det hafva svära 
päfölgder med sig, hvilket en och hvar lätteligen kan 
fmna. En och annan ansade dock sin äker nägorlunda 
väl. Ängelska Nation har i gemen gatt längre i äker- 



Nya Jersey. Racoon. 101 



och äng-skötseln, än nägon annan; men clen feta jord och 
tjocka svart-mylla, hvilka de, som flyttat frän Ängland 
hit öfver, funnit för sig, da de til äker uptagit nägot med 
en nastan evig skog öfverväxt land, har skämt bärt dem, 
och gjort dem til värdslösa äkermän. Det är bekant, at 
Yillarne, för Europeernas hitkomst, frän urminnes tider 
bebodt detta land: säsom ock, at de bruka sä godt som 
ingen äker, utan föda sig mäst med jagt och fiskande. 
Det är sant, at de plantera Mays, och nägra Bön- och 
Pumpe-slag; men sä är det ock tillika visst, at en hei 
Vilsk Familias hela ärs plantering af Mays, Bönor och 
Pumpor näppehgen intager mera jord, än det en Bonde 
hos oss använder til sit Käl-land: ätminstone är et vär 
Bondes Käl- och E,of-land tilsammans tagne altid sä stort, 
ja större, än en Vilsk Familias hela äker och köks-krydd- 
gärd. Häraf kommer, at Villarne näppeligen skulle kunna 
lefva en mänad af det allena, som deras äker och krydd- 
gärd af sig kastat. | Gemenligen äro ock 2 ä- 3 Svenska 
mii imellän hvar liten Vilsk by. Hvaraf ses, huru litet 
land de i forna tider upodladt til äker. Alt det andra 
fick stä, och blifva med hög och tjock skog öfverväxt, och 
ehuru de pä det nu här vanliga sättet uptogo af oup- 
brukadt land ny äker, sä snart den gamle ej orkade mera 
bära; sä ville en sadan liten täppa ingen ting säga mot 
den Stora vidd af den andra skogen. Svart-myllan fick 
altsä genom löfvens ärliga tilkomst, i sä mänga hundrade 
är ansenligen tiltaga. Europeerne funno säledes här för 
sig et sä fett land och skön jordmon, som i flera hundrade 
är ej blifvit af sädes-växter utmärglat: marken imellän 
träden var sä lös, som den bäst upbrukade kryddgärds- 
säng. De behöfva endast hugga omkull träden, och lägga 
dem tilhopa i högar, samt nägorlunda räfsa bärt de ned- 
fallne löfven; sä kiinde de strax med en liten plog utan 
särdeles möda plöja np landet och sä däri, som da gaf en 
ymnog skörd. Denna lätthet, at utan vidlyftig möda fä 
en härlig sädes-bärgning, har läckat och förledt de hit- 
komne Ängelsmän och andra Europeer, at antaga Villarnas 
äkerbruk, som är, at bruka et nytt uptagit land, sä länge 



129 



102 Nya Jersey. Racoon. 



det utan gödning kan bära säd; men da det är sä ut- 
märgiadt, at det ej förmär framskaffa mera, lägga de det 
til betesmark, och uptaga et annat ställe, som stär med 
en gammal skog öfverväxt, hvilken frän urminnes tider 
aldrig värit ofredad af eld eller yxa. Detta gör ock, at 
äkerbruket och dess vetenskap är här sä ringa, at man 
däri pä flera dagars resor kan lära sä godt som ingen 
ting, sä hos Ängelsniän, som hos Svenskar, Tyskar, Hol- 

P- 130 ländare och Fransoser, om ej det, at man af | deras grofva 
fel och ringa omtanka för framtiden, kan fä dageligen en 
rik anledning, at göra hvarjehanda reflexioner, och beflita 
sig, at af andras skada blifva vis. Med et ord: äker, äng, 
skog, boskap m. m. handteras här mäst öfveralt med lika 
värdslöshet, sä at den eljest i dessa hushallsgrenar sä vida 
och längt komna Angelska Nationen ej tyckes här kunna 
kannas igen. NäppeHgen kunne \i i Sverige och Finland 
med mera fiendtligt sinne handtera den dyrbara skogen, 
än här sker: de se endast pä närvarande vinst, och dröma 
ej en gäng om framtiden. Boskapen utmattas dageligen 
och aftager i godhet och storlek för hunger och svält, 
som ofta förut anfördt är. Jag säg dock pä minä resor 
här i landet flera arter af de utvaldaste ört- och gräs- 
slag, dem Hästar och Kor fram för andra utvalde, hvilka 
ej allenast växte här vildt, utan ätskillige af dem växte 
frodigt pä torra och magra platser, där inga andra växter 
kunde trifvas; men hoglöshet, okunnoghet och djupt mörker 
i Natural-Historien, hvilken vetenskap mänge här, som pa 
andra orter i verlden, ansägo för den största fäfänga och 
halftokota människors tids-spillan, gjorde, at de ej visste 
använda dem sig til nytta. Jag är viss därpä, och bygger 
min visshet pä oryggeliga grunder i Natural-Historien, at 
jag genom dessa värit i stand pä fä ärs tid, at göra den 
aldramagraste och torraste mark, där en Ko förut ej kunnat 
framfödas, til den fetaste och mäst bärande äng och betes- 
mark, hvaräst stora boskaps-hjordar skola funnit öfver- 
flödigt föda och blifvit smällfeta. Jag tilstär, at desse 
gagneliga växter ej funnos pä et ställe, eller pä hvars 

p. 131 och ens Landtmans | ägor; men den, som hade liten 



Nya Jersey. Racoon. 103 



insigt i Natural-Historien, hade ej haft svärt, at fä dem 
samlade frän de ställen de funnos. Det är sant, at jag 
häpnade af förundran, da jag hörde Landtmannen qvida 
öfver uselt bete; men jag säg tiliika deras hoglöshet, ooh 
hvad förträffeliga växter ibland pä deras egen mark växte, 
hvilka endast begärte liten mera kärlek och hjelp af en 
sä kali och dälig husbonde de fätt. Jag fann allestäds 
den Stora Skaparens vishet och godhet; men saknade alt 
för mycket kunskap och hog, at rätt värdera och betjäoa 
sig däraf: 

O fortunatos nimium, sua si bona norint, 

Agricolas. 

Men til detta afvikande frän min föresats och til, dessa 
i-eflexioner har det här i landet mäst öfveralt gängse 
värdslösa äkerbruket mig ledt, samt at den benägne Lä- 
saren mä finna til en del orsaken, hvi nyttiga hushälls- 
grep i hvarjehanda delar af Landt-skötseln finnas sä spar- 
samt och ganska säilän inströdde i denna Rese-beskrifning. 
Jag nekar ej, at jag ju ibland fann här en och annan 
käck hushällare; men de voro dock tämmeligen tunt sädde. 
Rof-foglar, som göra skada pä Höns och annat hem- 
tamt fjäder-fä, finnas här i myckenhet, och nastan mer, 
än hos oss i Sverige. De hafva här stor frihet; emedan 
här pä mänga ställen ännu är sä mycken skog, at de 
därifrän kunna stjäla sig pä Höns och Ankor. För rof- 
fogeln är lika godt om skogen bestär af bättre eller sämre 
trän, endast han där kan hafva sit skygd. Om nätterna 
äro de hemtamde foglar i fara för Natt-uglor, hvaraf här 
gifves et stort förräd. De uppehälla | sig merendels i p. 132 
kärr, hafva et f uit läte om nätterna, och stjäla sig dä ofta 
pä Hönsen, hvilka gemenligen taga sit natt-qvarter up i 
Äppel- Persike- och Kersbärs-träden i trägärden; men 
som de nu här i landet halla pä, at, lika som vi i Sverige 
och Finland, med ali ifver utöda och göra ända pä skogen; 
sä kan däraf den nytta följa, at desse Rof-foglar därigenom 
blifva mera blottade, och dem betages tilfälle, at sä be- 
händigt göra skada. 



104 Nya Jersey. Racoon. 



^88 



Hjortar finnas här i landet, i synnerhet i de tjocka 
skogar, i myckenhet villa. De tyckas ej vara et särskilt 
Species frän vara Europeiska. En Ängelsman hade här 
en, hvilken han gjort hemtamd. Det är at märkä, at ehuru 
skygge desse Hjortar äro i skogen, där de mäst uppe- 
hälla sig i de här sä kallade En-kärr, eller där den förr 
omtalta Cypressen växer; sä kunna de dock, när de togos 
unga, blifva sä tame, at de komma af sig sjelfve til folk, 
äfven til främmande. Denne hade blifvit tagen, när hon 
var helt liten. Det var en hona. Färgen öfver hela krop- 
pen en smutsig rödbrun, undantagandes, at den under 
buken och svantsen pä undra sidan, var hvit: öronen voro 
gräaktiga: mot nosen var hon myeket smal: hela kroppen 
eljest smärt och nätt: hären tätä och hei karta: svantsen 
räckte nastan til knä-veken: vid knä-veken pä hvardera 
af bak-benen satt pä inra sidan en knyl. Karien, som 
rädde om den, berättade, at han gjort ätskilliga tama, 
säledes. at han fängat dem medan de värit unga. Han 
hade haft denna i 3 är. Hon var nu med kalf. Ägaren hade 
hängt en skäJla pä hennes hals, at dä hon gick i skogen 
folk mätte se, at hon var tam, | och sälunda ej skjuta 
henne. Hon hade frihet at gä hvart hon ville, kunde ock 
springa öfver de högsta gärdesgärdar, sä at det hade värit 
svärt, at stänga henne inne. Ibland gick hon längt bärt 
i skogen, blef ock stundom par nätter bärta; men kom af 
sig sjelf som annan boskap sedän hem. När hon gick i 
skogen, sades hon ofta sälla sig med de villa Hjortar, 
och narra dem ibland hem til husen, i synnerhet den tiden, 
dä de voro löpske, sä at ägaren genom denna Hind fätt 
skjuta de andra villa Bäckar tätt vid sinä hus. Hon hade 
en stark lukt, dä hon stod pä den sidan, som bläste frän 
folket til henne; ty jag säg henne resa sig up och se 
mot vädret, när jag ej ännu kunde blifva varse nägot 
folk pä vägen, fast de en stund därefter kommo fram. Sä 
snart de villa Hjortar fä lukt af folk, ränna de sin väg. 
Om vintren födde mannen henne med säd och hö; men 
om sommaren gick hon ute i skogar och pä ängar, och 
at bäde af gräs och örter, som annan boskap. Nu hölt 



Nya Jersey. Racoon. 105 

han henne uti en äng. Hon at i synrierhet med begär 
väpling, bladen af Hickery, bladen af Andromeda panicu- 
lata, Geranium macidatum. Afven hölt hon til godo grod- 
blad, gräs och ätskilliga andra växter. Mannen sade sig 
sälja dessa at Herr-folk i Philadelphia, hvilka sände dem 
som rariteter til andra orter, och hade han fätt 25, 30 a 
40 Skillingar Pensylvaniee mj^nt för stycket, alt som han 
rakat köpman til. De villa Hjortars föda om sommar- 
tiden är gräs och hvarjehanda örter; men om vintren, da 
de ej hafva dem, äta de ändarna och knopparna af unga 
telningar och qvistar, som växa i skogen. At de om 
samma vintertid utan fara äta Skedträ (Kalmia latifolia), \ 
som dock är en död för andra Kreatur, är sagt Tom. 2. P 134 
p. 432. I den länga och kalla vintren, som börjades här 
med mycken stränghet den 19 December 1740, och varade 
til den 13 Martii 1741, alt efter gamla stylen räknat, da 
det ock föll sä mycken och djup snö, funnos Hjortarna pä 
flera ställen ligga döda i snön, enkannerligen längre iip 
i landet, där snön var djupare. Om det da skedt däraf, 
at snön var sä mycken och djup, at de icke kunde komma 
fram och utur honom, eller ptt köiden var för stark och 
längvarig, eller i brist af föda, visste ingen säga. Lika- 
ledes berättade gamle män, at da här föll är 1705 den 
myckna ovanliga snön, som omtalas i Almanachorna för 
dessa orter, och som var öfver half annan Svensk aln djup, 
kom hit ned otrohgt mycket Hjortar, hvilka sedän i 
myckenhet funnos döde i skogarna; emedan snön var sä 
djup, at de ej kunde komma fram. En stor hop foglar 
funnos ock dä döde. Uti Matsong kom en Hjort samma 
vinter hem til husen, där de fordrade boskapen, och at 
af hoet tillika med dem. Hungern hade sä tamt honom, 
at han strax vardt helt tam, och lop ej uudan för folket. 
Han gick sedän en läng tid hemma hos dem, som et annat 
hemtamt djur. Alle gamle berättade, at det i deras barn- 
dom värit här i landet mängfalt mera Hjortar, än nu för 
tiden. Det var dä ej ovant, at fä se 30 eller 40 af dem 
i en hop. Orsaken til deras förminskning är förnämligast, 
at landet sedän blifvit starkt bebodt, skogarne bärthuggne, 



106 Nya Jersey. Racoon. 



och mängfalt mera folk, som nu döda och skrämma dem, 
än den tiden; men längre up i landet, där stora skogar 
och ödemarker äro, gifves ännu stor ymnoghet däraf. 
135 Ibland deras fiender äro | detta landets Loar, hvilka äro 
et ocli samma slag med vär Svenska Varglo. Desse klifva 
up i trän, och da Hjortar gä därunder, kasta de sig ned 
pä dem, spänna sig fast, bita och sarga Hjorten, suga ut 
blodet, och släppa honom ej, innan de dräpit honom. 

Hai i jorden funnos ätskillige sä pä backar, som pä 
utmarker och i linda lagde äkrar. Desse häl voro runde, 
merendels af den storlek, at et finger eller ock tumen 
kunde fä rum däruti. De gingo mäst lodrätt ned i jorden, 
och gjordes antingen af Torndyflar eller stora metmaskar. 
Där Hästar fält sinä excrementer, om det ock var pä 
härdaste vägen, hade Torndyflarna gräfvit därunder häl 
djupt ned i jorden, sä at stora mullhögen läg bredevid. 
Desse hai betjänte andra Insecter sig sedän af, i synnerhet 
Orylli och Ciccuhe: ty om en denna tiden gräfde up nägot 
häl, funnos gemenligen ned i det samma en eller flera 
ungar af Qryllis och Cicadis, hvilka ej ännu aldeles köm- 
mit til sin rätta skapnad. 



Den 19 Maji. 

Om morgonen begaf jag mig i HERrans namn frän 
Racoon, som är en Socken i det fordom sä kallade Nya 
Sverige, och ännu tili största delen af Svenska bebodd, 
at skynda med min resa Norr ät. Jag tänkte först, at 
resa i början pä April mänad; men jag fann det ej rädligt 
för mänga orsaker. Inga löf voro dä framme: föga viste 
sig nägot blomster. Jag visste ej hvad örter funnos här 
pä orten om Vären; ty de som här finnas om hösten äro 
helt andra, än Vär-örterna. Af de Svenska hade jag denna 
p. 136 vinter fätt veta | sä Oeconomisk som Medicinsk nytta af 
mänga växter, pä dem de hade synnerliga namn; men 
de kunde icke dä visa mig dem; emedan de ej voro 
framme, och af deras otilräckeliga och felaktiga beskrif- 
ningar var jag ej i ständ en gäng, at gissa hvad örter de 



Nya Jersey. Racoon. lOI 



mente. Hade jag nu sä tidigt rest bärt, sä hade jag gätt 
i mistning af vissheten om alt detta; därföre hölt jag 
rädligast, at stä litet qvar pa Vären, hälst jag ändock 
kunde hinna göra min resa Norr-ät. 

Svart-orm. — Vid vägen lag pä et ställe en af de ormar, 
som Ängelsmännerne kalla Black-Snake, ocli de Svenske 
Svart-orm, den vi slogo ilijäl, och mätte sä dess längd, 
som var just 3 Svenska alnar. Denne orm är til sin skapnad 
och ätskilliga egenskaper beskrefven ooh med lifliga färgor 
afmälad, at han ser ut, som läge han lefvande, uti Herr 
Catesbys Nat. Hist. of Carol. Voi. II. p. 48. t. 48. där han 
kallas Anguis niger: jag vii pä detta stället info ra et och 
annat, som jag om honom upteknat. Hans längd är ät- 
skillig, dock äro de fullvuxne gemenligen 3 alnar länga; 
men är ändock mycket smal. Den tjockaste jag sedt, 
hade, där han öfver kroppen var bredast, näppeligen 3 
tvärfingers tjocklek. Ofvanpä är han til färgen svart, 
hvadan han fätt sit namn, glänsande, ganska hai: under 
hakan hvit, hai: under buken hvitaktig, sä at det stöter 
pä blätt glänsande, ganska slät och hai. Det torde gifvas 
varieteter af dem. En om 7V2 qvarters längd hade 186 
segmenta abdominis, och 92 semisegmenta caudse, och det 
flera gängor helt noga räcknadt. En annan af 7 qvarters 
längd ha|de 184 segmenta abdominis, och endast 64 semi- p- 137 
segmenta caudse, äfven flera gängor räknadt. Mon i dess 
ungdom nägon del af stjärten blifvit afslagen, och ändan 
sedän hopläkt? Detta kan väl ibland ske. Af dessa svarta 
ormar finnes här i landet en myckenhet. Han är en af 
de ormar, som först krypa fram om Vären, hvarmed han 
ibland blir sä narrad, at om varm väderlek helt tidigt in- 
faller, kräker han fram; men da köld strax därpä stöter 
til, fryser han sä, at han blir helt styf och ligger stel pä 
marken, ja, ibland pä sjelfva isen. De hade stundom tagit 
honom, där han legat sä bärtfrusen pä isen, och lagt ho- 
nom för elden, dä han efter en hten stund blifvit lefvande. 
Ja, det har händt, at dä vid Nyärs-tiden nägra mot van- 
ligheten varma dagar infallit, har han därigenom blifvit 
narrad, at krypa fram ur sit vinter-näste, dock til sin 



108 Nya Jersey. Racoon. 

olycka. Gemenligen koramer han här fram i slutet af 
Martii mänad efter gamla stylen. Af alla ormar här finnas 
är denna den snällaste; ty han far sä fort, at en hund 
näppeligen kan taga honom fast: därföre, da han ibland 
ränner efter folk, är nastan ogörligt, at komma undan för 
honom; men ly ekan därvid är, at hans bet ej är för-giftigt 
eller farligt; ty mänge hafva blifvit bitne af honom i 
skogen; men haft näppeligen mera mehn däraf, än om 
de sarat sig sä mycket med en knif. Det särade stället 
blir endast ömt nägon tid. Han gör eljest ingen skada, 
undantagandes om Vär-tiden, da han är i sin brunst, och 
i sjelfva samman-parandet med honan; ty om nägon da 
kommer, och hindrar honom, blifver han sä förtretad, at 
han ränner efter hvem det är med alla krafter. Far han 
p. l:^H da I nägon för sig, som är rädd, sä blir den illa utkom- 
men. Jag hafver känt flera, hvilka vid et sädant tilfälle 
sä satt til fötters undan honom, at de ment, det de skuUe 
löpa andan utur sig; emedan ormen fölgt efter sä hastigt 
som en pii. Den som da kan sansa sig sä mycket, antingen 
dä or-men först kommer rännande, eller ock nnder det 
han Springer undan honom, at han kan med en käpp 
eller annat sätta sig til mot-värn; sä vändei' han gärna 
om, och gifver sig sjelf pä flykten; men ibland är han 
ändock sä djärf, at han likafuUt rusar fram ända in til 
en, och stannar ej, innan han far en god släng. Det för- 
säkrades af alla, at om han hinner up en, som ständigt 
löper undan, och ej har mod, at sätta sig til mot-värn, 
slingrar och lindar lian sig sä om dess fötter, at den som 
flyr, ej mer kan springa, utan mäste stupa omkull, dä han 
biter nägra gängor i benet, eller det han fär uti, och sä 
far han sin väg igen. Jag vil anföra tvänne Historier, 
som upplysa detta: Doctor Golden berättade mig, dä jag 
vistades i Nya York, at han om Vären är 1748, haft vid 
sin gärd pä landet atskilliga arbets-karlar, hvaribland var 
en, som nyligen kömmit frän Europa, hit til landet, och 
altsä ej mycket visste om ormens egenskaper. När de 
andre karlarne fingo se, hvar en stor läng svart-orm hölt 
pä at para sig med honan, narrade de denna främmande 



Nya Jersey. Racoon. 109 



karien, at gä dit och siä ilijäl honom, hvilket han med 
en liten käpp företog sig at uträtta. Sä snart han kom- 
mer inemot där ormarna lägo, blifva de lionom varse, da 
hänen, förbittrad, lämnar sit nöje, och som en pii kommer 
farandes mot drängen. Denne, som minst väntat et sädant 
mod hos orjmen, förskräkt, kastar i räddhogan käppen p. 139 
frän sig, och gifver sig til fötters det mästa han orkade 
och förmädde. Ormen sätter efter, fär honom fast, lindar 
sig flera gängor omkring hans ben, sä at karien föll om- 
kull, och hade sä när af förskräckelse mist förständet. 
Han blef ej ormen förr qvitt, än han omsider sa mycket 
repat mod, at han fick ut sin knif, och skar honom pä 2 
a 3 ställen tvärt af. De andre karlarne sägo med nöje 
pä denna leken, utan at göra honom det minsta biständ, 
de skrattade endast därät. Ätskillige i Albany förtälde 
för mig en händelse, som där tildragit sig med en Jung- 
fru, hvilken om sommaren gick utanför staden tillika med 
andra flickor, och hade sin Neger eller svarta Slaf med sig. 
flon sätter sig ned i skogen pä et ställe, da de andre 
lupo omkring, och innan hon visste ordet af, kommer en 
svart-orm, hvilken blifvit oroad i sit kärleks-verk, och löper 
under hennes kjortlar, slär sig midt om lifvet, at flickan 
af förskräckelse och ormens klämmande faller ned och 
dänar. Negern, som kom och fann henne i detta tilständ, 
antingen han da trodde, at nägon svart-orm kömmit til 
henne, eller at han ville bruka de medel, som somlige 
betjäna sig af, at fä en dänad til lif igen, lyfter up kjort- 
larna, finner svart-ormen där, som lindat sig omkring 
hennes lif sä tätt han kunde. Negern var ej i ständ, at 
fä honom lös, innan han mäste skära honom af, da flickan 
ändtehgen kom til sig igen; men som Negern dä kom, at 
fä ögna henne för närä, kunde hon aldrig mera tola, at 
se denna Negern för sinä ögon, utan blygdes sä mycket 
däröfver, at hon likasom tränade bärt, och ändteligen dog. 
Pä andra tider om äret är denne orm | mera benägen at 
löpa undan, än ränna efter folk; dock försäkrades af flera, 
at han äfven längt in pä sommaren, dä han ej mera är i 
sin brunst, jämväl förföljer folk, i synnerhet barn, näm- 



140 



110 Nya Jersey. Racoon. 



ligen da, när han ser nägon är rädcl, och sätter til fötter 
undan honom. Ja, ätskillige pästodo och beropade sig 
pä egen förfarenhet, at en ibland kan reta honom til at 
jaga efter sig, om en kastar nägot efter honom, och be- 
gifver sig sedän, at springa undan. Jag kan ej gärna 
med fog draga detta i tvifvelsmäl, emedan det är mig 
berättat af sä mänga trovärdiga personer; men för mig 
har det aldrig velat lyckas: jag har altid, när jag sett 
honom, dels börjat löpa undan, dels slängt nägot efter 
honom, och sedän satt til fötters frän honom; men jag 
har aldrig kunnat förmä honom, at komma efter. Om han 
ansedt mig för en illistig frestare, eller hvad, vet jag icke. 
Han har gemenligen af alla krafter farit til vägs frän mig, 
som en pii. Nastan alle här i landet tillade denna ormen 
en sadan kraft, at förkjusa Foglar och Ickornar, som är 
omtald och beskrefven i Andra Tomen pag. 197, 415, 416; 
sä at Fogeln eller Ickornen, som sitter up i trädet, och 
pä hvilken denna ormen, som ligger där nedanföre, fäst 
sinä ögon, mäste komma ned frän trädet, och löpa honom 
midt i gapet, som chi upsvälger den samma. Jag vet ej, 
hvad jag skal säga härom: jag har aldrig sjelf sett det; 
men jag har uti min Dagbok upteknadt nägra och tjugu 
personer, och bland dem ätskilliga de aldratrovärdigste 
Män, som nägonsin kunna gifvas, hvilka med en mun, 
fast ofta pä vidt frän hvarandra skilda ställen, berättat, 
p. 141 ocli pä deras tro och ära försäkrat, at de med egna | ögon 
sett, (och somlige af dem det flera gängor,) huru denne 
svart-ormen förkjusat Ickornar och Foglar, som setat up 
i trän, i det ormen legat nedanföre, och haft sinä ögon 
tätt och skarpt fästa pä fogeln eller Ickorn i trädet ofvan- 
före, hvilken qvidt och lätit mycket illa. Ickorns eller 
Fogelns läte sades vara vid det tilfället sä qvidande, at 
en innan en ser dem, kan af lätet visst veta, at ormen 
dä häller pä, at förkjusa dem. Ickorn eller Fogeln far up 
och ned i trädet, med et sädant jämrande, och kommer 
alt närmare och närmare ned til ormen, hvars ögon äro 
orörligen fäste pä den samma. Det tyckes, som desse 
arma kreatur genom löpandet eller hoppandet up för trädet 



Nya Jersey. Racoon. 1 1 1 



skulJe söka at komma frän ormen; men det är likasom 
nägot droge dem tilbaka. De mäste strax ned igen, ocli 
hvar gäng de vända tilbaka, nalkas de sin fiende närmare, 
til dess de pä slutet under et ängsligt qvidande nödgas 
lioppa in i hans mun, hvilken til den ändan stär vidöpen 
och ganska stor, da lian smäningom svälger honom i sig. 
Som bäde Ickornar och Foglar beständigt i myckenhet, 
nastan utan ali räddhoga, springa i skogarna ned pä mar- 
ken liit och. dit, där ormar ofta ligga i försät, och där de 
hafva alt för lätt, at gifva dessa Djur och Foglar et 
dödeligt hugg, sä tyckes, det denne sä kallade och trodde 
förkjusning kunde uttydas pä det sätt, at Ickornen och 
Foglen förut af ormen fätt sit bane-sär, och at ormen, 
som pä sit hugg värit viss, därföre ligger qvar, efter han 
nog vet, at det särade kreaturet dä är förgiftat eller hans 
häftigt gjorda bett börjar värka, och skal omsider nöd- 
sakas, at flytta sig ned til honom alt mer och mer, samt 
at det ängsliga lätet förorsakas af | den sveda förgiftet p- 142 
eller hugget gör; men sä kan däremot invändas, at denna 
svarta-ormens bett är ej förgiftigt. Det t^^ckes ock, at 
om han fätt komma en Fogel eller Ickorn sä när, at han 
fätt gifva dem et sä djupt bett, at de innan kärt därefter 
skulle däraf sätta lifvet til; sä hade han ock väl kunnat 
halla honom fast, och ej släpt honom up i trädet, eller 
har han pä sit vanliga sätt kunnat i hast linda sig om- 
kring honom, och klämma eller qväfja honom ihjäl, som 
han ibland gör med Höns; men det aldraförnämsta, som 
gör, at ingen kan antaga ofvan anförda uttydning för 
tilräckehg, är, at flera af de aldratrovärdigaste personer 
hehgt bedyrat, at ibland, dä de sä stätt och sedt pä, huru 
denne ormen hallit trägit pä, at förkjusa nägon Fogel 
eller Ickorn, och det ändteligen kömmit därmed sä längt, 
at detta arma kräket snart skulle löpa i dess fiendes gap, 
hafva de ej altid haft hjärta, at läta det komma därtil, 
utan dä omsider slagit ihjäl ormen. Näppehgen hafva de 
hunnit gifva ormen et rätt dödeligt slag, förr än den til 
sin undergäng redan stadde Fogeln eller Ickorn ätervändt 
med sin jämmer, och likasom i hast sluppit löst ur det 



112 Nya Jersey. Racoon. 

nät, som lionom fängslat. Ickorn liar hoppat och Fogeln 
har flugit pä samma ögnableck, som en pii bärt, lika som 
elden värit efter honom; somlige sade, at da de aldrig sä 
litet omakat ormen under detta, sä at han mäst se sig 
omkring, och vändt ögonen frän Ickornen eller Fogeln, 
hafva desse djuren strax farit sin väg, lika som de sluppit 
ur nägon snara, utan at stanna pä längt hali. Hvarföre 
skulle desse nu i hast fara bärt, och ej förr? Hade de 
förut värit af ormen antingen förgiftade eller sä häftigt 
p. 143 bitne, at | de ej orkat mera komma frän trädet, utan mäst 
skrida alt närmare och närmare ned til ormen ; sä hade 
de ju ej genom ormens dödande eller omakande kunnat 
ärnä nägra mera krafter mot det djupa sär de fätt. Det 
tyckes därföre sä kunna uttydas, at ormens pä dem fäste 
ögon förut förkjusat eller fängslat dem; men detta syns 
ändock vara bäde orimmeligt och obegripeligt, ehuru det 
af flera de aldratrovärdigaste personer berättas, och ehuru 
det här i landet af nastan alla halles för sa visst, at den, 
som bjuder til at tvifla därpa, vinner ej annat därmed, 
än allas ätlöje. Andre mä därföre nogare undei-söka denna 
saken. Han biter de smärre grodor ilijäl och ätei- up dem. 
När han kommer öfver ägg sä af Höns, som af andra 
Foglar, hugger han häl pä dem, och super ut alt det som 
dän är. Dä Höns ligga pä äggen, stjäl han sig i boet, 
lindar sig om Hönan, och kramar hänne ihjäl: suger ur 
äggen. Herr Baktram berättade, at han ofta sett denna 
ormen klifva up i de högsta trän efter Fogel-ägg och 
ungar, och at han altid gätt med hufvudet förut, dä han 
skolat ned igen. En af de Svenska förtälde mig, at en 
af dessa ormar en gang haft en hans Hönas hufvud i sit 
gap, och vefvat sig i öfrigt sä mänga gängor omkring 
lienne, at hon ej kom ur fläcken, utan hade nödvändigt 
mast sätta lifvet til, om ej mannen kömmit hänne til hjelp 
och dräpit ormen. Hon var sedän lika frisk som förr. 
Efter mjölk säges han vara ganska snäl, sä at da han fätt 
vanan i en mjölk-källare, är han svär, at halla därifrän. 
Man har sett dem äta mjölk ur skäl med barn, utan at 
hugga eller bita dem, fast barnen ibland knackat dem med 



Nya Jersey. Racoon. 113 



skeden pä | hufvudet, da de velat alt för snält dela mjölken p. 144 
med dern: jag har ej hört honom hväsa. Han sägs kunna 
resa sig til nastan mer än hälften pä ända, at se omkring 
sig. Hvart är släpper han sit skinn, hvilket hälles vara 
mycket godt för krampen, om det antingen sys fast vid 
et bälte, eller byx- eller kjortel-linningen, och bäres be- 
ständigt pä kroppen. Samma skinn sades ock vara godt, 
at hacka sönder, och gifva in ät en Ko, som ej vii rensa 
sig efter det hon kalfvat. 

Ragen började nu blomstra. 

Hvad skillnad pa Örter och Jordmon Bäckar &c. 
ibland göra, har jag of ta under minä resor med förundran 
sett: of ta kan en bäck ej vara större, än at man kan 
hoppa öfver honom, och ändock skal däribland finnas helt 
andra växter pä den ena sidan, än pä den andra; därföre 
sä snart jag kom til nägon stor bäck eller ä, väntade jag 
mäst altid, at fä se nägon blomma, den jag ej förut blifvit 
varse: deras frön lära med vatnet frän aflägsnare ställen 
blifvit nedförde; men sä var ock ej säilän jordmonen pä 
den ena sidan af bäcken eller än helt annan, än pä den 
andra, sä at dä den pä ena sidan är fet och fruktsam, är 
han pä den andra torr, sandig och mager. Men en Elf 
kan göra ännu större skilnad. Sälunda se vi, hvad stor 
skilnad det är imellän Pennsylvanien och Nya Jersey, 
hvilken Floden Dellaware skiljer ät. I Pensylvanien be- 
stär jordmon af my 11a, utblandad med sand och lera, som 
är mycket fet och fruktbärande; och up i skogarna är 
landet där somligstäds tämmelig bärgigt och stenigt; tvärt 
om är jordmon i Nya Jersey mäst af en mager | och torr p- 145 
sand, ej mycket fruktbärande, undantagande pä vissa stäl- 
len. Sallan finnes där nägon sten, och än mindre nägra 
bärg: i den förra fär man säilän se nägon tali: i den se- 
nare äro hela skogar däraf. 

Om aftonen kom jag til Philadelphia. 

Den 22 Maji. 
Locusts, här af Ängelsmännerna sä kallade, eller en 
art af Gräshoppor, började förleden natt och sedän i dag 



114 Pensylvanien. Philadelphia. 



komma krypandes ur sinä hai i jorden til en faselig mycken- 
het. Sä snart de nägorlunda fätt torrka sinä vingar, ooh 
laga sig tih-eds, upstämde de med sin säng, at den, som 
reste i skogarna nastan ej annat visste, än at han skulle 
mistä öronen. I detta är var här en förskräckhg mycken- 
het. Jag har uti Kongi. Svenska Vet. Acad. Handl. för 
är 1756. p. 101. och följande gifvit en omständelig be- 
skrifning öfver dem, deras lefnadssätt och andra egen- 
skaper, m. m. sä at jag ej behöfver uprepa det samma 
här, utan vii hafva den benägne Läsaren hänvist til nyss- 
nämde ställe. 



Den 25 Maji. 

Tulipan-träden blomstrade nu som bäst. Blommorna 
likna TuHpaner, och se nog täcka ut; men fast de ej 
fägna näsan med nägon lukt, var det dock et nöje, at se 
trän til storlek och högd täfla med vara största Ekar, 
fullströdde med blommor, de där liknade pä längt häll 
Tulipaner. 

ScarabcBus inermis subolivaceus, elytrorum sutura & 
margine nigris, femoribus fuscis, fans til myckenhet pa 
p. 146 Tnlipan-trädets blommor, antin | gen de da samlade farina 
antherarum eller parade sig tilhopa; eller hvad de gjorde, 
kan jag ej visst säja. Jag säg sedän längre in pä som- 
maren, at denne samme Scarahoeiis, dä Mulbären blefvo 
mogne, gräfde uti dem djupa häl, antingen hon dä ät 
dem, eller ville lägga däri sinä ä,gg. Jag fann ock sedän, 
at de i lika myckenhet tagit sit hufvud-qvarter uti blom- 
morna pä Magnolia. 

Smultron funnos nu mängenstäds pä backarna full- 
mogne. 

Kersbär, helt mogna, fördes nu af Landtfolket in; 
men det var dock endast nägra fä pä en tallrik til ny- 
fikenhet: dock säg man häraf, at et och annat af dessa 
bär nu redan var moget, som nogsamt vitnar om Cli- 
matet. 



Pensylvanien. Philadelphia. 115 



Den 26 Maji. 

Travado, eller Travat, kallas här en synnerlig art af 
storm. En sadan infant sig i dag; ty om afton klockan 
10. da Himmelen var helt klar, kom et tjockt hei svart 
moln-il med vädret frän SW. Uti luften var eljest helt 
lugnt, at det bläste ingen ting; men vi kunde längt förut 
hafva päminnelse om denna molnfiäckens annalkande af 
det starka susande, gny ooh bläst, vi hörde at SW. i 
skogen, som tiltog alt mer och mer, ju närmare det kom. 
När det ändteligen hant fram, hade det en häftig bläst 
och storm i följe med sig, som efter den led det gick, 
kastade svagare gärdesgärdar omkull, förde dem et längt 
stycke bärt, samt bröt omkull ätskilliga trän; därefter 
fölgde et tämmeligt rägn, hvilket dämpade stormen, och 
gjorde alt lugnt som förr. En sadan Travado kom | mer p. 147 
här ofta om sommaren, och har den förmon med sig, at 
den kyler den heta luften; men gör ock ofta nog skada. 
Merendels är den beledsagad med starkt dunder och Ijung- 
eld. Sä snart den gätt förbi blir lika klart som förr. 

Den 28 Maji. 

Magnolia blomstrade nu som bäst: dess blommor gifva 
frän sig en ganska behagelig lukt, som mer än mycket 
vederqvecker och förnöjer den, som denna tiden, i s\^n- 
nerhet om aftnarna, kom at gä eller resa uti skogarna. 
Längre fram, när villa Vin-rankorne började blomma, var 
deras lukt ej stort sämre. Ätskilliga andre blommor hulpo 
ock til, at upfylla luften med sinä angenäma ängor. 

Kalmia angustifolia af Herr Archiat. och Riddaren 
LiNN^:us sä kallad i Spec. Plant. pag. 391. stod nu som 
bäst i blomma, växer gemenligen pä sandhedar, eller andra 
torra magra ställen, där fä andra växter vela fort. Här i 
Pensylvanien, men i synnerhet uti Nya Jersey, är han 
nog allmän; finnes äfven i ymnoghet nti Nya Yorks Pro- 
vince. Uti Canada blir han mera sällsynt. Om vintern 
behäller hon här sinä löf qvar. Han är en prydnad bland 



116 Pensylvanien. Philadelphia. 

buskar, da den stär i blomma: blommorna sitta nastan 
som i en krona, och. äro af en skön Ijus purpurfärg, men 
ned i botten ses en Cirkel af en hei inörk purpurfärg, 
och inom den är Corolla gräaktig eller Ijus. Blommans 
skapnad liknar de gamlas rundaktiga och i flera fälder 
hopkrammade skälar. Blommorna sitta som sades i kronor 
eller klasor rundt omkring stammen ofvantil, sä at stam- 
men vid denna tiden ser ut som en utprydd Pyramid. 
p. 148 Af I Ängelsmän uti Nya York kallades han Dv^arf Laurel. 
Han har samma egenskap, som dess broder Kalmia Lati- 
folia, nämligen, at han tager lifvet af Far eller andra 
smärre kreatur, som äta nägot rundeligen af dess löf. 
Huru han gör med större boskap, vet jag ej. I öfrigt 
har man sig ej bekant nägon dess nytta, utan at han 
endast är en liten ögon-fägnad, sä länge han stär i sin 
fägring. 

Kalmia Laiifolia Linn. Spec. 391. stod äfven nu öfver 
alt i sin härlighet eller bästa blomstrande. Han täflar 
denna tiden i blommors fägring med sin broder, den näst- 
föregäende, hvarom mera är nämt förut uti Tom. 2. p. 431. 
men sä mycket desse bägge kunna skryta när det kom- 
mer an pä den täckesta färg och skapnad af blommor, 
hvarutinnan de äro som et mäster-stycke; sä litet hafva 
de, at yfvas, när en frägar efter den behagiiga lukten, 
som eljest en Magnolia äger; ty de hafva sä godt som 
ingen lukt. Med en sadan sparsamhet och hushällning 
delar den Store och allvise Skaparen ut sinä häfvor! ingen 
fär alla, hvar fär sin, och ingen blir lottlös! 

Den 30 Maji. 

Indianer. Da nu i Maji mänad en stor hop af Herrn- 
hutare kommo frän Europa öfver til Nya York, hade de 
bland sinä omvända äfven par Grönländare med sig. De 
andra här i America vistande Herrnhutare sände da nägra 
af sinä broder härifrän Philadelphia dit, at taga emot dem, 
bland hvilka voro sä väl par Indianer af dem, hvilka de 
omvändt til sin lära af Villarna här i landet, som ock par 



Pensylvanien. Philadelphia. 117 



stycken hem | ma frän Surinam i Södra America. Af alla p. 149 
dessa 3 slags omvända Americanska Hedningar, nämligen 
frän Grönland, Norra America och Södra America, kommo 
nu nägra at mötas i nj^a York. Jag hade sjelf ej tilfälle, 
at se dem; men alle, som dem sett, och jag därom talade 
med, trodde sig helt Ijusligen hafva funnit, at ehuru desse 
3:ne Americanska folkslagen voro komne frän sä ifrän 
hvarandra vida aflägsne orter, hade de dock alle i det 
mästa aldeles lika lineamenter och skapnad, endast at de 
frän Grönland var til växten nägot mindre; sä at de häraf 
dömde, det alle desse 8 slags Hedningar i forna tider 
härstammat af en och samma Noachs efterkommande, ja 
af en ännu längre ned varande Stamfader. Huru vida de 
träffat rätt, kan jag ej säga. 

Mogna Kersbär ät jag i dag första gängen detta är; 
de började ock nu blifva mera allmänna, och ej sä dyra. 

James kallades et slags rötter, som folket i den var- 
mesta delen af America mycket planterar sig til mat, pä 
samma sätt, som vi göre med Poteter. I dag smakade 
jag dem första gängen hos Herr Franklin. Man har ej 
ännu budit til, at plantera dem här, utan de voro hitförde 
med skepp frän Westindien eller den hetaste delen af 
America, och ätas här som raritet. De äro til färgen 
hvita, och smaka mäst som de allmänna Poteter, ja näppe- 
ligen sä väl, sä at jag ej ser, huru det lönar mödan, at 
plantera dem hos oss, om de ock här kunde komma fort: 
Dioscorea alata Linn. Spec. 1033. 

Ost göres nog här pä orten, dock sades denne ej 
vara sä god, som den frän Angeland. Somlige pästodo 
dock, at när denne blir gammal, skal han ej vara sämre 
än den nyssnämde. Jag tyckte ock, at ätskillige slags 
Ostar, gjorde här pä orten, näppeligen gofvo de Ängeiska 
efter i godhet. En man frän Boston i Nya Angeland be- 
rättade, at somlige där göra ganska skön Ost, och skal en 
af deras hemligheter därvid bestä däri, at om en läter 
korna gä pä sädana ställen, där det är sait vatten, skal 
Östen pä längt när ej blifva sä god som när de gä, hvarest 
vatnet är friskt; därföre skola somlige där pä orten, som 



150 



118 Pensylvanien. Philadelphia. 

bo vid Hafvet, med f Iit af halla sin boskap frän betande 
pä sädana ställen, hvarest vatnet är sait; emedan de tro. 
at det skämmer deras mjölk. Men detta torde behöfva 
nägon nogare undersökning. 



Den 31 Maji. 

Vid middagstid skedde resan i HERrans namn frän 
Philadelphia uti en Jagt, som beständigt, sä länge Floden 
Dellaware är öppen, plägar gä imellän Philadelphia och 
Trenton fram och tilbaka. Vi seglade sälunda frän Phila- 
delphia upp för nyssnämde Flod under en god vind och 
vackert väder. Da och dä hoppade et slags stora fiskar, 
som Ängelsmännerna kalla Sturgeons, eller en art af Stor, 
ofta til en famns högd up utur vattnet. Desse fiskar sägo 
vi hela dagen sälunda hoppa ända tils vi kommo til Tren- 
ton, (lär vi lämnade Floden Dellaware. Landet var nu i 
början pä Pensylvaniae-sidan lägländt, men pä Nya Jersey 
sidan var det litet högländtare af branta fast ej särdeles 
höga sand-stränder. Pä ömse sidor om Floden var hög 
löfskog. 
p. 161 Väderleken var mäst hela denna mänaden, dä det 

var nägorlunda uphälsväder, sadan, at förr middagen var 
lugnt; men straxt efter middagen begynte bläsa litet och 
ibland mera. Äfvenledes var mäst hvar dag för mid- 
dagen klart; men efter middagen blef det nägot mulit, 
dock utan at rägna. 

Elfs-backarne voro sedän ibland högre, ibland lägre. 
Här och där syntes sma hus i skogen vid stranden, 
och ibland nägot vackert stenhus. Elfven blef ock nu 
mycket smalare; kläckan 8 e. m. seglade vi förbi Bur- 
lington. 

Burlington, som är hufvudstaden och Gouverneurens 
Residence uti Nya Jersey, var en liten Stad belägen 20 
Ängelska mii frän Philadelphia pä högra handen vid flo- 
den, dä vi seglade up ät. Husen voro mästadelen bygde 
af Sten, fast de stodo nog giest. Staden ligger tämmehg 
väl til; emedan nog stora Skepp äfven kunna gä dit up; 



Imellän Philadelphia och Nya York. 119 



men lian kan ändock aldrig taga sig i liandel för Phila- 
delphia, at hvilket dess ägare gifvit sä stora förmoner, 
hvaraf det nu sä tiltagit, at det rycker handelen frän alla 
nästgränsande städer. Gouverneurens hus i Burlington 
är bara en liten stenbyggning, som ligger tätt ned vid 
floden, och är det första hus i Staden, dä en kommer 
frän Philadelphia. Vid ebb och flod, som uti elfven Della- 
ware gär ända up til Trenton, är at märkä, at dä uti fuU 
mäne högsta vatten är ute vid hafsbandet vid Cap. Hin- 
lopen, til exempel kl. 9 f. m. sä är högsta vatten eller 
flod i Chester 10 minuter efter kläckan 1 e. m. uti Phila- 
delphia kl. 2. 10. m. och i Burlington kl. 3. 10 m. e. m. 
som Herr L. Evans mig berättade. 

Elfs-backarne voro nu merendels höge och brante pä p- lö2 
Nya Jersey sidan, samt bestodo af en blek tegelfärgad 
sand-jord; men pä Pensylvanise-sidan voro de, pä de flästa 
ställen, längsluttande och af en svartaktig f et jord, ut- 
blandad med glimmer. Pä Jersey sidan syntes dä och 
dä Tallar, men säilän pä Pensylvanige-sidan, undantagandes 
pä nägra ställen, dä händelsen fört dem dit frän Jersey. 

Mot aitonen, dä det redan en stund värit ebb, och 
vinden aldeles lagt sig, kunde vi ej komma längre, utan 
mäste fälla värt ankare ungefär 7 Ängelska mii frän Tren- 
ton. Här läge vi hela natten. Skogen var full med Eld- 
flugor, hvilka foro i ymnoghet som eldgnistor imellän 
träden, och ibland tvärt öfver Elfven. Uti vattusamlingar 
här och där vid Elfssidan hade Ox-grodorna et grufveligt 
rämande och bölande, ofta väl öfver hundrade pä en gäng 
och pä et ställe. Wipperiwill hördes ock öfver alt. 



Den 1 Junii. 

Om morgonen, sedän rägnet vändt igen, fortsatte vi 
resan. Elfven Dellaware var här mycket smal, och Elfs- 
backarne af samma beskaffenhet, som vi hade i gär, sedän 
vi lämnat Burlington. Mot kl. 8. f. m. hunno vi fram til 
Trenton, se Tom. 2 p. 838. 



120 Imellän Philadelphia och Nya York. 



Den 2 Junii. 

Om morgonen fortsatte vi resan därifrän i en For- 
mansvagn. Desse äro gemena öpna äkarevagnar, hvilka 
pä steniga ställen nastan kunna skaka lefver och lungor 
p. 153 ifrän en. Annars brukar en del | af de förnämare, at resa 
med egna hästar antingen de da äka i vagn, eller Chaise, 
eller rida, hvilket sista är det allmännaste. Situation af 
landet liar jag beskrifvit i Andra Tom. p. 339. och följ. 
Akrarne voro merendels besädde med Hvete, Räg, Mays, 
Hafra, Hampa, Lin. Pä somliga ställen sägo vi stora 
stycken af äkrarna besädda med Hampa. 

Castanie-trän funno vi hela dagen i skogarna, och 
det i tämmelig myckenhet: det växte ofta pä hei utmager 
jord, där det ej hade för vätt eller för tort. 

Tulipan-trän syntes ingenstäds vid vägen; dock be- 
rättade folket, at de finnas här pä somliga ställen. 

Bäfver-trädet (Maynolia) växte här och där uti kärr. 
Som det nu blomstrade som bäst, och lukten af dess 
blomma är en den behagligaste i verlden; sä kunde man 
pä längt häll innan man kom til karren, kanna dess ange- 
näma utdunstningar. Ofta, dä man for förbi nägot kärr, 
kunde man ej blifva varse detta trä; men den härliga 
lukten rögde dock, at det var i nägden. 

Phiox glaberrima Lmn. växte i tämmelig myckenhet 
här och där i skogarna, och prälade med sinä röda blom- 
mor. Den upfylte här de ställen och den jordmon, som 
Tjär-blomster (Lychnis viscaria) och Lychnis dioica inir- 
piirea hos oss i Sverige växa pä. Pä väta ställen växte 
Phlox maculata Linn. ymnogt, upfyld med sköna röda ocli 
ganska välluktande blommor. Denna tog här in de ställen 
pä lägländta ängar, som Lychnis Flos cucuU i Sverige 
p. 154 har sit hemvist pä. Lägger man Bartsia | coccinea och 
Lohelia cardinalis, samt Monarda didyma til, som alla 
växa villa här i landet; sä fär man väl här dem, som 
kunna präla med den skönaste röda färg, som gifvas kan. 

Sassafras var allmän och ymnog uti skogar och vid 
gärdesgärdar. 



Nya York. 121 



Husen, där vi foro fram, voro merendels af trä. Pä 
et ställe höllo de pä, at upmura et hus, hvars väggar 
gjordes af bara ler pä samma sätt, som de ock här göra 
sinä bakugnar. 

Bohvete hade redan af sig sjelf börjat fortplanta sig 
pä et och annat ställe. Vi sägo hela dagen ständ däraf 
sä i skogarna som ute pä fälten ; men dock altid vid vägar, 
som utviste, at de först kömmit hit af spilt korn. 

Om aftonen sent kommo vi fram til Nya Brunswig. 
Beskrifning därpä se Tom. 2. p. 343. 



Den 3 Junii. 

Yid middags tid begäfvo vi oss härifrän pä en Jagt, 
som gick til Nya York, och seglade ned ät floden, hvilken 
i början pä ömse sidor hade tämmeligen höga och branta 
backar af den röda stenen, som är omtalt Tom. 2. p. 345, 
här och där stod pä elfs-backen nägon gärd. Längre ned 
viste sig pä ömse sidor tätt vid floden stora fält och 
ängar. Vi kunde ej segla med Jagten hvar vi ville i flo- 
den; ty den var pä somliga ställen, och äfven ibland midt 
uppä, nog grund; därföre var vägen, där vi skulle fram, 
med ruskor utstakad. Vi kommo sedän ut pä sjön, sägo 
i Söder ej annat, än bara Haf; men pä vänstra handen 
hade vi beständigt fasta landet litet ifrän oss. | När vi P- 155 
kommo til sjelf va ä-mynningen, hade yi tvä vägar, at 
väljä, at gä til Nya York, nämligen, antingen mnan om 
ön Staten Eyland, eller utan om den samma. Vi rättade 
oss efter vinden och väderleken ; ty om det är storm eller 
mörkt väder, vägar man ej, at gä utanföre, där sjelf va 
Hafvet stöter pä. Vi togo nu under et behaghgt väder 
vägen utom, fastnade par gängor pä grund, men arbetade 
oss dock löst, och hunno kl. 9 om aftonen fram til Nya 
York. Beskrifning pä denna Stad, se Tom. 2. p, 358. och 
följande. 



122 Nya York. 



Den 4 Junii. 

Vinrankor funnos lios en ocli annan i trägärdarna, 
dem (le först förskaffat sig hit frän de gamla länderna. 
Desse bära mäst hvart är en myckenhet af välsmakeliga 
drufvor. När vintrarna äro kalla, frysa de och dö bärt 
ända ned til marken; men nasta Vär utslä de nya tel- 
ningar frän roten. 

Smultron fördes nu dageligen hit in til staden i stor 
myckenhet at säljas. De äto dem pä samma sätt, som vi 
i Sverige, antingen som de voro, eller ock i söt mjölk, 
eller at litet Vin med Socker slogs pä dem. De brukades 
ock til confiturer pä vanligt sätt. En ung Ängelsman 
frän Jamaica berättade, at inga Smultron växa där. Här 
i Norra America hafva Smultron gemenligen den egen- 
skapen, at bäret sitter fast vid calyx, sä at de ej lossna 
sä lätt frän hvarandra, som pä vara Svenska, Ormar 
sades vara mycket snäla pä dessa bär. P^huru här somlig- 
städs finnes tämmeligen häraf, sä svarar dock ej deras 
ymnoghet mot den, som vi i Sverige och Finland kunna 
fägna oss af. 
P- 156 Glover eller den stora röda Väplingen var sädd pä 

et och annat stycke pä backarna utan för staden. De 
liöllo nu pä, at .siä somliga af dessa ängar; andra voro 
redan slagne, och torra Väplingen satt i välmar, at med 
det första bärtföras. 

Kersbärs-trän voro planterade nog ymnigt utan för 
gärdar vid landsvägen frän Philadelphia til Brunswig; 
men sedän blefvo de nog sällsynte. När jag kom pä 
Staten Island, uti Nya Yorks Höfdingedöme, blefvo de 
äter nog allmänna vid gärdarna; men här hade de ej sä 
mänga varieteter däraf, som i Pensylvanien. Jag säg i 
Nya Yorks Höfdingedöme ganska säilän, de svarta sota. 
utan mäst de röda sura. När en främmande kom at resa 
förbi nägon trägärd, hvari frukten var mogen, kunde han 
stanna, gä dit in utan at säja nägon til, och äta sä mycket 
han ville, endast, at han ej bröt ned qvistar. Aldrig fans, 
at nägon, ja icke den girugaste landtman, tiltalte honom 



Nya York. 128 



därföre; ty det var en allmän sed, ooh en landtman visste, 
at om han ville hindra resande frän sädant, skulle han fä 
ovett af dem tilbaka. Men ehuru emellan Brunsvig och 
Staten Islan d voro nog fä Kersbärsträn, funnos där dock 
desto större Appel-trägärdar. 

Den 6 Junii. 

Fiskens förminskning. Ätskillige Ständs-Personer och 
Handlande härstädes af 50 ä 60 ars älder, berättade en- 
hälligt^ at de pä den karta tiden de lefvat, lielt tydeligen 
funnit, at myckenheten af hvarjehanda slags Fisk ärligen 
tager af, och at de denna tiden pä längt när ej fä sä 
inycket Fisk, som i deras barndom. 

Rum, et slags Bränvin, soin tilredes af Säcker-rör, p- 
och som ganska mycket brukas här i Norra America, i 
de Ängelska Colonier, föregafs af flera vara mera helso- 
sam, än det Bränvin, som tilverkas af Vin eller Sädes- 
arter. Til bevis därpä anfördes ätskilligt: de sade sig lagt 
et stycke färskt kött uti Rum, och et annat i Bränvin, 
brändt af Säd eller Vin, samt lätit dem ligga däri i nägra 
mänaders tid, dä de sedän tagit ut bägge stycken pä en 
gäng, skal det, som legat i Rum, värit mäst likadant, som 
dä det först lades dit; men det i Bränvinet skal hafva 
värit genomätit och fullt med häl alt igenom; men för- 
söket lärer vara falskt. Major Roderfort berättade, at dä 
han med Krigsfolket var pä den Canadiska expedition, 
har han märkt, at om Soldaterne drucko eller söpö Brän- 
vin pä nägon tid, dödde de gemenligen; men de togo 
alsingen skada, fast de dagehgen pä en längre tid söpö 
sig f ulia af Rum. 

Long Island kallas en ö, som ligger strax utanföre 
och midt emot Nya York vid sjelfva Hafvet. Den Norra 
delen af denna ö är längt mera fruktbärande, än den 
Södra. I forna tider har en myckenhet Indianer bodt pa 
denna ö, och finnes äfven ännu nägre af dem där qvar. 
hvilke dock minskas ärligen, medelst det de fiytta sig 
därifrän. Den Södra delen af ön är väl den magraste til 



157 



124 Imellän Nya York och Alhany. 

jordmon; men sä har den Allvise Skaparen ärsatt detta 
genom den myckenhet af Ostron, Hummer, Krabbor, ät- 
skillig slags Fisk, samt mängahanda Sjöfogel, som där 
finnas i margfalt större myckenhet, än pä den Norra si- 
p. 158 dan. I Det var ock orsaken, hvi Indianerne fordom mäst 
ntvaldt denna Södra sidan til sit hemvist; emedan de 
mäst lefde af Ostron och det de fingo ur Hafvet. Man 
kan ännu under pästäende ebb ibland i hast lasta hela 
kärlasset med de Ostron, som en enda flod skölgt up ur 
Hafvet pä stranden. Ofver alt pa ön fmnes en myckenhet 
af Ostron, Mussel- och Snäck-skal, som Indianerne i forna 
dagar fört dit, da de lefde af dem, hvilka skal tjäna för 
nu varande invänare til en god gödsel pä deras äkrar. 
Södra delen af ön användes nu mera til äng, och den 
Norra til äker. Vintren sades vara pä Norra sidan mera 
beständig, och snön ligga om Vären där längre qvar, än 
pa den Södra. Folket är här mycket fruktsamt, och 
merendels längt och resligt. 

Den 10 Junii. 

Vid middagstiden lämnade vi Nj^a York, och seglade 
med en sakta vind up för Hudsons flod pä en Jakt, som 
gick til Albany. Pa denna flod sägo vi hela eftermid- 
dagen en myckenhet smä bätar, hvilka foro hein frän Nya 
York, dit de i dag värit at försälja sinä matvaror och 
annat, hvarpä de hafva där god afgäng för den starka 
handelen och myckenheten af folk i bemälte Stad. Hud- 
sons flod lopp här frän N. til S. dock stötte höga uddar 
ut här och där: dess bredd sades i början vara 174 Ängelsk 
mii. Tumlare eller Purpoisses vältrade sig i floden. Lan- 
det var i början pä Östra eller Nya Yorks sidan fullt 
med branta och höga backar; men pä den Yästra nägot 
längsluttande och skogväxt; dock syntes pä ömse sidor 
p. 159 här och där nägon gärd med äker omkring. Jor|den i 
de branta elfsbräddar lyste af en blek tegelfärg: smä 
gräbärgs-hällar stötte dä och dä ut. Ungefär 10 eller 12 
Ängelska mii frän ny a York fick landet pä W. sidan af 



Imellän Nya York och Alhany. 125 



floden et helt annat utseende; ty här emottogo höga 
branta bärg, hvilkas sidor mot floden voro perpendiculaire 
och nastan som pelare, aldeles lika de branta sidor af 
bärgen Hall och Hunnebärg i Västergyllen. Ibland sköto 
de ut nägon udd, som et hörn af en Fästning. Ofvanpä 
voro de beväxte med smä Ekar och andra trän; en stor 
hop större och smärre stenar lägo nedrasade vid strän- 
derna. Desse höga branta bärg räkte nägra Ängelska 
mii pä W. sidan om floden; men pä O. sidan midt emot 
var landet merendels mycket högländt och af mull. Ibland 
ock af en omväxling med högder och dälder, til största 
delen beväxte med löfskog; dock visade sig här och där 
nagon gärd. Lösa stenar lägo somligstäds strödde pä 
backarna. Vid pass 12. Ängelska mi] frän Nya York bör- 
jade vi se Störjor kasta sig up ur vattnet; men hela tiden 
förut de ofvannämde Purpoisses. Längre fram blef landet 
pä O- sidan om floden nog starkt upodladt, dä en mycken- 
het af vackra gärdar viste sig här och där, omgifne med 
täcka äppel trägärdar och välbelägne äkrar, nu merendels 
fulla med en ögonen fägnande Säd. Vid pass 22 Ängelska 
mii frän Nya York togo förenämde höga branta bärg af- 
sked, hvilka här gjordt som en hög bärgsrygg frän O. til 
W. öfver landet, och blef därefter W. sidan af floden en 
blanning af läga sluttningar och smä runda bärg. Landet 
var här sä godt som intet bebodt eller upodladt; men O. 
sidan hade samma behageliga utseende, som nyss näm | des. 
Sedän vi seglat en liten stund efter det blifvit mörkt, 
kastade vi ankare, i synnerhet som ock ebben började gä 
mycket starkt mot oss, och lägo här stilla hela natten. 

Den 11 Junii. 

Om morgonen dä vattnet vände sig och floden blef 
med oss, fortsatte vi var resa under en svag vind. Vi 
passerade nu förbi Highlands bärgen, dem vi hade pä O. 
sidan, hvilka voro af gräbärg ganska höge, tämmeligen 
brante med löfskog samt Tall och röd En öfverväxta. Pä 
W. sidan om floden bestod ock landet af bara Idippor, 



160 



126 Imellän Nya York och Älbany. 

dock ej af den högd som pä O. sidan. Vi kunde ej väl 
fä se toppen af dessa pä O. sidan belägna höga bärg: 
emedan en tjock dimba betäckte dem. Inga nybyggen 
eller gärdar blefvo vi här pä sidorna varse ; emedan landet 
för dess mänga klippor var odugligt därtil. De räknade 
dessa bärg vara 36 Ängelska mii frän Nya York. 

Af de höga bärgen steg nu up en stark dimba, just 
som en tjock rök af en kälmyla. Vi hade ännu pä nägra 
Ängelska mils väg bara läga liällar och klippor pä W. 
sidan, och pä den O. en omväxling af högre och lägre 
bärg, samt stundom dalar, men alt med kärt Tall, röd En 
och Ekskog öfverväxt. Ehuru bärgen närmast floden voro 
gemenligen läga, sä blefvo de dock alt högre och högre 
ju längre de lägo frän den samma. Vi hade sedän pä 
nägra mii ej annat, an en omväxling af mycket höga 
limplika bärg med dälder imellän, ait med skog öfverväxt. 
Sjelfva dälderne voro ock ej annat, än lägre klippor och 
hällebärg, som mängenstäds vid floden voro perpendicu- 
p. 161 laire. | Elfvens bredd var ibland 2 eller 3 Musquetskätt, 
men merendels ej stort öfver et. Atskilliga slags fiskar 
hoppade da och dä i vattnet. Vädret lade sig kl. 10. f. m. 
sä at vi med roende mäste hjelpa oss fram; emedan floden 
nu mera ej gick stark nog upföre. Pä et ställe sägo vi pä 
AV. sidan om floden et rödmäladt trähus, ocli sades, at 
en Sagqvarn var et litet stycke ofvanföre; men utom detta 
syntes ej denna förr-middag det ringaste tecken til nägon 
gärd eller upodladt land. 

Vattnet uti Elfven kändes nu ej mera sait; dock 
sades, at floden ibland, liälst dä Sunnanväder är, gär ännu 
längt högre up med sait vatten. Uti färgen pä vattnet 
var ock nägon ändring; ty det syntes nu mörkare än förr. 

Floders eller Elfvers första tilkomst och generation 
lärer vara en svär, om icke aldeles ogörlig sak at utreda. 
En del floder hafva väl kunnat dä och dä af en händelse 
bryta sig fram frän nägon stor vattusamliug, hvilken af 
starkt rägn eller annat tilfälle kömmit at ökas och flöda 
öfver sinä gamla bräddar, eller ock pä annat sätt skära 
sig igenom, och söka sig utlopp til lägre platser genom 



Imellän Nya York och Alhany. 127 



sädana ställen, där den kunnat finna minsta motständ. 
Häraf torde komma, at en del floder löpa i sä mänga 
krokar, bäde pä fält af bara ren jord, som ock där bärg, 
hällar och stenar ändra deras gäng. Men sä lärer en del 
fä leda sin första tilkomst ända frän sjelfva skapelsen, 
och tyckes lika som Den allvise Skaparen da utstakat 
för dem, hvad väg desse vatten skulle taga; emedan det 
vSynes fordras nägot mera därtil, än en blott händelse af 
vattnets utbrytning. Til detta sena | re slaget torde denna p- 162 
Hudsons Elf kunna föras: dess likasom utmärkte gäng, 
och dess synnerliga bräddar pä somliga ställen, kunde ej 
annat, än upväcka hos mig förundran. Hon gär ifrän et 
godt stycke ofvanföre Albany ända ned til Nya York i 
det närmaste i en linea recta, frän N. til S. hvilket gör 
en längd af vid pass 160 Ängelska mii, om ej mera; ty 
de smä bukter, hon ibland gör, hafva sä godt som ingen 
ting, at betyda. Pä flera ställen imellän Nya York och 
Mbany komma ryggar af ganska höga bärg, som stryka 
i en sträckning frän W. til O. Det synnerhga härvid är, 
at desse höga bärgsryggar stryka fram orubbade och oaf- 
skurne, ända til dess de komma til denna floden; men 
just, vid honom skäras de tvärt af, och det ofta sä, at 
deras sidor stä vid och uti floden lodrätta. Här lämnas 
dä en öpning eller gap af den vidd eller bredd, som flo- 
den gemenligen öfver alt är; men strax pä andra sidan 
om floden tager samma rygg eller ked af bärg emot, och 
fullföljer i samma väder-strek orubbad sin kosa. Det 
som ännu förtjänar at märkas, är, at uti förenämde gap 
eller öpning, som för vattnet blifvit lämnad, är floden lika 
djup som pä andra ställen, ja, ibland djupare. Det är 
förundransvärdt at se, huru bräddarne eller sidorne af 
Elfven pä de ställen, där desse bärgsryggar stryka fram, 
bestä ofta af ganska höga perpendiculaire bärg; och tyckes, 
at om ej desse öpningar af Naturens HERre blifvit här 
lämnade, hade hela det ofvanstäende landet mäst stanna 
under vatten; ty desse bärgsryggar hade dä som flera 
dammar, den ena ofvanför den andra, hindrat alt vattnets 
aflopp. Hvi skal denna floden i sä läng sträckning gä sä 



128 Imellän Nya York och Albany. 

p. 168 närä i en rätt | Linea? Hvi ligga clesse mänga öpningar 
för floden genom flere bärgsryggar nastan under en och 
samma meridian? Hvi äro ej vid somliga af dessa öp- 
ningar antingen forssar eller ätminstone grundt vatten 
med botten af hällebärg? 

Vi fingo nu alt mer och mer faseligen höga och 
branta bärg pä ömse sidor om floden, hvilka da vi ropade 
litet, gofvo et starkt Echo tilbaka. Ehuru höga och branta 
de voro, voro de dock med smä trän öfverväxte. Härifrän 
kunde vi na längt fram för oss at N. se de sä kallade 
Blew Mountains eller Blaa Bärgen, hvilka skullade öfver 
alla de andra. Landet synes ock längre fram tämmeligen 
upbrukadt, och ej sä fullt med bärg. 

Skepparen berättade, at om man ofta nti et af dessa 
pä Västra sidan om floden liggande bärg, ser om nätterna 
som et Ijus, det f oi ket mena vara en Carbunkel-sten. 

Det sista af dessa höga bärg pä Västra sidan kallades 
Butterliill, hvarefter landet blef mera slätt och längre 
imellän bärgen, samt fullt med gärdar, jämte äkrar imellän 
högderna. Innan vi hunno förbi dessa bärg, begynte 
vädret bläsa emot oss, da vi alt med loverande mäste 
hjelpa oss fram, hvilket gick nog längsamt; emedan floden 
här var näppeligen öfver et Musqvet-skätt bred. Omsider 
da vinden och ebben kom emot oss, nödgades vi kasta 
ankare. 

Under det vi väntade pä vind och vatnets vändning, 
gingo vi up pä landet, at se huru det säg ut. Sassafras 
och Castanie-trän växte här i myckenhet: af Tulipanträdet 
p. 164 stod nägot här och | där. Kalmia Latifolia fans här äfven 
pä somliga ställen, och blommade nu som bäst; blommorna 
voro dock redan hvita. 

Nägot efter middagen begynte bläsa SW. som var 
en önskelig vind för oss. Vi lyfte dä ankare, och fort- 
satte vär resa. Där vi lägo för ankare var just vid slutet 
af de branta och faseligen höga bärgen. En kunde väl 
fasa, när en säg up ät dem. De bestodo af gräbärg, och 
lag fullt af smä stenar ned vid stranden jämte dem. Sä 
snart vi lämnat dem, blef landet mera fritt fran bärg, och 



Imellän Nya York och Alhany. 129 

nägot högländt. Floden blef ock här mycket bredare än 
förut, nastan mot en Ängelsk mii. Efter litet seglande 
sägo vi ej mera nägra bärg närä vid floden, utan pä Östra 
sidan gick en hög bärgssträckning til NO, hvilkens sidor 
til mer än liälften af dess högd voro öfvertäckte af jord 
med skog öfvervuxen, endast at öfversta kulien gemen- 
ligen var bar; tör hända därföre, at mgen ting kunde där 
komma fort för den starka solhettan, torrkan och vädrets 
väldsamhet, som sarama ställen voro underkastade. Pä 
Östra sidan om floden var landet längt mera upodladt, 
än pä den W. där vi säilän sägo nägot hus, utan mäst 
bara skog, ehuru landet var jämt. Vid pass 56 Ängelska 
mii frän Nya York blef landet ej särdeles högländt, dock 
öfveralt beväxt med skog, undantagandes at här och där 
var nagot nybygge uptagit. De förre beskrefne ganska 
höga bärgen, hvilka vi litet efter middagen lämnade, syntes 
nu väl öfver ali den andra skogen och landet, pä samma 
sätt, som Kinnekulle i Västergyllen lyser öfver de andra 
skogar. Desse nog höga bärg, som kallades | Highlands, 
stannade pä samma ställe och pa en gäng pä ömse sidor 
om floden, sä at de ej räckte längre til Norr pä den ena 
sidan, än pä den andra. Deras sidor voro säilän lodrätt 
brante, utan liknade til skapnaden höga limpor, och voro 
pä sidorna gemenligen ej brantare, än at en, fast med 
möda, kunnat klifva up ät dem. 

Kalk sägo vi brännas pä ätskilliga ställen vid floden, 
där landet var nägot högländt. Skepparen sade, at de pä 
dess högländta marker a ömse sidor om floden til nagra 
Ängelska mils längd gräfde up en skön gräbla kalksten, 
den de bränna til kalk; men at vi sedän ej skulle fä se 
nägon kalksten, förrän in mot Albany. 

Vi foro nu förbi en liten udd, som läg pa W. sidan 
om floden, och kallades Dance. Denna udd sades fatt sit 
namn däraf, at Holländarne fordom rest dit en gäng och 
dansat samt hallit sig lustige; men i det samma kommo 
en hop Indianer, som dräpte dem mäst alla. 

Om aftonen sent kastade vi ankare; emedan vädret 
aldeles stannade af, och ebben var mot oss. Elfven var 
här inemot 12. famnar djup. 

9 



165 



130 Imellän Nya York och Alhany. 



Eldflugor syntes fljga i myckenliet om natten öfver 
floden. De satte sig ofta pä segel-rän. 

Den 12 Junii. 

Om morgonen började vi med floden fortsätta resan, 
fast vinden var mot oss. Elfven var liär et godt musc[uet- 
skott bred : landet pä ömse sidor mäst nägot lagländt, och 
bestod af bara läga klippor och ganska stenig mark: men 
alt med skog öfverväxt. Det var sä bärgigt, stenigt och | 
p. 166 armt, at ingen kunde sätta sig där ned at bo; emedan 
där fans intet ställe, där han kunde taga up äker. Sädant 
var landet pä ömse sidor om Elfven til nägra Ängelska 
mii, utan at vi sägo det ringaste tecken til nägot nybygge. 
KL 11 f. m. kommo vi til en liten ö, som läg midt i 
Elfven. Denna räknades vara midt imellän Nya York 
ocli Albany. Landet var här ned vid floden lägländt, 
stenigt och klippugt, som förr; men längre därifran syntes 
öfver skogen liöga skogbeväxte bärg, hälst pä W. sidan 
om floden, och än längre bärt uphögde de sä kallade blaa 
bär-gen sig öfver alla de andra. Vid middagstiden lugnade 
det sä af, at det gick ganska langsamt för oss. Landet 
blef här, i synnorhet pä Östra sidan, väl upodladt, fullt 
med Stora akrar; dock syntes jordmonen vara mycket 
sandig. Strasburg kallades en af de fläckar här lägo pä 
samma sida, hvilken var bebodd af en myckenliet Tyskar: 
pa W. sidan sägo vi ock här och där nagot nj^bygge. 
De blä bärgen kunde nu ses helt väl härifrän, hvilka 
syntes genom skyn, och skullade öfver alla de andra. 
Elfven var nedan för Strasburg en god Angelsk mii bred. 

Til Fnöske eller Kark brukades här en gul kärk af 
en Agaricus, som växer pä Lönnar. Den som växer pä 
den rödblommiga Lönnen hölts för den bästa. Näst til 
den, och nastan lika god räknades den vara, som togs af 
Säcker-Lönnen. Desse kärkar brukades til sköre. 

Campen Rheinbeck var en ort, som läg litet frän 

Strasburg längre up frän floden. Den bebos äfven af en 

p. 167 myckenhet Tyskar, som hafva | där en Kyrka. Denna 



Alhany. 131 



lilla Staden syntes dock ej ned til floden. Deras nu va- 
rande Präst liette Hartvich, och förstod nägorlunda Svenska; 
emedan han värit en tid i Götheborg. 

KL 2 e. m. började äter bläsa up frän Söder, da vi 
med en härlig vind fingo vidare fortsätta vär resa. Lan- 
det pä ö. sidan om floden var högländt merendels af bara 
jord, mäst öfver alt ganska väl upbrukadt; ty här viste 
sig vackra äkrar, välbygde gärdar, sköna Äppel-trägärdar. 
Pä W. sidan var ock landet nägot högländt; men ännu 
pä de flästa ställen med skog öfvervuxit, endast at jag 
här och där, fast säilän, blef varse nägon liten plantation 
eller nybygge. Elfven var pä de mästa ställen öfver en 
Ängelsk mii bred, och gick in linea recta til Norr, sä at 
vi ibland ej kunde se ändan af den fram för oss. 



Den 13 Junii. 

Vi fortsatte vär resa med en behagelig vind hela 
den föregäende natten, sä at jag da ej hade tilfälle, at 
se, huru landet säg ut. Om morgonen KL 5. sades vi 
hafva endast 9 Ängelska mii fram til Albany. Landet ä 
ömse sidor om floden var lägländt, mäst med skog beväxt, 
endast at här och där var nägot litet nybygge. Ned vid 
sidorna af Elfven lägo väta starr-ängar; och i den här 
och där smä holmar. Inga bärg blefvo vi varse. Vi skyn- 
dade sälunda med vär resa ända til Albany, och hade pa 
ömse sidor om floden merendels lägländt land, dock ju 
närmare vi kommo Albany, ju mera iipodladt. Här sägo 
vi öfver alt vara brukligt, at hafva Hö-stackar med skjul 
pa, det de kunde lyfta up och ned, sädana, | som äro be- p. 168 
skrefne i denna resas Tom. 1. p. 224. 225. samt ock i 
denna Tome p. 58. Husen, som da och dä syntes, voro 
dels af Sten, dels af trä. Elfven säilän öfver et musquet- 
skätt bred, samt bankar här och där uti den samma, sä 
at den mätte vara nog kunnog, som med en jagt skulle 
hitta här vägen; emedan man nu mäste segla vid den 
ena sidan, nu vid den andra. Ändteligen kommo vi om 
morgonen kl. 8. lyckeligen fram til Albany. 



132 Alhany. 



Jagterne, hvarmed de seglade imellän Albany och Nya 
York, äro nastan alla liemma frän Albanv. De ga hela 
äret igenom, sä länge floden är Öppen, beständigt imellän 
Albany och Nya York. Fran Albany föra de förnämligast 
ned bräder och allahanda slags träverke, samt mjöl och 
ärter: likaledes skinn-varor, dem de handlat af Indianerna, 
eller förmätt Fransoserna at lurendreja til sig. Tilbaka 
gä de mäst toma, endast at de taga med sig litet köpmans- 
varor, hvaraf Rum gör det mästa, en sä högnödig Vara 
för Albany-boerna, som därmed narra Indianerna uti handel, 
och sä godt som aldeles sticka ut ögonen pä dem, at 
Indian da i fyllnad of ta läter Albany-boerna sätta hvad 
värde de vela pa lians skinnvaror. Desse Jagter äro nog 
Stora, hafva vacker kajuta, at Passagerare beqvämligen 
kunna vistas däri. De äro gemenligen bygde antingen 
af den röda Enen, eller af den hvita Eken. Ganska ofta 
bestär botten af hvit Ek: men sidorna af röd En, af orsak, 
at röda Enen längt mera härdar ut mot röta än Ek; men 
som hon lätt spjelker sig, da hon stöter mot nägot, och | 
p. 11)9 Hudsons Elf är pä mänga ställen full med bankar och 
grus, hvaremot Jakt-kölen ibland stöter; sä hafva de häldre 
utvaldt Ek til botten; emedan den är mjukare, och ej 
spjelker sä snart. Och som botten ständigt är nnder vat- 
ten, sä tager han ej sa snart röta, utan härdar längre ut. 
Canöer eller Ökstockar, som desse Jagter hafva efter 
sig, äro gjorde af et enda trä, det de utholkat. De äro 
livasse i bägge ändar, ofta til 3 ä 4 famnars längd, och 
sä breda, som trädets tjocklek har velat tilläta. De sitta 
ej ned och ro dem med äror, utan gemenligen stär den 
ena karien i framstammen, och den andra i bakstammen, 
hafva hvar sm karta ara i handen, med den de drifva 
honom fort. En Jagt har altid en sadan efter sig. De 
som göras här i Albany äro mäst af den sä kallade White 
Pine eller hvita Furun, och kunna vara til 8 eller 12 är, 
i synnerhet om de blanda tjära och fett samt nägon färg 
tilhopa, och därmed öfverstryka dem utanpä. I Albany 
göras de af förenämde trä; emedan där ej finnes nagot 
annat dugiigt därtil. Yid Nya York göra de dem af 



Alhany. 133 

Tulipan-trädet : annorstäds af röda Enen eller hvita Cy- 
pressen (Cupressus thyoides); men desse bägge sistnämde 
trän växa at denna kanten sä smä, at de ej duga därtil. 
De liafva gemenligen inga säten i (.lem, utan en mäste 
sätta sig pä bättnen; ty om de brukade säten, kunde en 
snart rulla dem öfver ända genom balancens mindre i 
akttagande. 

Battoes kallades en annan art af bätar, som de mycket 
brukade här i Albany. De äro gjorde af bräder af den 
hvita Tallen eller Furun. Bottnen | flat, som pä en Rysk p. 170 
Lädja, at de desto bättre mä kunna gä pä grundt vatten, 
livassa mot bägge ändar ooh liten grand högre mot än- 
darna än midt pä. De sitta i dem och ro pä samma sätt 
som i vara bätar. De äro tämmeligen länga, fast ej alla 
lika, gemenligen 3, ibland ock 4 famnar. Högden frän 
botten til öfversta kanten pä suden (ty sidorna stä mäst 
lodrätt,) är 4 eller 5 qvarter: bredden midt pä par alnar 
vid pass. De betjäna sig i synnerhet här pä orten at föra 
gods i dem, längs efter floderna up til Indianerna, näm- 
ligen när floderne eller farvattnen äro sä rena, at de där 
kunna väl komma fram, utan at behöfva draga desse Bat- 
toes längt öfver land; t}^ näfverbätarne gä sä snart sönder, 
dä de stötas mot stenar, och Canoer eller utholkade bätar 
bära ej mycket samt kunna lättehgen stjelpa öfver ända. 
Jag blef inga sädana bätar varse, som här i Sverige och 
annorstäds gemenligen brukas. 

Köiden sades ofta göra stor skada i Albany. Föga 
är nägon mänad om sommaren, pä hvilken här ej värit 
frost-nätter, fast detta dock ej är sä allmänt. Gemenligen 
förhäller sig väderleken sä, at Vären kommer här mycket 
sent, sä at de i April och Maji hafva merendels mänga 
frästnätter, dä ofta blommor pä trän, och andra kryddgärds- 
växter frysa bärt. De fruktade, at äppelträns blomstren 
hade denna Vär af frost i Maji tagit sadan skada, at de 
mot Hösten torde fä litet äpplen. Sjelfva Ekblomstren i 
skogarna frysa ofta bärt. Hösten varar här länge med 
varma dagar och nätter; dock börja frostnätter gemenligen 
Infinna sig vid slutet af September, och sedän ofta i | 



134 Alhany. 



p. 171 October. Frän början eller ock frän medio Novembris til 
in i Martii eller April mänader, mäste de halla sin boskap 
i hus, och föda den hela den tiden med hö. (Här förstäs 
alt gamla stylen.) 

Väderleken sade de sig af länglig förfarenhet hafva 
funnit vara här sadan om sommaren, at det da merendels 
bläser Sunnan-väder, som förer med sig en stark torrka: 
men da och da plägar likväl komma nägot rägn, och sä 
snart det rägnat, kastar vädret sig nastan altid til NW, 
därifrän det sedän bläser en eller flera dagar, hvadan det 
sedän gär til sit förra qvarter S. igen. At detta meren- 
dels helt noga här träffar in, hade jag flere resor tilfälle 
at se bäde detta och det nästföljande äret. 



Den 15 Junii. 

Gärdesgärdarne, som här brukades omkring akrar, 
ängar och beteshagar, voro gemenligen gjorda af bara 
Fui'ubräder, lagde pä hvarandra emellan störar eller stafrar 
af Furu; ty här hade de godt förräd pä sädant för den 
ymniga skog och de mänga sägqvarnar skul. 

Äppelträn af atskilliga slag sades trifvas här ganska 
väl, ocli bära sä skön frukt, som pä nägot annat ställe i 
Norra America. Mäst vid hvar gärd pä landet voro stora 
äppel-trägärdar. Kn art af äpplen funnos här, som voro 
ganska store och tillika mycket välsmaklige. Desse sändes 
om Höstarna som en raritet bäde til Nya York och andra 
orter. Af de kärnor jag af dessa samlade, och i Abo i 
Finland sadt, har jag fätt up en myckenhet trän, som 
p. 172 trifves ganska väl, och ej | tagit den minsta skada af vara 
Vintrar; men som de ej ännu blommat, sä kan jag ej säja. 
om den frukt de här bära, vii likna den de hade uti Al- 
bany. Pä landet häromkring Albany göras hvar Höst af 
äpplen en mycken skön Cyder. Ibland om Vären skadar 
frosten rätt mycket blommorna sä pä äppelträn som pä 
andra fruktträn. 

Kersbärs trän trifvas här likaledes ganska väl af alla 
slag, som man försökt at här plantera. 



Alhany. 135 



Päronträn vela här ej fort; men den klagan fördes 
pä mänga ställen här i Norra America; fast jag tror, det 
de ej altid lära tagit nog möda och omsorg, at plantera 
och ansa dem; emedan jag säg sköna Päronträn pä mänga 
ställen i Pensylvanien. 

Persike-trän liade här blifvit planterade flera gängor; 
men de hafva aldrig velat trifvas rätt väl. Orsaken sades 
dels bestä nti jordmon, dels och förnämligast däruti, at i 
jorden skal finnas en mask, som äter sig inuti roten, 
hvaraf det torrkas bärt. Tör hända de stränga vintrar 
göra ock mycket til saken. 

Utom förenämde slag hade de här i Albany inga 
fruktträn, dem de cultiverade. 

Hampa 0(3h Lin sades här säs merendels sä mycket, 
som behöfs til egit behof, Jag säg ock utantor staden 
Stora stycken besädde med Hampa. 

Mays planterades här mycket. Lös jord räknas för 
den bästa därtil; men uti lera trifdes han icke. Efter en 
half Bushels utsäde hade de fätt 100 Bushels igen: den 
höUs vara därntinnan en skön Sädesart, at brädden kan 
ofta om Vä|ren frysa bärt, och ändock kommer det sig p- 173 
före. De hade här haft exempel därpä, at dess brädd en 
Vär tvänne gängor friisit bärt ända ned til jorden, och 
ändock har det ej allenast vuxit up, iitan ock burit samma 
är den härligaste skörd. Han har ock den förmon, at 
han kan längt mera härda ut mot torrkan, än Hvete. 
Den större arten, som enkannerligen här planterades, blir 
mogen i September. 

Hvete säs pä landet omkring Albany i myckenhet, 
och trifves clär ganska väl. De räknade sig gemenligen 
fä 12 bushels igen efter en bushels utsäde. Ofta fä de i 
god jordmon ända til 20 bushels. Da de här fä under 10 
bushel efter utsädet, sä tycka de, at de ej vunnit mycket. 
De som bo pä landet omkring Albany, äro dels Hollän- 
dare, dels Tyskar. Här äro flera stora byar, hvilka bebos 
af bara Tyskar, af hvilka säs sä mycket Hvete, som föres 
hit til Albany, at ärligen härifrän nedsändas til Nya York 
mänga Jagter lastade med Hvetemjöl. Det Hvetemjöl, 



136 Alhany. 



som fas här vid Albany, sades i allmänhet hällas för det 
bästa i hela Norra America, da en ort tages undan emellan 
Albany och Nya York, kallad Sopus eller Kingstovvn, 
hvarifrän ock kommer et förträffeligt Hvetemjöl. Alt 
bröd här i Albany är af Hvete. Uti Nya York skal det 
betalas nägra Schillingar mera för en Centner Hvetemjöl 
frän Albany, än för det frän andra orter. 

Räg säs här nägot, dock ej sä mj^cket som Hvete. 

Korn blifver ej mycket här sädt; emedan de ej se 

p. 1T4 sig hafva nägon särdeles nytta däraf; tv som | de äga en 

sadan myekenhet af Hvete, sä göra de däraf malt. Men 

omkring Nya York säg jag stora äkrar besädda med korn. 

Hafra säs här ej mera, än til Häst-foder. 

Ärter säs i myckenhet af dem som bo häromkring 
pä landet, bäde Tyskar och Holländare. De trifvas här 
mycket väl, och föras ärligen til Nya York mänga tunnoi- 
deraf. De hade här i längliga tider fätt hafva dem i fred 
för skadeliga insecter; men nu i de senaste ären hade de 
funnit, at samma insect, som aldeles ruinerat Ärt-äkrarna 
i Pennsylvanien, Nya Jersey och nedra delen af Nya Yorks 
Province, och om hvilket är talt Tom. 2. p. 293. och föl- 
jande, nu äfven flyttat hit up, och börjat längt mera in- 
finna sig i Arterna, än fordom, til icke ringa skada för 
bäde denna ort, och det öfriga landet, som kunnat härifrän 
förse sig med sköna Ärter til egit beliof, men i synnerhet 
at hafva för Matroser och annat Sjöfolk pä Skeppen. De 
hade funnit, at om de förskaffade sig oskadde Ärter frän 
Albany, och sädde dem vid Kingstown, eller pä andra 
ställen uti nedra delen af Nya Yorks Höfdingedöme, sä 
trifvas de tämmeligen väl det första äret; men det andra, 
och alla de päföljande blifver sä mycket mask i dem, at 
ingen mera vii eller kan äta dem. Somliga sades här 
bruka den konst, at om Ärter ej vela koka och blötna 
snart, lägga de litet aska i grytan bland Ärterna, dä det 
strax gär bättre med kokningen ; men huru helsosamt och 
välsmakeligt detta är, vet jag icke. 

Potatoes planterades mäst af alla: en del sade, at de 
P- 175 funnit aska vara bättre än sand, at förvara 1 dem uti öfver 



Alhany. 137 



vintern. Somlige i Irland skola hafva den seden, at om 
H Östen kasta Poteterna in uti en ugn, och torrka dem 
litet, da de skola halla sig mycket väl öfver Vintern; 
men desse Poteter duga ej sedän til utplantering, utan 
endast at äta. 

Bermudas Poteter (se Tom. 2. p. 300) hafva ock här 
blifvit planterade och trifvas nägorlunda; men den största 
svärigheten har värit at förvara dem öfver vintern; eme- 
dan de merendels den tiden skämmas bärt. 

Humming bird (se Tom. 2. p. 329.) skal ibland finnas 
här, men dock vara bland de sällsyntare. 

Tak-spän, hvarmed husen i Staden mäst öfver alt 
voro täckte, gjordes af den sä kallade White Pine eller 
Hvita Tallen, hvilken hölts vara därtil sä god och durabel, 
som den hvita Cypressen (Cupressus thyoides) om ej bättre. 
Det pästods, at et sädant tak kan vara inemot 40. är. 
Denna hvita Tallen finnes i myckenhet häromkring pä 
dylika ställen, som vär vanliga Tall; men i nedra delen 
af Nya Yorks Höfdingedöme, sarnt i Nya Jersey och 
Pennsylvanien har jag ej blifvit honom varse. Af denna 
sägos pä denna Albany-kanten ärligen en otrolig mycken- 
het bräder, hvilka föras ned til Nya York, och därifrän 
skeppas bärt utomlands. 

Villa Vinrankor växte ymnogt bäde i skogar och pä 
Ellfsbackar, i synnerhet fans den i otrolig myckenhet pä 
det senare stället. Där trän växte pä Elfsbackarna, klängde 
de sig up pä dem, och ofta bögde dem neder med sin 
tyngd; men där inga trän voro, lägo de langs efter den 
branta | Elfsbacken, och öfvertäckte honom aldeles. Sjelfva p. 176 
drufvorna ätas här sedän de bhfvit frostbitne; ty förut 
äro de för sure. I öfrigt brukas de litet. 

Myggor finnas i otrolig myckenhet i de stora skogar 
och ödemarker, som ligga emellan Canada och Albany. 
Folk, som nödgas resa där, blifva ofta oroade af dem. 
At nägorlunda beväpna sig mot en sadan ohyra, brukade 
en del smörja ansigtet ofta med smör eller annat fett, 
hvilket gör, at de dä ej sä gärna sätta sig pä et sädant 
ställe. För den starka hettan orka de ej gärna gä med 



138 Alhany. 



stöflor, dock at förekomma, det de ej raätte bita genom 
strumpan, lindades papper omkring benet under strumpan. 
Somlige lato göra sig hufvor, hvilka täcka hela hufvudet, 
och fram för ögonen hafva de flor. Om nätterna ligga 
de i täit da de sä kunna föra det med sig, och göra en 
Stor eld utan för ingängen, hvars rök drifver dem bärt. 



Den 16 Junii. 

Purpoisses sades ej gärna gä högre i Hudsons Elf, 
än sä längt den har sait eller saltaktigt vatten, sedän 
taga gemenligen Störar emot; dock skal en och annan 
gäng händt, at Purpoisses gätt ända hit up til Albany. 

Hvalfisk. De hade här en berättelse, at en Hvalfisk 
fordom kömmit ända up til denna Staden. 

Eldflugor af samma slag, som om somrarna äro all- 
männa i Pennsylvanien, syntes här hvar natt i myckenhet. 
De flögo pä gatorna och allestäds i Staden. Om nätterna 
kommo de in i | husen, da fönster eller dörar voro öpne. 
Ängelsmännerne kallade dem Fire-Flys. 



Den 19 Junii. 

Följande Trän, som växa nog allmänna i Pennsyl- 
vanien, funnos ej i skogarna pä denna orten, nämligen 
Bäfver-trä, Fiskar-trä, Gyllen-trä, Persimon, Tulipan-trä, 
Svart Valnöt-trä, Kärr-Ek, Sallad-trä, Locust-trä, Honey- 
Locust-trä, Nässle-trä, Papav-trä, utom en myckenhet buskar, 
som här aldeles saknades. Ortens belägenhet längt mera til 
Norr, den höga bärgs-ryggen, som de sä kallade Blä Bär- 
gen göra, samt at floder och strömmar som löpa härifrän 
ned til Hafvet mäst i Söder, och altsä föra växters frön 
härifrän til Söder, men ej frän Söder hit, lära til en stor 
del bidraga därtil, at en letar här fäfängt efter mänga 
växter, som i Pennsylvanien äro allmänne. 

Efter middagen reste jag at bese den On, som ligger 
midt uti Elfven ungefär en Ängelsk mi] ned om Staden. 
Denna O är mot en Ängelsk mii läng, ej stort mer än 



Älba?iy. 139 



^/4 sadan mii bred, mäst ali lagd tii äker, och bebos af en 
enda äbo, som utom den är ägare af 2:ne andra smä Öar 
där bredevid. Här fans nu ej mera skog, än endast nägra 
trän, som stodo qvare vid stranden rundt omkring Ön; 
hvilka nu gjorde här, som en stor hög häck, och voro 
följande: den Rödblommiga Lönnen, växte somligstäds 
ymnigt. Dess löf äro pä undra sidan hvita ooh som för- 
silfrade. När vädret bläser, vändas de up och ned, och 
se da pä längt hali ut, som trädet vore fullt med hvita 
blomster. Vatten-bok (Platafius occi\dentalis) YSixte gamska p. I7i 
hög, och är et af de här pä orten skuggrikaste trän. Po- 
pulus glandulis variis basi foliorum adnexis, foliis, cordato- 
deltoidibus acuminatis serrato-angulosis, utrinque glabris, 
som här kallades Water-poplar, växte här ymnigast af 
alla trän, trefs oförlikneligen väl pä stränderna, och steg 
up til samma högd, som vara största Aspar. Om som- 
maren är det det bästa skjul för folk och boskap mot den 
brännande hettan, och pä stränder af sjöar och floder är 
det et det nyttigaste trä; emedan det med sinä ganska 
mänga kringspridda rötter binder jorden fast, och stär 
som en mur mot vattnets anfall, at det ej fär föra bärt 
mullen. Samma nytta göra ock här Yattenboken och 
Almen. Ville Plommon-trän stodo här i myckenhet, och 
voro nu fulla med kartar. Trädet brukas här ej til nägot, 
men mogna frukten ätes rä, och användes ej pä annat 
sätt. Sumach (Rhiis glahra) ymnigt. Villa Vinrankor i 
ganska stor myckenhet, klef bäde up pä trän, och kröp 
längs efter Elfs-backarna. Alle sade, at drufvorne mogna 
mycket sent, fast de redan hade tämmeligen stora kartar. 
Americanska Almen gjorde ock pä somliga ställen höga 
häckar. Jordmonen pä denna ö var en fet svartmylla 
utblandad med sand, hvilken nu til största delen var an- 
vänd til Mays-plantering: stora fält voro här ock besatte 
med Poteter. Hela Ön var nu bärt-arenderad för 100 
Pund uti Nya Yorks pennin gar, hvilket var nägot mer 
än 400 Plätar i värt mynt. Arendatoren tog sit igen af 
Albany-boerna, ät hvilka han ut-arenderade större och 
smärre stycken, at där plantera hvarjehanda Köksväxter. | 



140 Alban 



}/■ 



p. 179 Portlaka växte här i största myckenhet och frodig- 

het vild. 



Den 20 Junii. 

Ebb och Flod gär uti Hudsons Elf ända til vid pass 
8 eller 10 Ängelska mii ofvanför Albany, där den ändte- 
ligen stannar, och altsä til ungefär 156 Ängelska mii ifrän 
Hafvet. Men om Yären, da snön smälter, skal här vid 
staden synas sä godt som ingen Flod, utan det är da alt 
lika som bara Ebb, utaf den stora myckenhet af vatten. 
som den tiden pä äret kommer ned. Samma sades ock 
ske, när det rägnat starkt nagon tid om Sommaren. 

Köiden beskrefs af alla vara här mycket sträng om 
Vintern. Isen i Hudsons Elf är da gemenligen 3 eller 4 
fot tjock. De hade kört med 6 par Hästar öfver samma 
flod den 22. Martii (styl. vet.). Islossningen sker här 
ibland midt i Martii manad, ibland ock först i slutet af 
den samma. Grufveligen stora och tjocka is-stycken komma 
da ned, hvilka ibland taga bärt husen med sig. Vattnet 
Star da ganska högt i floden; emedan isen ibland stockar 
sig och fastnar längre ned, där Elfven är smal. Ibland 
hade vattnet här om Vären stigit 3 famnar perpendiculairt 
högre, än det ordinairt är om Sommartiden. Jorden sades 
hvar Vinter vara frusen til 3, och ibland ända til 5 fots 
djup. Vid den 5 November dragas Jagterna här up, och 
antingen midt uti, eller i slutet af Martii manad, eller ock 
i början af April (här förstäs alt gamla styl.) begynna 
Jagterna äter at gä ned til Nya York. Inga kakelugnar 
p. 180 eller spjeld visste de här af, utan korsten var | sä stor, 
at en nastan kunnat fä bäde häst och släda därigenom ut. 

Bruns-vattnet i ätskilliga brunnar här i Staden var 
väl vid denna tiden mycket kalit; men da en drack det, 
fanns, at det hade nägon synnerlig smak, ej särdeles väl 
behagelig. När jag började nogare se därefter, fann jag, 
at däri var fullt af smä insecter, tör hända Monoculi, eller 
Kringlare. De voro 1^/2 a 2, ja somlige mot 4 Iin. geom. 
länge, ganska smale, af blek eller Ijus färg. Hufvudet 



Alhany. 141 



svart, tjockare än den öfriga elelen af kroppen, eller ungefär 
som en hei liten knappnäls-knapp. Stjerten tveklufven, 
ooh hvardera grenen slöts med et ganska litet svart klot. 
När de simmade, kastade de sig af och til uti Spiraler, 
nastan som de första grod iingar. Jag slog af detta vatten 
i en skal, göt sedän därtil sä raycket Rum, at den gjorde 
mer än en fjärdedel mot vattnet; men desse Krmglare 
brydde sig ej det ringaste därom, utan summo lika qviokt 
1 det med Rum utblandade vattnet som förr. Häraf ses, 
at da Punch skal göras med detta vatten, bör den vara 
mycket stark, om desse Kringlare annars skola dö däraf. 
Ehuru folket, som dageligen brukade detta vatten, ej sade 
sig finna nägon olägenhet däraf, sä tror jag dock, at det 
ej torde vara sä aldeles nyttigt för en främmande och 
ovan därvid. Jag var nödtvungen en och annan gang 
här i landet, i brist af bättre, at läska min törst med sa- 
dant vatten, däri jag tydeligen säg sädana Kringlare kasta 
sig af och til, och nastan altid ungefär en dag därefter 
började jag kanna i min hals ned i svalget lika som där 
fastnat en ärt, eller sutit en liten böld, hvilket sälunda 
varade öfver en vec|ka, innan den försvann. Sä skedde p- 181 
med mig bäde detta och följande äret här uti Albany, 
och sa skedde äfven pä nägra andra ställen. Likaledes 
fick min betjänt JungstrOm nu en stark värk i bröstet, 
hvilket kändes liksom en bolda; men om desse insecter, 
eller nägot annat, var därtil vällande, kan jag ej visst 
säga; dock har jag altsedan, (om jag nägonsin kunnat) 
undflytt at dricka sädant vatten, däri jag sett dylika 
Kringlare. Jag har pa flera ställen här i landet sett dessa 
Kringlare uti iskallt vatten tagit utur de djupaste brunnar. 
Tör hända ganska manga vara sjukdomar härröra af sä- 
dana vatten, dem de ej sä noga granske. Jag har nog 
ofta blifvit varse en ymnighet hei smä Insecter i de för 
sin klarhet mäst berömda vatten. Här i Albany voro 
brunnar mäst vid hvar gärd, därutur de togo vatten til 
dagligt bruk, dock utvalde de hälst til The-vatten, brygg- 
och tvättvatten utur Hudsons Elf, som löper tätt vid 
staden. Detta är gemenligen fullt af grummel, samt om 



142 Alhany. 



Sommar-tiden ansenligen varmt, därföre sättes det förut 
til nägra timar i et ämbare i källaren, dels at grumlet 
skal sätta sig til botten, dels at det skal blifva nägot 
svalare. 

Smidje-Kol. Byss-Smeden, hos hvilken vi hade vart 
härberge, sade, at de aldrabästa Koi för en Smed här pä 
orten voro de, som blifvit brände af den svarta Tallen 
(Black Pine) ; näst til dem räknades de, som voro brände 
af Bök. 

Byss-stockar hölt lian vara de bäste och dyraste, 
och dem han hälst utvalde, som voro gjorde af Vilska 
Kersbärs-trädet, och därefter sattes de, som voro förfärdi- 
p. 182 gade af den rödblommiga Lönjnen. Flere Trä-slag bru- 
kades ej här därtil. Svarta Valnött-trädet sades vara 
därtil förträffeligt, men det växte ej pä denna orten, 

Den 21 Junii. 

Albany är den förnämste, atminstone den förmög- 
naste stad näst Nya York i Nya Yorks Höfdingedöme. 
Til storlek tyckes den täfla med Mariye-stad i Västergjdlen. 
Den är belägen pä slutten vid en hög backa tätt vid 
Västra stranden af Hudsons Elf. Det räknas härifran til 
Nya York 146 Ängelska mii. Staden sträcker sig längs 
efter floden, som här löper frän NNO. til SSW. De höga 
backar, som ligga ofvan för Staden. pä W. sidan, betaga 
ali utsigt at den kanten. Här äro 2:ne Kyrkor, en HoJ- 
länsk, och en Ängelsk. Den Holländske ligger litet frän 
stranden pä Östra ändan af torget, är af sten, med et 
litet Törn midt pä, och klocka däri. Här halles af en och 
samma Präst '2\i\q predikningar hvar Söndag, nämligen 
bäde förr och efter middagen. Den Ängelska Kyrkan är 
belägen pä backen at Västra sidan om torget strax nedan- 
för det sä kallade Fästnings-verket, är likaledes af sten; 
men utan torn. Här hölts nu ingen Gadstjenst, emedan 
här var ingen Präst, och alle, utom Guarnisons-folket, för- 
stodo Holländskan. Eljest hafver Prästen vid denna Än- 
gelska Kyrkan ärligen frän Ängland i lön 100 Pund Ster- 



Alhany. 143 

ling. Stadshuset eller Rädhuset ligger litet Söder om 
den Holländska Kyrkan strax vid Elfven, och är et vackert 
Steiihus 3 väningar högt, med et litet Törn midtpä samt 
kläcka däri, jämte förgylt Glob och flagga pä Tornet. 
Husen i Staden äro tämmeligen vackre, | byggde til en p. 183 
del af Sten, gemenligen täckte med takspän af den hvita 
Furiin. Nägra fä voro täckte med Tak-tegel, det de dock 
hämtat frän Holland; emedan de pästodo, at leret här ej 
vore dugligt til Tak-tegel. Mäst alla husen voro byggde 
pä det gamla Frankiska sättet, at de vände den ena gafvel- 
väggen mot gatan, undantagandes nägra fä, hvilka i senare 
tider blifvit upsatte, ocli rättade sig efter det nu brukeliga 
maneret. Ganska mänga hus voro här bygde pä det sätt, 
som förut Tom. 2. p. 344 är beskrifvit vid Nya Bruns\vig, 
nämligen, at gafvelväggen mot gatan var upmurad af 
Tegel, men alle de andre väggar voro af bräder. Utanpä 
voro Stenhusen aldrig rappade eller kalkslagae, utan tegel- 
stenarne voro helt bare. Denna seden är allmän i alla 
städer jag sett i Norra America, och ändock synas de ej 
taga nägon skada af luften. Ned vid takbandet voro 
nastan altid takrännor, hvilka sträckte sig längt ut öfver 
gatan, sä at vattnet vid rägnandet häfde sig ned frän 
rännorna nastan midt pä gatan. Detta befredade väl väg- 
garna frän takdropp, men gjorde, dä det rägnade, passagen 
nog besvärlig; emedan en nastan ingenstäds kunde gä 
säker för öfversköljande frän rännorna. Midt pä huset 
emot gatan var altid en dörr, och utan för den samma en 
Aitan af bräder med bänkar ä ömse sidor at sitta pä. 
Här plägade folket sitta mäst hela dagen utanför sinä 
dörar, om det annars var vackert väder, och det altsom 
skuggan af Solen föU; ty där Altanerne voro i skugga, 
satt fullt med folk af bägge könen; däremot där Solen 
baddade pä, syntes ingen. Men sä snart Solen kom at 
besöka de ställen, där förr hade va|rit skugga, lagade de p. 184 
sig därifrän in i husen; sä at alt som Solen kastade skugga 
eller sken, flytte folket sig ut eller in: i synnerhet voro 
Altanerne fulle med folk af bägge könen om aftnarna. 
Detta var nog besvärligt för en, som skuUe passera förbi 



144 Alhany. 



alla dessa Altaner; ty för en Mans-person mäste liatten 
vara i ständig oro; emedan folket här ej voro Qväkare, 
hvilkas hattar äro likasom fastspikade pä hufvudet, utan 
här hölts för en stor ohöflighet, om en ej tog hatten af 
sig, ocli hälsade pä alla. Gatorne äro mycket brede, til 
en del stenlagde: pä nägra fä ställen stä trän planterade 
vid sidorna: läng-gatorne löpa mäst parallela med floden, 
och tvär-gatorne skära af dem i rätta vinklar. Den gatan, 
som ligger emellan bägge Kyrkorna, är 5 gängor sä bred, 
som de andra, och gör gagn för torg. Eljest äro gatorne 
här nog osnygge, hvilket kommer däraf, at de om Som- 
maren Iata boskapen stä allestäds pa dem om nätterna 
utan för liusen. Inga Stadsportar äro här, utan mäst 
allestädes öpna hai, därigenom man kan komma m och 
ut. Par sa kallade marknadsställen äro här ock, där Lands- 
folket en eller annan gang i veckan föryttrar hvarjehanda 
matvaror. 

Fästningsverket ligger af alla byggningar öfverst, 
pa den pa Västra sidan om Staden liöga, sluttande backen, 
är et stort Stenlms med tjocka liöga murar omkring; men 
ganska illa anlagt; ty det kan endast tjena, at afhälla 
ströfvande partier; men ej det minsta, at emotstä en be- 
lägring; aldenstund ganska mänga höga backar af bara 
jord ligga strax Väster om och of van för det, hvilka alle 
p. 18'"» äro mycket högre än Fästningen, sä at därjfrän nastan 
kan ses hvad de göra pa sjelfva gärden uti den samma; 
ty backen Väster om Fästningen blir et godt stycke alt 
högre och högre. En Officerare med en hop Soldater 
ligga gemenligen här altid i Guarnison. I Fästningen 
sades vara en käila, som altid liäller vatten. 

För handel ligger denna Staden nog beqvämt. Hud- 
sons Flod stryker tätt förbi honom, är här frän 12 til 20 
fot djup. De hade ej ännu anlagt här nagon rätt bro 
eller brygga vid Floden för Jagternas lastning skul; eme- 
dan det föregafs, at de om Vären vid stark isgang antin- 
gen mycket rubbas, eller ock aldeles f oras bärt; dock 
kunde de här brukelige fartyg lastas tämmeligen närä til 
stranden. Vid bräders och andra tyngre sakers utförande 



Alhany. 145 



pä Jagter, bundos 2:ne Canoer i bredd, pä hvilka bemälte 
saker nog beqvämligen framflyttades. Denne staden drifver 
i synnerhet pä Nya York en ganska stark handel med 
allahanda slags skinnvaror, Bräder, Hvete, Mjöl, Arter, 
och ätskilligt annat trä-verke, med mera. I alla Ängelska 
Colonier är väl ingen ort, da Hudsons vik undantages, 
där man köper up sä mänga skinnvaror af Villarna, som 
här; ty nastan alle handlande härstädes sände nägon deras 
betjent eller anhörig om Vären up til Osvego, hvilken är 
en Ängelsk Handelsplats, där Villarne infinna sig med 
sinä varor, belägen vid den stora sjön Ontario, och fram- 
deles i denna Resa för är 1750 skal omständeligen be- 
skrifvas. Här ligga Albany Köpmän hela Sommaren, och 
drifva en ganska stark handel med mänga slags Villar, 
hvilka komma dit med sinä skinn-varor. Atskillige i här- p. 186 
städes hafva försäkrat mig, huru de ibland i köpande 
narrat Villen sä, i synnerhet dä han är drucken, at han 
ej fär halfva, ja stundom ej tionde delen af värdet för det 
han fört med sig. Och at detta har sin fulla riktighet, 
har jag haft tilfälle, at med egna ögon en eller annan 
gäng se; ty Albany-boerne agera goda Chinesare, och tror 
den sig vara bästa kari, som först kan sä braf fylla Villen 
med bränvin, och sedän för lappri narra frän honom alt 
det han fört med sig. Villen märker väl of ta, sedän han 
sofvit ruset frän sig, at han blifvit bedragen, mumlar ock 
nägot däröfver; men tröstar sig snart igen, när han be- 
sinnar, at han en gäng fätt supa sä mycket bränvin han 
orkat, en dryck, den han älskar öfver alt det i hela verl- 
den är: i synnerhet ställes han helt lätt tilfr-eds, om han 
ä nyo fär nägra goda supar: och pä denna Villens svag- 
het förstä Albany Handlande sig ganska väl. Utom den 
handel, som sälunda i Osvego drifves, komma tidt och 
ofta en myckenhet Villar frän ätskilliga orter, i syn- 
nerhet frän Canada, til denna staden, och föra med sig 
skinnvaror. Frän Canada hämtade de säilän andra skinn- 
varor än Bäfverskinn. I Canada är under högsta straff 
förbudit, at sända skinnvaror därifrän til de Ängelska; 
utan den handelen, i synnerhet med Bäfverskinn, hörer 

10 



146 Alhany. 

tili Väst-Indiska Compagniet i Frankrike; men Köpmän- 
nerne i Canada drifva icke desto mindre stort lurendrägeri; 
ty de sända sinä skinnvaror med Villar til deras bekanta 
i Albany, hvilka köpa dem efter det pris, som de fövut 
genom bref gifvit de handlande tilkänna. Härifran Yil- 
larne sedän föra tilbaka ätskilliga kläden och annat gods, 

p. 187 som I här kan fas för lättare pris, än det som finnes i 
Canada, och är ditskickat frän Frankrike. Största delen 
af Köpmännerna härstädes hafva stora gods pä landet med 
raycken skog därunder. Om där da finnes nägon bäck. 
försumma de sig ej, at bygga en Sägqvarn til bjelkars 
oeh brädei'S sägande. Häraf sker, at flera Jagter gä hela 
sommaren igenom härifran til Nya York, hvilka til största 
delen iiro lastade med bräder. Atskillige här i staden 
slipa af vissa slags Snack- och Musselskal Villarnas Wam- 
piim, det är deras penningar och prydnad, hvarigenom 
Albany-boerne vinna ansenligen. Om hvilka slags })en- 
ningar mera pä sit ställe. Som folket altsä här drifver 
en sä stark handel, ocli därhos pa HoHändska sättet lefver 
ganska knapt och sparsamt; sä är ej under, at mänge af 
ilem lägga tilhopa stora Capitaler. 

Invänarne sä i Albany, som pä landet rundt omkring 
til manga mii, äro nastan allesammans Holländare. De 
tala sins emellan det HoHändska spraket, hafva Holländske 
Präster, som förrätta ali Gudstjänsten pä samma spräk; 
karteligon, de upföra sig i alt som Holländare. Dock 
kläda bägge könen sig merendels pä Ängelska sättet. 
Det är bekant, at Nya Yorks Höfdingedöme först blifvit 
bebodt med folk af Holländare. Det vore ock de, som 
under deras Herra-väldes tid här pä orten af afund togo 
det Nya Sverige in; men det var en ganska kärt tid, som 
de fingo njuta och fägna sig bäde af samma inkräktade 
land och detta deras egit; ty vid slutet af ar 1664 kom 

p. 188 pa Konung Caul H. be|fallning i Ängeland Sir Robert 
Carre til Nya York, som da kallades Nya Amsterdam, 
och tog det in, och litet därefter marcherade Öfversten 
NicnoLS til Albany, hvilket da kallades Orangefort, och 
tog det likaledes in, samt gaf det namn af Albany, hvilket 



Alhany. 147 

var Hertigens af York Skätska titel. Holländarena läm- 
nades frihet, at antingen blifva qvar under Ängelskt be- 
skydd, och njuta sinä förra friheter, eller ock fara bärt. 
Största delen utvalde det förra, och af deras efterkom- 
mande äro de nu här i Nya Yorks Höfdingedömme va- 
rande Holländare, hvilka äro ägare af de största och bästa 
ägendomar och Landtgods i Nya Yorks Län. Desse Al- 
bany-boar äro öfver hela Norra America, sä hos Ängels- 
män, som Fraososer, ja äfven hos alla Holländare, som 
bebo nedra delen af Kya Yorks Län, ganska illa beryk- 
tade för deras stora girughet, snälhet och omätteliga kär- 
lek efter penningen. När nägon skal resa up til Albany, 
sä säges i skämt, at den samma skal göra en resa til 
Canaans land: frägar man, hvad de mena därmed, sä svaras, 
at Canaans land och Judiska landet bemärka ju et och 
samma: at Albany är et fädernesland och rätta hemvist 
för dem, som äro Archi-Judar; ty Albany-boerne äro sä 
snäle och girige, at ogörligen nägon Jude skulle kunna 
lefva där, utan Albany-folket skulle otvifvelaktigt genom 
skackrande utmärgla honom, fast han aldrig sä väl för- 
stode konsten at skinna. Hvarföre ock ingen gärna be- 
söker denna ort, om ej högsta angelägenhet tvingar at 
göra hit en resa. Det frägades fördenskul bäde detta och 
det följande äret pä flera ställen af mig, hvad för an- 
gelägen sak jag dä mätte hafva, som föranlät mig, at göra 
Pelegrims resa til det | ta Canaan? Jag nödgades ock p. 189 
bägge ären finna, at omdömet och ryktet om detta folket 
ej var aldeles ogrundad; ty ehuru de säilän oftare fä se 
främmande, än dä nägon frän Ängelska Colonierne tager 
denna vägen til Canada, eller därifran tilbaka, och man 
sälunda skulle vela sluta, at här vore lättare pä matvaror, 
och hvad en resande dageligen behöfver, än pä de ställen, 
där vägarne städse äro fulle af resande; sä fann jag dock 
vederspelet; ty jag nödgades här betala ali ting, dubbelt, 
tredubbelt, ja ibland fyra dubbelt dyrare, än jag nägonsin 
funnit pä nägot enda ställe där jag rest i America; dess- 
utom voro de ganska ohjälpsamme. Jag skulle med pen- 
nmgen, och den ej sparsamt, lika som lyfta dem up til 



148 Alhany. 

hvad jag behöfde. Sä snart jag pä landet eller i staden 
kom in i nägot hus, och antingen begärte köpa nägot, 
eller anmodade dem om deras biträde, var jag nastan med 
en Mathematisk visshet i ständ at säja, om de voro af 
detta blodet eller af et annat; ty de begärte dels altför 
omättligt i betalning för alt, dels yttrade en alt för stor 
ohjelpsamhet. Sadan var största delen af detta folket; men 
sä funnos dock de, som i vänlighet, i billighet, i välvilja 
och redebogenhet at af ali sin förmäga hjelpa eller gifva 
goda rad, altid kunde täfla med en och hvar som finnes 
här i Norra America, eller pä andra orter; dock var deras 
antal mängfalt mindre, än de förras. Skulle jag fä lof at 
gissa, sä tyckes desse Albany-boer och de som bo i neg- 
den däromkring härleda sit ursprung pä följande sätt: 
nämligen, at dä Holland i forna tider var ägare til detta 
landet, och det skulle besättas med folk, har, utom en 
190 myckenhet godt folk, som rest hit | öfver til denna Pro- 
vince, äfven Regeringen lätit hopsöka en hop sludder, 
frän hvilket de ville rena landet, och därföre sändt dem 
hit öfver, samt strax anvist dem rum längs afsides frän 
alla andra pä gränsen mot Villarna och andra deras fien- 
der, dock, at de förmätt nägra helt fä andra goda Familier, 
at följa med dem, at halla dem nägorlunda i tygelen; ty 
annan orsak kan jag svärligen finna, h vi desse äro af en 
sä förskämd blod, och sä ganska vidt skilde frän de andra 
af den hederliga HoUändska Nation, som bor i nedra delen 
delen af Nya Yorks Höfdingedöme. Desse senare eller 
längre ned boende äro vänlige, hjelpsamme, billige i hvad 
de begära för det de sälja, upriktige; och fast de ej altid 
krusa sä mycket i orden, sä mena de dock väl och up- 
riktigt, och kan en bygga pä hvad de lofva. 

Bland annat, som gjordt Albany-boerna sä förhate- 
lige öfver alt i de Angelska Colonier, men i synnerhet i 
Nya Ängeland, var deras upförande i det förra kriget 
imellän Frankrike och Ängeland, som slöts med Achiska 
friden; ty när samma krig börjades, imellän Frankrike och 
Ängeland, och Invänarne uti deras Colonier i America 
fingo äfven befallning at begynna fiendteligheterna sins 



Alhany. 149 



emellan, retade de Franske sinä Villar, at anfalla Inväna- 
rena i Nya Ängeland, hvilket de troligen efterfölgde, 
ihjälslogo folk, och bärttogo hvad de kunde fä. Folket i 
Albany höllo sig under ali den tiden neutrela, drefvo stark 
handel med samina Villar, som mördade folket i Nya 
Ängeland. Hvad Silfver, säsom skedar, skälar, bägare, 
m. m. desse Villar togo i Nya | Ängeland i de hus, där p. 191 
de massacrerat Invänarena, förde de til Albany, och där 
försälde. Albany Borgarena köpte ej allenast af Villarna 
gerna desse silfver-käril, fast de igenkände mänga af dera, 
hvilkom de tilhört, emedan namnet var utsatt därpä; utan 
de upmuntrade ock Yillarna, at skaffa sig mera af sädant 
silfver, da de ville väl betala dem därföre, och gifva dem, 
hvad de ästundade. Ängelsmännerne sade sedän, at detta 
ju pä visst sätt var, at upreta Yillarna til at ännu mera 
massacrera det folk, som voro likasom bröder til folket i 
Albany, och lefde under en och samma Krona. När In- 
vänarne i Nya Ängeland fingo af sjelfva Villarna veta 
detta, blefvo de häröfver ganska förbittrade, och hotade, 
at det första steg de vid et annat krig ville göra, skulle 
blifva, at bränna up Albany, m. m. Fä se, om i närva- 
rande krig, de andre Ängelske Provincer äro beredde och 
villige, at undsätta Albany och de som bo däromkring, 
i fall det af Fransoser eller Villar blefve angripit. Det 
kan jag säja, at Ängelsmännernas hat til Albany-boerna 
är stort, men at dessas tilbaka är 10 resor större mot 
Ängelsmännerna. Detta hat lärer varat alt sedän den tid 
Ängländarne togo bärt detta deras land, och har härtils 
ej kunnat utsläckas, ehuru de ock under Holländsk re- 
gering aldrig kunnat ernätt större förmoner än de nu 
besitta; ty de hafva dem pä visst sätt större än Ängels- 
männerne sjelfve. I sinä hus äro de längt sparsammare 
än de Ängelske, och mera knappe i deras mat-lagning. 
I hvardagslag bruka de säilän mera mat pä bordet, än 
som gär at vid mältiden, och ibland näppeligen det. 
Punch-skälen är ock här mängfalt | sällsyntare än hos de P- 1^2 
Ängelska. Qvinfolken äro gemenligen snabba hushällerskor, 
bittida uppe och sent i säng, och nastan vidskeppeligen 



150 Alhany. 



renlige, hvad deras gälf vidkommer, hvilka tvättades ibland 
flera gangor i veckan, och var i synnerhet Lögerdagen 
en viss dag, som til samma syssla upoffrades. I husen 
gingo de snyggt klädde; men icke granna. Barnen under- 
vistes sä i Ängelska som Holländska spräket. Tjenste- 
folket här i staden voro til största delen bara svarta slaf- 
var. Atskillige af manfolken brukade egit här, fast nog 
kärt, utan pung eller piska; ty desse bägge sista tages 
här som en character och kännetecken af en Fransos. 
När jag vid äterkomsten frän Canada til denna stad den 
första dagen brukade pung i häret, fick jag ingen fred 
pä gatan, för smä gässar oeh flickor, som lupo efter mig, 
och ropade; ä du Franska &c. &'C. ja, somlige af det 
packet vägade ock, at komma och draga bak i pungen: 
sa at jag var glad, jag fick kasta bärt et sa obehageligt 
plagg. 

Maten och matlagningen var här mycket skild fran 
Angelsmännernas. Til frukost brukades gemenligen The, 
mäst utan nijölk. För 30 a 40 är tilbaka hade de ej vetat 
här hvad The var, utan deras frukost har da värit antin- 
gen smör ocli bröd, eher mjölk och bröd. Nu lades ej 
Säcker i The, utan de togo en bit däraf, lade pa bordet 
bredevid The-fatet, och bet en liten grand däraf vid det 
de drucko. Tillika med Thet ats smörgäs med spikit 
Kött päbredt. Husbonden läste gemenligen sjelf öfver- 
Ijudt til bords. Caffe brukades här ej. Frukost-tiden var 
p. 19;] merendels | klackan 7, eller imellän 7 och 8. Middags- 
mältiden bestod mäst antingen af Kärn-mjölk med sönder- 
betadt bi'öd uti, hvartil, da det skulle vara mycket väl. 
lades litet sacker; eller söt mjölk med sönderskurit bröd 
tläri lagt, eller nägot stekt eller kokadt Kött. Kärn-mjölk 
brukades här of ta i stället för söt mjölk, at koka välling 
af. Denna smakade nog sur, fast ej sä oangenäm om en 
varm sommar. Yid hvarje middags-mältid framsattes til- 
lika et stort fat med sallat, tillagad med mycken ätticka, 
ibland med, men mäst aldeles utan olja, sä at det därföre 
sved nog starkt i haisen, dä en at däraf. Ofta at de 
Kärn-mjölk, bröd och sallat tillika och om hvart annat. 



Albany. 151 

Afton-mältiden var gemenligen smör och bröd, med söt 
mjölk och sönderskurit bröd uti. Smöret var ganska sait. 
Ibland liade de ock da Chocolad. Ost brukades pä mänga 
ställen sä til frukost, som til middagsmältid ; men ej i 
skifvor skuren, ej eller stycken utborade ur osten, som 
Ängelsman gör; utan Qvinfolken skrapade af osten pä en 
tallrik, at den blef mäst som et groft mjöl. De föregofvo, 
at osten smakar bättre sälunda, än pä annat sätt. Deras 
dryck var gemenligen helt svagt svagdricka, eller ock 
bara vatten. 

Hari Albany halla ofta Gouverneurerne frän Nya 
York raöte och samtal med Villarna af de 5 Iroquoiska 
Nationer, i synnerhet dä det kommer därpä an, at börja 
eller fortsätta kriget emot de Franska. De rädgöra ock 
da ibland om deras omvändelse til den Chnstna Religio- 
nen. Men at Ängelsmännerne i denna sista pimeten ej 
tagit sä försigtiga steg, som Fransoserne, och ej utvalt | 
til en sä öm och angelägen syssla, sä skickeliga och ut- i>- 194 
valda ämnen, som sig borde, kan bland annat ses af det 
svar, som en af Villarnas Konungar eller Sachems gaf 
Gouverneuren Hunter pä en sadan allmän sammankomst 
här i staden; ty sedän Gouverneur Hunter pä Drottning 
Annas befallning skänkt dessa Indianer en myckenhetkläder 
och aDnat, som de tyckte om, ville han ännu desto mer 
öfvertyga dem om Drottningens ömhet och värdande, och 
lägger altsä til dessa orden: at deras goda moder Drott- 
niiigen hade ej allenast försedt dem sä ädelmodigt med sä 
stäteUga och sköna Mäder för deras Jcropp, ittan Hon ville 
ock Mada deras själar genom Evangelii predihari ; til hvilken 
ända nägre Präster skidle hlifva sände, at imdervisa dem 
däri. Näppeligen hant Gouverneuren sluta dessa ord, förr 
än en af deras äldsta Sachems steg up och svarade, at 
han pä alla de andra Villars vägnar tackade deras nädiga 
goda Drottning och Moder, för de stäteliga och vackra kläder 
hon hade sändt dem; men hvad Predikanterna vidkomyner, 
sä har hos dem föriit värit sädaiie och sädane, (dem han dä 
nämde vid namn,) hvilka i stället för at j^^^edika deras gu- 
deliga Religion, lärt dem at dricka, at bedraga, at lefva in- 



152 Imellän Alhany och Saratoga. 



hördes i oenighet; ty at fä myckei sMnnvaror, hade de fört 
myclcet Bränvin med sig, därmed de fyllde Villarna, och 
hedrogo dem. Han had Gouverneuren taga härt dessa Präster 
frän dem, jämte en hop andra Europeer, som visfades bland 
195 dem; ty förut, innan desse kommo til dem, voro Vil\larne 
et ärligt, nyJctert och menlöst folk; men nii hlifva de snart 
alle skälmar. Förut hade de fruktan för GUD; men mc 
tro de snart, at ingen GUD är til. Ville Gouverneuren 
vara öm om dem, sä gjorde han bättre, om han sände 
dem 2 ä 3 Järnsmeder, som lärde dem smida Järn, hvari 
de voro okunnige. Gouverneuren kunde ej härvid halla 
sig frän löje. Sälunda kan hit lämpas, hvad St. Paulus 
säger Rom. 2: 24. För edra skid varder GUDs namu för- 
smädadt ibland Hedningarna. 



Den 21 Junii. 

Efter middagen kl. 5. reste vi i HERrans namn ifrän 
Albany til Canada. Vi hade 2:ne karlar, som skulle föra 
oss f ram til den första Franska orten, som var iastningen 
Fort St. Fredric, hvilken af Angelsmännerna kallas Crown- 
point. Desse karlar skulle halva därför i betalning 5 Pund 
Ne\v Yorks penningar hvardera, som är ungefär 25 Plätar 
i värt mynt, utom det, at jag dessutom skulle halla dem 
bäde fram och tilbaka friskt med mat och dricka. Detta 
är här Price Courranten, och den som ej det ville gifva, 
fick resa allena. Vi mäste Iata benöja oss med en af de 
förr p. 169. beskrefne Canoer; emedan inga hvarken Bat- 
toer eller Näfverbätar nu stodo här til fängs. Och emedan 
en braf Landsväg gick strax pä W. sidan om Hudsons 
flod, sä lato vi karlarna fara med Canoen eller ökstocken, 
och vi ginge pä landet bredevid, at desto nogare fa bese 
det samma, och dess Naturalier. At resa med desse Ca- 
noer är nog besvärligt för dem, som skola ro eller skjuta 
p. 196 dem fram; ty den ena karien stär | fram i Canoen, och 
den andre bakuti, hafva hvardera en ära i handen, med 
den de skjuta fram bäten. Gemenligen följa de tätt vid 
landet, där det är grundt, pä det de väl mäga räcka bott- 



Imellän Alhany och Saratoga. 163 



nen med ärorne. Karlarne fä altsä ej sitta, utan mäste 
stä hela tiden, sä länge de fara fort med Canoen; emedan 
mau uti dem ej kan pä vanligt sätt sitta och ro. 

Vi fölgde nu hela aftonen stranden at, som hade 
mot Elfven höga backar, och var närmast stranden be- 
växt alt med samma trän, som förut p. 177. aro omtalte, 
och växa pä stränderna af den ön, som ligger nedan för 
Albany. Pä Östra sidan om floden är landet oupbrukadt, 
beväxt med skog, och litet sluttande; men pä W. sidan 
är det jämt, upodladt, och mäst lagt til äkrar. JJesse 
akrar hade inga diken, fast de här och där väl syntes be- 
höfva dem. Här kunde nog tydeligen ses, at floden i 
forna tider värit bredare; ty pä äkrarna var en afsättning 
et stenkast frän där Elfven nu är, med en tvär backe, 
mäst altid parallel, med stranden af nu varande Elf, hvilket 
nogsamt utviste, at den samma fordom värit Elfs-backe, 
och at det släta äkerfältet därunder i forna dagar värit 
Elfs-botten : härtil kommer, at pä nyssnämde äkerfält fans 
fullt af samma Mussel-skal, som här ligga i ymnoghet pä 
Elfs-stränderna, och dem Invänarne hvarken föra pä äkrar, 
eller bruka til nägon ting. Om förenämde förorsakats, 
antingen at vatnet i floden förminskats, eller at jord af 
vatnet blifvit nedförd och lagd pä sidorna af Elfven, eller 
at Elfven skurit sig längre pä sidan, vet jag ej. 

Akrarne voro alle lagde här helt jämna, pä samma p. 197 
sätt, som i Upland i Sverige. En del af dem var besädd, 
somt med Agnhvete, somt äter med Kubbhvete. Somlig- 
städs sägo vi stora fält besäddda med Lin, hvilket nu 
började komma i blomma, och pä somhga ställen stod det 
nog vackert; men annorstäds var det uselt. Den häftiga 
och länga torrkan, som varat här pä orten hela denna 
Vären, hade ock gjort, at pä alla backar och nägot up- 
högda ställen var alt gräset och alla växter aldeles bärt- 
brände, sä at ingen grön ört stod där mera qvar, utan 
endast och allena Verhasciim Thapsus Linn. flor. Svec. 
195, den jag säg pä flera ställen växa frodigt och ymnogt 
pä de aldratorraste och höga backar, där den likasom 
trotsade bäde en brännande Soi och en utmattande torrka; 



154 Imellän Albany och Saratoga. 



men ehuru usel ocli nastan als ingen gräsväxt eller bete 
nu liär var; sä blef förenämde Verhascum aldrig af Bo- 
skapen rörd eller afbiten. Pä nägra ställen voro äkrarne 
sädde med Ärter; men äker-senapen hade där sä inrotat 
sig, at den aldeles förqväfde dem. Jordmon var pä mäst 
alla dessa äkrar en skön djup svartmylla. 

Villa Vinrankor öfvertäckte allestäds Elfsbackarna, 
där de voro bare, och där de voro öfverväxte med trän, 
klängde Vinrankorna sig up i träden, och aldeles öfver- 
hölgde dem, sä at träden ofta däraf lutade. De hade re- 
dan Stora kartar. Vi sägo dem i dag och sä länge vi 
fölgde Hudsons flod i ganska stor myckenhet pä Elfs- 
backarna, och pä smä holmar i Klfven. 
1^.)^ Majs-tjufvar med hvit rygg sago vi här och där 

flyga i buskarna. De söngo vackert, och voro smärre än 
de svarta Mays-tjiifvar. \'i blefvo dem först varse viti 
New York. 

Vatten-Bök (Plataniib- occidentalis) läg vid vägen af- 
huggen, dess diameter tvärts öfver stubben var 8 Svenska 
alnar. 

Öjar syntes dä och dä, bäde denna och de följande 
dagar uti Elfven. Pä de större var hmdet upodladt och 
användt til äker eller äng. 

Landet var, de 5 Engelska mii vi i dag van(h-ade 
vid floden, mycket jämt, af bara jord. Jag fann ej nagon 
Sten [)ä äkrarna. Jordmon en svart my 11a. Lönnen med 
röda blommor, Vatten-böken, Vatten-aspen, Villa Plom- 
mon-trän, Rhus kallad Sumach, Alm, villa Vinrankor och 
par arter af Vide voro de trä-slag, som vi funno växa pa 
Elfs-backarna bäde denna och de följande dagar. 

Sparis växte här och där pä Elfs-backarne vild. 

Värt natt-qvarter togs ungefär 6 Ängelska mii frän 
Albany hos en Landt-brukare. Pä W. sidan om Elfven 
var den ena gärden efter den andra, där folk bodde, som 
voro af gammal Holländsk extraction, och födde sig med 
äker-bruk. Ungefär en Ängelsk mii ofvanför detta vart 
natthärbärge, var det stället, där ebb och flod i Hudsons 
Elf stannacJe, och hvaröfver den icke gar; emedan där- 



Imellän Alhany och Saratoga. 155 

ofvanföre äro smä och gruncla strömmar. Uti Eifven där 
breclevid fangades nog af ätskillig slags Fisk. 

Sädes-ladorne voro mäst pä alla ställen hos de gamla i>- l'^-^ 
Holländska bygde pä samma sätt, som förut Tom. 2. p- 
340. är beskrifvit, nämligen logen, där de tröskade midt 
uti: hö ocli halm ofvanföre pä skuUen: rum afdelte för 
Hästar, Kor och annan Boskap pä sidorne. Sjelfva Ladan, 
eller huset, ganska stort, nastan som en Kyrka: taket 
mycket högt midt pä til kropp-äsen; men mot bägge sidor 
vid vägg-banden nog lägt. Stundom bestodo alla husen 
i gärden endast af en stuga med vind ofvanpä, och sädes- 
ladan, sadan, som den är beskrifven. 



Den 22 Junii. 

Om morgonen fölgde jag en af vara vägvisare, at 
bese det höga vattu-fallet, som Mohaaks flod gör vid 
Cohoes, innan lian faller i Hudsons Elf. Detta fall läg 8 
Ängelska mii frän det stället, där vi hade värt natt-qvarter. 
Landet ända up til fallet var jämt, endast litet backot 
närä til fallet: skogen pä de mästa ställen bärtrögd: mar- 
ken upbrukad til äker, samt en och annan vacker gärd 
vid äkrarna. 

Cohoes fall (eller som det pronuncieras, Cohoshfall,) 
är 8t af de största vattu fall pä denna orten. Let är 
Mohaaks flod, som gör det samina nägot förr än han faller 
uti Hudsons Elf. Bäde ofvan- och nedan-för fallet besta 
bägge sidor och botten af Eifven af bara härda hällebärg. 
Flodens bredd är här 900 Ängelska fot. Vid sjelfva fallet 
ligger en klippa tvärt öfver Eifven, af lika högd allestäds, 
och gär med den sidan, som gör fallet, mäst in linea recta 
tvärt öfver, och gör liksom en vägg mot nedra sidan, 
hvilken | är ej aldeles perpendiculair, utan om en per- 
pendiculair linea kunde fällas upifrän ned til Elfsbotten, 
torde distancen af sluttningen blifva mot IV2 ^ 2 famnar. 
Högden pä denna yägg, utför hvilken vatnet faller, dömde 
jag efter ögonmättet vara perpendiculariter 10 a 12 fam- 



200 



156 Imellän Alhany och Saratoga. 

nar, och för hvilket jag det da uti min Dag-bok upskref, 
och kommer tämlig närä öfverens med den berättelse, 
som den snabbe Ingenieiiren Herr Levis Evans nti Phila- 
delphia mig sedän gaf. Han sade, at han Geometrice 
mätt bredden och högden af detta fall, och befnnnit det 
900 Ängelska fot bredt, samt 75 samma fot, det är, un- 
gefär 1272 famn högt. Profilen öfver samma fall, som 
bemälte Herr Ingenieur gjort, är den, som här bifogas. 
Nu var gaDska litet vatten i Elfven, sä at desse endast 
strömmade ned pä par ställen. Där vatnet fallit ned frän 
fallet, hade det nedan före det samma frätit djupa häl 
ned i bärget, somligstäds til 2 ä 8 famnars djup. Nedan 
för fallet var nu Elfs-botten, hvilken, som förr är sagt, 
bestod af bara hällebärg, alt torr, endast, at längs midt 
efter Elfven hade vatnet frätit sig en gäng til par fam- 
nars bredd och en famns djup, eller mera, där det vatten 
rann ut, som nu föU ned för bärget. Här syntes i hälle- 
bärget nedan för fallet utätne ganska mänga häl, aldeles 
lika med vara sa kallade Bärg-kettlar eller Jätt-grytor i 
Sverige, den ena större, den andra mindre, den ena dju- 
pare, än den andra. Af det lilla vatten, som nu i denna 
starka längvariga torrkan föU här ned, kunde lätteligen 
slutas, at här mäste vara et faseligt brusande, när Elfven 
gär full med vatten, och det samma skal häfva sig här 
p. '201 utföre tili 12 f am | nars fall. Det var nu det klaraste och 
renaste Solskens väder, som kunde önskas, utan nägon 
molnfläck pä Himmelen, samt helt lugnt; men sä stod 
dock vid det lilla fallet, där bara litet vatten nu kom ned, 
som et beständigt yrande rägnväder, hvilket förorsakades 
af de dunster, som skildes frän vatnet, da det föll utför 
fallet, och af vädret sedän drefs längt omkring; sä at, da 
en kom pä et byss-skätt när detta fallet, dock at vinden 
gick därifrän dit en stod, blef man i en hast hei vät 
utanpä kläderna, likasom en gätt i rägn. I vattugölarna, 
som voro inätne i bärget nedan för fallet, funnos alla- 
handa slags Fisk. Här suto nu nägra karlar och metade 
Fisk. Hällebärgen här bestodo af samma svarta sten, som 
alla andra bärg omkring Albany, hvilken sten uti luften 



Imellän Albany och Saratoga. 



157 




158 



Imellän Alhany och Saratoga. 



•202 



-^A 



4+B 



är benägen at gä sönder i smä horizontela flagor, som en 
skifver-sten. 

Timmer-Gärdsgard fär jag kalla en synnerlig art af 
gärdesgärclar, clem vi ej blifvit varse tilförene; men voro här 
brukelige öfver alt, sä längt vi reste upför Hudsons fiod, 
där de hade myckenhet af skog. Gärdesgärden 
bestod af tjocka länga timmer-stäckar, alla imellän 
hvar afdelning eller knut af lika längd. Gärdes- 
gärdens högd 2 alnar, eller 10 qvarter. Som de 
iiär ej kunde betjäna sig af stafrar, sä fogade de 
dem i ändarna sä tilhopa, at om til exempel i 
näststäende Figur, gärdesgärden AD skulle göras, 
som bestär af 8 stäckars längd; nämligen AB, BC, 
CD, sä lägges vid A, B och C en kärt tvär-stack 
nederst pä marken; pa desse tvär-stäckar lägges 
stäckarne AB, BC, CD, i de skn|ror. som äro in- 
liuggne i dessa tvärstäckar, at de mä ligga stadigt. 
Ofvanpä dessa stäckar lägges äter vid A, B och 
C en ny kärt tvär-stäck som likaledes inhugges, 
at de mä ligga nägorlunda stadigt, och äter länga 
stäckar därpä; med hvilket uptimrande fortfares 
tils gärdesgärden ärnätt sin tilbörliga högd. Som- 
ligstäds säg jag läng-stäckarna vara ömsade med 
ändarna pä det sätt, som vid D och E, dock lig- 
gande pä sinä tvär-stäckar. Denna gärdsgärds 
-4|E byggnad kan nägorlunda gä an, där en har sä til- 
räckeligt förräd pä skog, som här; ty annars, om 
de klufvit, och än mera, om de sägat sönder stäc- 
karna, hvaraf en sadan gärdesgärd bestod, hade 
de däraf kunnat göra mänga gärdesgärdar af lika 
F storlek och nytta. 
Vid middags-tid började vi igen fortsätta vär resa 
til Canada, upför Elfven uti Canoen, som var läng och 
utgröpt af en hvit Furu. Elfven blef litet ofvanför gärden, 
där vi haft värt nattqvarter, sä grund, at de med ären 
kunde allestäds räcka botten, som ibland ej var öfver en, 
ja, ofta bara en lialf alns djup. Stranden och botten af 
Elfven fans nu bestä af sand och smä stenar. Strömmen 



■HC 



-h-D 



Imellän Alhany och Saratoga. 159 

föll somligstäcls ganska starkt emot oss, at karlarne hade 
nog arbete, at staka sig up för den samma. Elfs-backarne 
voro allestäds af jord, somligstäds mycket liöge och brante. 
Landet bredevid dels upodladt, dels skogväxt. Elfvens 
bredd merendels par byss-skätt. 

Sturgeons eller Störjor finnas i denna Elf til stor 
mj^ckenhet. Vi sägo dem hela dagarna kasta sig högt nr 
vatnet up i vädret; men än mera gjorde de detta mot 
aftnarna. Väre vägvisare, och de som här bodde, berät- 
tade, at om vintren synas här inga af dessa Sturgeons, 
utan at de alle sent om hösten gä härifrän ned för floden 
til Hafvet, och om Vären komma äter up ingen, förblifva 
sä här hela sommaren. De sades uppehälla sig här i flo- 
den hellre pä grundt än djupt vatten, hvilket ock kom 
tämmeligen öfverens med det vi här märkte, nämligen, 
at vi säilän sägo dem hoppa up ur vatnet annorstäds, än 
där Elfven var grund. Deras mat sades i s\^nnerhet vara 
hvarjehanda slags Conferuce, som i ymnoghet växte här, 
somligstäds pä Elfs-botten; ty dä en fängad Sturgeon 
upskärs, skal gemenligen finnas magen full af besagde 
ört. Bäde Indianer och de Holländare som här bo, fiska 
flitigt efter dem. Vi sägo nu alla nätter under vär resa 
pä och vid denna Elf ätskilliga bätar, som med Ijuster 
fängad e dessa Fiskar. Törf veden härtil togo de hälst af 
den här sä kallade svarta Tallen eller Furun. Ehuru detta 
var den tiden pä äret, dä nätterne äro kärtast, voro de 
dock pä en sä längt til Söder belägen ort ganska mörke, 
säsom i Augusti mänad hos oss. Denna flodens stränder 
lägo mängenstäds bäde i dag, och de följande nog f ulia 
af sadana Störjor, som vid Ijustringen väl fätt sin bane; 
men dock sluppit undan, och sedän dödt. I den starka 
Solvärman gäfvo de frän sig en odrägelig stank. 

Indianer. När vi kommo längre up ät Elfven, fingo 
vi se et af Indianernas Qvinfolk sitta | med sin gässe i 
en bät gjord af bark, och en annan Indian gä och vada 
öfver Elfven med en stor bark-myssa pä hufvudet. En ö 
läg i Elfven strax bredevid, där en hop af desse Villar 
nu uppehöllo sig för Störje-fiskeriet skul. Vi gingo dä 



n. 208 



•204 



160 Imellän Alhany och Saratoga. 



up til deras Kojor, at se, om vi kunde fä en af dem at 
följa oss til Fort Anne, och där undervisa och hjelpa oss, 
at göra en bark-bät, med den vi kunde hjelpa oss f ram 
til Fort St. Frederic. När vi kommo up, hade alla Man- 
folken om morgonen gätt til skogs at jaga; hvarföre vi 
mäste komma öfverens med deras gässar, at de skulle gä 
och söka dem up. Den betalning gässarne ville hafva 
därföre var bröd. Yi nödgades därföre gifva dem 20 
stycken smä bullar; ty som de sägo, at vi voro angelägne, 
at fä tala med karlarna, kunde de den konsten, at göra 
svärighet, om de ej fingo det de ville hafva. On hörde 
de Holländare til, som här bodde och upodladt den til 
äker; men nu hade Indianerne räntat den, och där plan- 
terat M ay s och atskilliga slags Pampor. De hade här 
upslagit för sig nägra smä kojor, eller sä kallade Wig- 
wams, som voro nog enfalligt gjorde. Fyra pälar voro 
upsatte perpendiculariter: stänger lagde pä dem, och där 
ofvanpa gjordt et tak af bark. Väggarne antingen inga, 
eller löf-ruskor reste mot stängerna, som gjorde tak-bandet. 
Hjortskinn, utbredde pä marken, var deras säng. Deras 
hus-geräd en eller par smä kettlar, par skedar gjorde som 
halfva slefvar, par näfvor-skeppor, som voro sa täte, at de 
kunde lialla vatten. Köttet af Sturgeons var skurit sönder 
i rimsor, och hängt up i Solen at torrkas, at blifva deras 
p. 205 vinter-mat. Nu suto Qvinfolken, och arbeta|de ute pä 
backen, hade hvardera lagt et Hjortskinn under sig. De 
bruka aldrig stolar, utan sitta pä marken med sinä ben, 
ej lagde i korss under sig, som Turkarne göra, utan foten 
väl lagd bak-ät, men bögd ut ät, at sjelfva baksätet nastan 
sitter midt imellän bägge fötterna. Qvinfolken voro alla bar- 
hufde, hade becksvart här, en liten blä kjortel, som räckte 
til knäet, med röda eller andra band fastsydde ned vid 
kanten rundt omkring, en skjorta eller särk, som hängde 
utanpä kjortelen, stora ör-ringar, häret baktil hoplagt i 
en Stor knippa, och med band ombundit: deras \vampum 
eller pärlor och penningar gjorde af Musselskal hängde 
frän haisen ned pä bröstet. Detta var hela deras kläde- 
bonad. Nu suto de, och gjorde hvarjehanda arbeten, af 



Imellän Alhany och Saratoga. 161 



skinn eller Vilsk hampa, därpä de infäste pä ätskilligt 
sätt Americanska Igelkottars taggar, dem de färgat svarta 
eller röda, eller lätit vara hvita. 

Emot aftonen reste vi därifrän til en gärd, som lag 
vid Elfven, och där endast en enda man var nu vistande, 
at se efter Maysen, och det de sätt; emedan Folket efter 
Kriget ej ännu hunnit flytta dit. 

Kräfvetor, aldeles af samma Species, som vara; men 
smärre, funnos här i smä bäckar. De Holländare här 
bodde, ville dock icke äta dem. 



Den 23 Junii. 

Indianer. Om morgonen väntade vi länge efter de 
Indianer, som lofvat komma, och accordera med oss, at 
ga med oss til Fort Anne, och där hjelpa til, at förfärdiga 
en bät af bark | eller näfver, med hvilken vi vidare kunde p- "^06 
fortsätta vär resa. Kläckan 8 vid pass kommo ändteligen 
3:ne karlar. De hade pä vanligt sätt beksvart och kärt 
klipt här, Ijusgrä vepor om axlarna, en skjorta, som hängde 
ned öfver lären, klutar eller skinnstycken lindade om% 
benen och en del af lären, i stället för strumpor, ingen 
hatt eller myssa, inga byxor. Tvänne af dem hade malat 
öfra delen i pannan samt bägge kindbenen röda med 
Cinober. Om haisen hade de et band, hvarifrän hängde 
fram pä bröstet en liten pung, däri de förvarade sin tälg- 
knif. De samtyckte ändteligen, at komma med oss för 
30 Shillingar; men ändrade längre in pä dagen sin tanka, 
och fölgde bärt med en annan Ängelsk man, som tubbade 
dem med sig, och gaf dem mera, sä at vi ej fingo nägon 
med oss pä denna resa. De voro dock sä upriktige. at 
de kommo och buro tilbaka de 15 Shillingar, som vi 
gäfvo dem pä handen. 

Yärt sista natt-qvarter var ungefär 10 Ängelska mii 
frän Albany. Under det sista och nyss slutna Kriget 
hade alt folket flytt därifrän til Albany; emedan de 
Franska Indianer slogo ihjäl, eller togo til fänga och förde 
til Canada alt det folk de kunde öfverkomma: brände 

11 



162 Imellän Albany och Saratoga. 

mängenstäds up husen och höggo omkull träden. Det 
säg bedröfveligt ut, när folket, som nu äterkommit til 
sinä förra boställen, voro aldeles utan hus, och lägo under 
nägra mot hvarandra lutade bräder. Elfven var här vid 
pass et byss-skätt bred. Landet upodladt pä ömse sidor. 
Ellfs-backarne brante, och jorden blek. 
p. 207 Sambucus occidentalis växte i otrohg myckenhet längs 

efter Elfs-backarna, hvilka nu stodo helt hvita däraf; tv 
hon blommade nu som bäst. 

Vi hade största delen af denna dagen pä vär resa 
ej stort annat, än forss pä forss, fuUa med stenar, och 
svära at kunna shppa up före: vatnet i Elfven var rent 
och klart, merendels grundt, til 1, 1^2 a 2 alnars djup. 
Strömmen eller vatnet pä de flästa ställen brusade starkt 
emot oss. Stränderna voro somligstäds fuUe med klap- 
pursten, annorstäds med en grä sand. Elfs-backarne af 
mull, tvära och höga, Elfvens bredd merendels par byss- 
skatt. Landet pa ömse sidor ibland upodladt, ibland 
öfverväxt med skog. 

Väpling bade röd och hvit fans ymnogt pa Elfs- 
backarna. Yi sägo en myckenhet af denna, sa väl som 
den röda, i dag och de följande dagar uti skogarna, at 
vi sälunda ej torde sä visst kunna sluta, om den först 
blifvit hitförd i senare tider frän Europa, som somlige 
mena, eller värit här frän urminnes tider, hvilket sista 
Indianerne neka. 

Portlaca växte nog allmän pa torra sandiga ställen. 
I krydd-gardar var han här et af de argciste ogi'äs. 

Folket kom nu öfveralt tilbaka til sinä hemvist ocli 
boställen, dem de för Krigets skul nödgats lämna. 

Gardarne voro gemenligen b\^gde strax vid Elfven 
pä Elfs-backen. Yid hvar gärd var merendels en liten 
Kryddgärd, och en än mindre Trägärd ; dock voro vid 
p. 20is mänga gardar helt stora | Trägärdar. I Kryddgärden 
hade de satt hvarjehanda slags Pumpor, Vatten-Meloner. 
samt Turkiska Bönor. Trägärden bestod af flere eller 
feri-e äppel-trän. Inga äpplen, eller ock ganska fä fans i 
är pä träden. Orsaken sades vara, dels den frost, som 



Imellän Albany och Saratoga. 163 

värit i nägra nätter i Maji, vet. styl. da äppel-träden 
stodo i blomma, dels den länga starka torrka, som varat 
hela denna sommar. Husen, som folket sjelfve bodde uti, 
voro vid ganska mänga gärdar bygde af hara i Solen och 
luften torrkade och obrände tegel-steiiar, samt af timber, 
pä följande sätt: de hade först uprest korss-verket, sedän 
gjort röst därpä med 2 gafvelväggar och kropp-äs. Gafvel- 
väggen pä röstet var af bara bräder. Taket utanpä belagt 
med spän af Furu. Imellän korss-verket var muradt sedän 
med obrändt tegel, at huset mätte blifva varmt; meii som 
rägnet och luften snart kunde skämma bärt tegel-stenarna, 
sä hade de öfverklädt dem pä yttra sidan med bräder. 
Under huset hade de gemenligen källare. Spisarne hos 
de HoUändska voro altid sädane, at pä ömse sidor om 
spisen, som var bygd vid väggen, stodo inga kanter ut; 
utan det säg ut, sora hade de gjort eld mot sjelfva väg- 
gen. Där gärdarne ej lägo tätt vid Elfven, voro de ge- 
menligen anlagde pä backar. Vid gärdarna voro stora 
fält planterade med Mays. 

Dessmans-Rättor funnos mycket i denna flod. Yi 
sägo sä i dag, som de följande dagar allestäds vid strän- 
derna i sjelfva vattu-brynet fullt af deras häl, af den 
storlek, at en liten katta kunnat krypa dit in. Utan för 
de samma, och äfven i mynningen af dessa häl lag fullt 
af Musselskal, | hvars invänare de ätit. De sades fangas p ■■^09 
med fällor, satta längs vid vatten-sidan, där de vistas, 
hvari lades Mays eller Applen. 

Sassafras växte här tämmeligen mycket; men altid 
smä. Castanie-trän syntes här och där. 

Tuppspar-Hagtorn växte pä de aldratorraste ooh mag- 
raste ställen med ganska länga taggar, til et tecken, at 
den duger til at plantera til häckar pä dylika ställen och 
jordmon. 

Om aftonen togo vi värt natt-qvarter hos en bonde, 
som nyligen äterkommit efter Kriget til sin gärd. Han 
hade här ej flera hus qvar, än sin stora sädes-lada. De 
andre voro upbrände. 



164 ■ Imellän Albany och Saratoga. 



Den 24 Junii. 

Den garden vi om natfen lago uti var den sista ai 
New Yorks Gouvernement mot Canada, där hus var lämnat 
qvar, och Folk nu bodde. Längre upat var väl ännu 
Folk; nien de hade inga hus, utan bara bräd-kojor; emedan 
huseu i Krigstiden blifvit upbrände. 

E-esan fortsattes. Landet pä ömse sidor om floden 
var mäst jämt, ibland ock nagot backigt, somligstäds 
bestfd det af magra tallmoar. Ibland var det upodladt 
til aker eller äng; men dock mäst skog-växt. I Elfven 
hade vi nastan ända fran Alban}^ til mer än halfvägs til 
Saratoga ej haft annat, än forss pa forss, at med mycket 
besvär draga oss up före; men sedän blef floden til nagra 
Ängelska mii mycket djup, vatnet stilla, stränderne brä- 
djupe, fast ej särdeles höge, Elfvens bredd par byss-skatt. 
Efter middagen ändrades Elfvens gäng; ty härtils hade 
p. -^10 hon lupit fran N. til S; I men nu gick hon frän NNO til 
SSW, och ibland fran XO. til SW. 

Myrstackar voro nog sällsynte här i landet. Jag 
mins niig ej sett nagon i America, förrän vid Cohoes f ali. 
I dag sago vi nagra fa i skogarna. ^lyrorna voro aldeles 
af samma Species med vara vanliga Myror (Formica rufa). 
Stackarne voro til största delen bygde af den söndervitt- 
rade skifver-lika stenen, som här öfveralt finnes; emedan 
de ej hade annat. 

Castanie-trän växte här och där i skogarna. Mulbärs- 
trän (Moru!^ nihru) sades ock finnas här villa, fast ibland 
de sällsyntare: och här var orten, där desse växa af sig 
sjelf längst til Xorr här i America; ty Xorr om detta 
ställe äro de ej fundne. 

Palsternackor funno vi alla dagar pa ganska manga 
ställen växa villa ; men dock altid pä sadana ställen, där 
nagon plantation; det äi'. upodladt land, var. eller förr 
hade varit. Hampa växte af sig sjelf vild vid gamla 
plantationer, pa manga ställen. 

Skogs-löss voro allestäds i skogarna; et elakt pack. 



Saratoga. 165 

Thuya occidentalis begynte nu, at växa vid flodens 
stränder. Förr hade jag ej blifvit den varse. 

Trän vid stränderna och pä Elfs-backarna, där vi i 
dag foro fram, voro Alm, Björk, hvita Tallen, AI, Hundträ, 
Lind, röd Widja, Castanie-trä. Americanska Flädern och 
villa Vin-rankor viste sig endast pä sädana ställen, j där p- 211 
landet blifvit nägot upodladt, likasom desse bägge älskat 
Folks umgänge. Lind och hvita Valnöt-trädet voro bland 
de ymnigaste; Afven-bok med upblästa frö-hus da och 
'lä; men Yatten-bök och Vatten-asp (Water Poplar) hade 
aldeles tagit afsked. 

Ickornar bäde svarta och Groundsquirrel viste sig 
ofta i skogen. 

V"i mötte litet frän Saratoga 2:ne Indianer, som 
kommo hvar i sin bät, gjord af et stycke bark. Denna 
deras bark-bät bar näppeligen mera, än en enda man. 

Floden blef bredevid Saratoga äter nog grund; vatnet 
tämlig strömmande. Landet här omkring använrlt til äker 
eller äng, fast det än lag öde för Krigets skul. 

Saratoga har pä sit sätt värit en Fästning, som 
Angelmännerne upbygt af trä, til at hindra de Franska 
Indianers anfall pä de Ängelska, som här bodde, samt at 
nagorlunda vara som en förmur för Albany. Den har 
legat pä W. sidan om Hudsons flod pä Elfs-backen, och 
värit bygd pä det sätt, at de slagit ned 27.2 ä 8 famnars 
länga tjocka stäckar i marken, som pallisader, hei tätt 
bredevid hvarandra, och sälunda bygt detta Fästnings- 
verk i fyrkant, pa hvardera sidan et litet byss-skatt läng. 
Uti hörnen hafva bläckhusen värit, och innan för palli- 
saderne Soldaternas hus; altsammans af trä. Det liade 
värit i ständ och besatt med Soldater tils inuti sista 
Kriget, dä ändteligen de Ängelske sjelfve är 1747, brände 
den up; emedan de ej härdade längre, at stä ut mot 
Fransosernas och de Franska Indianers anfall; tv sa snart 
de gingo litet utan för Fästningen, lägo nagre af före- 
nämde deras fiender i försat för dem, som antingen togo 
dem til fänga, eller ock sköto ned dem. Bland flera krigs- 
puss, som här brukades, vii jag endast nämna et, det jag 



212 



166 Saratoga. 



flera resor hörde förtäljas, sä af Ängelsmän som Fransoser, 
hvilka da värit närvarande. Et partie Fransoser med 
deras Indianer stulo sig om natte-tid in i en skog af 
buskar, hvilken ej var längt frän Fästningen, och lade 
sig där 1 försät. Om morgonen gingo efter öfverläggning 
nägre fä af deras Villar, och stäldte sig, at se pa Fäst- 
ningen. Ängelsraännerne skuto pä längt hali efter dem. 
Villarne ställa sig, som de blifvit skutne, falla ned, stiga 
ater up, löpa litet, falla äter ned. Da rusade mer än 
halfparten af den i Fästningen varande besättningen efter 
dem, at taga dem til fänga, sa snart de hunnit til dem, 
springa Fransoserne med deras öfriga Yillar utur buskarna 
imellän Fästningen och Ängelsmännerna, omringade dem, 
och togo dem til fänga. De i Fästningen qvarlämnade 
Ängelsmän hunno som knappast siä igen Fästnings-porten; 
men kunde ej skjuta et skatt pä sinä fiender, emedan de 
sägo, at de sa snart kunnat träffa sinä egna, som fienden, 
hvilka nu voro blandade om hvarandra; utan de nödgades 
med grämelse se huru fienden midt för deras ögon, och 
under deras Canoner fasttogo och släpade bäi't deras kam- 
rader. Sadana streck gjorde Ängelsmännerna helt ledsne 
vid sin illa anlagde Fästning. De afbrände pallisader 
stodo ännu (jvar. Strax vid Fästningen lag uti Elfven 
en O, som torde värit beqvämare, til en Fästnings anlägg- 
ning, än det förra stället. 
p- 21'"^ Landet pä ömse sidor om floden vid Saratoga var 

jämt, och bestod af god fet jord. Skogen var mäst alle- 
städs bärthuggen. Elfs-backarne nog höga, branta, af 
mull. Längt ifran til N. sago vi bärg öfver skogen. De 
som här bodde voro alle af Holländsk Extr-action, och 
buro som et medfödt hat til de Ängelska. 

Om natten lago vi vid en liten bräd-koja, som det 
hitftyttade Folket bygt up för sig. 

Den 25 Junii. 

Säg-qvarnar hade här värit atskillige förr Kriget, 
hvaraf de haft stor nytta; emedan här är tilräckehg skog. 



Imellän Saratoga och Fort Nicolson. 167 

Bräclerna kunde om Vären, da mycket vatten var, lätte- 
ligen flottas ned til Albany, och därifrän til Ne\v York; 
men nu voro de alle upbrände. 

Eesan fortsattes om morgonen up för Elfven, och 
da vi hunnit nägot öfver en Ängelsk mii, mötte oss en 
tämmelig stark forss, hvilken sysselsatte oss en god del 
af dagen, innan vi kunde fä Canoen up för den samma. 
Strax nedan för denna forss var Elfven ganska djup, af 
det vatnet, som vid fallet hade ätit sig djupt ned. Där 
klippor lago i Elfven var gemenligen altid bredevid dem 
mj^cket djupt, til 2, 3, 4 och flere famnar; emedan vatnet 
vid stötandet mot bärget frätt sig där djupt ned i jorden. 
Ofvanför denna forss blef floden aterigen braf djup, vatnet 
stilla, vid stränderna brädjupt. Alt landet pä ömse sidor, 
ända til Fort Nicolson var beväxt med hög skog. Efter 
nagra fä Ängelska mils roende, kommo vi til en annan ( p- '-^14 
forss, som var bäde högre, längre och värre, än den näst 
förut omtalte. 

Jätte-grytor, som de hos oss kallas, och hvilka af 
mig äro beskrefne i Kongi. Vetensk. Acad. Handl. för ar 
1743 p. 122 voro helt fullt vid detta höga fallet eller 
forssen uti hällebärget, som där lag tvärt öfver floden, 
och öfver hvilket vatnet strömmade. Nu var hällebärget 
mästendels bart och torrt; emedan denna tiden pä aret 
var mmsta vatten uti Elfven. Somlige af Jättgrytorna 
voro runde: de mäste aflänga: i botten mäst pa alla lago 
antingen stenar eller sandgrus, och det ofta i myckenhet. 
Somlige voro af 6 qvarters diameter, andre voro mindre. 
Djupleken var ätskillig, jag fan n dem ända til 10 qvarter 
djupa. Jag kunde helt tydeligen finna, at de blifvit til- 
skapade af vatnets hvirflande omkring nägon sten, och 
stenens samt sandens omkring förande vid den samma. 

Vi hade tänkt gä med Canoen ända up til Fort 
Nicolson, som hade värit ganska beqvämt för oss; men 
det var ej möjeligt, at komma up för det öfra fallet, 
emedan Canoen var tung, intet vatten i floden, utan det 
strömmade bara öfver hällebärget pä et enda ställe, och 
där var det för den branta och starka strömmen skul ej 



168 Fort Nicolson. 



görligt, at draga sig up. Vi mäste därföre lämna vär 
Canoe här, och bära vara saker med oss öfver land, genom 
en ovägad skog och vild ödemark ända til Fort Anne vid 
an Woodcreek, som var en väg ungefär af 7 eller 8 
Svenska mii, hvilket ej ringa mattade oss i denna starka 
hettan. Pä somliga ställen hade vi ej annan utväg at 
p. 215 hjelpa oss öfver | djupa äar, än hiigga omkall höga trän, 
som växte pä stränderna, och. fälla dem öfver än, samt 
pä dem hjelpa oss öfver huru vi kunde. Landet, där vi 
hela denna efter middag vandrade fram, var mäst jämt, 
litan bärg och stenar, allestäds öfverväxt med hög och 
tjock skog; öfveralt lag fuUt af stora nedfallna trän; 
emedan skogen här kom ingom til nytta. Om följande 
natten lägo vi i skogen, och voro nog plägade af Mygg, 
Knott, Skogs-löss, samt sofde i stor frnktan för allahanda 
ormar. 



Den 26 Junii. 

Om morgonen bittida fortsatte vi äterigen vär resa 
genom skogen längs vid stränderna af Hudsons flod. Här 
var väl en gammal väg, som gick up til Fort Nicolson; 
men den var nu sä igenvuxen, at vi hade svärighet at 
finna den. Hallon funno vi i myckenhet pä somliga 
ställen, hvaraf en del redan voro mogne. 

Fort Nicolson var den ort pä O. sidan om Hudsons 
Elf, där i forna tider stätt en trä-fästning. Vi kommo hit 
litet förr middagen, och hvilade oss här en stiind. Ända 
til början af sista Kriget bodde Öfversten Lydius här, 
hvilket skedde mäst därföre, at han desto bättre mätte 
kunna drifva handel med de Franska Indianer; men uti 
Kriget brände de up hans hus, och togo hans Son til 
fänga. Fästningen hade här legat pä et jämt ställe; men 
var nu alt med smä skog öfverväxt. Den har blifvit 
upbygd är 1709 i Drottning Annas Krig med Fransoserna: 
fätt sit namn af den da varande käcka Angelska Gene- 
216 ralen Nicolson: var ej nägon rätt Fästning, utan me|ra 
en Magazine för Fort Anne. När är 1711 Angelska 



Imellän tort Nicolson och St. Anne. 169 

Kxpedition til sjöss mot Canada misslyckades, sä upbrändes 
ock denna af Ängelmännerna sjelfva samma är. Jordinon 
syntes vara här tämmelig god. Hudsons flod flöt strax 
här förbi. 

Nägot efter middagen fortsatte vi igen vär resa. Vi 
hade härtil fölgt O. sidan af Hudsons Elf, och vandrat 
mäst ända til N; men nu lämnade vi den samma, ändrade 
vär kosa, och stälte vär gäng mäst til ONO. eller NO. 
tvärt igenom skogen och öde-markerna, at vi mätte komma 
til öfra ändan af Elfven Woodcreek, som löper ned til 
Fort St. Frederic, och med hvilken vi da kunde gä med 
bät. Landet eller öde-marken, som vi hela denna efter 
middag gingo igenom, var mästendels jämt, nägot lägländt. 
Här och där nägon bäck, som dock nu pä de flästa ställen 
var uttorrkad. Dä och dä nägon liten backa, inga bärg, 
inga stenar, öfver alt var landet öfverväxt med stor och 
hög skog. Träden tätä, braf skugga under de samma; 
men det nöjet förminskades af den otahga myckenhet af 
Myggor, hvaraf desse skogar voro fulle. Af örter fans 
här ätskillige; men de stodo nog glest, mäst som i vara 
skogar, där boskapen gjordt dem tunna; fast nastan aldrig 
nägon boskap värit här. öfveralt var marken nog öfver- 
täckt med löf, som nedfallit sista höst. Annorstädes var 
den mycket mässlupen. Jordmon var mäst allestäds ganska 
skön, bestod af en tjock svart-mylla, som gjorde, at de 
örter här funnos, växte nog frodigt. Det t^^cktes, som 
detta kunde blifva et mycket fruktbärande land, dä det 
blefve upodladt; men här var dock största | svärighet, at P- 217 
fä se nägot rinnande vatten; hvad skulle dä icke blifva; 
när skogen blefve bärtrögd, och Solen finge utöfva ali 
sin verkan? 

Vi togo värt natt-qvarter i öde-marken vid en vattu- 
göl, pä det vi kunde hafva tilräckeligt vatten at dricka, 
som just denna tiden pä äret icke stod tilreds pä alla 
ställen här i skogen; men Myggor, Punchins eller Knott 
och Skogslöss voro vara plägare. Fruktan för allahanda 
ormar, och än mera för nägra Villa Indianei', gjorde vär 
natt-ro mindre varaktig och säker. 



170 Fort Anne. 



Puncbins kallades af Holländarne de smä Myggor 
eller Knott {Culex pidicaris, Linn. Syst. 603.) som här 
voro i ganska stor ymnoghet. De äro mycket smä, vin- 
garne grä med s varta prickar. Desse voro 10 gängor 
värre än den stora Myggen (Culex pipiens); ty de voro 
sä smä, at en näppeligen kunde se til dem, höllo sig alle- 
städs framme, voro ej rädde för lifvet, sugde sig fulla af 
blod, ocli ästadkommo pä stället de beto et svidande, som 
liade en brändt sig uti elden. 

Stora Trän hörde vi om natten f alla omkuU af sig 
sjelfva, fast i luften var det största lugn, som kunde vara, 
at ej en fjäder rördes. De gjorde om tysta natten et 
faseligt brak i skogarna. 

Den 27 Junii. 

Resan fortsattes om morgonen, ocli var landet nu 
likadant, som i gar, endast at vi ibland fingo se flere 
sma baokar. Om morgonen bittida hörde vi et vattufall 
eller vatten-brusande liel tydeligen i Hudsons flod. 
P- '^1^ Kullfallna trän, dem stormen eller deras alder kuli- 

kastat, lago fullt och allestädes i skogen; men inga ned- 
luiggne; ty liär bor intet Folk, och skogen, ehuru skön 
(Ien är, kommer ingom til nytta. Det var r-ätt svärt för 
oss at komma fram öfver dessa kullfallna trän; ty de 
hade igentäpt mäst alla ställen, och vid dem i Öolbaddet 
var ofta Skaller-ormens förnämsta tilhall. 

Kläckan 2 efter middagen kommo vi fram til Fort 
Anne, som ligger vid floden Woodcreek, hvilken dock 
här vid sin början är som en liten bäck. Här blefvo vi 
stäende hela denna och följande dagen ända til Söndags 
morgonen, at göra oss en ny bät af bark; emedan vi icke 
pä annat sätt kunde komma utför än til Fort 8t. Frederick 
Vi kommo ock fram i lagom tid; emedan den ena af 
karlarna, som fölgde oss ocli var var vägvisare, blef om 
morgonen sjuk, at han ej härdat ut at vandra längre och 
bära sinä bördor. Hade han blifvit än mera sjuk, hade 
vi mäst hgga stilla; men när maten blifvit ali, hade det 



Fort Anne. 171 

blifvit en liärd ting för oss uti en viii ödemark, där det 
ej var görligt under 3 a 4 dagars tid komma dit, där 
nägot Folk bodde; men vär ly eka var, at vi nu liunno 
f ram, sä at den sjuka karien fick h vii a, ooh kom sig sedän 
före igen. 

Möss af det ordinaire slaget fans nog vid Fort Anne. 
Desse torde liärstamma af dem, som kunnat blifvit hit- 
förde, och fölgt med Soldaterna, i deras Proviant, den 
tid denne Fästning var i stand. 

Äppel- och Plommon-trän, som tvifvelsutan blifvit 
liit planterade den tid Fästningen var i välmagt, stodo 
ännu här qvar, 

Den 28 Junii. 

Americanska Almen (Ulmus Americcma) växte i 
myckenliet liär i skogarna. De räknade 2:ne slag däraf: 
det ena kallades hvita Almen; emedan trädet inuti var 
hvitt, och af den samma fans större ymnogliet, än af den 
andra, som bar namn af röda Almen; emedan trädet stötte 
pä rödt. Utaf den livitas bark gjorde de gemenligen här 
de vanhga bark-bätar; emedan den var segare, än af nägot 
annat trä. Med barken af Hickery, den de brukade här 
i stället för bast, sömmade de ihop Alm-barken til bäten^ 
och med barken af den röda Almen gjorde de baten tät 
1 ändarna; ty de bultade barken imellän par stenar, eller 
i brist däraf, med par trä-klumpai-. 

Bark-bätens förfärdigande sysselsatte oss halfva dagen 
1 gar, och hela denna dagen. At göra en sadan bät, up- 
sökes en tjock, hög, och sä mycket görligt är, qvistlös 
hvit xllm med jämn och slät bark, hvilken omkull-hugges 
och varsamt fälles, at barken vid fallet ej mä taga nagon 
skada antingen mot andra trän eller mot marken. (Som- 
lige, til at undvika barkens skadande vid trädets fallande, 
hugga ej trädet omkuU, utan klifva up i det, och där rista 
up, samt flä barken af: sä gjorde vara Skepps-byggmäs- 
tare denna gängen.) Med en hvass knif upristas barken 
pä en sida längs efter trädet i linea recta, til den längd 



2 IV) 



172 Fort Anne. 

en vii hafva bäten. Vid hvardera ändan af denna ristade 
linea afskäres barken rundt omkring stammen, at den sa 
mycket lättare mä lossna. Barken affläs ganska varsamt, 
och ses för ali ting efter, at den ej fär nägot hai, eller 

p. 220 pä nägot ställe rispas sönder. | Detta barkens aftagande 
sker lätt vid safve-tiden, och pä de andra tider om äret 
baddas trädet mot eld, at vinna samma ändamäl. Den 
lösflädda barken bredes ut pä marken pä et jämt ställe, 
dä den inra sidan vändes ned mot marken; men den yttre 
och skräfhge up. At fä honom at ligga desto jämnare, 
lägges klabbar eller stenar sakta midt efter honom, at 
trycka honom ned. Därpä böjes barkens sidor varsamt 
upät, at formera bäts suden. Käppar slas ungefär en eller 
par alnar frän hvarandra i jorden, i den krokota linea 
suderna skola gä rundt omkring de upvikta sidor, at stöda 
och uppehälla den til sud ämnade barken. Sidorna böjas 
vidare efter den skapnad bäten skal hafva, och käpparna 
flyttas därefter antingen mera in eller ut. Til vränger 
tages tjocka ([vistar af Hickery, som är et segt och ganska 
böjeligt trä. Desse täljas til tvärfingers eller tums tunna 
och f Iata spjälor, som sedän böjas i den skapnad vrän- 
gerna, efter det bredare eller smalare ställe de intaga i 
bäten, fordra, och läggas sä bögda tvärts öfver bäten ned 
pä barken eller dess botten, tämmeligen tätt, ungefär en 
spann eller half aln frän hvarandra. öfversta brädden 
af hvar sud göres af 2:ne smala och med bäten lika länga 
stänger-, livilka läggas med sidorna mot hvarandra. va- 
randes flata pä den sidan med hvilken de tilhopa fogas. 
Imellän desse stänger trädes öfversta brädden af barken 
pä suden, hvilken fastsömas vid och imellän dessa stänger 
med tägor af bast, Musträds bark, eller nägon annan seg 
bark eller rötter. Dock innan denna fastsömningen sker. 
trädes ändarne af vrängerna äfven imellän dessa stänger, 

]>. 221 dä sä passas, at vrängerne komma at stä nägor|lunda lika 
längt ifrän hvarandra: och när det alt är skedt, sömas 
det alt väl tilhopa. Stängerne, som sä omfatta suden, 
böjas efter den krökning eller direction suden har, och 
stöta bägge sudernas stänger vid hvardera stammen med 



Fort Anne. IT:? 



ändarna tilhopa, hvaräst de med hvarandra med tägor 
starkt sammanfästas. At bäten ej mä fä vidga sig ut 
uptil, göres 3 eller 4 tvärband öfver den frän öfversta 
brädden af den ena suden til den andra, hvilka tvärband 
ställas vid pass 6 eller 8 qvarter ifi'än hvarandra. Desse 
tvärband bestä gemenligen af Hickery, hvilken är, som 
sades, mycket seg ooh lätt bögd: de trädas med ändarna, 
som äro tämmeligen länga tätt under sud-stängerna genom 
barken ut, böjas sä up öfver samma stänger ocli sä in pä 
sig sjelfva eller den delen af dem, som är inom suderna, 
med den de med tägor starkt ombindas. Som barken 
vid bägge stammarna ej kan fogas sä tätt tilhopa, at ju 
vatten kan tränga sig därigenom in, sä stoppas det igen 
med den sönderbultade barken af den röda Almen, hvilken 
sa bultad ser ut som dref. Uppä vrängerna i botten pä 
bäten lägges andra bark-stj^cken, pä dem en kan gä, 
annars kunde en lätt stöta med foten, eller eljest, nägot 
häl eller rämna pä den tunna och svaga barken, bät-botten 
bestär af. Til ännu m.era säkerhet söker en gärna at fa 
et eller par tunna bräder, at lägga pä bät-botten, pä 
hvilken man sä mycket tryggare kan stiga och gä. Den 
sidan af barken, som värit inät trädet, blir nu yttra sida 
pä bäten; emedan den är slät och hai, och lättare löper 
genom vatnet. Det gär ej altid sä fort med detta Skepps- 
byggeri; ty ibland sker, at dä en flätt barken af en Alm. 
och börjar nogare besigtiga | den, finnes, at den antingen !>• 222 
har elaka häl eller rämnor pä sig, eller är pä nägot ställe 
sä tunn och bräckelig, at en ej vii förtro sit lif pä honom ; 
och dä mäste en annan Alm upsökas, hvarvid ibland väl 
händer, at en fär afskala flera Almar, innan sadan bark 
fäs, som kan duga. Och si! detta är kärteligen beskrif- 
ningen pä detta fartyg. Den vi nu förfärdigade, var sä 
Stor, at han bar 4 karlar, jämte värt Bagage, som ock 
kunde utgöra litet mera än en karls tyngd. 

Under roendet uti äar. floder och sjöar med en 
sadan bark-bät bör en bruka ali möjlig försigtighet; ty 
som bäde äar, Elfver och äfven sjöar of ta äro fulle med 
nedfallna trän, hvilka merendels hgga fördolde under 



174 Fort Anne. 

vatnet; sä kan en lätteligen med bäten stöta mot en 
livass qvist eller päle däraf; och där en da rodde med 
force, kunde en sadan rifva halfva botten bärt, som kunde 
vara en farlig sak där det vore mycket djupt, i synnerhet, 
som en sadan qvist eller päle tillika liölle bäten fast. 

När man vii stiga in i et sädant bräckligt fartyg, 
bör det ske ganska varsamt, samt at man för större 
säkerhet skul förut drager skorna af sig; ty om man har 
skorna pä sig, och än mera, om man gjorde et hastigt 
spräng in i bäten, kunde man snart med det hvassa af 
sko-klackarna köra fötterna tvärt igenom botten af far- 
tyget, hvilket ej altid kunde vara sä helsosamt, i syn- 
nerhet om fartyget stode vid nägon klippa, vid hvilken 
det vore brädjupt, hvilka ställen i dessa floder och sjöar 
ej äro sä sällsynte. 
p. 'i2:i Myggor fCulex pipiens) hade vi i America ej sett pä 

nagot ställe, sä mycket, som här. De voro som de värit 
urgräfne, sä snäle, sä at vi förleden natt ej kunde fä 
nägon ro för dem. Vi gjorde eldar rundt omkring stället, 
där vi lägo, at utestänga dem; men alt fäfängt. 

Skogslöss (Acari Americcmi) fans pa detta stället uti 
ganska stor myckenhet: och mera, än vi sett förut hela 
resan. Kn människa hinte knapt sätta sig ned pä marken, 
förr än hela tro[)pen af dessa kommo vanch'ande up efter 
kläderna. Vi hade här ej mindre besvär förleden natt, 
och hela den karta tiden vi här vistades, af dem, än af 
de förra. Desse voro ganska eläke med sitt bett, och 
därutinnan farlige, at om de sluppo in i öronen, beto de 
sig där fast, och voro sväre, at fa därifrän. Man har haft 
exempel pä dem, hvars öron svullnat nastan til storlek, 
som en knytnäfva, af det desse setat och bitit däri. Mera 
om dem kan läsas i den beskrifning, jag mgifvit til Kongi. 
Svenska Vetenskaps Academien, och finnes införd i dess 
Handlingar för är 1754 pag. 19, och följande. 

Wipperiwill hördes ropa ifrän alla kanter, mäst hela 
natten. Eld-flugor flögo ock om natten i ^annoghet i 
buskarna och i skogen. 

Fort Anne, där vi nu slagit värt läger, är sä kallad 



Fort Anne. 



175 



efter Drottning Anna i Ängland, nti hvilkens tid detta 
värit, som et Försvars-verk mot de Franska. Grund-rit- 
ning häraf ses af efterföljande Figur. Det ligger pä V- 
sidan om Woodcreek, som här är bara som en bäck af | p- 224 
en famns bredd, och denna tiden pä äret sä grund, at 
man kunde vada öfver, hvar man velat. Hela detta Fäst- 
nings-verk har värit bygt pä samma sätt, som Saratoga 



(vO 



j? 



JYP 



hntnn 



o. 



An Woodcreek. 



oeh Fort Nicolson; nämligen, at man slagit ned i jorden 
tätt vid hvarandra i linierne, som ofvanstäende grund- 
ritning ntvisar, tjocka stolpar eller pallisader af par fam- 
nars längd, samt hväste pä ändan. Inom dem har Sol- 
daternas hus värit, och i hörnen bläckhus; däri Officerarne 
bodt, alt har värit af trä, endast gjordt, at försvara sig 
mot et ströfvande partie. Det har legat pä en liten backe, 
som I sluttar litet mot bäcken Woodereck. Landet här- P- 225 
omkring är dels jämt, dels backigt, dels morasigt; men 
alt af bara jord, sä at här ej finnes en enda sten, om 



176 Fort Anne. 

en ock ville betala den. Detta Fort Anne blef anlagt i 
Drottning Annas tid, är 1709 af Ängelska Generalen 
Nicholson; men i slutet af hännes krig mot Frankriket 
har det haft samma öde, som Saratoga och Fort Nicholson 
undergätt, nämligen, at det blifvit är 1711 med f Iit up- 
brändt af Ängelsmännerna sjelfva. Saken var den: är 
1711 beslöto de Ängelske, at til lands och vatten angripa 
Canada pa en gäng; en stark Ängelsk flotta gick up för 
Lauren tii flod at belägra Quebec, och Generalen Nicholson, 
som starkast drifvit pä den saken, gick med en talrik 
Armee landvägen hit up, at frän denna sidan anfalla 
Monti-eal pä en och samma tid; men en stor del af Än- 
gelska flottan hade den olyckan, at Iida skeppsbrott i 
Laurentii flod, och därföre blef nödsakad at vända tilbaka. 
Vid aterkomsten til Nya Angeland sändes strax kunskap 
härom til Gener. Nicholson, jämte det räd, at draga sig 
tilbaka igen. Capitain Buttleh, hvilken under mitt vis- 
tande i America var Commendant pä Mohaks fästning, 
berättade, at han är 1711 var med här vid Fort Anne, 
och at General Nicholson som bäst hallit pä at här vid 
Fort Anne läta utskjuta batarna i Woodcreek, när bud 
kom, at Ängelske flottan föroljckats. Generalen Nicholson 
har blifvit häröfver sa förifrad, at han först böd til, at 
rifva sin svarta Peruque i stycken; men dä Peruijuen var 
för stark, at han ej kom til rätta därmed, kastade han 
honom pä raarken, och trampade pä honom, ropade: skäl- 
{>■ 226 meri, | skälmeri: förräderi, förräderi: och därpä Iät han 
bränna up Fästningen, och vände tilbaka. Ändarne af 
de upbrända Pallisader syntes ännu i jorden. Jag frägade 
minä följeslagare: hvi de Ängelske först hade haft sä stor 
omkostnad, at upsätta sädant Fästnings-verk, och sedän 
med sä litet betänkande brändt det up? De svarade uti 
sin enfaldighet, at det endast skedde til den ändan, at 
man en annan gäng mätte ännu fä tilfälle, at skinna til 
sig Kronans penningar; ty när et sädant nytt verk skal 
upsättas, föreslär Regeringen en stor summa penningar 
därtil: nägre visse fä dem om händer, som sticka, tör 
hända, mästa delen däraf i sin egen pung, och bygga 



Fort Anne. 177 



endast et bräckligt och uselt försvars-verk. De sade, at 
i sista kriget voro ätskillige af de rikaste i Albany, som 
hade utfattiga slägtingar, dem de ville hjelpa up; lagade 
därföre, at de samme fingo antingen den sysslan, at för- 
skaffa krigsfolket bröd, eller nägot annat, hvarigenom de 
riktade sig sä, at de, som förut voro ganska fattige, sitta 
nu i x4.1bany bland de rikesta. 

Hettan var i dag ganska stark, enkannerligen efter 
middagen, da det blef helt lungt. Vi hade värt tilhäll 
just där Fort Anne stätt, som var en liten bar fläck; men 
rundt omkring öfveralt med skog beväxt. Solen hade 
därföre här mycket godt tilfälle, at upvärma luften och 
badda pä. Det blef ock efter middagen sä varmt, som 
hade jag setat pä en badstugu-lafve. Jag har aldrig 
kändt dess like. Det började blifva svärt at andas. Det 
tycktes, som jag ej kunde fä väder eller luft nog, at 
draga in i lungorna. När jag | gick ned i dälder, och i p. 22'; 
synnerhet strax ned vid vattnet uti Woodcreek, tyckte 
jag, at det blef litet bättre; ty up pä de högländta ställen 
i skuggan var mäst lika varmt och qväfjande, som i Sol- 
baddet. Jag böd til, at fläckta väder til mig med hatten; 
men det blef nastan mera qväfjande. Jag fann den största 
lindring dä jag gick ned til bäcken, och frän nägot skugge- 
rikt ställe i den samma stänkte vattnet ofta up i luften 
f ram för mig. Minä kamrater vanmägtades ock mycket; 
dock funno de vid andedrägten ej aldeies den svärighet 
som jag. Mot aftonen blef det litet svalare. 

Den 29 Junii. 

Sedän vi ändteligen efter mycket besvär och arbete 
fätt värt fartyg färdigt, fortsatte vi nu om Söndags mor- 
gonen vär E,esa. Vär matsäck gjorde starka päminnelser 
därom, at vi skulle skynda oss; ty som vi mäste genom 
dessa ödemarker härtils bära alt pä ryggen; sä kunde vi 
ej föra mycket mat med oss i anseende därtil, at vi hade 
ätskilliga andra nödiga saker at dragas med. Icke desto 
mindre gjorde vi mäst alle tämeligen goda mäl. Som det 

12 



178 Fort Anne. 

nu uti an var ganska litet vatten, samt trän här ooh clär 
nedfallne uti och öfver den samma, som hindrade bätens 
fart; sä Iät jag karlarne med barkbäten arbeta sig ned 
för an, och gick sjelf tillika med Jungström til fots pä 
stranden där bredevid. Landet pä ömse sidor om an var 
helt lägländt, at det om Höst och Yär lärer stä under 
vatten, beväxt med ätskiUiga slags trän, hvilka dock stodo 
nog glest, samt fullt med gräs därimellan. Träden gäfvo 
)>. 228 en skugga, | som denna heta tiden pä äret var ganska 
nödig och behagehg, om ej den myckenhet af Myggor 
däri fans, tämehgen förminskat värt nöje. Jordmon var 
ganska fet. 

Bäfverdammarne hindrade oss mycket längre ned i 
an. Bäfrarne hade dragit ihop allahanda qvistar, gjort 
af dem sinä dammar tvärt öfver an, stoppat gyttja och 
ler imelJan, at vattnet därmedelst blef updämt. De hade 
bitit qvistarna sä nätt af, at det säg ut just som hade de 
värit med en yxa afhuggne. Gräset däromkring var af 
dem nedtrampadt. Vi hade nu i början den ena Bäfver- 
dammen efter den andra, som mycket hindrade vär Resa; 
emedan vi ej shippo fram med bäten, innan vi gjort öp- 
ning i dammen. Vid och omkring dammarna hade Bäf- 
i-arne gjort stora vägar i gräset. Tvifvels utan hade de 
där dragit fram sinä trän. 

Vi stego sedän i bäten, da an blef htet renare, och 
fortsatte vär Resa ned efter den samma, hvilken ännu 
allestäds var helt smal, til 2, 8 eller 4 famnars bredd. Ja, 
ibiand var dess bredd ej öfver en famn. Pä de flästa 
ställen var den nog grund, at vär bät näppeligen kunde 
flyta fram. Somligstäds voro dock djupa gölar, at vi med 
famns länga stakar ej kunde nä botten. Vattnet rann 
somligstäds nog fort, annorstäds mycket längsamt. Si- 
dorne voro i början läge; men sedän nog höge och brante. 
Här och där stötte nägon klippa ut. Vi märkte altid, at 
där nägon klippa var vid än, var hon där ganska djup. 
Bärgen eller klipporne bestodo här af en grä quartz, med 
[). 229 grä Kalksten inblandad, och lägo | merendels per strata. 
Vattnet i än var ganska klart. Här och där gingo smä 



Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 179 



trampade vägar frän an up at landet, som sades vara 
gjorde dels af Bäfrar, dels af andra djur, som komma dit 
ned at dricka. När vi färdats ungefär en half Svensk 
mii, kommo vi til et ställe, där eld ännu lag och brann, 
ocli där vi af det nedtrampade gräset kunde finna, at 
folk förleden natt legat. Vi kande da ingen ting mindre 
tro, än at döden den natten värit oss sä närä, som vi i 
dag fingo veta. Här och där lägo ännu uti F^lfven fullt 
med nedfallna trän, som nog hindrade oss, utom ätskilliga 
Bäfverdammar. 

Mot aftonen räkade vi 6 Fransoser, nämligen en 
Sergeant och 5 gemena, hvilka voro sände af Commen- 
danten i Fort St. Fredric, at beledsaga 3 Ängelsmän til 
Saratoga, samt at i ali händelse försvara dem för 6 stycken 
Franska Indianer, hviJka voro utgängne, at söka hämna 
sig pä de Ängelska för det, at en af dessa Indianers 
broder i sista kriget blifvit af de Ängelska ihjälskuten, 
just da han skulle anfalla dem. Friden var väl redan 
sluten; men som den ej var ännn utropad i Canada, tyckte 
desse Indianer, at de med alt fog kunde göra detta. De 
stulo sig därföre, tvärt emot Gouverneurens befallning i 
Montreal, bärt, och togo vägen til de Ängelska Colonier-. 
Vi rönte, i anseende til dessa efter blod törstande Bar- 
barer, den goda GUDens synnerliga värd om oss. Vi sägo 
hela denna dagen, at gräset vid sidan af än var nedtram- 
padt, samt at folk nyligen gätt där f ram; men vi märkte 
ingen fara; emedan vi trodde at alt var fridsamt. Vi 
fin|go sedän veta, at desse Indianer, som trampat ned p. 280 
gräset, hade förleden natt haft sit hviloställe, där vi nu 
om morgonen funno bränderna ännu brinna: at den ordi- 
naire vägen de bordt taga, hade värit just förbi Fort 
Anne, där vi lägo; men at de, til at göra vägen kärtare, 
tagit af mera til Öster genora en ovägad mark. Hade 
desse gätt den eljest altid vanliga vägen genom Fort 
Anne, sä hade de ofelbart rakat pä oss, och som de da 
tagit oss alla för Ängelsmän, efter hvilkas blod de tör- 
stade, sä hade de lätteligen kunnat stjäla sig pä oss, och 
skjuta oss allesammans ned, och sälunda siippa det besvär, 



180 Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 



at gä längre til at söka hämd. Vi blefvo tämmeligen 
rörde, när vi af dessa Fransoser fingo veta, huru närä vi 
alle i dag varit döden. Här blefvo vi nu qvar öfver 
natten, och eliuru Fransoserne trägit radde mig, at ej 
väga mig allena med minä Ängelsmän längre fram, utau 
göra dem följe til första Ängelska nybygge, och sedän 
tilbaka til Fort St. Fredric, beslöt jag dock, at under 



HERrans vidare beskydd fortsätta min resa den följande 
dagen. 

Villa Dufvor, dem jag förut omtalt p. 39, och hvilka 
ibland om Vintrarna komma i sa obeskrifvelig myckenhet 
ned til de södra Ängelska Colomer, utan at mästa delen 
af invänarena där veta hvadan de komma, syntes i dag 
i otroligt Stora hopar flyga i dessa villa ödemarker. Här 
hade de i träden sinä bon, och höllo et susande och 
hvinande mäst hela natten, där de suto i träden. Fran- 
soserne sköto en hop af dem, och medelade oss äfven 
nägra. När vi öpnade dem, funno vi frön af Alm i myc- 
p. 2:31 kenhet uti deras | kräfva. Vi se här den allvisa Skaparens 
försorg: den rödblommiga Lönnen, som här ymnogt växte 
fick sinä fVön mogna uti Maji Mänad, som dä i ganska 
stor myckenhet nedfalla. Desse tjena til föda och uppe- 
hälle vid samnia tid för berörde foglar. Där-pa mogna frön 
af Almen, som dä blir deras mat til dess andra frön blifva 
tjenlige til deras spis. Deras kött är det välsmakeligaste 
som kan gifvas af fogelkött. 

Träden hördes braka och falla omkuU mäst hvar 
afton och hvar natt, dä vi lägo här i villa skogen, fast 
det ofta var det alralugnaste väder, sä at ej en fjäder 
kunde röras. Hvad orsaken härtil kan vara, vet jag ej. 
Mon daggen eller annat om natten gör jorden mera lös 
omkring trärötterna, eller af nägon händelse faller för 
mycket pa qvistarna at den ena sidan pä trädet? Mon 
näst förr omtalte villa Dufvor om natten sä lastat sig pä 
nägot trä, at det däraf stulpit omkull? eller mon trädet 
tid efter annan börjar mer och mer luta och vika frän sit 
centrum gravitatis, at tyngden dä blir större för rötterna, 
at bära eller halla mot, samt at det just denna timan och 



Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 181 



stunden, da det om lugnaste natten faller omkull, kömmit 
til den punct, at det ej mer kan stä emot, utan mäste 
falla omkull? Da det bläser, hälles det för vara ganska 
farligt at ligga, eller gä och vistas i dessa skogar, för 
den myckenhet af trän, som där falla ned, ocli vid fal- 
landet lätteligen kunna siä en ihjäl. Fast det ock är 
lungt, är en ändock i fara, där mj^cket stora och gamla 
trän stä. De taite pä flera ställen i America om, at stor- 
mar eller faseligen starke väderilningar ibland ga endast 
pa en | liten trakt af skogen, och där rifva omkull träden, p. 232 
hvilket vi pä denna skog fingo se vara sant; ty vi funno 
ställen, där mäst alla trän voro omkull bläste, de där alle 
]ägo för et väderstrek. 

The, som i m3"ckenhet föres til oss frän China, älskas 
högt af en del, ratas äter af andra. Jag tror vi mädde 
lika väl, och vär pung mycket bättre, om vi vore förutan 
bäde Caffe och The; dock bör jag vara opartisk, och til 
dess beröm säja, at om The är nyttigt, sä är det visst pä 
sädana resor om Sommaren genom stora ödemarker, där 
en ej kan föra Yin eller annat dricka med sig, och där 
vattnet mäst pä alla ställen är odugligt, fullt med Insecter, 
eller ganska elakt. Dä är godt, at fä koka up det, lägga 
The däruti, och sä dricka det. Jag kan ej säja, huru 
ganska väl det dä smakar. Det upfriskar en matt resande 
mer, än nägon skal kunna sig föreställa. Detta har bäde 
jag flera gängor, och mänge andre med mig, här i America 
uti ödemarkerna förfarit: man finner pä sädana resor, at 
The är nastan sä nödigt och oumbärligt som sjelfva maten. 

Den 30 Junii. 

Om morgonen lemnade vi vär barkbät at Fransoserna, 
at betjäna sig af til deras matvarors framförande; emedan 
vi ej kunde komma vidare fort med honom för de mänga 
trän, som Fransoserne i sista kriget med flit fält ned i 
Woodcreek, at hindra Ängelsmännernas infall i Canada. 
Vi fingo nu däremot lof af Fransoserna at taga en af 
deras näfverbätar, den de lämnat ungefär en Svensk mii 



182 Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 

p. 233 frän det stället vi liaft värt nattqvar| ter. Vi fortsatte 
säluncla vär resa i början til fots vid sidorna af an. Landet 
var jämt, dälder här och där, alt öfverväxt med stor och 
hög löfskog, hvaraf Bök, Alm, Araericanska Linden och 
Säcker-Lönnen gjorde det mästa och snart sagt det en- 
daste. Träden stodo glest: landet därunder var fett. 

Efter ungefär en Svensk mils gäng kommo vi til det 
stället, där Fransoserne lämnat sinä näfverbatar, af hvilka 
vi efter deras lofven nu togo den ena, med hvilken vi da 
fortsatte vär resa utföre an, som nu blef ungefär 8 a 9 
famnai' bred. Landet var pä ömse sidor jämt, ej särdeJes 
högiändt. Da och da sägo vi nägot bärg, hvars stenart 
bestod af en grä Quartz, hopblandad med smä fina gryn 
af en gra Spat. Dessutom voro däri svarta ränder, sa 
fina, at jag ej kunde se om de bestodo af skimmer, eller 
af hvad stenslag. Bärgen lägo ofta i strata, den ena 
hallen pa den andra. Perpendiculaire tjockleken af häl- 
larna vai- 1 qvarter. Strata gingo fran N. til S; men lago 
ej horizontelt, utan nagot lägre at N. och högre at S. 
Längre f ram voro stundom vid sidan af fioden höga och 
branta bärg, til en del med skog beväxte. Annor-städs 
bestodo strändei'na af gung-dy, och liknade nog sidorna 
vid vara träsk, som halla pä at uplandas. Lär landet 
var lägt och jämt fants ej den minsta sten, hvarken pa 
fasta landet, eller vid sti-änderna. Landet pa ömse sidor 
om fioden, där bärg ej voro, var med hög löfskog beväxt, 
af Alm, Americansk Lind, Sacker-Lönn, Bök, Hickery, 
och ibland nägon Vattenbok, samt hvitt Valnöt-trä. 

Et gammalt Fästningsverk af upresta stenar var pa 
et ställe at vänstra handen; men om det blifvit upsatt ai' 
Villar eller P^uropeer, visste mgen. 

Vi hade nu rest hela eftei-middagen mycket ifrigt, 
i tanka, at ju förr dess hällre hinna f ram. Vi hade ock 
mäst alle den tankan, at vi vore pä rätta vägen; men vi 
vore bedragne; ty in mot aftonen började vi märkä, at 
gräset i vattnet bögdes mot oss, til et tecken, at ström- 
men ock gick mot oss, där han dock bordt vara med oss, 
om vi rodt rätl. Vidare märkte vi af stora tvärt öfver 



231 



Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 188 



floclen liggande trän, at intet folk nyligen gätt där f ram, 
där dock vid stranden bordt synas f jät efter de Fransoser 
vi mötte, som nödvändigt hade mäst där gä pä stranden, 
at f a näfverbäten f ram. At förtiga, det vi pä slutet tyde- 
ligen säge, at träbitar och annat, kom sakta flytande emot 
oss, hvilket öfvertygade oss, at strömmen bar emot och 
ej med oss. Vi funno omsider helt klart, at vi rodt galit, 
och det väl ända til 12 Ängelska mii, om ej mera; hvar- 
före vi med harm nödgades vända om, och ro längt in 
pä natten. Vi trodde ibland i vär fruktan, at det var 
som afgjordt, at de Villar, som gätt ut, at siä ihjäl de 
Ängelska, nu sknlle träffa oss. Med alt värt roende hunno 
vi dock denna dagen ej halfvägs tilbaka til det stället, 
där vi börjat ro vilse. 

En ganska angenäm lukt kom ibland nu mot aftonen 
trän stranden; men vi kunde ej märkä, af hvad blommor, 
ej eller hade vi tid, at ransaka därefter; dock som Aschpias 
syriaca och A\pocynuyn f oi. androscem. växte där i myc- p 230 
kenhet, och nu stod som bäst i blomma, lärer det för- 
modeligen värit nägon af dem. 

Dessmans-Rättorne gofvo ock om aftonen ifrän sig 
en stark lukt. De hade sinä hai pä mänga ställen i elfs- 
brädden vid vattubrynet. 

Vi lägo om natten pä en holma, där vi fmgo ingen 
ro för den oändeliga myckenhet af Mygg, som här fants. 
V^i tordes ej göra up nägon eld, at fördrifva dem; emedan 
vi voro nog rädde, at Indianerne skulle därigenom fa 
veta, hvar vi vore, och dä stjäla sig pa oss, och siä oss 
ihjäl. Det som ökade vär oro i denna ödemarken, var. 
at vi om natten hörde Villarnas hundar skälla här och 
där i skogen, fast längt ifrän oss. 

Den 1 Julii. 

Om morgonen i dagningen voro vi uppe, och fingo 
ro en god stund, innan vi hunno til det stället, där vi 1 
gär togo af frän rätta leden. Landet, där vi i dag foro 
fram, var det magraste och obehagligaste, som nagon kan 



184 Imellän Fort Anne och Fort St. Fredric. 

se; ej annat än det ena faseligen höga bärget efter det 
andra, öfverväxte med skog, brante och ohyggelige pä 
sidorna, ja sä, at vi hade mycken svarighet, at fä nagot 
sädant ställe, där vi kunde komma til lands med baten, 
at koka vär mat. Pä ömse sidor om floden stod landet, 
som var jämt, pä mer än mänga ställen under vatten, 
och säg ut, som sidorne vid träsk hos oss, som halla pä 
at uplandas, hvarföre ock hela den trakten til flera mii 
af Höllän darne i Albany kallas De verdronhene kuiden. 
p. 236 Ätskillige af Bärgsryggarna lupo fran | SSW. til NNO. 
Stränderne vid sidorna, där bärgen stötte til floden, voro 
tvärdjiipe, fulle med smä och större stenar. Klfvens 
sträcknmg var pä flera mii fran S. til N. 

Vi hade hela dagen en stark motvind fran N. sä at 
vi med största svärighet kunde draga oss fram. En och 
hvar af oss rodde sä mycket han nägonsin orkade: emedan 
maten började tryta sa starkt för oss, at det lilla förrad 
vi hade däraf qvar blef helt och hallit alt, dä vi äto vär 
morgonvard. Elfven var i dag nog bred, ofta til en 
Angels k mii, om ej mera, äter smalnade hon af, och sa 
skiftevis; dock var hon mäst mycket bred, och pa ömse 
sidor omgifven af faseligen höga bärg. 

Om aftonen kläckan 6 hunno vi ändteligen til en 
udde, belägen 2 Svenska mii frän Fort 8t. Fredric. Bak 
om denna udde förvandlade Elfven sig til en tämligen 
Stor Fjärd; och som det ännu blaste en tämligen stark 
N. storm, stamm emot oss, sä var det ogörligt, at med 
utrnattade krafter kunna i dag tränga sig längre. Vi 
nödgades därföre taga här värt nattqvarter, oaktadt alla 
de kraftiga päminnelser, som en hungrig mage kunde göra. 

Det var en synnei-lig GUDs godhet för oss, at vi 
pä denna resa just kommo at raka de förr omtalte Fran- 
soser, och fingo af dem tilständ, at taga den ena af deras 
näfverbätar, at hjelpa oss fram med. Det sker säilän en 
gäiig pä 3 är, at Fransoserne taga denna vägen, dä de 
skola färdas til Albany; utan de ställa gemenligen sin 
kosa öfver Sjön St. Sacrement, där vägen är bäde när- 
p. 237 ma|re och mängfalt bättre; därföre undrade alle. hvad 



Fort St. Frederic. 185 



dem kömmit nu i hogen, som ntvaldt denna besvärliga 
vägen. Hade vi ej fätt deras stora och starkt gjorda 
näfverbät, utan mäst betjena oss af den barkbäten vi 
gjort, sa hade efter människligt utseende det kunnat se 
nog äfventyrligt nt för oss: Ty at i minsta blast gifva 
sig ut pä sä Stor sjö med sä eländigt fartyg, hade varit 
yttersta vägspeL Skulle vi äter hafva afbidat lungt väder, 
hade vi kunnat svälta til döds; ty som vi vore utan alt 
skjut-gevär, och dessutom i dessa villa öde-marker finnes 
ganska fä djur, dem man varit i ständ at fä fast, sä hade 
vi til värt uppehälle endast kunnat taga vär tilflygt til 
Grodor och Ormar, af hvilka, i synnerhet de senare, gafs 
et ymnigt förräd i dessa ödemarker. Jag kan aldrig än 
tanka pa denna resa, at jag icke tillika med största vörd- 
nad erkänner den nädiga Gudens synnerhga omsorg och 
styrelse. 

Den 2 Julii. 

Om morgonen helt bittida begofvo vi oss äterigen 
pä resan; emedan det dä var mänsken och lungt, och vi 
fruktade, at det torde längre in pä dagen börja bläsa 
emot oss. En och hvar af oss rodde därföre sä mycket 
han orkade, och kommo vi klockan 8 förr middagen lyck- 
ligen fram til Fort St. Fredric, som af Ängelsmännerna 
kallas Crownpoint, hvarest vi med ali ynnest blefvo emot- 
tagne af Commendanten, Mons. Luisignan; Bemälte Herre 
var nu en man om 50 är, genom god, väl studerad, hade 
rest mycket här i landet, och ägde altsä noga kunskap i 
ätskilligt hvad dess tilständ beträffade. 

En stark torrka sades hafva varit hela denna Sora- ]>. 238 
maren pä denna orten, sä at de ej fätt rägn sedän Vären 
näst förut. Af den häftiga hettan tvingades växterna 
mycket. Pä alla torra backar var gräset och en stor hop 
övtev aldeles bärttärkade. Smä trän, som stodo vid hälle- 
bärg, dem Solen gjorde mycket heta, hade bärtvissnade 
löf. Pä äkrarna stod Säden ganska eländig. Hvetet hade 
ej ännu kömmit i ax, och ärterna icke uti blomma: mäst 



186 Fort St. Frederic. 

allestäds fans i jorclen sä stora och djupa rämnor, at da 
man ibland räkade smä orraar, kröpo de ned i dem, och 
gömde sig därunder, at ingen kunde fä dem igen. 

Furuskogar bäde af den hvita, svarta och röda furun, 
sades finnas ganska stora här i landet; men ännu hade 
de värit större i forna tider. En af de förnämsta or- 
sakerna til deras aftagande berättades vara de mänga 
skogs-eldar, som ärligen här ske, i synnerhet af Villarna. 
hvilka hvarest de färdas pä jagt, ofta göra stora eldar. 
som i stark tärka ränna öfver skogen; och äro desse som 
ruinerat och ännu ärligen rainera sä mycket Furuskogarna. 

Natural Historiens upodlande voro de nu här i landet 
ganska mone om, och lärer fä orter i verlden finnas, där 
man til samma nyttiga saks befordrande fogat sä vackra 
anstaltei-, som här. Men sä var det ock nastan en enda 
Person, som man förnämligast liade at tilskrifva det, och 
kan liäraf ses, hvad glants ocli tilväxt nyttiga vetenskaper 
fa, när de npperste män och Herrar i et land fatta smak 
och kärlek för dem. Commendeui-en pa Fästningen viste 
I». 23U mig i dag en lang skrift, hvilken | honom blifvit tdskickad 
af dä varande General-Gouverneuren öfver Canada, Marqiiis 
La Ctalissoniere, hvilken nagra är därefter, som Fransk 
Amiral til Franknkets heder slog Ängelska Flottan, com- 
menderad af deras Amiral Bvng, och sä lyckeligen be- 
fordrade Minorcas intagande. Uti ofvannämde skrift up- 
räknas en myckenhet af de trän och örter, som finnas i 
Norra America, och hvilka för sin nytta löna mödan, at 
cultiveras eller samlas. Pä nagra, til exempel: pä Poly- 
c/ala, som kallas Rattle snake root af Ängelsmännerna, 
gifvas beskrifningar. Vid ätskilliga nämnes orten, där de 
växa vildt. Vidare begäres, at man här pä alla ställen 
ville läta samia allahanda slags frön ooh rötter, och til 
denna sakens befrämjande lämnas här undervisning, huru 
alt detta bäst skal ske, samt huru sädana samlade frön 
och rötter skola förvaras, ansas och skötas, at de mäge 
växa, och kunna öfversändas til Paris. Prof af allahanda 
Bärg- och Jord-arter eller Mineralier begäres, och ätskil- 
liga orter i de Franska Colonier nämnes, där man funnit 



Fort St. Frederic. 187 

nägon nyttig eller märkvärdig sten, och jord- eller malm- 
art. Sammaledes vises här, huru allahanda anmärkningar 
och samlingar i Zoologien skola göras. Med alt detta 
ästundas, at man pä alt sätt skal söka göra sig under- 
rättad, om, hvartil och huru Indianerne betjäna sig an- 
tingen af örter, eller andra Naturalier, väre sig til Medi- 
cine eller annat. Denna nyttiga skrift blef först pä General 
Gouverneuren Marquis La Galissonieres befallning upsat 
af Monsieur Gaulthier, Medicus Regius uti Quebec; m en 
sedän af General Gouverneuren sjelf med | dess egen p- "^40 
hand pä mänga ställen ändrad, förbättrad och förökt, 
hvilken därefter Iät skrifva flera copier däraf, dem han 
sände sä til alla i Fästningarna liggande Öfver-Officerare^ 
som til andra lärda män, i synnerhet til dem, som komma 
at resa nägot omkring här i landet. Vid slutet af denna 
skrift begärtes, at Öfver-Officerarne och andre ville uti 
sinä berättelser til General Gouverneuren i synnerhet 
nämna dem af Soldater och andra gemena, som vist nägon 
särdeles flit med örters och andra Naturaliers uptäckande 
och samlande, pä det han vid öpningar och andra gifna 
tilfällen, kunde antingen befordra dem til sädana tjenster, 
de kunna finnas skickeliga til, eller ock pä annat sätt 
lämna dem belöning. Jag märkte ock öfver alt hos de 
förnämare här mycket större smak för Natural Historien 
och annan lärdom, än uti de Angelska Colonier, där de 
merendels mäst studerade pä, at blifva rika och fylla 
pungen, och där de ofta gjorde lek af andra vetenskaper. 
Eljest klagades dock här, at de, som värit inkomne uti 
Natural Historien, hafva värit tämmeligen försumlige, at 
söka af Indianerna inhämta nyttan af de Canadensiska 
örter uti Medicine. 

Fransoser, som bhfvit födde i Frankrike, men sedän 
kömmit hit öfver til Canada, sades gemenligen hafva här 
en bättre helsa, än uti deras födelseland, och äfven meren- 
dels komma här til en högre älder, än de som här blifvit 
födde. Likaledes försäkrades, at Europeiske Fransoser 
kunna mästendels utstä mera besvär, och mera härda ut 
at resa omkring om vintrarna här i landet, än de infödde. 



188 Fort St Frederic. 

p. 241 Den olägenhet, som Europeer gemenligen i hafva, da 
de först komma til Pensylvanien, nämligen, at de fä en 
art af Frossa, som likasom vänjer dem vid Climatet, (Se 
Tom. 2. p. 454.) sade de sig här ej veta af, utan mä i 
början lika väl, som sedän. Den anmärkning, som flera 
Ängelsmän gjort vid de i America af Europeiska föräidrar 
födde, nämligen, at de nastan aldrig fä härda ut pä sjö- 
resor, ocli til at flyttas til de Södra orter af America, 
som en uti Europa framalstrad, intj^gade de här i Canada 
varande äfven skola träffa in med de här i landet födde 
Fransoser. När Canadenserne kommo til öarna i mindre 
delen af America, til exempel til Martinica, Dominingo &c. 
och värit där nägon liten tid, blifva de gemenligen sjuke, 
och kart därpä dö bärt. De som där sjukna, komma sig 
ej gärna före, innan de läta föra sig därifrän hit til Canada 
tilbaka; tvärt om kunna de, som frän Frankrike komma 
til bemälte öar, mängfalt mera härda ut med luften, och 
där blifva länglifvade; hvilket flere här i Canada be- 
kräftade. 



Den 5 Julii. 

Villan — Vid det vi som bäst liöllo pa, at spisa 
middag, hördes nagra gangor i rad et fult och ohyggeligt 
ropande et stycke ofvanior Fästningen pä floden. Com- 
mendeuren Luisignan sade strax, at detta rop var honom 
ganska obehageligt; ty han kunde af det samma höra, at 
de Indianer, som gatt miste om oss vid Fort Anne. och 
som voro utgängne, at söka hämna sig pä Ängelsmännerna 
för den oförrätt de trodt sig vara händt, hvarom förut 
är talt, hade pä deras sätt värit lycklige i deras afsigt, 
p. 2-j'2 och at deras skri | gaf tilkänna, det de ihjälslagit nagon 
af de Ängelska. Sä snart jag koin til fönstret, blef jag 
varse deras bät med en läng stäng i framstammen, pä 
hvilkens ända hängde en blodig hufvudskäl af en män- 
niska. Vid deras ankomst med baten til stranden, fmgo 
vi veta, at desse Villar, som voro 6 til antalet, hade fort- 
satt sin vandring ifrän den ort litet frän Fort Anne. där 



Fort St. Frederic. 180 

vi sägo, at de haft natt-qvarter, til dess de kömmit inom 
Ängelska gi-änsen, hvaräst de ute pä akren rakat en man 
med sin son, som där höllo pä at skära. Pä ( lennä man- 
nen stulo de sig sä när, at han ej visste det ringaste af, 
innan de med en kula mättade lionom sä, at han föll död 
pä stället. Detta skedde vid samma by, där de Ängelske 
par ar förut ihjälskutit brodren til en af dessa Villar, som 
dä voro utgängne pä partie mot de Ängelska. De sknro 
nu efter deras vana af denna dödade mannen hufvud- 
skälen, den de togo jämte de kläder han haft pä sig, 
tillika med förenämde hans son, en gässe om 9 ars älder, 
ooh vände sä tilbaka til Canada. Sä snart de kommo pa 
en Ängelsk mii närä til Fort St. Frederic, hade de hängt 
den ihjälslagnas hufvud-skäl pä ändan af en stäng i fram- 
stammen, och ropade hela vägen där de kommo, til et 
tecken, at de hade fätt seger, och efter önskan väl för- 
rättat deras resa. De voro, som vanligt, endast klädde i 
en skjorta; men nu hade äfven somlige af dem satt pä 
sig den dödades kläder, den ene hans räck, den andre 
hans byxor, den tredje hans hatt, och sa vidare: i ansigtet 
hade mäst alla malat sig röda med Cinober, jämte det de 
ock öfverstrukit axlarna pä sinä skjortor därmed; och i 
öronen bar mästa delen ganska sto | ra rmgar, som tycktes p. 243 
vara nog hinderlige för dem; emedan de för ringarnas 
storlek ofta nödgades halla i dem, dä de sprungo eller 
hade nägot at göra, som fordrade mycken rörelse. Som- 
lige hade bälten omkring sig af Skallerorms skinn med 
skallrorna pä ändan. Den ihjälslagnas Son, som nu fölgde 
dem, hade icke mera pä sig, än skjorta, byxor och myssa: 
de hade äfven suddat hans skjorta öfver axlarna fuUt 
med Cinober. När de kommo til lands, höllo de stängen, 
hvarpä hufvudskälen var fastsatt, uti handen, och vid ut- 
gäende ur bäten dansade därmed omkring stranden, och 
söngo tillika. Deras afsigt med gässen var, at föra honom 
hem med sig dit de bodde, upfostra honom där, taga 
honom i deras ihjälslagna broders ställe, gifta honom 
framdeles med nägon af deras anhöriga, at han mätte 
blifva et kött och ben med dem. Ehuru de nu gjordt 



190 Fort St. Frederic. 

(lennä väldsverkan pä de Angelska i fridstiden, tvärt emot 
Gouverneurens stränga befallning i Montreal, ocli oaktadt 
Commendeuren här i Fästningen pä alt sätt afrädt dem 
därifrän; tordes dock Commendeuren nu ej annat, än Iata 
dem f a m at ocli hvad de behöfde til deras resas vidare 
fortsättande, emedan han ej hölt för rädligt, at mycket 
reta dem. Dock sedän de framkommo til Montreal, Iät 
(iouverneuren därstädes ej allenast härdt tiltala dem för 
denna gärning, utan tog ock frän dem den Angelska 
gässen, den han sedän försände hem til sin moder ooh 
anhöriga. Commendeuren Monsieur Luisignan frägade 
dessa Villar, hvad de skolat gjordt at mig och dem jag 
hade med mig, om de rakat oss i ödemarkerna? De 
244 svarade, at som deras förnämsta afsigt var, | at gä ut och 
hämnas pä Ängelsmännerna i den byn, där deras broder 
blifvit ihjälslagen, sä trodde de, at de väl lämnat oss i 
frid och orörda; dock hade det mycket kömmit därpä an, 
huru sinnet dä runnit pä dem, när de hade först blifvit 
oss varse. Men Commendeuren och en och hvar af Fran- 
soserne sade, at det var för oss tusendfalt säkrare och 
bättre, som skedde. 

Benrangel af et ofantligt stort djur har för nagra är 
tilbaka funnits här i Canada vid den ort, där Illinois bo. 
En af Lieutnanterne, som nu voro här i Fästningen, för- 
säkrade, at han sedt det samma med egna ögon. India- 
nerne, som dä \ore med, hade funnit det uti et morass. 
De voro mycket häpna, och när man frägade dem, hvad 
de mente detta skulle vara, svarade de, at det maste vara 
benranglet af Husbonden eller hufvudmannen för alla 
Bäfrar. Det har värit faseligen stort: haft tjocka och 
half alns länga snölivita tänder. Man hölt före, at det 
var benranglet af en Elephant. Lieutenanten pästod, at 
man ännu kunde tydeligen se skapnaden af hela snabelen, 
fast den nu var utruten: han sade sig ej blifvit varse, 
om man tog nägra ben därifrän, utan alt blef där (jvar- 
liggande. Jag hörde sedän pä nägra ställen i Canada 
talas om detta stora benranglet. 

Björnar finnas nog här i landet. Här vid Fästningen 



Fort St. Frederic. 191 



fans en unge, som var 8 mänader gammal. Han hade 
samma skapnad, art och egenskaper, som vara vanliga 
Björnar i Europa, endast at öronen i proportion tycktes 
vara längre pä honom, samt däremot häret mycket stadi- 
ga I re. Til färgen var han raäst svart, stötande pä brunt. p- '^45- 
Han lekte och brättades dageligen med en af hundarna. 
Af dessas skinn föras ärligen til Frankrike ifrän Canada 
en ganska stor myckenhet. Indianerne göra en olja af 
Björn-istret, med hvilken de om Sommaren smörja sig 
öfver ansigte, händer och det bara pä kroppen och hvilken 
sades befria dem frän Mygg-bett. Med denna olja smörja 
de dessutan ofta kroppen, sä väl när de blifvit mycket 
frusne, eller af arbete mycket trötte, eller ock stött sig, 
som ock eljest. De tro, at et sädant smörjande skal göra 
kroppen bäde mjuk och vig, samt bidraga mycket til en 
hög älder. 

Leontodon taraxacum växte i myckenhet pä betes- 
marker och äker-renar. Den stod ännu i blomma. Om 
Vären, just da bladen börja komma fram och blifva sä 
store, at örten kan kannas igen, gräfves rötterna af Fran- 
soserna up, tvättas, skäres sönder och släs i Yin-ättika. 
De tilreda den til Sallad aldeles pä samma sätt, som en 
annan vanhg Sallad tillagas och äta den; dock smakai 
den nägot bäsk. Här brukade de aldrig, at koka den. 



Den 6 Julii. 

Hus hade de f örafskedade Soldater nu strax efter 
kriget upbygt sig pä de dem tilslagna ägor, hvilka voro 
belägne häromkring Fästningen; men de fläste af dem 
voro ej annat, än kojor och ingen ting bättre, än pä de 
uslaste ställen hos oss; dock med den ätskilnad Hkväl, at 
folket, som bodde i dem, säilän led nöd af hunger, utan 
ät rena Hvete-brödet. Husen, som de sig bygt, voro | af 
bräder, lodrätt stäende när hvarandra: mellantaket, och 
äfven yttra taket voro ock af bräder: uti springorna mne 
i huset var smetadt med ler, at göra rummet varmt. 
Galfvet var gemenligen af bara ler, eller ock af den svarta 



24() 



192 Fort St. Frederic. 



Kalk-stenen liär finnes; spisen var ock til mästa delen 
byggd af samma svarta Kalksten, enclast at mäst omkring 
eldstaden voro utsökte grä stenar, uti hvilka quartz gjorde 
det mästa. Desse spisar voro byggde pa samma sätt, som 
hos oss i Sverige brukas hos bönderna i deras främmande- 
eller gäststugor. Somligstäds voro äfven de stenar, som 
stodo närmast eld-staden, af den svarta kalkstenen; men 
de sades ej taga nagon skada af elden, när endast desse 
för starkaste hettan satte stenar voro bra store. Spjäll 
brukades här aldrig; och de hade ej ännu hunnit förskaffa 
sig glas 1 fönstren. 

Gärdes-gärdarne voro aldeles lilia med vara mäst 
vanliga i Sverige, endast, at här var längre imellän stafver- 
paren, til 2, 272 a 8 famnar. Til stafver-band brukades 
Hickery, med hvilken de gjorde endast en cirkel, och 
knöto den sä til. 



Den 8 Juhi. 

Galium (tinctorium) foliis linearibus, caulinis senis, 
ramorum quaternis; caule flaccido, pedunculis fubbifloris, 
fructibus glabris, Linn. Sp. pl. 106, kallades öfver hela 
Canada af Fransoserna Tisavojaune-rouge, och växte här 
i myckenhet i skogarna, älskade en skön svart-mylla, 
och nastan litet däfvig. Med dennes rötter sätta Villarne 
p. 247 den ganska sköna röda färgen pä Ame | ricanska Igelkott 
taggarna, dem de infläta pä hvarjehanda deras arbeten 
hvilken färg svärligen af Soi, vatten eller luft kan ändras. 
Franska qvinfolken i Canada skola ock färga sinä kläder 
röda med dessa rötter, som äro smä, som pä Galium luteum. 

Hästarne pä denna orten gä ute hela vintern, och 
söka sin föda i skogarna, närä sig af de torra örter där 
i myckenhet stä qvare. De sades ändock vara smällfeta 
om Vären. 

Den 9 Julii. 

Et Benrangel efter en Hvalfisk hade blifvit funnit 
nastan helt och hallit nägra Franska mii frän Quebec och 



Fort St. Frederic. 193 



en Fransk mii frän St. Laurence-flod, dit intet flytande 
vatten denna tiden kommer. Detta Sceleton har värit 
ganska stort. Commendeuren sade sig talt med flera, 
som sedt detta. 



Den 10 Julli. 

Bätarne, som här brukades, voro af 3me slag: 1. 
Näfver-bätar, som voro gjorde mäst af bara näfver, dock 
at vrängerna voro af trä. Desse skola längre fram be- 
skrifvas. 2. Canoer, som voro utholkade ur et trä: desse 
äro förut beskrefne i denna Tome p. 169. Här gjordes 
de samma af den hvita Tallen, bäde större, och mindre. 
De brukade ej at ro nägon af dessa förenämde, pä sätt 
som vi ro vara Bätar, nämligen at sitta och vända r\'ggen 
mot framstammen samt draga ären til sig, utan de liade 
här en stackot ära eller spade, med hvilken de padlade 
(som Ängelsmännerne säga) sig fram pä sätt, som det 
sker I hos oss, da en ser nägon Skäl och vii sakta stjäla 
sig pä honom. Ansigtet vändes säledes mot framstammen, 
och karien har endast en ära, den han häller uti med 
bägge händerna; men han kan pä längt när ej bruka vid 
roendet den stjrka, som dä en ror pä värt sätt; ty jag 
tror, at en kari pä värt sätt kan mäst ro sä fort allena, 
som 2:ne med padlande. 3. Det 3:dje slags Bätar de här 
bruka, äro Battoes eller Battues, dem jag beskrifvit f orat 
p. 169. Desse äro här altid stora, och betjäna de sig af 
dem, dä de hafva mycket at föra. Botten, som altid är 
horizontel och platt, är af Ek, antingen röd eller hälst 
hvit, at den mä desto bättre stä emot, da han stöter emot 
stenar eller annat. Vid sidorna äro bräder af den hvita 
Furun. De taga ej Ek til sidor, emedan Battoen da 
skulle blifva för tung. 

Tjära och Beck göres tilräckeligen här i landet. 

Soldaterne ätnöto här en och annan förmon, som 
detta slags folk annars just ej pä alla orter i verlden 
kunna fägna sig af. De som lägo här i Guarnison, hade 
fätt af deras Konung et tämmelig tilräckhgt underhäll. 

13 



248 



194 Fort St. Frederic. 



Dem tildeltes dageligen IV2 livre Hvetebröd pä person, 
sä at de hade snarare mera bröd, än de orkade äta. Lika- 
ledes beslods dem tilräckeligen Ärter, Fläsk, torrt eller 
insaltadt Kött. Da och da slagtades nägon Oxe eller 
annat kreatur, hvaraf det färska köttet deltes imellän 
Soldaterna. Alla Officerare hade Kor, som Konungen 
bestod dem, hvaraf de nastan hade mera Mjölk, än de 

p. 249 behöfde. Hvardera af de gemena Soldater hade här | 
sin lilla Trägärds-täppa utan för Fästningen, den han 
hade frihet at sköta, och däruti plantera hvad han ville. 
Somlige hade gjordt sig smä Lusthus i sinä täppor. Desse 
smä Kryddgärdar voro fuUplanterade med allahanda slags 
Köks-Kryddgärds frukter. Commendeuren sade, at denna 
seden med sädana smä Kryddgärds-täppor för Soldaterna 
är brukelig allestäds vid Franska Fästningar här i landet, 
där iugen stor Stad ligger när, hvarifran de kunna hafva 
grönt. I fridstider hade de sä godt som intet besvär vid 
Fästningen med vakthällande, och som sjön härvid var 
full med Fisk, och skogen fuU med djur och fogiar, sä 
kunde den, som ville vara flitig, tämmeligen väl föda sig 
här, ja, i mat lefva pa Herra-vis. Hvar Soldat sades fä 
hvartannat är en ny Räck; men ärligen en väst, en myssa, 
en hatt, et par byxor, en halsduk, 2 par strumpor, och 
tu par skor, samt om Vintern tilräckeligen ved. I pen- 
ningar hade hvar Soldat dessutom 5 Sois om dagen; men 
om de kommo at arbeta nägot i Konungens arbete, be- 
taltes dem altid särskildt därföre, och dä hade en Soldat 
80 Sois om dagen. Det var därföre ej at förundra sig 
öfver, at Manskapet här säg ut friskt, fett och frodigt, 
lefvande och lustigt. Dä nägon af Soldaterna blir sjuk, 
föres han i sjukhuset, eller det sä kallade Hospitalet, där 
han har Sängkläder, Mat, Läkedom, skötsel och uppass- 
ning för intet, hvilket alt Konungen dem bestär. När 
nägon af dem begärte permission, at gä nagorstäds för 
en eller flera dagar, fingo de väl tilständ därtil, om sä 
kunde tillätas, och nöto likafuUt pä samma tid sin fuUa 

p. 250 lön i penningar och proviant; | men de mäste dock taga 
nägon af de qvarlämnade Soldater, som sknlle halla vakt 



Fort St. Frederic. 195 

under ali den tiden, sä ofta samma föU pä dem, samt be- 
tala den samma därföre. Commendeuren hade väl här 
altid sin respect, äfven sä Officerarne; men sä omgingos 
dock bäde Soldater och Officerare utan alt krus ocli med 
ali anständig frihet. De suto ofta ocli talade tilhopa som 
kamrader. De Soldater, som hitsändas frän Frankrike, 
raaste gemenligen tjena til dess de blifva 40 eller 50 är 
gamla, da de fä afsked samt tilständ at sätta sig ned och 
upbruka nägot land; men om de vid hitkomsten ingätt 
accord, at endast tjäna vissa är, sä fä de efter deras för- 
lopp afsked, om de sä vela. De, som äro infödde liär i 
landet, ingä gemenligen et accord, at tjena Kronan uti 
6, 8 a 10 är, efter hvilken tid de fä afsked, och sätta sig 
ned i landet at blifva bönder. När en 8oldat fätt afsked, 
skänkes honom af Konungen et visst stycke land at bo 
pä och uptaga til Aker och Äng. Längden af detta lan- 
det blir 40 arpens, och bredden endast 3 arpens, om mar- 
ken öfver alt är god; men nägot mera där landet är sämre. 
Längden af en arpens räknades sadan, at 84 arpens göra 
en Fransk lieu eller mii. 8ä snart nii en Soldat sätter 
sig ned at upbruka et land, som aldrig förut blifvit up- 
tagit, hjelper Konungen honom i början pä fötter. Han 
fär därföre de första 3 eller 4 ären mat af Konungen för 
sig och sin hustru, och där han har barn, tildelas dem 
äfven af Kronan mat pä samma tid. Desslikes skänker 
Konungen honom en Ko, och de nödvändigaste äker- 
redskap. Äfven sändes andra Soldater, at hjelpa honom 
timra up sin stuga, dem Konungen | enkom därföre be- p- 251 
talar. Detta alt är en stor hjelp för en fattig, som skal 
börja sätta bo. Uti et land, där Sohlaten med en sadan 
ömhet handteras och värdas, tyckes det en Konung har 
lättare före at fä frivilliga Soldater, än en bonde kan fä 
drängar. Til detta landets upodlande hade man i senare 
tider föreslagit, om icke det kunde läta göra sig, at frän 
Frankrike kunna ärligen hit öfversändas 300 man, dä de 
gamle altid kunde fä afsked, samt tilständ, at ej allenast 
gifta sig, utan ock at dem blefve tildelt ouptagit land, at 
upodla och bebo. Landet, som de förafskedade Soldater 



196 Fort St. Frecleric. 



här fätt, var ganska godt, bestod mäst af en tjock svart- 
mylla med lera under. 

Maten, som Ständspersoner af Fransoserne i gemen 
här brukade, var gemenligen sä, at om middagen hade man 
först en köttlös soppa, gjord af spadet som köttet kokas uti. 
med Hvetebröds skifvor och ätskilliga slags gröna krydder. 
Därpä en rätt af stekt eller kokadt kött. De stekte ibland 
det kött, som man kokat förut i säpp-spadet. Steken var 
ibland af Ox- eller Fär-kött, ibland ock af Dufvor eller 
Höns. Mäst altid var det färskt: ibland voro gröna Ärter 
den tredje rätten; nägon gäng stekt Fisk: brödet var 
Hvete-limpor, nog godt; men gemenligen i min smak för 
mycket sait. Saltet var grätt, fint sönderstött, ingcn Ost: 
Smör sattes mycket säilän fram, hviiket nastan altid var 
ganska litet saltadt: mjölkmat brukades mycket säilän, 
och var da upkokad mjölk med Hvetebröds skifvor uti, 
eller söt Mjölk och däri lagda Catlinets (bären af en art 
af Riihits nog lik Björnbär): nägon gang Pankaka. Til 
dricka brukades antingen Vin allena, men gemenligen rödt 
|). 252 Vin, ut|blandadt med vatten eller bara vatten, eller ock 
of ta Granris-dricka: (huru detta tilredes se min berättelse 
i Kongi. Vetenskaps Academ. Handlingar för är 1751 p. 
190.) Detta var gemenligen middags-maltiden. Om af- 
tonen voro mäst 2 rätter af kött, bägge stekte, antingen 
at den ena var Friccase eller stekta Dufvor; ibland stekt 
Fisk: stundom Mjölk med bär. Den tredje rätten om 
aftnarna var mäst altid Sallad, beredt pa vanligt sätt. 

Den 11 Julii. 

Harfvvarne, som här brukades, voro hei och hälinä 
af trä, samt alla ej fyr- utan tre-kantige, lik en triangel. 

Plogen tycktes vara mindre dugelig. Hjulen, hvarpä 
Plog-äsen lag, voro plumpe och tjocke som Käri'-hjul. 
Alt Trä-verket tjockt och groft, at en häst allena beliöf- 
des at släpa fram lösa Plogen pä et slätt fält. 

Stenar af särskildt materia fran Hällebärgen lägo lösa 
här ock där pä de samma. Somlige voro nog store, om 



Fort St. Freäeric. 197 



8 qvarters, a 3 alnars högd, och 6 qvarters tvär-linier: 
andre nägot mindre. De voro nastan alla af en art; men 
jag fann dock 3 variationer häraf. 

1. Somlige bestodo af en brun och Bröstsäcker-fär- 
gad quartz, svarfc smägrynig skimmer, blandad med svart 
Corneus, och nägre fä hei smä gryn af en brun Spat. 
Af (juartzen var mäst, tämeligen ock af skimmern, men 

bara litet af Spaten. De voro blandade ganska väl om | p. '^53 
livarandra, at de väl kunde skiljas at med ögonen, men 
ogörligen med nägot Instrument. Stenen var fast och 
mycket härd ; Quartz-kornen fina. 

2. Andra bestodo af en grä Quartz, svart Skimmer 
och Horn-sten, samt litet grä smä Spatgryn. Quartzen 
mäst, Skimmer ock mycket. Spat litet: var äfven ganska 
väl tilhopa blandad, fast, tät och härd sten. Färgen skilde 
endast desse 2 stenar frän livarandra. 

3. Nägre fä bestodo af blanning af en Ijus Quartz, 
en svart Skimmer: nägre fä röda Quartz-korn. Spaten 
var här mäst: stora flagor af Skimmer. Stenen ej säjämt 
blandad som de förra: var ock pä längt när ej sä härd 
och fast som de samma, utan kunde tämmeligen lätt bul- 
tas sönder. 

Bärgen, hvarpä Pästningen Fort St. Frederic stär, 
samt rundt häromkring, pä hvilka förenämde sten-slag 
ligga, bestä mäst alla af en kolsvart Kalksten, som ligger 
1 Strata som en skifver, eller den ena hallen öfver den 
andra. De kunde kallas en art af skifver, som genom eld 
gär til kalk. Denna kalksten är inuti becksvart: brottet 
är merendels likt en sönderbruten stentafla i kanten näm- 
hgen mycket fin: här och där visar sig i denna stenen 
smä mörka Spat-korn, samt annan ojämnhet, som gör, at 
den pä somliga ställen gär i ädror som en Masur, eller 
sä vefvar sig hvart om annat. De hällar, som ligga öfverst 
pä bärgen, äro af en grä tät Kalk-sten, som dock endast 
rorde vara en variation af den föregäende. Uti den svarta 
Kalksten finnes mäst öfver alt en myckenhet af allahanda 
slags petrificationer, om | jag sä fär kalla dem, af Conchis, p- 254 



198 Fort St. Frederic. 



Cochleis, och andra sädana. De Petrificata, som i syn- 
nerhet finnes häruti, äro desse: 

Petrefactum Conchce str/atce Pectinites. Af denna fin- 
nes liär det mästa. Där rakas ibland stora hällar*, som ej 
äro annat än en hopgyttring däraf. Större delen af dessa 
Conchce äro bara smä, säilän nägon, som gär öfver 1^/2 
tums längd. Mästadelen äro endast en tum länga. Där 
finnes 2:ne slags petrefacta. Det ena visar allestäds pa 
och uti stenen impressioner af superficie convexa & con- 
cava af Musslan; men ej det ringaste tecken til skal, utan 
bara impressioner. Det andra visar sjelfva skalet sitta 
qvar uti stenen, sa at det lielt tydelig'en kan skönjas sa- 
som Ijust, ifrän sjelfva bärget, som är svart. Af bägge 
desse slagen finnes ganska mycket uti stenen; dook sy- 
nes impressionerne vara flera. Somlige äro ganska mycket 
convexa, i synnerhet midt pä, at det stär som en bula ut. 
Andre äi-o midt pa lika som intryckte. De fläste pä van- 
ligt sätt utanpä convexse. Striöe gä alltid longitudinaliter. 
eller frän basi seu centro ad apicem seu marginem. 

Petrefactum Cochlece Cornu Ammonis dictse. Af denna 
voro liär atskillige, dock ej at förlikna mot myckenheten 
af nästföregaende. Äfven träffades desse, bäde med och 
utan skal; dock voro ej alla desse Cornua ammonis, utan 
atskillige voro petrificationer af andra Cochleis. Atskillige 
af dessa Cornua ammonis voro ganska store, at jag ej 
mins mig sedt dess like. Diametern pa somliga öfver en 
Svensk aln. 
p. 255 Coraller af flera slag inväxte uti stenar, kunde lielt 

tydeligen ses och skiljas fran stenen. vSomlige voro af 
Lithophyton Linnsei, eller en Coralliitm ramosiim alhum: 
andre fast rare, voro af Mculrepora Linnsei. 

Stenballar fär jag kalla en art främmande sten, hvaraf 
var fullt uti hällebärgen somligstäds. De voro hemisphae- 
riske, superficie convexa, sä at hela hemisphseren stod 
merendels ofvanför hallen, men basis satt intryckt och 
fast uti bärget. De bestä af bara parallelt gäende Fibrer. 
hvilka komma frän basis och som frän et centrum, och 
gä ut til superficies pä bällen. Färgen af fibrerne grä. 



Fort St. Frederic. 199 



Utanpä äro desse Stenbällar släte; men dock fulle med 
smä porer, at lian utanpä synes som vore han öfverdra- 
gen med en Eschara, til färgen Ijusgrä. Diametern af 
dessa 1 a 1^2 tum. 

Sand. — Bland andra sand-arter, som funnos här ocli 
där pä stränderna vid Sjön Champlain, voro enkannerli- 
gen 2:ne nog synnerlige, hvilka nastan altid funnos til- 
hopa pä et och samma ställe, nämligen en svart, och en 
rödbrun eller Granat-färgad. Den svarta sanden läg altid 
öfverst, bestod af ganska fina korn. Betraktas de med 
et Microscop, befinnas de vara af en mörkblä fäi'g, eller 
nastan som nägorlunda slätt och rostfritt järn. Nägra 
korn äro rundaktige; men de mäste kantige, med glänt- 
sande ytor eller superficies: mot Soi en glittrar den gan- 
ska starkt. Af Magneten drages de alla samteligen, intet 
korn undantagit. Ibland dessa svarta eller mörkblä korn 
finnes nägra fa lika fina röda eller granatfärgade sand- 
korn, hvilka äro af samma slag, som | den nästunder lig- 
gande röda sanden, som nu skal beskrifvas. Denne röda 
eller granat-färgade sanden är ock ganska fin, dock ej 
som den svarta: dess korn hafva ej allenast samma färg 
som Granater, utan äro ock i sjelfva verket ej annat, än 
sönderkrossade Granater. En del korn äro runde, andre 
nägot kantige; alla gläntsande, half pellucide. Intetdera 
af dessa dragas det ringaste af Magneten. Denne glittrar 
ej mycket mot Solen. Denne Granat-sanden fäs säilän 
helt ren, utan den är gemenligen utblandad med den näst 
därunder liggande hvita sanden af Quartz. Desse bägge 
arter af sand, nämligen den mörkblä och den Granat- 
färgade, finnes ej allestäds pä stränderna, utan endast pa 
vissa ställen, och da i den ordning, som förr är nämd, 
nämligen öfverst den mörkblä eller svarta sanden, unge- 
fär af en fjärdedels tums tjocklek, mer eller mindre. När 
den varsamt togs bärt, blef den därunder mer och mer 
röd, til dess den omsider blef mäst hei röd eller Granat- 
färgad. Tjockleken af denna var gemenligen litet mera, 
än den svarta; dä den med aktsamhet ströks bärt, tog 
sanden af hvita Q.uartzkorn emot, som öfverst var mycket 



200 Fort St. Frederic. 



utblandad med den röda, men längre ned blef helt hvit. 
Denna var af en tvärhands tjocklek, eller mera, hade runda 
korn, at den liknade aldeles en Pärlesand. Under den 
emottog en Ijusgrä kantig Quartzsand. Pa et ooh annat 
ställe lag öfverst den Granat-färgade sanden, ocli näst 
därunder den Ijusgrä kantiga, utan at nagot korn kunde 
märkas hvarken af den svarta, eller Pärlesanden. 

p. 257 Hvadan denne svarta eller mörkblä sanden kommer, 

kan jag ej säga: ty de hade sig ej bekant nägra järn- 
malmer här i nägden; dock tora de väl finnas här, eme- 
dan järn-nialm är nog allmän pä andra ställen i Canada; 
ocli denne svarta eller mörkblä fina sanden finnes lika- 
ledes mäst pä alla Sjö- och Floders-stränder i Canada; 
fast ej sä allmänt. Den röda eller granat-färgade sanden 
hade sinä mödrar eller slägtingar här i nägden; ty eliuru 
de fasta bärgen och klipporna ej hyste i sig nägra gra- 
nater härvid Fort St. Frederic; sä funnos dock vid strän- 
derna större och smärre stenar af en främmande art. al- 
deles skilda frän stenslaget i bärgen och klipporna, soni 
hade nti sig ganska fullt med granat-korn, sä at när en 
stötte dem litet sönder, och lade bredevid denna sanden, 
syntes sä godt som ingen skilnad; ocli längre til Norr i 
Canada, eller nedanför Qvebec, liysa sjelfva fasta bärgen 
i sig en ganska stor myckenhet af granater. Denna granat- 
färgade sanden är äfven där mycket allmän pä stränderna 
af Lanrentii Flod. De ätskillige andre i'ön och anmärk- 
ningar jag här gjorde vid hvarjehanda bärgarter, lemnar 
detta Svenska arbetet mig ej frihet at införa, emedan f a 
Läsare torde hafva smak för sädant. 

Apocynum foliis androscemi (se Linn. Spec. pl. 218.) 
växte i ymnoghet pä skogsbackar, och hade nu hela tiden 
stätt som bäst i blomma. Fransoserne kallade hänne 
Herhe a Lajmce. När en skär eller rifver af stjälken, rin- 
ner ur den samma en hvit saft, lik mjölk. Fi'ansoserne 
tilägnade denna ört öfveralt samma egenskaper, som det 

)). 258 sä kai I lade förgiftiga Trädet eJler Rhi(S vernix, hafver i 
de Ängelska Colonier, hvarom är utförligen handladt i 
denna Resas Tom. 2. p. 211 och följ. nämligen, at denna 



Fort St. Frederic. 201 

ört likaledes är förgiftig för somliga, för andra ej ; eller, 
at somlige kunna handtera hänne huru de vilja, stryka 
dess mjölk pä sinä händer och kropp, utan at hafva däraf 
den ringaste skada. Andre äter f a ej komma vid hänne. 
förrän fullt med blasor siä up pa samma ställe. Jag sag 
här med egna ögon en af Soldaterna, livars händer blefvo 
i hast helt fulla med blasor, endast däraf, at han med 
handen ref af förenämde ört, at visa mig. För vissa per- 
soner sades denna vara sä förgiftig, at om ock endast 
ängan af hänne räkar komma en sadan i synen eller pa 
händerna, svälla bäde ansigte och händer däraf grufveli- 
gen up, sä at de ej gärna väga sig at komma hänne när. 
Alle koramo här därutinnan öfverens, at dess mjölk-saft 
struken pä händer eller andra delar af kroppen, förorsakar 
nastan pä alla människor ej allenast den lemmens upsväl- 
lande, utan ock, at huden ofta tages där bärt, sä at en 
ser helt skabbig ut; ätmmstone troddes de vara ganska 
fä, pa hvilka denna mjölken ej skulle kunna visa en dylik 
verkan. Dock har hon aldrig kunnat skada mig; ty jag 
har ej en, utan flera gängor, och det i flera personers 
närvaro, som dä häpnat och spätt mig ali olycka, icke 
allenast handterat hela örten uti minä händer, utan ock 
smörgt mig med den mjölklika saften öfver bägge hän- 
derna, at de vordo hvita däraf: ja, ibland gnuggat örten 
sä länge öfver bägge händerna, til dess hon blifvit alt 
söndi^rrifven, och ändock, efter alt detta, ej märkt det 
ringaste tecken eller än|dring pä min hand. Boskapen p. 250 
lemnar hänne altid oäten. 



Den 12 Julii. 

Karrborrar (Arctiuyn Lappa) växte pä atskilliga stäl- 
len omkring Fästningen. Commendeuren berättade, at de 
om Yären taga dess turiones, eller de första späda skotten 
som stjälken dä gör, rensa dem och flä yttra skinnet af, 
samt äta dem som Rättika, det är, doppa dem i fint sait. 
och äta dem. 

Sison (Canadense) f oli is ternatis, Linn. Spec. plant. 



202 Fort St Frederic. 



260 



p. 252. växer nog allmänt i skogarna öfver hela Norra 
America. Fransoserne kallade hänne Cerfeuil sauvage, 
och betjänte sig däraf öfver alt om Vären til grönkäl, 
pä samma sätt, som af annan Kyrfvel. Hon berömdes 
ganska mycket af alla, och räknades för vara öfvermättan 
helsosam, blodrenande, ja en af de bästa, som de om Vä- 
ren hade pä denna orten. 

Cottonier kallades af Fransoserna den ört, som af 
Botanicis har namn af Asdepias syriaca, (se Linn. Spec. 
plant. p. 214.) Den växte här i landet nog allmänt pa 
sidor bade af elfs- och andra backar, samt eljest pä torra 
och öpna ställen i skogarna i god lös f et jordmon. När 
stjälken skärs eller brytes af, rinner en hvit mjölk-lik saft 
i ymnoghet ur den samma, hvarföre örten liälles före vara 
nägot litet förgiftig. Icke desto mindre samia Franso- 
serne här 1 Canada om Vären bittida dess späda stjälkar. 
dä de nyss komma up, dem de bereda och äta pä samma 
sätt, som Sparis, iitan at det bekommer dem illa; emedan 
desse späda skott | ej hunnit ännu sä tidigt draga nägot 
förgiftigt til sig. Dess blommor gifva under blomster- 
tiden fran sig en ganska behagelig lukt, sä at en med 
största nöje den tiden i-eser i de Americanska skogar, i 
synnerhet om aftnarna, dä lukten ännu är starkare. Fran- 
soserne i Canada göra af samma blommor Säcker sälunda : 
Blommorna tagas om morgonen bittida, da de äi-o fulla 
med dagg, hvilken dagg krystes ut, hvaraf sedän kokas 
Säcker, som är brunt, välsraakhgt och ganska godt. Uti 
dess fullmogna skidor sitter omkring fröet en art af ull. 
lik BomuU, hvadan ock örten fätt sit Franska namn. Hon 
samlas af de fattiga, som därmed fylla sinä bälster i stäl- 
let för dun. I synnerhet fyllas de bälster, som brukas 
för barn, härmed. Örten blomstrar i Canada i slutet af 
Junii, och början af Julii mänader, och dess frön blifva 
mogne i medio September, alt efter nya stylen. Denna 
Asdepias lemnas altid stä oäten af Hästar. 



Fort St. Frederic. 203 



Den 16 Julii. 



Om morgonen reste jag öfver sjön Champlain til de 
höga bärgen, som ligga pä W. sidan om den samma, at 
se, hvad märkvärdigt där skulle finnas, antingen af rara 
örter eller annat. När en stär pä hällebärgen litet frän 
Fästningen, ocli ser sig omkring, blir en varse, at pä W. 
sidan om sjön Champlain gär en ked af ganska höga bärg 
frän S. tili N ; ooh da en kastar sinä ögon til O. fär en 
äfven där se en annan ked af ganska höga bärg, likale- 
des sträcka sig frän S. til N; dock äro desse pä O. sidan 
ej tätt vid sjön, utan väl 6 eller 8 Svenska fjerdedels väg 
frän den samma; men et lägt jämt land ligger imellän 
be|mälte bärg ooh sjön, alt med skog öfverväxt. Sjelfva i^ 2bi 
bärgen äro ock mäst allestäds öfverklädde med hög skog, 
imdantagandes där skogs-elden fätt rasa f ram. Vid sidorna 
äro desse bärg mängenstäds ganska brante; annorstäds 
äter nagot sluttande. Yi foro öfver sjön med en liten 
Canoe, som endast kunde bära 3 personer, och vid fram- 
komsten til landet, vandrade vi frän stranden up ät bär- 
gen. Deras sidor voro tämmeligen brante, öfvertäckte 
med jord, fast stora gräbärgs stenar lägo här och där. 
Alt var öfverväxt med skog; men pä somliga ställen hade 
de släpt elden lös, hvilken upbrändt en del af skogen. 
Efter m3^cket arbete klängde vi oss up pa et af dessa 
bärg, som ända pä öfversta toppen var öfvertäckt med 
mull. Detta var dock ej et af de högsta, utan andre 
raycket högre lago ännu längre ifrän, dit vi dock ej hade 
tid at vandra; emedan vädret började växa til, och vi 
hade en sä liten bät. Inga rara örter eller annat märk- 
värdigt fingo vi liär se. 

Vid äterkomsten til stranden, hade vädret sä tagit 
til, at vi ej dristade oss fara öfver sjön med var lilla bat. 
Jag lemnade därföre karien qvar, at föra hem Canoen. 
da det blef lugnt, och vandrade sjelf tillika med min be- 
tjänt landvägen rundt omkring viken, som var en god 
Svensk mil. Vi fölgde stranden ät, där aldrig nägon väg 
var, nu öfver branta bärg, nu öfver hvassa stenar. nii 



204 Fort St. Frecleric. 



genom tjock skog, nu öfver sanka morass. Denna orten 
var förut beryktacl för tusencle Skaller-ormars hemvist och 
p. 262 rätta boställe; men vi blefvo til var fägnad ingen varse. | 
Stranden var ibland ganska stenig; men hade tämmeligen 
Stora kantiga grastenar. Ibland med rundaktiga och lik- 
som nötte stenar. Ibland et litet stycke sand, dels af den 
grä, dels ock mäst af den fina Ijusröda sanden, som förr 
är omtalt: stundom ock af den svarta järn-sanden. Uppä 
bärgen funnos stenar af en fingrynig röd Mica, somlig- 
städs stodo tvära perpendiculaira hellebergen vid stran- 
den: annorstäds var stranden af morass omgifvit. 

Petrefactum Coch/ece Cornii ammonis dictae fans pa 
et ställe i myckenhet uti stenarna och hällorna, som lago 
vid stranden. Desse hällor bestodo af en grä Kalk-sten, 
som är endast en variation frän den svarta. De ligga pä 
samma sätt i strata. Uti somliga var hei fullt af sädana 
petrefacta, bäde med och utan skal. Pä et ställe sägo vi 
Cornu ammonis som voro faseligen store; bredtlen öfvei' 
<lem hei och hallna var öfver en Svensk aln, som vi med 
aln-mätt noga mätte. Vattnet hade pa somliga ställen 
afnött stenen oivanpa; men ej kunnat räda pä dessa. utan 
de lägo (|var upliögde pä stenen, likasom nägon hade 
iimmat dem fast ofvanpä den samma. 

Bärgen här vid stranden voro faseligen höge och 
store. De bestodo af bara tätt (iräbärg, faste som vara, 
och ej liggande per Strata, som Kalk-stenen. En grä 
f^uartz och en mörk JMica var det, hvaraf de i synnerhet 
bestodo. Där de h\go vid stranden, räckte (-rrä-bärget 
ända ned i vattu-brynet ; men där de voro et stj-cke frän 
stranden, lägo de grä eller svarta Kalkstens-hällarne när- 
mast vattnet; men jag kunde ingenstädes | finna, at stora 
(Irä-bärg stodo pä desse Kalkstens hälle-bärg. 

Fol. Avoine (Zisania) växte i gyttja i vattugölar och 
bäckar, och stod nu som bäst i blomma. 

Den 17 Julii. 
Sjukdomar, som äro mäst gängse hos Villarna, sades 
vai'a dolor rheumat. och Pleuresie, hvilka förorsakas, dels 



im 



Fort St. Frederir. 205 



(läraf, at de ofta nödgas ligga om nätterna uti skogen oc.h 
pä fuktiga ställen, dels af de hastiga omväxlingar af varma 
ooh köld, som luften här som oftast är underkastad, dels 
däraf, at Villarne ofta dricka sig druckna af Bränvin, och 
sä lägga sig niäst nakne ute under öppen Himmel at sofva. 
det mä da vara Vinter eller Sommar, eller hvad väderlek 
som hälst vii. Fransoserne, som här bo, äro ock i syn- 
nerliet mäst underkastade dessa sjukdomar. Enkannerli- 
gen är Pleuresie här mäst gängse. CommeDdeuren sade, 
at lian en gäng värit rätt illa an af den sistnämda; men 
Doct. Sarkasin botade honom pä följande sätt, som man 
här funnit vara det bästa: han gaf honom in svettdrif- 
vande saker, Iät honom sä starkt svettas uti 8 eller 10 
timmars tid. Därpä äderlät han honom: äter Iät han ho- 
nom svettas, och därefter igen öpnat ädern pä honom, 
hvaraf han kom sig före igen. 

Doct. Sarkasin var Medicus Regius uti Quebec, en 
ganska förfaren man, sä i Medioina practica, som Anato- 
mien och andra lärda vetenskaper: behagelig man i om- 
gänge: Correspondent af Vetenskaps Academien i Paris. 
Han dödde i Quebec af en Febris maligna, som \ blef in- 
förd med et Skepp, af hvilken han blef smittad, da han 
besökte de sjuka uti Hospitalet eller sjukhuset. Han lem- 
nade en Son efter sig, som ock studerade i Medicine, for 
öfver til Frankrike, at där ännu vidare perfectionera sig 
däriiti; men dog därsammastädes. 

Frossan sades de ibland hafva här. 

Lues Venerea berättades äfven hafva inrotat sig här 
i Landet. Villarne hafva ock blifvit smittade därmed, sä 
at atskillige af dem hafde haft och hafva den; men de 
kunna ock bota den radicaliter. Fiere exempel gifvas i 
desse senare tider, at da antingen nägon af de Franska 
eller af Villa rna fätt denna sjukan sä starkt, at den fatt 
för djupt insteg i alla delar af kroppen, hafva de dock af 
Villarna inom 5 ä 6 veckor blifvit radicaliter och full- 
komligen botade därifrän; men Fransoserne hafva ej kun- 
nat utspana, hvad det är för medicament, som Villarne 
betjena sig af til denna sjukans utrotande. Det visste de, 



264 



206 Fort Sf. Frederic. 



265 



at Villarne aldrig bruka Mercurins, hvarken pä et ellei' 
annat sätt prseparerad, utan at deras förnämsta bot bestär 
i rötter; men hvilka, kunde de ej säga. Sedän fick jag 
veta, hvilka örter desse voro, hvarom kan omständeligen 
ses min berättelse til Kongi. Vetensk. Acad. för är 1750, 
p. 284. 

Binikemaskens pläga är oss mycket väl bekant i 
Sverige. I de Angelska Provincier i Norra America var 
hon ej sä allmänt kunnig. Här i Canada sades ätskillige 
vara plägade däraf. Han beskrefs för mig sä riktigt, som 
hade de läst Kongi. Svenska V^etensk. Academ. Handlin- 
gar. I Han gär här of ta fran folk til nägra faranars längd. 
De hade sig ej bekant, om Villarne hade den samma eller- 
ej. Inga vissa läkemedel voro emot honom kunnoge; ej 
eller visste nägon orsaken, hvarifrän han kom; utan gis- 
sade, at han förorsakades af vissa fruktei-s ätning. 



Den 19 Julii. 

Fort St. Frederic är en Fästning, vid Södra ändan 
af Sjön Champlain pa en udde, som formeras där af be- 
mälte sjö och den PJlf, som kommer ifrän Woodcreek och 
sjön St. Sacrement, hvilken Elf är här et godt Musquet- 
skott öfver; af Ängelsmän kallas den CroniijJoiiit. Han har 
fatt sit namn af Stats Secreteraren i Frankrike Monseigneur 
Frederic Maurepas, som vid dess anläggning hade mäst at 
säga vid sjö-väsendet i Frankrike; ty det är at märkä, at 
högsta Styrelsen af Canada hörer under Sjö-Staten i Frank- 
rike, och tages äfven altid General-Gouverneurerne här af 
samma Stat. Som de mästa orter i Canada bära namn efter 
nagot Päfviskt Helgon, sä har vanan gjort, at de äfven in- 
flickat det ordet helig (Saint) vid denna Fästnings namn. 
Fästningen är byggd pä en klippa, hvilken bestär af den 
svarta kalk- eller skifver-sten, som förr är omtalt. Den är 
mäst fyrkan tig, bestär af höga och tjocka murar, bygde 
af nyssnämde svarta Kalk-sten, den de brutit et eller par 
Musquet-skott frän Fästningen. Pä Östra sidan inuti Fäst- 
ningen är bygt et nägot högt bomfritt torn, med ganska 



Fort St. Frederic. 207 



tjocka och fasta murar, försedt pa alla sidor mäst frän 
högsta toppen med en myckenhet Canoner. I detta torn 
residerar Commendanten sjelf. Pä Fästnings | gärden är p. 266 
vid ena sidan en liten vacker Kyrka, samt vid de andfa 
sidor hus af sten för Officerarena och Soldaterna at bo 
uti. Pä alla sidor mot fasta landet ligga skarpa Hälle- 
bärg til mera än et Cauon-skott fr-än Fästningen, dock 
aro somlige af dem, som uti högd täfla med murarna uti 
den samma, och därtil med ligga de närä til Fästningen. 
Ängelsmännerne pasta, at denna Fästning- är byggd 
pä deras grund, samt at gränsen imellän de Franska och 
Ängelska Colonier pä denna trakten är emellan Fort St. 
Jean och Prairie de la Magdelene; däremot vela Fran- 
soserne, at gränsen skal vara pä skogen raidt imellän sjön 
Saint Sacrement och Fort Nicolson. Landet omkring Fort 
St. Frederic pä ömse sidor om Elfven sades vara mycket 
godt och fruktbart, och har redan för sista kriget en hop 
med Franska Familier, i synnerhet Soldater, som tagit 
afsked, satt sig där ned at bo; men kriget nödgade dem, 
dels at fara in til Canada, dels ock at bo tätt vid Fäst- 
ningen, och om nätterna sofva uti den samma. Nu kommo 
en Stor del tilbaka, och mentes, at mot 40 eller 50 Fa- 
milier skulle ännu denna Höst flytta hit, at här sätta sig 
ned, ät hvilka land skulle tildelas. Et godt Musquet-skott, 
eller par, frän Fästningen ät Öster, är en Väder-qvarn, 
bygd af sten, med tjocka murar, däri males mästa delen 
af det mjöl, som behöfves vid Fästningen. Denna Väder- 
qvarn är sä bygd, at hon kan pä visst sätt tjena i stället 
för en skans; ty uppe i hänne ligga 4 eller 5 smä Cano- 
ner. I sista kriget lag där beständigt en hop Soldater; 
ty därifrän kunde de se längt up för Elfven, om | nägra p- 267 
bätar kommo frän Ängelska sidan, som ej kan ses frän 
Fästningen; ty om en ej hölt här vakt, kunde en fiende 
komma med smä batar tätt under Västra sidan af Flo- 
den, dä Elfs-backarne hindrade, at se dem frän Fästnin- 
gen. Et fel har man altsä begätt vid denna Fästnings 
anläggning, hvilket faller strax en och hvar i ögonen, som 
kommer dit. Det bestär däri, at Fästningen hade bordt 



268 



208 Fort Sf. Frederic. 

anläggas pä samma ställe, där förberörde Väderqvarn stär, 
da hade de ej allenast ifrän sjelfva Fästningen kunnat se 
langt up för Elfven, och hindra en fiende, at komma när- 
mare ned efter den; utan man har ock ined en liten graf, 
uthuggen i den lösa svarta Kalksten, och dragen frän 
Elfven som kommer frän sjön Sacrement, til sjön Champ- 
lain, kunnat göra Fästningen kringfluten af ständigt fly- 
tande vatten genom det, at Fästningen kömmit at stä pä 
yttersta udden. Da hade de altid kunnat inuti Fästnin- 
gen haft tihäckeHgt friskt vatten: dä hade ej eller Fäst- 
ningen värit sä närä de höga häliebärgen. De beklagade 
nu nog, at Fästningen i första böi-j'an ej bhfvit pä rätt 
ställe anlagd. 

Sedän vi väntat i flei-a dagar pä jagten, som plä- 
gade hela Sommaren igenom gä imellän Fort St. Jean 
och Fort St. Frederic, och efter dess ankomst i nägra 
dagar pä vind ; sa blefvo vi ändtehgen i dag färdige, at 
begifva oss härifrän. Vi hade vid hela värt vistande här- 
städes nutit mängfaldig ynnest. Nu varande Commen- 
deuren pa Fästningen, Herr Lovisignan, en lärd och tillika 
ganska belefvad Herre, öfverhopade oss med ali höflighet 
och godhet, likasom vi ej allenast | värit af hans egit folk, 
utan ock, som hade vi värit hans anhörige. Jag hade den 
aran, at under hela tiden spisa vid hans egit borcl, och 
min betjent at tilhopa med hans Laquaj : vi hade dess- 
utom värt enskildta rum och kammare, jämte säng och 
uppassning. Vid afresan utrustade Herr Commendeuren 
oss med tilräckelig mat och annat til Fort St. Jean: kar- 
teligen, han beviste oss mera ynnest, än vi af egna kun- 
nat vänta och begära. Alle Herrar Officerarne och andre 
beviste oss hkaledes ali uptänkelig bevägenhet. 

Vi fortsatte altsä vid klockan 11 f. m. vär resa här- 
ifrän. Vinden var god. Pä ömse sidor om sjön lago 
höga bärg, som en kedja vid hvarandra, dock med den 
ätskilnad, som förr är nämd, at pä O. sidan om sjön var 
först et lägt med skog beväxt land närmast sjön, och 
bakom det til IY2 a 2 Svenska mii lägo de höga bärgen, 
bakom h vii ka sedän alt landet sades höra til Nva Anae- 



Fort St. Frederic. 209 



land. Denna ked var af höga bärg, som en skilnad imel- 
län de Franska oeh Ängelska länder i denna delen af 
Norra America. Pä W. sidan om sjön stötte bärgen mäst 
tätt til vattnet. Sjön var i början endast en Fransk mii 
bred, men vidgade sig sedän alt mer och mer nt. Til en 
Fransk mii frän Fästningen var landet pä O. sidan om sjön 
bebodt, men sedän alt öfverväxt med stor skog. Yid 10 
Franska mii frän Fort St. Frederic blef sjön 4 Fr. mii bred. 
Dä och da syntes holmar uti den samma. Capitain pä 
Jagten sade, at i denna sjö skola in alles finnas 60 hol- 
mar, hvaraf somlige äro mycket store. Han sade ock, at 
sjön pä de f lasta ställen är sä djup, at man med | en Iina !>• '-^fi-^ 
af 100 famnar ej kan nä botten; och tätt vid landet, en- 
kannerligen där tvära bärg voro, sades ofta vara 80 fam- 
nars djup, at man pä somliga ställen icke kan fä ankar- 
grund. Vid 14 Fr. mii frän Fort St. Frederic lägo 4 stora 
holmar i sjön, som här sades vara 6 Fr. mii bred. Hela 
denna dagen var mulit, och tj^cktes moinen, som gingo 
mycket lägt, pä flera ställen stöta mot dessa höga bärg, 
som lägo vid sjön, sä at de blefvo invecklade som uti en 
töckna. Frän mänga af dessa bärg upsteg dimban lika- 
som röken frän en Kolmila. Nägon liten ä kastade sig 
här och där i sjön. Bakom de höga bärgen pä W. sidan 
sades landet vara hei jämt til mänga Svenska mii öfver- 
växt med hög skog, genomskurit med mänga äar och 
bäckar, upfylt med ätskilliga träsk och smä insjöar, samt 
mycket beqvämt at bebo. Stranden var här ibland af 
hällebärg, ibland af sand. Inemot aftonen började bär- 
gen mer och mer förminskas. Sjön var eljest mycket ren, 
inga klippor eller grund i den samma. Om aftonen sent 
saktade vädret sig, dä vi kastade ankar vid landet, och 
lägo stilla öfver natten. 

Den 20 Julii. 

Om morgonen fortsatte vi vär resa med en behage- 
lig vind. Stället, där vi lägo om natten, var nägot mera, 
än halfvägs til Fort St. Jean. Frän Fort St. Frederic tii 

14 



210 Sjön Champlain. 



Fort St. Jean öfver Sjön Champlain räknades 41 Fran- 
ska mii. Sjön var här ungefär en Svensk mii brecl. Bär- 
gen hade nu tagit afsked; sä at inga syntes pä nägon- 
dera sidan af sjön, utan landet var där lägländt, jämt och 

P 270 allestädes med skog öfvervuxit. | Stranden sömligstäds af 
sand Sjön mäst allestäds 3 ä 4 Svenska fjärdedelsväg 
bred. Han var väl bredare; men öarne, som lägo vid 
sidorna, gjorde honom smalare pä den sidan vi seglade 
dem förbi. 

Villar eller Indianer sj^ntes pä et och annat ställe 
ligga vid stranden med sinä Näfver-bätar. Inga af dessa 
bodde här vid sjön; men de vore nu här at fiska efter 
Störar, som i denna sjön äfven finnes i stor myckenhet. 
Vi sägo dem ibland kasta sig up ur vattnet. Desse India- 
ner föra en särdeles lefnad. En tid om äret lefva de mäst 
af den lilla del af Mays, Bönor och Pampor de planterat: 
en annan, eller nu denna tiden, af bara Fisk, utan bröd 
eller annat sofvel: en annan af bara Villbräd, som Hjor- 
tar, Ka-djur, Bäfrai', m. m. dem de skjuta i skogen och 
Floder. De lefva dock länge, liafva stark lielsa, kunna 
mängfalt mera utstä besvärligheter och fatiguer, än mänge 
andre: de sjunga och dansa, samt äro lustige och altid 
förnögde, at de pa längt när ej ville ombyta lefnads-sätt 
med den som mär bäst i Furopa. 

Ungefär 10 Fr. mii, innan vi kommo til Fort St. 
Jean, sägo vi pa W. sidan om sjön vid stranden hus, där 
Fransoser bodt näst för sista kriget; men den da infallne 
osäkerheten liade nödgat dem at flytta därifrän; dock 
voro de nu som mäst S3^sselsatte, at laga sig dit igen. 
Detta var det första Franska lius och Plantation vi sedt 
sedän vi lämnat dem, som voro vid Fort St. Frederic. 

p. 271 En Fästning af trä eller et bolverke har fordom värit 

pä O. sidan om sjön vid stranden. Stället vistes oss; men 
var nu alt med skog öfverväxt. De Franske hade bygt 
det, at hindra Villarnas infall öfver denna sjön. Mig föi"- 
säkrades, at mänge Fransoser blifvit ihjälslagne pä dessa 
ställen. De berättade tillika, at liär i Canada finnas 4 
qvinnor mot en man af de Franska; emedan ärligen ät- 



Sjön Champlain. 211 



skillige af de Franska manfolken släs ihjäl pä deras resor 
längt in i landet, da de handia med Villarna. 

En Väderqvarn hygd af sten stod pä O. sidan om 
sjön, pä en udde. Franskt folk har bodt där för kriget; 
men voro flyttade därifrän, och ej ännu tilbaka komne. 
De räknade 8 Fr. mii härifrän til Fort St. Jean. De Än- 
gelske med deras Indianer liade här somligstäds brändt up 
husen; men Väderqvarnen var lemnad qvar. 

Jagten, pä hvilken vi reste, var den första, som blif- 
vit bygd och brukad här i sjön Champlain. Tilförene 
betjänte de sig allenast af stora Battoer, at föra Proviant 
med. Capitain, som nu förde Jagten, och var född här 
1 landet, liade sjelf bygt den, och värit den, som först 
sökt up vägen och mätt djupet, at gä fram med den imel- 
län Fort St. Jean och Fort St. Frederic. Här midt emot 
Väderqvarnen sades vara 3 famnar djupt; men sedän ända 
til Fort St. Jean blir vatnet litet grundare. 

Hus syntes nu här och där vid stranden. 

Utterskinn aldeles af samma slag och färg, som vara 
Europeiska, hade Capitainen hangan | de i Cajutan. Desse 
Uttrar sades finnas til ganska stor myckenhet i Canada. 

Skälskinn brukades här mycket at öfverkläda Coffer- 
tar och Kistor med. Likaledes voro deras matsäckar och 
andra väskor här i Canada ofta däraf. Äfven voro pun- 
garne, hvari menige man här hade sin sönderskurna To- 
bak, nastan altid här i landet gjorde af Skälskinn, til skap- 
nad just sädana, som de af Skälskinn brukas i Götheborg, 
Bohus-län och Norrige. De viklade dem ihop, da de ville 
stoppa dem hos sig eller da de lade dem frän sig. Det 
ludna af skinnet vändes ut. Menige man brukade eljest 
tämmeligen at röka Tobak pä sinä resor och vid sit ar- 
bete; men aldrig säg jag nägon tugga det, som Sjöfolk 
af Ängelsmän och Holländare nog allmänt göra. Desse 
Skälskinn voro aldeles af samma slags Skälar med dem 
vi hafve i Sverige, hvilkas skinn bestär af grä och svarta 
fläckar. De sades finnas til myckenhet i Hafvet nedanför 
Qvebec; och gä up i Laurentii-flod sä längt som ebben 
och floden räcker, eller som vatnet är utblandadt med 



212 ' Sjön Chaynplain. 



sait; men ej längre. De hacle aldrig synts i nagon af de 
Stora sjöar här i Canada. Fransoserne kallade dem Loup 
yyiarin. 

För Böns hallande ocli utvärtes Gudsdyrkan voro 
Fransoserne i gemen my(iket mera mone, än de Ängelske 
och Holländske. Pä Ängelska ocli Holländska skepp och 
jagter märktes aldrig, at bön hölts hvarken afton eller 
morgon: aldrig gjordes skilnad pä helgedag och sökne- 
dag: aldrig eller säilän välsignades maten eller tackade 
de GUD för dess gäfvor da de gingo til eller frän bords; 
I>. 273 men här pä jagten | hölts allmän bön bade morgon och 
afton. I dag, som var Söndag, läste de mera än eljest. 
Bade til och frän bordet lästes kärteligen, hvarpä de 
korssade sig. Sä snart Capitainen om morgon en stigit 
up, föll han pä sinä knän vid sängen, och lag sä en läng 
stund, at göra sin bön. Sammaledes skedde i Fästningen 
Fort St. Frederic, at hela Guarnisonen kom tilhopa, bade 
morgon och afton at göra bön. Felet bestod endast där- 
uti, at de mästa böner här, äfven af de gemenaste, skedde 
pa Lätin, det en stor del af folket ej förstod. 

Sjön blef straxt, sa snart vi passerat förenämde Yäder- 
qvarn, mycket smal, ej stort öfver et Mus(|vet-skätt bred, 
at den liknade mera en flod, än en sjö. Landet var pä 
ömse sidor lagt och jämt, öfverväxt med löf-skog. Yi 
sägo i början en och annan liten koja vid sidorna af sjön; 
men därefter blef landet allestäds obebodt. Sjön var ock 
här ej öfver 6 eller 10 fot djup: da och da nägon liten 
holma uti den. Mäst hela denna resan hade sjön gätt 
frän SSW. til NNO. 

Utlagor. Pä somliga ställen i Canada äro stora trak- 
ter af land, som höra til enskildta personer. När en 
bonde da fär lof, at uptaga en del af samma land, och 
honom tildelas däraf et stycke af 40 arpens längd, och 3 
arpens bredd, är han förbunden, da han kömmit sig na- 
gorlunda före, at framdeles betala til jordägaren ärligen 
6 Francs. 

Pä somliga ställen blef sjön nu sa grund, at de 
nödgats med ruskor staka ut vägen. där Jagten sknlle 



Fort St. Jean. 213 



gä. Annorstädes var han nägot djupare, til par famnar 
ungefär. 

Om aftonen vid Solens nedgäng kommo vi ändteli- ])• 274 
gen lyckeligen fram til Fort St. Jean, sedän vi hela efter 
middagen beständigt liaft en omväxling af Rägn, Solsken, 
vind ooh lugn. 



Den 21 Julii. 

Saint Jean är en Fästning af Trä, som Fransoserne 
ar 1748 anlagt ocli upbygt pä W. sidan om utloppet pä 
sjön Champlain, tätt vid den samma. Orsaken, hvarföre 
de anlade den samma, var, at betäcka det landet därom- 
kring, som nu skulle besättas med Inb\'ggare, samt at 
vara som en nederlags plats för de matvaror och krigs- 
förräd, som ärligen sändes frän Montreal til Fort St. Frede- 
ric, emedan de ända härifrän kunde gä med Jagter til 
sistnämde ort; men längre ned kunna de ej komma fort 
därmed ; emedan par Musquet-skott längre ned nti Elfven 
är strömmande vatten och fullt med stenar, sä at de bara 
med Battoer kunna där draga sig fram. Förut var Fort 
Chamblan, som ligger 4 Franska mii längre ned, neder- 
lags plats för dessa matvaror; men som de da mäste bruka 
bäde Battoer i början hit up, och sedän Jagter härifrän, 
och det dessutom var en krokot och längre väg, at föra 
matvarorna öfver land frän Montreal, sä anlades denna. 
Den ligger pä et lägt ställe, har sandig jordmon, och är 
äfven alt landet häromkring jämt, lägländt och öfveralt 
med skog beväxt. Fästningen är bygd i fyrkant, tog in 
en arpent i quadrat. Ned mot sjön stär et högt hus af 
trä i hvart hörn, 4 väningar högt, men grunden til IV2 
famns högd är murad af sten. Uti dessa hus, som ej äro 
fyrkantige, utan i flera anglar eller hörn, äro styc|ke- p- 275 
gluggar, utom häl för smärre skjut-gevär. I de 2:ne an- 
dra hörnen up mot landet stär et litet hus i livardera af 
trä, 2me vänmgar höga, dels för Soldater at bo uti, dels 
ock, at här bättre försvara sig. Imellän dessa hus äro pä 
alla sidor nedslagne i Jorden 2V2 famns höga och pä öfra 



214 Fort St. Jean. 



ändan hväste stolpar eller stockar tätt vid hvarandra af 
Thuya, hvilket hölts här vara det bästa trä, at emotsta 
röta i Jorden, vida vägnar bättre än Furu. Nedtil stodo 
clesse Pallisader dubbla, den ena raden innan för den 
andra. För Soldaterne var inuti Fästningen rundt om- 
kring vid Pallisaderna bygde breda broar, til mer än en 
famns liögd, med ledstänger, pä livilka broar Soldaterne 
kunde stä, ooh med deras hand-gevär genom hälen skjuta 
och afvärja fienden, utan at sjelfve hafva nägon synner- 
lig skada af dess skott. Nästledit är 1748 vid slutet af 
kriget, da Fästningen blef färdig, lag här par hundrade 
män i guarnison; men nu i fridstider endast en Commen- 
dant, en Proviant-mästare, en Bagare och 6 Soldater, allena 
at se efter Fästningen och liusen, samt liafva upseende 
öfver den hitförde provianten. Commendanten, som nu var 
här, hette Chevalier De Gannes, en ganska behagelig man. 
och Svager at Monsieur De Lovisignan, som var Commen- 
dant pä St. Frederic. Landet omkring denna Fästning 
pä ömse sidor om Floden var fett och af en god Jord- 
mon; dock ännu oupodladt; men det sades, at folk med 
det första skulle komma hit, at bebo det samma. 

Marengoins kallades Myggor eller Krankar af Fran- 
27() soserna här pä orten, och öfver alt i Canada. | P]t namn 
som de sades länt af Villarna. Af dessa Marengoins voro 
alla skogar häromkring Fort St. Jean sä fuUe, at sarama 
Fästning rättare bordt heta Fort de Marengoins. Det som 
mycket bidrog til deras alstring var, at landet var mora- 
sigt och lägländt, samt fuUt med skog. När skogen en 
gäng blir bärthuggen, vattnet afledt och landet upodladt, 
sä förminskas och försvinna väl desse sä lätt här, som 
sädant skedt pä andra dylika ställen förut. 

Skaller-ormar berättades af alla ej skola nägorstäds 
finnas pä denna kanten, ej eller längre ät Norr, hvarken 
vid Montreal eller Quebec; utan bärgen omkring Fort St. 
Frederic sades vara den ort längst ät Norr pä denna trak- 
ten, där de blifvit sedde. Af alla de ormar, som Norr 
om denna orten här i Canada finnas, sades ingen vara sa 
förgiftig, at en människa af dess bett skulle taga nägon 



Fort St Jean. 215 



särdeles skada, utan löpa de alle och skynda sig undan, 
sä snart de fä se folk. Mma flera anmärkningar om 
Skaller-ormens Natur, egenskaper, m. m. finnas införde 
nti Kongi. Vetensk. Acad. Handlingar för är 1752. p. 308. 
hvarthän jag visar Läsaren, pä det jag i denna Rese- 
beskrifning ej mä behöfva uprepa det, som jag förut pa 
et annat stälJe sagt. 



Den 22 Julii. 

Om aftonen kommo hästar frän Prairie efter oss, 
dem Commendanten härstädes pä min begäran lätit sända 
efter; emedan vid Fort St. Jean inga liästar ännu stodo 
til fängs, i anseende därtil, at orten var bara et är gam- 
ma], och ingen ännu | hunnit sätta sig här ned at bo. P- '^"'' 
Karlarne, som förde hästarna, hade tillika bref med sig 
til Commendanten, sä frän General Gouverneuren öfver 
Canada Marquis La Gallisoniere, dat. Quebec d. 15 Julii, 
som frän Vice Gouverneuren i Montreal, Baron Longuevu., 
dat. Montreal den 21 Julii, uti hvilka nämndes, at jag var 
specielt recommenderad af Kongi. Franska Hofvet, samt 
at Commendanten skulle förse mig med alt hvad jag be- 
gärte, och skyndsammast befordra min resa. Par ankare 
Vin och annat sändes nu tillika ut til Commendanten, 
som troddes tjena til min förnödenhet och traktering. 
Om aftonen ch-acks här under styckens lossande bägge 
Deras Majestäters, sä Konungens i Frankrike som Konun- 
gens i Sverige skälar, jämte General Gouverneurens etc. 

Den 23 Julh. 

Om morgonen fortsatte vi vär resa hsrifrän til Prairie, 
at gä vidare därifrän til Montreal. De räknade härifrän 
til Prairie 6 Franska mii, alt landväg, och därifrän til 
Montreal 272 lieues, efter Floden Laurence. Vi fölgde i 
början Elfsbrädden, sä at vi hade pä högra handen St. 
Jeans riviere; sä kallas utlpppet frän sjön Champlain. 
Somlige kalJa den ock Champlains riviere. Efter vid 



216 Fort St. Jean. 



pass en Fransk mils resa lemnade vi Floden, och togo 
nägot af til vänster. Landet var här allestäds lägländt, 
skogbeväxt, nog vätt, sä at fast det nu var midt i tor- 
raste Sommaren, voro vägarna ändock mycket väte, at vi 
ej kunde komma särdeles fort; men det är at märkä, at 

p. 278 Fort St. Jean blef bygt förleden Sommar, och at hela | 
denna vägen da först blef gjord, hvilken ännu pä sä kärt 
tid ej kunnat stadga sig. 260 Man, dem Konungen födde, 
och Iät hvardera om dagen fä 30 Sois, arbetade dä uti 
3 mänaders tid pä denna vägen, och sades, at arbetet 
denna Höst skulle än vidare fortsättas. Som landet här 
var ganska lägländt och skog-beväxt, sä var det ock det 
rätta hemvisst för Krankar och Brömsar, hvilka nu mycket 
oroade oss i dessa tjocka skogar. Efter 3 Fr. mils resa 
blef landet skoglöst. Detta syntes i forna tider hafva 
värit en massa, som nu blifvit uptorrkad. Här var en 
tämmelig utsigt pä alla sidor. Vi sägo til höger längt 
ifrän oss 2:ne höga bärg, som skullade vida öfver de andra, 
och voro belägne ej längt ifrän Fort Champlain. Lika- 
ledes kunde vi här se det höga bärget, som ligger strax 
vid Montreal. Vägen gick här mäst in linea recta. Vi 
fingo äterigen et mycket lägländt och vätt land, därefter 
skog, mäst af Ahies foliis subtus argenteis. Alt landet, 
där vi i dag foro f ram, var f ett och rikt, sa at det en 
gäng kan blifva ganska fruktbärande, dä skogen varder 
afhuggen och landet uprögelt. Inga Hällebärg, och nastan 
inga stenar syntes här vid vägen. 

Längre fram, ungefär 4 Franska mii frän Fort St. 
Jean, fick landet et annat utseende. Det blef här mäst 
öfveralt bebodt. V^i sage här näppeligen annat, än stora 
vida och vackra äkrar, nu fulle af det härligaste Hvete, 
samt här och där nägot stort Ärtland, ibland nägot Haf- 
ver-stycke. Annan Sädesslag blef vi här ej varse. Gär- 
darna voro enstakade, hade hvar sin Aker och Ang när 

p. 279 sig. Husen voro af trä, smä. | I stället för mässe. hvil- 
ken här ej fans, betjente de sig af ler, at smeta i ^^'^^gg- 
säterna. Taken pä Husen voro mycket stupande, täckte 
med halm. Nägon bäck skar här och där igenom landet. 



Imellän Fort St. Jean och Prairie. 217 



Jordmon var f et: landet mäst jämt, endast at da och da 
fans nagon liten backe. Vi kunde här se ganska vidt 
omkring oss, och hvart en kastade ögonen, förekom ej 
annat, än stora vida äkrar och ängar, samt enstakade gär- 
dar kringströdde öfveralt. Akrarne voro alla i säde, eme- 
dan de brukade här endast Värsäde, och ganska säilän 
den, som säs om Hösten. Landet är ännu ganska bä- 
rande, at det ej behöfver ligga i träde. Alt landet var 
mäst skoglöst, och lär ved i framtiden blifva här i mindre 
myckenhet. Akrarne voro lagde i smä smala ryggar, samt 
här och där nägot dike, enkannerligen pä ömse sidor vid 
vägen. Detta var utseendet af landet ända til Prairie och 
Sanct Laurence-Flod, som nu syntes öfver alt framför oss. 
Med et ord: Landet i mit tycke var här et af det täckaste 
jag ännu sedt i Norra America. 

Vid middagstiden kommo vi fram til Prairie, som 
ligger pä Elfsbacken vid St. Laurence-Flod. Här stan- 
nade vi i dag, emedan jag ville bese orterna häromkring, 
innan jag skalle längre. 

Prairie de la Magdelene är en liten by, som ligger 
pa Östra stranden af St. Laurence-Flod: de räknade här- 
ifrän 2^2 Fr. mii til Staden Montreal, som kan hei tyde- 
ligen ses i NW. därifrän pä andra sidan om Floden. Lan- 
det omkring Prairie är hei flackt, nastan utan den min- 
sta backa; stora fält pä alla sidor, antingen äker, äng ellei- 
betesmark. Pä W. sidan, som förr nämdes, | stryker Lau- i>. "-^^0 
rentii-Flod förbi, som här är 1^2 Fransk mii bred, om ej 
mera. Husen i Prairie äro mäst bygde af trä, stupiga 
trä-tak, väggarna i stället för massa i springorna bestrukne 
med ler. Jag fann dock nägra smä Stenhus upmurade 
af den svarta Kalkstenen, eller ock af klappursten, da 
endast den svarta Kalksten var satt rundt omkring fön- 
ster och dörar. Midt i byen star en vacker Kyrka af 
Sten, med Törn pä, vändt at W. och Klockor däri. Just 
framför Kyrkodören star uprest et stort korss af trä, med 
stega, Hoftänger, Hammare, spikar, m. m. därpa, afbil- 
dandes alla de redskap de betjänte sig af vid var dyra 
Frälsares korsfästelse, och tör hända väl ännu en hop 



218 Prairie de la Magclalene. 



flera. Byen var omkringgifven af 2, k 272 famns höga 
Pallisader, hvilka voro upsatte i forna tider mot India- 
nernas ströfvande. Utanför byen voro smä Krydd- och 
Trägärdar, men fä Fruktträn däri. Elfsbackarne voro här 
ej särdeles höga. Här var en Präst och en Capitain, som 
bar namn af Commendant. Akrarne häromkring voro 
store och jämne, besädde med de förr omtalte Sädes-arter; 
men af Rkg, Korn och Maj^s sägs intet. Uti SW. härifrän 
är uti Laurentii-Flod et stort vattufall, hvars buller hör- 
des ganska väl hit. När vattnet i Floden om Vären vid 
islossningen börjar at växa, stiger det ibland sä högt, at 
det öfversvämmar en stor del af äkrar och ängar, och i 
stället för, at Floden Nilus ined sit öfverflödande gör lan- 
det frnktsamt, förorsakar denna Floden mera skada; ty 
den förer med sig en hop gräs och örter, hvars frön blifva 
de varsta ogräs pä deras äker, den de sälunda mycket 
281 bärtskämma. Vid detta tilfället nödgas de föra sin | bo- 
skap längt bäi't; emedan vattnet da öfvertäcker alt; men 
det Star sa endast pa i 2 eller 3 dagar, da det sedän rin- 
ner sin väg, och förorsakas detta öfversvämmande mäst 
af is-stoj)pning. 

Fol. Avoine växte til myckenhet uti den bäcken eller 
lilla an, som flyter litet nedanför Prairie. 

Den 24 Julii. 

Om morgonen fortsatte jag resan därifrän. Vi stego 
uti en Battoe vid Prairie, foro sa snedt öfver Elfven, och 
lato strömmen drifva oss alt mer och mer ned, til dess 
vi kommo til Montreal. Laurentii flod räknades vara vid 
Prairie nägot mer än en Fransk mii bred. Strömmen är 
där stark; vatnet ej särdeles djupt, sä at inga Jagter kunna 
komma längre up för Elfven, än til Montreal, undanta- 
gandes om Värtiden, da de kunna gä up til Prairie där- 
med, men ej längre. En kan se staden Montreal hei väl 
frän Prairie, och sedän hela Elfven utföre til dess en kom- 
mer dit fram. Vid ankomsten til Montreal sägo vi en 
myckenhet folk vara församladt vid den Stads-porten, där 



Montreal. 219 



vi skulle landstiga, alt af nyfikenhet, at se oss; emedan 
de hört, at nägre Svenske, et Folkslag, som de endast 
förr hört talas om, men aldrig sett, skulle komma i dag. 
Alle, med hvilka jag här sedän talade, bekräftade enhäl- 
ligt, at vi vore de förste Svenske, som ännu kömmit til 
Montreal. Sä snart vi anlände til stranden, och jag steg 
ur Battoen, kom en Capitain, som var enkom därföre ut- 
sänd frän Gouverneuren härstädes, mig til mötes, och bad 
mig följa sig til Gouverneurens hus. Vid framkomsten 
fördes jag in uti en sai, | där Gouverneuren sjelf tillika p- '^82 
med nägra af sinä vänner hade kömmit tilhopa. Baron 
LoNCrUEuiL var väl ännu endast Vice-Gouverneur: men han 
väntade dock dageligen sin fullmagt frän Frankrike. Af 
denna Her^^n blef jag med större höflighet och näd emot- 
tagen, än jag kan beskrifva. Han viste mig br-ef frän 
General-Gouverneuren i Qvebec Marquis De La Galls- 
soNiEKE, däri General-Gouverneuren berättar, at befallning 
ankommit frän Kongi. Franska Hof vet, det jag skulle hafva 
fritt alt hvad jag behöfde, samt at alla minä resor här i 
landet skulle ske pä Hans Kongi. Maj:ts kostnad i Fiank- 
rike. Med et ord: Gouverneuren Baron Longueujl betedde 
mig hela denna tiden jag bäde nu, och sedän efter ätei'- 
komsten frän Quebec liär vistades, mängfalt mera ynnest, 
än jag kunnat tanka eller förvänta. 

Den 25 Julii. 

Folkets lefnads-sätt i Montreal och denna delen af 
Canada var skildt ifrän de Ängelskas, nastan pä samma 
sätt, som des^e Nationer äro häruti skiljaktige i Europa. 
Fruentimret säg här väl ut; de voro belefvade och ärbare 
med en liten oskyldig frihet: gingo om Söndagarna mycket 
granna klädde, mäst pä samma sätt, som värt Svenska 
Fruentimmer. Om Söknedagarna prälade de väl ej sä 
mycket; dock voro de altid ganska mone om, at utkrusa 
hufvudet, hvars här altid var lagt i läckar och pudradt, 
samt utsm3^ckadt med allahanda gläntsande och glittrande 
saker, Hkasom det värit fullsatt med Diamanter och dyr- 



220 Montreal 



bara stenar. Deras hvardags-kläder voro en liten nätt 
p. 288 tröja, samt en hei stackot kjortel, som | räckte til halfva 
benet, och ibland ej dit, nastan som de däruti tagit seden 
af Vilskornas helt stubbota kjortlar. Skoklackarne voro 
hei smale och ganska höge, at det var undran värdt hurii 
de kunde gä pä dem. Uti hnshälls-sysslor öfverträffade 
de vida de Angelska (jvinfolken, hvilka (at säja rena san- 
ningen) hafva den frihet sig förundt, at de fätt hvälfva 
ali hushälls-bördan pä Manfolken, och säledes ofta kunna 
sitta hela dagen pä en stol med händerna i korss, ntan 
at behöfva arbeta; men desse Canadensiske grepo sig ge- 
menligen mera an, i synnerhet den menige hopens, hvilka 
infunno sig allestäds bäde pä äker, äng, i fägärd, m. m. 
och skydde intet arbete; men uti kärils oclir-husens ren- 
hällande tycktes dock nagot saknas hos dem. Galfven, 
sä i Städer, som pä landet där folket dageligen vistades, 
tvättades ibland ej en gäng pä halfva äret; däi'före sägo 
de för den, som nyss förut var-it hos Angelska och Hol- 
ländska, där galfvens ständiga skurning och renhällning 
anses nastan lika vigtig som sjelfva Religion, nog obe- 
hageliga ut; dock at föi-ekomma det. at det tjocka dam- 
met pä gälfvet icke matte för starkt besvära helsan, löpa 
(jvinfolken nägra gängor om dagen omkring rummet med 
en vattu-kanna, utur hvilkens pip de slänga vattnet om- 
kring pa galfvet, som dä fäster det starka daramet qvar, 
men sa snart det torkas, och börjar lyfta sig up frän galf- 
vet, kommer en ny bestänkelse igen. I öfrigt läta de sig 
ej falla besvärligt, at vara allestäds med uti hushälls syss- 
lor. Jag säg med nöje, huru äfven de förnämare, ja sjelfva 
(jouverneurens döttrar, klädde sig rätt ochslätt, klutade 
p. 2S4 ej mycket ut sig, lupo allestäds i husen j bäde i källare 
och kök, säsom pigor, at se efter, det alt riktigt tilgick, 
och buro tillika sin söm med sig. Den seden var här, at 
en manspeison, som gick pä gatan, var förbunden at lyfta 
pä hatten och helsa pä alla han gick förbi. Detta var 
nog besvärdigt för den, hvars syssla fordrade, at ofta visa 
sig ute, i synnerhet om aftnarna, dä hvar Familia satt 
utan för sin dör' pä gatan. En annan sed var, at om 50 



Montreal. 221 



eller flere personer gjorde besök hos mig pa en dag, var 
jag skyldig den nästföljande dagen, at betala det samma 
hos dem igen, om jag ej ville anses för obelefvad. 

Skinnvaror. Atskillige, hvilka uti flera ars tid rest 
ut pa Bäfver-jagt til de Norra orter af Canada hos de 
Villar, som bo ungefär 50 Franska mii frän Hudsons Vik. 
berättade at de djur, hvilkas skinn de i synnerhet där 
sökte at f a, ooh som fiunas pa nyssnämde ort til mycken- 
het, äro Bäfrar, Chats Sauvages eller Loar, och Marters 
eller Märdar. De räkna i Canada de skinn för bäst, som 
fängas längre at Norr; ty de äro mera har-rike, och vack- 
rare, än de som fas längre at Söder, och detta alt i större 
eller mindre grad, alt som samma skinn fas mera til Non- 
eller Söder. 

Hvita Rapphöns (Per dvi blanchej kallades af Canaden- 
serne en art foglar, som i stor myckenhet skola finnas 
om Vintern vid Fretum Hudsonis. De äro tvifvelsutan 
vara Snöripor. Ju mera köld eller snö inföll, ju mera 
sades de komma dit. De beskrefs hafva hvita ludna ben. 
vara til färgen helt hvita, hafva 3 ä 4 s varta fjädrar i 
stjerten, äga et ganska välsmakeligt kött. Af Herr Ed- 
wAiiDS Nat. Hist. of | Birds p. 72. ses, at vara Snö-ripor 
äro nog almänna vid Hudsons Bay. 

Harar sades äfven vara vid Fretum Hudsonis eller 
Hudsons Vik til myckenhet. De finnas ock ymnigt uti 
sjelfva Canada, hvilket jag of ta sett, och äro de aldeles 
och i det nogaste af samma slag som vara Svenska: om 
Sommaren gräbruna, om Yintern snöhvita, äfven som 
hos oss. 

Mechaniska Slögder, Husbyggnad, Tegelbruk, Snic- 
kare och Svarfvare-arbete, med mera sädant, hade ej ännu 
hunnit här til den högd, som det borde. Ängelsmännerne 
öfverträffade däri längt de Franska. Det lärer komma 
däraf, at de mästa Handtverkare härstädes äro endast 
afskedade Soldater, hvilka ej haft stort tilfälle at lära na- 
got, utan hvartil de af nöden eller nägon händelse blifvit 
tvungne. Där fans dock ibland nägra enda, som i dylika 
slögder gjort tämmeliga framsteg. Jag säg här en, som 



222 Montreal. 



286 



förfärdigade ganska goda bäde Vägg- och Byxsäoks-ur, 
och dock lärt samina konst mäst af sig sjelf. 



Den 27 Julii. 

Flugor (Musca domestica) sades af ganska mänga bäde 
här i Staden, och sedän uti Quebec aldrig hafva värit 
fundne här i landet för ungefär 150. är tilbaka. Alle In- 
dianer skola bekräfta det samma, och säga, at de vanliga 
flugor först kömmit hit med Europeerna, och med skepp, 
som här strandat. Jag lämnar detta i sit värde; men det 
vet jag, at da vi i ödemarkerne imellän Saratoga och 
Crownpoint eller Fort St. Frederic satte oss ned pä nägot 
ställe i skogen, antingen at | hvila, eller at äta, kommo 
altid fullt af vara vanliga flugor flygande, och satte sig 
pä oss, sä at det salunda tyckes vara tvifvelaktigt, om 
de ej värit längre tid i America, och om tie först blifvit 
hitbragte frän Europa; sä framt nägon ej vii säga, at stam- 
men til dessa flugor lämnats i besagde ödemarker den tid, 
dä E^ort Anne var i välständ, och Ängelsmännerne ofta 
färdades här fram och tilbaka, utom det, at ätskillige andi"e 
P]uropeer bäde förr och sedän gjort där resor och genom 
sinä matsäckar, läckat flugorna at göra dem följe. 

Villa Oxar och Kor finnas i ganska stor myckenhet 
i södra delen af Canada, och hafva där värit frän urmin- 
nes tider. Enkannerligen uppehäller sig en ymnoghet 
däraf pä de orter, där de sä kallade Illinois bo, hvilket 
är ungefär vid samma Latitude som Philadelphia. Längre 
til Norr blifver man ej mycket af dem varse. I dag säg 
jag en hud af dessa villa Oxar. Den var stor som en vär 
största Oxhud, men mera härig. Hären mörkbruna, eller 
mäst af samma färg som et brunt Björn-skinn. Näst vid 
hullet voro hären mäst sä fina som ulL Detta skinn var 
ej särdeles tjockt, och sades ej värderas i Frankrike sä 
mycket som et Björnskmn. Bland annat hvartil de bru- 
kas, är, at om vintern hafva dem under fötterna uti de 
rum en vistas, emedan de äro mjuke och mycket varme. 
Ätskillige af denna villa Boskapen sades hafva en läng 



Montreal. 223 



och ganska fin ull, som täflar, om ej öfverträffar den, 
som laren hafva; de hade däraf gjort strumpor, kläder, 
liandskar och annat arbete, sora värit sä | godt, som dst p- "-^h" 
skönaste af ull kunnat göras. Indianerne förfärdiga sig 
ganska mycket däraf. Köttet skal täfla med det bästa 
Ox-kött i behagelig smak och fettma. Skinnet är ofta 
tjockt, och brukas til samma, som de Europaeiska Oxars. 
Denna villa Boskapen sades ock vara större och starkare, 
än den Europseiska, brunröd til färgen, karta horn, men 
vid roten mycket tjocka. Desse och flere egenskaper, som 
den har med och framför annan hemtamd boskap, har 
bragt en och annan här pä orten pä den tankan, at för- 
söka at göra den tam, da en ej allenast kunde hafva ofvan- 
nämde förmoner, utan som de ock äro starkare, än annan 
boskap, torde det komma ganska väl til pass vid äker- 
bruket. De hade därföre flera gängor förskaffat sig smä 
Kalfvar däraf, dem de i Quebec och annorstäds födt up 
bland den andra tama boskapen, hvilka lefvat til 2, 3 a 
4 är, men sedän gemenligen dödt bärt: och oaktadt de 
dageligen sett folk, har ändock altid värit nägot vildt och 
otamt hos dem, sä at de beständigt värit mycket skygge, 
rest öronen, statt och darrat, eller sprungit mycket yrt, 
sä snart de blifvit varse nägon människa; sä at de ej ännu 
päfunnit konsten at göra dem rätt tama. De hade ock 
tyckt, at de ej tola köiden sä väl, Iivari de äfven styrk- 
tes däraf, at ehuru varme somrarne äro, finnas de dock 
säilän längre til Norr, än ofvannämt är. De mente, at da 
landet vid Illinois blefve nägot mera bebodt af Fransoser, 
skulle det falla lättare at göra dem tama, och da kunde 
man sedän beqvämare flytta deras afvel längre til Norr. 
Om dessa är nägot talt förut i denna Resas Tom. | 2. p. P- '^^^ 
326. 388. Hornen brukades mycket bäde af Fransoser 
och Villar i Canada til Kruthorn. 

Friden, som var sluten imellän Frankrike och Äng- 
land, blef i dag här proclamerad. Soldaterna voro i ge- 
vär: stycken lossades pä vallarna och salfvor gofvos af 
hand-gevären. Ätskillige Fyrvärkerier uptändes, och om 
aftonen voro alla fönster i staden upfyllde med brinnande 



224 Montreal. 



Ijus. Alla gator strömmade längt in pä natten fulla med 
folk. Om aftonen gjorde Gouverneuren mig den heder. 
och sände efter mig, med begäran, at komma til hononi 
til aftonmältid, och. frögda mig tillika med landets Inva- 
nare. En stor hop Officerare och andre förnäme infunno 
sig där tillika. Där dracks lustigt om längt in pä natten. 

Den 28 Julii. 

Om morgonen reste jag i följe med Gouverneuren 
Baron Longueuil och hans Familie ut til en liten Ö, be- 
nämd Magdalena, som hörde honom enskitdt til, och var 
belägen uti Laurence-Flod nastan midt mot staden pä 
Östra sidan. Gouverneuren hade här en täck fast liten 
byggning, en stor vacker Trägärd, samt sin Ladugärd. 
Floden skär sig fram imellän staden och denna On, och 
gör där en tämmelig stark ström. Närmast in til staden 
är sä djupt, at Jagter kunna gä där fram; men mot On 
blir det grundare, at de merendels med fork skola staka 
sig fi-am. 

Qvarnen, som här var byggd, drefs af bara ström.- 
men i floden, hvilken af sig sjelf var sä stark, utan nä- 
gon särdeles damm. I denna qvarn märkte jag följande: 
V- 289 I. Qvarn-stenai'na | bestodo ej af et enda stj^cke, utan 
voro af flera sammansatte. Den öfra var ganska stor, 
hopsatt af 8 särskildta stycken, dem de passat tätt tilhopa, 
och utomkring sammanbundit med tjocka järn-band. Sa- 
dan var ock den undra stenen: den öfi-a var hitförd frän 
Frankrike; men den andra hade de tagit här i landet. 

2. Trattens ho, därigenom Säden rann ned, skakades sä- 
lunda, at öfre delen af trillans axel var skarfvad ofvanför 
qvarn-stenen med en fyrkantig päle af härdt trä, en tvär- 
hands bredd pä hvar sida. När denna gick omkring stötte 
dess 4 hörn mot en ända af skon, hvilken pä en sida gick 
längt ut, och sälunda skakade tratten, at Säden rann ned. 

3. Hjulen voro helt och hälinä gjorde af hvit Ek. Hjul- 
stocken äfven sä; men kuggarne i tand-hjulet och pin- 
narne eller spolarne i trällan voro af Säcker-Lönn elier 



Montreal. 225 

Villska Körsbärsträn; dock skal Sacker-Lönnen vara den 
mäst brukeliga, hvilken sades vara et ganska härdt trä, 
hälst den, soin växer pä torra ställen. 

Rhus glabra växte här til stor myckenhet. Jag bar 
aldrig nägorstäds sedt honom sä stor; ty den var somlig- 
städs ända til 4 famnar hög, och tjockleken därefter. 

Sassafras var här planterad: ty det finnes ej af sig 
sjelft vildt pä hela denna trakten, utan längre i Söder. 
Fort Anne var den ort, där jag säg Sassafras vildt växa 
längst til Norr. Desse, som pä denna ön voro planterade, 
hade stätt här i mänga är; men voro ännu endast smä 
buskar, af 4 eller 6 qvarters högd, samt en tums tjocklek, 
och näppeligen det. Orsaken var, at den mäst | hvar Vin- 
ter bärtfryser til stammen ända ned til roten, och om 
Sommaren utslär äter nya skott. Sä sag jag, at den gjorde 
här. Sä märkte jag äfven, at den gjorde bäde vid Fort 
Anne, Fort Nicholson och Osvego. Sälunda lärer vara 
fäfängt, at Sassafras planteras uti et mycket kalit Climat. 

Morus rubra eller Röda Mulbärsträdet var äfven här 
planteradt. Jag säg däraf 4 eller 5 stycken, som voro af 
2^/2 famns högd. Gouverneuren sade, at de stätt pä denna 
orten i 20 är, och blifvit först hitförde frän orter längre 
ät Söder belägne; ty omkring Montreal växa de icke vildt, 
Den ort, hvar jag märkt desse växa af sig sjelfva vildt 
längst til Norr, är ungefär 20 Ängelska mii Norr om Al- 
bany; ty de Bönder som där bo, sade, at ännu finnes 
nägon där i skogen, fast nog sällsynt; men dä jag föl- 
jande natten kom at ligga vid Saratoga, och frägade af 
folket, om de sett desse Mulbärsträn växa vildt där i sko- 
garna, svarades mig af alla, at de aldrig blifvit dem där 
varse, utan at den ofvannämde orten 20 Ängelska mii 
Norr om Albany är det ställe, där de finnas längst ät 
Norr. Desse Mulbärsträn, som voro här pä ön planterade, 
trifdes väl, fast de voro satte i en tämmelig skarp och 
mager jordmon. De hade stora och frodiga löf; men til 
ali olycka ingen frukt detta äret. Imedlertid lärde jag, 
at desse nog kunna tola köld. 

Vatten-Bok (Plaianus occidentalis) var här planterad 

15 



290 



226 Montreal. 

pä et skuggrikt ställe, där den växt up til et mycket högt 
trä. Af Fransoserna kallades den öfveralt Cottonier. Den 
p. 291 fans ingenstäds | växa vildt vid Laurentii-Flod, utan den 
ort längst at Norr, där den växte vildt, sades vara vid 
Fort St. Frederic, eller litet Norr däromkring, hvarest 
den dock är nog sällsynt. 

Röda Enen (Juniperus Virginiana), som af Franso- 
serna kallades Cedar rouge, fans likaledes i denna trägärd 
planterad; men den var ock först förd hit frän de Södra 
orter; ty här pä trakten finnes den ej vildt; dock trif des 
den här ganska väl. 

Vi reste hem frän denna behageliga on kläckan half 
7 om aftonen, ooh en tima efter Baron Longueuils hem- 
komst fick han 'iine glada tidender pä en gäng: den ena 
var, at hans Son, som värit 2:ne är bärta i Frankrike, nu 
kom hem: den andra, at sainma hans Son hade med sig 
Koniingens fuUmagt för sin Fader, at vara Gouverneur 
för Montreal och det därtil hörande landet. 

Solfjädrar gjorde af vilda Kalkoners stjert, brukades 
ibland af somliga. De hade tagit stjerten, da fogeln nyss 
blifvit skuten, bredt den samma ut som en Solfjäder, och 
lätit hänne sä torrka, dä hon beständigt behölt samma 
skapnad. Jag säg sä väl Fruentimmer, som de förnämare 
af Manfolken, hafva en sadan uti lianden, dä de spatse- 
rade ut i staden vid starkt Solsken eller varma. 

Gräsväxten pa ängarna häromkring Montreal bestod 
nastan hei och hallen af en Poa culmo subcompresso, pani- 
cula tenuissima, spiculis ti-ifloris minimis, flosculis basi 
p. 292 pubescenti | bus. Detta är et mycket fint och tätt växande 
höslag, och häller äfven til godo de torraste backar; men 
är ej särdeles bladrikt, sä at den fina stjelken gör här 
det mästa fodret. Vi hafve mänga gräs-slag i Sverige, 
som pä ängar äro margfalt mera gagnelige, än detta. 



Den 30 Julii. 

Villa Plommonträn växte til stor myckenhet pä bäckes- 
backarna utanför staden. De voro nu sä fulla med Plom- 



Montreal. 227 

mon, at qvistarna och sjelfva träden lutade ned; dock var 
frukten ännu ej inogen. Plommonen voro röda, sades 
smaka nägorlunda väl, samt at en del plägar insylta dem. 

Svarta Vinbär (Rlbes niyram) växte til myckenhet 
pä samma ställen. Bären voro nu mogne, nog smä; men 
smakade pä längt när ej sä väl, soin vara Svenska svarta 
Vinbär. 

Palsternackor växte i stor myckenhet öfveralt, sä pä 
bäckes-backar, som pä äkrar ooh annorstädes, sä at jag 
nastan började komma pä den tankan, at hon var en hem- 
födinge i America, och ej först hitbragt frän Europa; men 
som jag sedermera nnder minä resor genom Iroquirnas 
land, där ingen Europe haft nägon plantation, ej fann et 
enda ständ af henne, ehuru där mäst allestädes var den 
härligaste jordmon hon kunde ästunda; sä skönjes det 
tämmeligen tydeligt, at hon ej är infödd i America, utan 
förskrifver sig först frän Europa, hvarföre hon ock i denna 
verldenes Wästra del fäfängt efterletas pä andra ställen, 
än där Europeer vistats och brukat Jorden. 

Den 1 Augusti. 

General Gouverneuren öfver Canada residerar gemen- 
ligen i Quebec; men sä gör han likväl dä och da nägon 
resa hit til Montreal; merendels uppehäller han sig här 
en del af Vintern. Om Sommaren vistas han mäst altid 
1 Quebec; emedan Konungens skepp den tiden komma dit, 
med hvilka han fär bref frän Frankrike, dem han skal 
besvara, utom ätskilhga andra göromäl. Under sit vistande 
i Montreal bor han pä det sä kallade slottet, som är 
et stort stenhus, fordom bygt af General Gouverneuren 
Vaudreuil, och hörer ännu dess Famiha til, hvilken det 
uthyrer til Konungen för en viss Summa penningar. Gene- 
ralen Galissoniere sades hafva mera tyckt om Montreal 
än Quebec, och är äfven den förras belägenhet längt be- 
hageligare. 

Penningarna, som brukades här i Canada, voro mäst 
pappers-sedlar. Jag säg nastan aldrig nägot annat mynt. 



293 



228 Montreal. 



unrlantagandes nägra smä Franska Sois, som voro af Koppai- 
utblanclad med litet Silfver, ooh nu sä nötta, at de voro 
helt tunna. En sadan penning gick här för Vj.^ Sois. 
Pappers-Sedlarne voro ej tryckte, utan skrefne. De hade 
den beskaffenliet, at som Konungen i Frankrike liar fun- 
nit, at det är äfventyrligt för Kapare, Skeppsbrott ocli 
andra olyckor pa sjön, at sända liit öfver penningar til 
Trouppernas betalning ocli andra ting, sä har lian för- 
ordnat, at i dess ställe, da löner at Krigsfolket eller ock 
för Kronans arbete, ooh dylikt skal utgifvas, Intendenten 
nti Quebec eller ock Commissarien i Montreal läter skrifva 
p. 294 en eller flera | Sedlar, alt efter Summan, som skal gifvas 
ut, hvarpä nämnes, at den Sedeln skal gä och gälla för 
sä och sä mycket til nasta October, hvarunder sedän an- 
tingen Intendenten eller Commissarien sätter sit namn. 
De gälla da som andra penningar. Uti October Mänad 
pä en viss bestämd tid är hvarjom och enom frihet lem- 
nad, at bära sinä Pappers-Sedlar antingen til Intendenten 
i Quebec eller Commissarien i Montreal och af dem där- 
före taga ut en växel pä Frankrike. Da denna i Frank- 
rike upvises fä de af Kongi. Ränteriet i reda penningar 
sä mycket ut, som är utsatt i växeln. Behöfves ej det 
äret penningar i Frankrike, kan en behälla sinä Sedlar 
til följande äret i October Mänad; t}^ de ga och gälla lika 
som förr och da hos endera utaf ofvannämde Herrar för- 
vandla dem i en växel pä Frankrike. Det är endast i 
October Mänad, som de fä inlefverera dessa Sedlar, och 
uttaga växel pä dem. De äro af ätskillig storlek, lika 
som vara Banco-Sedlar i Sverige; dock här än smärre; ty 
de hafva dem, som gä endast för en livre, och tör hända, 
at de ibland än gifvas mindre. Mot Hösten, när Köp- 
mans skeppen hit ankomma frän Frankrike, äro de hand- 
lande ganska angelägne om, at inkassera sä mänga sädana 
Sedlar, som de kunna fä, dem de läta förbyta i växlar pä 
Frankrike. Desse växlar äro til en del tryckte, dock lem- 
nas rum här och där at inskrifva Summan, namnet etc. 
Som alle desse slags Banco-Sedlar helt och haline äro 
skrefne; sä är ej underligt, om de stundom äro nägot äfven- 



Mo7itreal. 229 



tyr underkastacle, och at skälmar lätteligen kiinna skrifva 
dem efter, hvilket ock skedt en och annan gang. | Dock p. 295 
haiVa de härda straf, som blifvit lagde pä sädana Mynt- 
mästare, och som mäst kastat sjelfva lifvet, tämmehgen 
afskräckt de vanartiga, sä at nu säilän höres nägot dylikt. 
Sois var det minsta mynt, som skulle svara mot en penny 
uti Ängelska Colonierne. 20 Sois gjorde en Livre eller en 
Franc; ty de voro alt et och samma. 3 Livres eller Francs 
gjorde en ecus. Kmedan här var stor brist pä smätt skilje- 
mynt, sä fick ofVa antingen den köpande eller säljande 
kannas vid nägon skada, och kom det därlore ibland ej 
sä noga an pa en half Livi-e mer eller mmdre. Til exem- 
pel: om jag ville köpa nagot af en annan, som begärte 
10 Livres därföre, och jag nu ej hade nägra Sedlar, som 
just gjorde 10 Livres; sä nödgades jag i brist pa skilje- 
mynt betala en eller par Livres öfver det som begärtes. 
Ty den som var mycket angelägen, at sälja sit, eller at 
köpa en annans, fjck gemenligen altid härvid Iida. 

Tjänstefolkets Lön var här i staden sadan: en flitig 
och trogen dräng fick gemenligen 150 Livres om aret: 
en dylik piga 100 Livres: en kari, som förstod nägot handt- 
verk bekom om dagen 3 ä 4 Livres och en gemen dags- 
verks kari, 30 a 40 Sois. Pä landet var ärslönen för tjenst- 
folk och dags-penningen för dags-karlar gemenligen litet 
mindre. Orsaken at lönerne voro sa dryga, föregafs vara 
brist pä arbetsfolk; emedan hvar och en har sä lätt i detta 
oupbrukade landet, at fä sig Hemman och Jordabruk. där 
han kan lefva väl, utan at hafva stora utlagor, och altsä 
ej har af nöden at tjäna andra. P- 

Montreal är til storlek och rang den andra staden i 
ordningen uti Canada; men uti behagelig situation och 
mildt Climat den förnämsta. St. Laurentii-Flod har nagot 
ofvanför staden delt sig i flera grenar, och dymedelst gjort 
här ätskilliga öar, af liviika ön Montreal är den största 
och förnämsta. Hon är 10 Franska mii läng, samt inemot 
4 sädana bred, där hon är bredast. Pä Östra sidan om 
•lennä O, och tätt vid en af de största grenar af besagde 
Laurentii-Flod, Hgger sjelfva staden Montreal, hvilken dy- 



296 



230 Montreal. 



29' 



medelst fär en ganska behagelig och fördelaktig belägen- 
het. Staden är byggd i fyrkant, eller rättare, liknar et 
oblongum, hvars ena och Östra läng-sida följer sjelfva den 
Stora grenen af floden; men pä de andra sidorna omgif- 
ves han af täcka äkrar, ängar och lunder. Han har fätt 
sit namn Montreal (quasi Mons regius) af et stort högt 
bärg, belägit ungefär en half mii pä Västra sidan ifrän 
staden, hvilket synes pä längt hali, och skullar högt öfver 
den andra skogen, och som sä blef kalladt af Monsieur 
Cartjeu, en af de första Fransoser, som nägot nogare up- 
täckte Canada, vid dess första ankomst til denna O är 
1535, da han besäg bäde detta höga bärget och den da 
därvid belägna Indianernas Stad, kallad Hochelaga. Ordet 
Montreal pronuncieras eller utsäges af Fransoserna öfver 
hela Canada som Moreal, dä accenten är i sista stafvelsen 
efter Fransöska spräkets art. Prästerne, hvilka efter Ca- 
tholska sättet velat gifva alla orter här i lantlet namn 
efter nägot Helgon, hafva ock budit til, at sä göra med 
denna staden och därföre kallat honom Ville-Marie eller 
Marise-Stad; men de hafva ej | värit i stand, at fä det i 
gäng, utan han har beständigt fätt behälla det namn, som 
de förste Fransoser gifvit honom. Han är nu tämmeligen 
befäst, rundt omkring med en liög och tjock mur omgif- 
ven, hafver pä Östra sidan Laurentii-flod, och pä alla de 
andra mot lands-sidan en djup vattufuU graf, sä at In- 
vänarne kunna altid vara i säkerhet för ströfvande fiendte- 
hga Partier; men vid en ordentelig belägring torde han 
icke sä länge kunna härda ut, emedan han för sin stora 
vidd fordrar ganska mycket Manskap, och dessutom är 
til största delen upfyld med trähus. Här äro ätskilhga 
Kyrkor, bland hvilka nämnes den, som hörer Prästerna af 
St. Sulpitii Orden til, Jesuiternas, Fransiscanernas, Nunne- 
Closters- och Hospitals Kyrkorna, af hvilka dock den först- 
nämde är bäde den täckaste och skönaste, sä til utvärtes 
anseende som invärtes sirat, ej allenast här, utan snart 
sagt 1 hela Canada. Prästerne af Sulpitii Seminarium hafva 
et stort vackert hus, där de bo tilhopa. Franciscaner eller 
Tiggar-Munkarnas Collegium är ock stort och väl muradt. 



Montreal. 231 



fast ej sä präktigt. Jesuiternas Coilegium är icke stort, 
dock vackert bygt. Vid hvart ocli et af dessa 3 sistnämda 
andeligas hus äro sköna och stora trägärdar bäde för nöje, 
helsa och nytta i hushällningen. Husen äro til en del af 
Sten; raen de mästa af trä, dock nog vackra. Pä mäst 
alla de förnämares hus är en liten dörr mot gatan, ge- 
menligen med aitan utanföre, hvaräst de om somrarna 
sitta och taga frisk luft, eller eljest roa sig tidigt om mor- 
narna, samt om aftnarna, sedän Solens hetta blifvit nägot 
förminskad. Länggatorne äro brede och räte, och afskä- 
res utaf | tvär-gatorna mäst efter rätt vinckel. En del p- 298 
äro stenlagde; men de mäste nog ojämne. Stadsportarne 
äro nog mänga til antalet. Pä Östra sidan mot floden äro 
5 portar, nämligen, 2 stora och 3 smä: likaledes äro pä 
hvardera af de andra sidorna flere. General-Gouverneuren 
bor under sit vistande härstädes i det sä kallade slottet, 
som nagot förrut är omtalt, och som Kronan därtil hyrer 
af VAUDKEmLs Familie; men Gouverneuren i staden mäste 
sjelf halla eller hyra sig hus, fast somlige dock sade, at 
han af Kronan fär nägot hyre-penningar. 

Et Nunne Clöster fans i staden, och et halft sädant 
strax utanför den samma; ty detta senare var väl r-edan 
inrättadt; men hade dock ej ännu fätt confirmation af 
Hans Helighet Päfven. Uti det förra blef ej en och hvai- 
flicka intagen, som det ville och behöfde; utan hännes 
föräkb-ar mäste förut betala för hänne ungefär 500 ecus; 
somlige slupo väl dit in för 300 ecus; men de mäste och 
nastan vara som pigor för de andra, som i inlösen betalt 
mera. Ingen fattig flicka, som ej hade at betala, blef här 
intagen. 

Et Hospital hade Konungen ock lätit här inrätta för 
sjuka Soldater. Den sjuke ätnjöt där alt hvad han be- 
höfde, och betaltes 12 Sois om dagen af Kronan för dess 
uppehälle och annat. Fältskärarne löntes af Konungen. 
När nägon Officerare fördes hit, som blifvit sjuk under 
det han förrättat Kronans tjenst, hade han här m at och 
ali skötsel fritt; men om han rakat falla i sjukdom, da 
han ej hade at syssla nägot för Kronan, och Iät föra sig 



232 Montreal. 

p. 299 hit, mäste lian af egen pung betala alt. Da här | voro 
nägre ledige rum intogos äfven andra af Invänarena, sä 
i staden soin pä landet, hälst de som voro fattige. De 
hade Medicamenter ooh Fältskär för intet; men för mat 
ooh annat maste de ärlägga 12 Sois om dagen. 

Marknad hölls här i staden en gäng hvar vecka, näm- 
ligen Fredagen, da de som bodde pä landet införde alla- 
handa matvaror ocli annat til salu, ocli däremot köpte sig 
det de hade af nöden. En ooh hvar, som ej hade af egen 
gärd och afvej det lian behöfde til färskt och niat, före- 
säg sig gemenligen den dagen tilfyllest därmed, annars 
kom han ibland at Iida hela den följande veckan. Hela 
svärmen af Indianer kommo oek da in at sai ja och köpa. 

Magnetens declination eller missvisning fants här 
vara 10 gr. 38 min. Wästerlig. En af Prästerna, vid namn 
Monsieur Gillion, som i synnerfiet hade mycket nöje för 
Mathematiquen och Astronomien, hade dragit en middags 
linea uti Seminarii Trägärden den lian sade sig flera i-esor 
bäde efter Solen ocii Stjärnorna examinerat och befunnit 
vara accurat. Jag jämförde helt nuga min Compass där- 
med, och sag med ali flit til, at intet järn var i nägden, 
som kunde förorsaka nägon rubbning eller oordning. samt 
fann missvisningen vara sadan, som nyss sades. 

Latituden af Montreal sade Herr Gh.lion vara 45 gr. 
27 m. efter de observationer han gjordt. 

Thermometriska observationer hade i detta ar 1749 
en af Prästerna, vid namn Monsieur Pontaiuon, hallit här 
i Montreal ifran ärets början. Han hade brukat Reau.murs 
p. :^00 Thermometer, | den han hängt i et ibland halft och ibland 
helt öppet stäende fönster, och altsa lärer den säilän vist 
sä kalit, som luften ute verkeligen var; men sa vii jag 
dock lämna et kärt ntdrag för Vinter-mänaderna. Största 
köiden var uti Januarii den 18, dä Eeaumurs Thermometer 
var 23 gr. under Fiysnings puncten; den minsta köld var 
den 31, da Therm. stod vid Frysnings pimeten. De fläste 
dagar stod han vid 12 och 15 gr. Uti Febr. var största 
köiden den 19 och 25, dä Therm. var 14 gr. under, och 
minsta den 3, dä den stod 8 m\ öfver. De mästa daa^ar 



Imcllcm Montreal och Trois Rivieres. 233 



stod Thermom. vid 11 gr. under. Största köiden i Martii 
var den 3, da Therm. var 10 gr. under, och minsta den 
•22; 23, 24, da den var 15 gr. öfver. De mästa dagar var 
köiden vid 4 gr. under. Uti April var största köiden den 
7, da Therm. var 5 gr. under, och minsta den 25 da han 
var 20 gr. öfver. De mästa dagar stod Therm. vid 12 gr. 
öfver. Detta är kärteligen innehället af dem; men af flera 
Herr Pontarions berättelser, huru desse observationer an- 
stältes, fann jag, at köiden hvar dag vid sjelfva observa- 
tion, säkert merendels värit 4 til 6 grader starkare, an 
anfört är. Eljest hade han ock i samma dagbok anmärkt, 
at islossningen i Laurentii-Flod vid Montreal skedde detta 
ar den 3 i^pril och vid Quebec skedde islossningen först 
den 20 April. Den 3 Maji började blommor visa sig vid 
Montreal pä en del trän, och den 12 Maji var där sä stark 
frost, at träden voro af rimfrost sä hvita som af snö. För 
öfrigt berättade alle, som här bodde, at isen pä Laurentii- 
Flod är när vid staden hvar Vinter gemenligen en, och 
ibland 2 Franska fot tjock. 

Hvad Väderleken i öfrigt angar, sä berättade ätskil- \). 301 
lige af Prästerna, at sedän landet i Canada blifvit mera 
upodiadt, hafva somrarne blrfvit nog längre än förr. De 
komma bittidare, och räcka äfven längre. Däremot äro 
Yintrarne nu m3^cket kärtare. Eljest tyckte de, at köiden 
är om Vintern nu sä stark somi förr, fast han ej varar sa 
länge och at somrarne nu ej äro hetare än fordom, ehuru 
de är-o ansenligen längre. N. och NW. vädren äro i 
Montreal de kallaste. 



Den 2 August i. 

Om morgonen bittida reste vi frän Montreal til Que- 
bec pa en bät eller Battoe, i följe med en Second-Major 
i Montreal, vid namn Mons. De Sp:rmonville. Battoen rod- 
des af 10 Soldater. Vi foro utföre Laurentii-Flod, som 
här var nog bred. Pä vänstra eller NV. sidan var ön 
Montreal, och pä den andra ibland smä öar, ibland fasta 
landet. On Montreal var bebodd vid Elfstranden hei tätt, 



234 Imellän Montreal och Trois Rivieres. 



gärd vid gärd. Landet jämt: äbackarne af mull, ungefär 
1 eller 2 famnar höga: skogen vid stranden var til en 
liten Ängelsk mils distance alt afhuggen : husen, som f ol- 
ket bodde uti, antingen af sten, eller af trä; men hvit- 
limade utanpä. Uthusen, som ladan, fähuset, m. m. voro 
alle af trä. Alt landet närmast floden var upodladt an- 
tingen til äker eller äng. Vi sägo da och da pä ömse 
sidor om Elfven Kyrkor af sten med torn pä, hvilka rätt 
ofta voro byggde pä den ändan om Kyrkan, som vändes 
mot Elfven. De voro här ej förbundne, at bygga tornet 
pä den Västra ändan, som hos oss; därföre blef jag här 
p. 302 ofta varse Kyrkor, hvilka vän|de tornen nu mot hvar- 
andra, nu hit, nu dit. I början, ända til 6 Franska mii 
frän Montreal voro ätskillige öar, större och mindre^ uti 
Elfven, hvaraf största delen voro bebodde, och där inga 
hus voro, hade de dock användt ön til äker, eller mäst 
til äng. Hela denna dagen sägo vi inga bärg, backar, 
hällar eller stenar, utan alt landet var jämt och slätt, samt 
bestod af bara jord. 

Bond-gärdarne voro öfver hela Canada mäst allestäds 
enstakade, sä at hvar Bonde hade sin egendom eller jord, 
äker, äng, skog, betesmark alt afskildt frän sin grannes, 
hvilket var en mer än stor förmon. Mäst vid hvar Kyrka 
var väl nägon liten by; men sä bestod den dock til en 
stor del af Prästgärd, Scholae-hus för gässar och flickor, 
Handtverkare, Kläckare, och rätt säilän af Bondegärdar; 
och ehuru ibland nägra Bönder sälunda vid Kyrkor bodde 
tilhopa i bylag, var dock nastan altid deras äker, äng etc. 
skilde sins imellän. Här vid Laurentii-flod voro gärdarne 
bygde merendels pä Elfsbacken, pä ömse sidor längs efter 
floden tätt vid den samma, eller ock bara et litet stycke 
frän Elfven. Distancen imellän hvar gärd var 3 eller 4 
arpents. Vid somliga gärdar var en liten f rukt-trägärd ; 
men vid de flästa inga; dock hade hvar Bonde merendels 
en liten kryddgärd. 

Persike-trän. De som gjort resor til södra delen af 
Canada och Misissippi, berättade enhälligt, at där växer 
i skogen vildt en myckenhet Persiketrän med skön frukt, 



Imellän Montreal och Trois Rivieres. 235 



samt at de Indianer som där bo, skola berätta, det desse 
trän vuxit där frän urminnes tider. 

Husen pä bondgärdarna voro sädane: stugan ofta af P- -^08 
Sten, men ibland ock af trä, med 3 eller 4 rum uti. Fön- 
sterne ibland af glas, dock nog säilän; men mäst af pap- 
per. I stället för kakelugn var en järn-ugn uti et af rum- 
men; men i de andra voro spisar, dock altid utan spjäll. 
Stugan var täckt med bräder, hvilka ibland voro sä lagde 
som hos oss, nämligen, at ena ändan lag pä kropp-äsen, 
och den andra ned pä tak-bandet; men merendels pä det 
sätt, at det ena läg straxt ofvanför det andra, liggande i 
samma sträckning som kropp-äsen och tak-bandet, med 
hvilka de voro parallela. Logen och Sädes-ladan voro 
byggde lika med de Västgötska, hvilka äro beskrefne och 
afritade i min Bohuslänska Resa p. 260. Fähusen voro 
lika dem, som väre Bönder gemenligen bruka. I stället 
för massa hade de smetat springorna fulla med ler. Ut- 
husen voro merendels altid täckte med halm. 

Gärdes-gardarne voro like med vara vanliga. 

Korss sägo vi da och dä stä upresta vid vägen, som 
gick längs efter Elfs-backen. Desse korss äro nog all- 
männe här i Canada, vid Landsvägar, upsatte til andak- 
tens upväckande. De äro af trä, 2 a 3 famnar höga, och 
storleken proportionerad därefter. I den sidan, som vände 
sig mot vägen, var utskurit et fyrkantigt djupt häl, däri 
de satt en mälning eller beläte antingen af vär Frälsare 
pä Korsset, eller af Jungfru Maria med vär Frälsare, som 
et litet barn pä armen. Utanför det var satt et glas, at 
hindra, det väder och vatten ej skulle skämma dessa mäl- 
ningar. | En och hvar af de förbigäende korssade sig, lyfte P- 304 
pä hatten eller gjorde eljest nägon äre-betygning. Som- 
lige af dessa korss, i synnerhet de, som stodo närä vid 
nägon Kyrka, voro mycket utkrusade. De hade ditsatt 
alla de verktyg de trott Judarna betjänt sig af vid vär 
HERres Korssfästelse, hammare, hof-tänger, spikar, ättike- 
flaska, ja, tör hända ännu flera, än vid samma tilfälle 
blifvit brukade. Petri Tupp var ofta satt högst pä korsset. 

Utsigten af Ltandet var ganska behagelig, där vi i 



:W5 



236 Imellän Montreal och Trois Rivieres. 

(lag reste. Det var et nöje at se, liuru väi oeli tätt lan- 
det pa ömse sidor om floden var bebodt. Det kunde 
nastan kallas en By, hvilken begyntes vid Montreal och 
räckte in til Quebec, en längd af 30 Svenska mii, om ej 
mera. Altsä en nog läng by; ty den ena garden var mäst 
allestäds tätt til den andra, endast vid pass 3, 4 eller högst 
5 arpens imellän livardera. Jag undantager dock nagra 
ställen, där det var en större vidd och sträckning nnellan 
p-ardarna. Pä de ställen, där ilodeii för en eller flera 
fjerdedels väg gick nti en rätt linea, var utsigten synner- 
ligen behagelig; t}' da en kastade ögonen langt framför 
sig efter Floden, säg landet pa ömse sidor ut som hade 
det alt värit en läng by; emedan hasen och gardarne. som 
voro enstakade, syntes da tätt biedevid hvarandra. 

Qvinfolken pa landet här i Canada, bade Bond-hustrin- 
och Bond-[)igor, gingo altid med natt-tyg, hvilket n:iäst 
var npsat; men ibland ock' nedhängande: tröjan var kart: 
kjortelen sniif och stubbot, näppeligen riickte lian midt pa 
benen: | skona ofta aldeles sadana, som de pjäxor qvin- 
folken i Finland bruka; dock hade de ock ofta skor med 
klackar under. Franipä haisen liängde gemenligen et siH'ver- 
korss. Fn del voro riltt flitige; men sa sag jag ocl^ ibland 
dem, som ej besvärade sig mera, än de Angelskc^ suto 
pä en stol, sago i vädret, pratade utan atervändo, och 
gjorde intet. Da de hade at göra nagot inne, och van- 
dradc omkring fran et ställe i rummet til det andra, gingo 
de mäst, liälst de ogifte, och gnolade pa nagon visa, däraf 
mga ord liördes sä ofta som Vcuiiour och coeu)'. Pä landet 
syntes den seden ofta bi'ukelig, at da mannen fick nagra 
förnäma främmande, och satt med dem til bords, stod 
liustrun bak för hans stol och passade up; men i städerna 
hade qvinfolken mera at säja. De ville gärna rada sä 
mycket som mannen, om ej mera. Xär de i staden eller 
pa landet gingo ut, antmgen pa gatan, eller i Kyrkan, 
eller de voro pa resor, hade de en lang kfqjpa, den de 
kastade pa sig öfver alla de andra kläderna. Merendels 
var denna af grä, Ijusgra, brun eller bla färg. Hon var stor 
och gjord lika som de kappor manfolken hos oss bruka; 



Imellän Montreal och Trois Rivieres. 23' 



hvarföre jag ock ofta här säg, at manfolk, äfven de, som 
voro mycket förnäme, kastade en sadan Frnentimniers 
kappa öfver sig när rägn öfverföll dem, da de voro ute 
lios nägon. Fruntimren hade af dessa kappor den förmon, 
at de ofta kunde gä tämmelig värdslöst klädde under de 
samma, utan at det märktes. 

Väder-qvarnar syntes ibland vid gärdarna. Huset 
var merendels af sten, med en kur af bräder öfverst, som 
kunde tillika med | vingarna vridas omkring, alt som de p- '"^06 
ville, efter vädret. 

Elfvens bredd var i dag ej altid lika. Där hon var 
smalast, var hon ungefär en fjerdedel af en Ängelsk mii; 
men pä somliga stälien äter var hon vid pass en Svensk 
fjerdedels väg bred. Elfsbackarne voro ibland brante och 
nägot höge, ibland läge eller längsluttande. 

Kläckan 3 e. m. foro vi förbi det ställe, där den flo- 
den, som kommer frän sjön Champlain, faller uti Laurentii- 
flod. Här lag midt i sistnämde flod en stor ö. Jagterne, 
som löpa imellän Montreal och Quebec gä pä SO. sidan 
om besagde ö, hvaräst det är djupare; men bätar utvälja 
den NW. sidan säsom mycket ginare, dock sä djup, at de 
där kunna komma fram. Utom denna ön lägo här ätskil- 
liga andra öar, hvilka allasammans voro bebodde. Längre 
fram, och nägot förrän vi kommo til Lac St. Pierre, blef 
landet pä ömse sidor obebodt vid stranden; emedan där 
var lägländt, sä at vatnet ibland skal stä öfver alt; men 
längre bakom, där det är högländtare, sades det vara lika 
bebodt som pä de stälien, där vi farit förbi i dag förut. 

Lac St. Pierre, är en stor öpning eller utvidgnmg, 
som Laurentii-flod här gjorde. Framför oss kunde vi näp- 
peligen se annat, än himmel och vatten. Den. sades af 
alla vara 7 Franska mii läng, och 3 bred. När en är midt 
pä sjön synes längt ifrän at Väster et land, som skullar 
öfver skogen. Här och där i sjön voro stora fläckar af 
Schyus lacustris. Inga hus eller Plantationer | syntes pä p- 307 
nägondera sidan om sjön; emedan landet närmast til lio- 
nom är lägländt, sä at vatnet stär sä högt öfver det samma 
om Vären, at man da skal kunna ro med bätar imellän 



238 Trois Rideres. 

träden; men et st3^cke fran stranclen, där landet är högre, 
sades vara gärd vid gärd. Inga holraar syntes i dag; men 
(Ien följande blefvo vi varse nägra. 

Om aitonen sent lemnade vi Lac St. Pierre, och rodde 
up för en liten ä, som kallades Riviere de Loup, pä det 
vi skulle fä nägot hus öfver natten. Efter en Ängelsk 
mils roende begynte landet blifva bebodt pä ömse sidor 
om an. Abackarne voro nägot höge, och landet i öfrigt 
jämt. Vi togo natt-qvarter i en bondegärd. Hittil hade 
Montreals Höfdingedöme räckt, ocli här sades det börjas, 
som hörer under Gouverneuren i Trois Rivieres, til hvil- 
ken stad härifrän räknades 8 Franska mii. 

Den 3 Augasti. 

Om morgonen kl. 5 började vi fortsätta vär resa igen, 
först efter den lilla an til dess vi kommo til Lac St. Pierre, 
och sä längs efter den samma. När vi kömmit nägot ut, 
syntes mycket längt iCran i NW. en lang kedja eller rygg 
af höga bärg, hvilka skuUade högt öfver det andi-a läga 
jämna landet. Pa NW. sidan af Lac St. Pierre var nu 
landet vid stranden pä de f lasta ställen nog tätt bebodt; 
men pä den SO. sidan syntes inga gärdar, utan endast et 
skogbeväxt land, som sades ibland stä under vatten; men 
nägot bak om det samma skal vara nog bonde-gärdar. 
Mot ändan pä sjön blef floden igen smal, endast vid pass 
p. :^08 af en Svensk fjerdedels mils bredd, och | litet längre 
fram blef hon ännu smalare. Frän ändan af nyssnämde 
sjö St. Pierre til Trois Rivieres räknades 3 Franska mii. 
Kläck. 11 f. m. kommo vi fram til Trois Rivieres, hvaräst 
vi bivistade Gudstjänsten. 

Trois Rivieres är en liten fläck, som liknade en nä- 
got Stor by; dock räknas han ibland de tre städer Canada 
äger, som äro Quebec, Montreal och Trois Rivieres. Han 
skal ligga midt imellän de 2me förstnämde, eller Qaebec 
och Montreal, nämhgen ungefär 30 Franska mii frän hvar- 
andra. Staden är belägen pä Norra stranden af Laurentii- 
Flod, pä en jämn eller litet uphögd sandbank. Situation 



Trois Rivieres. 239 



är mycket behagelig. Nedanföre löper nyssnämde Flod 
förbi, som här är inemot en Svensk fjärdedels väg bred. 
Pä de andra sidorna är staden omgifven med vackra äkrar, 
fast jordmon är mäst sand. Här äro 2 Kyrkor af sten, 
et Nunne-Closter, samt et hus för Fransiscaner-Munkarna. 
Äfvenledes är här Residencet för den tredje Gouverneuren 
i Canada, hvars hus hkaledes är af sten. Mästa delen af 
de öfriga husen äro af trä, en väning höga, ordinairt 
byggde, strödde hit och dit. Gatorne irregulaire. Hela 
Strand en vid Flod en bestär här af sand, och äro backarna 
somligstäds nog höga. När det bläser starkt, yrer denna 
sanden sä omkring, at den som här gär näppeligen fär 
halla up ögonen därföre. Nunnorna, som nu sades vara 
til antaJet ungefär 22 stycken, voro allmänt berömde för 
ganska snälle i hvarjehanda qvinnoslögder, säsom at sy 
och brodera m. m. Fordom var denna staden den mäst 
florerande i Cana|da; ty da strömmade Indianerne hit 
med deras varor frän alla kanter; men sedän de sä för 
Iroquoirnas krig, som för andra orsaker skul, vändt sig 
dels til Quebec och Montreal, dels til de Ängelska, sä har 
dess välmagt ganska mycket aftagit. Nu för tiden närä 
invänarne sig mäst af sin äker. Tör hända, at det där i 
nägden varande Järnbruket kan ock nägot hjälpa dem. 
Vid pass en Ängelsk mii nedanför staden faller en annan 
Stor ä uti Laurentii-Flod, hvilken a vid sin mynning eller 
utlopp delar sig i 3 grenar, at det synes för en förbi- 
resande, som 3 äar fölle därut, hvadan samma ä och den 
litet därifrän belägna staden fätt namnet Trois Rivieres. 

Ebb och Flod sades sträcka sig uti Laurentii-Flod 
ännu til en Fransk mii ofvanför Trois Rivieres; fast det 
skal vara sä litet, at det svärligen märkes; men om dag- 
jämningen (sequinoctium) Höst och Var, samt i ny och 
nedan är skilnaden imellän Ebb och Flod 2me fot. Sä- 
lunda gär Ebb och Flod tämmeligen längt up i denna 
Flod, ty frän hafvet til förenämde ställe räknas, da en 
följer Laurentii-Elf, ungefär 15U Franska mii. 

Medan minä följeslagare här hvilade, tog jag häst, 
och reste upp, at bese Järn-bruket. Landet, där jag for 



309 



240 Trois Rivieres. 

fram, var nog högländt, sandaktigt, merendels jämt. Jag 
blef här inga stenar varse, än miiidre nägot bärg. 

Järnbruket, det endaste, som fins här i landet, ligger 
3 Franska mii frän Trois Rivieres at Väster. Här voro 

p. 310 2:ne ordinaire stora Ham | rar, utom 2:ne smärre vid hvar- 
dera af de stora, eller under samma tak med dera. Pu- 
starne voro af trä, ooh alt det öfriga bvgt pä sarama sätt 
som hos oss i Sverige. Masugnen stod strax vid ham- 
rarna, och vai' i alt af samma inrättning som hos oss. 
Da nägon hammare gär sönder, gjutes här ny i stället. 
Malmen tages 2'/2 Fransk mii ifran Bruket, ooh föres om 
vintern med slädar til Masugnen. Den är en art Myr- 
malm (Minera ferri subaquosa nigro-caerulescens. Waller. 
Mineral p. 263.) som ligger i ädror ned i jorden. Adrorne 
sades ligga endast et eller 2 qvarter under öfversta jord- 
skärpan, samt löpa hit och dit. Hvar äder är af 1, 2 eller 
3 qvarters djup; hvarunder sedän en hvit sand tager mot. 
Pä sidorna är äfven ädren omgifven af samma hvita sand, 
och ofvanpa af en tunn svart-mylla. Denna malm är nog 
rik, finnes i lösa klimpar, hvaraf de fläste äro af storlek, 
som en eller par knytnäfvar, dock finnes ibland nägon 
enda, in til 3 qvarters tjocklek. Malm-styckena äro po- 
reusa, och porerne nog fuUe med Ochra. Malmen är knapt 
härdare, än at den mellan fingren kan brytas sönder. En 
grä kalksten, som ock ej skal brytas sä längt härifrän, 
brukades vid Masugnen at befordra smältningen. Til 
samma ändamäl sade ock de sig bruka en kalk-lera, som 
tages här i nägden. Koi fants här i största myckenhet; 
emedan alt landet omkring var öfverväxt med en skog, 
som fätt stä orörd frän urminnes tider, och endast blifvit 
oroad af stormvädei* och egen älder. De koi, som voro 
brände af barr-trän voro bäst för hamrarna; men de, som 

p. 311 togos af löf-trän, voro de utvaldaste för Masug|nen. Jär- 
net, som här smiddes, sades af alla vara mjukt och smi- 
digt, at det var svart at bryta det af. Det skal äfven 
hafva den egenskapen, at ej snart rostas, sä at däri skal 
finnas stor skilnad vid Skeppsbyggnad imellän detta och 
det Spanska. Detta Järn-verk begyntes ar 1737 af Pri- 



Trois Rivieres. 241 



vata, som sedän lämnade det at Konungen. Här gjutes 
Canoner och Mörssare af ätskillig stoiiek, likaledes Järn- 
iignar, hvaraf de betjäna sig i stället för Kakel-ugnar öf- 
ver hela Canada: äfven grytor af allalianda storlek, utom 
det, at Järnstänger och ätskilligt annat här smides. De 
hafva ock försökt, at göra här stäl; men icke ännu fätt 
det sa godt som de önskat; emedan de icke haft sig sa 
bekant det bästa sättet, at tih'eda det. Här voro ätskil- 
lige Officerare och upsyningsmän, samt en hop vackra 
hus bygde för dem, Alle kommo därutinnan öfverens, at 
inkomsterne vid detta verk ännu ej svarade mot utgif- 
terna, sa at Konungen til denna stund ärligen mäste Iida 
härvid; orsaken därtil sades vara, at landet ännu ej var 
nogsamt bebodt, och at här är et litet antal invänare, 
hvilka hafva nog at göra med deras Landtbruk, til följe 
hvaraf de haft ganska svärt at fä arbets-folk, och därföre 
mast betala dem mycket dyrt. Men ehuru skenfagert detta 
läter, är det dock mer än underligt, at Kronan skal med 
skäl kunna Iida härvid; emedan malmen är lättbruten, 
nog närä til Bruket, ej härdsmält, järnet godt, dess försel 
kring landet ganska beqväm; och detta det endaste järn- 
verk 1 hela landet; hvadan alle skola taga hvad de nastan 
af järn behöfva. Efter alt utseende tj^cktes ej betjänterne 
vid Bruket mä illa härvid. Frän Bruket löper en ä | ned p. 312 
til Laurentii-flod, pä hvilken man beqvämligen kan ned- 
föra alt järnsmide, som här förfärdigas, och sa vidare 
med bätar försända det til alla orter i landet med minsta 
kostnad. 

Om aftonen reste jag tilbaka igen til Trois Eivieres. 

Gärdesgardarne omkring äkrar och ängar här pä or- 
ten, voro gjorde sa, som bifogade Figur nog tydeligen 
utvisar. Gärdes-trädorne voro ungefär 8 famnar langa, 
af smala trän, alle af lika längd. 2 Störar voro vid än- 
dan af gärdesträdorna, pä det sätt, at i stället för vidja, 
at binda störarna tilhopa med, var litet frän marken gjordt 
et häl midt igenom hvardera stören, i hvilka en tjock 
träpinna satt, af 172 qvarters längd, som bandt störarna 
tilhopa, dock at de stodo sa längt frän hvarandra, at 

16 



242 



Trois Rivieres. 



p. 318 Gärdsle-trädarna väl kunde 1 rymmas därimellan. Se hos- 
stäende Figur CD. Ofvantil voro samma stafvar pä samma 
sätt med en dylik trä-pinna hopbundne, som vid AB; 
Gärdsle-trädarne lades sälunda imellän dem, at da den 
ena träden var lagd, til exempel, imellän stafver-paren 1 
och 2, lades den andra imellän stafver-paren 2 och 3, 
dock at den med ändan lag pä den förstnämde: den tredje 
lades äter imellän 1 och 2. och sä skiftevis, til dess Gär- 
desgärden hunnit til den högd, han borde hafva. Desse 




Gärdesgärdar voro nog allmänne öfver hela Canada, och 
hade den förmon, at de besparade en hop stafrar; emedan 
det merendels var 3 famnar imellän hvart stafverpar. Det 
var ock lätt, at i hast fä led eller öppning pä den hvar 
en ville; men en sadan har ock i somt sinä olägenheter. 
Stafrarne voro här altid af Thuya occidentalis, säsom et 
trä, hvilket härdade längre ut mot röta, än alle de andre 
här funnos. Och gärdslet bestod mäst af de granar här 
växte, hvilka därtil sades vara längt varaktigare, än detta 
landets Furu. 



Den 4 Augusti. 

Om morgonen i dagningen fortsatte vi resan därifrän. 
Landet pä N. sidan om Elfven var nägot högländt, san- 



Trois Rivieres. 243 



314 



digt, ocli öfver alt närmast til Floclen starkt bebodt. Det 
sades ock vara lika väl upodladt pä Syd-Ostra sidan, fast 
där ej syntes annat vid stranden, än skog; ty invänarena 
skola bo et stycke längre in, medan landet närmast flo- 
den är lägt, ooh öfversvämmas af vatten om varen. Vid 
Trois Rivieres liade Elfven hopdragit sig nägot; men vid- 
gade sig ut igen | strax litet längre ned, där den var 
ungefär 172 Svensk fjerndels-väg bred. 

Bedjande — De Franske hade gemenligen för sed 
pä resor, at hvar morgon innan de reste ut, läsa et Kyrie 
Eleeson ocli nägra böner. Gemenligen, ja altid, där jag 
värit i deras följe til sjöss, utvaldes det Kyrie Eleeson, 
som finnes uti deras vaniiga Böne-Böcker för Lögerdagen, 
och är nastan helt och hallit stäldt til den Heliga Jungfru 
Maria. Hvart ord af detta Kyrie Eleeson är pä Lätin, 
och ehuru Fruentimmer och de gemene, ja ock de mäste 
af ständs-personer i Canada näppeligen förstodo en rad 
däraf, sä skedde dock hela morgonbönen och välsignelsen 
pä detta spräket. Om Fruentimmer var med i följe, ut- 
valdes den förnämsta af dem, at härt och öfverljudt läsa 
up denna Litanien, och upräkna alla de äre-tittlar, som 
däruti tilläggas den Heliga Jungfru Maria; men i brist af 
fruentimmer förrättades det samma af den förnämsta af 
mans-personerna, da de andre alle altid svarade vid hvar 
rad: ora pro nobis. När Präster voro tilstädes, upradade 
de Litanien med dess mänga titlar. Näst dem, anförtrod- 
des den sysslan hällre at fruentimmer, än at manfolk. 
Qvinfolken kunde denna Latinska Litanien pä sinä finger 
utantil, at de ej staplade pä et enda ord. Vid upradandet 
af en och hvar af följande och flera äre tittlar til Jungfru 
Maria, til ex. Mater divinse gratise, Virgo potens, Virgo 
clemens, Speculum justitise, Caussa nostrse Isetitise, Rosa 
mystica, Turris Davidica, Turris eburnea, Domus aurea, 
Foederis arca, Janua coeli, Stella matutina, Salus infirmorum, | p. 315 
Refugium peccatorum, Consolatrix afflictorum, Regina an- 
gelorum &c. Vid en och hvar af dessa, säger jag, svarade 
alle de andre: ora pro nobis. Det var bäde ängsligt och 
roligt, at se och höra, huru ifrigt qvinfolken och soida- 



244 Imellän Trois Rivieres och Quebec. 



terne gjorde bön pä Lätin, ocli sjelfve merendels ej föi"- 
stodo et ord af det de sade. När alle böner voro ändade, 
gofvo Soldaterne up et skri: Vive le Roy; och det var 
nastan alt livad de förstodo vid sjelfva Böne-hällandet. 
Jag har märkt vid ali den Päfviska Gudstjänsten, at den 
är rättad nastan hei och hallen pä det, som utvärtes är, 
och säilän rörer hjärtat, eller det invärtes. Den tyckes 
endast ske för en ceremonie: imedlertid är folket ganska 
flitigt däri, emedan en och hvar söker härigenom sätta 
GUD i nägon obligation, och menar sig förtjäna nägot. 
Under vär Resas vidare fortsättande i dag sägo vi 
da och da nägon Kyrka, ocli dem alla af sten, somliga 
nog vackra. Pa ömse sidor om floden, ungefär til litet 
mer än en half Svensk fjärdedelsvägs bredd var landet, 
där vi i dag reste, starkt bebodt; men där bakom tog 
sedän altid skog, och merendels ödemarker emot; men 
om nägon annan Elf, ä eller stor bäck kom ifrän nagon 
kant in uti Laiirentii-flod, var landet vid den gemenligen 
äfven pa ömse sidor väl iipodladt och bebodt; sä at jag 
mäst öfveralt märkte, at det bebodda landet liär i Canada 
läg endast bredevid Laurentii-flod, samt vid andra F]lfvar 
och äar, undantagandes vid städerna, omkring hvilka til 
en, 2 ä 3 Svenska mii, landet öfver alt var upodladt och 
p. 316 med inbyggare besatt. Där nägra öar eller större holjmar 
lägo uti floden, voro de ock nastan altid bebodde. Elfs- 
backarne blefvo nu mycket höge, tväre och brante, bestodo 
dock mäst af bara jord. Da och da kastade sig nägon ä 
eller stor bäck i Elfven, ibland hvilka märkes i synnerhet 
en sä kallad Eiviere puante, som ungefär 2 Franska mii 
nedanför Trois Rivieres föll pä SO. sidan i Laurentii-flod, 
vid hvilken ä dock et stycke längre upät, är en stad, 
kallad Beckancourt, som bebos af bara Yillar af Abenaki, 
hvilka äro til den Catholska Religion omvände, och be- 
tjänas af Jesuiter. Längt ifrän at NW. sidan om floden, 
syntes dä och dä en ked af mycket höga bärg, som lupo 
frän S. til N. och skullade öfver alt det öfriga landet, 
livilket allestäds var jämnt, utan särdeles högder eller 
backar. 



Imellän Trois Eivieres- och Quebec. 245 

Kalk-ugnar syntes här ooh där vid sidan af floden. 
Kalkstenen gräfdes i backarna därbredevid, var tät och 
grä: gaf en hvit kalk. Vid ugnarna och brännandet var 
intet märkvärdigt. 

Sädesslagen, hvarmed äkrarne förnämhgast voro be- 
sadde, voro Hvete, Hafra, May s och Ärter. Pumpor och 
Vatten-Meloner voro i yrnnoghet sädde vid gärdarna. De 
ato här i landet intet annat bröd, än af Hvete. 

En Humming bird eller Kongsfogel kom fl^-gandes 
vid det vi voro i land pa et ställe, och surrade han en 
stnnd uti buskarna. Han kallades af Fransoserna Oiseau 
mouche, och sades vara nog alhnän i Canada. Jag blef 
honom sedän varse en och annan gäng vid Quebec. 

Kläckan 5 e. m. nödgade stark motvind och rägn p. ?317 
oss at taga natt-qvarter. Jag märkte, at ju närmare vi 
nalkades Quebec, ju mera och vidare blef landet bart och 
skogen barthuggen. Frän vart nu tagna natt-qvarter sades 
vara 12 Franska mii til Quebec. 

Sätt at fänga Fisk. — Vid str-anden hade de här et 
synnerligt sätt at taga fisk. Smä gärdesgärdar af hop- 
flätade sprätar, och sä tätä, at ingen fisk kunde tränga 
sig därigenom, samt frän 2 til 6 qvarters högd, alt som 
vattnet var djupare eller grundare, voro satte vid stran- 
den pä sädana ställen, där alt vattnet vid Ebb föll ut, sä 
at da vattnet vid Ebb stod som lägast, var denna gärdes- 
gärd aldeles pä det torra. Uti den samma voro här och 
där insatte vidje-katsor eller mjärdar, gjorde til skapnad 
som en cylinder, dock litet bredare nedantil. Desse stodo 
uprätt, och voro 6 qvarter höga, samt 5 vida. Pä ena 
sidan ned vid botten var en ingäng för fisken, gjord som 
ingangen i en ryssja eller mjärda, mäst af vi(ijor och 
sprätar, ibland af not-garn, och midt emot pä andra sidan 
af mjärden, hvilket var den, som vände sig mot nedra 
delen af Elfven, dit strömmen gick, var en annan gang 
ur samma mjärde-gärd likaledes som ingangen i en ryssja 
eller mjärda, hvilken ledde til en fyrkantig läda af bräder, 
2 alnar läng, en aln hög och en bred. Vid hvar mjärda 
var en sned gärdesgärd, som gjorde med den länga gär- 



246 Imellän Trois Rivieres och Quebec. 



desgärden en spitsig vinkel. Denna var gjord, at leda 
f isken in i mjärden eller katsan, och var satt pä den sidan 
af den länga gärdesgärden, som vette up mot öfra delen 

p. 318 af I floden. När det var flod eller högt vatten, gingo 
Fiskarne, i synnerhet älarne, up vid sidan af Elfven; men 
da vattnet vid Ebb började falla, drefvos de ock tilbaka, 
och kommo at stanna mot desse gärdesgärdar, dem de 
fölgde sä länge til dess de kommo inuti brädlädan. Of- 
vanpä bräd-kistan var et häl med lack pä, därigenom fisken 
togs ut. Denna fisk-bragd var gjord i synnerhet för älar. 
Pä mänga ställen bestodo desse gärdesgärdar af nät, stälde 
mäst som Ryssjor. 

Skifver. — Elfs-sidorne voro nu här ej meraaf jord; 
utan bestodo af en art Skifver. De voro ganska brante 
och merendels perpendiculaire, samt sä höge, i synnerhet 
pä somliga ställen, at en knnde fasa därvid. Skifvern, 
hvaraf de bestodo, var svart, dock nägot litet stötande 
pä brunt: nog mjuk, at den med fingret kimde brytas 
sönder: läg hvarftals, det ena stratum pä det andra; men 
skifrade sig ofta sä smatt, at hvart stratum ej var öfver 
en knifsbaks tjocklek. Sä snart lian kom i dagen, vitt- 
rade han sönder i ganska smä stycken, och läg hela stran- 
den full däraf, som där var söndervittrad til en nog fin 
sand. Somlige strata lupo aldeles horizontaliter; andre 
lägo stupande, sä at de ibland voro högre mot N. och 
lägre mot S; ibland tväil om. Stundom kipo de i krokar, 
som Stora halfva Cirklar. Ibland skuros strata af til flera 
alnar genom en perpendiculaii- linea, sä at Skifvern pä 
ömse sidor om den samma var som en slät vsigg. Pä 
somliga ställen fants i denna Skifver et stratum til tvär- 
hands tjocklek af en Ijusgrä, tät, nog mjuk Kalk-sten, 

p. 319 hvaraf Villarne frän urmin|nes tider, och äfven Franso- 
serne ännu göra sinä Tobaks-pipor. 

Den 5 Augusti. 

Om morgonen fortsatte vi vidare var resa medelst 
roende mot en envis motvind. Landet hade alt samma 



Imellän Trois Rivieres och Quebec. 247 

utseende mäst som i gär. Elfsbackarne voro ganska liöge, 
antingen nog brante eller ock perpendicuiaire, bestodo af 
den näst förrut beskrefna svarta Skifvern. Landet ofvan- 
före jämt. Inga bärg. Närmast Elfven, til litet mera än 
en Svensk fjerndels vägs vidd, tätt bebodt öfver alt. Uti 
Elfven inga holmar; men mängenstäds fuUt med stora 
stenar, livilka vid högt vatten ej syntes stort til; men vid 
Ebb, sägos öfver alt. Här och där vistes ställen, hvaräst 
en och annan pä dessa stenar blifvit olycklig. Bredden 
af Elfven ibland nägot mer än en half, ibland en hei, 
ibland half annan Svensk fjerndels mii. Längs efter hela 
stranden syntes sädana älfisken, som i gär äro omtalte. 
Pä manga ställen betjänte de sig därtil af nät i stället 
för hopvridne vidjor. 

Vägglöss (Cimex ledularius) voro i stor myckenhet 
mäst pä alla ställen, där jag under mitt vistande här i 
Canada hade mitt qvarter, sä i städer som pä landet 
och ingen var, som visste nägot annat bot mot dem, än 
tolamod. 

Sirssor (Qrylli domestici) funnos i stor myckenhet 
hari Canada, i synnerhet pä landet, däräst var fullt af 
dessa obehageliga gäster i spisarna. Uti städerna voro 
de ock ej sällsynte. De sades hafva här sit tilhäll bäde 
sommar och vinter, och ofta roa sig med, at skära sönder 
kläder. 

Torakor (Blatta orientalis) sade de sig aldrig här sedt p- 320 
i husen. 

Närmare til Quebec blefvo Elfsbackarne längslutte. 
En ked af mycket höga bärg viste sig ät Norr. Ungefär 
2^/2 Fransk mii frän nyssnämde stad blef Elfven ganska 
smal, näppehgen et musquet-skätt öfver. Landet pä ömse 
sidor sluttande, backot, micd skog beväxt, samt mänga 
smä klippor: stranden stenig. Om aftonen kl. 4 kommo 
vi lyckeligen fram til Quebec: vi kunde icke se staden, 
förrän vi nastan just kommo fram, emedan et högt bärg 
pä Södra sidan hindrar utsigten; dock synes en del af 
Fästnings-verket, som är bygt pä samma bärg, längt ifrän. 
Sä snart Soldaterne fingo Quebec i ögnasigtet, ropade de, 



248 Quebec. 

at vi alle, som ej förr värit där, skuUe antingen döpas, 
eller med en penninge-summa lösa oss därifrän; emedan 
det var seden här, den sjelfve General-Gouverneurerne 
mäste undergä, da de första gängen fara til Montreal, och 
först blifva samina stad varse. Vi liade ingen orsak, at 
undandraga oss en sa äldrig och för Roddarena sä fördel- 
aktig plägsed, emedan de därigenom sattes i stäod, at vid 
framkomsten til Quebec fä en rolig afton efter deras be- 
svärliga arbete. 

Straxt efter ankomsten til staden blef jag af den 
Officeraren, som fölgt mig fran Montreal, ledsagad up til 
slottet til da varande Vice General-Gouverneuren öfver 
Canada, Marquis La Gallisoniehe, en Herre af ogemena 
egenskaper, hvilken med synnerlig nad undfägnade mig 
under hela den tid han ännu var (|var här i landet, lian 
p. 321 hade redan lätit beställa rum för mig, samt | ch'og omsorg 
om alt det, jag kunde hafva af nöden; och blef mig dess- 
iitom nastan dageligen eller sä ofta jag var i staden och 
hade tid, den naden vederfaren, at blifva kallad up til 
Slottet, och spisa med honom. 

Den 6 Augusti. 

Quebec, den förnämsta eller Hufvadstaden uti Canada, 
är belägen pa W. sidan om sjelfva stranden af St. Lau- 
rentii-flod pä en udde, hvilken där göres af bemälte flod 
pä Östra sidan, och St. Carls a pa den Xorra. Pa S. sidan 
blir bärget, hvarpä staden ligger, än högre, och där bakom 
mottaga sedän stora betesmarker, och ät W. sträcker sig 
samma bärg än et godt stycke. Staden delas i den nedra 
och öfra staden (la basse Ville och haute Ville). Den 
nedra staden hgger Öster om den öfra ned vid stranden. 
Ofvannämde udde har där tilkommit dels af den orenlig- 
het och annat, som tid efter annan blifvit ditkastadt, och 
altsä ej däraf, at vattnet bhfvit förminskadt mot hvad det 
fordom värit, dels af en klippa. som där stöter ut. Den 
öfra staden ligger ofvanför den nedra pa et högt bärg, 
och är 5 eller 6 gängor til vichlen sä stor, som den sist- 



822 



Quebec. 249 

nämde, fast icke sä starkt bebodcl. Bärget, livarpä öfra 
staclen är byggd, är sä högt, at ehuru husen i den nedra 
äro 3 eller 4 väningar höga, hinna de dock ej up til hög- 
den däraf ; ocli da en frän slottet ser ned at nedra staden, 
som til en del ligger just därunder, mä en liäpna därvid: 
likaledes, da en fran nedra staden ser up til slottet, tyckes 
det stä up i luften. Det är allenast en enda väg, pä hvil- 
ken de kunna beqvämt komma | frän nedra staden up til 
den öfra, livarest bärget är bärtsprängt; ty pä de andra 
ställen är det sä brant, at en har svart före at där klänga 
sig up. Denna väg är ganska brant, ehuru den ej gär 
tvärt up, utan mera i krok, dock köra de med vagn bäde 
ned och upföre den samma. Uti nedra staden bo mäst 
alla köpmän. Husen äro där byggde mycket tätt. Ga- 
torne tränge, ojämne, och inäst altid til en del väte. Här 
finnes ock en K^^rka, och et litet torg. Uti den öfra 
staden bo gemenligen de förnämare, utom ätskillige smä 
ämbetsmän, handtverkare m. m. Där äro äfven stadsens 
förnämsta byggnader eller hus, bland hvilka i synnerhet 
räknas följande: 

I. Slottet. Detta är byggt pä Södra sidan vid sjelfva 
branten af bärget ofvanför en del af nedra staden. Det 
är egenteligen ej nägot slott, utan en läng byggning af 
Sten, 2 väningar hög, som sträcker sig frän Söder til Norr. 
Pa W. sidan om denna byggning är slottsgärden, omgifven 
somligstäds med mur och somligstäds med hus. Pä Östra 
sidan eller mot Elfven är en Aitan eller spatsergang af 
samma längd som byggningen, ungefär par famnar bred, 
belagd med släta hällar eller stenar at gä pä, och järn- 
galler pä sidorna utät, at en därifrän kan se ned i staden, 
eller ock längs efter floden; ty härifrän är den skönaste 
prospect som kan gifvas. Pä denna aitan gä de gemen- 
ligen om sommaren ut, strax efter mäitiden, at taga frisk 
luft oc^h roa sig. Här spatsera Herrarne fram och tilbaka, 
medan de vänta, at fä tala med General-Gouverneuren. 
Här pä slottet residerar General-Gouverneuren öfver | hela p- =^23 
Canada, för hvilken dageligen pä slottsgärden och vid 
porten en myckenhet Soldater halla vakt. Hvar gäng han 



250 Quebec. 

antingen sjelf eller Biskopen gär in eller ut af slottet, är 
hela vakten i gevär, och trumman röres. General-Gouver- 
neuren har pä slottet sit egit Capell, där lian gör sinä 
böner, fast han ock ofta plägar afhöra massan i Recole- 
ternas Kyrka, hvilken är näst vid slottet. 

II. Kyrkorna här i staden äro 7 eller 8, alla af sten, 
nämligen 1. Cathedral-Kyrkan. Denne är strax pä högra 
handen, da en kommer frän nedra staden up i den öfra, 
och passerat litet förbi Biskopens hus. De höllo nu pa, 
at göra hänne vackrare än förr. Hon har pä W. ändan 
et kupe-torn med 2 afdelningar, samt kläckor i den nedra 
afdelningen, och pä O. ändan var et annat litet kup-torn. 
Inuti var predikstol och ätskilligt annat förgyllt. Bän- 
karne voro vackre. Org-verket var nu nedtagit för bygg- 
naden skul. 2. Jesuiternas Kyrka var en Korss-Kyrka, 
hvilken hade kup-torn med 3 afdelningar. Den var ock 
här i staden den enda Kyrka, som hade tim-klocka med 
visare. Oni denna kommer vidare at talas längre f ram. 
3. Barfotade Munkarnas eller Recoleternas Kyrka var midt 
emot Slottsporten pä W. sidan, tämmelig vacker; hade et 
nägot högt spits-torn med on afdelning nedan til för kloc- 
korna. 4. Urselinernas Kyrka hade et kup-torn, som slöt 
sig i en spira. 5. Hospitals Kyrkan. 6. Biskopens Capell. 
7. Kyrkan i nedra staden. Denne är byggd 1690. efter 
stadens befrielse ifrän de Ängelska, och kallas Notre 

P- 324 Dame | de victoire. Hade et litet fj^rkantigt kup-torn 
midt pä taket. 8. Kan ock hiträknas General-Gouverneu- 
rens lilla Capell pä Slotts-gärden, dit han gär, at göra sinä 
morgon- afton- och andra böner, 

III. Biskopens Hus, som är det första pä högra han- 
den, dä en kommer frän nedra staden up til den öfra. 
Det är en stor vacker byggning med en vid gärd och 
kryddgärd pä ena sidan, omgifven med mur. 

IV. Jesuiternas CoUegium kommer at nogare omta- 
las längre fram. Det har langt präktigare utseende, hvad 
byggnad och storlek angär, än sjelf va slottet, och skulle 
bättre passera därtil, endast at situation är ej sä be- 
hagelig. Imedlertid är det til hus och byggnad mer än 



Quebec. 251 

4 gängor sä stort, som slottet, och af alla byggnacler här 
i staden den vackraste. Det är belägit pä N. sidan om 
et torg, och pä S. sidan af samma torg är Cathedral- 
Kyrkan. 

V. Barfotade Munkarnas eller Recoleternas Hus, är 
belägit pä W. sidan om slottet, midt emot det samma, och 
bestär af en stor byggning med en vacker rymlig trä- 
och krydd-gärd där bredevid. Huset är par väningar högt. 
Uti hvardera af dem är en läng smal gäng med kamrar 
och salar pa en eller bägge sidor. 

VI. Hotel de Dieu, där de sjuke skötas, kommer 
bättre fram nogare at beskrifvas. Nunnorne, som ansa de 
sjuka, äro af Augustin er-Orden. 

VII. Prästernas Hus, (Le Seminaire), är en stor p- 325 
byggning pä NO. sidan om Cathedral-Kyrkan. Här är 

en rymlig gärd pä den ena sidan, och pä den andra mot 
Elfven en stor trä- och köks-krydd-gärd. Af alla bygg- 
nader i staden är ingen, som har en sä skön och behage- 
lig prospect, som det är frän nyssnämde trägärd, hvilken 
hgger pä Elfsbacken, hvarifrän kan ses längs ned efter 
Elfven; däremot hafva Jesuiterne den minst behageliga, 
och snart sagt ingen prospect frän deras Collegium. Reco- 
LETS hafva ock ej alt för mycket at skryta däraf. Uti 
denna byggning bo alle Präster här i staden med deras 
Superieur och föreständare. De hafva pä ätskilliga orter 
här i Canada stora trakter land, som de fätt til skänks af 
Ofverheten, hvaraf de draga räntä och därigenom samia 
Stora penninge-summor och andra inkomster, hvarmed de 
kunna lefva ganska väl. 

VIII. Urselinernes Nunne-Kloster, skal längre ned 
vidlyftigare beskrifvas. 

Flere publique hus af särdeles värde finnes ej i sta- 
den; men strax NW. utan för den samma är 

IX. Intendentens Hus, hvilket är en publique bygg- 
ning sä stor och läng, at den snarare skulle tjäna til slott. 
Det är täckt med bläck, ligger i den andra nedra staden, 
som är belägen pä S. sidan af St. Carls ä, och har Norr 
om sig en stor och skön trägärd. Här hälles alla räd- 



252 Quebec. 

slag, som angä Provincien, och här komma Radherrarne 
tilhopa uti Jiistitia3- och PolitiaB-mäl. Intendenten är den, 

P- 326 som gemenligen bar prsesiderar; | dock när det är nägon 
sak af stort värde, kommer äfven General Gouverneuren 
Jiit. Pä ena sidan om detta hus är kronans Magasin, och 
pä den andra fänge-huset. 

Husen äro mäst alle byggde af sten. I öfra staden 
äro de fläste (undantagande de publique byggningar) alle- 
nast en vaning höge. Jag säg väl ännu nagra fä trähus 
inne i staden; nien da de blifva gamle, fär ej ny a trähus 
byggas i stäliet. Stenhusen ocli Kyrkorne i staden äro 
ej byggde af tegel, utan af den svarta kalk-skifvorn, bvaraf 
bärget, pa hvilket (Quebec ligger, bestär. När denna kalk- 
skifvern brytes djupt ned i bärget, är han i början sa tät 
och fast, at inga lamelier kunna synas däri ; nien sedän 
lian en tid legat i luften, skifrar han sig i tunna fiagor. 
Denne sten är blöt och lätt at arbeta. Murarna omkrmg 
staden och omkring trägardarna besta äfven til en stor 
del af denna sten. Taken pa de allniänna byggningar 
äro täckte med tak-skifver, dock är den skifvern ej fun- 
nen här i landet, utan hitförd frän Frankrike. Desse 
skifverstens-tak hafva härdat ut i flera är niot ali luftens 
och köldens omskiftelser, och ej ännu tagit nagon skada. 
De andre taken besta mäst af bräder, higde antingen 
parallelt med kropp-asen och tak-bandet, ellei- tvärt emot, 
sä at de ligga med den öfra ändan [)a kropp-asen och den 
andra pa. tak-bandet. Hörnen af husen, samt sidorna om- 
kring fönsterna voro of ta af en gra fingrynig kalksten, 
som osade starkt orsten. Denne var pä sadana ställen 
bättre, än den svarta kalkskifvern, som alt id i luften skif- 
rade sig i fiagor. Mästadelen af husen voro kalkslagne 

p- 327 och I hvitlimade utanpa. Fönstren suto altid nastan pä 
inra sidan af väggen, sa at man i rummet ej hade stort 
tilfälle i fönstret at lägga nagot: om vintren brukades 
somligstäds dubbla fönster. Mellantaket hade 2 högst 3 
sparrar, ingen fNdlning därpä, utan bräder allena. Rumen 
eldades om vintren med sma järn-ugnar, hvilka om som- 
maren flyttades ut. Intet spjell hvarken i järn-ugnar eller 



Quebec. 253 



spis. Gälfven allestädes sä svarte, at de lära endast tvät- 
tas en gang om äret. 

Kruthuset stär pä högsta toppen af det bärget sta- 
den ligger pä, et stycke Söder om slottet. 

Gatorne i öfra staden äro väl lagom brede; men 
ganska ojämne af klippan och bärget staden är b3^gd pa, 
sä at det är nog ledsamt och obeqvämt at bäde köra och 
gä pä dem ; emedan denna svarta kalk-skifvern stär pa 
ganska manga ställen pä borst, hvarföre de ock fä nöta 
här tämmehgen sinä skor. I öfrigt är ock ingen regulerite 
med dessa gator, iitan de gä i krokar hit och dit, samt 
afskära hvarandra uti alla angiar. 

De mänga stora trä- och krydd-gärdar, som finnas 
sä vid Jesuiternas, som andras publique och private hus, 
göra, at staden ser stor ut, fast däri ej är nägon mycken- 
het af hus. Efter Scala skal den frän S. til N. vara 600 
toises läng, och frän stranden af Basse ville til Yästra 
muren 350 ä 400 toises; men här bör märkas, at detta alt 
ej är bebodt: ty bäde pä W. och S. sidan äro närmast 
stads-muren stora platser, där inga hus nu äro, och dem 
de tvifvelsutan ämnat at bygga pa, i f ali staden framdeles 
skulle f a flera invänare. 

Biskopen, som här har sit säte, är den ende, som p. 328 
finnes i hela Canada, och sträcker sit härravälde til Lovi- 
siana vid Mexiska viken ät Söder, och til Södra hafvet ät 
Väster. Näppeligen lärer nägon Biskop, utom Päfven, 
ännu haft et vidsträcktare land; men hans andeliga fär, 
som höra hans röst, äro nägot längre frän Quebec, ganska 
fä, och ofta det ena öfver 100 mii skildt ifrän det andra. 

Denne staden är den enda sjö- och stapelstad, som 
finnes i hela Canada, och hvarifrän alla varor utgä, som 
sändes frän detta landet. Hamnen för skeppen är i Elfven 
nedanför staden, som där sades vara just en fjärdedels Fransk 
mii bred: djupleken berättades vara 25 famnar. Bottnen 
god ankar-grund. Den sades vara säker för alla väder, 
dock är NO. här det varsta; emedan det har den största 
öpning, När jag först kom hit, räknade jag här 13 stycken 
fartyg, smä och stora inbegripne, men om aftonen förrän 



254 Quebec. 

jag lämnade Quebec och for til Montreal, räknade jag 23 
stycken, och ännu väntades flera; men det är at märkä, 
at inga andra skepp och fartyg fä komma til denna sta- 
den, än endast Franske, dock de fran ätskilhga orter, 
säsom fran flera städer i Frankrike, som ock frän Franska 
öarna i America eller Väst-Indien, som samma öar här 
geraenligen kallades. Alla Furopaeiska varor, som finnas 
1 Montreal och andra handels-platser i CanaiJa, mäste alt 
tap-as härifran. Likaledes da de Franske handlande, som 
frän Montreal värit öfver halfva äret bärta hos hvarje- 
handa Villar, at uphandla skinnvaror, komma vid slutet 
p. 329 af Augulsti tilbaka, resa Köpmännerne i Montreal i Sep- 
tember eller October inaiiad ned til Quebec, at där för- 
yttra dem. Til följe häi'af skuUe tyckas, at Köpmännerne 
i sistnämde stad borde för et sädant Monopolium vara 
sten-rike; men atskillige härstädes nekade dock aldeles 
därtil. De medgofvo väl, at här kunde finnas nägra fä, 
som mäddc väl; men pästodo tillika, at rätt mänge hade 
ej stort mera, än at det räckte ur hand i mun, ja, at at- 
skillige stodo öfver öronen i gäld och skuld. Orsaken til 
alt sädant försäkrades vara den kara öfverflöden, och at 
(Ien ene ej ville vara sämre, än den andra. De handlande 
ville kläda sig väl, äta väl, dr-icka väl, hafva vid hvart 
mäl flera rätter och siä stort pa. Deras fruentimmer gingo 
dageligen sä grant klädde och utkrusade, som ärnade de 
stundeligen resa up til hofvet. 

Mäst pä alla sidor är staden nu med höga murar 
omgifven, i synnerhet at lands-sidan; dock voro de ej 
ännu alle färdige, utan de höllo pä med ali flit arbeta 
därpä. De upmuras dels af den förr omtalta tätä svarta 
kalk-skifvern, dels ytterst af en mörkgrä sandsten. Til 
hörnen af portarna användes en grä kalk-sten. Mot sjö- 
sidan voro ej ännu nägra särdeles murar updragne, utan 
naturen tyckes där hafva gjordt det mästa med det branta 
bärget, som ingen kan komma up före; och dessutom äro 
bärgs-backarne där planterade sä fulle med Canoner, at 
det synes ogörligt kunna komma med skepp eller bätar 
til staden, utan at förut blifva i grund skuten. Pa lands- 



Quebec. 255 

sidan ligga äter bara härda bärg, sä at staden sälunda | p- 33a 
sjnes vara tämmeligen väl befäst sä af natur som med konst. 
Quebec är fanderad af en dess förra Gouverneur 
Sx\MUEL De Champlain Ar 1608. Historien lärer oss, at det 
gick nog längsamt med dess tilväxt. Ar 1629 vid slutet 
af Julii mänad blef han intagen af Angelsmännerna Louis 
och Thomas Kerck med accord, ooh dem uplämnad af nyss- 
närade De Champlain. Det var da en sadan brist pä alt 
lifs uppehälle i Canada och Quebec vid Ängländarnas an- 
komst, at de ansäg dem mera för landets frälsare än fien- 
der. Förenämde Kercks voro bröder med Ängelska Ami- 
ralen David Kerck, hvilken lag med sin flotta litet längre 
ned. Ar 1632 blef staden Quebec tillika med Canada 
genom friden äter lämnad tilbaka til de Franska. Det är 
ganska märkvärdigt, hvad Historien gifver oss vid handen 
härom, nämligen, at sedän de Ängelske intagit Canada, 
voro de i Frankrike i tvifvelsmäl, om de skulle värda sig 
sä mj^cket, at begära Canada tilbaka af de Ängelska eller 
ej. En del, ja de mäste, sade, at det vore onödigt, at 
begära det tilbaka, af orsak, at landet är kalit: at inkom- 
sterne af landet ej spisade mot utgifterna: at Frankrike 
ej kunde utan skada begynna besätta et sä vidsträckt land 
med inbyggare, aldenstund det därigenom skulle utblotta 
sig sjelft; livarpä Spanien togs til exempel. Det vore 
bättre behälla folket qvar i Frankrike, drifva dem til alla 
handa-slögder och Manufacturer, hvarigenom de andre 
Earopeer, som hade Colonier i America, kunde nödgas at 
komma med sinä varor til Franska hamnar, och där | af- 
hämta Franska slögder. Men de, som tänkte litet längre, p. 331 
viste, at Climatet ej var sä oblidt: at orsaken til utgifterne 
voro Compagniets egit fel, som ej handhade landet som 
sig borde: at de ej skulle sända en myckenhet folk dit 
pä en gäng, utan smäningom och litet i sänder, sä at det 
ej skulle märkas i Frankrike: at Frankriket i framtiden 
skulle genom detta landet blifva mägtigt; ty folket blefve 
mera vane vid Seglation. SiU- Torsk- och Hval-fiskeri, 
samt Skälfänge, och sälunda skulle detta landet pa visst 
sätt blifva en Schole för Sjöman. De anförde vidare de 



256 Quebec. 

mänga slags skinnvaror, Hedningarnas omvändelse, skepps- 
byggeri, ätskillig nytta af den stora skogen. Oin ock ej 
annan nytta vore, sä vore dock den ansenlig för Frank- 
rike, at det härigenom kunde mota Ängelsmännernas til- 
växt i Norra America, och sätta en bom för deras til- 
tagande välde. som eljest torde blifva odrägeligt för 
Frankrike: at förtiga andra skäl. Tiden har vist, at desse 
skäl värit väl fotade, ocli lagt grnndvalen til Frankrikes 
tilväxt. Ackl oni vi liär i ganda Sverige hade haft dylika 
tankai- den tid vi antingen voro, eller ätminstone da vi än 
kunde blifva ägare af nya Sveriget, kärnan och den bästa 
Province af alla i Norra America! En klok och försigtig 
ser ej allenast pa det närvarande, utan ock pä framtiden. 

1663 i början af E^ebruarii mänad fick Quebec, sä 
väl som en stor del af Canada, kannas vid den stora Jord- 
bäfningen, som sä skakade landet, at spär däraf än synas; 
dock blef ingen död däraf. 

1690 den 16 October belägrades Quebec af Ängelska 
Generalen Guu.laume Pjubs, som med skam och stor förlust 
332 efter nägra dagar mäste draga sig tilbaka. Ängelsmän- 
nerne hafva väl sedän en och annan gang budit td, at 
ärsätta den hafde förlusten; men St. Laurence-flod har 
vist, det han värit en god förmur för detta landet, och 
at en okunnog och en fiende näppeligen gar up uti ho- 
nom, utan at blifva näpst; emedan han är et stycke utan 
för Quebec helt fuU med fördolda khppor, har pä somliga 
ställen en stark ström, samt at skepps-leden gar i sa mang- 
faUiga krokar hit och dit. I sista kriget gjorde dock 
Ängelsmännerna sig ar 1759 mästare af Quebec och en 
del af Canada. 

Staden säges hafva fätt sit namn Quebec af et Nor- 
mandiskt ord för dess situation skul, som är pä en udde; 
ty da en kommer sjöledes ned ifran vid Isle d'Orleans, 
ses ej den delen af Laurentii-flod, som är ofvanför staden, 
utan det synes som St. Carls a, som dä ligger fram före, 
vore en continuation af floden; men dä en kommer längre 
fram, synes rätta gängen af St. Laurentii-flod, hvilken i 
början liknar en stor vik eller ämynning. Detta har gifvit 



Quebec. 257 

anlediiing at en Bätsman, som oförmodeligen fick se detta, 
at ropa: Que hec, d. ä. o! hvilken lands-udd; och däraf 
förmenes staden fätt sitt namn. Andre hänleda dess ur- 
sprung af Algonkinska ordet Quebejo eller Quebec, som 
skal betyda en hopdragning eller sammansnörpning; eme- 
dan floden up mot denna staden blir alt smalare och 
smalare. 

Pronunciation af ordet Qiiehec var här i landet af 
Fransoserna som Kehäk, nastan utan nägon accent, eller 
at de utdrogo bägge stafvelserna li | ka längt. Ordet Ca- p. :^3;^ 
nada pronuncierades sä af Fransoser som Ängelsmän med 
accenten i första stafvelsen. 

Laurentii-flod sades vara här vid staden, i det nogaste 
en fjerdedels Fransk mii eller ungefär en half Svensk 
fjerdedels väg bred. Saita vatnet frän Hafvet stiger aldrig 
sä högt up, at det kommer hit til staden. Det mästa vat- 
net. som här drickes och brukas, tages ur samma flod. 
Allas enhälliga berättelse var, at ehuru bred denna floden 
är, och ehuru stark strömmen gär, i synnerhet vid Ebb, 
sä ligger han dock icke allenast hela vintren, at man kan 
gä och köra öfver honom mäst hela den tiden; utan det 
sker ock ibland, at fast han om Vären i Maji är öpen, 
infalla likväl i den mänaden undertiden sä kalla nätter, 
at han tilfrj^ser a nyo, sä at en kan gä där öfver; hvilket 
är et klart prof, at köiden är här mycket sträng, i synner- 
het da tillika i öfvervägande tages, hvad strax nedanföre 
kommer at sägas om Ebb och Flod. Längst ned vid dess 
mynning sades bredden af Laurentii-Elf vara ända til 26 
Franska mii, fast man just ej vet hvar skillnaden skal 
sättas imellän honom och Hafvet; emedan han smäningom 
mer och mer utvidgar sig och oförmärkt förloras i Hafvet. 
Största delen af vatnet, som finnes i dcmänga stora sjöar 
i Canada, hvaraf 4 eller 5 äro som tämmeligen stora Haf, 
mäste rinna sin väg til Hafvet genom denna flod. Segla- 
tion up för denna Elf frän Hafvet är ganska farlig för 
den starka strömmen och de mänga sandbankar skul, hvilka 
ibland flytta sig til ny a ställen, det Angelsmännerne i p. 334 
synnerhet par gän|gor fätt ärfara, dä de ärnat intaga 

17 



258 Quebec. 

Canada; hvarföre ock Fransoserne med skäl halla denna 
flod för Canadas förmur. 

Ebb och Flod gär i Laurentii-Elf längt ofvanför 
Quebec, som förr är sagt. Skilnaden härvid Quebec imel- 
län lägsta Ebb och högsta Flod, sades gemenhgen vara 
15 eller 16 Franska fot; men vid ny- och full-mänad, och 
da vinden hjälper til, skal samma skilnad vara 17 ä 18 
fot, hvilket är ansenligt. 

Den 7 Augusti. 

Gin-seng kallades öfver alt af Fransoserna här i lan- 
det en ört, pä hvilkens rot Chineserne sätta et ganska 
stort värde. Utaf Botanicis kallas hon Panax (quinque- 
folium) foliis ternis quinatis; se Gronovh Flor. Virg. p. 147. 
Ltnn^ei Mat. Med. p. 116. Spec. Plant. p. 1058. Hon är 
dessutom omtalt och beskrefven af Catesby uti dess Nat. 
Hist. of Carolina T. 3. p. 16. t. 16. Lafffpau uti dess Gins. 
51. t. 1. P. Charlevoix uti dess Hist. de la Nouvelle France 
T. IV. p. 308. Fig. Xm. T. V. p. 24. hos hvilka tilhka 
kan ses dess Figur. Hon har frän urminnes tider växt 
vildt uti Chinesiska Tatariet och i Corea, hvaräst hon är- 
ligen blifvit samlad och förd til China. P. Du Halde uti 
sin Description de 1' Empire de la Chine T. IV. p. 9. skrif- 
ver, at hon är den dyrbaraste och den nyttigaste af Östra 
Tatariets örter, hvilken läckar til ödemarkerna därsamma- 
städes ärhgen en stor hop örte-letare; af Tatarerne Mant- 
cheoux kallas hon Orhota, det är den förnämsta eller 
p. 335 Drottningen bland örter. Hon är sä hos | Tatarerna, som 
Chineserna högt värderad för den sköna verkan hon skal 
göra dels i ätskilliga svära sjukdomars botande, dels at 
styrka och vederqvecka de genom kroppsens och sinnenas 
häftiga arbete afmattade krafter. Hon är sä dyr, at et 
unce af god Gin-seng kostar uti Peking 7 eller 8 unce 
Silfver. Da de i Canada vistande Franska örte-älskare 
fingo se hännes figur ville de föra sig til minnes, at de 
sett nägon dyhk ört här i landet, uti hvilken tanka de 
styrktes sä mycket snarare, som ätskillige örter i Canada 



Quebec. 259 

ligga aldeles unrJer samma Pol-högd, soin de ställen i Chi- 
nesiska Tatariet och China, där den rätta Gin-seng växer 
vild. Deras tanka slog dem ock ej felt: de funno samma 
Gin-seng växa pä flera ställen i myckenhet i Norra Ame- 
rica, sä uti de Franska som Ängelska Colonier i skogarna 
pä jämn m ark. Hon älskar skugga, samt en djup f et 
svartmylla; men ej väta eller högländta ställen. Det kan 
väl ej sägas, at hon är sä allmän; ty ibland fär en resa 
genom skogarna nägra mii, utan at blifva et enda ständ 
varse; dock växer hon ymnogt pä de ställen, där hon 
tagit sit tilhäld. Hon blomstras i Maji och Junii mänader, 
och bären äro mogne vid slutet af Augusti. Hon toi nog, 
at flyttas med roten frän det ena stället til det andra, 
och börjar snart at växa pä sit nya ställe. En och annan, 
som samlat bären och sätt hänne uti kryddgärden, berät- 
tade, at de legat et eller par är i jorden, innan de köm- 
mit up. Iroquoirne kalla dessa rötter Garangtäging. Ordet 
är skrifvit efter Svensk Pronunciation, hvilket skal be- 
märka samma som et barn, emedan roten har nägorlunda 
skapnad däraf ; eller efter andras mening, betyda | lär och p. 336 
ben; det hon nog liknar. Den nytta, som Fransoserne 
berättade, at desse rötter skola hafva, är följande, näm- 
ligen: at de 1. äro gode mot andtäppa. 2. Styrka en svag 
mage. 3. Gifva qvinfolk krafter til barns undfäende. De 
drefvo nu här en stark handel med hänne; ty hon sam- 
lades här i myckenhet, fördes öfver til Frankrike, hvar- 
ifrän hon försändes til Cliina, där de fä hänne tämmeligen 
väl betalt. Dä hon först begynte at föras härifrän til 
Europa, betaltes hon ganska väl. Det sades, at nägre 
köpmän i Frankrike i början gjort makalös lycka med 
denne handel til China; men sedän de sä ganska flitigt 
fortforo, at samia hänne här, och öfverstyrde til China, 
föll priset ansenligen sä i China, som följakteligen i Frank- 
rike och här i Canada; dock finna de handlande ännu sin 
goda räkning därvid. Om sommaren 1748. betaltes uti 
Quebec 6 Francs för en Livre Gin-seng. Gemenligen be- 
tales där 100 Sois för en Livre. Under den tiden jag 
nu vistades i Canada fingo mäst alle handlande sä i Que- 



260 Quebec. 

bec som Montreal bref ifrän sinä vänner i Frankrike, däri 
de blefvo ombudne, at Iata denna sommar samia en mycken- 
het Gin-seng, och sända öfver til Frankrike. Det var altsa 
denna sommaren 1749, som de uti Frankrike voro mera be- 
gärlige efter denna roten, än förut; därföre samlades hon 
ock öfver alt här i Canada med mycken flit. Villarne 
voro 1 synnerhet de, som med mycken omsorg färdades 
omkring, at skaffa ihop sä mycket rötter de däraf kunde 
fä, dera de sedän sälde til de handlande i Montreal: de 
omkring samma stad boende Villar voro i denna sommar 
p. 387 sa sysselsatte med dessa rötter'S ! samlande, at de Franska 
bönderna under hela den tiden ej voro i ständ, at fä leja 
nägon Indian, at hjelpa sig om andetiden, som annars 
altid vanligt värit. Mangen trodde, at om de i nägra ar 
ä rad ville med sadan flit söka hänne, utan at lämna pä 
hvar plats nägra stand i behäll, at fälla frö, skulle innan 
kärt föga lämnas qvar, hvilket nog är troligt; ty alle be- 
rättade, at hon fordom växt ymnigt i negden omkring 
Montreal; men nu var hon där sä ntletad, at ej et ständ 
mera stod där at finnas; därföre nödgades Villarne i denna 
sommar ga längt inom Angelska gräntsen, at upsöka och 
samia dessa rötter. De fingo af de handlande i Montreal 
nu 40 Francs för en Minot full af dessa färska rötter. 
Det var sedän nog besvär med dem; ty de af Villarna 
upköpte rötter blefvo strax utbredde pa vindar, at där 
ligga och torrkas en lang tid. Gemenligen behöfves par 
mänaders tid, och mera, alt som väderleken är torr eller 
fuktig, innan de kunna blifva sä torra, som de böra vara; 
och mäste de under hela den tiden vändas en eller par 
gängor hvar dag, annars möglas, eller skämmes de bärt. 
Nägot Norr om Montreal hade de aldrig funnits växa vildt. 
Superieuren för Prästerna här i landet, jämte ätskilliga 
andra, berättade, at Chineserne skola halla denna Cana- 
densiska Gin-seng sä god som den Tatariska: at ingen 
ännu har sig bekant alt, som Chinesen betjänar sig af 
vid denna rotens prseparation, dock skal det bland annat 
bestä däri, at dä man tagit roten, och börjar torrka den, 
göres en Decoct af örtens blad, däri roten blötes. Den 



Quebec. 261 

roten Chineserne praeparera, sades vara nastan pellucid, 

och se I ut som horn inuti. Den roten, som skal duga, P- 338 

bör vara tung och solid eller tät inuti. 

Adiantum pedaium (se Linn. Spec. p. 1095.) var ock 
en af de växter, hvarmed Canada drifver vacker handel: 
Af CoRNUTus uti dess Canadens. Plant. Historia p. 7. kallas 
lion Adiantum Ämericanum, hvarest hon ock beskrifves, 
och är p. 6 afritad. Här i Canada kallades hon mäst 
Herha capillaris, och af Ängelsmännerna i deras Colonier 
Maidenhair. Hon växer til myckenhet uti alla Ängelska 
Provincier, där jag i Norra America rest, samt är äfven 
lika allmän i Södra delen af Canada; men omkring Quebec 
har jag aldrig blifvit hänne varse. Det är egenteligen i 
skugga uti skogar i tämmelig god jord, som hon trifves. 
Atskillige bäde i Albany och Canada berättade, at hän- 
nes blad ganska mycket brukades i ställe för Thee mot 
lungsot, hosta och alla bröstets sjukdomar. De hafva 
här lärt detta af Villarna, som brukat hänne därtil frän 
urminnes tider. Denna Americanska sades vara bättre i 
Medicine, än Adiantum capillis veneris som finnas i Europa; 
därföre sändes ärligen til Frankrike en ganska stor mycken- 
het häraf. Priset är ätskilligt och rättas dels efter dess 
godhet, och som han blifvit handterad vid torrkningen, 
dels efter myckenheten som däraf fas; ty da hon i stor 
myckenhet samlas och föres ned til Quebec, faller priset, 
och tvärtom, da däraf mindre inkommer. Gemenligen är 
priset i Quebec för en Livre frän 15 til 5 Sois. Villarne 
färdades denna tiden til m\'ckenhet omkring i skogarna, 
och foro längt ofvanför Montreal, at upsöka oeh samia 
denna ört. 

Köks-kryddgärds-växter kommo ganska väl fort här p. 339 
pä orten. Hufvudkälen stod mycket skön, fast han pä 
nagra ställen tagit ansenlig skada af maskar : Rödlök bruka- 
des här ganska mycket, äfven af andra Lökarter nog: lika- 
ledes ganska mycket Pumpor af flera slag, Meloner, Sallad, 
Cichoreum: Ärter af flera slag: Tyska och Turkiska Bönor, 
Morötter och Gurkor. Äfven hade de tämmelig mycket 
Rödbetor, Rättikor, Räddisor, Timjan och Meiram. Rofvor 



262 Quebec. 

säs här mycket, och brukas i synnerhet om vintern. 
Palsternackor brukade en del, dock voro de icke sä äll- 
inänne. Eätt fä hade Jord-ärtskockor. Poteter (Solanum 
titherosum) planterades icke, ej eller de sä kallade Ber- 
nmdiske (Convolvolus Batatas) uti Canada. Pä tilfrägan, 
hvarföre de ej plantera dem? svarades: at de ej funno 
nägondera af dem goda, och logo at Ängländarna, som 
finna sa stor smak däri. Rotkäl eller Käl-rötter visste de 
ej af i hela Norra America, hvarken hos Svenskar, Ängels- 
män, Holländare, Irländare, Tyskar eller Fransoser. De 
som här i Canada i flera är drifvit handel med allahanda 
Köks-kryddgärds frukter, och voro inkomne i trägärds- 
väsendet, berättade, at de nödgades ärligen förskrifva sig 
nya Kryddgärdsfrön frän Frankrike; emedan de här i 
Canada gemenligen i tredje generationen mistä sin kraft 
och ej frambringa sa goda och smakeliga växter. 

Antiquiteter. Hos de Villar som bodt i Norra Ame- 
rica frän urminnes tider, hvilka äro af ganska mänga folk- 
slag och tnngomäl, hafva Furopeerne aldrig kunnat finna 
nägra bokstäfver. än mindre nägon skrift eller böcker. 
p. 340 Desse Viljlar hafva där-före i flera hundrade ärs tid lefvat 
i största okunnigliet och mörker". Häraf är, at de aldrig 
en gäng sjelfve veta, hurii det stätt til i landet för Furo- 
peernas ditkomst, utaii ali deras kunskap därom bestar i 
lösa sägner och fabler. ingen vet, om för dc Villar, nu 
här bo, nagot annat särskildt folkslag där bodt förut, eller 
om ock nägre andrc Nationer besökt denna verldenes del, 
innan Columbus upfant vägen hit. Likaledes är ock obe- 
kant, om den Christna Läran nagonsin i äldre tider blifvit 
här predikad. Jag taite med atskilliga af Jesuiterna, som 
vida färdas omkring i detta stora landet, och tilsporde 
dem, om de nagonsin kunnat hos de Villar där bo, fmna 
nägot spär därtil, at här i forna tider värit Christne; men 
de hafva alle enhälhgt nekat därtil. Sä okunnige desse 
Villar äro, och altid värit, i vetenskaper och skrift, sä 
hoglöse hafva de ock värit, bade i architecture och slögder. 
Förgäfves sökes hos dem efter välbyggda städer eller hus, 
konstigt upmurade Fästningar, högt upreste torn och pe- 



Quebec. 263 

lare, med mera dylikt, som den gamla verlden ända frän 
urminnes tider kan framvisa. Vara Yillars byggnader 
bestä i usla bark-kojor, där rägn och väder nastan pä alla 
sidor kan bryta in. Deras enda murning bestär däri, at 
de lägga nägra lösa grä-stenar pä marken rundt omkring 
eldstaden i sinä kojor, at hindra, det eldbrandarna ej skola 
vältra sig för längt omkring i rummet, eller nastan sna- 
rare, at utmärka stället i deras koja, där eldstaden är. 
En resande har ej här tionde delen af det nöje, som han 
i vara gamla länder under sinä resor kan fägna sig af; 
ty mäst hvar dag fär han se nägot älderdo|mens minnes- p. 341 
märke Här möter lionom nägon gammal berömd stad. 
Där rudera efter nägot gammalt slott. Där nägot fält, 
hvarest för et eller flera hundrade är tilbaka nägon blo- 
dig (Irabbning förefallit imellän de mägtigaste och slu- 
gaste Konungar eller Generaler. Nu äter nägon stor, lärd 
eller annars vidtberömd mans födelse-ort eller fordna hem- 
vist, o. s. V. En kan pä sädana ställen förnöja sinä tan- 
kar pä margfalligt sätt, och ställa sig alla dylika forna 
händelser likasom för ögonen; men här uti America finnes 
icke sädant nöje. En fär uti Historien näppeligen gä 
längre tilbaka, än til det, som här timat, sedän Enropeerne 
kömmit i landet. Det som skedt förut liknar mera en 
dikt och en dröm, än nägon verkelig händelse: dock har 
i senare tider funnits et och annat älderdomens minnes- 
märke, hvaraf gifves anledning at sluta, at antingen har 
Norra America i äldre tider värit bebodt af et äldi-e och 
mera nti vetenskaper uplyst folk, än det Enropeerne vid 
sin första ditkomst där funno för sig, eller har i forna 
dagar blifvit frän gamla verlden hit til landet gjord nägon 
härfärd. Det som mig i dag blef berättat vid bordet under 
middags-mältiden hos Herr General-Gouverneuren Marqms 
La Galissoniere, af Monsieur Verandrier, som sjelf anförde 
den expedition til södra Hafvet, som strax skal omtalas: 
och det jag äfven sedän flera resor hörde förtäljas af 
andra, som sjelf ve värit äsyna vittnen därtil, bestyrker 
det samma, och är kärteligen följande: nägra fä är för 
min ankomst hit, blef utaf dä varande General-Gouverneu- 



264 Quebec. 

ren öfver Canada, Chevalier De Beauharnols, den nyss- 
p. 342 nämde Officeraren Monsieur Veranduier be | falt, at med 
en hop manskap företaga sig en expedition frän Canada 
tvärt öfver Norra America til det södra Hafvet, til at se, 
huru längt desse orter ligga frän hvarandra, och at in- 
hämta hvad nytta antingen Canada eller Louisiane kunde 
hafva genom Communication med bemälte Haf. Resan 
anstäldtes til häst fran Montreal uti det nogaste, eller, sa 
mycket för strömmar, sjöar, bärg etc. ske kunde, utät 
Väster. När de kommo djupt in i landet och hade rest 
förbi manga folkslag, mötte dem ibland stora skoglösa 
fält, f ulia af högt gräs, hvilka räckte flera dagsresor. 
Pä mänga af desse fält var jorden alt lagd i fVirar, likasom 
den fordom blifvit sä lagd med en plog, och likasom där 

1 gamla tider värit akrar. Det är at märkä, at jorden ej 
kunnat blifva sä lagd af de nu i Norra America varande 
vilda folkslag; emedan de aldrig brukat eller bruka hästar, 
oxar, plogar och annan sadan äkerbragd: ej eller haft sig 
bekant, hvad plog var, innan Europeerne kommo hit. Pä 

2 eller 3 ställen, dock längt imellän hvardera, hafva uti 
hällebärgen värit som intryckningar af människo-fötter, 
bäde af fuUvuxna och barn; men detta har ofelbart värit 
en lusus naturae. När de hunnit längt in mot Väster, dit 
aldrig nägon Fransos eller Europee förr vitterligen värit, 
funno de pä et och annat ställe sä i skogen, som pä de 
Stora flacka fälten, stora pelare af stenar upreste, som 
stödde mot hvardera. Pelarene bestodo hvardera af et 
stycke, och kunde Fransoserne ej annat finna, än at de 
värit upreste med människo-händer. Somligstäds hafva 
de funnit sädana stenar lagde och lika som murade pä 

l>. 348 hvarandra. Pä et och annat ställe, där säjdane stenar 
stätt upreste, hafva de ej funnit nägra andra stenar i 
negden. Pä ingen af dessa stenar hafva de kunnat märkä 
nägon skrift eller bokstäfver, ehuru de flitigt letat där- 
efter. Men omsider hafva de träffat en stor sten, som 
hknat en pelare, däri värit insatt en annan liten sten full- 
skrifven med obekanta bokstäfver pä bägge sidor. Denne 
stenen, som värit ungefär en Fransk fot läng, och inemot 



Quebec. 265 



af en lian cis brecld, bröto de löst, och förde sedän tilbaka 
med sig til Canada, hvariffän han blef försänd til Etats 
Secreteraren i Frankrike Gref Maurepas. Hvart han sedän 
kömmit, visste de ej, utan trodde, at han ännu lärer för- 
varas nti dess Cabinette. Atskillige af Jesaiterna, hvilka 
sjelfve här i Canada sett och handterat denna sten, be- 
rättade enhäUigt, at de jämfört de bokstäfver, som voro 
ristade pä honom, med dem, som uti Böcker om Tatariet 
stä upritade, som Tatariska bokstäfver, och funnit ganska 
mänga aldeles de samma. Ehuru de til Söder-hafvet ut- 
sände Fransoser sökte, at pä alt sätt blifva underrättade 
af de folkslag där bodde, när och af hvilka desse omtalte 
sten-pelare blifvit upreste'-^ hvad sägner och tro de hade 
om dem? ho den värit, som skrifvit bokstäfverna? hvad 
de betydde? hvad slags bokstäfver? och i hvad tungomäl? 
m. m. sä kunde de dock ej fä den ringaste uplysning af 
dem därom; utan desse Villar voro sjelfve sä okunnige 
därom som Fransoserne. Det enda de kunde härpä gifva 
til svars, var, at desse stenar stätt där frän urminnes tider. 
De ställen, där omrörde pelare stodo, räknades vara 900 
Franska mii Väster om Montreal. Rätta afsigten med 
deras resa, som var, at fä se Sö|dra Hafvet, och fä veta P- -^44 
huru längt det vore frän Canada, ernäddes dock ej af de 
utskickade; tv de blefvo förledde, at taga del uti et krig, 
som de längst bärt boende Villa nationer hade sins imel- 
län, hvaruti somlige af Fransoserna blefvo tagne til fänga, 
de andre nödgade, at begifva sig pä äterresan. Af de 
sista och längst til Väster varande Villar, som de voro 
hos, mhämtade de dock, at endast fä dagsresor voro där- 
ifran til Södra Hafvet: at de of ta handlade med de vid 
sistnämde Haf boende Spaniorer: at de ock stundom fär- 
dades til Hudsons vik, och dretVo handel med de Ängelska. 
Somlige af dessa Villar hade hus byggde af jord. Mänga 
nationer af dem hade. aldrig förut sett nägon Fransos. 
De voro alle klädde i skinn, fast mänge ock af dem gingo 
splitnakne. 

xlUe här i Canada, som gjort nägon resa längt in i 
landet, antingen til Söder, eller förnämligast til Väster, 



266 Quebec. 

voro därutinnan öfverens, at där pä mänga ställen finnes 
Stora flacka skoglösa fält, där marken Hgger lagd i färar. 
likasom hon först sä blifvit lagd med plog, och likasom 
där fordom värit äker. Huru jorden först kömmit at sä 
läggas, kan ingen säga; ty en hei och ganska stor Vilsk 
bys eller stads äkrar kan gemenligen ej intaga til sin vidd 
stort större land, än det som kan svara mot 4 a 6 vara 
tunland, da likväl förenämde i färor lagde fält, skola ibland 
utgöra nägra dagsresor, endast at nägot litet jämt ställe 
märkes här och där, eller nägra smä högder. 

Flera älderdomens minnesmärken kunde jag ej ut- 
]). 345 spana i Canada, ehuru trägit jag sporde därefter. | Uti 
den följande Rese-beskrifningen för är 1750, fär jag tilfälle, 
at orda om 2:ne andra märkvärdigheter. Men at vara 
Scandinavier, i synnerhet de Norske, längt förr Columbi 
tid gjort resor til Norr-a America, har utom andra, Herr 
Mag. Georg. Westman Ijusligen och omständeligen bevist. 
uti dess lärda Gradnal Disputation, hallen här i Abo är 
1747, dit jag liänvisar den benägna Läsaren. 



Den 8 Augusti. 

Nunne-Klostret. — Om morgonen besäg jag det större 
Nunne-Klostret här i staden. Det är eljest under högsta 
straff ej tillätit nägon mansperson, at fä där aflägga 
nägon visite, undantagandes uti vissa rum, som äro med 
skrank afdelte, da antingen mans-personerne, eller ock 
qvinfolken, som ej höra ti] Klostret, stä pä yttra sidan 
om skranket, och Nunnorne pä inra sidan, och tala sa 
med hvarandra genom hälen pä skranket. Men at föröka 
den mängfalliga ynnest och heder, som Franska Nation 
mig säsom en Svensk beviste, begick General-Gouverneu- 
ren Marquis La Galissoniere sä, det Biskopen gaf mig 
lof, at gä in i sjelfva Klostret til at se inrättningen. 
Biskopen allena kan gifva tilständ härtil at manspersoner: 
men det sker ock ganska säilän. Dock är at märkä, at 
Medicus Regius har för de sjukas skiil, jämte en Chirur- 
gns, lof at gä dit in sä ofta han finner nödigt. Monsieur 



Quebec. 26'; 



Gauthier, en man ganska väl hemma, ej allenast i Medi- 
cine, utan ock i Botanicis, var nu Medicus Regius här- 
städes, hvilken fölgde mig pä denna visite. Vi sägo först 
Hospitalet, som strax skal beskrifvas, | och därifrän gingo p- -^46 
vi up i Klostret, som gör en del af Hospitalet. Det var 
et stort stenhus, tre väningar högt, afdelt inuti genom 
länga gängar med kamrar, salar och and ra rum pä ömse 
sidor om gängarna. Nunnornas kamrar voro i öfversta 
väningen pä ömse sidor om den länga gängen. Hvar 
kammare var nog liten, icke mälad inuti, utan endast 
nägra pappers-bilder af Helgon, och dylikt pä väggen, 
jämte en var Frälsares bild pä korsset: en säng med förlät 
före och goda sängkläder, en liten smal pulpett, jämte 
par stolar, var alt det, som fans därinne. Det eldades 
aldrig uti nägondera af dessa kamrar, utan Nunnorne sade 
sig ligga däri äfven om vintren uti köiden. Pä den länga 
gängen stod likväl en järnugn, som om vintren eldas, da 
kammar-dörarne lemnas öpne, hvarmedelst nägon liten 
varm änga kommer dit in. Uti mellan-väningen voro de 
rum, däri de dageligen vistades, dä de voro tilhopa; säsom 
et rum, däri de arbetade. Det var stort, vackert, mäladt 
och utkrusadt, med en järnugn däruti. Här arbetade de 
allahanda, sydde, broderade, förgylte, förfärdigade rara 
rosor af silke, som liknade Naturen ganska mycket. Med 
et ord: Nunnorne förfärdigade här allahanda slags sädana 
fina arbeten, som af Fruntimmer kan begäras. I et annat 
rum eller sai kommo de tilhopa, at halla sinä rädslag. 
I et annat lägo de, som voro nägot sjuke. I et annat 
sköttes de, som voro mycket illa sjuke. I et annat under- 
vistes de, som voro nykomlingar, och ärnade antaga Nunne- 
Orden. I en annan stor sai spisade alla tilsammans. Där 
stodo bord pä alla sidor i rumet. En liten predik-stol 
var pä den ena sidan, | hvarpä läg en bok pä Fransyska p. 347 
om de Heligas lefverne, som omtalas i den Helga Skrift. 
Dä de äta är det tyst öfver alt, sä at ingen talar et ord. 
Därefter stiger en af de äldsta up i predikstolen, och laser 
et stycke för dem utur förenämde bok, och när det bhr 
utläst, taga de en annan andelig bok. Under mältiden 



268 Quebec. 

sitta de endast pä inra sidan om bordet mot väggen; men 
pä yttra sidan äro inga stolar, ej eller sitter nägon där. 
Mäst i hvardera af dessa rum och stora salar stod et för- 
gylt bord med Ijus ocli Ijusstakar pä, samt vär Frälsares 
Contrefait, och nagra Helgonens beläten därvid, vid hvilka 
bord de göra sinä böner. Pa en sida var kyrkan, och 
bredevid hänne en stor sai, som med et korss-skrank var 
skildt frän Kyrkan, sä at Nunnorne endast kunde koxa 
och titta in i Kyrkan genom skranket; men ej komma 
dit in. När Gudstjenst hälles äro Nunnorne i denna stora 
salen, och Prästen i Kyrkan där bredevid. Da Prästen 
kläder pä sig sinä Kyrkokläder, räcka Nunnorne dem til 
honom genom et häl, sa at de aldrig fä gä in i Sacrestian, 
och bhfva i samma rum som Prästen. Här voro eljest 
atskiUige rum och salar, dem jag ej alla kan ärhindra 
mig til hvad nytta och afsigt de voro. I nedersta vänin- 
gen var köket, bakhuset. atskillige visthus, m. m. Pä 
vinden öfverst hade de sin säd : där torrkade de ock sinä 
lin-kläder. Vid medlersta väningen vai- pa yttra sidan 
eller utanföre som en aitan mäst rundt omkring huset, pä 
livilken Nunnorne kunde gä ut, at taga frisk luft och se 
sig omkring. Prospecten frän Klostret var mäst pä alla 
sidor mycket skön. En kunde därifrän se utöfver sjön, 
1>- :^48 samt öfver fält och akrar, som lägo | utanför staden. Pä 
ena sidan af Klostret läg en stor trägärd, där Nunnorne 
äfven hade frihet, at gä ut och spatsera. Trägärden hörde 
Nunnorna til, och var med en hög mur omgifven. Där- 
uti var fullt af allahanda slags köks-frukter, samt en hop 
x\ppel- Kersbärs- och villa Valnöt-trän, jämte röda Vinbärs- 
buskar och dylikt. Uti detta Klostret sades vara ungefär 
50 Nunnor, af hvilka mästadelen voro gamle, näppeligen 
nägon under 40 är. Par unga Fruntimmer voro där, som 
nu skulle undervisas i de stycken, som egenteligen höra 
til Nunne-vetenskapen. Desse nykomlingar antogos ej 
straxt, utan sättas pa prof i 2 eller 3 är, at försökas om 
de vela blifva stadige och beständige; ty under hela den 
tiden stär det i deras frihet, at ga bart ifrän Klostret 
igen, om de tycka de ej hafva lust, at blifva qvar: men 



Quebec. 269 

sedän de en gäng blifvit antagne och förklarade för Nim- 
nor. äro de förbundne, at blifva där hela sin lifstid. Märkes 
det, at de vela ändra sit lefvernes sätt, sättas de in uti 
nägon kammare, hvarifrän de aldrig kunna komma ut. 
Detta Klostrets Nunnor gä aldrig längre frän Klostret, 
än i Hospitalet, som är där bredevid, och gör en del af 
Klostret. Dit gä de, at sköta och uppassa de sjuka, som 
där ligga. Vid afskeds-tagande frägade Abbedissan mig, 
om jag vore nögd med ali deras inrättning, hvarpä sedän 
jag förlilarat, det inrättningen vore vacker, ehurii lefnads- 
sättet var mycket tvungit, sade hon vidare til mig, det 
hon med sinä systrar ville hjärteligen bedja GUD för mig, 
at jag matte blifva en god Romersk Catholsk. Jag sva- 
rade härpä, at jag ännu vore längt mera angelägen om, 
at vara och förbhfva | en god Christen och at jag til p- 349 
vedergällning för deras mig bevista heder och böner, ej 
ville underläta, at tilbaka trägit bedja GrlJD, det de äfven 
mätte blifva goda Christne; ty det vore den högsta gra- 
den af en rätt Religion en här i dödligheten kan hinna 
til: hvarpä hon med et behagligt leende tog afsked. 
Somlige här i staden, äfven af fruentimren sade, at säilän 
hafver nägon af dessa Nunnor gifvit sig hit i Klostret, 
innan de kömmit til den älder, som gifvit dem stark an- 
ledning til misströstan, at mera kunna blifva gifte. Mäst 
i alla de 3 Klostren här i Quebec sägo Nunnorne mycket 
gamle ut, sä at förenämde utsago icke lärer i alt vara 
ogrundad. Alle härstädes sade, at här i Canada, sä pä 
landet som i städerna, är pä längt när ej sä mycket man- 
som qvinfolk; ty mänge mans-personer dö pä sinä resor: 
mänge fara til Yäst-Indiska öarna, och antingen dö där, 
eller sätta sig där ned at bo; mänge utödas med krig, 
m. m. och häraf tyckes följa nägon nödvändighet för en 
del af fruentimret här i landet, at gä i Kloster. 

Hospitalet gjorde, som redan är sagt, en del af Klost- 
ret. Det bestod af 2:ne stora salar, samt nägra kamrar 
bredevid Apothequet. Uti dessa stora salar stodo pä hvar- 
dera sidan 2:ne rader med sängar, den ena inom den andra. 
Den inre närmast väggen hade sparlakan omkring sig. 



270 Quebec. 

inen den yttra var endast en ständsäng. Uti hvar säng 
voro sköna sängkläder, med rena lakan bäde öfver och 
under. Sä snart den sjuke ej lag i sängen, bäddades den 
strax up, at alt här i Hospitalet var ganska snyggt, rent 

p. 350 och städigt. Imellän | hvar säng var rum eller distance 
af 3 eller 4 alnar, med et litet bord imellän hvar säng. 
I denna salen voro goda järn-ugnar och vackra fönster. 
De sjuke upvaktades af Nunnorna, som buro til dem mat 
och alt hvad de behöfde, samt i öfrigt uppassade dem. 
Utom dem voro ätskillige manspersoner, som här gjorde 
upvaktning, tilhka med en Chirurgus. Medicus Kegius 
var ock förbunden, at en gäng om dagen, eller flera, 
komma hit, at se efter alt, och ordinera. Uti detta Hospital 
intages gemenligen de soldater, som äro sjuke, hvarpä i 
synnerhet skal vara godt förräd, da Konungens skepp 
komma hit, som sker gemenligen i Julii eller Augusti 
mänad, och i krigstider; men andra tider, da där ej äro 
mänge sjuke af soldater, intagas äfven andra fattiga, sä 
mänga, som där finnas lediga rum och sängar. Konungen 
bestär här alt, hvad som fordras til de sjukas skötsel, mat, 
Medicamenter, varma m. m. De hade särskildta kamrar 
för dem, som voro mycket sjuke, at de ej mätte oroas af 
bullret, som sker i den stora salen. 

Plägseder. Ofver alt brukades här den seden, at da 
nägon prustade, gjorde de tilstädes varande en reverence; 
men hos Ängelsmän och Holländare syntes detta nastan 
aldrig. Andre ma döma hvilket är rättare. Pä gatan 
lyfta de pä hatten endast för bekanta och de förnämare; 
men ej för alla. Unge Herrar hade ofta hatten pä sig 
inne i rummet, där fruentimmer voro, men de mäste, i 
synnerhet de äldre, togo den da af sig. Fruentimren gingo 
med krusade och pudrade här alla dagar, hvar afton lagde 

p. 351 i läckar med papper, | hvarmed Fruentimren i de Ängelska 
Colonier nastan aldrig förnöta sin tid. Mästa delen af 
manfolken hade egit här med pung uti, i synnerhet da 
de än voro unge: nägre hade Pung-Peruque. De mästa 
af de äldrige hade antingen läck- eller släta peruquer. 
Rätt fä voro af de förnäma, som hade piska i häret. De 



Quebec. 27 1 

förnämare manfolk hade ganska mycket galonerade kläder. 
Alle, som voro i Kronans tjenst, buro värja. När man- 
folken, äfven de förnämsta af dem, undantagandes General- 
Gouverneuren, gingo ut i staden, och det liknade sig til 
rägn, buro de sinä kappor eller kappräckar sjelfve pä 
vänstra armen. Om nägon kom in i et hus, där han hade 
bekanta, och ej värit där pä nägon tid, hälsade han pä 
de där bodde af bägge könen med en dubbel kyss. 

De Örter, som jag här i Canada mäst hvar dag sam- 
lade och uptecknade, samt til en del beskref, gär jag nu, 
som förr, med flit förbi, och vii ej uttrötta min läsares 
tolamod med deras upräknande. Dessutom, om jag ville 
införa hit minä mäst hvar dag gjorda Botaniska anmärk- 
ningar, jämte beskrifningar pä hvarjehanda djur, foglar, 
Insecter, jorc^- och bärg-arter, med mera sädant, skulle 
denna E,ese-beskrifning hei säkert varda 6 om ej 10 gän- 
gor större och vidlyftigare, än hon nu blifver. Men hvil- 
ken Boktryckare här i Sverige ville, och utan stor skada 
kunde med egit förlag uplägga en sadan Bok? jag lämnar 
därföre alt sädant, som mäst bestär i torra beskrifningar 
af de til Historia Naturalis hörande stycken til en Cana- 
densisk Flora, samt til andra Cujras posteriores. Samma 
väre sagt om det, som hörer til Medicine: jag samlade väl 
ganska trägit alt hvad jag pä denna resan kunde öfver- 
komma om de Americanska växters Medicinska nytta: om 
hvarjehanda Hus-Curer, hvaraf somlige ej pä et utan pä 
flera ställen utropades för souveraine, sä at de med exem- 
pel utan ända trodde sig kunna qväfja ned alla tvifvelsmäl 
därom; dock som Medicine icke värit mitt hufvudstudium, 
(ehuru jag frän späda barndomen haft et stort nöje för 
det samma) har det lätteligen kunnat hända, at jag vid 
sädana Medicinska nyttors och Hus-Curers upskrifvande 
kömmit at utelämna nägon angelägen omständighet, där 
en dock i Medicinska mäl aldrig kan vara nog granlaga, 
hvarigenom Herrar Medici kunna hafva ringa eller ingen 
nytta af en sadan uptekning, ätminstone ej finna den 
sadan, som den med rätta borde vara; därföre beder jag 
fä vara ursäktad, om jag i det följande, sä mycket görligt 



352 



272 Quebec. 

är, undviker at införa sädana til Medicine och utom min 
läst hörande saker. Qvacksalfvare-liopen, eller deras, som 
utan förötänd och grundad insigb i Medicinska vetenska- 
pen, samvetslöst försöka alt hvad de i böcker af hvem 
som hälst finnes uptecknat om sjukdomars häfvande och 
botande, är, ty värr! nog stor ändä, utan at jag skal 
behöfva oka den, eller draga b3^ggnings verke därtil. 
Hvad Canadensiska växterna angär, sä fär jag endast liär 
kärteligen nämna: at ju närmare jag i Norra America kom 
at Norr, ju mera började m3'ckenheten och antalet af de 
örter, som hos oss här i Sverige växa vilde, föröka sig: 
sä at straxt Norr om Quebec är fjärdedelen, om ej mera, 
p. '358 af de där | vildt växande örter, svenske. En och annan 
af de växter eller trän, som hade nägon synneidig nytta 
eller egenskap, vii jag dock nägot orda om# det följande. 
Renmässa (Lichen Rangiferinus) växte nog mycket 
i skogarna här utan för Quebec. Herr Gauthier, och ät- 
skillige andre berättade, at da maten ibland blir ali för 
Fransoserna, när de äro pä sinä länga resor, genom stora 
skogar, för skinhandelen skul med Villarna, pläga de, i 
brist af bättre, samia denna mat, koka, och dricka decoc- 
ten, som skal nägot matta. Atskillige af Fransoserna, som 
värit til Terra Labrador, hvaräst en myckenhet af Renar 
finnas, dem Fransoserne och Yillarne här i landet kalla 
Caribou, berättade, at hela marken, pa de flästa ställen vid 
Terra Labrador, är öfvertäckt och snöhvit af denna Massa. 



Den 10 Augusti. 

Jesuiternas CoUegium. I dag var jag til mältids hos 
Herrar Patres Jesuiterna. Jag hade par dagar förut aflagt 
besök hos dem, hvarpä den följande dagen Superieuren 
med en annan af Patribus var hos mig, samt anmodade 
mig, at spisa i dag middag hos dem. Jag besäg förut 
Gudstjänsten i deras Kyrka, som gör en del af det huset 
däri de bo, och är äfven ganska vacker inuti, fast där äro 
inga bänkar, utan folket nödgas at ligga pä knä mäst 
under hela Gudstjänsten. Ofvanpa Kyrkan är et litet torn 



Quebec. 273 

med kläckor uti, samt timkläcka med visare. Huset, däri 
Jesuiterne bo, är präktigt bygt, och ser förträffeligen | P- 354 
väl ut bäde innan och utanpä, at det liknar et skönt slott. 
Det är alt af sten, 3 väningar högt utom vinden, täckt 
med skifversten, bygt i fyrkant pä samma sätt, som ny a 
slottet i Stockholm, med en stor gärd midt uti. Storleken 
är ansenlig, at väl 300 familier kunde beqvämligen fä rum 
däri, fast här nu ej bodde stort öfver 20 Patres; men sä 
äro de dock vid andra tider längt flere, säsom när de 
komma tilbaka, som äro kringströdde pä Missioner i lan- 
det. Längs efter hvar byggning eller fyrkant gär i hvar 
väning en läng gäng, därest pä ömse sidor äro antingen 
kamrar, salar, eller andra rum för Patres, äfven deras 
Bibliotheque, Apotheque m. m. alt ganska väl inrättad, sä 
at Patres bo här mer än beqvämt. Utanför är deras Col- 
legium pä par sidor omgifvit af en stor Trä- och krydd- 
gärd, med alleer och gängar uti. En del af de här be- 
finteliga trän äro qvarlämningar af den skogen, som stod 
här, da staden begynte byggas; eljest äro mänga frukt- 
trän här planterade, utom det, at kryddgärden är full med 
allahanda växter tjänlige för köket. Patres spisade til- 
sammans uti en stor sai. Bord stodo rundt omkring vid 
väggarna, och stolar imellän borden och väggen, men inga 
ut mot gälfvet. En Predikstol var vid ena väggen, däri 
en af Patres steg up vid mältiden, at läsa nägon gudelig 
bok; men i dag lästes icke, utan ali tiden lemnades til 
samtal. De spisade här ganska väl. Rätter buros fram 
til sä stor myckenhet, som vid vara största gästabud. 
I hela denna stora byggningen syntes inga qvinfolk, utan 
bara Patres, eller ock Fratres, det är, de yngre, som up- 
ammas, at blifva Jesuiter, hvilka sistnämde voro | de, som p. 355 
tilredde och inburo maten. De gemene betjenterne kommo 
ej in. Jesuiterne gä här i landet klädde pä följande sätt: 
de hafva alle sit egit här, och det nägot kärt: I hj ässän 
äro de rakade, at där är en bar plätt. De äldre hafva 
calotte af svart kläde, de yngre gä än barhufde inne i 
husen, eller ock sätta de en nedsläpt hatt pä sig. Alle 
raka bärt skägget, äfven som alle andre Fransoser i Ca- 

18 



274 Quebec. 

nada. Halsduken var svart, och gjordes of ta af sjelfva 
kragen pä räcken. Räcken var en svart lifräck, soin dock 
räkte ned til skorna, knäptes igen tätt til kroppen med 
knappar f rampa, och ofvanför midjan bands den ännu 
til med et svart band omkring lifvet: nedanföre var lian 
sä framtil med knappar hopknäpt, at näppeligen strum- 
porna, utan endast skorna kunde ses. Ofta brukade de 
toflor i stället för skor. Utanpä lif räcken betjente de sig 
gemenligen af en kofta, som dock satt tätt til lifvet, och 
räckte ej väl til knäna. De hade inga sädana kragar som 
Präster, ej eller halfärmar. Skjort-ärraarne syntes ock 
icke fram. De äldste hade svarta myssor, nastan til skap- 
nad som en Säckertopp, med svart tofs öfverst, dem de 
satte pä sinä calotter. 

Här i Canada finnes, utom Biskopen, 3me slags ande- 
liga, nämligen Jesuiter, Präster och Barfotade Munkar, 
eller här sä kallade E-ecollets. Jesuiterne äro väl ofel- 
bart af dessa de förnämste. Man säger ock här gemen- 
ligen som i et ordspräk: 2^ou7' faire un Recollet il faut un 
hachet, pour im Pretre uyi ciseaux, mais j)our un Jesuit il 
faut un innceau, at därmed utvisa och urskilja, huruvida 
den ene öfvergär den andra. Alle Jesuiter äro gemenligen 
p. 356 mycket lärde, studera starkt, ganjska höflige och öfver- 
mättan angenäme i sällskap. Det lyser en behaglighet 
uti alt hvad de göra, sä at det ej är under, at de kunna 
vinna folks hjärtan. De tala ganska säilän om Religions 
saker, och om det sker, sä unfly de gemenligen alt dispii- 
terande; i det stället äro de mycket tjenstaktige och villige 
at gä en til handa, sä at om de det ringaste märkä, at 
en uti nägot mäl askar deras hjelp, eller ock hafver tycke 
för nägon ting, lämna de enom näppeligen tid, at öpna 
munnen därom, innan de hafva det verkstäldt. I öfrigit 
är alt hvad de tala mycket lärt och nöjsamt, at tiden ej 
gärna kan bhfva läng i deras sällskap. Bland alla Herrar 
Patres, jag af denna Orden omgicks med uti Canada, fann 
jag ej en, som icke hade alla dessa egenskaper, och dem 
i hög grad. De hafva här i landet stor egendom, dem 
skänks af Konungen i Frankriket. Om deras präktiga 



Quebec. 275 

CoUegium och vackra Kyrka här i Quebec är nu nyss 
talt. Uti Montreal hafva de ock en vacker Kyrka, och 
et litet täckt hus med en liten dock vacker trägärd där- 
intih De bry sig aldrig om at bhfva Pastorer eller Cap- 
pellaner i nägon församhng, hvarken i Städerne eiler pä 
landet, utan lämna dessa sysslor och däraf iVtande in- 
komster til Prästerna. Deras enda göromäl här i landet 
är, at omvända Hedningarna, och til den ändan hafva de 
sinä Missionarier ute allestädes. Mäst vid hvar by eller 
stad, soin hörer de omvända Villar til, bor en eller par 
af Herrar Patr. Jesuiterna, som hade noga insigt, at de 
omvände Villar icke mäga falla tilbaka til hedendomen 
igen, utan at däremot ali deras lefnad mä vara Christelig. 
Sälunda finnes Je|suiter hos de omvända Hedningar i P- Sö- 
Tadoussac, Lorette, Beccancourt, St. Francois, Sault St. 
Louis, och öfver hela Canada, där omvände Villar bo. De 
hafva äfven sinä Missionarier hos de oomvända, sä at, om 
det är nägon stor Villarnas by, är gemenligen en Jesuit 
där, som vid alla tilfällen söker at förmä dem, at omvända 
sig. Han följer med dem om vintern pä deras jagt, där han 
ofta mäste utstä ali den besvärlighet, som nägon kan inbilla 
sig, säsom : at vandra hela dagen i snön : at ligga i skogen 
hela vintern mäst under öppen himmel: at vara ute i elakt 
och vackert väder; ty Villarna sky ingen väderlek: at 
ligga i deras kojor, där ofta alt krälar af läppor och annan 
ohyra, m. m. och alt detta göra Jesuiterne, dels at öfver- 
tala Villarna, at omvända sig, dels för Stats- och andra 
orsaker skul. Konungen i Frankrike har af Jesuiterna 
ganska stor nytta; ty de kunna ofta öfvertala Villarna 
til hvad de vela, säsom, at öfvergifva alt förbund med 
de Angelska: at börja krig mot dem: at föra alla sinä 
skinvaror til de Franska: at ej tilläta nägra Angelska resa 
hos sig; med mera dylikt. Men sä hafva ock Jesuiterne 
ej altid sä goda dagar härvid: det sker ibland, at da 
Villarne druckit sig druckna, göra de sig ej samvete, at 
siä ihjäl de Missionarier, som bo hos dem, dem de da 
säja vara Spioner: eller ock sedän förebära til ursäkt, at 
de ej slagit dem ihjäl, utan at det var bränvinet som 



276 Quebec. 



gjorde det. Si, detta är Jesuiternas förnämsta göromäl 
här i landet. De gä ej i städer, at besöka de sjuka: de 
halla där intet Skriftermäl: gä ej pä nägra begraf ningar : 

p. 358 jag har ej eller sett dem följa med | uti Processioner til 
Jungfru MarisB och andra Helgons äminnelse. Sallan eller 
aldrig gä de här i nägot hus, at fä mat, och om de an- 
modas, at blifva qvar och spisa, göra de det ej gärna, 
undantagandes pä resor. Därföre har jag ock sett i städer, 
at om de värit qvar tils maten kömmit pä bordet, hafva 
de gärna dä gätt bort; och sker säilän, at de bjudas qvar. 
emedan man vet, at det merendels är fäfängt; men et glas 
vin eller annan confiture taga de ibland, dock äfven därtil 
nödgade. En och hvar finner lätteligen, at de äro lika- 
som utletade och utvalde ifrän alla andra för deras stora 
genie och besynnerliga egenskaper skul. De hällas ock 
här i Canada af alla för ganska sluga hufvuden, som mäst 
gä i land med hvad de taga sig före, och i spitsfundighet 
öfverträffa alla andra; därföre märkte jag flera gängor, 
at de äfven här i Canada hade sinä ovänner. De antaga 
sjelfve ej uti sit sällskap andra, än dem de finna hafva 
stora egenskaper; ty alla dumhufvuden blifva här utskutne: 
tvärt om göres härtil Präster mäst hvad som kan fäs; 
och än mindre sorgfällig är man om nägot vai, när det 
skal komma an pä, at tilskapa en Munk. De Jesuiter, 
som finnas här i landet, äro ej här födde, utan alle komma 
frän Frankrike: och antingen de dä redan värit Jesuiter, 
eller om de ock blifvit här i landet gjorde til Jesuiter, 
har det dock altid skedt af sädana Lärjungar, som frän 
Europa först hitkommit. Mänge af dem vistas endast 
nägra är här i landet, och fara sedän igen tilbaka til 
Europa. Ätskillige (hvaraf 5 eller 6 sades ännu lefva) 
födde i Canada, hafva rest öfver til Frankrike, och där 

p. 359 efter tilbörliga profs | afläggande blifvit Jesuiter; men ingen 
af dem sades nägonsin sedän hafva kömmit tilbaka til 
Canada, utan de hafva alle förbhfvit qvar i Frankrike. 
Hvad orsak och hvad Politique därunder mä vara, kan 
jag ej sä just säja. Under mit vistande i Quebec öfvergaf 
en af Prästerna genom Biskopens tilstädjelse sit Pi-ästa- 



Qiiehec. 277 

ämbete, och antog Jesuit-Orden. De andre Prästerne 
tj^ckte dock ej mycket därom; emedan det säg ut, som 
hade han försmätt deras ständ. Vid de Församlingar 
som skatta til Jesuiterna, förrättas dock ali Gudstjenst af 
Präster, dera Biskopen tilsätter: Jesniterne hafva endast 
grundräntan däraf. Hvarken Jesuiter eller Präster drifva 
här nägon handel med skinvaror eller annat, utan det 
hörer alt de handlande til. 

Prästernas hus. Efter middagen gjorde jag besök i 
det sä kallade Seminarium, eller där Prästerne bo alle 
tilsammans. De hafva här sit afskildta hus, bygt af sten, 
stort, med gängar och rum pä sidorna: flere väningar 
högt: en härlig trägärd lag där bredevid full af ätskilliga 
slags fruktträn, samt af hvarjehanda köks-frukter, jämte 
alleer och gängar at spatsera pä. Utsigten frän denna 
trägärd var af alla jag här säg den täckaste. Herrar 
Präster af Seminario gäfvo ej stort efter Herrar Patres 
Jesuiterna i höflighet och angenämt omgänge, sä at jag 
i deras sällskap förnötte tiden med mycket nöje. 

Prästerne äro det andra slaget af andeliga här i lan- 
det, hvilka ock tillika göra däraf det största antalet; ty 
de fläste Kyrkor i städerna, sä väl som alla Landt-För- 
samlingar, dä de omvänjde Villar undantagas, betjänas p- 360 
alt af Präster. De sades ock äfven hafva nägra fä Missio- 
narios. Här i Canada äro 2:ne Seminarier, nämligen i 
Quebec och i Montreal, som hvardera hafva sin Superieur, 
utan at den en e i nägor matto stär under den andra. 
De Präster, som höra til Seminarium i Montreal, äro alla 
af den H. Sulpicii Orden, och betjena allenast Församlin- 
gar, som ligga pä ön Montreal, och staden af samma namn 
inberäknad; men alla de öfrige här i landet förestäs af 
dem, som komma frän Seminarium i Quebec. De förre, 
eller af Sulpicii Orden, är alle hemma frän Frankrike, och 
försäkrades, at man ej ännu lätit nägon infödd i Canada 
fä insteg här vid den samma; men i Seminario i Quebec 
utgöra de här hemma i landet födde största delen. At 
upamma tjenlige ämnen af landsens barn härtil, äro sä väl 
i Quebec som uti St. Joachim Scholor, däräst ungdomen 



278 Quebec. 

undervises i Lätin ocli andra til samma ämbete hörande 
studier och vetenskaper. Det sades, at ock de ej altid 
voro sa nogräknade i valet härvid, utan ofta skola sädane 
tagas därtil, som ej hafva sä särdeles skicklighet. I La- 
tinska spräket tyckes en del ej hafva gjort sä sjnneiiiga 
framsteg: tv oansedt nastan ali Gudstjensten förrättades 
af Prästerna pä Lätin, och fast de dagehgen läste flitigt 
sit Breviarium och andra böcker i samma spräk, hade 
dock en stor del rätt svärt före, at tala det samma. i^lla 
Präster, som kommo frän Seminarium i Quebec, ordineras 
af Biskopen i Canada. Prästernas klädebonad härstädes 
skiljes i synnerhet frän Jesuiternas däri, at de bära kra- 
p. 361 gar, antingen hvita eller Ijusblä. När de vo | r-o pä resor, 
förde de altid med sig sit Bi^eviarium i en liten skinpäse. 
den de hängde pä haisen eller pa armen, läste som oftast 
däri, sä at det tycktes, som hade dem värit föreskrefne 
vissa stycken därutiir, at hvar dag läsa. Bägge Semina- 
rierne här i landet hade ganska stor egendom, som blifvit 
dem skänkt af Konungen. iJet i Quebec sades liafva Öf- 
ver 30000 Livres inkomst om aret. Hela landet pä W. 
sidan om Laurentii elf fran Staden Quebec ända ned til 
Baye St. Paul, hörer ak Prästerna eller det sistnämde 
Seminarium til. Sammaledes hade de pä ätskillige andra 
ställen här i landet stora egendomar. De lämnade ut 
landet för en viss arlig grundränta til hvem som hälst 
där ville sätta sig ned, i hvilket sedän barn efter barn 
kunde sitta orubbad, sä länge han betalte hvad han i 
köpebrefvet förbundit sig til at ärligen ärlägga. Gemen- 
ligen skattades för en jord af 3 arpents bredd, och 80, 
40 eller 50 arpents längd, om äret en ecus, samt par höns, 
jämte nägot litet annat. Pä de ställen, där tjenlige Vatten- 
fall voro, hade Prästerne lätit bygga vatten- eller Säg- 
qvarnar, hvaräst de genom Qvarntull och bräders sägning 
samlade ärligen vackra penningesummor. Seminarium i 
Montreal är ägare af ali den jord bemälte stad stär pa. 
tillika med hela ön Montreal. Mig försäkrades, at det i 
grundränta sä af staden, som af landet däromkring pä 
nyssnämde ö hafver ärligen öfver 70000 Livres, utan at 



Quebec. 279 

räkna det de la för Mässor, Dop, Skriftermäl, Giftermäl, 
Begrafningar, etc. Alla de penningar och inkomster, som 
inlupo för grundräntan, kommer Seminarierne til, atan 
at Prästerne pä landet pä det ricgaste däraf, och som 
Semijnarium uti Montreal, som bestär endast af 16 Präster, p. 362 
fä mera penningar om äret, än det behöfver, sä sändes 
en summa däraf ärligen öfver til Frankrike til deras liufvud- 
Seminarium. Den grundränta, som inflöt för Seminario 
i Quebec, användes dels til Prästernas behof i Seminario, 
dels at underhälla en hop ynglingar, som upammades til 
Präster. De Präster, som bodde ute pä landet vid deras 
Församlingar, hade sit underhäll af den tionde de fingo 
af sinä ähörare, utom det de hade särskild betalning för 
sjukas besökande, giftermäl m. m. Pä de ställen, där 
Församlingarne voro smä, och inkomsten knapp, fingo de 
af Konungen ärsättning uti det dem feltes. När nägon 
Präst pä landet blef gammal och meriterad, fick han 
stundom flytta in til staden til Seminarium, at där bo i 
sinä öfriga dagar. Hvart Seminarium har frihet, at til- 
sätta Präster pä det land, som det är ägare af; men pa 
alt det andra tilsätter Biskopen allena Präster. 

Barfotade Munkar utgjorde den tredje Orden af de 
andehga här i landet. Af Fransoserna kallades de Recolets, 
•och af andra Franciscaner-Munkar, emedan de följa den 
Hei. Francisci reglor. De hafva här i Quebec et tämme- 
ligen stort och nägorlunda vackert hus däri de bo, jämte 
en vacker Kyrka, däri de förrätta ali sin Gudstjenst, samt 
■en Stor skön trägärd där bredevid, den de sjelfve flitigt 
bruka. Mäs^ pä samma sätt är deras inrättning sa i 
Montreal som i Trois Rivieres. De äro ej sorgfälhge om, 
at utleta til denna Orden de slugaste hufvuden, utan där- 
til tages hvad kan fas; de bry ock ej sit hufvud med 
mycken lärdom, och försäkrades, at | de, sedän de fätt p. 363 
Munke-drägten pä sig, säilän studera nägot, at förkofra 
sig, utan merendels glömma bärt det lilla de lärt förut. 
Deras klädebonad är en läng svart koit af groft kläde, 
som räcker ned til hälarna. Baktil vid kragen af denna 
koit hänger myssan, som en päse fastsydd, den de draga 



280 Quebec. 



öfver hufvudet, da det är elakt väder. Desse myssor likna 
aldeles de häng-päsar, som vara Fruentimber nu bruka 
pä deras käpor, hvilken sed förmodeligen först kömmit 
frän dessa Munkar. Pä hufvudet hafva de smä callotter: 
häret rundt omkring hufvudet är kärt, räcker endast midt 
mof öronen. Om midjan hafva de bundit et smalt hamp- 
rep, som gär nägra gängor omkring kroppen : om Somma- 
ren gä de barbenta med trä-skor under fötterna, dock at 
hela bara foten synes ofvanpä skon: men om vintern hafva 
de strumpor. De bruka inga skjortor af linne, utan en 
ull-skjorta eller ylletröja närmast kroppen. När de gingo 
i nägon Procession, hängde de utan pä kolten en svart 
käpa, som räkte in mot medjan. Om natten ligga de 
ej gärna i nägon säng, utan gemenligen pä en matta eller 
nägot annat härdt pä galfvet; fast jag dock sedt dem 
stundom hafva nägorlunda försvarliga sängar. De hafva 
här i landet ingen egendom, emedan de hafva gjort fattig- 
doms löfte, utan de lefva af bara allmosor, som folket 
gifver dem. Til den ändan hafva de sinä Fratres eller 
unga Munkar, som gä med en säck omkring i husen, ooh 
begär'a nu det, nu nägot annat af hvad de behöfva, som 
ved, bröd, kött etc. Pä landet hafva de ingen Församling, 
dock sades de ibland vara Missionarier hos Villarna; men 
'^^i uti hvar Fästning, | där det finnes 40 man, häller Konun- 
gen altid en af dessa Munkar i stället för Präst, hvilken 
där förrättar Gudstjensten, häller skriftermäl, utdelar Natt- 
varden, m. m. En sadan har dä af Konungen därföre fri 
mat, husrum, uppassning, och hvad han hehöfver, samt 
dessutom 200 Livres om äret i lön. Halfparten af dessa 
penningar sänder han til det Communitet, hvarifrän han 
är, nämligen, antingen til Quebec eller Montreal, och den 
andra halfparten använder han til sit behof. Pä Konun- 
gens skepp brukas ock gemenligen ej andra Präster än 
desse Munkar, hvilka därföre här ansägs som Konungens 
folk. Ibland, dä nägon Pastor pä landet dör, och man i 
hast ej fär nägon Präst därtil, skickas en af dessa Munkar 
dit ut at förrätta Gudstjensten, til dess en ny Präst hinner 
ordineras. En del af dessa Munkar komma frän Frank- 



Quebec. 281 

rike, och en del göras af de i Canada infödda. Andre 
Munkar än desse finnes ej här i landet, undantagandes at 
nägon Augustiner- eller annan Munk ibland kan följa hit 
med Konungens skepp; men han gär ock strax med dem 
bärt igen, och blir ej här qvar. 

Den 11 Augusti. 

Nunne-Klöstret utanför Quebec. Om morgonen spat- 
serade jag tillika med Medicus Regius Mons. Gauthier utom 
staden, deJs at söka örter, dels at bese det Nunne-Klöstret, 
som är belägit et litet stjcke frän Quebec. Detta Klöster, 
som är prägtigt bygt af sten, ligger pä et behageligt ställe, 
med äkrar, ängar och lundar omgifvit, hvar ifrän bäde 
staden Quebec och Laurentii flod nog väl kunna ses. Et 
Hospital I inrättadt för gamla fattiga, krympligar, m. m. 
gör här en del af Klöstret, det samma är delt i 2:ne 8alar, 
nämligen en för manspersoner, och den andra för qvinfolk. 
Nunnorne uppassa bägge slags könen, dock med den ät- 
skilnad, at de endast för manspersonerna laga mat, bära 
den in til dem, gifva dem medicamenter, och taga maten 
af bordet, samt lämna de öfriga sysslor, at här förrättas 
af manfolk, men i qvinfolks salen draga de omsorg om 
ali uppassning. I det öfriga var inrättningen här med 
sängar etc. likadan med den i det förr beskrefna Hospi- 
talet i Quebec. At bevisa mig en särdeles ganst, hade 
Biskopen pä General Gouverneuren Marquis La Galis- 
soNiERE.s begäran, äfven lämnat mig tilständ, at gä in i 
detta Kloster, dit eljest ingen mansperson utom hans lof 
fär komma, och hvilken heder ganska säilän nägon veder- 
fares. Jag fördes i följe med Herr GAuraiER af i^bbedissan 
harin i mäst alla deras rum, och beledsagades af en stor 
skara Nunnor. Mästa delen af dem, som äro här, äro af 
adelig härkomst. En, som fölgde mig, var en Gouvernants 
dotter, hade mycken air med sig, och ansenlig längd. En 
Stor del af Nunnorna voro gamle; men sä voro ock mänge 
ännu unge, och sägo mycket väl ut. Alla i detta Klöstret 
tycktes hafva mycket mera behaglighet med sig, bäde i 



365 



282 Quebec. 

tai och ätbördei" än i det förra Klöstret. Rummen voro 
här indelte pä samma sätt som i det förra, endast at de 
i deras säng-kamrar hade nägot mera meubler, iiämligen 
sängen med blätt sparlakan före, 2:ne smä Bureaux och 
et litet bord imellän dem, par stolar, nägra bilder pa väg- 
garna, men ingen spis eller järn-ugn i nägot rum. Pa 
p. :^66 räin | frägan därom, gafs til svar, at de mäste pä alt sätt 
späka sin lekaraen; men uti de rum eller salar, där de 
spisade tilsammans, där de arbetade om dagen tilhopa. 
och där de lägo, da de voro sjuke, voro altid järn-ugnar. 
Antalet af Nunnorna härstädes är ej visst, dock säg jag 
här en vacker skara. Här voro ätskillige, som lärdes och 
undervistes i det, som hörde til deras Kloster-Orden. 
Desse voro de, som hade angifvit sig, at vela blifva Nun- 
nor, och nu skuUe pröfvas. De hade här ock smä flickor. 
dem deras föi-ähh'ar hitsändt, at undervisas af Nunnorna 
i sinä Christendoms stycken, sä väl som i andra Frun- 
timmers idrotter; och da de dem lärt, tagas de af för- 
äldrarna hem tilbaka. Detta Kloster ser pä längt hali ut 
likt et Palais, och sades vara instiktat af en Biskop, som 
äfven här skal ligga begrafven i en Chor i Kyrkan. Vi 
botanicerade nägot förr middagen pä ängarna, som lago 
där i nägden, gingo sedän vid middagstiden tilbaka til 
Klöstret, där vi spisade hos en Pater Reccolier, en gam- 
mal hederlig man, som här förrättade Prästesysslan. Ma- 
ten, som frambars, var alt af Nunnor tilredd, och bestod 
altid i sä mänga och särskildta rätter, som vid en stor 
Herres bord kan finnas: likaledes inskänktes vin af flere 
slag. Bland de mängahanda confiturer, som vid slutet af 
mältiden framsattes, voro äfven desse: hvita Canadensiska 
Valnötter insyltade i Säcker, Päron och Aplen insyltade 
i Säcker eller Säckersirap, Aplen förvarade uti Spiritu 
vini, smä Citroner frän Americanska öarna, insyltade i 
Säcker, Smultron insyltade i Säckersirap, Roten af Ange- 
hca insyltad i Säcker. Detta Klöstret | sades hafva tämme- 
ligen Stora inkomster: hade ofvanpä huset et litet torn 
med kläcka uti. När man eftersinnar hvad stora trakter 
af land här i Canada äro bärtskänkte och lagde under 



m; 



Quebec. 283 

dess flere Kloster, Jesuiter, Präster ocli ätskilliga Herr- 
skaper, lärer Konungen ej lämnat mycket qvar at sig 
sjelf. 

Hallon, vara vanliga, växte ganska mycket pä sidorna 
af äker- elfs- och bäckes-backar, sä at deras qvistar ibland 
voro häraf helt röda. De voro nu til en stor del mogne. 
Desse bär voro en bland de frukter, som sattes fram pa 
bordet pä talrikar som en desert straxt efter mältiden, 
och da ätes antingen som de lägo pä tallriken, eller i söt 
mjölk lagde, och Säcker därtil rifvit. Eljest förvarades 
de ock til samma behof til vintren sälunda, at Säckersirap 
slogs öfver bären, som blifvit lagde i glasburkar. 

Rönn var nog allmän i skogarna. 

NordOstanvädret hölts före af alla, at vara här pä 
orten det mäst genomträngande. Ganska mänge, äfven 
af de förnämsta, försäkrade mig, at om vintern dä NO 
vädret bläser starkt, tränger det sig sä igenom nog tjocka 
mnrar, at hela väggen pä inra sidan af huset öfver drages 
med snö eller en tjock rimfrost, ja, at om nägon dä sätter 
et IJus pä denna inra sidan vid en tunnare mur mot före- 
nämde vädersida, skal det nastan vela bläsas ut. Detta 
vädret gör, at stenhus och korsstenar pä NO sidan taga 
snart skada. sä at mnren där skifrar sig sönder, och leret 
samt kaiken lässna och f alla bärt, hvarföre de äro of ta i v- '^68 
nödsakade, at pä den sidan laga om husen. Nordan och 
Nordost väder hälles ock här för de aldrakallaste; om 
sommaren förer NO vinden gemenligen rägn med sig. 

Skilnaden imellän Climatet i Quebec och Montreal 
sades enhälligt af alla vara nog stor: i Montreal är ofta 
hei annan vind och väderlek än i Quebec. Vintrarne äro 
ock där pä langt när ej sä kalla, som pä sistnämde ort. 
I Montreal växa ganska sköna Päron; men här i Quebec 
vela de ej fort, utan trädet fryser ofta bärt om vintrarna. 
Gemenligen rägnar mera om äret i Quebec, och Vären 
kommer där senare samt Vintren tidigare än i Montreal; 
däremot mogna om sommaren alla frukter en vecka eller 
mera förr i sistnämde ort. 



284 Imellän Quebec och Lorette. 



Den 12 Augusti. 

Efter middagen begaf jag mig tillika med min be- 
tjent Jungström utom staden, at blifva ute pä landet i 
par dagar, til at desto bättre fa se, hvad örter liär i sko- 
garna funnos, och huru det säg ut ute pä landet. At vi 
mätte desto bättre komma fort, hade General Gouverneu- 
ren Marquis La Galissoniere sändt efter en af Villarna i 
Lorette, som skulle följa oss, och visa oss vägen, samt 
nämna för oss hvartil Villarne bruka de örter, som här 
växa vildt. Denne var en född Ängelsman; men hade 
för 30 är tilbaka blifvit til fänga tagen af Villarna frän 
Lorette, da han ännu vaia» en gässe, och af dem uptagen 
för barn i stället för nägon af deras anhörige, som blifvit 
369 dödad af fienden. Han hade alt sedän den tiden | stän- 
digt värit hos dem, antagit den Catholska läran, gift sig 
med en Vilska i samma by, klädde sig nu som de andre 
Villar, och kunde väl tala Ängelska och Fransyska, utom 
flere slags Vilska spräk. Til närmare uplysning i hvad 
nu sagt är, vii jag endast här kärteligen nämna, at Vil- 
larnas sed i Norra America gemenligen är, at uptaga för 
barn de fängar de fä i krig, i stället för nägon af deras 
anhöriga de misst, da fängen fär samma förmoner, som 
den döde haft, och anses nu som närmaste blodsförvandt. 
I krigen imellän Fransoserna och Angelsmännerna här i 
landet hafva de Villar, som äro Fransosernas alierade, 
tagit mänga fängar i de Ängelska Nybyggen af bägge 
könen, dem de sedän uptagit för sinä barn, och gift med 
Villar och Vilskor i deras egna byar. Häraf sker, at Vilska 
bloden här i Canada nu för tiden är mycket utblandad 
med Europseisk, sä at en stor del af de Villar, som nu 
lefva, föra til en del sin första uprinnelse frän Europa. 
Det är ock märkvärdigt, at största delen af de Europseiske 
fängar, som de sälunda genom krig tagit och införlifvat 
bland sig, i synnerhet om de värit unge dä de fätt dem, 
aldrig sedän velat gä tilbaka hem til sin födelse-ort, fast 
deras föräldrar och andre närmaste anhörige värit hos 
dem, och sökt förmä dem därtil, och det äfven stätt i 



Imellän Quebec och Lorette. 285 



deras frihet; utan de hafva utvalt den Vilska fria lefna- 
den framför at bo bland sinä egna de Europseiska, antagit 
Vilska kläder, och i alt rättat sig efter Villarna, sä at det 
värit svärt at skilja dem at, endast at de värit nägot 
hvitare til kroppen och hyen. Man har ock ätskilliga 
exempel, at äfven Fransoser af sig sjelfva gifvit sig ihop 
med I Villarna, och antagit deras lefnadssätt; men tvärt p. 370 
om har föga händt, at nägon af Villarna gifvit sig ihop 
med de Europaeiska och antagit deras lefnadssätt; utan 
om kriget gjort dem til Europeernas fängar, hafva de 
dock altid sökt tilfälle, at komma hem til sinä, fast det 
ock värit flera är efter deras fängenskap, och fast dem 
blifvit lämnade alla de friheter som en Europe nägonsin 
fätt njuta. 

Landet, där vi i dag vandrade fram, var mäst öfveralt 
upodladt antingen til äker, äng eller betesmark. Mäst 
allestäds viste sig hus och gärdar, härliga äkrar, sköna 
ängar. Det var närmast staden nog slätt, genomskurit 
här och där af nägon bäck med klart rinnande vatten. 
Vägarna ganska goda, breda, släta, med diken ä ömse 
sidor, där jordmon var lägländ. Längre frän staden bör- 
jade landet mer och mer bära upföre, och det til en an- 
senlig högd, bestod af den ena afsättningen efter den 
andra. Desse högder voro dock nog släte, mäst utan ste- 
nar, hade ofvanpä en god, rik jord; men litet därunder 
merendels af den här öfver alt befinteliga svarta kalk- 
skifvern, som skifrar sig i ganska smä lameller, och vittrar 
sönder i dagen. Somlige strata däraf lägo horizontelt, 
andre perpendiculairt, eller at den ena kanten vändes up, 
och den andra ned. Jag har äfven sett pä flera andra 
ställen här omkring Quebec, at denna kalkskifver stär sä 
pä borst. Alle desse högder voro upbrukade. Jag säg 
pä dem här och där vackra Kyrkor, stora härliga äkrar, 
sköna och välbjgde gärdar. Ängarna lägo mäst nedan- 
före i dälderna, dock voro äf|ven somlige pä högderna. p. 371 
Härifrän var en skön prospect; at Öster lag Quebec, hvil- 
ket syntes hit ganska väl, et stycke af Laurentii flod 
kunde ock ses. Längre bärt pä SO sidan af samma flod 



286 Imellän Quebec och Lorette. 



:172 



viste sig en läng ked af höga bärg, som gick merendels 
paralelt med bemälte flod, dock mänga mii frän den 
samma: at Väster igen et stycke frän dessa högder, slötos 
backarne med en annan ked af ganska höga bärg, det 
ena mäst bredevid det andra, som likaJedes gingo meren- 
dels i en parallel linea med floden, eller ungefär frän S 
til N. Desse höga bärg bestä af gräbärg af flere sten- 
arter tilhopa satte, hvarom mera längre fram. Af dessa 
tyckes et bevis kunna tagas, at kalkskifvern är lika gam- 
mal som gräbärgen, och ej i senare tider tilkommen: ty 
här stä desse ofanteligen stora gräbärg Öfverst pä dessa 
högder, som bestodo af den svarta kalkskifvern. 

Härdvalls-ängarne i Canada äro härlige, och vi da 
öfverträffa dem, som jag sett omkring Philadelphia samt 
i de Ängelska Nybyggen i Norra America. Ju längre jag 
i detta landet kom ät Norr, ju härligare ängar, och ju 
tätare och utvaldare gräsväxt pä dem. Det är likasom 
den AUvise Skaparen hade därmed velat finna bot för 
de länga vintrar. Här bestod nastan gräsväxten pä alla 
härdvalls-ängar af lika och samma växter, nämligen af 
en fin och mjök variation af Poa (angusti-folia) Panicula 
diffusa, spiculis quadrifloris pubescentibus, culmo erecto 
tereti. Linn. Flor. 81. ty SpiculsB voro antingen tri- eller 
(juadriflorse ; men minimse, at en kunnat snart taga den 
för en Agrostis: och i öf |rigt voro semina basi pubescentia. 
Den andra växten, hvaraf gräset pä ängarna bestod, var 
Trifolium xiratense album C. B. Desse 2:ne gjorde nastan 
allena ali hö-växt pä ängarna, stodo tätä och tjocka, samt 
Poa nog läng, men ganska fin. Ned vid roten af Poa 
öfvertäktes ali marken af den hvita Väplingen. En finare 
och tätare växt pä ängar kunde näppeligen önskas, än 
här fans. Mäst alla ängar hade fordom värit äkrar, som 
klarligen kunde ses däraf, at de än lägo i färor. De kunna 
ej släs här mer än en gäng om sommaren; emedan Vären 
kommer mycket sent. Nu höllo de som bäst pä, at siä 
och bärga in hoet, och sades, at början därmed skedt 
ungefär för en vecka tilbaka. Det sker pä följande sätt: 
Liarne äro af samma beskaffenhet, som vara vanliga sven- 



Imellän Quebec och Lorette. 287 



ska: karlar siä, qvinfolk räfsa: af bägge könen ses pä 
ängarna lika mycket. Hoet vändes, sätas etc. pä samma 
sätt som hos oss, enclast at verktygen äro nägot skiljak- 
tige; ty Räfsorne äro til hufvudet kärtare än vara, hafva 
pinnar pä öirise sidor, at det är lika hvilken sida af huf- 
vudet vändes ned, och äro äfven plumpare gjorde. Med 
dessa räfsas hoet i strängar, dä det är nyss slagit; men 
än mera brukas sädana tjufvor eller grepar, som jag 
beskrifvit vid höbärgningen i Ängland i Tom. 2. p. 37. 
endast, at desse i Canada voro af trä. Desse äro nog 
behändige; men här begicks det felet, at de bruktes mäst 
allena, dä hoet sattes i välmar at föras frän ängen, och 
Räfsorna glömdes därvid aldeles bärt, hvarigenom sker, 
at mycket af det slagna hoet lämnas qvar pä ängen, eme- 
dan hoet aldrig med tjufvan kan samlas sä väl och grant 
tilhopa som | med Räfsan. Pä ängarne syntes inga tufvor. p. 373 
Det i välmar hopsatte torra hoet bärtfördes med kärror, 
som merendels hade stackuga skrindor eller häckar pä 
hvardera sidan: hövagnar med 4 hjul, och höskrindor med 
medar under, säg jag här aldrig brukas vid höbärgningen. 
Hö-kärrorne drogos antingen af hästar eller oxar: hästarne 
äro spände gemenligen 2 i bredd. Oxar spännas ock 2 i 
bredd, och draga här altid med hornen men aldrig med 
bogarna. Pä en stor del ängar voro lador. Eljest fördes 
det hem til gärden. Pä sanka ängar bruktes kägelformiga 
höstackar. Merendels voro inga gärdesgärdar omkring 
ängarna; ty boskapen gick dels i beteshagar, dels pä 
betesmarker ät en annan sida af skogen, och var där det 
behöfdes, med vall-hjon försedd. 

Äkrarne voro nog store. Ingenstädes märktes nägot 
dike, fast de ofta väl pä somliga ställen behöft sädana. 
De voro alle iagde i smala ryggar eller uphögningar med 
fär imellän, ungefär 4 eller 5 alnar imellän hvar fära. 
Perpendiculaire högden midt pä ryggen mot botten af 
fären var vid pass en half aln, näppeligen mera. Det är 
alt värsäde, som här brukas. Aldrig säs här nägot om 
Hösten; emedan köiden dödar det om vintern. Mäst var 
agnhvete, som här var sätt. Här sägos ock tämmeligen 



288 Imellän Quebec och Lorette. 



Stora ärtland: äfven nog Hafre, pä nägra ställen Räg, 
likaledes somligstäcls Korn. Käl, Pumpor och Meloner 
fans mäst vid livar gärd. Äkrarne säddes ej alla är, utan 
lämnades hvart annat i träde; men trädet var sädant, at 
det ej plögdes nägon gäng hela sommaren, utan ogräsen 

p. 374 hade fri|het at växa därpä, dock med det förbehäll, at 
boskapen gick där hela sommaren i bet. Inga renar ut 
pä äkern, utan endast vid sidorna, Som gärdarna voro 
enstakade, sä hade hvar landtman sin äker och äng sär- 
skildt för sig; ty här visste ingen hvad tegskifte var. 

Gärdesgärdar viste sig i dag alt för mycket; ty som 
hvar gärd var enstakad, och hade sin äker och äng sär- 
skildt, och gärdarne voro ej af mycket stort utsäde, sä 
förorsakade detta en ganska stor myckenhet af gärdes- 
gärdar til skogens utödande. Det gick ännu an sä länge 
landet var nytt och tilgäng fans pä en nastan öfverflödig 
skog; men som ingen tänkte pä, at sparsamt hushälla med 
en sä ädel skatt, sä lärer det blifva svärare här i fram- 
tiden, at fä sin jord väl hägnad. Skogen var ock redan 
pä mänga ställen, hälst närmare til staden, sä uthuggen, 
at dä de gärdesgärdar, som nu stä upsatte, hinna blifva 
nedrutnade, lära de här se sig nödsakade, at börja plan- 
tera häckar; en ting, som de ej ännu lära drömt om. 
En lycka blir dä för dem, at här växer en myckenhet af 
Tuppspär-Hagtorn (Crategus coccinea) hvilken likasom stär 
tilreds, och utbjuder sig härtil alleatäds pä de torraste 
och magraste backar rundt omkring; lycklige, om de nu 
i tid begynte tanka därpä. Gärdesgärdarne voro nu nastan 
alle af en och samraa art. De bestodo alle af Thuya 
occidentalis, den de klufvit sönder til storlek som gärdes- 
trädor, men endast af 6 eller 8 qvarters längd. Desse 
stöttes med ena ändan ned i jorden tätt utmed hvarandra, 
och sälunda lodrätt. Vid öfra ändan voro de fästade med 

p. 375 horizontelt liggande stänger, som gingo antin | gen pä ena 
eller bägge sidorna om de lodrätt stäende gärdsleträdor, 
och vid hvilka de som oftast bundos fast med vidjor af 
Ask eller nägot annat trä. Inga stöder voro här satte 
pä sidorna, eller nägre stolpar, at göra gärdesgärden sta- 



Imellän Quebec och Lorette. 289 



dig. Sädana voro nastan alle de gärdesgärdar jag denna 
och de följande dagar i sä stor myckenhet säg. Nägon 
enda var dock gjord mäst som vara sä kallade fällkedjor 
(se figuren pa dem i min Bohuslänska Resa p. 284) endast 
at stolparna liär voro stötte ned i jorden. Förenämde 
Thuya sades vara af alla trän här pä orten det aldrabästa 
til sädana gärdesgärdar; emedan intet trä sä stär mot 
rotan i jorden som detta, livilket pä sädana ställen kan 
härda ut en hei mans älder. 

Husen pä landet voro bäde af sten och tr'ä. De af 
Sten voro icke af tegel; ty här voro ännu inga tegelbruk 
af värde; utan de hade merendels tagit därtil sädana ste- 
nar, som funnits närmast i nägden, hvilka gemenligen 
voro den svarta kalkskifvern. Da denne togs inuti fasta 
bärget, var han ännu fast och god at mura med. Han 
skifrade sig väl efter nägon tid, men det hade dock intet 
at betyda; ty han satt lika väl fast i väggen, och föU ej 
sönder. I brist af denna betjente de sig af kalk- eller 
sand- ja ock af grästenar härtil. Väggarne pä stenhusen 
voro nog tjocke, gemenligen en aln, säilän eller aldrig 
därunder. Pä kalk var tilgäng mäst öfver alt. Men de 
mäste hus voro ännu af trä, antingen hvitlimade och kalk- 
slagne utanpä, eller icke. Stäckarne i väggen fältes i 
hörnen af byggningen tilhopa utan utstäende knutar, eller 
som vid vä|ra träkyrkors hörn gemenhgen vanhgt är; p- '^"6 
dock lämnades vid fogningen inga tänder eller hakar qvar, 
at lialla stocken fast, det han ej mätte rasa eller vrängas 
ut; utan en dymbling sattes lodrätt genom knuten, at 
halla honom stadig. Ingenstäds voro väggarne myssjade, . 
fast massa nog kunnat fäs i skogen; utan ler var smetadt 
i dess ställe i säten och springorna. Sallan var nägot hus 
öfver en väning högt. Fönstren suto altid pä inra sidan 
i väggen, och nastan aldrig pä den yttra, om man ej hade 
dubbla fönster. Rutorne voro fästade i trä med kitt, och 
aldrig i bly. Här närmast staden brukades fönster af glas 
mäst öfver alt; men längre bärt betjente de sig merendels 
af papper i dess ställe. Vid fönsternas öpnande brukades 
hakar, hvarpä de gingo, som hos oss, Galfven voro af 

19 



290 Imellän Quebec och Lorette. 

trä, somligstäds ock af bara ler. Mellantaket hvilade pä 
8 eller 4 stora tjocka sparrar, bestod af et, eller ock ibland 
af 2 hvarf bräder pa hvarandra, aldeles utan nägon massa, 
näfver, mull eller annan fyllning därpä, sä at den mästa 
varman utan särdeles hinder gick sin väg bärt. I stugan 
var antingen spis eller ugn at varma den med: eller ock 
bäde spis och ugn tillika; spisarne bygde som vara smä 
vanlige hörn-spisar, säilän upmurade af tegel, utan af sadan 
Sten, som i nägden fans; och där den var idel kalksten, 
hade de dock utsökt nägra grästenar, dem de satt närmast 
eldstaden. Ugnen var til skapnad en oblong, gjord antin- 
gen hei och hallen af järn, ungefär 6 qvarter läng, eller 
litet mindre, 3 eller 4 qvarter hög, och vid pass 3 qvarter 
bred, hvilka järn-ugnar götos alla vid järnbruket i Trois 
p. 377 Rivieres; eller voro de af tegel eller sten, ej stort | större 
än järn-ugnen, dock at botten ofvanpä dessa sten-ugnar 
altid bestod af en järn-häll: bägge desse ugnar stältes ut 
pä gälfvet, frän hvilka röken leddes genom en järn-tub 
eller pipa til korssstenen pä spisen. Om somrarna togos 
de gemenligen bärt och sattes i förvar, pä det sä mycket 
mera rum kunde ärhällas i stugan. Ingen visste här hvad 
spjäld var, hvarken vid spisar eller ugnar, utan ali varman 
gick fritt up genom korssstenen. Detta gick nägorlunda 
an i et nyss uptagit land, där ännu en ymnoghet skog 
finnes; men efter nägra fä är lära de bhfva tvungne, at 
glömma bärt Frankrikes eldstäder, och vara glade de fä 
spjäld, om de annars i et sä kalit land, som Canada, vela 
hafva nägon sticka skog qvar. Yttre taken voro nastan 
altid mycket brante och stupande, antingen Italienske, 
eller ock med gafvelväggar; ty bägge brukades. De voro 
gemenhgen täckte med länga bräder, ej lagde som vanhgt 
är med ena ändan up mot kroppäsen, och med den andra 
ned pä takbandet, utan de lägo horizontaliter eller tvärt 
öfver taket, sä at den ena ändan vände sig til den ena 
gafveln och den andra til den andra. Hvart bräde täkte 
med nedra kanten eller brädden öfver det näst därunder 
och nedanför liggande brädets öfra kant, pä det rägn ej 
skulle tränga sig igenom. Späntak brukades ej; emedan 



Imellän Quebec och Lorette. 291 



de höllos vara mycket benägne at fatta elcl, hvarföre de 
i Quebec voro aldeles förbudne. Halmtak sägs säilän pä 
mangärden; men fähusen och sädesladan voro gemenligen 
täckte därmed; och hvaräst de brukades, voro de meren- 
dels mycket höge och brante. I mangärden hos hvar 
bonde funnos gemenligen 3 rum med | eldstad försedde, p. 378 
nämhgen kök och 2 kamrar, eller kök, stuga och en kam- 
mare. Bakugnen var ingenstädes inne i stugan, utan altid 
pä gärden för sig sjelf, upraurad antingen af tegel, som 
dock var ganska sällsynt; eller af sädana stenar, som i 
nägden kimnat fas, med ler starkt öfversmetade; eller ock 
af bara ler, som var aldramäst brukligt. Ofvanpä voro 
de täkte med bark, eller med nägot annat tak. Fähusen 
och Sädesladan voro mäst bygde pä det sätt, som i Upland 
och Västergyllen pä bondgärdar brukeligt är; dock voro 
sädesladorne pä de flästa ställen aldeles sädane, som de 
äro beskrefne och afritade i min Bohuslänska Resa p. 260. 
Om aftonen kommo vi fram til Lorette, där vi togo 
härbärge hos Patres Jesuiterna. 



Den 13 Augusti. 

Om morgonen bittida fortsattes vär resa in ät skogen 
til de höga bärgen där voro, at se, hvad sällsynta växter 
och annat där kunde finnas. Landet var i början mäst 
jämt, öfveralt med tjock skog beväxt, undantagandes där 
nägon massa eller morass stötte til. Nastan halfparten af 
de växter här funnos voro sädane, som äro allmänne i 
vara skogar och morass i Sverige. 

Villa Kersbärs trän funnos här af 2:ne slag, som 
dock endast lära vara varieteter, fast de likväl i et och 
annat äro nog skilde. Jag har i min dagbok skildt dem 
ät genom följande namn: den ena kallas Cerasus foliis 
ovatis serratis, serraturis profundis fere subulatis, fructu 
race|moso: af Fransoserna i Canada Cerisier. Den andra p. 379 
lieter Cerasus foliis lanceolatis crenatoserratis acutis, fructu 
fere solitario. Bägge voro nog allmänne i skogarna här 
i Canada: Bägges bär voro röde; den förras smakade, som 



292 Skogarna vid Lorette. 



vara Häggbär, voro hopdragande, och fastnade i haisen, 
sä at en hade svärt at svälja dem ; men den senares bär 
liade en behagelig sjra. och voro af en angenäm smak. 

Helleborus irifolius växte ganska allmän och i stor 
myckenhet uti skogen, Pä mänga ställen öfvertäkte den 
allena ali marken. Den älskade hälst, at växa i skogen 
pä mässiga, dock ej alt för väta ställen, och hade til sinä 
kamrater Oxalis acetosella och Circcea alinna. Dess frön 
voro nu mogna; men största delen af denna Hellehori 
ständ hade inga frön. Denna växt kallas öfver alt i Ca- 
nada af Fransoserna Tissavoyanne jaune. Dess blad och 
stjelkar brukades af VilJarne, at sätta en vacker skön gul 
färg pä hvarjehanda deras af beredda skinn gjorda arbeten. 
Fransoserne, som detta lärt af dem, färga bäde ylle och 
annat gult med denna ört. 

Vi vandrade sedän med mycket besvär up för et af 
de högsta bärg här voro; men jag blef efter upkomsten 
och trägit letande nog harmsen, da jag ej fant här andra 
trän eller örter, än dem jag förr ofta sett här i Canada. 
Bärget, som var med en hög skog öfverväxt, lämnade oss 
ock ej det nöjet, at kunna frän dess topp hafva en fri 
ntsigt öfver det omkring liggande landet; sä at, ehuru 
detta bärg uphögde sig öfver alla andra, hade vi dock sä 
p. 380 godt som ingen ting för | värt mödosamma klifvande. 
De trän, som här växte, voro Carjmms ostrya, Americanska 
Alraen, Rödblommiga Lönnen, Säcker-Lönnen, Brännsärs 
Lönnen (hvilken ännu ej är beskrefven), Bök, vär vanliga 
Björk, Säcker-Björken (Betula nigra), Rönn, Canadensiska 
Granen kallad Ferusse, Viburnum dentatum, Ask. De näst 
ofvanföre villa Kersbärs trän, som kallas Cericier, samt 
Taxus haccata. 

Myggor funno vi til större myckenhet i skogen, än 
vi önskat. Efter deras bett blef fullt med knylor, sä at 
en hade mycken svärighet, at kunna raka sig. De som 
bo i Lorette Patres af Jesuiterne sade, at det säkraste 
prseservativ mot dessas anfall är, at smörja sig väl med 
f ett öfver ansigtet och de bara ställen pä kroppen; och 



Lorette. 293 



det bästa bot mot deras bett, at strax efter det de bitit, 
tvätta stället med kalit vatten. 

Om aftonen kommo vi tilbaka til Lorette, sedän vi 
noga upteknat och beskrifvit de växter af nägot värde, 
som vi i dag blifvit varse. 

Den 14 Augusti. 

Lorette är en b\" belägen 3 Franska mii frän Quebec, 
at Väster, som bebos mäst af bara Indianer af Huronska 
folkslaget, hvilka blifvit omvände och antagit den Romersk- 
Catholska läran. Bj^en ligger brede vid en liten a, som 
där häfver sig ned för en klippa med et stort brusande, 
och sätter en Säg och en Mjöhjvarn i rörelse. I forna 
tider och da den där ännu varande äldre Pater af Jesui- 
terna kom dit, bodde alle Villarna i deras vanhga kojor 
gjorde lika som Lap|parnas; men sedän hafva de lagt p. 381 
bärt den seden, och börjat rätta sig i husbyggnad efter 
Fransoserna. Nu för tiden hade alle Villar som här bodde, 
hus bygde som Fransosernas stugor, nägra fä af sten, men 
de mästa af trä. Uti hvart hus voro 2 rum, nämligen 
stugan de lägo uti, och köket utanföre. I stugan stod en 
liten ugn af sten med järnhäll ofvanpä täkt, pä det liär 
i Canada brukeliga viset. Vid väggen hade de sinä sän- 
gar, däri ej brukades flera sängkläder, än dem de gingo 
uti om dagen: äfvenleds sägo deras käril och annat de 
hade nog eländigt ut. Här är en skön Kyrka, fast den 
är liten, med torn pä ändan och kläcka däri. Tornet är 
spitsigt, nägot högt, och täckt med hvitt eller förtent 
bläck. Denna Kyrka skal tii skapnad och andra indelnin- 
gar vara likadan med den bekanta Santa Casa i Loretto 
i Italien, hvadan ock denna orten fätt sit namn. Straxt 
vid Kyrkan är et stenhus för Prästerna, som här äro 2 
Patres af Jesuiterna, hvilka beständigt bo här. Här hälles 
Gudstjenst lika flitigt som pä andra ställen i de Catholska 
Kyrkor, och var et nöje at höra med hvad färdighet och 
behagelig röst Villarne, men i synnerhet Vilskorne, sungo 
hvarjehanda andeliga Psalmer i deras egit spräk. De vii- 



294 Lorette. 



lar, som här bo, kläda sig mäst som andre Indianer här 
i landet, dock hafva inanfolken gärna en väst eller sadan 
tröja som Fransoserne; men qvinfolken halla sig strängt 
efter samma klädedrägt, som de andre Indianskor här i 
landet. Desse Villar äro namnkunnige därföre, at de för 
läng tid tilbaka, och deras förfäder vid Christendomens 
antagande, gjort Gudi et löfte, at aldrig dricka starka 

p. 382 drycker. | Detta löftet hafva de hallit tämmeligen obrots- 
ligt in til denna dag, sä at det säilän sker, at nägon af 
dem ses drucken; där dock bränvin och starka drycker 
äro de ting, som Villen förr vil dö före, än lämna. 

Utom husen hafva desse Villar i mycket annat bör- 
jat rätta sig efter Fransoserna. De plantera alle Mays. 
En del hade et litet hvete- eller rägland. Nägre af dem 
hafva kor. Vär vanliga Solblomma (Helianthus annuusj 
var af en och hvar planterad i Mayslandet, hvars frön de 
sedän blanda med sin Sagamite eller Mays-säppa, och sä 
äta. Den Mays, de sädde, var af det lilla slaget, som 
mognar bittida. Denne har väl mindre korn än den andre; 
men de skola dock gifva i proportion bäde mera och väl- 
smakeligare mjöl; och blir den här gemenligen mogen 
midt uti, och ibland vid slutet af Augusto. Qvarnarne 
hörde Jesuiterna til, som fä betalning af alla, som där mala. 
Svenskt Höst-hvete och Höst-räg har blifvit sädd i 
Canada til försök, huru det ville hafva sig; ty här brukas 
ej annat hvete eller räg, än det som säs om Vären; tj' 
om hvete och räg, i Frankrike växt, säs här om Hösten, 
fryser det följande vintern bärt, och blir til intet; därföre 
har Doct. Sarracin (som den äldre Pater af de här boende 
Herrar Jesuiter mig berättade) lätit hämta litet räg och 
hvete frän Sverige, af Höst- eller vintersäd, at se, huru 
det ville här trifvas. Det blef sätt om Hösten, tog ingen 

p. 383 skada af vinterkölden, och bar skön frukt: axen | voro 
väl ej sä store, som pä det Canadensiska; men da de vogos, 
vägde de nastan dubbelt mera, och gäfvo längt mera och 
hvitare mjöl, än det här i landet brukeliga, som säs om 
Vären: man visste ej, hvarföre icke vidare bhfvit försökt 
härmed. Det sades, at här i Canada skal aldrig kunna 



Lorette. Quebec. 295 



bakas af Vär-hvetet sä hvitt bröd, och sä spissamt, som 
i Frankrike af Vinter-hvetet. Atskillige försäkrade mig, 
at äfven det Vär-hvete, och den Vär-räg, som nu här 
brukas, först blifvit hitbragt antingen frän Sverige eller 
Norrige; emedan Fransoserne vid deras första hitkomst 
af förfarenhet funnit, at Höst- eller vinter-hvete och räg, 
frän Frankrike hitförd, ej härdat ut med Canada-vintrar, 
och Vär-utsädet af bemälte slag ej altid hunnit blifva här 
fullmogen; sa at de redan började halla Canada för et 
odugeligt land, där ingen kunde bo; men omsider föllo 
de pä det rad et, at förskaffa sig sistnämde Värsäden frän 
de Norraste delar af Europa, hvilka här väl lyckats. 

Äterresan til Quebec, som skedde i dag, användes 
til hvariehanda Botaniska observationer. 



Den 15 Augusti. 

Den nya General-Gouverneuren öfver hela Canada, 

Marquis De La Jonquiere, anlände väl i gar aftons til 
sjelfva strömmen nedan för staden; men som det da var 
nägot sent, upsköt han med sit intog i staden tils i dag. 
Han hade gätt ifrän Frankrike redan d. 2 Junii nov. styl. 
men hant ej f ram til Quebec förr än nu: orsaken var den 
myckna svärighet de store skepp hafva at komma | up P- 384 
för Laurentii flod för de mänga sandbankar, som äro i 
den samma, hvilka göra, at skeppen ej drista sig gä där 
upföre, om de ej hafva en skön vind, emedan de nu rnäste 
kröka hit, nu dit, och ofta hafva endast en smal rännel 
at gä igenom. Det var dessutom i dag en stor Fäst, 
nämligen Aminnelse-Högtiden af den heliga Jungfru Marise 
Himmelsfärd, som fn-as i de Catholska länder med stor 
stät. Denna dagen blef därföre här dubbelt stor, sä för 
denna Högtiden skul, som för General Gouverneurens 
ankomst, den de altid bruka här at med mycken solennitet 
emottaga; emedan han är i Canada som en vice Konung, 
Om morgonen kl. 8. församlades de förnämste i staden 
hos Mons. Yaudreuil, nyligen tilförordnad Gouverneur 
öfver Trois Rivieres, hvilken nu bodde här i nedra staden, 



296 Quebec. 

och hvilkens Fader äfven värit General Gouverneur öfver 
Canada. Hit kom nu likaledes Generalen Marquis La 
Galissoniere, hvilken härtils förrättat General Gouverneur» 
sysslan, och med det första skuUe gä öfver til Frankrike. 
Med honom kommo tillika de förnämste af Regeringen i 
landet. Pä skedd kallelse Iät jag ock här infinna mig, 
at se denna stä^ Kläckan half nie steg General Gouver- 
neuren frän skeppet uti en Slup täckt med rödt kläde, 
da tecken straxt gafs med stycken frän vallarna. Härpä 
begyntes ringningen vid alla Kyrkor i staden med alla 
kläckor. Alle förnäme begofvo sig ned til stranden, at 
taga emot honom. Yid utstigandet af slupen emottogs 
General Gouverneuren af Generalen Marquis De La Galis- 
soNiERE, och da de hälsat pä hvarandra, steg stadsens Major 
p. 385 fram, och höU til ho|nom et vackert tai, det General 
Gouverneuren kärteligen besvarade, hvarpä stycken äter 
lossades frän vallarna. Hela gatan upät ända til Catheih'al- 
Kyrkan var besatt med manskap, som stod i gevär, hvilket 
til en stor del bestod af stadsens Borgerskap. General 
Gouverneuren gick da til fots, klädd i röda med guU- 
galoner starkt öfverdragna kläder, och beledsagad af stad- 
sens förnämsta och en myckenhet andra äskädare, up til 
Cathedral-Kyrkan. Hans betjenter gingo fram för honom, 
klädde i gröna kläder med gevär pä axlarna. Vid an- 
komsten til Cathedral-Kyrkan emottogs han där i d orren 
af Biskopen öfver hela Canada och samteliga Prästerskapet. 
Biskopen var klädd i sin Biskopsskrud med en förgylt 
läng myssa pä hufvudet, och sin stora Biskopsstaf af 
Silfver i handen. En del af Prästerna voro klädde i hvita 
mässskjortor, andre i mässhakar eller andra länga färgade 
kläder och kjortlar. Efter et kärt tai hallit til General 
Gouverneuren af Biskopen, gafs honom at kyssä et Crucifix 
af silfver, som pä en läng stäng bars af en Präst, beled- 
sagad af 2me andra Präster, en pä hvar sida, som hvar- 
dera hade et längt brinnande vaxljus i handen, hvarpä 
Biskopen tillika med Prästerna gingo förut längs efter 
Kyrkogängen til Choret, sedän General Gouverneuren» 
betjenter med hatten pä hufvudet och gevär pä axlarna: 



Quebec. 297 

vidare General Gouvernenren sjelf med sin svite, ooh därefter 
en myckenhet folk: vid början af Choret stannade General 
Gouverneuren tillika med Generalen De La Galissonh^^re 
framför en rödklädd stol, där de förblefvo under hela 
massan, som förrättades af Biskopen sjelf. Fran Kyrkan 
begaf I han sig up til Slottet, dit sedän alle förnämste i p- -386 
staden af manspersoner kommo, at önska honom lycka. 
De andelige af alla Orden, med sinä talemän infunno sig 
äfven, at betyga sin fägnad öfver hans lyckliga ankomst. 
Af den stora myckenhet, som nu gjorde här deras up- 
vaktning, blefvo ej flere qvar til middagen, än de, som 
förut därtil blifvit kallade, bland hvilka sistnämde jag fick 
den hedern at räknas. Middags mältiden räkte nog länge, 
och svarade til öfverflöd mot en sadan solennitet. General 
Gouverneuren Marquis De La Jonquiere var en Herre 
mycket läng til växten, da af nägot mera än 60 ars älder, 
hade under det da nyss förflutna kriget hallit en skarp 
sjöslagtning med de Ängelska; men pä slutet blifvit nöd- 
gad at gifva sig fängen; emedan de Ängelske til mycken- 
het bäde af manskap och skepp skolat vida öfverträffat 
de Franska. Vid detta tilfället blef han skuten af en kula, 
som gick in genom den ena sidan pä axeln och ut pä den 
andra. Vid gäendet lutade han nu nägot f rämät med 
hufvudet: var i öfrigt en ganska behagelig Herre, som 
visste alt för väl, at visa sig nädig, när han ville, och 
under det sarama iakttaga sin höghet. 

At halla vin, dricka eller vatten kait om sommaren 
sade ätskillige af de nu närvarande Herrar följande vara 
försökt och riktigt befunnit: vinet, drickat eller vatnet 
tappas i Bouteiller, hvilka igenproppade hängas i luften, 
samt omkringlindas med väta trasor, dä vinet eller det 
man lagt i Bouteillerne, blir kalit, fast det ock föi'ut värit 
varmt. Efter en liten stund spilles | ä ny o sä kalit vatten p. 387 
en kan fä pä trasorna, hvarmed fortfares stund efter annan, 
dä vinet, eller hvad som är i Bouteillen altid skal vara 
kallare än vattnet, som blifvit gutit pä trasan. Om en 
ock ville hänga Bouteillen i solskenet, och föi'söka, som 
sagt, skal det ändock hafva samma verkan. 



298 Quebec. 

Procession til Jungfru Mariae Himmelsfärds äminnelse, 

som i dag hölts här i Quebec af de Catholska, var pä 
sit sätt nog präktig. De tro, at hon blifvit uptagen til 
himmelen pä denna dag i äret, hvarföre de nu, til at sä 
raycket högtideligen fira samma äminnelse, gingo i Pro- 
cession ifrän den ena Kyrkan til den andra genom hela 
staden. Folket strömmade tilhopa at beskäda detta, som 
hade de aldrig sett det förr, och sades, at folket altid är 
mycket angelägit om, at vid sädana tilfällen nog mangrant 
infinna sig. Processionen skedde sälunda: främst gingo 
par styoken smä gässar, hvardera med sin lilla kläcka i 
handen, därmed de ouphörligen ringde: sedän en man 
med en fana, til skapnad nastan som en tafla, pä hvilkens 
ena sida var mälad vär HERRE pä korsset, och pä den 
andra Jungfru Maria med Joseph, och vär Frälsare imellän 
dem. Litet därefter kom en annan man, som bar en bild 
af vär Frälsare hängande pä korsset: denna bild var af 
trä, mälad, och bars, sä väl, som fanan, pä en läng stäng. 
Härpä fölgde Eecollets eller Tiggar-Munkarne, klädde i 
deras vanliga drägt, sadan som den förut p. 363 är be- 
skrefven. Som desse Munkar affectera en stor fattigdom, 
sä var ock deras korss af bara trä: af desse Tiggar- eller 
p. 388 Barfotade Munkar var en läng rad, och gingo \ de altid 
2 i bredd; dock den ene mäst pä ena sidan af gatan, och 
den andre pä den andra. Därefter bars pä en stäng en 
bild af vär Frälsare pä korsset, hvilken bild var af Silf- 
ver, och äfven var en stor del af stängen af silfver. Efter 
detta fölgde smä gässar partals, ungefär af 10 eller 1*2 
ärs älder, klädde i röda kjortlar med hvit skjorta där- 
öfver, och en röd kägelformig myssa pä hufvudet. Vidare 
andre gässar af lika storlek med svarta kjortlar och hvit 
skjorta däröfver, samt svart kägelformig m3^ssa; därefter 
kommo Prästerne, de främste klädde i hvita Mäss-skjortor, 
de andre i länga silkesmantlar, hvilka räkte nid til jorden 
och voro af ätskillig färg, mäst brokute, med svarta myssor 
pä hufvudet, kägelformiga eller til skapnaden liknande en 
Säckertopp, och bläaktiga Prästkragar. Efter dem fölgde 
en Präst med et Rökelse-kar, som beständigt svängdes af 



Quebec. 299 

och til, och gaf rök frän sig. Härpä kom Jungfru Marise 
bild i et litet hus, som bars af 2:ne Präster. Bilden var 
af silfver; men huset lärer endast värit försilfradt. Näst 
frammanföre och bakefter denna bilden buros pä stakändar 
lycktor af glas med brinnande vaxljus uti, och där bak 
efter gingo de förnämste Präster i sädana länga mantlar, 
som nyss nämdes. Härpä fölgde Biskopen sjelf i sin 
Biskopliga skrud med silfver-stafven i handen. Efter 
honom marcherade General Gouverneurens betjenter med 
gevär pä axlarna; hvarpä General Gouverneuren De La 
JoNQuiERE och Gcncralen De La Galissoniere kommo i 
bredd, och efter dem en hop förnäme, jämte en stor 
folkskara aldrasist. Soldaterne vid slottet stodo i gevär, 
trumman rördes, när Procession gick där | förbi: stycken p. 389 
lässades likaledes af vallarna, hvilket altid skal vara bruk- 
ligt vid Processioner. De som voro närmast til, där Pro- 
cessionen gick förbi, föllo pä knä, da Jungfru Marise bild 
kom til dem, eller passerade dem förbi; men för vär 
Frälsares bild stodo de rake. De äter, som voro längre 
ifrän, brydde sig aldeles icke om at falla pä knä. Pa 
sädant sätt skred Procession under ringning i kläckor ifrän 
den ena Kyrkan til den andra längs at gatorna. Hela 
Prästeskaran sj öng där de gingo f ram. 



Den 16 Augusti. 

Thuja (occidenialis) strobilis Isevibus, sqvamis obtusis 
Linn. Hort. Ups. 289 Spec. plant. 1002 var et trä, som 
fans ganska allmänt i Canada; men icke längre til Söder. 
Det längsta stäilet ät Söder, hvarest jag funnit det, var 
litet Söder om Saratoga i Nya Yorks Höfdingedörae, som 
ock vid Casses i samma Province, hvilka ställen ligga 
ungefär vid 42 grad. 10 min. Polhögd; dock berättade 
Herr Bartram, at han funnit et enda trä häraf i Virginien 
vid floden James, litet ofvanför det ställe af bemälte flod, 
som kallas the falls. Dr. Golden försäkrade ock, at det 
finnes pä flera ställen vid hans gärd Coldingham, belägen 
emellan Albany och Nya York, ungefär vid den 41. gr. 



300 Quebec. 

30 min. Lätit. Fransoserne i Canada kalla det öfver alt 
Cedre hlanc. Ängelsmännerne och Holländarne i Albany 
gifva det et lika lydande namn, kallande det White Ceclar: 
men Ängelsmännerne i Virginien hade gjort den enda 
Thuja de hade til en Juniper. De ställen och den jormon 

p. 390 det hälst utvalde, at | växa pä, voro ej enahanda, utan 
nog skilde, dock tycktes alt syfta därpä, at det ville vara 
litet fuktigt och däfvigt om rötterna: aldrahälst t^^cktes 
det älska kärr och morass eller andra väta ställen at växa 
uti, hvaräst man säg den hunnit til tämmeligen stora trän. 
Näst därtil tycktes det älska ganska steniga backar, och 
hvaräst det var nastan som en samling af nägorlunda 
stora stenar med Lichenihus, Bryis, Hypais och andra 
mässar öfverdragne, emellan hvilka det ganska gärna växte: 
om sjöstränderna nägorstäds voro hei stenige af sädana 
nägot masslupna stenar, och tillika litet backige, hade 
Thuja där nastan altid intagit de samma: vidare syntes 
det stundom pä sidor bäde af Elfs- och andra backar, 
som bestodo mäst af bara muU, hvarvid likväl-märkes, at 
sädane ställen gemenligen voro litet vattensura, eller at 
vätska frän de högre ställen siiat sig dit ned, eller där 
förbi; dock säg jag den ock pä et och annat ställe växa 
i tämmehg torr jordmon; men där var den ock aldrig 
kommen til nägon särdeles högd eller tjocklek. Uti bärgs- 
springor fans den ock nog ofta, dock kunde den ock ej 
där ärnä nägon särdeles storlek. De största trän jag 
häraf kömmit at gifva akt uppa uti skogarna voro af 5 
eller 6 famnars högd ungefär. Vid dess älder har jag 
gjort följande anmärkningar: en stock af netto 2 (jvarters 
diameter hade 92 safringar. En annan af 2 (jvarters 3 
tums diameter hade 136 safringar. En annan äfven af 
2 qvarter 3 tums diameter hade 13y safringar. En annan 
af 2 qvarter 4 tums diameter (barken altid ej inbegripen) 
hade 142 safringar. Af invänarena härstädes användes 

p. 391 (ien i synnerhet til följande behof: | som den räknades 
vara af alla träslag i Canada det, som längst under öppen 
himmel och i jordbrynet kunde stä emot röta och för- 
rutnelse, emedan det försäkrades där kunna härda ut 



Quebec. 301 

nastan utan skada mer än en mans älder; sä voro de 
mästa gärdesgärdar här i landet häraf, antingen de da 
stodo perpendiculaire, stupande, eller ock lago horizon- 
taliter. För samma orsak voro nastan alla de stälpar, som 
skulle sättas i jorden, af Tliuja. Likaledes voro pallisa- 
derne omkring alla Fästningar, där jag i Canada kom at 
färdas, af detta trä. Bjälkar i hus göras ibland häraf. 
De smala tunna spjälor, som göra bäde vränger ooh mellan- 
botten i de här i landet brukeliga näfverbätar, göi-as nastan 
altid af Thiija; emedan samma trä bäde är nog böjeligt, 
i synnerhet da det ännu är färskt, samt äfven mycket 
lätt. Ved häraf räknas bland den bästa i kalkugnar, 
Dennas ris och qvistar brukades öfver alt i Canada til 
qvastar, at sopa gälf med, hvartil den för dess af naturen 
hopkramade löf och grenar var nog beqväm. Om Löger- 
dagar, ja äfven ibland om andra dagar, gingo Viliarne 
omkring i städerna med qvaster häraf, dem de utbödo til 
salu. Annat träslag säg jag ej i Canada til qvastar an- 
vändas, Dess färska qvistar hafva en synnerlig, och just 
ej sä obehagelig lukt, hvilken ibland kännes tämmeligen 
stark, da nägon kommer in i et hus at sopa med en sadan 
qvast. I Medicin brukas detta trä här i landet til ätskilligt. 
Commendanten i Fort St. Frederic Mons. Luisignan kunde 
icke tilfyllest berömma dennas nytta mot dolores rheu- 
maticos, hvilket han sade sig hafva flera resor sett blifva 
med synnerlig fördel försökt pä ät|skilliga, nämligen sä- p. 392 
lunda: färska bladen stötas sönder i en mortel, hvilka 
sedän utblandas med svin-ister eller annan fetma, och 
kokas sä tilhopa til dess det blir som en salfva, hvilken 
bredes ut pä et kläde och lägges öfver stället, där dolor 
rheumaticus är, da denna förträffeliga salfva pä kärt tid 
skaffar en ofelbar bot. Mot stark värk, som löper här 
och där bäde pä lär, och ibland öfver hela kroppen, be- 
römdes följande otroligen: utaf bladen af Folypodiiim 
fronde pinneta, pinnis alternis ad basin superne appendi- 
culatis, tages 7.-, delar, och af kottarna af T/iuja 7ö del, 
hvilka hvardera för sig stötas sönder til groft pulfver, 
blandas sedän tilhopa, Ijumt vatten släs pä, et Cataplasma 



302 Quebec. 



göres häraf, som bredes öfver et linkläde och lägges öfver 
kroppen; dock som detta Cataplasma hettar ganska starkt 
lika som en eld vore pälagd, sättes gemenligen närmast 
til kroppen et linnkläde, annars tager det ibland huden 
af. Jag hörde ätskilliga uphöja förenämde mer än högt, 
som sade, at de sjelfve föi'farit dess 'helsamma verkan, 
bland hvilka var en Fru, som sade, at hon liaft et sädant 
Cataplasma pä sig i 3 dagar, hvarigenom hon blef fri ifrän 
sin svära värk. En Ville af Iroquoirna berättade mig, at 
decoctet af bladen brukas mot hosta. Omkring Saratoga 
betjena de sig af samma decoct emot frässan. Sjelfva 
trädet behäller sinä löf och stär grönt hela vintern. Dess 
frön blifva i Canada mogne vid slutet af September mänad, 
efter gamla stylen. Den 4 October i detta är 1749 hade 
en del kottar redan fält sinä frön, i synnerhet de, som 
stodo i starkt solbadd: andre hade redan öpnat sig, at 
p. 393 göra det samma. Detta har | samma egenskap, som ätskillige 
andre trän i Norra America, hvilket jag ofta funnit, näm- 
ligen, at det växer til ganska stor myckenhet i morass 
och tjocka skogar, och där mer än pä nägot annat stäile, 
at det visst kan säjas, det dess locus naturalis var där; 
men ändock finnes pä dessa nu nämda ställen näppeligen 
en enda af dem, som har frö; tvärt emot, om nägondera 
af dem händelse vis kommer at växa vid yttra sidan af 
en skog, vid en strand, eller pä fältet, där det kan hafva 
fri tilgang af luft, sä äro de fulle med frön. Saledes fant 
jag oräkneliga gängor, at det var beskaffadt med denna 
Thiija, och sä var det äfven med Säcker-Lönnen, Bränn- 
särs Lönnen, Sassafras, hvita Tallen, Granen Perusse kallad, 
Mulbärsträdet och mänga andra. I Ängiand kallas detta 
trä öfveralt af Trägärdsmästare och andra Ärbor Vitre. 



Den 17 Augusti. 

Urselinernes Nunne-Klöster besägs i dag. Inrättnin- 
gen är här mäst den samma, som i de andra bägge Nunne- 
Klöstren. Detta Klöster ligger inne i staden, och har en 
nog präktig Kyrka. Nunnorne hade framför alla det 



Quebec. 303 



läforcl, at de voro mycket Gudfruktige. Desse äro ock 
de Nunnor, som minst Iata se sig, och som mäst halla sig 
inne. Ingen mansperson tillätes, at gä in i detta Klöster, 
utan Biskopens synnerliga tilstädjelse, och räknas altid 
för en särdeles ynnest, at fä komma dit in. Medicus 
Regius och Chirurgi äro endast undantagne, som altid 
hafva frihet at besöka de sjuka. Genom Herr Genejralen p. 394 
Marquis De La Galissonieres bemedlande tilböds mig af 
Herr Biskopen frihet, at i följe med Medicus Eegius Doct. 
Gaultiiier äfven beskäda inrättningen härstädes. Vid an- 
komsten blefvo vi straxt med ali vänlighet emottagne af 
Abbedissan, och beledsagade af en stor hop Nunnor, hvaraf 
mäst alle voro gamle. Vi besägo först Kyrkan, däri de 
göra sinä böner. Som det nu var Söndag, sä funno vi 
här ätskilliga Nunnor pä alla sidor i Kyrkan ligga pä 
sinä knän hvar för sig, och bedja Gud. Sä snart vi kommo 
in, föll Abbedissan och Nunnorne, som fölgde oss, pä knä, 
hvilket Herr Gaulthier och jag likaledes gjorde. Därefter 
gingo vi up i et rum eller litet Capell, som var invigt 
och helgadt til Jungfru Mariee Äminnelse och heder. Här 
föllo ock alle vid inkomsten pä knä. Pä ätskilliga ställen, 
där vi gingo fram, suto pä väggarna beläten, mälningar, 
samt Ijus, som brunno för somliga af dessa. Nunnorne 
uttydde detta för mig, och sade, at desse mälningar och 
Helgons bilder ej hällas här i den mening, at tilbedja 
dem; ty Gud är allena den, som skal tilbedjas; utan endast, 
at därigenom upväckas til Gudsfruktan. Vidare besägo 
vi deras kök, salen där de äto, salen där de arbetade om 
dagarna tilsammans, som var stor och vacker. Här göra 
de alla vackra arbeten, öfverdraga bilder med gull, för- 
färdiga med konst hvarjehanda sköna blomster m. m. 
Matsalen var i alt inrättad som vid de andra Klöstren, 
med länga bord vid sidorna: säten eller stolar endast 
imellän bordet och väggen, men ej ut mot gälfvet. En 
Prädikstol pä en sida, däri en af Nunnorna stiger up och | 
laser i nägon Gudelig bok, vid det de andre äta, sä ock 
efter mältiden. Under bordet var en liten lada för hvar 
Nunna, at hafva sin Serviette, knif, gaffel och annat ati. 



39^ 



304 Quebec. 



Ytterligare besöktes de kamrar, Iivari de sofva om nätterna, 
som voro mycket smä, at de där icke liade mycket rum 
at spatsera pä. Hvardera Nunnan liade sin enskildta kam- 
mare, som var til väggarna hei slät och omälad, en liten 
säng däi'i, et bord med lädor under, samt Crucifix och 
andra beläten där ofvanföre, samt en stol: mera var där 
icke; ingen kakelugn. Därefter fördes vi i et annat rum 
fullt med Fhckor frän 12 ars älder och därunder, hvilka 
voro hitsände af deras föräldrar, at lära läsa och sinä 
andra Christendoms stycken. Desse smä Flickor hafva 
lof, at gä en gäng om dagen hem til sinä föräldrar och 
anhöriga: men äro skyldige, at efter en liten stund komma 
tilbaka til Klöstret igen. När tie lärt läsa, och kunna sinä 
Christendoms stycken, taga föräldrarne dem ut därifrän 
til sig hem igen. Kn vacker Trägard med hög mur om- 
kring är vid Klöstret, som hör därtil, full med allahanda 
slags köks-frukter samt fruktträn. Sä länge Nunnorna 
arbeta eller äta, är hei tyst i rummen där de da äro, sä 
framt det ej läses i nagon bok; men efter mältiden fa de 
par timar lof, at antingen gä ut i Trägärden, eller vara 
inne i Klöstret, at roa sig och söka recreation. Sedän vi 
besett detta alt, togo vi afsked därifrän. 

En Surbrun fans ungefär en Svänsk fjerndelsväg AV. 
om Quebec. Vatnet förde nog järn-ochra med sig, och 
]). 396 smakade tämmeligen starkt. | Herr Gaulthjer sade, at han 
med god n3^tta lätit den drickas af sadane sjuke, som 
värit underkastade obstructioner, mjältsjuka och dylika 
passioner. 

Orm. — Alle försäkrade, at pa fälten och i skogarna 
rundt omkring Quebec ej skulle finnas nägon förgiftig 
orm, hvars bett skulle kunna förorsaka nägon särdeles 
skada, sä at en kan nog trygt spatsera där i gräset. Jag 
märkte ock aldrig nagon, som böd til at huggas, utan de 
voro alle ganska rädde; men uti Södra delen af Canada 
var ej rädligt, at göra sig sä säker. 

Gärdesgardarne pä mänga ställen närmast til staden, 
voro omkring äkrarna sadane, at de slagit stolpar ned i 
jorden, vid pass 3 famnar frän hvarandra. Genom häl i 



Quebec. 305 

dem voro trädor trädde, nämligen 3 trädor, den ena fram- 
för den andra, emellan hvar stolpa. At hindra boskapen 
at komma in, voro torra Tuppspär Hagtorns buskar trädde 
emellan trädorna. 

Formica nigra, eller hei smä och kolsvarta myror hade 
här och där pä skogsbackarna gjort smä myrstackar, mäst 
lika med vara i Sverige, men mycket smärre. 

Den 21 Augusti. 

Villan — I dag voro 3:ne Nationer af Villarna eller 
Indianerna i landet hos General Gouverneuren, nämligen 
Hurons, Mickmacks och Anies, hvilka sistnämde äro en 
art af Iroquois, Ängelsmännernas alierade, som bhfvit til 
fänga tagne i sista kriget. Hurons voro de Villar, som | 
bo uti Lorette, och äro omvände til Christna. Desse voro p- 39' 
et stort och längt folk, somlige et hufvud längre än jag, 
tjocklemmade, välskapade, af kopparfärg, häret kärt, svart, 
afrakadt fram i pannan frän det ena orat tvärt öfver huf- 
vudet til det andra. Ingen af dem hade nägon myssa 
eller hatt: somlige voro utprydde med örhängen, andre 
icke. En del hade malat ansigtet hei rödt öfveralt med 
Zinober: andre hade endast däraf strukit nägra tvära strek 
fram i pannan och vid öronen: andre hade smort hela 
häret fullt med Zinober, och är at märkä, at den röda 
färgen är den, hvarmed de mäst mäla sig; dock har jag 
ibland sett dem mäla sig svarta i ansigtet. Mänge af dem 
hade i ansigtet och pä kroppen ätskilliga figurer, hvilka 
voro där sä mälade, at de voro inbitne i skinnet, och 
aldrig kunna gä bärt. Sättet, huru detta sker, skal fram- 
deles anföras : desse figurer äro mäst af svart färg. Som- 
lige af dem hade pä hvardera sidan om kinbenet inmälade 
figurer af en Orm: andre ätskilliga korss: andre hade in- 
ritat figuren af en pii, eller af Solen, eller af nägot annat, 
alt som deras phantasie drifvit dem til. Pä dylikt sätt 
hade de ock inritat figurer fram i bringan, pä lar, och 
pä andra delar af kroppen. Somlige hade inga sadana 
figurer. De hade uppä sig en skjorta, antingen hvit eller 

20 



306 Quebec. 

blärandig, samt sin vepa, som var antingen blä, eller livit 
med nägon blä eller röd rand vid bräddarna; eller ock 
ibland röd. Denna vepa buro de altid öfver axeln, eller 
lato de den ock hänga ned, samt lindade den da om sig 
vid midjan. Omkring haisen liade somlige en ked af violett 

p. 398 vampums med | smä hvita vampums ibland. Desse vam- 
pums voro smä, hvardera til skapnad som en afläng pärla, 
gjorde af den Musslan, som Ängelsmännerne kalla Clam^ 
{Venus ynercenaria Lin. Syst. N. T. 1. p. 686) och fram- 
deles skal utförligare omtalas. Pä ändan af somliga bland 
dessa vampums-kedjor hade de hängt f ram i bringan en 
Stor Fransk Silfverpenning med Franska Konangens bild: 
andre hade i bringan et stort snöhvitt rundt Musselskal, 
som af dem mycket värderas och är ganska dyrt: andre 
hade ingen ting om haisen. Allas bringa var öppen. 
Framför hvardera af dem liängde Tobakspungen, som var 
et djurskinn, det ludna utät vändt. Deras skor voro af 
skinn, liknade mycket de pjäxor, som qvinfolken i Finland 
bruka: somlige hade malat dessa skor röda med Zinober. 
I stället för strumpor hade de lindat blä klutar bade om 
ben och lär, pä samma sätt, som jag sett Ryssarna göra. 
Atskillige hade ock lindat sin blä vepa om midjan öfver 
skjortan, at hon ej syntes hänga ut. Mickmacks voro 
klädde som Hurons, endast at de hade länga, raka, beck- 
svarta bar, som hängde längt ned pä axlarna. Mäst alla 
Villar hade becks varta och raka här, dock säg jag ock 
nägon en da, hvars här var tämmeligen krusigt. Men det 
är at märkä, at det nu för tiden är här i Canada ganska 
svärt, at kunna rätt döma om Villarnas physionomie; 
emedan deras blod är mycket utblandad med det Euro- 
peiska, antingen af de fängar af bägge könen, dem de 
hafva fätt och uptagit som sinä barn, eller af Fransoser, 
som rest där i landet, och väl ibland hulpit til, at föröka j 

p. 390 Yillens familie, hvartil Vilskorne ej säjas vara sä obenägne. 
Desse Mickmacks voro ock gemenligen ej sä stora til 
växten, som Hurons. Jag har ej sett nägra Villar, som 
haft sä länga raka nedhängande här, som desse. Deras 
spräk var ock skildt frän Huronernas, sä at här brukades 



Quebec. 307 

en särskildt tolk för dem. Anies voro det tredje slags 
Villar, som här infunno sig. Af dessa hade, som de Än- 
gelskas Allierade, i sista kriget 50 stycken gatt iit pä et 
partie at plundra vid Montreal; men Fransoserne, som 
därom fätt spaning, lade sig i försät, och skuto i de första 
skätten 44 stycken ned af dem, sä at endast de 4, som i 
dag voro här närvarande, och 2, som nu voro sjiike, blefvo 
qvar vid lifvet. Til växten voro de store som Hurons, 
hvars spräk de talade: Hurons syntes mera länglagde, 
och Anies mera trinde uti ansigtet. Desse Anies hade 
nägon grym upsyn: deras klädedrägt och annat var samma, 
som de andra Villars; men bak i nacken hade de fäst fast 
i häret et aflängt och rundaktigt stycke af Tenn. En af 
dem hade ock fäst fast i häret midt öfver hufvudet en 
blomma af Stäckrosor, den han fätt frän nägon Kryddgärd, 
hvaräst de nu som bäst blommade. Mäst en och hvar af 
dessa Villar hade sin Tobakspipa med sig, gjord af grä 
kalksten och sedän svärtad, samt et längt träskaft därvid. 
Här voro inga qvinfolk, utan endast manfolk. När General 
Gouverneuren kom in och satte sig, at tala med dem, 
satte Mickmacks sig ned pä gälfvet i salen, som vara 
Lappar; men de andre Villarne satte sig pä stolar. 

Boktryckeri fans icke här i Canada, ej eller | har p. 400 
nägot blifvit här uprättadt, utan alle Böcker kommo frän 
Frankrike; och alla Förordningar, som här utgofvos, voro 
skrefne, ända til sjelfva penningarna i landet. Orsaken, 
hvarföre icke Boktryckeri blifvit här inrättadt, föregafs 
vara, at därigenom vans den nytta, det inga farliga böcker 
och skrifter, hvarken mot JReligion, Regering eller goda 
Seder blefvo tryckte och utspridde bland folket; likasom 
sädant ej kunde ske genom skrifning; men rätta orsaken 
lärer vara, dels at man ej ännu hunnit komma sä längt, 
emedan landet och invänarne härtils värit fattige, sä at 
en Boktrj^ckare ej kunnat här hafva tilräckelig afsättning 
pä sinä böcker til nödig utkomst ; dels at Frankriket äfven 
matte hafva denna förtjenst. 

Maltiderne voro här i mycket skilde frän det, som 
brukades i de Angelska Provincerne: orsaken därtil lärer 



308 Quebec. 

vara bägge dessa folkslags särskildte manier, smak och 
E-eligion. De äto här frukost, middags- och afton-mältid. 
Frukosten ats gemenligen kl. 7, eller emellan 7 och 8; ty 
här bör det märkas, at Fransoserne härstädes stodo mäst 
öfver alt bittida up om mornarna, sä at en äfven kunde 
fä tala med General Gouverneuren kl. 7 om morgonen: 
och det var äfven den tiden, som de där infunno sig, at 
göra sin upvaktning, eller at föredraga sinä ansökningar. 
Til frukost brukades ätskilligt : somlige af manfolken togo 
et stycke bröd, doppade det i bränvin och äto: andre togo 
en sup bränvin och äto et stycke bröd därpä: Chocolad 
brukades ock nog: ganska mänge, ja nastan de fläste, i 
synnerhet af Fruentimret, drucko da Caffe med litet mjölk 
p. 401 uti: somlige äto ingen frukost. | Thee säg jag aldrig här 
brukas: tör hända därföre, at de kunde fä Caffe och 
Chocolad frän de Franska Provincierna i Södra America; 
men Thee endast frän China, och man ville ej läta pen- 
ningarna i fäfängan gä utur landet för en onödig Vara. 
Jag säg ingenstäds dem äta smör och bröd til frukost. 
Middags maltiden liölts gemenligen praecise kl. 12. Hos 
de förnäma brukades ganska mänga rätter, och de andre, 
när de budo nägon hem til mältids, efterfölgde gärna de 
storas exempel; men eljest när de voro allena, lato de 
noja sig med 2 eller 3 rätter. Brödet var alt af hvete, 
bakadt i aflänga Limpor. Tallrik, gaffel och sked lades 
pä bordet ät hvar och en, jämte Serviette, (uti Ängelska 
Colonierne lägges aldrig eller ganska säilän Serviette fram 
ät nägon) äfven lades pä ätskilliga ställen knif vid Tallri- 
ken; men pä de flästa ställen var den seden, at ingen 
knif lades fram, utan en och hvar, sä af Fruentimmer som 
manfolk, var förpliktad, at halla sig knif sjelf. Skedar 
och gaffiar voro gemenligen af Silfver. Tallrikarne mäst 
af Holländskt porcellin. Maltiden begyntes altid med en 
kraftsoppa med mycket bröd uti, utan nägot kött; därföre 
hades mänga slags tilrättningar af kött, som kokadt eller 
stekt oxkött, kokta eller stekta foglar af ätskilligt slag, 
fricasse etc. Ätskilliga Sallader framgafs tillika. Rödt 
vin dracks mäst under maltiden, antingen obemängt, eller 



Quebec. 309 

med vatten utblandadt, hvilket senare var mäst brukeligt. 
De drucko ock nog af et slags dricka, som brygdes af 
Granris. Fruentimren drucko mäst vatten, ibland ock 
vin; men säilän dricka. En och hvar hade sit gias, och 
fick siä uti när han ville; ty Bouteil| lerne sattes pä bordet. p. 402 
Smör gafs ganska säilän fram, och om det skedde, var 
det mäst för nägon främmandes skul, som var älskare 
däraf. Det var altid ganska litet saltadt, sä at en mäste 
lägga sait pä tallriken, och doppa det smör däri, som en 
ville äta. Saltet, som sattes pä bordet, var hvitt och fint. 
Nägon enda gäng säg jag grätt sait framgifvas. Sedän 
de gröfre rätter nu voro förbi, togs mäst alt bärt af bor- 
det, och dä sattes confiturerne fram, som voro mängahanda, 
säsom Valnötter, sä frän Frankrike, som frän Canada, 
antingen hela och mogna, eller ock omogna insyltade. 
Mandel, Russin, Hasselnötter, ätskillige bär, som funnos 
i denna sommartiden, säsom röda och svarta Vinbär, de 
här befintelige Bläbär, dem de syltade in med Säcker- 
sirap. Hvarjehanda insyltade saker, som Smultron, Hallon, 
Björnbär och Tranbär insyltade i Säcker. Ost framsattes 
ock. Mjölk, gemenligen väl säckrad, fick här äfven räknas 
bland confiturer, den de äto efter alt annat. Supan-maten 
Östes altid för en och hvar pä tallrikar. Efter Catholska 
Religion brukades ingen köttmat om Fredagen och Löger- 
dagen; hvarföre ock de dagar kallades magra dagar; men 
de hade dock päfunnit et räd, at äfven dä ej svälta; ty 
i det stället tilreddes allahanda slags köks-krydder, som 
kokade gurkor, bönor, ärter, kai och annat, som köks- 
krydd-gärden kunde framskaffa. Likaledes allahanda slags 
fisk; ty alla de andre dagar i veckan viste sig säilän nägon 
fisk pä bordet; än allahanda slags rätter af ägg, etc. mjölk 
och hvarjehanda mat tilredd däraf brukades ock mycket 
bäde Fredag och Lögerdag. De trodde ej, at fisk, ägg 
och mjölk I hade nägon skyldskap med kött. Gurkor til- p- 403 
reddes här mycket med grädda, sedän de förut bhfvit i 
skifvor skurne, dä de smakade rätt väl. Ibland lades 
gurkor hela fram, dä en och hvar, som ville, skalade dem, 
skar dem i länga skifvor, doppade ändan i sait och at, 



310 Quebec. 

som Rädisor annars pläga ätas. Meloner hade de här i 
myckenhet, hvilka altid ätos utan Säcker. Med et ord: 
de lefde här äfven sä väl om Fredagar och Lögerdagar, 
at jag, som ej var särdeles älskare af köttmat, liade gärna 
sett, at alla dagar hade värit de sä kallade magra dagar. 
Et sallser med sait, och et annat med peppar sönderstött 
til pulver, stodo altid vid mältiden pä bordet. Uti vin 
lades aldrig Sacker, ej eller i Bränvin. Hvad bruket af 
Säcker angar, sä säg jag aldrig vid minä resor, at Fran- 
soser och Angelsmän vid sin matlagning, Thee eller Caffes 
drikning m. m. brukte halfparten sa mycket Säcker, som 
vi här 1 Sverige, och i vin säg jag det aldrig läggas: 
ehuru dock desse bägge Nationer hafva i sinä egna Colo- 
nier tilräckeliga Säcker-Plantager. Til och frän bords 
brukades här ingen annan läsning, än at de endast med 
fingi-arne korssade sig; fast ock ej alle gjorde det. Straxt 
efter middags mältiden dracks Caffe utan mjölk. Afton- 
mältiden skedde gemenligen kl. 7 eller emellan 7 och 8 
och voro rätterne dä mäst de samma som om middagen. 
Pudding fans aldrig här, ej eller Punch, Ängelsmännernas 
lifdryck, fast de väl visste hvad den var. 

Den 23 Augusti. 

Hundar betjente de sig här af ibland i stället för 
hästar, at köra vatten med fran Elfven. Jag säg i dag 
p. 404 2:ne stora hundar spände för en li | ten vagn, den ena fram- 
för den andra. De hade röda och vackra sel-don som 
hästar, tömor i munnen, vagnen var liten med en tunna 
därpä. Härmed kom en gasse farandes, som lopp bakefter 
vagnen. Hundarne sprungo af sig sjelfva ned ät Elfven 
til vattnet. När vatnet var öst i tunnan, drogo hundarne 
sit lass up för backen och sä hem til gärden. Jag säg 
sedän under mit vistande i Quebec mäst dageligen hundar, 
som lupo med vagnar ned til Elfven, at därifrän draga 
vatten hem. Ibland var allenast en enda hund spänd för 
vagnen. Vagnarne voro smä gjorde med flit. Hundarne, 
som drogo dessa vagnar, voro stundom nog smä, näppe- 



Quebec. 311 



ligen sä stora som vara vanliga Bond-hundar. Gässarne, 
som körde hundarna, hade stora piskor i handen, hvarmed 
de lade pä dem, ora de ej gingo fort. Jag säg dem ej 
allenast draga vatien, utan ock ved, bykekar ooh saar 
samt ätskilligt annat. Om vintern briika de rätt ofta i 
Canada da de ärna resa nägonstäds, at spänna hundar för 
sma enkom därtil gjorda slädar, och Iata dem därpä draga 
resekläder, matsäck och andra byltor, som de vilja f ora 
med sig. Gemenligen betjente de fattige sig pä sinä längre 
eller kärtare vinterresor säledes af hundar til at forsla 
fram hvad saker de hade at föra, fast de sjelfxe tiUika 
vandrade til fots. Mäst ali den ved, som de fattigare här 
i landet skola om vintern hafva hem fran skogen, drages 
dadan med hundar, hvarföre desse kreatur ock kallades 
här de fattigas hästar. De spände da gemenligen par 
hundai" för hvart lass, den ena näst framför den andra. 
De viste mig ock smä nätta slädar, med flit därtil gjorda, 
hvari et Fruentimjmer om vintern sätter sig, som drages !'• -^0," 
af par hundar, hvilka vid godt före skola därmed ränna 
fortare, än nägon skal kunna föreställa sig. En lagom 
Stor hund är i ständ, at draga en person, da föret är skönt. 
Gamle män berättade, at i deras barndom var ganska litet 
hästar i landet, hvarföre invänarne om vintern förrättade 
mäst alla sinä körslor med hundar. Atskillige af Fran- 
soserna, som om vintrarne gjort resor at Terra Labrador, 
försäkrade, at de där boende Villar, Esquimaux kallade, 
äfven skola ej allenast ofta bruka, at Iata sinä hundar om 
vintren draga pä kälkar hvad de hafva at föra med sig. 
utan ock sjelfva pa isarna äka i smä slädar, som dragas 
af dessa kreatur. 



Den 25 Augusti. 

Källor voro fullt pä alla sidor af de höga och nog 
tvära backar W. om staden. Alle desse backar bestä af den 
förr omtalte svarta kalkskifvern, och äro pä W. sidan nog 
branta, at en har där svärt at komma up. Deras perpendi- 
culaire högd är ungefär 10 eller 12 famnar. Ofvanpä äro 



312 Quebec. 

de nu bare eller skoglöse, och bestä där, af en tunn jord- 
skorpa som ligger ofvanpä kalkskifvern, den där nyttjas 
antingen til äker eller betesmark. Det tyckes därföre 
vara underligt, hvadan desse skallote högder taga alla de 
mänga rinnande källor, hvilka pä somliga ställen som en 
Ström komma rinnande ur hällebärget. Mon sädane hög- 
der hafva den egenskap, at draga vätska til sig ur luften 
om dagen eller natten? Mon skifverstens bärg äro mera 
benägne härtil än andre? 

406 Hästarne här i landet, h vilkas första stam blifvit hit- 
förd frän Frankrike, voro mäst alle af en god art, starke, 
vällagde och snabbe, samt merendels sä store, som väre 
Ryttare-hästar i Sverige. Här var samma sed, som i 
Ängland, nämligen, at de höggo svansen af hästarna, sä 
at endast en hten kärt stump däraf var qvar, hvilket här 
i landet tyckes vara nog härdt; emedan de sedän ej hade 
nägot, at försvara sig med mot mygg, brörasar, hästflugor 
och andra insecter, hvaraf här i landet finnes en stor 
myckenhet. När hästarne här draga nägot lass, spännas 
de ej 2:ne i bredd, utan i rad, den ene efter den andra, 
dock ej gärna öfver 8 i raden, men väl mindre. Detta 
spännande lärer tvifvels utan vara orsaken til svansarnas 
afhuggning; emedan annars den föregäende hästen skulle 
snart med svansen kunna skämma ögonen pä den näst 
efterföljande. Til sommarkörslor betjänte de sig af stora 
kärror: inga lastvagnar eller med 4 hjul blef jag här varse. 
Endast General Gouverneuren, och nägon enda af de största 
Herrar i landet, hade täck-vagn; men Chaiser brukades 
mäst. En allmän klagan var, at landtmannen börjar lägga 
sig til för mänga hästar, hvarigenom korna i fodringen 
om vintern kommo för mycket at Iida. 

Kor hade äfven först kömmit hit frän Frankrike. De 
voro nu af den storlek, som vara vanliga Svenska. Alle 
sade, at boskap upväxt här i landet af de kor, som kömmit 
frän Frankrike, blir aldrig sä stor som deras mödrar; 
orsaken troddes vara de kalla vintrar, samt at de nödgas | 

407 halla dem här i hus öfver 6 mänader, och under samma 
tid Iata dem fä ganska knapp föda; emedan fodret annars 



Quebec. 313 



ej skulle räcka til. Mäst alla kor hacle horn; dock säg 
jag ibland nägon som var hornlös; men i Pennsylvanien 
var en oärhörd sak, at se en ko utan horn; mon köiden 
bidrager nägot härtil? Eljest sades en ko merendels mjölka 
här sä mycket som i Frankrike. Ox- och kalfkött här vid 
Quebec hölls ock för fetare och välsmakligare, än vid 
Montreal; orsaken därtil sade en del vara de saltaktiga 
betesmarker, som finnas nedanför Quebec; men det kan 
ej vara tilräckeligt, ty mästa delen af den boskap, som 
säljes i Quebec, och finnes däromkring, hafver inga saltgräs- 
ängar at beta pä. I Canada draga oxarne med hornen; 
men i Ängelska Provincerne med bogarna pä samma sätt 
som hästar. Korna hade här hvarjehanda färg; dock voro 
de flästa antingen svarta eller röda. 

Far. En och hvar landtman häller här gemenligen 
nägra fär, flere eller färre, af dem kan han fä tämmeligen 
tilräckehgt uU, at göra sig hvardags kläder af; men bättre 
kläder föras hit frän Frankrike. Da fär blifva hitförde 
fran Frankrike, och värit nägon tid här i landet, blifver 
deras ull ej mera sä mjuk och fin, som den var i början, 
utan nog grofvare och sträfvare, och än mer sker det med 
deras afföda. Förnämsta orsaken därtil troddes vara, at 
fären genom knapp föda fara här sä illa om vintern. 

Getter syntes ingenstäds i Canada: där sades ock 
inga vara. I Ängelska Colonierne blef | jag endast varse p- -108. 
nägon enda, och det näppeligen annorstäds än i nägon 
stad. De sades ock ej hällas där för annan orsak, än 
allenast för nägon viss sjuk, som af Medicis blifvit rädd, 
at dricka deras mjölk, som en läkedom. 

Harfvarne voro ej fyrkantige, utan til skapnad som 
en trehörning: pä de mästa voro 2 sidor 3 alnar länga, 
och den 3:dje endast 2 alnar. Pinnar och alt var af trä. 
Pinnarnas längd et qvarter, och äfven var et qvarter 
imellän hvar pinne. 

Utsigten af landet en fjerdedels mii Norr om Quebec 
pä W. sidan om Laurentii flod var ganska angenäm: landet 
var här sluttande mot floden, och ju längre en gick frän 
floden ju högre blef det. Pä mänga ställen var det af 



314 Quebec. 



Natnren lagt just som i afsättningar, clen ene mullvallen 
högre och ofvanför den andra. Ifrän dessa högder kunde 
en se vida omkring sig. Quebec syntes ganska väl i 
Söder. Ät Öster var Laurentii flod, där den ene seglade 
up, den andre ned. At W. lägo de höga bärgen, som 
slöto uphögningen frän floden. Alt landet var här up- 
brukadt antingen til äker, äng eller betesmark. Här och 
där syntes nägon qvarlämnad liten lund af den gamla 
skogen. Akrarne voro besädde mäst med hvete, dock til 
en Stor del med hvit hafre. Somligstäds med ärter. Andre 
sädesarter syntes här ej. Här och där voro kringsti-ödde 
vackra hus och gärdar, dock alt enstakade. Byggningen, 
de bodde uti, var mäst af den svarta kalkskifvern, meren- 
dels utanpä hvitlimad. Den ena vattubäcken eller rännilen 
p. 409 kom strömmande | efter den andra up frän högderna, där 
de höga bärgen voro. Desse högder nedanföi' bärgen 
bestodo helt och hallit af den svarta kalkskifvern, som 
altid i dagen skifrade sig i sma stycken. Ofvanpa den 
lag jord til '/-i' ^ ^ '^^/'i ^^^^^ tjocklek, näppeligen mera. 
Akerjorden vai- full med smä bitar däraf, och där nägon 
bäck flöt fram, hade han gemenligen ätit sig djupt ned, 
da dess sidor merendels bestodo endast af denna skifver. 
Da ocli da fans där uti tjockare hällor af en mörkgi'a 
kalksten, som söndei-slagen luktade starkt orsten. 

Skepp bygdes nu ätskillige vid Quebec för Konun- 
gens räkning; men innan min afresa däiifrän kom befall- 
ning frän Frankrike, at ej flere Örlogsskepp skulle här 
byggas, utan endast de göras färdige, som redan stodo 
pä stapeln. Orsaken var, at man funnit, det skepp bygde 
af Americansk Ek, ej kunna pä längt när stä sä länge 
mot röta, som de, hvilka byggas af Europeeiska Ekar. 
Omkring Quebec finnes ganska litet Ekvirke, och de Ekar 
som där växa, äro gemenligen sä sma, at de duga til intet. 
Därföre var ock alt det myckna Ekvirke, som lag omkring 
Quebec, fördt dit mäst frän de orter, som ligga mot Nya 
Änglands sidan; emedan Ekarne i Norra America hafva 
den egenskapen, at ju iängre de växa ät Norr, ju längre 
kunna de härda ut mot röta, och tvärt om, ju mera de 



Quebec. 316 

växa til Söder, ju mindre varaktige äro de. Detta virke 
flättades ned för de Elfvar, som komma frän Nya Änglands 
sidan ocli föllo i Laurentii flod vid St. Pierre, | eller där- p- 410 
omkring. Nägot Ekvirke var ock kömmit frän den delen 
af Canada, som lag emellan Montreal och Fort St. Frederic; 
men det liölts ej sä godt som det förra, utom det, at de 
hade längre väg, at föra det. 



Den 26 Augusti. 

Grön jord vistes mig i dag, som blifvit förd til Gene- 
ralen Marquis De La Galissoniere, frän öfra delen af Canada. 
Den var en art lera, som satt hei tätt tilhopa, och bestod 
alt igenom af samma gröna färg som spansk gröna. 

Kräftor af samma slag som vara i Sverige, men mycket 
mindre, finnes mäst öfver hela Canada i bäckar och smä 
äar. Fransoserne äta dem gärna. Alle sade, at de nu 
blifvit ansenhgen minskade, sedän de börjat för flitigt at 
fänga dem. 

Gemena folket här i landet tycktes vara nog fattigt. 
De hade väl nägorlunda sin föda, men ej stort mera; och 
sades det vara mycket sällsynt, at finna nägon af menige 
man, som hade nägra särdeles rikedomar. De lato meren- 
dels benöja sig med, at äta bara torra brödet, och dricka 
vatten; men de öfrige matvaror, de kunde hafva, som 
smör, ost, kött, höns, sgg m. m. fördes alt til staden, at 
vändas til penning, hvarföre de köpte sig kläder, bränvin, 
eller granlät at qvinfolken; dock ehuru magert de hade 
bäde hemma och pä resor, voro de likväl altid glade och 
vid lustigt mod.. 



Den 29 Augusti. p. 411 

Pä sä väl Herr Generalen Marquis De La Jonquieres, 
som Herr Generalen Marquis De La Galissonieres anmodan, 
gjorde jag följe med nägra Franska Herrar, at bese en 
utropad silfver- eller blygrufva ned vid Baye St. Paul, i 
synnerhet, som jag tillika hade tilfälle, at fä bese en större 



316 Imellmi Quebec och Bay e de St. Paul. 



del af landet, än annars kömmit at ske. Vi begofvo oss 
därföre om morgonen pä resan i en battoe ned för Lau- 
rentii flod. 

Skördetiden var nu inne. Jag säg folk pä alla äkrar 
sysselsatt med sädens bärgande. Alle sade, at de redan 
hallit pä, at skära hvetet och hafran en vecka, om ej 
mera. 

Utsigten vid Quebec var ganska vacker frän sjösidan. 
Staden läg högt: alla Kyrkor och höga byggningar syn- 
tes ganska väl: och skeppen gjorde en prydnad, som lägo 
i Elfven bredevid hvarandra nedanföre. Kruthuset, som 
läg pä högsta toppen af det bärg, hvarpä staden är bygd, 
skullade öfver alla de an(h'a. 

Utsigten af landet, där vi i dag foro fram, var mycket 
behagelig. Laurentii flod gick här mäst frän Söder til 
Norr. Pä ömse sidor om den samma viste sig stora fält 
af iipodladt land, dock mera pä W. än pä O. sidan. Elfs- 
backarne voro brante och höge. En myckenhet af vackra, 
dock alt enstakade gärdar, stora äkrar, som nii voro hvita 
af säd, sköna skogar och lunder, gjorde landet pä ömse 
sidor angenämt. Dä och dä viste sig nägon sten-kyrka. 
Här och där kom nägon bäck, som häfde sig ned i Elfven 
p. 412 utför dessa | höga backar. Där bäcken var nägot större 
voro vatten- eller sägqvarnar anlagde. 

Ungefär efter ha) f annan Fransk mils roende kommo 
vi til Isle d' Orleans, som är en stor ö af ungefär 7^2 
Franska mils längd, och mot 2 sädana mils bredd, där 
den är bredast. Hon ligger midt i Laurentii flod. Den 
var högländt, sidorna nägot sluttande, och pä de flästa 
ställen beväxte med nägot skog; men somligstäds voro 
de ock bara, och gärdar bygde ända ned vid stranden. 
Ofvanpä ön var landet väl upodladt. Där sägs ej annat, 
än vackra stenhus, stora äkrar, ängar, betesmarker och 
skogslunder, samt en och annan vacker sten-kyrka. 

Vi fölgde den grenen af S. Laurentii flod, som gick 
ät W. sidan om Isle d' Orleans, emedan den var ginare. 
Dess bredd räknades gemenligen til en fjerndedel af en 
Fransk mii; men skeppen fä ej taga denna vägen, dels 



Imellän Quebec och Bay e de St. Paul. 31 1 



för sandbankar, som här vid uddar stöta ut, dels för grundt 
vatten, dels för stenar och klippor, som ligga somligstäds 
i botten; utan de mäste altid gä pä Östra sidan om ofvan- 
nämde ö. Landet pä ömse sidor hade samma utseende 
som förr: pä 'W. sidan eller pä fasta landet bestodo Elfs- 
backarne allestäds af den ofta omtalta svarta kalkskifvern. 
Husen, Iivari bönderne bodde, voro mäst allestäds up- 
murade af samma sten, men hvitlimade utanpä; somligstäds 
voro dock husen gjorde af andra stenslag. Den ked af 
höga Stora bärg, som läg pä W. sidan om floden, och 
som merendels strj^ker frän S. til N. började smäningom 
komma alt närmare och närmare til floden; sä | at de, p. 418 
som vid Quebec väl voro par mii därifrän, kommo efter 
9 Franska mils resa nastan til stranden: merendels voro 
desse bärg öfverväxte med skog; men pä somliga hade 
skogselden utödt alla trän. Ungefär l^/^ Fransk mii frän 
Quebec hgger pä W. sidan om floden, ned vid stranden, 
en Kyrka, kallad S. Anne. Denne är därföre märkvärdig; 
emedan sä snart de skepp, som kommo frän Frankrike 
eller andra orter, hinna sä längt up för Laurentii flod, at 
de fä förenämde Kyrka i ögnasigte, lossa de sinä stycken, 
til tecken och fägnad, at de nu ej hafva nägot mera at 
frukta före i St. Laurentii flod, och at de nu undgätt ali 
fara för de mänga sandbankar, som finnas däruti. Vattnet 
i Elfven, där vi i dag reste, var öfveralt blackt och grum- 
ligt, fast det räknades somhgstäds öfver 6 famnar djupt. 
Et litet stycke nedanför S. Anne föll pä W. sidan om 
floden en ä in i den samma, som kallades la grande riviere. 
Dess vatten rann med den häftighet, at det kom nastan 
midt i den grenen af Laurentii flod, som är emellan Isle 
d' Orleans och fasta landet, innan floden kunde ändra 
des lopp. 

Mot kl. 2 efter mid. begynte floden stiga up ät, och 
som vädret dessutom var ganska häftigt mot oss, sä var 
omöjehgt, at komma längre, innan det blef ebb igen. Vi 
togo därföre sä länge värt qvarter i en stor gärd, som 
hörde Prästerna i Quebec til, vid hvilken läg en vacker 
Kyrka, som kallades S. Joachim, sedän vi i dag hunnit 



318 Imellän Quebec och Baye S. Paul. 

8 Franska mii. Här blefvo vi pä alt sätt undfägnade. 
Alt omkringiiggancle landet är af Konungen skänkt til la 

]). 414 Seminaire eller Prästerna | i Quebec, som hafva räntat ut 
det samma at bönder och andra, hvilka därpä bygt sinä 
gärdar. Här voro nu 2 Präster samt en mjckenhet unga 
gässar, hvilka lärdes at läsa och skrifva, samt at förstä 
Lätin: mästadelen af dessa gässar voro ärnade at blifva 
Präster. Midt raot denna gärd at Öster ligger Norraste 
udden, eller yttersta ändan af Isle d' Orleans. 

Röda Vinbärsbuskar voro i myckenhet planterade 
mäst i alla trägärdar, sä i Montreal och Quebec, som 
annorstädes pä landet. De sades alle vara til sit ursprung 
komne fran Europa; men här trifdes de oförlikneligen väL 
Buskarne voro allestädes helt röde af bär. 

Villa Vinrankor (Vitis Lahrusca & vulpina) växte nog 
här i skogarna; men jag säg eljest, at de öfver hela Canada, 
sä vid Fort St. Frederic och vid Montreal, som uti Quebec 
och annorstädes, hade med flit planterat dem vid sine 
sommar-lusthus i trägärdarna. Desse lusthus voro gjorde 
af bara spjälor, öfver hvilka Vinrankorne hade med sinä 
refvor klängt sig, och sä öfvertäckt dem pä alla sidor med 
sinä Stora blad, at det var ogörligt för Solen, at kunna 
med sinä strälar tränga sig dit in. De voro här om som- 
maren ganska behagelige; emedan en kunde sitta uti dem 
i skuggan, och hafva en förfriskande och kylande luft mot 
hettan. 

Handskära. Hvetet skars här aldrig med Lia, utan 
alt med handskära. Skärorne voro til Skapnad som vanliga 
skäror, nägot store, ungefär en aln eller mindre, krökte. 

p. 415 De voro filade fulla | med skuror pä den sidan, som 
vändes ned ät dä man skar. Desse skuror voro sä djupe, 
at ock äggen var full med sädana, ungefär en half Iin, 
Geometr. emellan hvar. 

Höstackarne, som jag pä denna resan säg pä ängarna, 
voro af 2:ne slag; det ena til skapnad som en Säckertopp, 
eller närmare, som midt imellän Säckertopp och Limpa, 
och voro de mäst brukelige. Det andra slaget hknade 



Imellän Quebec och Bay e S. Paul. 319 

vara ärthässjor. Hölador blef jag ingenstäds varse pä 
ängarna i denna delen af Canada. 

Den häftiga motvinden nödgade oss, at blifva qvar 
i St. Joachim öfver natten. 



Den 30 Augusti. 

Oin morgonen fortsatte vi vär resa emot en envis 
motvind. Straxt nedanför St. Joachim börjar vattnet i 
Elfven vid högsta flod kannas sait, och ju längre en sedän 
kommer ned, ju saltare blifver det. Vi hade i början pä 
W. sidan om Elfven härliga dock lägländta äkrar; men 
litet därefter hunno de höga bärgen ända til vattnet i 
floden. Sä länge de voro bärta, bestodo Elfsbackarne 
af den svarta kalkskifvern; men sä snart bärgen kommo, 
förlorades den aldeles utur ögnasigtet; ty stenarten i 
dessa höga bärg var et Saxiim micaceo-quartzoso-calcareum: 
mica var svart, quartzen dels violett, dels Ijasgrä: alla 4 
sä jämt blandade om hvarandra, at en lätteligen med 
ögonen, men ej med instrumentet, kunde skilja dem frän 
hvarandra. Elfvens bredd sades mäst hela denna dagen 
vara 3 | Franska mii, där vi färdades. Mig vistes dä och p. 416 
dä leden, där skeppen mäste gä, som var nog besvärlig; 
tj än skulle de gä til ena sidan af floden, än til den 
andra, at undfly sanclbankar och fördolda klippor, som 
ligga här och där ned i Elfven. 

Bärgens syn-villande. Vi nödgades pä denna resan 
ofta ärfara, hvad som vid höga bärg vanligt är, nämligen, 
at oansett et sädant högt bärg ibland synes helt närä, sä 
at en ej skulle tycka dem vara stort öfver et styckeskätt 
frän sig, mä en ändock nastan aldrig, dä en skal gä til 
dem, hinna fram, utan nödgas som oftast finna, at det en 
menar vara blott et styckeskätt, blir en eller par fjerde- 
dels väg, och det en tror endast vara en fjerdedels väg, 
blir ända til 6 eller 8 sädana: säledes narra och villa de 
höga bärgen synen. De göra det samma pä landet, som 
höga holmar göra pä sjön. 

Vi hade sedän pä 5 Franska mii en nog äfventyrlig 



320 Baye S. Paul. 



väg at färdas; ty W. sidan om floden, den vi fölgde, 
bestod af höga och merendels täinmeligen tvära och branta 
bärg; sä at om en stark storm upkommit, hade man ej 
haft nägot ställe pä hela denna vägen, at med säkerhet 
väga til lands. Där vistes väl pä 2 eller 3 ställen hai 
eller öpningar i bärget, dit en uti största fara kunde med 
bäten draga sig in; men de voro sä smale, at om en i 
storm ej kunde räkä pä dem i hast, skuUe bäten ofelbart 
släs vid klippan öfverända. Desse höga bärg voro antingen 
helt skallote, eller ock endasb beväxte med karta giest 
stäende tallar; men pä somliga ställen lupo längs ned efter 
p. 417 bärget stojra rämnor, i hvilka växte helt tätt med trän, 
och de samme längre, än pa de andra ställen, sä at det 
pä längt häll säg ut, som hade häckar värit planterade 
här och där pä skarpa bärget. Längre fram reste vi förbi 
en liten Kyrka, omkring hvilken voro nägra gärdar. Orten 
kallades petite riviere, och sades at invänarne voro nog 
fattige, hvilket väl syntes troligt. De hade ej mera land 
at kunna bruka, än det, som läg imellän floden och de 
höga bärgen, hvilket pä de bredaste ställen ej var öfver 
3 mousquett-skott, och pä de fläste ej öfver et. Ungefär 
17 Franska mii frän Quebec blef vattnet i Elfven sä sait, 
at ingen kunde dricka det; hvarföre ock väre roddare 
redan om morgonen bittida föresägo sig med en kittel 
friskt källevatten. Ändteligen kommo vi fram om aftonen 
klockan half 5 til Baye S. Paul, hvaräst vi togo värt 
qvarter hos Herrar Seminarios eller Prästerna, hvilka här 
hade en stor byggning, och hvaräst vi med ali välvilja 
och kärhghet blefvo undfägnade. 

Baye S. Paul var en liten Öocken belägen 13 Franska 
mii frän Quebec litet frän Elfven vid en vik pä et läg- 
ländt jämt land. Den var pä alla sidor med höga bärg 
omgifven, undantagandes en stor öpning, som var mot 
floden. Gärdarne voro alle enstakade. Kyrkan sades vara 
en af de äldsta, som nu finnas, i Canada, hvilket dess 
siatta och enfaldiga byggnad äfven tycktes vela intyga; 
ty dess väggar voro bygde af bjelkar, dem man rest 
perpendiculairt, vid pass en aln frän hvarandra, och pä 



Bay e S. Paul. 321 



dessa bjelkar hvilade taket. Imellän bjelkarna var muradt 
med den svar ta kalkskifvern. Taket slätt: en liten Läk- p- 418 
tare i Kyrkan: en liten Sacrestiga helt och hallen af trä 
pä Östra ändan: intet torn, utan en liten ställning var 
iiprest pä taket, däri en liten kläcka hängde under öppen 
himmel. Mäst hela landet hörer Prästerna til, som det 
utlämnat at bönder mot en viss skatt om äret. Invänarne 
födde sig mäst med äkerbruk: med tjärubränning förtjente 
de ock sinä utlagor: tjäran säldes i Quebec. 

Som detta land ligger tätt vid en vik, som floden 
här gör, samt är mycket lägt; sä skulle det synas, som 
detta flacka fältet förr värit en hafsbotten, och tilkommit, 
antingen genom vatnets förminskning i floden, eller af 
den jord, som dels de härigenom löpande smä bäckar fört 
med sig frän landet, dels den, som floden vid storm up- 
kastat. En stor del af de växter, som här funnos, äro 
ock bara hafsväxter, som Salicornia, Glaux, Fisum mari- 
timum &c. Men da jag frägade af invänarena, om de 
nägonsin vid brunnars och andra gropars gräfning funnit 
ned i jorden nägra Mussel- eller Snäckeskal, svarade de 
alle enhälligt, at de aldrig blifvit nägra sädana där varse. 
Samma svar har jag fätt förut af dem, som bodde straxt . 
Norr om Quebec pä de läga fälten, nämligen at de aldrig 
vid gräfning funnit i jorden nägra Testacea, utan endast 
ätskilhga slags jord- och sandarter. 

Särskildta väder. Synnerligt var, at här i viken 
bläste nastan altid et helt särskildt väder frän det, som 
bläste ute pä floden, hvilket förorsakades af de höga bär- 
gen, öfverväxte med hög skog, hvarmed denna Baye S. 
Paul pä alla sidor, un dantagandes mot floden, var om- p. 419 
gifven; ty dä vädret kom frän floden, stötte det mot 
nägotdera af bärgen vid ingängen af viken, och kom sedän 
i viken at göra en krok, och taga en hei annan gäng, än 
det förr haft. Sälunda kan ut pä floden och stora fält 
bläsa Nordanväder; men här i viken SW; och är sä ofta 
helt särskildt. 

Sand fants pä stranden af 3:ne slag: 1. den vid sjö- 
stränder allmänna Ijusa grofva sanden, som bestod af 

21 



322 Baye S. Paul. 



kantiga quartz korn. 2. en ganska fin svart sand, hvil- 
ken jag förut funnit i myckenhet pä stränderna af sjön 
Champlain, samt omtalt p. 255 och äfven är nog allmän 
öfver hela Canada. Magneten drager til sig nastan hvart 
korn af denna. 3. En nastan granat-färgad sand, äfven 
ganska fin, soin är omtalt förut p. 256. Denne torde hafva 
sin uprinnelse af de granat-färgade sandkorn, som öfver 
alt finnas i alla stenar och bärg här vid stranden til 
myckenhet; antingen da denne sanden förorsakats af nägra 
stenar, som blifvit söndermärade eller af vatnet sönder- 
nötte, eller at denna granatfärgade sanden är första ur- 
sprunget til besagde stenar. Bäde denne svarta och granat- 
färgade sanden fans sedän pä flera ställen vid stränderna 
pä denna resa, dock den svarta mäst. 



Den 31 Augusti. 

En rök likasom af en kälmila steg om morgonen up 
mäst af alla de höga bärgen häromkring. 

Myggor funnos här i oändelig myckenhet, sä at de 
mätte ätit up en, sä snart en stack hufvudet ut om dören. 
420 Än värre räkade den ut, som | försökte at vandra in i 
skogen. De voro aldeles de samme med vara vanliga 
Svenska, endast litet mindre, som de Norr-Amerikanske 
gemenligen äro. Vid Fort St. Jean har jag dock sett 
myggor af samma slag som vara; men endast litet större, 
eller inemot som vara Härkrankar. Desse voro mer än 
blodtörstige. Min tröst var nu, at myggornas tid var 
snart förbi. 

Efter middagen begofvo vi oss ännu längre ned, 
utföre Laurentii flod til et ställe, hvaräst sades, at Silfver- 
eller Bly-malm skulle finnas. Vi foro litet nedanför Baye 
St. Paul, förbi en udde, som bestod hei och hallen med 
hvarf pä hvarf af en grä tämmeligen tät kalksten, hvilken 
tycktes vara endast en variation af den svarta kalkskifvern. 
Hvarfven lägo ej horizontelt utan ganska sluttande, at de 
nastan stodo perpendiculaire. De lutade med öfra ändan 
mot NW; tjockleken af hvart hvarf 2 a 3 qvarter; sönder- 



Bay e S. Paul. 32 H 



slagen osacle han starkt orsten. Vi fölgcle som förr W. 
sidan af floden, som nu ej bestod af annat, än bara klippor 
och bärg, dels mer dels mindre brante. Flodens bredd 
var nu endast 3 Franska mii. Somligstäds voro ränder i 
hellebärgen af en snöhvit, fin, lös, iialf genomskinlig spat. 
Pä et och annat ställe lägo i floden stenar, stora som hus, 
hvilka för nägra är tilbaka om Varen fallit ned frän 
hellebärget. Stället, hvar de setat, kunde än helt tyde- 
ligen ses. 

o 

Älkistor, sädane som äro beskrefne p. 317 sägo vi 
pä ätskiJliga ställen vid stranden, sä imellän Quebec och 
Baye S. Paul, som i dag där vi rodde fram. 

Algonkinska ord. Til tidsfördrif upskref jag nägra p. 421 
Algonkinska ord, dem jag lärde af en af Herrar Pat. 
Jesuiterna, hvilken en läng tid vistats hos de Algonkinska 
Villar. Af dem kallas knif, Mukuman; hufvud, Ustigon; 
hjärta, Uthä; kropp, Wihas; fot, Uchita; liten bät, Ush; 
skepp, Nabikoän; eld, skute; vatten, Nypi; hö, Maskusu; 
hare, Hwabus, (men dä de vela säga: han är ute, at jaga 
efter harar, hafva de et ord, som läter likasom: han harar) 
Bäfver, Amisku; men u prononcieres nastan ej; Märd, 
Hwabistanis; Elg, Musu; men u finale hörs näppeligen; 
Ren, Atticku; mus, manitulsis. Samma Pater sade sig 
hafva Stor anledning at tro, at om nägre af de Villa här- 
städes hafva sit ursprung frän Tartariet, sä böra Algonki- 
nerne vara de samme; ty det är det spräk, som talas öfver 
alt i Norra America, ät den sidan längt i W. frän Canada, 
dit Tartariet ligger. Eljest skal Algonkinska spräket vara 
ganska ordarikt; e. g. ordet: jag gär pä is, är hei särskildt 
frän det: jag gär til lands, och frän det, jag gär öfver 
bärg; o. s. v. 

Om aftonen sent kommo vi fram til Terre d'eboulle- 
ment, belägen 22 Franska mii frän Quebec, och är den 
sista ort pä W. sidan af Laurentii flod, där landet är 
upodladt och bebos af Fransoser; ty där nedanföre sades 
landet vara sä fullt af bärg, at ingen är i ständ at bo 
där; emedan ingen lapp af jord där finnes, som kan up- 



324 Terre cVeboiiUement. 



brukas til äker. En liten Kyrka, som liörde hit, ligger 
ned vid straiiden. 
p. 422 Valnötträ. Däraf sades liär ej mera fin nas nägot 

slag vid denna bjen. Ej eller skal nägot slags Vainot, 
väre sig Hickery eller annat, finnas längre ned och Norr 
om denna ort. Vid Ea^^e S. Paul finnes väl 2 ä 3 stycken 
af de Valnötträn, som Angelsmän kalla Butternuttree; 
men de samma anses ock där som en stor rarite, och äro 
äfven de enda, som pä hela den tracten finnas. 

Ekar af livad slag som hälst sades likaledes ej mera 
finnas här vid denna byen, och än mindre längre ned 
eller mera til Norr. 

Hvete var den säd, som mäst säddes. Jordmon var 
här nog fruktbärande. Man har ibland fätt 24:de a 26:te 
kornet; men det mäst vanliga här i landet är, at fä 10:de 
eller 12:te kornet. Brödet var här nastan hvitare, än jag 
sett förnt i Canada. 

Hafre säs här mycket, och gifver mängfalt mer än 
Hvetet. 

Ärter sas här likaledes i myckenhet, och gifva mäst 
af alla sädesslag; exempel gifves, at man däraf fätt 100:de 
kornet. 

Foglar sades ej finnas här til nägon myckenhet, och 
de, som om Sommaren äro här, fara sin väg mot Hösten. 
Om vintern skola här näppeligen ses andra foglar, än 
Snöripor och bruna Rapphöns samt Korpar. Sjelfva Krä- 
korne väga sig ej at här försöka vintern, utan fara äfven 
sin väg om Hösten. 

Oxgrodor sades finnas här pä mänga ställen. 

Eldflugor halla ock til här. 
P- 423 I stället för Ijus brukades nog öfver alt här pä landet 

lampor, däri de hade olja af Marsvin. De betjänte sig 
däraf i gemen; men dä den ej fans, brukades Tran eller 
olja af Skälar. 

Den 1 September. 

En hafvande hustru var här i byen, som nu snart 
upfyldte sit 59 älders är. Hon hade i 18 ärs tid ej haft 



Terre cV ehoullement. 325 



sin mänadsflod; är 1748 lag hon i Kopporna, och nu var 
hon hafvancle och ansenligen tjock. Hon sade sig mä 
väl, kanna barnets rörelser, syntes frisk, och hade sin 
man ännu lefvande. Som detta var nägot ovanligt, sä 
hade de henne til Medicus Regius Herr Gauthier, som pä 
denna resan gjorde oss följe, pä det han mätte noga 
underrätta sig om hennes tilständ. 

Kläckan half 8 om morgonen foro vi härifrän än 
längre ned före Elfven. Landet vid Terre d'eboallement 
var högländt, bestod af bara backar med en lös jord, dock 
sä, at de lägo i 3 eller 4 stora afsättningar, den ena ofvan- 
för den andra, som nu alle voro upodlade, och använde 
mäst til äkrar, och somt til äng eller betesmark. Af den 
Stora Jordbäfningen, som är 1663 uti Februarii skakade 
Canada, och hvarom P. Charlevoix talar i sin Hist. de la 
Nouvelle France T. II, p. m. 125 och följande tog denna 
orten mycken skada; ty ätskillige backar skakades dä ned, 
och en stor del af äkrar, som lägo pä den nedersta af- 
sättningen, blefvo bortskämde; mig vistes smä öar i Elfven, 
som dä tilkommit. 

S varta Kalkskifvern läg i smä bitar här och | där pä p. 424 
mullbackarna. Vi hade haft längs vid Elfssidan, til 8 om 
ej flere Franska mils väg, ganska höga gräbärg, som be- 
stodo af en Saxum iitaf violett och vattenfärgad quarts, 
Ijusgrä kalksten och svart mica hopblandade, hvilka stätt 
med deras fot uti Elfven, utan at man pä hela trakten 
kunde blifva varse nägon kalkskifver; men nu började den 
visa sig igen. 

Tärnor (Sterna hirundo) flögo i myckenhet och skreko 
vid Elfsstranden. 

Elfvens bredd sades vara här 4 Franska mii. 

Utsigten af Elfssidan gaf til par Franska mii sädana 
muil-afsättningar, som vid Terre d'eboullement, men sedän 
togo höga och ohyggeliga bärg emot. 

Vattubäckar, ibland större ibland mindre kommo som 
oftast, och kastade sig med stort brusande, at det hördes 
pä längt häll, ned för de branta sidor pä Elfven, som 



326 Cap aux Oy es. 



ibland voro af flera famnars högd, och bestodo antingen 
af jord eller bärg. 

Mineraliskt vatten fants uti en af dessa bäckar, som 
kom flytandes öfver et kalkstens bärg. Det luktade tämme- 
ligen starkt svafvel: var ganska klart: ändrades ej med 
galläpple: öst i en ren silfverbägare, gjorde det, at den 
samma blef inuti, som hade den värit förgyld, och lämnade 
pä botnen en rött Carmosin-färg: stenar och trä, som lägo i 
sarama vatten, voro öfverdragne med et slem eller gyttja. 
som ofvanpä var Ijiisgrä, men under eller närmast stenen 
eller trädet helt svart: pä tungan bet detta slem eJ mycket; 
p. 425 men smakade | ganska likt Tobaks-olja. Af det jag hand- 
terade de stenar detta slem satt pä, luktade händerna 
hela dagen sa starkt af svafvel, som hade de värit smorde 
därmed. 

Den svarta Kalkskifvern fans pa et ställe i stor mycken- 
het vid vattubi'\net. J)en lag här stratum super stratum; 
men strata eller hvarfven lago ej horizontaliter, utan stodo 
staplade tätt bredevid hvai"andra. De voro helt närä 
per[)encliculaire, endast, at de lutade htet mot WSW. 
Tjockleken af hvart hvarf vid pass 2 eller 3 qvarter; t}' 
de voro olika. Up i dagen voro de alt skifrade och sprukne 
sönder i smä flagor; men inuti, dit soi, luft, och vatten 
ej kömmit, voro de solide och täte. Somlige af dessa 
stenar voi-o ej aldeles kalsvarte, utan stötte nägot pa 
grätt. 

Vid middagstiden kommo vi fram tii Cap aux Oyes, 
som fätt sit namn, tör hända, af villa Gäss, dem de först 
hitkommande Fransoser lära funnit vid denna udden. 
Men denna tiden sägo vi här hvarken Gäss eller nagon 
annan fogel, undantagandes en Korp. Här skulle vi under- 
söka de utropade metall-ädror, som gingo i bärget; men 
de voro ej annat, än smala rämnor af en fin hvit Spat, 
med nägot enda blygryn uti. Frän detta Cap aux Oyes 
räknade somlige 25, andre endast 22 Franska mii til Quebec. 
Det som här mäst roade mig, var, at nastan största delen 
af de växter här funnos, voro sädane, som finnas hos oss 
i Sverige; til exempel: 



Bay e S. Paul. 327 



Arundo arenaria växte til myckenhet i sand, ocli tvang p- 426 
honom at ligga stilla. 

Elymus arenarius, äfven mycket vid stränder: bägge 
desse kallades af Fransoserna Seigle de wzer/ och som mig 
försäkrades, at bägge desse finnas i myckenhet sa vid 
Terre neuve som annorstäds mot hafskanterna i Norra 
America, och de ställen, där desse växa, se ut pa längt 
hali som sädesäkrar; sä torde genom dessa kunna uttydas, 
hvad som säges i gamla Norrska Handhngar om Vinland 
det goda, nämligen, at där fnnnos Sjelfsadde hvete-äkrar. 

Plantago maritima fans ock nog ymnogt: pä sjöresor 
taga Fransoserne dess blan, och koka dem i säppor och 
äta; eller bruka dem som Sallad. De torde ock kunna 
insyltas som Crithmum. 

Arbuius uva ursi eller Mjölonris växte här i myckenhet. 
Uti hela Norra America, där jag reste, hade det hvarken 
af Villar, Fransoser, Ängelsmän eller Holländare annat 
namn än Sagäckhomi : och iinder det namnet visste mäst 
hvart barn at tala därom. Pä de ställen där det växte, 
blandades det af förenämde folkslag bland Tobaken som 
de rökte. 

Myrica gale eller Porss var likaledes ymnogt; kallades 
af somliga Laiirier, af andra Poivrier. Bladen lades i 
sauce, at gifva den en behaglig smak. 

Bunias Cakile 3'mnogt. Roten sönderstött til pnlver, 
blandad med mjöl, ätes, da brist är pä mjöl och bröd. 

Rönn, Lingon, Enbuskar, Lmncea^ Pisum mariiimuyn p- 427 
och mänga andra, växte ock här. 

Vi begofvo oss sedän tilbaka til Baye S:t Paul. 

En Skäl, til färgen grä, samm en stund efter baten, 
men kom ej sä närä, at vi väl kunnat skjuta honom. 

Den 2 September. 

Silfver- eller Blymalms-adrorna besägos för middagen. 
De lägo straxt Söder om mjöl- och Säg-qvarnarna i Baj^e 
S. Paul, som höra Prästerna til. Bärget, hvari de lupo, 
bestod af samma stenblanning, som de andra stora höga 



328 Baye S. Paul. 



gräbärgen här pä orten, nämligen af et Saxum sammansatt 
af en hvit eller Ijusgrä kalksten, en violett eller mäst 
Granatfärgad quartz, och en svart skimmer eller Mica. 
Kalkstenen gjorde liär det mästa, var fin, at dess particlar 
näppeligen kunde synas; men da skedvatten slogs därpä, 
fräste han starkt; därnäst var den violett- eller mäst Granat- 
färgade quartzen, som äfven var kringströdd i sma korn, 
samt tog starkt eld mot stäl. Den tycktes vara en art yf 
omogen Granat; sedän de smä fina svarta skimmer-particlar ; 
ocli minst af alla var af den vattufärgade quartzen. 1 kalk- 
stenen syntes smä Spatkorn glittra här och där. Alle 
desse stenslags particlar voro blandade ganska väl til- 
sammans om hvarandra, dock gick skimmern ibland som 
i lineer och smala ädror. Stenen var mycket härd. Da 
han kom at ligga up i dagen, ändrade soi och luft honom 
p. 428 sä mycket, at han nastan blef som ge|nomruten, kunde 
da tämmeligen lätt smälas och märas sönder, och dess 
particlar eller stenarter, hvaraf han bestod, blefvo sä otyd- 
lige, at en ogörligen kunde skilja dem ät eller kanna dem 
igen; ty de voro til en stor del alt upfrätne. Pa somlige 
ställen var det ena stenslaget mera rädande än det andra. 
I bärget var fuUt med perpendiculaira rämnor. Uti dessa 
Bärgarter lupo Blymalms-ädrorna frän OSO til WNW. 
Det säg ut likasom bärget hade fordom här spruckit, och 
springorne eller rämnorne sedän blifvit upfylte med et 
annat stenslag, däruti Blymalmen sig sedän alstrat. Sten- 
slaget, Iivari Blymalmen nu fans, var en ganska fin, 
snöhvit, ofta lialf pellucid, tämmelig blöt och nog lätt 
sönderfallande Spat, däruti stundom funnos ränder af en 
snöhvit kalksten; men nastan altid ädror af et annat 
stenslag, som var grönt, liknade nog en quartz, var alt 
söndersprucken med rämnor, och sprang sönder i sadana 
stycken som en quartz; men var nog blötare, tog aldrig 
eld mot stäl, fräste icke med skedvatten, kändes ej eller 
hai mot fingren. Den tyckes aldeles vara en art af Herr 
Direct. B-iNMANS Lys-spat, eller Herr Prof. \Vallerii glas- 
spat (se Wall. Min. p. 64). Ibland fans i denna bärgarten, 
däri blymalmen satt, nägon gräaktig quartz-bit, som tog 



Baye S. Paul. 329 



starkt eld mot stäl. Uti de nyssnämde stenarter af spat 
m. m. fans Bly- eller Silfvermalmen strödd, men gemen- 
ligen endast i smä fläckar, somlige af ärters storlek; men 
ibland i fläckar af en tums bredd och längd, eller litet 
mera. Malmen var mäst i smä Caber, ganska klar, (Wall. 
Blyglants eller Tärningemalm); men den var mäst öfver P- 429- 
alt nog fattig, undantagandes pä nägra fä ställen, där den 
var tämmeligen rik; ibland syntes i Spaten, som rostfläckar. 
Desse malmädror af denna blöta Spaten m. m. voro öfver- 
alt ganska smale; gemenligen endast af en half alns bredd, 
ibland 8 qvarter. Nägon enda gäng var han en aln; och 
endast pä et ställe 47.2 qvarter bred. Bäcken, som rann 
öfver bärget ned til qvarnarna, lopp sä djupt ned i bärget, 
at frän botten af bäcken til öfversta spetsen af bärget 
mäst perpendiculairt ofvanföre voro 6 famnar. Här be- 
traktade jag ädrorna, och fann, at de beständigt behöllo 
samma bredd, sä at de icke ned vid botten af bäcken 
voro bredare, än up vid öfversta brynet pä bärget; ej 
eller voro de rikare djupare ned än de voro längre iip. 
Af alt detta tycktes följa, at det ej skulle löna mödan, at 
bryta up dem. Här voro 3 eller 4 sädana Malmädror, 
den ena et litet stycke frän den andra, men alla af lika 
beskaffenhet. Desse ädror gingo mäst perpendiculairt, 
men ibland ock litet snedt. När stycken af förr omtalta 
gröna stenen kommo at ligga i rinnande vatten, ät vatnet 
mycket up af den hvita Spaten och kalkstenen; men 
lämnade den gröna stenen orörd, som därföre stod uphögd 
och som i kanter; äfven den delen af dessa ädror, som 
värit up i dagen, var mäst altid mycket ojämn, som för- 
orsakats däraf, at luft, soi och rägn hade förtärt en stor 
del af Spaten och kalkstenen; men lämnat mycket qvar 
af den gröna stenen, som mera kunnat stä emot ali luftens 
verkan, Man har ibland i dessa ädror funnit stora djupa 
häl, som pä alla sidor värit öfverdragne med bärg-crystaller. 
Den mästa Silfver- eller Blymalmen fans | närmast til p- 430 
gräbärget, eller vid sjelfva sidan af ädran. Uti Spaten 
funnos här och där, dock nog säilän, smä gryn eller korn 
af en pyrites, och af sä höggul färg nastan som gulL Da 



330 Baye S. Pmd. 



den gröna stenen stöttes söncler til pulver, och det samma 
slogs pä en eldskäfvel gjoid hei giödande och röd, bran 
det med en blä läga, och sade somlige sig kanna, at det 
da osade svafvel, fast jag ej kunde märkä det, ehuru fin 
kikt jag annars hafver. Da denna gröna stenen bhfvit 
genomröd och giödande, misste han sin gröna färg och 
blef hvitaktig; men gäste ändock ej med skedvatten. Mera 
svafvelkies, än förnt omnämt är, fans ej i dessa ädror. 

Svafvel-källorne (om jag sa fär kalla dem) voro be- 
lägne ned vid bärgsfoten, där förenämde Silfver- eller 
Blymalm fans. Här upvällade ätskilliga ädror, hvilkas 
vatten sedän stötte tilhopa, och gjorde en liten rinnande 
bäck. Vattnet i dessa ädror eller källsäg hade pä sig en 
snöhvit hinna, och lämnade pa alla ställen, där (let rann 
fram, en livit mjölig materia, som fäste sig pä trä och 
annat, som lag i rännilen. Togs detta mjöl i handen, 
kiktade det starkt svafvel. Om trän, som i rännilen bhfvit 
öfverdragne med denna materia, torkades, och sedän lades 
i elden, brunno de med en bla läga, och osade ganska 
starkt svafvel, men intet annat. Med Galäpplen ändrades 
vattnet icke. Det iindrade ej eller färgen pä blätt papper, 
som doppades däi'i. Med tväl läddratles vattnet ej stort. 
Dä Silfver lades däri, blef det efter en liten stund mycket 
p. 431 mörkt och svart. Dä en knif sattes däri; och | lämnades 
där 2 eller 8 timar, var bladet, dä han togs up, helt svart, 
nastan som hade bläck runnit däröfver. Eljest hade det 
en obehagelig smak. Vid rägnväder sades det lukta ganska 
starkt och illa. En myckenhet döda Gräshoppor läg nu 
däri. Invänarne brukade det mot kläda och skabb. 

Kfter middagen besägo vi en annan ädra utropad 
för Silfvermalm. Den lag ungefär en fjerdedels väg NO 
om Baye S. Paul vid en udde, som kallas Cap au Corbeau 
ned vid sjelfva stranden af Laurentii flod. Bärget, hvari 
desse ädror gingo, bestod af et Saxum, som ihopsattes af 
en blek pä rödt stötande fält-spat, en fin svart skimmer, 
en Ijus-aktig kalksten, violetta eller Granatlika quartzkorn 
och en vattenfärgad quartz. Ibland utgjorde den pä rödt 
stötande fältspaten det mästa. Den läg i hela ränder af 



Bay e S. Paul. 831 



smä liarda korn. Ibland ater var clen fina svarta skim- 
mern mäst. Gemenligen voro skiftevis ränder af dessa 
2:ne nyssbeskrefne. Den hvita kalksten, som bestod af sä 
smä particlar, at de näppeligen kunde synas, voro här och 
där inströdde. Da och da syntes de Granatlika quartz- 
kornen, sora ock ibland utgjorde hela ränder. Desse quarts- 
korn voro Gi-anat färgade, ganska smä som knapnäls- 
knappar, runda, glänsande, togo starkt eld mot stäl. Den 
vatten-färgade quartzen var inspädd här och där. Desse 
stenar voro ganska härde. Bärgen härvid sjökanten bestodo 
helt och haline däraf. Ofta lägo desse stenar i hvarf, eller 
bestodo af häilar af ^2 '^^^^ eller 3 (^varters tjocklek, stöd- 
jande sig pa hvarandra, och stodo mäst perpendiculairt; 
dock at de lutade nägot med öf|i'e ändan mot NW och !>• 432 
undan ifrän Elfven, likasom vatnet i forna tider bögt dem 
undan ifrän floden, som lag tätt vid dessa bärg pä SO 
sidan. I dessa bärg gingo helt smala ädror af en snöhvit 
och ofta nägot grönaktig ganska fin, mästadels half pellucid, 
blöt Spat, som lätt gr^^nade sig och gick sönder. Uti 
denna fans ibland korn likt et Sterile nigrum, hvilket 
liknade nog en mica, och fjällade sig sä; men ganska 
säilän syntes däri nägot litet blykorn. Somligstäds bestodo 
bärgen här vid stranden til en del af en svart fingrynig 
Corneiis tilhopa med en rostfärgad kalksten; men Corneus 
utgjorde dä 6 eller 4 gängor sä mycket som kalkstenen. 

En Svafvelkälla fans ock pä denna kanten, aldeles 
af samma beskaffenhet med den, som nyss förut beskrefs 
p. 430. Ty])ha lafifolia växte frodigt i sjelfva kallan. En 
Eönn stod där bredevid, hvars bär voro ganska blekguJa 
och af en död färg, dä däremot bären pä alla andra Rön- 
nar voro redan ganska röde. 

Tjära brändes til myckenhet här vid Baj^e S. Paul. 
Vi gingo nu förbi en Tjärudal, där de om Sommaren pläga 
bränna Tjära. Den var i alt lika med vara i Österbotten, 
at ej den ringaste skillnad dem emellan var, endast at 
denna Canadensiska var nog mindre; men mig försäkrades, 
at de ock hafva dem här mycket stora. Ali Tjäran brännes 
här endast af den sä kallade Pin rouge (Pmus foliis geminis 



332 Baye S. Paul. 

longis; ramis triplici fasciculo foliorum terminatis, conis 
ovatis Isevibus). Flor. Canad. Alla de andra Tallar, hvaraf 
liär gifves flera slag, duga ej därtil; ty de gifva sä godt 
p. 433 som ingen Tjära; ätminstone | lönar ej mödan, at använda 
dem därtil. De nyttja härtil endast rötterna, dem de gräfva 
iip, samt med dem ungefär en famn af stammen, som är 
närmast rötterna. Alt det öfriga kastas bärt. Desse rötter 
äro helt fulla med käda. De visste ej ännu här den 
konsten, ätminstone brukade de den ej, at genom barkens 
aftagande pä ena sidan om trädet, lacka ut mera käda. 
Tjärutunnorne voro nastan dubbelt smärre, än hos oss. 
En sadan tnnna sades halla 46 pots, och säldes denna 
tiden i Quebec för 25 Francs. Tjäran sades vara tämme- 
lig god. 

Sanden pä stranden af Laurentii-flod bestod pä som- 
liga ställen af en art pärlesand. Kornen af quarts, smä, 
half genomskinliga, somlige runde, andre aflänge, Ijusgrä 
eller helt hvite. Annorstädes bestod den af smä svarta 
skimmer-particlar; pä andra ställen äter voro stora fläckar 
af den förut p. 256 och 419 beskrefna Granat-sanden, som 
til sä Stor myckenhet finnes i Canada. 

Den 4 September. 

Bärgen häromkrmg gäfvo frän sig hela denna dagen 
en ganska tjock dimba, lika som dä det ryker starkt frän 
en kälmila. Atskillige af dessa bärg voro ansenligen höge. 
Under mitt vistande i Canada frägade jag af flera, som i 
Norra America rest vida omkring, om de pä nägot ställe 
blifvit varse sä höga bärg, pä hvilkas topp snön altid 
lämnas osmält; men alla gäfvo mig det svar, at de aldrig 
sett här nägot sädant bärg. De sade, at snön kan väl 
ibland pä de högsta, til exempel, pä somliga af dem, som 
ligga emellan Canada och Nya Ängland, ligga qvar et 
p. 434 godt I stycke in pä sommaren; men han smälter dock 
altid bärt, dä varman blifver stark. 

Lin hade hvar Landtman fätt til egit behof, hvilket 
för nägon tid tilbaka var uptagit, och utbredt at rötas 



Petite Riviere. 333 



antingen pä sjelfva landet, där det växt, eller pä ängar 
och betesmarker. Pä alla ställen var det, i är, nog 
stackigt. 

Järnmalm fans pä denna kanten mängastäds. Yid 
pass en Svensk mii frän Baye S. Paul inät landet frän 
Laurentii-flod, fants et helt bärg af idel Järnmalm. Hela 
landet däromkring, som var öfvertäckt med en tjock skog, 
och flera rinnande större och mindre bäckar til hamrars 
och masugnars anläggande tycktes gifva tilkänna, at järn- 
verk med lätthet kunde här företagas; men som Kronan 
härtils för betjäningen skul lidit sä mycket genom Järn- 
bruket i Trois Rivieres, sä vägade ingen nu, at vidare 
tanka därpä. 

Den 5 September. 

Om morgonen bittida begäfvo vi oss tilbaka til Quebec. 
Vi fortsatte var resa til middagstiden, dä vädret omsider 
blef ganska elakt med starkt rägn, och grufveliga smällar 
af thordön. Vi voro dä midt för Petite Riviere, och som 
ebben tillika började gä, mot hvilken det för oss var 
omöjeligt at komma up, sä nödgades vi här taga land och 
söka hus. 

Petite Riviere, sä kallad af en liten bäck, som här 
flöt förbi, är en liten by, som ligger pä W. sidan af S. 
Laurentii-flod vid stranden. Hu | sen af sten, strödde hit p. 435 
och dit. En liten vacker Kyrka var äfven af sten. Pä 
W. sidan bredevid byen lägo ganska höga bärg, som gjorde, 
at solen gick här 3 ä 4 timar förr ned, än det skedde pä 
andra ställen; emedan solen et stycke efter middagen 
gömde sig för dem bak om dessa bärg. En annan olägen- 
het var, at Laurentii-flod pä andra eller O. sidan hvart 
är skar bärt et stycke af det annars nog lilla och tränga 
landet, som invänarne här hade, sä at de lefde i fara, 
det floden smäningom torde taga bärt ali den jord de 
bo pä, som denna tiden ej var stort öfver et mousquet- 
skots bredd. Eljest krälade här i hvart hus en mj^ckenhet 
af barn. 



334 Petite Riviere. 



Kalkskifver fans här i backarna af 2:ne slag; 1) den 
svarta, som ofta är omtalt, och hvarpä hela staden Quebec 
stär. 2. En mäst svart, och ibland mörkgrä, som tyckes 
endasfc vara en variation af den förra, och kallas här 
Pierre a chaux. Han skiljes frän den förra i synnerhet 
däri, at han Iät mycket väl tälja sig: bränd gaf en ganska 
hvit kalk: skifrade sig ej sä snart i öppen hift i tunna 
flagor. Husväggarne voro här helt och haline npmurade 
af denna bäde til sten och kalk. Äfven mästendels spisarne, 
endast at de närmast den starkaste elden satt antingen 
skimmerfulla grästenar, eller andra tjenliga klappurstenar. 
Bärgen vid Petite Riviere bestodo hei och haline af grä- 
bärg. af sädant slag, som vid Baye S. Paul vid blymalms- 
adrorna är beskrifvit; men nedersta foten af dem bestär 
af endera bland dessa kalkskifrar, sä at altsä en stor del 
af gräbärgen i Canada stä uppä en art af skifver, sä väl 
som gräbärgen i Västergyllen i Sverige, 
p- 4:56 Ugnar til skapnad nägorlunda dit at, som vara kakel- 

ugnar, brukades pä hela denna trakten i stufvorna i stället 
för spis. Ugnen var afläng, gemenligen 2 alnar läng, 5 
qvarter bred, och 5 qvarter hög, merendels upmurad af 
skimmerfulla grabärgs stenar eller andra tjenliga klappur- 
stenar. Ofversta botten var altid en tjock järnhälla. Frän 
Ugnen gick up i korstenen en järnpipa, därigenom röken 
fördes ut. 



Den 6 September. 

o 

AI och Marsvin fangades här mycket vid vissa tider 
pä äret, nämligen i slutet af September mänad och hela 
October. Alen kom da bäde upstigandes frän Hafvet och 
nedstigandes ifrän sjöarna, hvilka ligga up i landet. Sättet 
at fänga honom är förut beskrifvit p. 317. Med den up- 
stigande alen följa Marsvinen; emedan de föda sig af denna 
fisk, och det är dä, som här fängas en myckenhet däraf. 
Ju mera myckenhet af Ai, ju större antal af Marsvin 
infinna sig. De fängas sälunda: när vatnet i Elfven vid 
ebb faller ut, följa Marsvinen gemenligen Elfvens sidor. 



Petite Riviere. 335 



at fä fatt pä Älarna, som clär uppehälla sig. De som här bo 
hade därföfe vid samma sidor nägot frän landet satt up 
sprötor eller smä ruskor i en krokot linea, som gjorde en 
Stor half-cirkel, hvars boga vände sig ut mot Elfven, men 
dess fötter mot landssidan, dock at emellan landet ooh 
dem var nägon öpning. Ungefär en aln eller litet mera 
var lämnadt imellän hvar ruska. Da Marsvinen kommo 
imellän dessa ruskor och landet, ooh fingo se, at de be- 
ständigt stodo och skakades af vattnet, tordes de ej komma 
dem när; emedan de frugtade, at | där vore nägot giller, p. 437 
utan sökte gä tilbaka. Men imedlertid hade vatnet sä 
affaUit, at da de kommo tilbaka, mötte dem mot landsidan 
endera foten af Semicirkeln, hvars i rörelse stäende ruskor 
likaledes afskräckte dem, at komma sig när. I denna 
vändan och fruktan gä de fram och tilbaka, til dess vatnet 
med ebben oförmärkt sä utfaUit, at de lämnades pä det 
torra, hvaräst de sedän af invänarne ihjälslogos. Utaf 
dessa fäs en myckenhet Tran. Vi sägo hela denna resan 
alt för mänga sädana gillar. 

Lera. I en grä lera vid Elfsstranden var fullt med 
rämnor, alla af en mörk rostfärg; och dessutom en mj^cken- 
het smä maskhäl, som alla gingo perpendiculairt, af den 
storlek, at en lagom knappnäl kunnat gä däri. Hälens 
sidor voro äfven af en mörk rostfärg, samt half petrifice- 
rade, sä at, dä vatnet skölgt bärt leran, suto desse som 
ocher-färgade karta pipskafts stumpar qvar. 

Vid rniddagstiden begofvo vi oss frän Petite Riviere^ 
och fortsatte vär resa til S. Joachim. 

Vädrets ändringar. Imellän Petite Riviere, som läg 
i en liten vik, och S. Joachim bestod \V. stranden af 
Laurentii-flod nastan allena af den ena bärgsudden efter 
den andra, med nägon liten vik emellan. En länglig för- 
farenhet hade lärt, at ehuru det ibland var mäst lungt i 
Petite Riviere, bläste det dock altid vid mäst alla dessa 
bärgsuddar, som stötte ut i floden, och dä det bläste nägot 
härdt vid Petite Riviere, var ej rädligt, at gä därifrän 
med bät til | Quebec; emedan vädret dä säkert bläste sä p. 438- 
härdt och vägorne gingo sä store vid mäst en och hvar 



336 Imellän Petite Riviere och Quebec. 



af clessa bärgsudclar, at ingen utan största fara kunde gä 
dem förbi, hvilket vi ock nu fingo försöka. Vi hade mäst 
lungt och stilla vatten uti vikarna imellän bärgen; men 
sä snart vi kommo til nägon af desse uddar, som de 
faseligen höga bärgen gjorde, blefvo vägorne mängfalt 
större och vädret sä strängt, at par karlar mäste halla i 
ären, hvarmed st3^rdes, och masten ibland brast af. Vä- 
gorne reste sig ock mycket af den starka strömmen vid 
uddarna. 

Den 7 September. 

Litet för middagen fortsatte vi vär resa frän S. 
Joachim. 

Kork i stället för Tunder brukades här m^xket. Han 
var til skapnad aldeles lik med den, som i Sverige til 
samma ändamäl användes; man hölt den bäst, som togs 
af Säcker-Lönnen; därnäst den af Rödblommiga Lönnen; 
sä den af Säcker björk. 1 brist däraf betjänte de sig af 
den, som fans pa Asp. 

Trän, som behälla sinä löf om vintern, sades här ej 
vara andre, än Thiiya Taxus, samt ätskillige slags Barrträn. 

Trän, som länge stä mot förrutnelse, räknades i syn- 
nerhet desse: Thuya bäst af alla; därnäst Gran, som kallas 
Perulse. 

Ost gjordes här i landet pä ätskilliga ställen; dock 
höllos de frän Isle d'Orleans för vara de bästa. De voro 
helt smä, tunna och runda: 4 vägde ungefär en livre; 12 
p. 439 sädana säldes nu för | 80 sois. En Livre sait Smör kostade 
i Quebec 10 Sois, och en Livre färskt 15 Sois. I forna 
tider sades, at de fätt där en Livre smör för 4 Sois. 

Akrarne sluttade mot Elfven. De lägo skiftevis i 
säde och träde. Den i säde var gul af säden och dess 
halm; och den i träde grön af de mänga ogräs, som öfver- 
täkte den samma, hvilka voro lämnade at stä och fritt 
växa hela sommaren, til födo för boskapen, utan at äkern 
under hela den tiden upplögdes. 

Tunnband, de bäste, gjordes här af Ask. I brist af 
den utaf Thuya, smä Björkar, villa Kersbärsträn etc. 



Montmorenci. 337 



Bärgen rykte stark, bäde i gär och i dag. Ibland 
steg röken eller dimban frän dem i hastighet iip frän 
nägot visst ställe, och ej pä alla de andra. 

Stenarter. Elfsbackarna pä W. sidan om floden midt 
mot Isle d'Orleans voro mycket höge och tämmeligen 
branle. De bestodo väl pä de flästa sfällen af den svarta 
kalkskifvern; men sä var dock et och annat ställe, där de 
bestodo af et Saxum, som vid första päseendet liknade en 
Sandsten, och var sammansatt af en grä quartz, en pä 
rödt stötande kalksten, och äfven litet af en grä kalksten, 
samt dä och dä nägra Ijusgrä sandkorn. Particlarne af 
dessa stenarter voro smä, och väl sammanblandade. Stenen 
var Ijusröd iblandadt med grätt, samt mycket härd. Den 
läg i hvarf, det ena ofvanpä det andra. Tjockleken af 
hvart hvarf ungefär et qvarter. Synnerligt vid denna var, 
at uti ytan \ eller Superficie voro fullt med bäde convexa p- 440 
och concava intryckningar af de smä musslor, som kallas 
Pedinites. Ja, det fans uti samma yta ibland ätski liiga 
petrificerade skal af samma musslor; men inuti sjelfva 
stenen, dä den sönderslogs, var ej det ringaste spär, hvar- 
ken til intryckning eller til petrificerat skal af bemälte 
mussla. Alla desse intryckningar eller petrificerade skal 
voro smä, endast af en tums längd och bredd. Quartz- 
particlarne i stenen togo stark eld mot stäl, och kalkstens 
particlarne gäste starkt med skedvatten. Öfre och nedre 
ytan pä stenen bestod til största delen af kalksten, men 
inre delen af sten mäst af quartz. Denna stenen upgräfdes 
til myckenhet, dels at mura hus med, dels til gälf, dels 
til trappor. Mycket däraf fördes ock til Quebec. Det 
var altsä synnerligt, at i denna fans petrificater, men 
aldrig uti den kols varta kalkskifvern. 

Gult. Qvinfolken färgade här sit ullgarn gult med 
fröknopparna af Porss (Myrica Oale), som här kallades 
Poivrier, och växte i myckenhet pä väta ställen. 

Om aftonen reste Herr GAUL-rmER och jag, at noga 
bese det höga vattufallet vid Montmorenci. Närmast til 
Elfven var landet lägländt, jämnt, nu användt til äng. 
Litet där ofvanföre togo de höge och brante Elfsbackarne 

22 



338 Montmorenci. 



emot, hvilka voro öfverdragna med en jordskorpa, ooh 
nu mäst lagda til äkertäppor; men här och där, hvaräst 
backarna voro mycket brante, eller nägon bäck rann ned, 
bestodo de endast af den svarta kalkskifvern, som mängen- 
städs gätt sönder i ganska smä bitar, at den var som en 

p. 441 jord. Pä hela fälfcet ne|danför backarna lägo fullt med 
stycken däraf. När nägre af de större och tätare stycken 
slogos sönder, osade de starkt orsten. Pä somliga högre 
ställen var jorden af en blekrödaktig färg, och skifvern 
äfven tämmehgen stötande pä rödt. 

Montmorenci-fall är ett af de högsta vattufall jag 
ännu här sett. Det kommer ur en ä, som dock ej är 
mycket bred, och kastar sig ut för branta sidan af bärget, 
hvilket bestär af den svarta kalkskifvern. Fallet är nu i 
öfversta ändan af en liten vik, som gär in frän floden; 
men det tyckes, som det i forna tider värit lika längt ut 
som de öfrige bräddar af floden bäde S och N om fallet 
än äro; men at vatnet tid efter annan bärtfört sidan af 
Elfven, och därigenom smäningom gjort här en vik. Si- 
dorna pä ömse sidor af denna vik bestä af bara den svarta 
kalkskifvern, som somligstäds är mycket söndersprucken 
samt nedfallen, sä at sidan ej är perpendiculair, utan nägot 
sluttande; dock kan en näppeligen gä up för den samma. 
Vid sjelfva vattufallet är skifverbärget helt perpendiculair, 
och kan en näppeligen utan fasa äskäda, huru vatnet här 
faller utföre. Det hade nu rägnat par dagar, hvaraf vatnet 
1 denna ä ansenhgen ökat sig, och gjorde, at fallet säg 
nu mycket hiskeligt ut af det myckna vatnet, som til en 
sadan högd med et häftigt brusande kastade sig här utföre. 
Bredden af fallet syntes ej vara öfver 5 eller 6 famnar; 
men hvad perpendiculaire högden angär, sä dömde sä väl 
Herr Gaulihier som jag, efter det vi med synen trodde 
oss kunna utmäta, at den var 110 ä 120 fot, hvilket efter 

p. 442 var ankomst sedän til | Quebec flere ständspersoner be- 
kräftade träffa tämmeligen närä in, som sade sig mätt den. 
De som bodde här omkring togo för mycket til, som 
envist pästodo, at det var 300 Fr. fot högt. Och P. 
Charlevoix uti dess Hist. de Nouv. Fr. T. V. p. m. 100 



Montmorenci. 339 



är alt för sparsam, da han utgifver det endast vara af 40 
fots högd. Det blefvo alt för stora fötter. Vid fallets 
fot steg beständigt up, som en tjock rök af de dunster, 
som vatnet med sit häftiga nedfallande drefvo up i luften, 
hvilken rök och dimba sedän kringspridde sig til raer än 
et mousquett skott i viken nedanför fallet, dock var hon 
tjockast närmast vatnet. Denne dimba gjorde, at här var 
som et beständigt antingen svagare eller starkare rägn, 
alt som en var uti denna viken antingen längre ifrän eller 
närmare til sjelfva fallet. At nogare f a se, huru vatnet 
ifrän en sadan högd stötte ned, samt at granska, huru 
bärget säg ut bakom vatnet, ville Herr Gaulthier och 
jag tillika med karien, som fölgde oss, gä närmare til 
det nedfallande vatnet; men just i det samma vi kommo 
ungefär 6 famnar frän sjelfva fallet, kom en väderpust 
frän det nedbrusande vatnet, och dref den tjocka dimban 
pä oss, hvilken i mindre än en minuts tid gjorde oss sä 
genom väta, som hade vi gätt en half tima i starkt rägn. 
Vi nödgades därföre hals öfver hufvud springa tilbaka, 
och voro glade vi kommo därifrän. Detta falls brusande 
höres ibland helt väl til Quebec, som ligger 2 Fr. mii 
därifrän at S. och da är det tecken til NO. väder. Andra 
tider äter höres det emot vanhgheten ganska väl til byar, 
som ligga et stjcke nedanföre at N. och da sa|des det p. 443 
vara säkert tecken antingen til SW eller rägn. Den svarta 
kalkskifvern, hvaraf sidorna pä fallet bestodo, lag här i 
hvarf; men hvarven voro icke horizontela, utan mycket 
stupande, och nog närä til perpendiculaira: de stodo sä, 
som hade de värit lagde frän och undan Elfven, det är, 
öfre delen af dem lutade mäst mot \V och den nedra 
mäst mot O. Uti denne kalkskifvern funno vi följande 
främmande stenslag. 

Gypsum amianihi-forme eller Strälgips; se Wall. Miner. 
p. 55. Denna satt i ganska tunna hällar eller lameller i 
de springor eller rämnor, som voro i kalkskifvern: dess 
färg var snöhvit. Denne har jag ock funnit pä mänga 
andra ställen i Canada i samma svarta kalkskifver. 



340 Mofitmorenci. 



Pierre ä Calumet; sä kallade Fransoserne en annan 
Sten, som här f a ns, hvaraf nastan alla Tobakspipor göras, 
som brukas liär i landet. Da och dä fans i kalkskifvern 
nägot enda stratum eller hvarf däraf. Tjockleken af hvarf- 
ven var ätskillig. Jag säg stycken ända til 3 qvarters 
tjocklek; men gemenligen voro de en tvärhand eller et 
qvarter tjocka. När han legat länge nti dagen öppen för 
soi, luft och väta, blef han pä yttra sidan af en blekgul 
färg; men längre inuti var han grä. Han är en kalksten; 
tät, sä at dess particlar ej kunna med blotta ögonen skönjas; 
nog blöt, at den med knif lätteligen kan täljas och göras 
ganska slät; och af detta sista värderades i synnerhet dess 
godhet til det bruk han användes; ty de varieteter däraf 
p. 444 som voro härde, förkastades som mindre duge|lige: ehuru 
denne är blöt i början, blir han dock härd, när han legat 
litet uti en ej för starck eld, och kan därefter ej lätteligen 
täljas. Yi sägo en och annan af dessa stenar, som pä 
ytan, där solen skint pä, börjat spricka och rämna sönder 
i tunna lameller. Alla de Tobakspiphufvuden, som gemene 
man i Canada brukade, voro gjorda af denna, mindre eller 
mer utkrusade. En stor del af de förnämare betjänte sig 
ock däraf, i synnerhet pä resor. Yillarne hafva frän ur- 
minnes tider gjort sig Tobakspiphufvuden häraf. Af dem 
hafva Fransoserne först lärt det. Piphufvuden gjorde af 
denna sten äro väl af Naturen Ijusgrä; men at de mäga 
se vackrare ut, svärtas de straxt, medan de äro nya, som 
sker sälunda: piphufvudet väl öfversmort med nägot f ett 
hälles öfver et Ijus eller annan eld en stund, pä det f ettet 
mä väl drifvas in tillika med röken, som upstiger frän 
Ijuset eller elden. Härigenom blifver piphufvudet tämme- 
ligen svart; men svartheten ökar sig sedän alt efter det 
en röker fhtigt därmed. Pipskaftet var altid af trä; en 
nätt mässings-ked eller annan vacker träd var gemenligen 
bunden med ena ändan i et gjort häl under piphufvudet, 
och med den andra om pipskaftet, at hindra, det hufvudet 
ej mätte falla bärt. 

Stenkol fans väl ingenstäds vid detta fallet, eller pä 
de branta backar där bredevid ; men de som bodde i när- 



Quebec. 341 

maste by viste mig stenkäls bitar, dem de sade sig tagit 
pä backarna ej längt frän detta fallet. 

Om natten helt sent kommo vi til Quebec. 



Den 8 September. p- 445 

Frossa, af hvad slag som hälst, sade Herr GAULTHrEii 
vara mjcket sällsynt här i Quebec; men däremot är den 
nog gänse orakring Fort S. Frederic samt vid Detroit, 
en Fransosernas Colonie emellan sjöarna Erie och Huron, 
vid den 43 grad. Latitid. Bor. Hvad förut i Tom. 2. p. 
234. och nti denna 3:dje p. 240 är anmärkt bäde om Än- 
gelsmän och Fransoser, berättade mäst alla här pä orten 
vara sant, nämhgen, at de som kömmit hit at bo frän 
Frankrike eller Europa lefva gemenligen längre, än de, 
som äro här födde. Äfven försäkrades, at den andre, och 
än mera den 3:dje generation af de här i landet födde 
gemenligen icke hinna til den älder, som den första genera- 
tion; men man tilskref dock sädant mycket manfolkens 
Stora besvärligheter i Canada pä deras resor hos Villarne 
efrer skinvaror. I Canada sades vara mer än sällsynt, at 
se nägon 100 ars människa; men af 80 ars älder, och litet 
däröfver fans väl da och da nägon. 

Iskällare brukade en och annan af de förnämare, at 
om sommaren halla dricka svalt uti; men i synnerhet, at 
däri förvara färskt kött, som annars i den starka hettan 
ej kunde halla sig länge. Iskällaren var bygd af sten 
under nägot hus. Väggarna innantil fordrade med bräder, 
emedan sten snarare förtärer isen. Han fyltes om vintern 
med snö, som trampades starkt tilhopa: vatten slogs därpä: 
dörar och gluggar lämnades tillika öpna för köiden. Om 
sommaren brukades här mycket, at lägga en Isbit i vatnet 
eller vinet när det dracks. 

Saltet, som här brukades, fördes alt hit frän Frank- p- 446 
riket. Af hafsvatnet här sades, at de ock gjort godt sait; 
men som Frankriket lärer vela förbehälla sig monopolium 
med den varan, hade de ej vidare fortfarit, at här til- 
verka sait. 



342 Quebec. 



Esqvimaux äro et synnerligt slags Villa Americaner, 
som bo endast vid hafskanten, men aldrig in i landet, uti 
Labrador emellan yttersta mynningen af Laurentii-flod 
och Hudsons vik. Jag liade aldrig tilfälle at fä se nägon 
af dem; men jag talade med ätskilliga Fransoser, som of ta 
sett dem, och ofta haft dem om bord pä sinä fartyg. Af 
deras enhälliga berättelse vii jag införa et och annat, dock 
kärteligen. Esquimaux äro til färg och spräk aldeles skilde 
frän alla de andra Villar i Norra America. Esquimaux 
äro hvita mäst som en Europee, med smä ögon: manfolken 
hafva skägg; da däremot de andre Villar äro af en kop- 
parfärg, och deras manfolk skägglösa. I spräket sades 
finnas nägra Europeiska ord. Deras hus äro antingen häl 
under jorden, eller grättor och klyftor inne i bärg, eller 
ibland gjorde af torf ofvanpä jorden. De sä aldrig eller 
plantera det ringaste, utan ali deras mat är förnämligast 
allahanda slags fisk, jämväl Hvalfisk. Äfven lefva de utaf 
Skälkött (Phoca Vitulina) och af Vall-Ross (Phoca Ros- 
ynarus); ibland fänga de ock til sin föda sädana djur, som 
lefva pä landet. Mästadelen af deras mat äta de aldeles 
ra. Deras dryck är vatten, och har man ofta sett dem 
dricka hafsvatnet, som värit sä sait som den starkaste 
sallaka. Deras skor, strumpor, byxor, räck eller tröja äro 
447 alt af skälskinn ganska väl beredt, | tilhopa sommat i et 
stycke med hvalfisk-senor, hvilka Iata vrida och tvinna 
sig som trä, och äro ganska sege. Desse kläder, pä hvilket 
det ludna vändes utät, äro sä väl och tätt hopsömmade, 
at de med dem kunna vada i vatten up under armarna, 
utan at deras underkläder däraf blifva det ringaste väte. 
Innom dessa yttra kläder hafva de skjortor eller särkar, 
tröjor och andra kläder, äfven alt gjorda af Skälskinn, 
men mycket väl beredde, at de äro ganska mjuka. I dag 
säg jag en deras qvinfolks klädning: myssa, tröja och 
kjortel, som var alt af et stycke, gjordt af skälskinn, väl- 
beredt, ganska mjukt, häret vändt ut. Bakpä kjortelen 
hängde et längt släp af et qvarters bredd. Framtil räckte 
ej kjortelen öfver halfva lären; men därunder var fast- 
sömmad byxor och stöflor i et stycke. Särcken var äfven 



Quebec. 343 

af ganska mjukt Skälskinn. Deras qvinfolk sades se mycket 
bättre ut, än de andra Villskor i America; men manfolken 
skola ock vara nog svartsjuke om dem. Jag säg ock i 
dag en af deras bätar: den var utanpä hei och hallen 
gjord af skinn, hären bärttagne, och den sidan af skinnet, 
hvarpä hären setat, vändt utät, hvadan den ock var sä 
slät som et pergament. Längden pä bäten var inemot 8 
alnar; men däremot mycket smal och hvass at bägge 
stammar. Innanföre var pä sidorna hei tunna bräder, at 
gifva bäten sin skapnad. Ofvanpä var han hei och hallen 
med skinn öfvertäckt, endast at Htet frän den ena stam- 
men var et häl af den storlek, at en fullväxt kari lätteligen 
kunde sitta däri och ro, och dä halla lär, ben och fötter 
inuti bäten under däcket. Skapnaden af hälet liknade et 
segment af en half cir | kel, hvars basis eller diameter vända p- 448 
sig mot större delen af bäten. E-undt omkring var hälet 
omgifvit af trä, och vid det var fäst et mjukt tilsammans 
lagt skinn med iträdda remmar i öfversta ändan pä skinnet. 
När karien brukar en sadan bät, träder han fötter och 
lär under däcket, sätter sig ned pä botten i bäten, drager 
tilhopa nyssnämda skinn om midjan pä sig helt väl, och 
binder med remarna noga om sig: dä fä vägorna i storm 
nog skölja öfver hans bät, utan at en droppa vatten kan 
siippa in i den samma. Hans skinnkläder hindra honom 
sjelf at blifva vät. Han häller i handen en ära, med blad 
i bägge ändarna, med den han bäde ror, och i storm häller 
bäten i ballance. Arbladen voro nog smale: en enda person 
kan endast sitta i en sadan bät. Man har ofta sett en 
enda Esquimaux sitta uti en sadan bät ute pä Hafvet 
nägra mii frän landet i starkaste storm utan minsta fara, 
där dock stora skepp haft nog at göra, at bärga sig. Hans 
bät har flutit som en upbläst bläsa pä vatnet. Deras 
roende med dessa skal gä otroligt fort. Desse bätar sades 
ibland vara af nog skiljaktig skapnad. De hafva ock större 
bätar eller slupar af trä, öfvertäckte med skinn, däri flera 
personer kunna sitta, i hvilka gemenligen deras qvinfolk 
fara ut pä Hafvet. Deras gevär äro bäga och pilar, samt 
spjut eller harpouner. Med dessa sista döda de hvalfiskar 



344 Quebec. 

ocli andra större hafsdjur. Ändarne pä pilarna och har- 
poun är ibland af järn, ibland ock af ben, gjorde af Wall- 
Rost tänder: kogret för deras pilar var af Skälskinn. 
Nalarne, hvarmed de sömma sinä kläder, äro likaledes 
ibland af järn, ibland ock af ätskilliga slags ben. Alt järn | 

p. 449 de bruka, fä de pä et eller annat sätt af Europeerne. De 
komma väl ibland om bord pä Europeernas skepp, och 
tilbyta sig et och annat, som knifvar och annan järnred- 
skap; men för F]uropeer (om de icke äro desto manstarkare) 
är ej rädligt, at gä i land til dem; ty det är et ganska 
misstänksamt och falskt folk, som aldrig vela täla nägra 
främmande hos sig; utan, om de se sig sjelfve för svaga, 
fly de bärt vid främmandes annalkande; men tro de sig 
vara nog mägtige, siä de ihjäl alla, som komma til dem, 
och lämna aldrig nägon lefvande; därföre väga ock Euro- 
peer ej släppa flera af detta folket om bord pä sinä skepp, 
än de väl kunna vara i ständ at sköta, om sä skuUe pä- 
fordras. At vid deras stränder Iida skeppsbrott, men dock 
komma väl med lifvet til lands, är mäst lika mycket, som 
där man straxt fölgt med fartyget til hafsbotnen. Mängen 
Em-opee har fätt det förfara. De Europeiske skepp eller 
bätar, som de fä välde öfver, hugga de sönder, taga ut 
spikarna och alt järnvirke, och smida sig däraf bäde knif- 
var, nälar, uddar pä pilar och spjut, m. m. Eld skoia de 
säilän bruka til annat, än til järnssmide, samt at bereda 
hvarjehanda skinn sig til kläder; ty deras mästa mat ätes 
rä. När de komma om bord pä nägot Europseiskt fart3'g, 
och dem af skeppsfolket tilbjudes matvaror, väga de sig 
ej at smaka därpä, innan de se förut, at Europeerne äta 
däraf. Ehuru ingen ting i verlden är, som smakar de 
andra Villar sä väl, som Bränvin ; sä försäkrade dock flere 
af Fransoserna, at de aldrig pä nägot sätt kunnat förmä 
Esquimaux, at taga en sup däraf. Deras stora misstroende 

P- 450 til alt annat folk lärer vara orsaken därtil; emedan | de 
tvifvelsutan inbilla sig, at det är nägot förgift, hvarmed 
man vii narra eller skada dem. Det är ock ovisst, om 
de däri mena sä orätt. De bära inga örhängen, ej eller 
mäla de sig i ansigtet, som de andre Villar i America. 



Quebec. 345 

Fran urminnes tider hafva de haft hundar, som alle hafva 
uprätta, och aldrig slokiga öron. Desse bruka de ej allenast 
til jagt, utan ock i stället för häst, at om vintren draga 
deras saker pä isen, ja, de äka ock ibiand sjelfve i smä 
slädar, som dragas af sädana hundar. De hafva inga andra 
tama kreatur. Renar finnas nog pä de ställen de bo; inen 
man har sig ej ännu bekant, at de nägonsin hvarken af 
Esquimaux eller andra Villar i America blifvit tamde. 
Fransoserne i Canada, som pä visst sätt aro grannar med 
dessa Esquimaux, hafva värit pä alt sätt omtänkte, at 
kunna inrätta handel med dem, samt at förmä dem til 
nägot vänhgare umgänge med andra folkslag. Til den 
ändan togo Fransoserne nägra deras barn til fänga, lato 
lära dem läsa, och födde dem up pä det ömaste och bästa, 
sä at de ock kunde tala väl Fransöska. Fransosernas 
mening var, at sända dem tilbaka til Esquimaux, pä det 
samraa barn mätte berätta, huru vänligen och ömt Fran- 
soserne umgäts med dem, pä det detta folket därigenom 
matte bringas til bättre tankar om Fransoserna; men til 
ali olycka dogo desse barn af Koppor, och hela det an- 
slaget blef til intet; men mänge i Canada tviflade mycket, 
om de ock vunnit mycket därmed, i fall barnen lefvat; 
ty där skal fönit värit en Esquimaux, som af Fransoserna 
blifvit fängen, och en runn tid bärtät vistats i Canada 
samt blifvit med ali ömhet af dem handterad. Han har | 
äfven lärt sig försvarligen det Fransöska spräket, och p- 451 
mycket tyckt om Fransosernas lefnads sätt. När nu denne 
sedän blifvit hemsänd til sinä egna, har han sä litet värit 
i ständ, at intrycka hos dem tycke för Fransoserna, at 
ock hans egne närmaste slägtingar litet efter hans hem- 
komst slagit honom ihjäl, säsom den, som redan var en 
half Fransos och främling. Detta härda förhällandet, som 
Esquimaux bruka emot alla främmande, gör ock, at när 
nägre af de andra Villar i America komma öfver dem, 
gifva de dem aldrig qvarter, utan taga strax utan ali 
barmhertighet lifvet af dem, fast de eljest nog ofta skona 
andra sinä fiender och införlifva de fängna, som de fätt, 
bland sinä egna. Til deras tjenst, som roa sig med, at 



346 Quebec. 

jämföra flera folkslags spräk, vii jag införa nägra Esqui- 
maux ord, som Pater Saint Pie, e. soc. JEsu mig medde- 
lade: de insättas efter Svensk pronuneiation: en, Kombuc; 
tvä, Tigal; tre, Ke; fyra, Missilagat; vatten, sillalokto; rägn 
Killaluk; himmel Taktuk, Nabujaksche; Soi, Schikonak, 
Sakaknak; Mäne Takok; ägg Mannejuk; bät Kajak; ära 
Pautick; knif Schavie; hund Mekke, Timilok; bäga Petiksik; 
pihi Kazo; hufvud Niackok; öra Tschiu; ögon Killik, Schik; 
här Nutschad; tand Ukak; fot Itikat. En del tro, at de 
äro af samma ursprung som Grönländarne eller Strälin- 
garne, och pasta sig finna i sjelfva spräket mycken likhet. 
Plommonträn af flera slag, som först blifvit hitförde 
frän Frankrike, trifdes här mycket väl; de började i är 
blifva mogne här först i denna Mänad. En del af dem 
voro ganska sköna. Vintrarne sades ej skada dessa trän. 



p. 462 Den 11 September. 

Marquis La Galissoniere var en af det Triumvii-at, 
som framför andra denna tiden vid Franska Amirahtetet 
var högt ansedt. Desse Triumviri sades vara förenämde 
Marquis La Galissoniere, General Gouverneuren La Jon- 
QuiERE, och L'Etenduere. Marfjuis La Galissoniere var en 
Herre af nägra och 50 är, liten til växten, nägot krogryggot, 
men eljest af et behageligt utseende. Han hade nu nägon 
tid förestätt i Canada General Gouverneurs sysslan; men 
reste i dessa dagar hem tilbaka til Frankrike. Jag har 
förut pä et och annat ställe nämnt nägot om denna Herren; 
men da jag förer mig til sinnes hans flera stora egen- 
skaper, tror jag mig ej kunna säga nog til hans beröm. 
Han hade en sä djup insigt mäst i alla vetenskaper, at 
en mätte häpna däröfver; och uti Natural-Historien var 
han sä allestäds inkommen, at dä han började tala däruti, 
visste jag näppeligen, om jag skulle tro minä egna öron 
och ögon, eller om jag skulle inbilla mig, at vär store 
LiNN^:us under en annan skapnad ftytt hit. När han öpnade 
sin mun, at orda om den nytta et land bör hafva af Natural- 
Historien: om det sätt, pä hvilket den rätt bör läras och 



Quebec. 347 

drifvas til et lands fördel och upkomst: pä hvad sätt den 
bör upmuntras, m. m. sä tvärstannade jag af förundran 
öfver den vishet, som talade, och som hämtade sinä skäl 
utur de djupaste källor och grunder sä af Politique, som 
Physique, Natural-Historie, Mathematique med flera dit- 
hörande Vetenskaper. Jag tilstär upriktigt, at hvar gäng 
jag hade den näden, at vara hos honom, (som dock skedde 
tidt och ofta) var jag som i en Schola, och | fick lära p. 453 
mängahanda nyttigt. Här inhämtade jag flere sätt, huru 
Natural-Historien skulle appHceras til PoHtiquen och Stats- 
kunskapen, at göra et land mägtigt, och at försvaga 
därigenom dess afundsjuka grannar. Aldrig har Natural- 
Historien haft större befrämjare här i landet, och ganska 
ovisst är, om det nägonsin mera fär en sadan. Strax vid 
sin hitkomst at vara i General-Gouverneurens ställe, tog 
han de mätt til Natural-Historiens upodhng, som äro om- 
talte förut p. 238. och följande. När nägon kom til honom, 
som antingen vistats nägon tid pä nägot ställe där i landet, 
i synnerhet pä de aflägsna orter, eller som eljest rest om- 
kring därsammastädes, gjorde han sig af den samma noga 
underrättad om alla af nägot synnerligt värde varande 
trä-slag och örter, jord- sten- och Mineral-arter, djur m. m. 
som fans pä samma ställe: om den nytta invänarne kunde 
hafva däraf: om folkets Oeconomie och lefnads-sätt. Om 
sjöar, strömmar, durckfarter, med tusende andra hithörande 
frägor. De som han säg äga tydehgare begrep och insigt 
häruti, mäste gifva honom omständeliga beskrifningar öfver 
hvad märkvärdigt de sett. Sjelf satt han ock sig til minnes 
pä papperet, hvad en och annan honom berättade af nägot 
värde. Genom denna synnerliga f Iit, som eljest är mindre 
vanlig för personer af hans ständ, förvärfvade han sig 
inom kärt tid den kunskap äfven om de aflägsnaste orter 
i Canada och Norra America, at när Präster, Commendan- 
ter vid Fästningar och andra ställen djupt in i landet, 
eller andre, som nägon längre tid uppehällit sig pä nägon 
mera aflägsen ort, kommo ned til Quebec, | at göra sin p. 454 
upvaktning hos honom, blefvo de ofta bestörte öfver hans 
frägor och insigt, när han berättade för dem, at pä den 



348 Quebec. 

och den backen, vid den och den stranden &c. där desse 
väl 30 gänger gätt och jagat, fans trän och örter af sädant 
slag, eller dyHka och dyhka synnerhga jord- eller Mineral- 
arter m. m. Si! sä noga hade han redan förut utforskat 
alt. Häraf kom ock, at mängen af landsens inbyggare 
trodde, at denne Herren mätte äga nägot mera, än en 
blott människhg kunskap, efter han sa noga kunde veta 
och utpeka för dem, hvad synnerhgt fans pä en ort be- 
lägen ibland par hundrade Svenska mii och mera ifrän 
Quebec, där han dock sjelf aldrig värit, och där de tvärtom 
i nägra är lefvat. En, som ej noga kände denna Herren, 
skulle tagit honom för en torr och mindre behagelig i 
umgänge, samt för den, som ej legat sä särdeles djupt i 
vetenskaper; men ju mer en fick den förmon, at blifva 
bekant med honom, ju större och högre egenskaper märktes 
stundeligen hos honom, och ju större värde fann man 
sig hafva högsta orsak, at sätta pä en sä dyr Person, som 
lyste af alt, hvad stort var. Större Statsman lär-er säilän 
gifvas, och ingen kan bättre söka et lands rätta upkomst 
och flor, samt taga ginare vägar och visare mätt därtil, 
än han. Canada hade näppeligen börjat kanna honom, 
förrän det nödgades se sig beröfvas en sä dyr skatt. Dess 
Konung behöfde hans tjenst liemma i Frankriket, och kunde 
ej läta honom vara sä längt ifrän sig: han reste nu dit; 
men hade förut samlat en mer än stor myckenhet lädor 
fyllda med jord, däri allehanda slags rara nyttiga lefvande 
p. 455 trän och örter, voro satte, samt andra | lädor fuUa med 
dylika frön, utom flera kistor fulla med allahanda slags 
Natur-alier, som höra til alla 3 Natursens Riken, dem han 
alla förde öfver med sig til Frankrike. Jag kan ej uttala 
ali den näd han mig beviste. Den var större, än at jag 
kunnat vänta en sadan hemma i mitt egit Fädernesland. 
Jag vet ej, hvilken saknade honom högre i Canada, antingen 
dess invänare, eller vetenskaperne, och i synnerhet Natural- 
Historien; ty för bägge var han den ömaste fader, och 
för den sista en den största Patron och befordrare, bom 
nägon ort kunnat framvisa. Mer än lyckligt det Land, 
eller Län, som fär en sadan Höfdinge! där behöfver en ej 



Imellän Quebec ocJi Trois Rivieres. 349 

sucka öfver nägra af egennyttan hopsökta hinder i sädana 
idrotters skötande, hvarmed en i framtiden vii gagna det 
allmänna. Nej, tvärtom fär man af en sadan Höfdinge 
upmuntran pä upmnntran, hog ocli lust, at gä fort i sädant, 
som Fäderneslandet samlar största frukten af. 

Svart Kalkskifver har of ta blifvit omtalt i denna 
Resebeski-ifning: nu vii jag nägot nogare orda därom. 
Af denna svarta Kalkskifvern bestär icke allenast heit 
och hallit det bärget, hvarpä hela Staden Quebec är bygd, 
utan sjelfva Elfsbackarne af S. Laui-entii flod til flera mii 
sä ofvan som nedanför Quebec bestä äfven häraf. Da 
denne sten ligger nägot ned i bärget, ungefär en aln ifrän 
dagen, är han hei Solid eller sä tät, at en ej kan blifva 
varse den minsta springa eller rämna däri, ej eller kan nägon 
da märkä, at han är en skifversten ; emedan inga particlar 
kunna skönjas däri, utan han ser inuti ut sä jämn och 
slät öfver alt, som en bordskifva, dä han brytes sön | der. p. 456 
Han ligger uti bärget i hvarf eller per strata; men tjock- 
leken af hvart hvarf är olika, frän en tvärhand och mindre 
til en aln och mera. Uti hela det bärget, hvarpä Staden 
Quebec stär, lägo hvarfven ej horizontaliter, utan voro 
ganska stupande, sä at de i närmaste voro perpendiculaire. 
De lutade sig med öfra ändan mot N.W. och raed den 
nedre stödde de sig mot S. O. Häraf skedde, at ändarne 
af denna sten stodo allestäds i staden uppe sä pä gator, 
som annorstäds, hvilka med deras hvassa kanter gjorde, 
at en helt snart utnötte här sinä skor. Jag säg ock pä 
somhga ställen hvarf, som stupade mot N, fast äfven de 
voro i det närmaste perpendiculaira; likaledes blef jag pä 
et ställe varse hvarf, som voro mäst horizontele. Hvarf- 
ven afskuros genom ätskilliga fina rämnor, hvilka merendels 
gjorde plana rectilinia; men mästadelen af desse fina sprin- 
gor voro upfylte af en hvit Strälgips, som ibland, dä 
stenen slogs sönder efter rämnan, kunde med knifsbladet 
brytas lös, at han säg ut som et tunt hvitt blad. De 
större sprmgor voro mäst altid hei tätt upfylte med smärre 
och större ganska klara Quarts Crystaller. Pä somliga 
ställen var i bärget otroligen mycket af dessa Cristaller; 



350 Quebec. 

och af dem, har den udden af bärget, som lag strax SSO. 
om det sä kallade Slottet fätt sit namn Point de Diamant. 
De fina räinnor, som skuro af denna sten, gingo merendels 
ad angulum rectum. Ibland voro rämnorna närmare, ibland 
längre frän hvarandra. Ibland var den sidan af hvarfven, 
som gjorde ytan eller vette mot det andra hvarfvet, lika- 
som den värit öfverdragen med et svart fint glänsande 

p. 457 skinn, | nog lik somliga Cornei. Stundom fants däri nägon 
mäst gullfärgad Pyrites; men det bara i smä gryn. Inga 
Testacea, ej eller nägra andra sten-slag, än förut nämde 
äro, kunde jag blifva varse uti honom. Hela bärget vid 
Quebec ända frän toppen ned til basis bestod endast däraf. 
När han slogs sönder, och endast skrapades med en knif 
eller sten, osade han starkt orsten. Den delen af bärget, 
som lag i dagen och öpna luften, var alt sönderfallen och 
söndervittrad til smä skärfvor, hvilka nu mist sin svarta 
färg och i det stället antagit en mycket blekröd. Jorden, 
som läg pä bärget, och hvilken til en del bestod af denna 
söndervittrade kalkskifvern, hade ock en ganska blekröd 
färg. Af denna kalkskifver voro mäst alla bäde publique 
och private hus i Quebec bygde, och häraf bestodo til en 
Stor del sä väl murarna omkring Staden, som omkring 
Klöster och Trägardar. Han var sä lös, at han lätteligen 
kunde släs och huggas i hvad sto]'lek och skapnad en 
ville; men han hade den egenskapen, at dä han setat et 
eller flere är i laft och Solsken, skifrade han sig sönder 
uti tunnare eller tjockare flagor, som voro parallela med 
ytan och stratum, däraf de voro tagne; men detta ästad- 
kom ingen särdeles skada at muren, hvari de suto; ty 
som stenarne voro med flit sä lagde i muren, at springorna 
lupo och sten en skifrade sig horizontaliter; sä tryckte de 
öfre stenar med sin tyngd sä pä de undra, at de endast 
sprucko i flagor pä yttra sidan, eller i dagen, men ej 
vidare. Ju äldre et hus blef, ju tunnare voro gemenligen 
desse flagor. 

p. 458 Climatet vid Quebec. — At en mä kunna hafva et 

nägorlunda begrep om Climatet vid Quebec, samt om 
köldens och hettans beskaffenhet därsammastädes pä sär- 



Quebec. 351 



skildta ärstider, m. m. vii jag här med fä ord för et är 
införa et och annat, som hithörer utiir de Meteorologiska 
Observationer, som Medicus Eeg. Herr Gaulthier här hallit,, 
och hvaraf han lämnade mig en copia frän och med Octob. 
mänad är 1744. til och med Septemb. mänad 1746. Ther- 
moraetriska Observationerne vii jag utelämna, emedan jag 
ej kan finna mig sä nögd med dem; ty han brukade de 
la Hires Thermometer, därföre kan vid nägorlunda stark 
köld, sedän Qvicksilfret blifvit drifvit ned i kulan, graderna 
af köiden ej utsättas. Observationerne skedde ock hela 
äret om morgonen imellän kl. 7 och 8, ej tidigare, och 
e. m. frän kl. 2 til 3; pä de f lasta dagar äro inga observa- 
tioner efter middagarna. Thermometern satt äfven i et 
fönster, som stod halft öppet, kunde altsä säilän visa helt 
noga hnru yttra luften var: efter middagarna kom och 
Solen nog tidigt därpä. Här brukas alt nya stylen. 

Ar 1745. 

Januarius d. 29. lade Laurentii flod sig midt för 
Quebec, obs. i de andra ärens Meteorol. observ. anmärkes, 
at han of ta blir belagd med is sä väl i början af Januarii, 
som ock i början af December. 

Febrnarius: har intet nägot märkvärdigt. 

Martius: Sägs, at denna vinter värit ganska mild 
mot vanligheten. De aldraäldste personer hafva sagt, at 
de ej minnas nägon sä blid | vinter. Snön var denna p- 459- 
vinter endast 172 til 2 fot djup. Isen pä Laurentii flod 
midt mot Quebec var endast 2 Franska fot tjock. Den 
21. hördes äskan, som slog en Soldat, at han mycket 
skaddes. Den 19 och 20 började de tappa lake af Socker- 
Lönnen til at göra Socker. 

April de första dagar i mänaden, och sedän dä och 
dä hela mänaden tappades lake af Socker-Lönnen til Socker. 
Den 7. började Trägärdsmästare göra sinä drefbänkar. 
Den 20 sköt isen i Laurentii flod nedan för Quebec och 
gick bärt. I följande ärs Meteorol. observ. märkes vid 
denna isgängen, at det är ganska sällsynt, at den sker sä 



352 Quebec. 

tidigt; ty stundom ligger Laurentii Elf ännu med is den 
10 Maji just nedanför Quebec. Den 22 och 23 föll mycket 
snö. Den 25 började de sä vid S. Joachim. Samma dag 
säg man ock nägra Svalor. Den 29 säddes öfver alt. 
Ifrän d. 23 var navigation ren i Laurentii Flod. 

Maj us d. 3 var köiden om morgonen sä stark, at den 
efter Celsii Therm. var 4 grader under frysnings puncten; 
det som var sätt tog dock ingen skada däraf. Den 16 
var ali värsäden slutad. Den 5 voro Sanguinaria, Narcisser 
och Violer i blomma. Den 17 började löfven pä Vilska 
Kersbärsträn, Hallonbuskar, Appelträn och Lind Öpna 
sig. Smultron blommade da. Den 29 blomstrade Vilska 
Kersbärsträn. Den 26 voro en del af Franska Äppleträn, 
Kersbärs- och Plommon-trän i blomma. 

Junius den 5 voro alla trän försedde med löf. Äpple- 
trän stodo da i bästa blomma. Man at mogna Smultron 
p. 460 d. 22. Sägs at väderle | ken värit för växter sä förträffelig, 
at ej bättre kunnat önskas. 

Julius. Säden började visa ax d. 12, och hade alla 
ax d. 21 (observ. at här brukas ej annat, än vär-säde). 
Hon började strax därpä at blomma. Hö-anden begyntes 
d. 22. Förträffeligt väder hela mänaden. 

Augustus d. 12. fants i Montreal mogna Päron och 
Meloner. Den 20 var Hvetet mogit i Montreals Gouverne- 
ment, dä skörden där börjades. Den 22 började Hvetet 
skäras vid Quebec. Den 30 och 31. var om morgonen fin 
rimfrost pä marken. 

September. Skördetiden blef sluten den 24 och 25 
pä alla Sädesslag. De hade i denna mänad mycket Meloner, 
Vattu-Meloner, Gurkor, sköna Plommon. Applen och Päron 
blefvo ock väl mogne, som säges ej ske alla är. De bör- 
jade plöja i äkern de sista dagarna i mänaden. Bland 
anmärkningarna för denna mänad anföres följande: „de 
„gamle i landet säja, at man fordom icke kunde begynna 
„skära säden förän d. 15 eller 16 September, dock ibland 
„d. 12, samt at Säden aldrig blifvit mogen förr; äfven at 
„hon aldrig dä hunnit til en sadan fullkomlig mognad som 
„nu; men sedän man nu har afhuggit skogen och upbrukat 



Quebec. 353 

„mycket land, sä hafva Solens strälar mera fätt tilfälle, 
„at visa sin verkan, livarigenom Säden nu mycket tidigare 
„kommer til mognad". Än märkes, at de heta somrar äro 
altid ganska fruktbärande i Canada; samt at mänga är 
ännii, ja de flästa, väl en tiondedel af Säden ej hinner 
blifva mogen. 

October. Trädesäkrarne plögdes hela denna mänad: p. 461 
ganska härligt väder samma tid: flera gängor nattfrost. 
Den 28 snö; mot slutet af mänaden började träden f alla 
sinä löf. 

November. De körde i äkern ända til d. 10. Träden 
hade ock d. 10 fält alla sinä löf. Ända til den 18 gick 
boskapen ute, dock hade de ibland för elakt väder stätt 
nägon dag inne. Den 16 var äskedunder ooh Ijungade. 
Den 24 syntes än ingen is i Laurentii Flod. 

December. Säges, at denna hösten värit mycket 
blidare, än pä mänga är förut vanligt värit. Den 1 utgick 
än et fartyg til Frankrike. Den 15 började Laurentii Flod 
blifva belagd med is; dock var han än öppen midt pä; 
men pä Charles-ä var sä tjock is, at han bar hästar och 
Stora lass. Den 26 gick isen bärt i Laurentii Flod af 
mycket rägn. Den 28 blef äter en del af Laurentii Flod 
öfvertäckt med is. 

I de följande observationer märkes, at äfven denna 
vinter värit en af de aldramildaste. 

Resan frän Quebec skedde om aftonen med en god 
vind. Herr General Gouverneuren Marquis La Jonquiere, 
som likaledes ökat ynnest pä ynnest mot mig, hade lätit 
lämna mig en af Konungens bätar tillika med 7 man, 
hvilka skulle ro mig til Montreal. Midt i bäten var en 
Stor kur af fint blätt kläde, hvarunder vi kunde sitta frie 
för rägn. Hela denna resan skedde pä Hans Kongi. 
Maj:ts bekostnad i Frankrike. Vi hunno denna afton 3 
Franska mii. 



23 



354 Quebec. 

Den 12 September. 

Eesan fortsattes hela denna dagen. 
p. 462 Maysen af det lilla slaget, som mognar inom 3 mä- 

nader, var nu mogen, samt togs up och hängdes at torkas. 

Väderleken var vid denna tiden här pä orten sadan, 
som den är hos oss vid början af Augusti mänad efter 
gamla stylen. De tyckas altsä i Norra Canada fä hösten 
mot en mänad senare, än i medlersta delen af Sverige. 

Köks-Kryddgardar voro mäst vid hvar bondegärd an- 
lagde. Rödlök var den växt, som af alla utgjorde största 
myckenheten. Om Fredagen och Lördagen, da Franso- 
serne för sin Religion ej fingo äta kött, var ofta Franska 
bönders frukost, och ibland största delen af deras middags 
mältid ej annat, än bröd med skifvor af Rödlök; dock 
kan jag ej säga, at Fransoserna voro sä stränge, hvad 
afhällande ifrän kött-ätning angär; ty mänge af mine 
Roddare ato i dag, fast det var Fredag, bägge mälen af 
det kött de i gar kokade, och da blef oätit. Jag märkte 
det samma ofta bäde förut och efter. För den myckna 
Rödlöks-ätningen luktade menige man ibland sä starkt, 
at en, därvid ovan nastan, nödgades halla sig för näsan, 
da en gick förbi dem. Af Pumpor fans ock mycket i 
dessa Kryddgärdar: de bereddes pä ätskilliga sätt til mat; 
men det vanligaste var vid denna tiden, at Pumpan skars 
längs efter midt i tu, halfvorne sattes sä i spisen, at den 
inre eller Öpna sidan vändes sä länge mot elden, til dess 
den blef väl genomstekt; köttet eller det lösa skars sedän 
bärt frän det yttra skalet, och äts. De som mädde nägot 
bättre strödde ock litet Socker därpä. Morötter, Sallad, 
p. 463 Turkiska Bönor, Gurkor och röda Vinbärsbu | skar, voro de 
öfrige växter, som mäst hvar Bonde planterat i sin lilla 
Kryddgärds täppa. 

Tobak var hos hvar Bonde planteradt vid garden 
och det i större eller mindre myckenhet, alt som hushället 
var stort til. Det var ock tämmehgen nödigt, at de sä 
gjorde, ty menige man rökte starkt Tobak. Smä gässar 
om 10 eller 12 ärs älder sprungo sä väl med Tobakspipan 



Imellän Quebec och Trois Rivieres. 355 



i munnen, som de gamle. De förnämare hatade ej elJer 
Tobakspipan. I Norra Canada röktes mäst Tobak allena; 
men längre up och omkring Montreal togo de inre barken 
af Röd-vidia (Cornus Sanguinea); bultade den sönder, och 
blandade bland Tobaken, at dymedelst göra honom nägot 
svagare. Snus brukades ock nog bäde af förnäraa och 
gemena af bägge könen. Mäst ali Tobak, som här röktes, 
var hemväxt. Somlige höllo den för vara bättre än den 
Virginska; men de, som trodde sig vara bättre kännare, 
gofvo den sistnämde företrädet. 

Plägseder. Ehurii flere Nationer gemenligen taga 
seder och moder af Fransoserna; sä märkte jag dock tvärt 
om i Canada, at Fransoserne i mycket rättat sig efter 
Indianernas seder, med hvilka de hade dageligt umgänge. 
De brukade sädana Tobakspipor, skor, strumpband, bälten, 
som Indianerne. De fölgde helt noga deras sätt at föra 
krig: at blanda samma saker bland Tobaken: at bruka 
sädana Näfverbätar: at pä samma sätt ro dem: at linda 
et fyrkantigt klädes- eller lärfts stycke omkring benen i 
stället för strumpor, och sä i mycket annat. När en kom 
in hos nägon Canadensisk bonde, stod han up, tog hatten 
eller myssan af sig och hälsade, bad den främraande | 
sitta ned, och sä satt han sin hatt elle»' myssa pä sig igen. p. 464 
Monsieur och Madame kallas i tai sä Herren och Frun, 
som torparen och dess hustru, utan nägot vidare krus. 
Bönderne, i synnerhet deras qvinfolk, gingo hemma i husen 
med skor gjorde af bara et utholkat trä til skapnad nastan 
som tofflor. Bondgässarne, ja äfven gamle bönder, hade 
merendels piska i häret, och mäst alle brukade bäde hemma, 
och ibland pä resor, röda ullmyssor. 

Maten hos bönderna pä landet var i synnerhet mjölk. 
Smör syntes säilän, och kärnades det mäst af sur grädda; 
och var därföre ej sä godt, som det iingelska. Uli en 
Stor del af detta smöret kändes liksom en talg-smak. Fil- 
bunkar fants allestäds, och var mjölken därtil nastan altid 
silad i stenkäril. En god del af Fransoserna voro stora 
älskare af mjölk, den de i synnerhet äto om Fredagen 
och Lögerdagen, dä de ej fingo äta kött; dock visste de 



356 Imellän Quebec och Trois Rivieres. 

ej tilreda den pä sä mängahanda sätt til mat, som hos oss. 
Det vanligaste var, at koka sota mjölken up, beta hvete- 
bröd och braf socker däri; uti den okokade sota mjölken, 
eller i den til fil lupne, lade äfven de förnäme tilräckeligt 
socker, da de ville betjena sig däraf. Eljest gäfvo Fran- 
soserna här i landet ej stort efter Angelsmännerna i kött- 
ätning pä de dagar, pä hvilka deras Religion gaf dem 
frihet at bruka det samma; ty da vid deras mältider säppan 
förut, samt Salladen och Desserten, som Mandel, Russin, 
m. m. ef terät undantoges, sä bestodo alla andra deras 
rätter nastan af bara kött, endast pä margfalliga särskildta 
sätt tilredt. 
465 Om aitonen togo vi värt nattqvarter i en bondegärd 

vid en ä, kallad Petite Riviere, som här kastade sig i 
Laurentii flod. Härifrän räknades 16 Franska mii til 
Quebec, och just 10 til Trois Rivieres. Ebb och flod var 
ännu tämmeligen stark. Här var det sista stället ät denna 
kanten, där jag säg elfsbackarna til en del bestä af den 
ofta för omtalte svarta Kalkskifvern ; ty längre upät bör- 
jade de blifva af bara muU. 

Eldflugor flögo om aftonen i buskarna, fast ej i nä- 
gon särdeles myckenhet. Fransoserne kallade dem mouche 
ä feu. 

Husen pä denna trakteu voro mäst allestäds af trä. 
Stugorne nog store: inre taket hvilade pä 2, 3 eller 4 
Stora tjocka sparrar, alt efter storleken af rummen. Vägg- 
springorne voro fuUsmetade med ler i stället för massa, 
fönstren af bara papper, spisen murad midt i stugan. Den 
delen af stugan, som dä var framför spis öpningen eller 
eldstaden, tjente för kök; men den bakom för stuga, at 
ligga uti, och at där taga mot främmande. Ibland var 
en järn-ung bakom spisen. 



Den 13 September. 

Vid Champlain, som iäg 5 Franska mii frän Trois 
Rivieres, bestodo de branta elfsbackar af en gul och ibland 
ocher-färgad sandmylla, utur hvilken utrunno fuUt med 



Imellän Quebec och Trois Rivieres. 357 



källbäckar, den ene tätt vid den andra. Vattnet i de 
samma var nastan altid fullt med en gul ochra, til et 
tecken, at under hela dessa torra sandfälten mäste ligga 
en inyckenhet Järnmalm af samma slag, som npgrätves 
vid Trois Rivieres. Det var underligt, hvadan den oräk- 
neliga myckenheten af källrännilar kommo ; e | medan landet p. 466 
ofvanföre var jämnt, och denna sommar en af de torraste. 
Landet närmast floden var til en liten Ängelsk mii upodlad; 
men där ofvanföre var hög, tjock skog och lägt land. 
Skogen, som samlat fugtighet til sig, och hindrade vatnets 
updunstning, tvang det, at sila sig under jorden ned til 
elfven. Pä flodens stränder lag mycket af den svarta 
Järnsanden. 

Mot aftonen kommo vi til Trois Rivieres, hvaräst vi 
ej töfvade längre, än de bref blefvo bärtgifne, som vi fätt 
med oss ifrän Quebec. Vi reste sedän ännu en Fr. mii 
längre upät, innan vi togo nattqvarter. 

Märkvärdig alder. Denna efter middag sägo vi 2:ne 
slags synnerliga äldrige personer; det ena var en gammal 
Jesuit, vid namn P. Joseph Aubery, som var Missionaire 
hos de omvända Indianer, vid Saint Francois, och hade i 
denna sommar säsom Jesuit upfylt sit 50:de ämbets är: 
han for därföre nu til Quebec at förnya samma sit Jesuite- 
löfte, och syntes ännu mycket frisk och liflig. Det andra 
var värdsfolket, där vi tagit natthärberge: mannen var 
öfver 80 är, och hans hustru ej stort yngre. De hade nu 
lefvat 51 är tilhopa i ägtenskap. De hade äret förut, när 
de upfyllt deras 50 ägtenskaps sammanlefnads är, bägge 
gätt til Kyrkan, och tackat Gud för den stora näden Han 
härutinnan dem bevist; men ej gjort nägot annat GuU- 
bröllop, fast flera deras vänner anmodat dem därom. De 
voro ännu helt friske, talige, gladlynte och vänlige. Gub- 
ben sade sig värit bland andra den tiden i Quebec, dä de 
Ängelske är 1690 belägrade samma Stad. Biskopen i 
Canada har under belägringen gätt om|kring i Staden i p. 467 
sinä Biskops kläder, med en sabel i handen, at upmuntra 
Soldaterna. 

Väderlekens ändring. Denne gamle mannen sade sig 



358 Imellän Trois Rivieres och Montreal. 

tycka, det vintrarne i hans barndom värit mängfalt kallare, 
än nu för tiden: det hade ock da fallit mycket mera snö 
an nu. Han sade sig minnas flera gänger, da Gurkor och 
Pumpor m. m. vid sjelfva Midsommarstiden frusit bärt: 
försäkrade ock, at somrarne nu voro varmare, än i hans 
ungdom. För nägra och 30 är tilbaka hade i Canada värit 
en sä sträng vinter, at mycket foglar frusit ihjäl; men 
sjelfva ärtalet mindes han icke. Alle sade, at somrarne 
är 1748 och 1749 värit i Canada varmare, än pä mänga 
är förut. 

Hvad fas efter utsädet? Jordmon sades vara här 
tämmeligen fruktbärande. Af Hvete fingo de här nu 9:de 
eller 10:de kornet; men i gubbens barndom, da de hade 
öfver alt et nytt och fett land at uptaga, hade de ibland 
af Hvete bekommit ända til 20:de eller 24:de kornet. Rag 
säddes här ganska litet: äfvenledes korn, och det endast 
för kreaturen; dock klagades, at de vid tilstötte missväxts 
är nödgats baka bröd af korn, i stället för Hvete. 

Den 14 September. 

Vi voro om morgonen tidigt uppe. och skyndade 
med vär resa. Efter par Fr. mils seglande kommo vi til 
sjön Saint Pierre, den vi sedän färdades öfver. Atskillige 
af de växter, som äro allmänne i vara Svenska sjöar, lägo 
och flöto här pä vattnet. Denna sjö sades vara hvar vinter 
med sä stark is belagd, at 100 hästar och lass kunna pä 
en gäng trygt färdas däröfver. 
468 Cancer, lik en Räkä, men hei liten, af 2 Iin. Geometr. 

längd, och tjocklek proportionerad därefter, blek, dock 
stötande litet pä grönt, fans ibland pä de sjöväxter vi 
updrogo. 

Pontederia cordata växte i myckenhet pä sidorne af 
et längt smalt sund, pä dyhka ställen som vara Nymphcem. 
En Stor hop med Svin vadade längt ut i sundet, och du- 
kade sig ibland til största delen af kroppen under vattnet, 
at gräfva up rötterna, dem de begärligt äto. 

Sä snart vi kommo förbi sjön Saint Pierre, ändrade 



Montreal. 359 



landet helt och hallit sit utseende. Det blef därefter det 
liärljgaste, som kunde gifvas. Öarna och landet pä ömse 
sidor om oss sägo ut som de täckaste lunder, hvilket 
räckte mäst in til Montreal. 

Batar hade de, som bodde vid Elfven, mäst vid hvar 
gärd. De voro icke af bräder hopslagne, utan alle ut- 
holkade af et stycke trä; dock merendels mycket nätt och 
vackert gjorde, at de aldeles liknade en bät. Jag blef 
pä nägot enda ställe varse nägon Näfver-bät. 

Den 15 September. 

Vi fortsatte hei bittida vär resa. För strömmens 
häftighet, som var emot oss, nödgades vi pä somliga ställen 
läta karlarne gä pä stranden och draga bäten. 

Om aftonen kl. 4 anlände vi til Montreal. Alle 
räknade denna resa frän Quebec för ganska lycklig; eme- 
dan den plägar för den häftiga strömen, som mäst hela 
vägen möter, och för den mycket obeständiga vinden skul 
gemenligen gä nägot ut pä andra veckan, innan en hin- 
ner fram. 



Den 19 September. p. 469 

Vinrankor, sädane som växa i Frankrike, och af dem 
de där göra vin, hade en och annan här i staden lätit 
förskaffa sig frän förstnämde ort, och planterat i sinä Trä- 
och Kryddgärdar. Af dem voro 2 slag: et med blekgröna 
eller mäst hvita drufvor och et annat med rödbruna. 
Af de hvita sades hvitt Vin göras, och af de röda rödt. 
Köiden är här om vinteren sä stark, at de nödgas öfver- 
täcka rankorna med dynga eller annat, hela den tiden, 
annars f rysä de bärt. De började nu i dessa dagar, at 
blifva mogne, dock voro de hvite Drufvorne bättre mogne 
än de röde. Här gjordes intet vin af dem, ty det lönte 
ej mödan; utan de brukades endast til Dessert, som andra 
bär. Desse Drufvor sades ej vara sä store, som de hvilka 
fäs i Frankrike. 



360 Montreal. 



470 



Vattu-Meloner (Ciicurbita CitruUus), som kallades af 
Fransoserna Melons d'eau, af Ängelsmännerna Water-Melons 
och af de HoUändska Wat-Melone, planterades i myckenhet 
sä i de Ängelska, som Franska Nybyggen. Näppeligen 
var nägon bonde, som icke hade et större eller mindre 
stycke land besatt härmed. Enkannerligen cultiverades 
de ymnogt, sä i Städer, som pä Landet närmast däromkring. 
Uti Norra delen af Canada voro de dock ganska sällsynte. 
Indianerne plantera ock nu mycket Yattu-Meloner ; men 
om de gjort det frän urminnes tider, har jag svärt at säja : 
ty en gammal Indian af Iroquoirne i Oneida berättade 
själf för mig, at Indianerne aldrig vetat af Vattu-Meloner, 
förr än Europeerne kömmit hit i landet, samt at Indianern e 
först fätt dem af Europeerna; tvärt om försäkrade flere 
af I Fransoserna mig, at de Indianer, som kallas Illinois, 
hafva haft denna frukt i myckenhet, da Fransoserne först 
kömmit til dem, samt at de pästätt, at den blifvit plan- 
terad hos dem frän urminnes tider: dock mins jag ej, at 
jag blifvit varse, det de förste Europeer, som kommo til 
Norra America, nämna nägot om Vattu-Meloner, dä de 
tala om Indianernas dä varande mat. Huru stark hetta 
om somrarna är i de orter af Norra America, där jag rest, 
kan slutas däraf, at Vattu-Melonerne aldrig där säs i dref- 
bänk, utan om vären alt pä fria fältet under öppen himmel, 
utan at nägonsin täckas, och ändock hinna de nog tidigt 
mognas. Af dem gifvas här 2:ne slag eller varieteter, 
nämligen et med rödt kött, inuti, och det andra med hvitt. 
Det förra slaget är mera allmänt längre ät Söder hos 
Illinois och i de Ängelska Nybyggen; men af det senare 
finnes mera i Canada. De sätta frön om Vären, dä ingen 
köld mera är at befara, i god fet jord; dock längt frän 
hvarandra; emedan deras refvor ränna mycket omkring, 
och fordra stort rum, om de annars skola blifva väl frukt- 
bärande. Uti Montreal voro de nu mogna mäst öfver alt; 
men i de Ängelska Provincerne, och mera til Söder, blifva 
de mogne redan i Jalii och Augusti mänad. Gemenligen 
fordra de mindre tid at mogna, än ordinaira Meloner. De 
som planteras i de Ängelska Nybyggen äro merendels 



Montreal 361 



mera söte och behagelige, än de Canadensiske: mon därföre, 
at den starka hettan gör dem där mera genommogna och 
välsmakeliga? dock räknades de i Nya Yorks province 
gemenligen för de bästa. De äto dem här pä det sätt, 
at de skoro | stora skifvor tvärts öfver Vattu-Melon, ska- p. 471 
lade bärt det gröna skalet rundt omkring, samt pätade 
äfven bärt frön, livaraf han är full, och sälunda at honom. 
De hade mycket vatten i sig, som alt var utblandadt med 
köttet, och voro tillika nog kylande, som tycktes komma 
ganska väl til pass i denna heta sommartiden. Ibland fick 
man dem, som hade en ganska behagelig söt smak. De 
visste ej här, icke eller i Albany och flera delar af Nya 
Yorks Höfdingedöme, om nägon haft skada däraf, at lian 
ätit mycket af dem; ja, de gofvo exempel därpä, at visse 
sjuke utan olägenhet ätit dem; men annorstäds längre til 
Söder, tros deras myckna ätning förorsaka frossa och andra 
skadeliga sjukdomar, i synnerhet hos dem, som äro med 
dem mindre vane. Flere Fransoser försäkrade, at da de 
i Canada födde komma til Indianerna Illinois, och äta 
endast nägra gänger af de Vattu-Meloner där finnas, fä 
de merendels straxt frossan eller nägon annan Feber; 
hvarföre Illinois ock afräda Fransoserna ifrän en dem sä 
skadelig mat; ja, sjelfva Illinois skola nog vara under- 
kastade samma sjukdom, dä de för flitigt vela svalka sig 
med denna läskande frukt. De kokade aldrig denna frukt, 
eller beredde den pä nägot annat sätt, utan äto den altid 
rä och färsk. Uti Canada förvaras de uti hus hvaruti 
eldas litet, dä det är kalit par mänader efter det de blifvit 
mogne, och kunna ändock ätas, endast det aktas, at de 
ej blifva bärtfrusne. I de Ängeiska Nybyggen förvara de 
dem ock uti torra goda källare helt friska och som färska 
langt in pä vinteren. Det försäkrades, at de halla sig dä 
sä mycket längre goda, om de varsamt brytes af stjelken, 
och se|dan strykes med et hett järn öfver det stället, där p. 472 
stjelken värit fästad. De kunna sälunda ätas tämmeligen 
goda bäde om Jul, och sedermera. I Pensylvanien, där 
torr sandjord var, grofvo somlige en grop i Jorden, lade 
Yattu-Melonerna med deras rankor varsamt däri, täckte 



362 Montreal. 



sä med jord öfver, hvarigenom de förvarades tämmeligen 
friska längt in pä hösten ocli vintern; men ganska fä voro 
dock, som gjorde sig detta besväret; ty som de äro nog 
kylige, och vintrarne äro äfven här tämmeligen kalle; sä 
tyckes det vara mindre nödigt, at göma dem til en sä 
sen ärstid, dä en gemenligen är nog kali utom Vatten- 
Meloner. Eljest tros pä dessa orter, at Gurkor äro längt 
mera kylige, och deras ätning mycket farligare, at föror- 
saka frossan. I öfrigt äro Vatten-Melonerne ganska diuretica 
och urin-drifvande. Iroquoirne kalla dem onöheserakähti. 
Pumpor af mängahanda slag och storlek, aflänge, 
runde, platte eller nedkramade, krokhalsige, helt smä, m. m. 
planterades allmänt bäde i de Ängelska och Franska Ny- 
byggen. Uti Canada utgjorde de hos bönderna nastan 
största myckenheten af köks-växterna, fast Rödlöken lika- 
som täflade med dem om företrädet. Hos de Ängelska 
var näppeligen nägon bonde, som icke hade sit stora 
Pumpland. Samma beskaffenhet var med Svenskar, Tyskar, 
Holländare och andra folkslag, som satt sig ned bland de 
Ängelska. För Indianerne gjorde Pumpor en vigtig del af 
deras ärsföda; dock plantera de gemenligen mera Squashes, 
än vanliga Pumpor. De pästä sjelfve, at de haft Pumpor 
P- 473 längt förrän Europeerne up|funno America, hvilket ock 
tyckes besannas däraf, at Pumpor omtalas som en vanlig 
mat hos Villarna i de första Resebeskrifningar, som af 
Europeer blifvit utgifne öfver dessa orter. Fransoserne 
kalla dem Citrouilles, och Ängelsmännerne PumpJcins. De 
planteras om vären, när ingan frost mer är at befara, uti 
nägot omgärdadt ställe, ute pä öpna fältet i god fetjord: 
pä gamla kringstängda dyngstackar sättas de ock mycket. 
Uti Canada blifva de mogne i början af September mänad, 
nov. Styl. men i Ängelska Colonierne och längre til Söder 
har jag sett somliga af dem mogna uti slutet af Julii 
mänad, efter samma styl. Sä snart en del börjar blifva 
mogen, taga de däraf och tilreda til mat, alt som de hafva 
af nöden; men de öfrige fä stä och tiltaga i storlek och 
mognande ute pä landet, ända til dess de fä anledning at 
frukta, det köiden skal komma och skada dem; dä tagas 



Montreal. 363 



de up, och f oras in i hus, som skedde i detta är omkriiig 
Montreal, midt i September mänad, nov. styl. men uti 
Pensylvanien har jag sett dem stä ute pä Pumplandet 
ännu d. 19 Octob. Styl. nov. Det sker väl merendels, at 
vid intagningen ännu en del ej är til fyllest mogen; dock 
mogna de sedän tilräckeligen inne i husen, endast de 
bredas väl ut, och icke läggas pä hvarandra. De förvara 
dem goda i flera mänader, ja, ibland hela vintern, antingen 
uti torra källare (ty i fuktiga skämmas de bärt, och rutna 
snart;) där ej köiden kommer til dem; eller, som ännu 
räknas för bättre, uti et torrt rum, som da och da eldas, 
at köiden icke fär göra nägon skada. Pumpor beredas 
här i landet pä mängfalt sätt til mat: Indianerne kokade 
dem I sä hela de voro, eller stekte dem hei och hälinä i 1>- 474 
aska, och äto sä däraf sjelfve, samt förde dem sä tilredda 
in til Städerna til salu. De af Villarna sälunda stekte 
smakade ganska väl: Fransoser och Ängelsmän skuro dem 
i 2 eller flera st^^cken, satte dem sä vid elden, och lato 
dem stekas först pä en sida och sedän pä den andra. När 
de voro fuUstekte, ströddes Socker öfver inra sidan; andre 
äto dem utan Socker. Elt annat sätt at steka dem var, 
at skära dem midt i tu, taga ut alla frön, lägga halfvorna 
sä tilhopa igen, och sätta dem i en ugn at stekas : när de 
voro fuUstekte, breddes smör alt öfver inuti dem, medan 
de ännu voro heta, dä smöret drog sig inuti dem, och 
gjorde dem tämmeligen välsmaklige. Ofta kokades de i 
vatten, och ätos sedän antingen allena, eller tillika med 
köttmat, dä de gemenligen voro lagde pä fatet rundt 
omkring köttet. Somliga tilredde en art välling af dem 
genom det de först kokades i vatten, stampades sedän 
sönder, mäst pä samma sätt som rof-mos göres. Denna 
mosen kokades ä nyo med litet af deras förra spad väl 
utblandadt med söt mjölk, hvartil somlige lade litet mjöl, 
andre icke, hvilket under kokandet rördes flitigt omkring. 
Ibland kokades desse, stampades sä sönder til et mos, som 
utblandades och sammanknädades med Mays- eller annat 
mjöl, hvaraf gjordes pannkakor, som antmgen stektes eller 
kokades. Somlige göra bäde Pudding och Tortor af dessa 



364 Montreal. 



Pumpor. At ännu desto längre kunna nyttja Pumpor, 
tilreda Villarne dem pä följande sätt: när de äro mogne, 
skalas de med skal och kött i ganska länga rimsor nastan 
p. 475 pä samma sätt, som när en rofva skalas. | Desse sä skalade 
rimsor flätas om hvarandra pä ätskilligt sätt, och hängas 
up at torkas antingen i Solen, eller i stugan nnder taket, 
eller ock vid elden. När de blifvit väl torre, kunna de 
förvaras goda längt öfver är och dag, och kokas sedän 
til mat antingen allena eller ock med andra rätter, da de 
smaka ganska väl. Villarne äta dem sälunda beredda 
bäde hemma och pä sinä resor; och Europeerne hafva 
äfven af dem lärt, at sä tilreda dem, och bruka dem lika- 
ledes med sig pä resor. Ibland gifva de sig dä ej tid, 
at koka dem, utan äta dem med spikit kött eller annan 
mat sä torra de äro, och mäste jag tilstä, at de äfven dä 
icke smaka sä illa för en hungrig maga. Somlige uti 
Montreal insylta dem sälunda: Pumpan skärs i 4 delar; 
fröna skrapas väl ut; skalet skars bärt: det blöta eller 
köttet lades i en kokande gryta, hvari det kokades 4 
eller 6 minuter, dä det med en häl-full slef togs up, och 
lämnades at ligga pä nägot bord til andra dagen, at 
vattnet mätte väl afrinna. Sedän insyltades de med Näg- 
likor, Canel och litet Citron-skal uti Socker-Sirap, därtil 
lika mycket Sirap togs som Pumpor, hvari de kokades sä 
länge til dess Sirapen trängt sig allestädes in i Pumpan, 
at intet mera hvitt syntes däruti; hvarefter det fick kalina 
och förvarades. 



Den 20 September. 

Arsväxten, som de i är hade i Canada, sades allmänt 
vara en af de härligaste, som de där voro vane at fä: 
tvärt om slog Säden tämmeligen felt nu uti Nya Yorks 
Höfdingedöme. Hösten var i öfrigt uti Canada mycket 
skön. 



Montreal. 365 



Den 22 September. P- 476 

Händel med Indianerna. Hela Canada drifver en 
ganska stark handel med Indianerna, hvilket var i forna 
tider nastan den enda handel detta stora landet hade, som 
dock riktade invänarena ansenligen; men nu äro ock andra 
ting, utom dem man sig tilhandlar af Villarna, som ut- 
skeppas härifrän, och hvarmed handel drifves. De Indianer^ 
som bo här näst omkring, hvilka sä väl som alla andra 
hvar vinter äro ute pä jagt, föra gemenligen sjelfve tij 
de nästgränsande Franska Städer de skinn de hafva at 
sälja; men sädant spisar icke längt. De som bo längre 
bärt, komma säilän hit. Och som man fruktar, at de torde 
föra och sälja sinä varor til de Ängelska, eller at Angels - 
männerne torde fara til dem; sä nödgas de här förekomma 
sädant, som sker därmedelst, at Fransoserne sjelfve resa 
up til dem, och där tilhandla sig deras varor. Staden 
Montreal drifver i synnerhet starkt denna handel ; ty här- 
ifrän företaga sig ärligen en myckenhet bäde yngre och 
äldre karlar länga och besvärliga resor bärt til Villarna. 
De resa härifrän bittida om Vären, och komma tilbaka 
uti Augusti eller Septembris mänader. Til denna handels 
drifvande föra de i synnerhet med sig sädana varor, som 
de veta vara mycket begärlige och finna god afgäng hos 
Villarna. Store penninge-summor i contant, väre sig guU, 
silfver eller koppar, behöfva de ej pä denna reso helasta 
sig med; ty Indian bryr sig icke mycket därom. Han 
anser hvarjehanda varor, som föres til honom, för längt 
mera angelägne och af värde. Den skulle ock visserligen 
tappa, som toge med sig penningar, | i tanka, at därföre P- 477 
tilhandla sig skinnvaror af Villen. Jag tror ock, at af 
alla Franska, som härifrän färdas, at drifva handel med 
Villarna, är näppeligen en enda person, som i reda pen- 
ningar pä hela den resan förer sä mycket med sig, som 
en soi eller et öre; at förtiga, det nastan inga andra 
penningar finnas i Canada, än skrefne pappers-sedlar, dem 
Villen litet förstär sig pä. Nu fär jag nämna de förnämsta 
varor, som Fransoserne til denna handels drifvande föra 



366 Montreal. 



med sig, och som hos Villarna hafva god afgäng, hvilka 
i synnerhet äro följande: 

Byssor, Krut, Bly, Kulor, Hagel. Ty det är at märkä, 
at alle Villar, som fätt se nyttan af Europeernas skjut- 
gevär, och bo sä närä tii dem, at de kunna hafva dessa 
gevär, hafva lagt bärt sin boga och pilar, (dem de fordom 
endast brukade) och nn betjäna de sig allenast af byssa. 
Där nägon nu ville förneka Villen den, skulle han antingen 
nödgas dö af hunger; emedan han lefver mäst af jagt, 
eller skulle han blifva desperat, och angripa de Europeeiska; 
ty det är at märkä, at ingen Indian har än til denna dag 
brydt sig det ringaste om, at sjelf förfärdiga nägon byssa 
eller dylikt skjutgevär: ja, hans stora beqvämlighet och 
lättja tilläter honom ej en gäng, at sjelf laga om sin egen, 
mindre om sinä Med-villars b3^ssor, om de räkä komma i 
olag, utan som han mäste hafva alla sinä skjutgevär med 
alt deras tilbehör, af Europeerna, sä anförtror han ock 
deras omlagande at de samma. I början vid Europeernas 
ankomst til Norra America, togo de sig länge til vara, at 
ej lämna til Villarna skjutgevär; | men i de krigen, som 
upkommit imellän Fransoser och Holländare eller Ängels- 
män, gäfvo de omsider at deras allierade af Villarna skjut- 
gevär, at desto bättre kunna bryta sinä fienders välde. 
Fransoserne pasta, at Holländarne i Albany voro af Euro- 
peer de aldraförste, som vid ar 164*2 gäfvo at Villarna 
skjutgevär, och underviste dem i konsten, at rätt betjäna 
sig af de samma, hvarigenom Fransoserne blefvo nöd- 
sakade, at lämna sinä allierade af Indianerne samma förmon; 
emedan de sade sig annars ej vara i ständ, at stä mot 
Holländarne och deras Förbundsbröder af Villarna, utan 
skulle blifva tvungne, at gifva sig pä deras sida; men 
Albany boarne säja äter däremot, at Fransoserne voro de 
aldraförste, som lämnade at Villarna skjutgevär, emedan 
de sägo sig annars för svage, at allena stä emot de Hol- 
ländska och Ängelska. Väre nu härmed huru det vii, sä 
är dock visst, at Villarne nu öfveralt bruka byssor och 
sädana skjutgevär, som de tilhandla sig af Europeerna, 
samt at de nu förstä nastan bättre handtera dem. än deras 



Montreal. 367 



Läromästare. Det är tillika sant, at Europeerne genom 
dessa byssor och dithörande persedlars försäljande förtjäna 
ärligen otroligt mycket af Villen. 

Vepor af hvitt kläde eller Valmar, sädane som hos 
oss ibland brukas pä sängar. Desse äro de, som Villarne 
altid gä med, och linda om sig hvart de färdas, hänga 
den ibland öfver axeln, ibland, da det är varmt, binda de 
den om midjan; men äter, da det är kalit, hänga de den 
äfven öfver hufvudet. Bäde män och qvinnor bära | sä- p. 479 
dana. Den har merendels vid kanten en eller flera ränder 
af blä eller röd färg. 

Bladt eller Rödt kläde: häraf göra Villskorne sinä 
kjortlar, som räcka dem bara til knä. De bruka mäst blä 
färg därtil. 

Skjortor af Linne, som bäde karlar och qvinfolk dage- 
ligen bära. När Villen eller Villskan en gäng satt pä sig 
en sadan skjorta, tvättas hon aldrig mera, och tages ej 
förr af kroppen, än hon är sä söndrig, at hon ej mera 
häller ihop. 

Kläde til deras Strumpor, det de linda om benen i 
stället för strumpor, mäst pä samma sätt som Ryssarne göra. 

Yxor, Knifvar, Saxar, Synälar, Eldstäl. Desse bruka 
Villarne nu öfveralt, dem de alt taga af Europeerna, och 
dem de finna vara längt bättre, än de yxor och knifvar 
de fordom hade af sten och ben. Villarnes forna sten- 
yxor äro nog sällsynte i Canada. 

Kettlar antingen af Koppar eller Mässing, som ibland 
ock äro förtente inuti. De koka nu ali sin mat däruti, 
och äro desse en vara, som gemenligen har god afgäng 
bland dem. I forna tider betjente de sig af pättor och 
krukor, gjorde af jord, dem de sjelfve förfärdigade, eller 
af trä, hvaruti de slogo vatten och hvad de ville hafva 
kokadt, och kastade sedän glödande stenar däri, at koka 
det. Grytor af järn vela de ej hafva; emedan de icke 
äro sä beqvämlige at föra pä deras nastan beständiga 
vandringar, och dessutom ej skulle tola, at sä fällas och 
fä sä I mänga starka stötar, som deras kittlar fä kän- p, 480 
nas vid. 



368 Montreal. 



Örhängen större och mindre, gemenligen af Mässing; 
men ibland ock af Tenn. Bäde karlar och qvinnov bära 
dem, dock ej alle, utan som de vela. 

Cinnober at färga sig röda med i ansigtet och öfver 
skjortan, samt öfver en del af kroppen. I forna tider 
mälade de sig med en rödaktig jord, som här i landet 
finnes; men sedän Em-opeerne kommo hit, och de fingo 
af dem Cinnober, tyckte de ingen ting i verlden uti färg 
vara at förlikna däremot. Atskillige berättade sig hafva 
hördt af sinä föräldrar, at de Fransoser, som först kommo 
hit, hafva fätt af Villarna för sä mycket Cinnober, som 
de lagt 2 eller 3 gängor pä knifsudden, hela stora högen 
af allahanda slags skinn. 

Terre verde, eller Spansk gröna, at färga sig gröna 
med i ansigtet. At färga sig svarta, betjäna de sig af 
sotet, som sitter under deras kittlar, med hvilket de sudda 
sig öfver hela ansigtet. 

Speglar. Desse tycka Villarne mycket om, och be- 
tjäna sig af dem, da de skola färga sig, samt annars. Det 
händer, at Villen förer gemenligen Spegeln med sig pä 
resan, hvart han far; men ej sä Villskorne eller deras 
qvinfolk; ty manfolken utsm^^cka sig här mera^ än det 
andra könet. 

Brännglas. Detta är i Villens tycke et förträffeligt 

p. 481 bohagstyg; emedan han, som röker | starkt Tobak, och 

som sä högeligen hatar mäst alt, som har nägot omak 

med sig, kan sä behändigt därmed fä eld pä sin Tobaks- 

pipa, under sinä resor. 

Tobak tilhandla i synnerhet de Yillar sig, som bo 
längt ät Norr, där Tobak för köiden ej kan komma fort; 
men de Villar längre ät Söder plantera nastan altid sjelfve 
ät sig Tobak. Hos de förra, eller Norra, är Tobak en 
Vara, som har god afgäng; ty man har märkt här, at ju 
närmare Villarne bo ät Norr, ju starkare Tobaksrökare äro de. 

Porcellin, som det här kallas, eller Wampum, som 
äro gjorde af särdeles Musselskal, och svarfvade til smä 
karta cylindriska pärlor, hvilka tjäna Villarne bäde til 
penningar och prydnad. 



Montreal. 369 



Glaspärlor, hvilka äro smä, livita eller af annan färg, 
cleni Vilska qvinfolken inarbeta i sinä band, pungar, kläder 
och annat de göra. 

Mässingsträd, Stältrad til hvarjehanda deras arbeten. 

Bränvin, som af dem älskas högre, än alt hvad i 
verlden kan föras til dem. Ingen ting är dem ock sä 
kärt och dyrt, som de ju ville gifva för denna drycken; 
men för de mänga oordentligheter, som ske härigenom, 
är i Canada under strängt straff förbudit, at föra denna 
Vara til dem; dock efterlefves denna lagen icke altid 
sä noga. 

Desse äro de förnämste af de varor Fransoserne föra 
til Villarna, och som gemenligen finna hos dem god af- 
sättning. 

De varor, som tagas af Villarna tilbaka, utom det, P- 482 
at man med föregäende köper af dem mäst ali den mat, 
som pä resan förtäres, bestä nastan alt i skinnverk. Desse 
delas i 2:ne delar, nämligen i de skinnvaror, som komma 
frän de Norra orter, hvilka räknas vara de bästa, och dem, 
som komma frän de Södra kanter. Ifrän de Norra orter 
fä de i synnerhet skinnen af följande djur, nämligen 
Bäfver, Orignac eller Elg, Caribou eller Een, Loup Cervier, 
en art Varglo, Mardar. At Söder fas väl ock ibland 
Märdar; men deras skinn sades vara rödt och odugiigt. 
Pichou du Nord torde vara det djur, som finnes vid 
Hudsons vik, och af Ängelsmännerna kallas Wolverinne: 
Björn, men ej mycket: Räfvar, fast ej eller mycket, och 
dem merendels svarta, med flera andra. 

De skinnvaror de hafva frän de Södra tracterne, äro 
i synnerhet af följande djur: villa Oxar och Kor, Hjortar, 
Rädjur, Uttrar, Pichou du sud, som ock omtalas af P. 
Charlevoix i dess Hist. de la Nouv. Fr. T. VI. p. 158 och 
tyckes vara antingen en art af Kattlo, eller ock et Panther- 
djur: Räfvar af atskilliga slag, Espan eller Eacoon, Katt- 
loar, samt atskilliga andra. 

Eljest är otroligt, hvad möda och besvär Canaden- 
serne mäste utstä pä dessa resor, säsom at ibland draga 
sinä bördor och saker längt öfver land: at ibland blifva 

24 



370 Montreal. 



ihjälslagne eller ock illa medfarne af Villarna: at of ta Iida 
hunger, törst, hetta, köld, fara illa af Myggor, förgiftiga 
ormar samt andra skadeliga djur och Insecter. Detta 
p. 483 tager bärt en stor del af landets ungdom i deras | yngre 
ocli bästa är. Detta gör, at Canadenserne ej kunna blifva 
gamle; men sädant gör ock detta folket sä uthärdade, ock 
sä käcka til Soldater, livilka sky ingen fara eller besvär. 
Ja, detta gör äfven, at mänga Canadenser stanna längt in 
i landet aldeles qvar hos Villarna, gifta sig med dem, och 
komma aldrig mer tilbaka til Canada. 

Priset pä skinnvaror i Canada är 1749 fick jag af 
Herr Handelsman de Couagne i Montreal, hos hvilken jag 
hade mitt herbärge, hvilket var sädant: 

Store och medelmättige Björnskinn, kost. 5 Liv. 

Björnnngars 50 sois. 

Loars 25 sois. 

Pichoii du sud 35 sois. 

Räfvar frän Södra orter 35 sois. 

Uttrars 5 Livres. 

Espans 5 Liv. 

Märdars 45 sois. 

Varglo (Loup Cervier) 4 Liv. 

Vargar 40 sois. 

Carcajoux (jag vet ej hvad djur det är) 5 L. 

Vison, en art Märd, som lefver i vatten 25 s. 

Elgs (orignac vert.) 10 Liv. 

Hjort (Cerf vert.) 8 Liv. 

Orignac & Cerf passe 3 Liv. 

Radjurs frän 25 til 30 sois. 

Eöd Räf 3 Liv. 

Bäfver 3 Liv. 

Förteckning pa mäst alla de särskildta skinnvaror, 
som fas i Canada, och hvilka de handlande därifrän öfver- 
sända til Europa, den jag bekom af en bland de förnämsta 
Handlande uti Montreal, hvilken jag vii här ord ifrän ord | 
p. 484 införa i sit egit spräk; emedan alle ej sa tydeligen och 
kärt lära kunna öf versättas pä Svenska. Differentes Especes 
de Pelleteries: Chevreuil passe; Chevreuil vert; Chevreuil 



Montreal. 371 



tanee; Ours; Oursons; L'Outres; Peccans; Chats; Loups 
de bois; Loups Cerviers; Pichoux du Nord; Pichoux du 
Sud; Renards rouges; Renards croizes; Renards argentes; 
Renards du Sud ou de Virginie; Renard noir; Renard 
blanc de Tadousac; Martres; Visons ou Foutreaux; L'Ecreuil 
noir; Cerfs vert; Cerfs passe; Origneaux vert; Origneaux 
passe; Peau de Caribou; Biehes vert; Biehes passees; 
Carcajoux; Rats musques; Castor grase hiver; idem Ete; 
Castor sec hiver; idem Ete; Castor veuUe hiver; idem Ete. 

Gediegen Koppar gafs mig i dag, tagen vid Lac 
superieur. Den fas där i jorden nastan helt gediegen? 
sä at en säilän behöfver smälta om honom, utan han 
kan merendels straxt arbetas, hvartil han skal brukas. 
P. Charlevoix talar om denna i sin Hist. de nouv. France 
T. VI. p. 415. En af Pater Jesuiterna i Montreal, som 
sjelf värit pä det ställe, hvaräst denna malmen tages, 
berättade för mig, at han gemenligen finnes vid Elfs- och 
ä-mynningar: at däraf rakas större stycken, än en kari 
orkar lyfta, och de mäst gediegna: at alla Villar därstädes 
skola berätta, at et stycke blifvit där fordom funnit af 
mer än en famns längd och en half famns tjocklek, eller 
mera, och det alt gediegit, Som denna malmen merendels 
altid finnes i jorden vid a- och elf-mynningar, sä är troligt, 
at den af vatten och is blifvit ditförd frän nägot bärg; 
men huru flitigt de ock härtils sökt därefter, hafva de 
dock I ej kunnat finna nägot ställe, där han i nägon ]>. 485 
myckenhet värit, utan alt har härtils endast bestätt i lösa 
kringströdda stycken. 

Blymalm gafs mig ock i dag af Superieuren öfver 
Prästerna i Montreal. Han sades vara tagen endast nägra 
fa Franska mii härifrän, och bestod af en nog tät, giän- 
sande, i tärningar fallande Btymalm. Flere här pä orten 
berättade för mig, at in i landet längre at Söder skal 
pä et ställe finnas sadan Bh^malm i myckenhet, som 
där ur jorden upgräfves. De Villar, som där bo, skola 
sjelfve smälta honom, och gjuta däraf at sig kulor och 
hagel. Jag fick däraf stycken, som likaledes bestodo af 
en gläntsande tärningmalm med smala ränder imellän; 



372 Montreal. 



af en livit, härcl, tät, med skedvatten gäsande jord 
eller lera. 

En Rödbrun Jord bekom jag äfven i dag, som var 
tagen vid Lac de deux Montagnes, nägra Franska mii 
frän Montreal. Hon sitter tilhopa i stora klimpar, dock 
kan hon tämmeligen lätt gnuggas imellän fingrarna sönder 
til et mjöl. Hon är nog tung, mer än eljest vid jordarter 
vanligt är, litet glänsande utanpä, och da hon handteras 
imellän fingrarna, blifva de däraf helt hala, glänsande, och 
nastan som halft försilfrade, eller som en strakit öfver 
dem med en silfverfärgad Bl3^erts. Hon torde därföre 
antingen vara nagon art af Blj^erts jord, eller nagon med 
järnglimmer utblandad jordart. 

Fruentimret i Canada var i gemen af 2 slag, det ena. 
18() som var hemma frän Frankrike, | och sedän flytt hit öfver: 
det andra, som var födt liär i landet. Det förra liade alla 
den Franska Nation medfödda behageligheter: de infödde 
kunna äter delas i 2 slag, nämhgen i dem, frän Quebec, 
och dem fran Montreal. De Quebecska gofvo näppeligen 
efter de infödda Franska uti belefvenhet; emedan de hafva 
öfverflödigt tilfälle, at en tid hvart ar pläga umgänge med 
en hop Franska Herrar och Fruar, som hvar Sommar med 
Konungens skepp komma hit öfver, förblifva här nägi-a 
veckor, och färdas sedän öfver til Frankrike igen; men 
til Montreal komma de säilän: de frän Montreal beskyldtes 
af Fransoserna, som voro de besmittade af Villarnas stora 
inbillningar och högmod, samt at lios dem skal saknas 
nägot af den Franska belefvenheten. Hvad jag förut p. 
282. nämnt om dem fran Montreal, det fant jag äfven 
vara brukeligt öfver alt i landet, nämligen, at Fruentimren 
voro pä det högsta mone om, at utkrusa sit hufvud : häret 
skuUe altid ligga i läckar och dageligen piidras, fast hon 
aldrig viste sig utom dören, och fast hon i öfrigt gick 
med en kart smutsig tröja, och en stackot ovälig kjortel, 
som ej räckte midt pä benet. Söndagarna, samt da de 
gingo nt at gifva. eller väntade hemma, at emottaga nägot 
besök, voro dock i synnerhet de dagar, dä de viste sig i 
sin stät: de klädde sig dä öfver alt ganska granna, at en 



Montreal. 373 



kunnat taga dem för sädana, hvars föräldrar til liärkomst 
och stand beklädde de yppersta ställen i et rike; hvarföre 
ock de eftertänksamare af Fransoserna högeligen beklagade 
sig däröfver, det hos en ganska stor del Fruentimmer i 
landet var den fördärfveliga seden inrotad, at de voro 
mera sorgfällige | om, at gä grant klädde, och i sädant p. 487 
utlägga alla sinä penningar, och hvad de ägde och hade, 
ja mera til, än at spara nägot för framtiden. Fj mindre 
angelägne voro de, at helt noga rätta sig efter nyaste 
modet; hvarföre ock alla deras förra bästa och dyraste 
klädningar fmgo afsked och sönderskuros; ofta kunde 
därföre den ene af innersta hjärta le, om den andre icke 
i alt var klädd efter dess smak; men olyckan var, at det 
de togo för nyaste modet, hade ibland blifvit gammalt 
och aflagt i Frankrike; ty som skeppen endast en gäng 
om äret, eller i Julii och Aiigasti mänader kommo hit 
frän Frankrike, sä blef det i Canada hela det följande 
äret det nyaste modet, hvad desse fört med sig, eller ock 
ibland af skalkhet inbillat dem. Om nägon främmande 
uti tai bröt aldrig sä litet mot deras spräk, voro de i 
synnerhet i Montreal nog benägne, at le därät, det jag 
aldrig sä märkt pä nägon annan ort; men de hade ock 
starkaste ursäkt pä sin sida. Fn ler ät det, som är ovan- 
ligt och roar en: i Canada höres aldrig andra tala Fran- 
söska, än infödde Fransoser; ty hit kommer ganska säilän 
nägon främmande, och sjelfva Villarne, som bo här, halla 
sig af deras medföckla Vilska högmod för goda, at tala 
Fransöska, utan tvinga Fransoserna, at lära deras spräk; 
därföre följer naturligen, at Canadensiska Fruentimrens 
fina öron ej kunna utan löje höra det ovanligt är. En af 
de första frägor Fruentimren gemenligen gjorde här ät en 
främmande, var, om han var gift? den andra, hvad han 
tyckte om (j^vinfolken i landet, och om de voro skönare, 
än i hans hem-ort? cch den tredje, om han icke ville taga 
en med sig härifrän hem til sit | fädernesland. Eljest p. 488 
tycktes, om jag annars sag rätt, at det var nägon liten 
skilnad i et och annat smätt imellän Fruentimren i Quebec 
och Montreal: de pä den senare orten tycktes gemenligen 



374 Montreal. 



vara nägot vackrare, än pä den förra. Jag tyckte ock, 
at de i Quebec voro för mycket frie, och at de i Montreal 
hade en mera prydande blygsamliet. I Quebec voro Fruen- 
timren, i synnerhet de ogifte, ej sä särdeles arbetssame. 
Det tycktes vara där en ynkelig flicka, som, da hon hunnit 
til sit 18:de älders är, ej kunde rada up hela tjogen af 
älskare hon haft, och ännu hade. Man säg dem säilän, i 
synnerhet de nägorlunda förnämare, göra annat, än stiga 
up om morgonen klockan 7, kläda pä sig, pudra och 
utsmycka sig til klockan 9, och under samma tid dricka 
sit Caffe, samt sedän de til en del klädt sig mj^cket granna, 
sätta sig pä en stol vid et öpnat fönster mot gatan, taga 
en söin i handen, och da och da göra nägot styng, men 
förnämligast liafva ögonen f aste ute pä gatan; och där 
nägon ungkarl, bekant eller främmande kom in, kastades 
sönimen bart, och göromalet blef i stället, at sätta sig 
bredevid den inkomna, prata, le och flasa med honom, och 
Iata tungan gä som lärkevingar, om ej fortare; och dä 
kom an pa, at veta artigt raillera, och inkasta tvetydiga 
ord, och det hette dä avoir beaucoup d'esprit. Sälunda 
lopp ofta för dem hela dagen. Modren stod ibland nog 
fhtigt 1 köks-spisen, at laga mat, dä flickan imedlertid satt 
inne lios de främmande: med hushälls bekymmer uttröttade 
de sig icke mycket. I Montreal voro flickorne icke aldeles 
sä flyktige, utan mer-a fallne för arbete: man säg dem 
]). 489 mäst altid sitta vid sin söm, j och äfven lägga handen 
vid andra hushälls sysslor. Det var här ej sällsynt, at 
finna dem hos pigan i köket. I öfrigt voro de nog glät- 
tige och vänlige, och kunde ingen med fog säja, at dem 
feltes behagelighet eller förständ. Det enda felet torde 
vara, at de tj^ckte nägot för mycket om sig sjelfva; eljest 
höllo de sig ej för goda, at gä ut pa torget, köpa Vatten- 
Meloner, Pumpor och andra matvaror där var til fals, och 
sjelfve bära dem hem, hvilket jag säg, at ej allenast de 
gemenares döttrar af Borgerskapet gjorde, utan ock de 
förmögnares, ja de, som voro af hög, gammal och väl- 
mäende Adel. Om morgonen voro de förr uppe, än tuppen. 
och om aftonen voro de bland de sista i säng. En ting 



Montreal. 375 



försäkrades dock saknas lios en stor del af dem, nämligen 
rikedom och et stort arf: ringa inkomster ocli flera barn 
i et hus gjorde, at nyssnämde felades för of ta. En harm 
för dem var ock, at flickorne i Quebec blefvo gemenligen 
snarare gifte än de i Montreal; orsaken sades vara, at 
mänge Franske unga Herrar, som komma med Skeppen 
hit öfver, blifva ibland där intagne af kärlek och gifta 
sig; men som säilän nägon af desse Herrar reser up til 
Montreal, sä fär flickorna här ej sa ofta fägna sig af en 
sadan förmon. 



Den 23 Öeptember. 

Om morgonen reste jag frän staden at Norra sidan 
til Sault au Recollet, som ligger 3 Franska mii frän den 
samma, dels at där beskrifva de örter, stenar m. m. där 
kunde finnas, dels ock förnämligast, at samia frön af de 
trän och örter där voro. I början och närmast staden 
hade vi en stund gärdar mäst pä ömse si|dor om vägen; i». 490 
men sedän blef landet skogväxt, och öfver alt nog ojämt. 
Ibland högländtare, ibland lägländtare och kärrigt. Alle- 
städs var det mycket stenigt bäde af Klappurstenar och 
en art grä kalksten. Vägarne voro ganska eläke, at jag 
hade svärt at komma här med Chaise fram. Litet, förrän 
jag kom til Sault au Recollet, blef skogen ali, och landet 
upbrukadt til äker, äng och betesmark. Eljest hade hela 
denna vägen ej nägot särdeles angenämt uti sig, och 
svarade ej uti behagelighet emot de andra orter omkring 
Montreal. 

Kalkugn. Ungefär en Fransk mii frän staden voro 
vid vägen 2:ne Kalkugnar. De voro murade ned i jorden, 
sidorne 2 alnar tjocka, bestodo af en grä härdbränd kalk- 
sten ytterst, och klappurstenar närmast elden. Högden 
af ugnen, frän basis til toppen, var 3 famnar. 

Kalkstenen, som här brändes, var af 2:ne slag: 1. en 
hei svart, ganska tät, at inga particlar kunde synas i 
honom, mer än at nägot enda antingen hvitt eller Ijusgrätt 
spat-korn syntes här och där. Ibland fans dock nägon 



376 Montreal. 

hei tunn rämna, som blifvit iipfyllcl med en hvit fingiynig 
Spat. Inga Testacea eller petrefacta kunde jag blifva 
häruti varse, ehuru jag med flit säg därefter, hvar som 
hälst jag kunde finna denna sten. Den fans mäst öfver 
hela ön Montreal, sä at da en gräfde i jorden, rakade 
man gemenligen efter ^'2 eller en alns gräfning därpä, 
som lag där per strata, eller nti hvarf, hvardera stratum 
eller hvarf vet af et eller par qvarters tjocklek, eller sä 
ungefär. Af denne stenen sades fas den bästa kaiken; ty 
p. 491 ehuruväl lian icke blifver sä hvit, som | den af den näst- 
följande grä kalkstenen, har han dock därutinnan förträdet, 
at da ]ian upblandas med vatten och kommer i en mur, 
fastnar han sä ihop, at han gar mäst til sten, och blir dä 
alt härdare och fastare. Exempel gifves därpä, at dä 
nagon efter nägra är har velat omlaga nägot hus, upmuradt 
däraf har' sjelfva kisselstenen förr kunnat tagas sönder^ 
hvaraf huset värit muradt, än kaiken gätt frän hvarannan. 
2. En grä, och ibland mörkgra kalksten, bestod af smä 
Spat-gryn hopblandade med en tät kalksten af samma 
• färg. Ibland var han ock tämmeligen grofgrynig. När 
den slogs sönder, osade han nägot or-sten. Han var ibland 
helt fuU af Petrefactum Conchm striatrp, eller Pectinites; 
men mästadelen af clesse Petrefacta voro endast intryck- 
ningar af den concava sidan pä skalet; dock fick jag ock 
ibland se stycken af sjelfva skalet til sten förvandladt, 
om jag annars skal tro, at desse skal förr verkeligen värit 
musslor, och ej äro synnerliga arter af stenar; ty jag sökte 
fäfängt här pa stränderna efter sädana musslor, och det 
tyckes vara obegripeligt, huru en sä stor myckenhet in- 
tryckningar af musslor kunnat komma tilhopa, som strax 
skola omtalas. Ibland fick jag stora stycken af denna 
kalksten, som nastan icke bestodo af annat än bara af 
sädana Pectinites, de där lägo helt tätt om livarandra. 
Denna kalksten fans i synnerhet pä flera ställen af ön, 
liggandes likaledes hvarftals pä hvarannan. Hvart hvarf 
utgjorde en stor horizontelt liggande halla af vid pass et 
eller par qvarters tjocklek. Denna gaf väl en mycket hvit 
kalk; men den höUs dock ej sä god, som den förra; emedan 



Sault au Recollet. 877 



den sacles hafva den egenska | pen, at fukta sig i vät väderlek, p. 492 
som den förra icke gjorde. 

Den bästa ved til Kalkbränning sades vara af Tall. 
Därnäst af Thiija; men den af Socker-Lönn och sädana 
trän hölts icke före vara god; emedan lian gaf sä myc- 
ket koi. 

Gräbärg och Grastenar viste sig här och där i skogen 
och ut pä fälten. 

Löfven och bladen började blekna redan pä ätskilliga 
trän och örter, som pa den rödblommiga Lönnen, Rhus 
glabra, Polygonum Sagittatum, ormbunkar, och andra. 

Et stort korss var uprest pä et ställe i skogen vid 
vägen. Gässen, som fölgde mig, sade, at där vore en 
begrafven, som gjordt stora nnder. De som reste här 
förbi, lyfte pä myssan, dä de kommo midt för detta korsset. 

Vid middagstid kom jag fram til Sault au Recollet. 

Sault au Recollet är en liten Socken belägen vid en 
arm eller gren af Laurence-flod, som löper med häftigt 
strömmande imellän ön Montreal och Jsle de Jesu. Den 
har fatt sit namn af en händelse, som vid är 1625 timade 
här med en af Tiggare-Munkarna (som pä Fransöska kallas 
Recollets) vid namn Nic. Viel, hvilken, tilhka med en til 
Christna Läran omvänd af Villarna, steg med nägra Indianer 
af Huronerne uti en bät, at fara til Quebec, dä vid ned- 
farten utför strömmen härbredevid bäten tumlade öfver- 
ända, hvilket tros värit med f Iit sä begätt af Indianerna. 
Munken och hans Proselyt drunknade; men Indianerne 
summo til lands, bärgade hvad Munken förde med sig, 
och behöllo det för sig. Landet härom | kring är nog p. 493 
stenigt, och har för ej sä mänga är tilbaka blifvit upodladt; 
ty de äldre här bo försäkrade, at i deras barndom stod 
hög skog mäst öfveralt, där nu äro äkrar, ängar och 
gärdar. Prästerne berättade, at här fordom värit en stad 
och bonmg för de Villar af Huronska Nation, som bhfvit 
omvände til Catholska läran. Desse bodde vid de Franskas 
första hitkomst pä höga bärget, som ligger et stycke utan 
för staden Montreal; men Fransoserne öfvertalte dem sedän 
at flytta därifrän, och köpte deras land. De satte sig dä 



378 Sault au RecoUet. 



ned här vid Sault au Recollet, ocli är den Kyrkan, som 
ännu här finnes, bygd för dessa Yillar, som i flera är 
höllo sin Gudstjenst däruti. När Fransoserne ökades pä 
ön Montreal, ville de gerna allena räda öfver den samma, 
öfvertalte fördenskul Villarna, äfven at sälja denna platsen 
och flytta til et annat ställe, det de ock gjorde. Seder- 
mera hafva Fransoserne för samma orsak, at de icke vela 
hafva Villarna midt ibland sig, (emedan de dricka mycket 
och gerna föra et oregerligt lefverne) förmätt dem, at än 
ömsa til et annat ställe vid Lac des deux Montagnes, där 
de ännu bo, och hvarest de hafva en vacker Kyrka af 
sten. JJeras fordna Kyrka, som ännu stod qvar här i 
Sault au E-ecollet, var af trä, säg gammal och nog skröplig 
ut, fast den inuti gick nägorlunda an, och brukades ännu 
af de Fransoser här bo; men en myckenhet sten var här 
redan hopkörd, hvaraf de voro sinnade med det första, at 
bygga en ny Kyrka. 
p. 494 Hvad observationer jag i dessa dagar gjorde här uti 

Botanicis, lämnas, vii GUD, til et särskildt verk. 

Fuktighetens utdunstning. Ehuru nu pä nägra dagar 
ej fallit nagot rägn, updunstade dock fuktigheten sa starkt 
frän jorden, at da jag litet efter middagen vid fröns 
samlande, lade papperen, som jag brukade til strutar, pä 
marken uti skuggan, blefvo de efter nagra minuter sa 
däfvige, at jag icke kunde väl betjena mig af dem. Det 
var dock hela dagen det klaraste Solsken, och en sa 
odrägelig hetta, som det värit midt i Julii mänad. 

Akerbruket här pä orten berättades af Bönderna vara 
kärteligen följande: äkren delas i 2 delar, hvaraf da den 
ena säs, den andra ligger i träde. Trädes-äkren plöjes 
aldrig hela Sommaren, utan boskapen har da sin föda af 
det ogräs, som därpä växer. Det är at märkä, at här 
aldrig brukas Höst-säde, utan alt Vär-säde. En del up- 
plöja Trädes-gärdet sent om Hösten, sedän de inbärgat 
säden af den sädda äkern. Andre göra det först om 
Yären. Det förra sades dock mera bidraga til en ymnigare 
ärsväxt. Akren upplöjes merendels endast en gäng, dock 
ibland 2:ne, sa harfvas, sedän säs. Hvete, Korn, Räg och 



Saidt mi Eecollet. 379 



Hafra harfvas, men Ärter plöjas ned. Säningstiden om 
Vären sades vara vid den 15 April, styl. nov. dock ibland 
förr eller senare, efter ärstiden. Ärter säs aldraförst. Utaf 
flera slag däraf, som här brukas, liöllos de gröna vara de 
bästa. Desse sades älska en torr, liögländt, mager och 
grusaktig jordmon. Aldrig visste nägon hvad det var, at 
risa Ärterna. Skördetiden inifaller i slutet af Augusti p. 495 
mänad, ibland och midt i den samma, efter nya stylen räk- 
nat. Hvetet sades gemenligen gifva 15:de, ibland ock 20:de 
kornet efter utsädet. Hafra frän 15 ända til 30; Ärter gä 
stundom ända til 40:de kornet; men ock ibland endast til 
det 10:de; ty de sades ändra sig mycket. Plog och Harf 
voro deras endaste äkerredskap, och de just ej af bästa 
slaget. Gödseln kördes ut om Vären pä Trädsgärdet. 
Boskapen fällades ingenstäds pä äkern: ingenstäds diken, 
utan endast där vattnet ville likasom dränka äkren. Jord- 
mon är af en grä, stenig Jord, utblandad med lera och 
sand. Korn säddes här litet, och det endast för boskapen 
skul; ty at däraf göra malt, var ej brukeligt. Hafra säddes 
mycket, men det ock endast til föda för Hästar och annan 
boskap. IChurii skogarna bestodo mäst af bara löfträn, sä 
visste dock ingen hvad det var, at bryta löf til boskaps- 
foder, fast de gemenligen nödgades föda dem inne i hiiset 
hela 5 mänader om äret. 

Hvete. Jag har nämt flere resor förut, at nastan 
alt Hvete, som säs i Canada, är Värhvete, eller som om 
Yären säs. Vid Quebec händer därföre ibland, dä Som- 
rarne äro mindre varma, eller Vären är mycket senfärdig, 
at en stor del af det samma icke hinner blifva fullmogit, 
innan hösten och köiden kommer. Men mig försäkrades 
här, at en och annan af dem, som bo pä Isle de Jesu 
skola hafva Hvete, det de sä om Hösten, hvilket skal 
blifva bättre, stadigare och mera gifvande än Vär-hvetet; 
dock skal detta Höst-hvete näppeligen hinna mogna en 
vecka förr än det, som blifvit sätt om Varen. 



380 Sault au ReeoUet 



P- 496 Den 25 September. 

Stenhägnad hade de somligstäds omkring sinä akrar 
i stället för gärdesgardar af trä. Den myckna stenen liär 
fans, gjorde deras arbete^ härvid sa mycket lättare. De 
voro gjorde pa vanligt sätt, bredare ned til och smalare 
upät. Eljest voro här Gärdesgardar af flera slag, i synner- 
het sädana, som förut aro beskrefne p. 201. samt Tom. 
2. p. 22-3. vid Philadelphia. En del bestod ock af per- 
pendiculairt stäende famns langa gärdsel af Thuya, hvilka 
förut p. 374 äro omtalte vid Quebec. 

Bökar växte i myckenhet i skogarna, hvars olion nu 
voro mogne. Canadenserne samia om hösten mycket af 
dessa olion, torka dem i hus, och förvara til vintern, da 
de äta dem i stället för Vai- och Hassel-nötter, och sade, 
at de skola da smaka tämmeligen väl. 

En Salt-källa skal, efter den här varande Pastoris 
berättelse, finnas 7 Franska mii härifrän vid Riviere d' 
Assumtion, af hvilkens vatten man i ofridstider gjordt et 
Salt, som aldeles liknat det Liineburgska. Vattnet skal 
vara tämmeligen starkt utblandadt med Salt. 

Frukt-trän af vissa slag trifdes ganska väl omkrmg 
Montreal. Applen fick jag här se af flera arter ganska 
sköna; äfven flera slags sköna Päron. Vid Quebec vela 
Päronträn ej fort, utan skadas ofta, eller fördärfvas om 
vintrarna. Omkring Montreal skola de ock vid mycket 
kalla vintrar frusit bärt. Plommonträn, af flera utvalda 
slag, kommo först frän Frankrike, trifdes här ganska väl, 
och härdade ut vintrarna. Americanska Valnötträn växte 
p. 497 1 skojgarna vildt af 3 varieteter; men de Valnött-trän, 
som voro hitförde frän Frankrike och här planterade, fröso 
mäst hvar vinter bart, ända til roten, och upslogo följande 
Var nya skott igen. Persike-trän kommo ej eller här gärna 
fort. Nägot enda var, som härdat litet ut, men de nöd- 
gades för mera säkerhet skul, mäst hvar vinter, linda om 
dem med halm. Castanie-trän, MuUbärsträn och andre 
sadane fruktträn, hade de icke ännu hunnit plantera liär. 

Landets utdelning. Hela den upodlade delen af 



Sault au RecoUet. 381 



Canada sacles vara af Konungen bärtskänkt antingen til 
ele andeliga, eller til vissa Herrskaper; men där landet 
ännu är obebodt, hörer det alt Konungen til. Platsen där 
Quebec, ooh där Trois Rivieres äro bj^ggde pä, hörer äfven 
Konungen til; men den platsen. där Staden Montreal stär, 
som ock hela ön af samma namn, äro Prästerna af S. 
Sulpicii Orden, som bo i Montreal, ägare af, hvilka den 
utdelt til bönder och andra, som velat sätta sig där ned, 
mot en viss utgift eller skatt om äret. Den är ock redan 
hei och hallen sä uträntad, at de icke hafva mer, at bart- 
gifva. De, som först satte sig här ned at bo, fingo sinä 
liemman eller land för en ganska liten ärlig räntä; tv för 
et land af 3 arpens bredd, och 30 arpens längd, bestär 
ofta hela deras arliga skatt i par Höns: andre betala för 
et sä stort stycke land 20, 30 eller 40 Sois i räntä om 
äret; men de, som i senare tider fätt land af lika storlek. 
mäste ärligen gifva, ända til par ecus at dem, som äro 
Herrar däröfver. Sälunda är räntan öfver hela Landet 
olika, och fär ofta den ene grannen betala tredubbelt 
mera i skatt för lika stort Land, än | den andre: likaledes ]>• 498 
betala det ena Herrskapets bönder mycket mera än det 
andras i ärlig skatt för lika stort land. Biskopen i Canada 
har intet land pä sin lön indelt. Kyrkorna upbyggas pä 
Församlingens egen kostnad. Til Konungen i Frankrike 
sades ingen skatt ännu betalas af Canada, undantagan- 
des hvad han kan fä i tuli af de varor, som utskeppas 
därifran. 

Vattuqvarnen, som här var, och hörde Prästerna i 
Montreal til. bestod af et starkt Stenhus, med 3 vattuhjul 
och 3 par stenar. Här märkte jag följande: 1, Hjulen 
hei och hälinä med hjul-stockarna voro gjorde af hvit Ek. 
2. Kuggarne i Tand-hjulet, samt pinnarne eller spolarne 
i trillan, voro antingen af Säcker-Lönn eller af Bois dur 
(Carpinas ostrya), emedan de räknades för de härdaste 
träslag här pä orten. 3. Qvarnstenarne voro komne frän 
Fi-ankrike, och bestodo af en hopgyttring och quartz-korn 
bäde af Hasselnötters och vanliga sandkorns storlek, som 
sammanbundos af en hvit kalksten. Desse stenar sades 



382 Saidt au RecoUet. 



vara nog harde. 4. Säden skakades ned ur tratten aldeles 
pä samma sätt, som förut är beskrifvit p. 289. 5. Prästerne 
taga 4:de delen af alt, som males i denna qvarn, sä at 
om allenast en minot males, hafva de här et mätt, som 
utgör 14:de delen af det samma, hvarmed det bärtmätes, 
som skal tilhöra qvarnen; dock f a Prästerne ej allena 
ali denna tullen. Mölnaren hade här 3:dje delen däraf. 
Annorstäds fär mölnaren hälften. Somligstäds arrenderas 
qvarnen bärt för et visst om äret. Ingen, iitom Prästerna, 
fär pä ön Montreal halla nägon qvarn, utan det är en 
p. 499 rätt, som de hafva sig allena för | behällit. Uti Contractet, 
som är ingängit imellän Prästerna och invänarena pä 
denna ö, hafva de förre uttryckeligen sig förbehällit, at 
de senare skola nödvändigt mala vid deras qvarnar. 

Socker kokades Öfver hela Canada mycket af den 
lakan, som om vären tappas af Socker-Lönnen, den röd- 
blommiga Lönnen och Socker-Björken; dock var i syn- 
nerhet Socker-lönnen, som härtil utsöktes. Sättet, huru 
Socker häraf tilverkas, är omständeligen af mig beskrifvit 
uti Kongi. Svenska Yetenskaps Academiens Handlingar 
för är 1751 p. 143 ocli följande. 

Den 26 September. 

Om morgonen bittida fortsattes resan tilbaka til 
Montreal. 

Örter ännu i blomma. Ali ting började nu se nog 
höstlikt ut. Löfven i skogen bleknade eller ronnade. De 
mästa örter hade bärtgömt sinä täcka blomster. Jag tek- 
nade up de fä, som ännu stodo i blomma, hvilka voro 
följande: 

Ästeres af ätskilliga slag, bäde blä och hvita. 

Solidagines af flera slag. 

Achillea millefolium. 

Frunella vidgaris. 

Carduus crispus. 

Oenothera hiennis. 

Rudhedcia triloha. 



Montreal. 383 



Viola Canadensis. 

Gentiana Scqjonaria. 

Villa Vinrankor växte til stor myckenhet här i sko- 
garna, och klängde sig högt up i träden. 

Indianernas mat. Jag frägade ätskilliga, som ofta 
rest hos Villarna, sä hos dem, som bo längt | at norr, som p- 500 
äfven hos dem, som uppehälla sig längt mot Söder, hvad 
dessas mat förnämligast var? mig svarades, at de Villar, 
som bo längt ät norr, plantera aldrig nägon ting; emedan 
inga Sädes-arter eller Köks kryddgärdsväxter där kunna 
komma fort för den stränga köiden skul, och altsä hafva 
desse intet bröd, och lefva ej af sädana matvaror, som 
tagas af växter; utan de lefva allenast af kött och fisk, 
säsom i synnerhet af Bäfver, Björn, Een, Elg, Harar, flere 
slags foglar samt mängahanda slags fisk. Däremot bruka 
de Villar, som bo mera ät Söder, följande: af växter plan- 
tera de til sin föda Mays, Vilska Bönor eller Phaseoli af 
flera slag, Piimpor af mänga slag, Squashes en art af 
Pumpor, Vatten-Meloner, rätta Meloner (Melo vulgarifi C. 
B.) Alla dessa växter hafva de planterat frän urminnes- 
tider och längt förr än Europeerne kommo hit i Landet. 
Dessutom betjena de sig til mat af flera slags frnkter, 
som hos dem växa vildt i skogarna. Af fisk och villa 
djurs och foglars kött lefva de ock mycket, i synnerhet 
tycka de mycket om Villa Oxars och Kors, Rädjnrs, 
Hjortars, Björnars, Bäfrars och nägra fä andra fyrfotade 
djurs kött. Bland deras läckrare mat räknas ock Sjö- 
Hafra, (Zizf.mia aquatica), som E^ransoserne kalla Fol. 
Avoine, hvilken til myckenhet växer i deras Sjöar och 
stillastäende eller sakta flytande vatten. De samlade 
honorn uti September och October mänader, och tilredde 
den pä flerahanda sätt til mat. Gryn häraf gjorde gifva 
Risgryn föga efter i behagelig smak. Af de mängahanda 
slags sköna Valnötter, Castanier, Mulbär, Acimine (Ajuiona p. 501 
muricata), Chinquajpin (Fagus pumila), Hassel-nötter, Per- 
siker, villa Plommon, villa Vindrufvor, Bläbär af flera 
slag, flere slags Mespili, Björnbär, med mänga andra slags 
frukter och rötter, som hos dem finnas vildt, kunna de 



384 Montreal. 

hafva mängt läckert mäl. Det tyckes dock vara märkvärdigt, 
at vara i den sa kallade gamla verlden, det är i Europa, 
Asia ocli Africa, frän urminnes tider vanliga Sädes-arter, 
som Hvete, Räg, Korn, Hafra, Spelt, Bohvete, Ris, jemte 
Kai, Rofvor, samt en myckenhet af vara Köks-krjnlder, 
hafva för Europeernas ditkomst värit dem aldeles obekante; 
säsom ock, at eliiiru de nastan dageligen se, hvad nytta 
Europeernas afföda där i Landet iiafva af dessa växters 
saning ocli plantering, varda A^iilarna sig dock nastan 
aldrig om, at sjelfve lägga lianden vid deras slvötsel, 
eliuru de eljest ganska gerna äta, hvad af dem kan vara 
tih-edt. 



Den 27 September. 

Bäfrar finnas til ganska stor myckenhet i Norra 
America, och utgöra en af de vigtigaste puncter i Canadas 
handeL Yillarne lefva en lang tid af äret endast af deras 
kött. Det är visst, at desse djur öka sig ganska m3"cket; 
men sa är icke mindre sant, at de ock nu ansenhgt ärhgen 
utödas, sä at Yillarne för deras fängande eller skjutande 
nu för tiden nödgades göra längre och besvärligare resor, 
än förr. Det är ock icke, at undra öfver, om de nu starkt 
förminskas, när en tänker efter, at för Europeernas hit- 
komst i landet behöfde ej Yillarne mera af desse djur, än 
det de til en del af äret tarfvade sjelfve til sin föda och 
kläder; ty ingen handel drefs da med deras skinn; men 
p. 502 nu är helt annorlunda, da flera skepp | ga ärligen här- 
ifrän til Europa, lastade til en stor del med Bäfver-skinn. 
Fransoser och Ängelsmän täflade med hvarandra, at väl 
betala Yillarna för dem. Härigenom blifva Yillarna pä 
alt sätt upmuntrade, at öda ut dessa djur. Gamle Cana- 
denser berättade, at i deras barndom var där ännu helt 
fuUt af Bäfrar och deras dammar icke allenast uti de äar 
och strömmar, som voro i nägden af Montreal, utan ock 
allestädes i granskapet til Laurence flod; men nu äro de 
där sä utödde, at en mäste färdas flera mii in i landet, 
innan en kan fä se nägon. At de skinn, som häraf fangas 



Montreal. 385 



mera til Norr äro mycket bättre, än de som komma frän 
de mera til Söder belägna orter, är sagt torut p. 284. 
Bäfver-köttet ätes icke allenast af Villar, utan ock af 
Europeer, i synnerhet af Fransoserna pä deras sä kallade 
magra dagar, da de ej, efter Romersk-Catholska läran, fä 
äta kött; ty Hans Helighet Päfven har uti sit Systeme, 
pä sätt, som mänge af de gamki Zoologi, fört Bäfvern 
bland fiskarna; emedan han mäst vistas uti samma element 
som de, och altsä ej kommer bland de djurs antal, som 
äga kött. Köttet hölts före vara bättre, dä bäfvern mäst 
lefvat af växter, som af Asp och Bäfverträ, med flera; 
men dä han ätit fisk, skal det icke vara sä godt. I dag 
fick jag första gängen smaka det. De hade fätt en Bäfver 
som i dag var kokad til mat. Största delen härstädes 
höllo detta kött för en delice eller läcker mat. Jag kan 
väl icke bestrida nägons tycke och smak, och hvad mig 
angär, sä tyckte jag, at det väl gick an; men var dock 
ingen kräslighet: kokadt var det nog svart, och hade en 
särdeles smak, jag vet icke hurudan. Om det skal blifva 
godt, mäste | det kokas frän morgonen til middagen i \\ 503 
flera vatten, at bärttaga den främmande smaken, som det 
annars har med sig. De hade ock pä samma sätt kokat, 
och sedän stekt svantsen, hvilken bars fram pä et särskildt 
f at; men den bestod mäst af f ett, fast de här ej ville 
kalla det sä, utan sade, at det var svansens art. Den var 
sä mägtig, at en ovan svärligen kunde fä ned nägot däraf. 
De Päfviskas fasta förekom mig härvid synnerlig. De 
som först instiktat fastan, hafva tvifvelsutan gjordt det i 
en god och helig mening, til at därigenom fä folk, at 
afhälla sig ifrän för mycket kött-ätande, som skadar helsan, 
göder kroppen för starkt, och gör den hitsig til mycket, 
som ej duger; men denna tiden troddes det vara nog, 
at pä de vanliga fastedagar afhälla sig ifrän köttmat. 
Imedlertid lefde de öfver alt, om de annars hade räd 
därtil, pä samma fastedagar sä öfverflödigt, och gödde 
kroppen lika som pä de andra dagar i veckan; ty de hade 
dä flera slags rätter tilredde af ägg, allahanda slags fisk 
väl oljad och f et gjord, ätskillig slags mjölkmat, mänga 

25 



386 Montreal 



särskildta sota och välsmakliga frukter, med ymnoghet af 
vin därtil, sä at en merendels, hvart en kom at spisa om 
faste-dagarna, säg bordet da fullare af mängahanda slags 
rätter, än nägon af de andra dagar i veckan: och detta 
hette likväl fasta och Joiirs maigres. Om Bäfrarnas konst, 
at bygga sinä dammar och hus, är redan sä mycket, och 
af en del väl skrifvit, at det är onödigt nu förnöta tiden 
därmed. Ibland, dock mycket säilän, skola de fätt Bäfrar 
härstädes, hvars här värit helt hvita. Man fär nu i Stä- 

p. 504 derna i | America sä sköna Bäfverhattar där gjorda, som 
nägonsin i Frankrike eller Ängland. 

Vin var nastan den enda dryck, som brukades i 
Canada af alla dem, sora ville vara nägot mer än bonden. 
Det är väl sant, at dricka brygges här af Epinette Blanche, 
(en art Gran och hvilket sätt finnes omständeligen be- 
skrifvit i Kongi. Vetenskaps Academiens Handlingar för 
ar 1751. p. 190. och följande) hvilket drickes om sommaren; 
men det är ej sä allmänt, och drickes säilän af de förnämare. 
Rödt Franskt Vin brukas här mäst; hvitt ock ibland, 
Bägge drickas antingen obemängda eller ock med vatten 
utblandade. Häraf kan finnas, hvad vackra penningar 
eller deras värde gä ärligen härifrän til Frankrike för 
denna vara; emedan inga Vinrankor, at göra nägorlunda 
smakligt Vin utaf, kunna komma fort i Canada. Menige 
man läter noja sig med bara vatten. At brygga dricka 
af malt har ännu icke kömmit här i bruk, och äppelträ- 
gärdarne hafva icke ännu hunnit i det tilständ, at däraf 
kan fas Cider. Nägon enda Ständsperson, som ägde nägon 
Stor ti-ägärd, kunde väl af äpplen prässa nägot Cider; men 
det var allenast at hafva som en raritet. De förnämare 
här, som sälunda frän första barndomen vant sig med 
Vin, mä mycket illa i krigstider, när skeppen, som skola 
föra Vin hit frän Frankrike, blifva pä vägen af fiendteliga 
kapare bärttagne. Vid slutet af sista krig gafs i Canada 
för en Barrique Vin 250 Francs, ja ända til 100:de ecus, 
och man var ändock näppeligen i ständ at fä det. 

Priset pä ätskilliga varor var här denna tiden, som 

p. 505 följer, hvilket jag förskaffade mig af | de förnämsta hand- 



Montreal. 387 



lande härstädes: En Häst, medelmättig 40 Francs, och 
däröfver; en god Häst 100 Francs, och däröfver. En Ko 
nu 50 Francs; men man mins, när man fätt den för 10 
ecus. Et Far kästade nu 5 eller 6 Livres; men förledit 
är, da ali ting var dyrt kostade det 8 eller 10 Livres. 
Et ärsgammalt Svin 15 Francs, som väga 200 til 150 Livres. 
Herr Handelsman de Couagne sade sig sett et svin hos 
Villarna, som vägt 400 Livres. En Höna 10 eller 12 Sois 
stycket. En Kalkon 20 Sois stycket. Hvete, en minot 
däraf kästade förledit är en ecus, men nu 40 Sois. Mays, 
säljes altid til samma pris som Hvetet; emedan här finnes 
litet däraf, och det behöfves alt för dem, som resa at 
handia med Villarne. Hafre, en minot kostar ibland 15 
til 20 Sois; men desse senare ären 26 til 30 sois. Ärter 
säljes altid til samma pris som Hvetet. Smör en Livre 
gemenligen 8 eller 10 Sois, men förledit är, ända til 16. 
Ägg et dussin gemenligen 3 Sois, men nu 5. Ost göres 
ej pä denna orten, icke eller föres nägon hit at försäljas, 
utan den de förskrifva. En Vatten-Melon kostar gemen- 
ligen 5 eller 6 Sois; men om han är stor, 15 til 20. 

Manufacturer voro ännu ej här uprättade. Tör hända 
Frankrike vii sjelft hafva vinsten däraf. Imedlertid mädde 
i krigstider bäde Canadenserne sjelfve och deras allierade 
Villar ganska illa därigenom. 

Giftermal sker här sälunda: de som vela äkta hvar- 
andra, böra hafva hvardera sinä föräldrars samtycke; dock 
om föräldrarne envist, utan giltig orsak, sätta sig emot, 
kan domaren gifva | Contrahenterne lof at gifta sig. Eljest p. 506 
dä en man hunnit til 30 är och en flicka tiL 26, kunna 
de gifta sig när de vela, utan at tarfva föräldrarnas tilständ. 
De gä allenast til Prästen, som lyser för de?ii pä samma 
sätt som hos oss 3 Söndagar i rad uti Kyrkan, och dä 
intet klagomäl kommer imellän, vigas de därefter af Prästen 
uti Kyrkan i flere eller färre personers närvaro, alt som 
de sjelfve vela. Prästerne tilläta ej gerna vigselen för- 
rättas hemma. 



388 Montreal 



Den 29 September. 

Sedän rägnet stannat, reste jag efter middagen ifrän 
Staden til SW. ändan af ön Montreal, dels at fä se landet, 
ocli folkets hushällning, dels at samia frön af hvarjelianda 
trän och örter. Näst utan för staden lägo nog behagelige 
stora fält, som fordom värit äker, men voro nu lagde til 
betesmark: at NW. syntes det höga bäi-get Väster om 
Montreal, som är fruktbärande och fuUt med äkrar och 
trägärdar frän foten ända up til toppen. Pä SO. sidan 
lopp S. Laurence flod, som här var ganska bred, pä 
hvilkens andra sida viste sig stora fält af äkrar och ängar, 
samt vackra hus af sten, som lyste hvita pä längt hali. 
Sköna äkrar voro pä alla sidor. Mycket längt ifrän, ät 
SO. syntes sä väl de bägge höga bärgen, hvilka ligga vid 
Fort Chamblais, som nägra andra vid Sjön Champlain, 
de där skullade öfver ali den andra skogen och marken. 
I öfrigt voro desse betesmarker nog upfyllte med större 
och mindre grästenar, hvaribland infant sig stundom nägon 
svart kalksten. Yid pass en Fr. mii frän staden började 
p. 507 landsvägen följa sidan af Elf |ven, som lopp pä vänstra 
handen, och pä den högra var landet öfver alt upodladt 
och bebodt, den ena gärden ungefär 3, 4 eller 5 arpens 
ifrän den andra. Elfsbackarne voro merendels höge och 
tämmeligen brante, bestodo af mull, och nedanför dem fullt 
med klappur, samt stycken af den svarta kalkstenen. Par 
Fr. mii fran staden blef vattnet i E]lfven ganska strömt, 
samt här och där stenigt : somligstäds gingo af strömmen 
stora böljor, dock mäste de, som skulle med bät färdas 
up til södi-a delen af Canada, arbeta sig up för dessa 
forsar. 

Väderqvarn. Näst utan för staden voro par stycken 
Väderqvarnar. De voro sä byggde, som alla andra jag 
sett här i landet, nämligen, at huset var rundt, upmuradt 
af Sten; kuren ofvanpä, h van hjulstocken satt, af trä, och 
kunde vridas omkring. Vingarnas skaft, och grenar eller 
tvärträn af trä; men i stället för tunna brädspjälor til 
vingar, voro de här öfver alt af lärft, som togs bärt sä 



Imellän Montreal och Chine. 389 



snart det var utmalit, och sattes dit igen, da de ville hafva 
qvarnen at gä. 

Stugorne pä hela denna kanten voro mästadels byggde 
af Sten, dels af den svarta kalkstenen, dels af andra stenar, 
som funnos i nägden. Taket täckt med spän; somligstäds 
ock med halm. Röstet altid högt och brant. Uthiisen 
mäst altid af trä: väggarna altid af upresta bjälkar och 
skarfningar imellän, just pä samma sätt, som brukas ned 
i Västergyllen, och finnas afritade i min Bohuslänska 
Resa p. 260. Taken nastan altid af halm. 

Akerbruket var här, sanningen at säga, nog aselt. 
En och h var hade sin äker delt i 2 delar, | hvaraf da den p. 508 
ene var i säde, lämnades den andra i träde. Trädet up- 
plögdes nu som bäst, som dock endast skedde en gäng 
om hösten. Om följande vären plögdes det ej, utan endast 
harfvades, sedän säddes, och äter harfvades. Jag har 
förr nämnt, at här brukas ej Höst-säde, utan alt säs om 
vären, bäde hvete och andra Sädesarter. Den äker, som 
här om vären blef sädd, och samma sommar mot hösten 
blef skuren, upplögdes ej den hösten, ej eller därpäföljande 
vär och sommar nägon gäng, utan alt ogräs, som boskapen 
ej ät up eller nedtrampade, fick stä och växa i ali frihet, 
och sades böra sä stä til föda för kreaturen. Följande 
hösten, nämligen et helt är efter skörden, plögdes han 
äter, sä at äkren här pä 2 ars tid plögdes endast en gäng. 
Akrarne sägo ock öfveralt ut efter ansningen. Den äker, 
som detta är värit besädd med Hvete eller annan säd, 
var nu sä full med gräs-arter (graminihiis) och andra ogräs, 
at sedän säden var afskuren, säg han ut nastan som en 
äng, och ännu mera fick han det utseende hela följande 
äret; i synnerhet mot hösten; dä det för mig, säsom främ- 
mande, var ogörligt, at kunna se och veta, det en sadan 
Jord säddes hvart annat är, utan jag hade tagit alt för 
en utmark och hnda, som i flera är legat obrukad. Plogen 
var ock mycket obäklig. Han drogs af 3 par dragare, 
näml. et par hästar främst, och 2 par oxar bakom. En 
person körde dräkterna, och en höU i plogen. 



390 ChiJie. 

Villa Foglar, som Gäss ocli Ander, börjacle nu at 
flytta härifrän til de södra orter, och flögo i stora 
hopar. 

p. 509 Den 2 October. 

De 2:ne föregäende och denna dag användes mäst 
til fröns samlande och Botaniska Observationer. 

Köiden, som var förleden natt, gjorde stor ändring 
pä en del trän och örter. Valnötträden af alla slag fälte 
nu 1 myckenhet sinä löf. Pä Urtica divaricata blefvo 
bladen sä bärtfrusne, at ej et enda var oskadt, utan alla 
utdödde. Löfven pä Americ. Linden voro nog skadde, 
Uti kryddgärdar voro bladen af alla slags Pumpor aldeles 
bärtfrusne; men Bök, Ek och Björk syntes ej det ringaste 
gifvit sig härvid. Marken vai- om morgonen snöhvit af 
rimfrost, och pä gyttjoga ställen var sä härdt tilfrusit, at 
det mäst höU at gä pä; isen pa vattupussar var af D/2 
Iin. Geom. tjocklek. 

Oenoihera biennis växte nog allmän pä öpna skogs- 
backar och trädes-äkrar: en gammal Fransos, som fölgde 
mig at samia frön, trodde sig ej kunna nog berömma den 
emot huggsar, til hvilka den sades brukas sä, at färska 
bladen gnuggas eller krossas sönder, och läggas pä säret. 

Soeurs de congregation voro en ai-t andeliga Fruen- 
timmer, dock skilde frän Nunnorna. Desse Soeurs bodde 
icke uti nägot Kloster, utan hade hus bygde för sig 
antingen uti Staden eller pä Landet. Desse gingo ut 
hvart de ville, kunde ock gifta sig, om dem sädant tilböds 
och dem behagade; dock sades, at sädanf sker mer än 
säilän. Pä ätskilliga ställen ute pä landet bodde 2 eller 
flere af dessa systrar, och voro deras hus gemenligen 
bygde när vid nägon Kyrka, gemenligen sä, at pä ena 
sidan om Kyrkan var Prästgärden, och pä den andra 
p. 510 Systrarnas hus. Dessas göromäl | var, at undervisa unga 
flickor uti deras Christendoms stycken, at lära dem läsa, 
och ibland skrifva; dessutom at lära dem s\', soma och 
arbeta allahanda, som hörer til de stycken et Fruentimmer 



Chine. 391 

anstär. De förmögnare satte sinä döttrar, at vistas hos 
dessa Systrar en tid: de hade här mat, kammare, säng, 
iindervisning med mera hvad de behöfde, dock alt mot 
en hederlig betalning. Det allmänna huset, hvari desse 
Systrar bodde, och hvarifrän de sändes ut til landet, var 
nti Montreal; när en flicka ville blifva antagen uti dessa 
Systrars antal, mäste hon förut erlägga til samma Sam- 
fund en ansenlig utgift, den somliga pästodo bestiga til 
4000 Livres; men sedän kunde hon hafva sit hederliga 
uppehälle sä länge hon lefde. 

La Chine kallas en vacker Socken belägen 3 Fr. mii 
SW om Montreal, dock pä samma ö, tätt vid Laurentii 
flod. Gardarne ligga pä vanligt sätt längs efter elfs- 
backen, vid pass 4 eller 5 arpens imellän hvarandra. Här 
var en vacker K^^rka af sten med et litet torn pä: orten 
var eljest mycket behagelig. Den sades fätt sit namn 
däraf, at dä den bekante Monsieur Salee var här, som 
sedän blef sä olyckeligen mördad af sinä egna längre in 
i landet, var han mycket nyfiken, at finna up en genväg 
til Oilina genom S. Laurentii flod. Han talade dä ej om 
annat, än denna genväg til China; men som projectet til 
den ena af hans resor i denna undersökning af nägon 
händelse blef til intet vid hans ankomst til denna orten, 
sä at han den gängen ej kom närmare til China, fick 
denna orten säsom genom skämt detta namnet. 

Om aftonen reste jag tilbaka til Montreal. 

Den 5 October. p. 611 

Landets Regering. — General-Gouverneuren i Quebec 
är den förnämsta i Canada, som hafver at befalla öfver 
alla de andra. Näst honom är Intendenten i Quebec; sä 
Gouverneuren i Montreal, och därnäst Gouverneuren i 
Trois Rivieres. Intendenten i Quebec har ganska stort 
välde, och näst til General-Gouverneuren. Han gifver 
ut alla Kronans penningar, är Prseses uti Financen och 
Justitien här i landet: dock stär han pä visst sätt under 
General-Gouverneuren; ty om han icke vii utgifva pen- 



392 Montreal. 



ningar, eller göra annat, som tj^ckes höra til hans syssla, 
kan General-Gouverneuren gifva honom ordres därtil, at 
göra det; och da mäste han lyda; men kan dock hem- 
skjuta saken til Frankrike til Ministeren, at sedän under- 
sökas. Uti hvar och en af hufvudstäderna är Gouverneuren 
den förnämsta, sä en Lieutenant-General, därnäst Majoren, 
sä Capitainerne. Det är General-Gouverneuren, som gifver 
de första ordres til alt hvad af särdeles värde skal utföras. 
När General-Gouverneuren kommer til Montreal eller Trois 
Rivieres, stannar gemenligen de där boende ordinaira 
Gouverneurers Commando; t}^ General-Gouverneuren förer 
commando sjelf hvar han vistas. Han reser gemenligen 
en gäng om äret up til Montreal, och det mäst om vintren. 
När han är bärta frän Montreal, förer Lieutenant-General 
Regeringen därstädes. När General-Gouverneuren dör^ 
eller reser bärt til Frankrike, innan en annan kommer i 
stället, mäste Gouverneuren i Montreal resa ned til Quebec, 
at föra hufvud-regeringen öfver hela landet, tils nägon 
p. 512 ny General- 1 Gouverneur blifver förordnad; och da Gou- 
verneuren i Montreal reser ifrän sit höfdinge-döme, förer 
Stads-Majoren i Montreal regeringen i dess ställe. Hvart 
är kommer frän Frankrike til Canada ätminstone et, om 
ej flere af Konungens skepp. Orsaken til deras ärliga 
hitresa är, at föra hit recriiter i stället för det manskap 
här i landet, som antingen blifvit döde, eller fätt lof at 
gifta sig samt lämna soldat-väsendet och blifva bönder^ 
eller för sädana, som fätt tilständ, at resa tilbaka hem 
til Frankrike. Det är näppeligen nägot är, da icke sälunda 
blifver hitsändt 100 eller 150 man til detta landets besät- 
tande med folk. Vid samma tilfälle öfversändes äfven 
hit en hop sädana, som blifvit befundne hafva infört 
contraband Varor til Frankrike. Desse dömdes fordom 
til Galejorna; men nu sändes de til Colonierna, och sä 
snart de komma hit öfver, äro de frie, och fä utvälja hvad 
lefnadssätt de vela; men hafva ej tilständ, at nägonsin 
resa tilbaka til Frankrike igen, utom en synnerlig Konun- 
gens näd. Äfven hitföres pä Konungens skepp en hop 
köpmans Varor, dem Konungen köpt, at här delas ut ät 



SauU au RecoUet. 393 



Inclianerna ooh andra vid vissa tilfällen. Invänarena i 
Canada betala ännu sä godt som intet til Konungen; dock 
gjordes här nägon början är 1748, nämligen, at de sedän 
den tiden mäste betala 3 pro Cent för alt, hvad som frän 
Frankrike blefve af handlande hitfört at försäljas. Äfven 
mäste de frän besagde tid betala til Kronan et visst för 
alt af skinnvaror, som föras liärifrän til Frankrike; men 
för det, som föres härifrän til nägon af Franska Colonierne, 
eller därifrän liit, betales intet. Frän alla | Franska orter p. 513 
och Colonier sades handlande hafva friliet at sända sinä 
skepp med varor hit, och likaledes hade köpmännerne i 
Quebec frihet, at föra sinä varor til hvad ort i Frankrike 
och hvad Fransk Colonie de ville; men gemenligen hafva 
köpmännerna i Quebec fä skepp, emedan folket här i lan- 
det är ganska d3^rlegt, hvarföre de handlande i Frankrike 
sjelfve sända sinä varor hit. De Städer i Frankrike, frän 
hvilka i synnerhet drifves handel pä Canada, äro Rochelle 
och Eourdeaux förnämligast ; men ock frän Marseille, Nantes, 
Havre de Grace, S:t Malo, och andra. Konungens skepp, 
som hvart är föra hit varor och annat, komma antingen 
frän Brest eller Rochefort. De Handlande i Quebec sända 
dock sjelfva nägot skepp med mjöl, hvete, ärter, trä- 
varor etc. til Franska öarna i Vestindien. Murarna omkring 
Montreal blefvo ungefär vid är 1738 bygde pä Konungens 
kostnad; men med det förbehäll, at staden skal smäningom 
sjelf betala til Konungen hvad de kostat: nu betalte staden 
ärligen därpä 6000 Livres til Kronan, hvaraf Prästerna i 
Staden betalte 2000 Livres, och de öfriga gäfvos af de 
andre invänare. Uti Quebec har Konungen pä egen kost- 
nad lätit updraga murarna, och icke betungat invänarena 
därmed, emedan de dessutom hafva tuli sig pälagd. Bäfver- 
handeln hörer allena Indianska Compagniet i Frankrike 
til, och fär mgen annan, än deras betjenter, här idka den 
samma; men med andre skinnvaror har en och hvar frihet 
at drifva handel. Up i landet äro ätskillige orter hos 
Villarna, där Fransoserna hafva sinä nederlags platser för 
sma varor, hvilka orter här kallas les Postes. Konun [ gen p. 514 
häller gemenligen inga andra Fästningar i Canada, än 



394 Montreal. 



Quebec, Fort Chamblais, Fort S:t Jean, Fort S:t Frederic, 
Montreal, Frontenac ooh Niagara; de andre orter höra til 
handlande ooh Private. Konungen drifver sjelf handel i 
Niagara, En och hvar, som vii, fär ej resa, at drifva 
handel hos Villarna, utan han mäste förut hafva fullmagt 
och tilständ därtil af General Gouverneuren. Detta tilständ 
las ej til skäncks, utan en mäste betala därföre mer eller 
mindre, alt som orten är mer eller mindre drägtig. En 
köpman, som sänder ut en bät med 4 eller 5 man, lastad 
full med allahanda varor, mäste betala för tilständ at 
utsända en sadan bät 5, til 600 Livres; ja, här finnas 
ställen, för hvilka en är nödsakad at gifva ända til 1000 
Livres. Of ta kan en ej fä Permission, ehuru mycket han 
ock bjuder; orsaken är, at General-Gouverneuren, som 
skal gifva Permission, och som sjelf fär desse penningar, 
liar lämnat eller vii lämna en sadan post ät nägon af sine 
vänner eller anhörige. General-Gouverneuren fär väl dessa 
penningar, dock är den seden, at han skal lämna halfparten 
däraf til de fattige; men om det samma altid sä noga 
efterföljes, är obekant. 

Religion i Canada var öfver alt den Päfviska. Ingen 
annan blef här told. Det sades ock nastan af alla här- 
varande, som vistats uti Frankrike, at folket i Canada af 
bägge könen äro starkare intagne för denna Religion och 
ifrigare i den samma, an nägonsin i sjelf va Frankrike. 
Ingenstäds kunde de gä flitigare i Kyrkan än här, fast 
p. 515 de ej förstodo 10:de delen af det Prästen sade; | emedan 
nastan ali Gudstjensten förrättades pä Lätin. Jag har 
förut p. 314 och 315 nämt om, huru ifriga qvinfolken och 
menige man härstädes var, at läsa sinä böner pä Lätin, 
fast de ofta ej förstodo et ord af hvad de läste, och icke 
kunde begripa det ringaste af det de hörde. Det tyckes, 
at mäst ali Gudstjensten var här för mycket et opus 
operatum, och sattes nastan allena uti det, som var utvärtes. 
Den mästa delen af Gudstjensten i Kyrkan bestod i böners 
läsning. Alla böner voro pä Lätin: de lästes för För- 
saralingen af Prästerna fram i Choret, och det med en 
sadan hastighet, at ock den, som stod längst fram i Kyrkan 



Montreal. 395 



närmast clem, och soin förstod Latinska spräket, sä väl 
som de, kunde nastan ogörligen, ehuru han med ali flit 
lade öronen til at gifva akt, ätskilja det ena ordet frän 
det andra, och veta hvad Prästen läste. Jag kunde endast 
da och da fä reda pä nägot ord, men ej pä hela meningen. 
Den enfaldiga kunde da omöjeligen begripa nägot, och 
hafva nytta däraf. Äfven den aldrafärdigaste i Latinska 
spräket kunde ogörhgen vid et sädant skenande mer än 
i fyrspräng vid bönernas framförande hafva tankarna til- 
hopa och bedja med andakt. Ja, detta sista har värit 
ogörligt för Prästerna sjelfva. Predikan förrättades dock 
pä modersmälet Fransöskan, men alla spräk ur den H. 
Skrift sades först pä Lätin utur Vulgata; dock uttyddes 
de strax pä Fransöska. En ting var roligt: ehuru de 
andelige här förrättade dageligen nastan ali Gudstjensten 
pä det Latinska spräket, och ehuru de dageligen utur det 
Latinska Breviario läste vissa stycken, sä hade dock största 
delen af dem nog svärt at tala Lätin; hvilket lärer kömmit 
däraf, | at i vanligt och verldsligt tai förekomma ätskilliga P- »16 
ord, som nastan aldrig förefalla i deras Kyrkoböcker. 
Eljest var här öfveralt brukeligt bäde i städer och pä 
landet, at om mornarna, dä en stigit up, och i synnerhet 
om aftnarna, dä en just ville gä och lägga sig, en och 
hvar föll för sig sjelf vid sängen pä knä, och i tysthet 
läste sinä böner; men om det skedde pä Lätin eller Fran- 
söska, ville jag icke vara sä frägvis at göra mig under- 
rättad om. Ehuru jag med flit gaf akt, blef jag dock 
aldrig pä minä resor här i Canada varse Bibeln i nägot 
hus, hvarken pä Fransöska eller Lätin, dä jag endast 
undantager de andelige af mankönet; men andre Fransöska 
eller Latinska böneböcker säg jag pä somlige ställen i 
gärdarna; dock voro nastan i dem flere böner til Jungfru 
Maria, än til den Store GUDEN. Om den flit Patres 
Jesuiterna använda vid Indianernas omvändande, det 
myckna besvär de mäste utstä därvid m. m. är omtalt 
förut p. 356. 

A^^id de följande af mig gjorda Meteorologiska Ob- 
servationer har jag ej annat at päminna, än hvad förut 



396 Montreal. 

är omnämt i andra Tomen p. 236 och följande samt p. 525. 
Vid de äter af Herr Jon. Bartram anstäldte Meteorol. 
Observat. fär jag lof at nämna, det jag litet för min afresa 
frän Philadelphia til Canada, anmodade honom, at under 
min fränvaro halla dessa Observationer; emedan jag för 
flera orsaker sknl, omnämde förut Tomen 2 p. 236 och 
följande, var ganska angelägen, at fä veta huru stark 
varman om sommaren var där pä orten, m. m. Ti] den 
ändan lämnade jag at honom den ena Thermometern, | 
öl"* och underviste honom, huru den borde rätt anställas: han 
var da sä god, och efter min begäran upskref Thermo- 
meterns högd, m. m. pä sin gärd, belägen 4 Ängelska 
mii frän Philadelphia ät Söder. At han ej utsatt timan, 
dä de bhfvit gjorde : utelämnat ibland vind och väderlek: 
ej utmärkt vindens styrka, m. m. bör ursäktas; emedan 
han, som en Landtman, ej kunde sä hinna därmed; och 
ingen sä tilförlitelig kunde jag pä den orten fä. Hans 
Observationer äro införde ord frän ord, endast öfversatte 
pä Svenska. Däraf kan ses, hurudana Pensylvaniska som- 
rarne äro til sin hetta. 




Meteorologiska Ohservationer . 



397 



Meteorologiska Ohservationer. 

1749. Januarius. 



p. 518 



Dag.\ KL 


Therm. 


Vind. 


Väde7'lek. 


1. 


7^v f. 

2. e. 


07.0. 
4.0. 


NW. 0. i 

0. 


Klart 


2. I?'/,. f. 
|2.e. 


04.5. 
5.5. 


WNW. 1. Klart och Mulit skiftevis. 

i 


' m 


2.0. 
2.0. 


N VV. 1. 


Mulit. 


4. |7V,. f. 
j 2. e. 


02.0. 
11.0. 


1 
W. 1. 


Klart. 


5. J7V. f. 


03.0. 


W. 0. 


Klart. 


6. 


77,. f. 

2. e. 
5. e. 


03.0. 
14.5. 


W. 0. 

0. ' 
NW. 3. ! 


Klart. om afton sent mulit, Snö 
och urväder. 


7. 


77a. f. 
2. e. 


01.0. 
3.0. 


W^^W. 1. 
1. 


Smämulit. 


8. 

i 


7V. f. 
2. e. 


04.0. 
8.0. 


WNW. 1. 

1. 


Klart. 


9. 


77.- f. 

2. e. 


03.0. 

8.0. 


WNW. 1. 

1. 


Morgonrodnad. Mulit ; afton starkt 
rägn. 


10. ku, t 

j 2. e. 

|4.e. 


15.0. 

2.0. 

01.0. 


s. 2. 
W. 4. 
W. 4. 


Mulit med rägnskurar; om afton 
smälade Snö; kl. 9 f. WSW. 3. 
kl. 11. f. SW. 4. kl. 2. e. W. 4. 


11. lv/,, f. 

! 2. e. 

j 


03.0. 
04.0. 


WNW. 3. 

3. 


Mulit. 


: 12. |7v,. f. 

1 2. e. 


04.0. 
01.5. 


W]S'W. 3. 
NW. 2. 


Klart. 


13. 77,. f. 
2. e. 


07.5. 
03.0. 


WNW. 2. 
2. 


Klart. 
Mulit. 


14. |7V.. f 
1. e. 


05.5. 
02.0. 


WNW. 1. 
1. 


Mulit och snö h. d. föll til 3 tvär- 
fingers högd. 


15. 


7. f. 
2. e. 


07.0. 
3.0. 


WNW. 0. 

0. 


Klart. 



398 



Meteorologiska Ohservationer. 



Januarius. 





1 

iDag. 

i 


1 
KL 

1 


Therm. 


Vind. 


1 

Väderlek. 




16. 


7. f. 

8. f. 
2. e. 


08.9. 
09.0. 
08.0. 


NW. 3. 

1. 


Natten förut WNW. 4. h. d. klart. 


. 519 


17. 


7. f. 
h.e.m. 


011.0 
09.0. 


NNO. 0. 

0. 


Mulit; Snögade h. d. och följ. natt. 




18. 


7. f. 
10. f. 


012.0. 
011.0. 


mv. 1. 

1. 


Millit, och snögade f. m. e. m. klart : 
Therm. h. e. m, 011.0. et qvarters 
hög snö pä marken. 




19. 


7. f. 
1. e. 


015.5. 
010.5. 


W. 1. 

1. 


Klart. 




20. 


7. f. 
2. e. 


012.5. 
07.0. 


W. 1. 


Klart. 




21. 


7. f. 
3. e. 


022.0. 
03.0. 


WNW. 0. 
W. 1. 


Klart. 




22. 


7. f. 
2. e. 


05.0. 
01.0. 


W. 1. 

1. 


Klart. 
Mulit. 




23. 


7. f. 
h.e.m. 


010.0. 
3.0. 


WNW. 1. 

1. 


Klart; om aftonen en mycket stor 
ring kring mänen. 




24. 


7. f. 
2. e. 


01.0. 
4.0. 


NNO. 0. 
NO. 0. 


Mulit; föll snö h. d. 

1 




25. 


7. f. 
2. e. 


00.0. 
4.0. 


WNW. 0. 
VV. 0. 


Klart. 

1 




26. 


7. f. 
2. e. 


013.5. 
1.0. 


WNW. 1. 

1. 


Klart. 

Mulit; kl. 3. e. m. började snöga. 




27. 


7. f. 
2. e. 


07.0. 
00.0. 


VV. 1. 

1. 


Klart; om afton ring kring ma- 
nan, i 




28. 


7. f. 
3. e. 


01.0. 
4.0. 


VVNVV.l. 

1. 


Mulit; snögade mäst h. d. 




29. 


7. f. 1 
3. e. 


05.0. 
03.0. 


NNO. 1. 

1. 


Klart. 




30. 


7. f. 
3. e. 


013.0. 
4.0. 


VVNVV.l. 

1. 


Klart; om afton ring kring manan. 




31. 


7. f. 
3. e. 


04.0. 

8.0. 


WNW. 1. 

1. 


1 
Klart; om afton ring kring manan. | 

! 



Meteorologiska Obsermtioner. 



399 



1749. Fehruarius. 



p. 520' 



\Dag. 


KL 


Therm. 


Vmd. 


l/ä(^eWeÄ;. 


1. 


7. f. 
1. e. 


03 0. 
11.0. 


WNW. 1. 
W. 1. 


Klart; om afton ring kring manan. 


2. 


7. f. 

2. e. 


5.0. 
16.0. 


WNW. 0. 
W. 


Klart. 


B. 


7. f. 
2. e. 


00.0. 
19.5. 


W. 0. 

0. 


Klart. 


4. 


7. f. 
2. e. 


5.5. 
11.0. 


W. 0. 
4e.NN0. 2. 


Mulit. kl. 10. e. NNO. 3, samt snö- 
gade och urväd. 


5. 


7. f. 
1. e. 


06.0. 
03.0. 


NNW. 2. 

NW. 2. 


Klart. 


* 


7. f. 
2. e. 


010.5. 
5.0. 


mv. 0. 

WSW. 1. 


Natten förut smälde i knutarna; 
morgonrodnad ; klart h. d. kl. 7. 
f. NW. 0. kl. 9. WNW. 1. kl. 11. 
W. 1. kl. 2. e. WSW. 1. 


7. 


7. f. 
2. e. 


01.0. 
1.0. 


NNO. 1. 
NW. 1. 


Mulit. Klart kl. 7. f. NNO. 1. kl. 
9. N. 1. kl. 10. WNW. 1. kl. 12., 
f. NW. 1. 


8. 


7. f. 
2. e. 


09.0. 
7.0. 


NW. 0. 
W. 1. 


Klart. 


9. 


7. f. 
3. e. 


03.0. 
16.0. 


"■ 1: 


Klart. 


" 


7. f. 
1. e. 


7.0. 
19.0. 


W. 1. 

SSW. 4. 


Mäst klart. En faselig storm hela 
följ. natten med rägn. 


11. 


7. f. 
1. e. 


9.0. 
11.0. 


SSW. 2. 
2. 


Klart; mot afton rägn. om afton 
en lysna som nordsken i SW. 


12. 


7. f. 
1. e. 


4.0. 
10.0. 


SSW. 3. 
3. 


Klart; om afton kl. 9. en lysna likt 
svagt nordsken i SW. 


13. 


7. f. 
3. e. 


2.0. 
5.0. 


WNW. 2. 
NW. 2. 


Mulit. 
Klart. 


14. 


7. f. 
3. e. 


06.5. 
02.0. 


NW. 1. 
WNW. 2. 


Klart 
Strömoln. 


15. 


6^/,. f. 
2. e. 


010.5. 
03.0. 


my. 1. 

WNW.2. 


Klart; kl. 8 om afton Nordsken. 



400 



Meteorologiska Observatio?ier 



Fehruarius. 


\Dag.\ KL 

1 


Therm. 


1 

Vmd. Väderlek. 

\ \ 


i 16. 


6V,. f. 
2. e. 


013.0. 
00.0. 


1 
NNW. 0. iKlart. i 

NW. 1. 1 ! 


17. 6V2. f. 

|2.e. 


02.0. 
00.0. 


WNW. 1. Mulit med snögande; men hela e. 
W. 1. m. rägn. | 

1 


18. 67-.. t 
2. e. 


2,0. 
00.0. 


WNW. 1. 
NNW. 1. 


Mulit. 


19. 6V2. f. 

! 2. e. 

1 


03.0. 
01.0. 


NNO. 2. .Mulit; rägn blandad med isbark 
2. och hagel föll hela dagen. 


20. 


6V2. f. 
2. e. 


1.5. 
4.5. 


NW. 1. Mulit. 1 

1- 1 

1 


21. 


67,. f. 
2. e. 


00.8. 
4.0. 


NW. 0. 

NNO. 1. 

- 


Mulit. En qvarnforss belägen en: 
Ängelsk mii SSO frän där vi; 
bodde hördes kl. 5 f. mot ali 
vanlighet starkt susa, ehuru det 
var hei lungt; kl 10 f. m. bör- 
jade rägna, varade h. d. 


22. 


67,. f. 
2. e 


3.0. 
35. 


WNVV.2. Klart. 
2. 


23. 


672- f- 

4. e. 


06.0. 
4.0. 


W. 2 1 Klart. 

2. började tjockna kring Solen. 


24. 


67,. f. 
3. e. 


4.0. 
10.0. 


SSW. 1. ;Mulit. 1 

W. 1. , 


25. 


6 f. 
2 e 


3.0. 
1. 


WNW.O. JKlart och mulit skiftevis. 

0. 1 

■■ 1 


26. 


6. f, 
3. e. 


012.0. 
02.0. 


NN\V. l. :Klart; om afton muUt; kl. 8. e. m. 
1. Stor ring kring manan och moi- 
nen i S. hei röda. 

i 


27. 6. f. 
3. e. 

I 


04,0. 
01.0. 


N. 2. Mulit; Snö och urväder f. m. men^ 
2. kl. 4. e. m. klart. ^ 


28. 


6. f. 
3. e. 


04 5. 
03.5. 


NW. 4. i 
WNW.4. 1 


Strömoln. ! 



Meteorologiska Observationer 



401 



1749. Martius. 



\). 522 



1 
Dag. 


Kl. 


Therm. 


Vind 




Väderlek. 


1. 


6. f. 
3. e. 


09.0. 
01.5. 


WN\V 


2 
2. 


Klart; om afton stor riiig kring 
Manan. 


2. 


6. f 
4. e. 


06.0. 
2.5. 


NW. 


2 

2. 


I 

! Klart; oni afton en svag ring kring 

j manan. 


3. 


6. f. 
2. e. 


04.0. 
6.5. 


S 


1. 
1. 


Klart; e. ni. nmlit; kl. 8, e. m. moi- 
nen i SW. hei röda; kl. 9. bör- 
jade snöga. 


4. 


G. f. 
2. e. 


0.5. 
7.0. 


oso. 

s. 


1. 
1. 


Mnlit; om afton starkt räsnande. 

1 


5. 


6. f. 
2. e. 


4.0. 
11.0. 


w. 


1. 
3. 


Mulit och klart skiftevis; följ. natt 
1 lugnt. 


6. 


6. f. 


4.0. 


w. 


2, 


Klart. 


7- 


G. f. 
2. e. 


00.0. 
8.0. 


wsw. 


1. 
1. 


f. m. mulit och klart skiftevis; e.| 
m. klart; mulit, äskedunder och 
rägnande skiftevis. 


8. 


6. f. 
3. e. 


2.0. 
20.0. 


wsw. 


0. 
2. 


jKlart; kl. 8. e. m. syntes i SW en 
sä kallad Snöeld, se förut p. 39 i 


9. 


6. f. 
3. e. 


5.0. 
13.5. 


N. 




, Klart. 

jMulit; kl. 8. e. m. Snöeld i S VV. 


10. 


67,. f. 
2. e. 


5.0. 
6.5. 


sso. 

SO. 




Mulit; Snöglopp h. d. och följ. nat- 
ten 


11. 


6. f. 
3. e. 


9.0. 
14.0. 


sso. 
w. 




Mulit och starkt rägnande f. m 
halfklart e. m 


12. 


G. f. 
3. e. 


9.0 
15.0. 


NNW. 
ONO. 


0. 


Töknigt om morgon; kl. 10. blef 
halfklart; mot afton mulit och 
j rägn. 


13. 


G. f. 
2. e. 


9.5. 

8.0. 


^'N0. 

10. f. N. 


2 

3. 


Mulit och starkt rägnande; kl. 4.i 
e. klart 


14. 


6. f. 
3. e. 


4.0. 
10.0. 


WNW 


. 2. 
2. 


Klart. 


15. 

1 


6. f. 
3. e. 


00.0. 
13.0. 


\VSW. 
W. 


0. 
2, 


Klart; mot afton mulit. 



26 



402 



Meteorologiska Observationer. 
Martius. 





\Dag. 

i 


! KL 


1 Therm. 

! 


Vind. 


Väderlek. 




16. 


1 6. f. 
j 3. e. 


i 2.5. 
01.0. 


NNO. 3. 

3. 


Snö och varsta urväder h. d. 

i 


p. 523 


1 17. 


' 6. f. 
3. e. 


01.0. 
5.0. 


NW. 2. 

i 


Mulit; kl. 8. f. klart. 




1 18. 

1 
1 


6. f. 
3. e. 


02.0. 
4.0. 


WSW. 0. 
W. 2. 


Klart; marken nu öfvertäckt medj 
snö. 


, 19. 


6. f. 
3. e. 


02.0. 
6.0. 


WNW. 1. 
NW. 2. 


Klart. 


20. 
21. 


6. f. 
3. e. 

6Vo. f. 
3.' e. 


05.5. 
11.5. 


W. 0. 
SW. 1. 


Klart; mot afton mulit. 


2.0. 

14.5. 


SSO. 0. 
0. 


Mulit; da och da rägn. | 

! 


22. 


6. f. 
3. e. 


10.0. 
19.5. 


SSO. 0. 
0. 


Mulit. 


23. 


6 f. 
3. e. 


15.0. 
19.0. 


SSO. 1. 

1. 


Starkt rägnande. 




24. 


6. f. 
3. e. 


8.0. 
15.0. 


SW. 1. 

1. 


Klart. 

i 




25. 

1 


6V.. f 
3. e. 


6.5. 
11.0. 


WNW. 3. 

3. 


Klart 

Strömoln. ( 




26. 


o. e. ' 

1 
1 


00.0. 
11.0. i 

1 


WNW. 2. 

SW. 2. 

i 
i 


Klart. 1 

Strömoln; kl. 8. e. m. en sä kalladi 

Snöeld i SW. vid horiz. | 




27. j 


6. f. i 
3. e. ! 


3.0. 

9.0. 

i 


WXW. 1. 

1. 


Klart. 



28. 

j 


'6\/.,. f.| 
i 3. e. 


3.0. 
12.0. 


S. 1. 
ll.e.NNW.3. 


[Rägn h. d. och mäst följ. natt. 


29. 

i 
i 


6. f. 
2. e. 


1.0. 
6.0. 


^NW. 


2. 

2. 


Klart. 


30. 


6.f.l 
2. e. 


03.0. 
4.0. 


0. 

SO. 


1. 
1. 


Klart; middagstid blef mulit, bör-j 

' jade snöga och yra, räkte in pä, 

natten, da det vändes i rägn. 1 


31. 


'67,. f.i 
8. e. 


5.0. 
14 0. 


N. 


1. 

1. 


Mulit. 

i 



Meteorologiska Observationer. 
1749. April. 



403 



Dag. 


KL 


Therm. 


Vind 




1 
Väderlek. ! 


\ 


6. f. 
3. e. 


5.5. 1 
3.5. 


NNO. 
0. 


1, 
1. 


Rägn f. m. men e. m. och följ. natt 
isbark ocli snö med mycket Ijun- 
gande och Thordön. 


2. 


6. f. 
3. e. 


0.5. 
0.5. 


NXO. 


1. 
1. 


Snögande och isbarks fallande mäst 
h d. 


3. 


6. f. 
3. e. 


02.0. 
9.0. 


NW. 


1. 

2. 


Klart. 


4. 


6. f. 
3. e. 


02.0. 
16.0. 


W. 


1. 


Klart. 


5. 


6. f. 
3. e. 


00.5. 
19.0. 


N. 
SW. 


1. 
1. 


Klart; Solen syntes ganska röd vid 
nedgängen. 


6. 


6. f. 
3. e. 


4.0. 
23 0. 


sw. 


1. 
1. 


Klart. 


7. 


6. f. 
3. e. 


13.0. 
24.0. 


s. 


2. 
2 


Klart; e. m. började muina; kl. 7. 
e. rägn, varade in pä natten. 


8. 


7. f. 
3. e. 


9.0. 
13.0. 


NW. 


3. 
3. 


Ström oi n. 


9. 


6. f 
3. e. 


1.0. 
7.0. 


N. 


1. 
1. 


Mulit och klart skiftevis; motafton! 
började snöga, fortfor in pä nat- 
ten. 


10. 


7. 1 
3. e. 


2.5. 
6.5 


NO. 


1. 
1. 


Mulit; kl. 12. f. m. rägn, varade in 
pä natten. 


11. 


6. f. 
3. e. 


5.0. 
9.0 


NO. 


1. 
1. 


Rägn mäst h d. 


12. 

1 


6. f. 
2. e. 


2 0. 

13.0. 


WNW 


.2. 

2. 


iKlart; e. m. molnit med hagel och 
i rägn. 


13. 


6. f. 
2. e. 




NW. 

sw. 


2. 

1.' 


Klart. 
Mulit. 


1 14. 

1 


6. f. 
2. e 




0. 


1. 
1. 


Mulit; kl. 8. klart; mot afton mulit. 


1 
15. 


1 6-f. 
1 2. e. 


1 
I 


0. 


1. 

1. 


jMäst Klart. 

i 



p 524 



404 



p. 525 



Meteorologiska Ohservationer 
April. 



Dag. 


KL 


Therm. 


Vind 




Väderlek. 


IG. 


0. f. 
2. e. 


6.5. 
13 5. 


wxw 


■) 

1. 


Klart. 


17. 
18. 
19. 


6 f. 
3. e. 

7. f. 
3. e. 

57,. f. 
3. e. 


7.0. 
IG.O. 

6.0. 
18.0 

2 0. 

20 


s. 
sw. 

N. 
NW. 

NNW. 
W. 


1. 
1. 

0. 
3. 


2 


Klart ooh mulit skiftevis. 
Klart. 

Klart. 

1 

1 


20. 

TiT 


6. f. 


2.0. 


S\V. 


0. 
0. 


Stark rimfrost oin niorgoii; klart 
och ganska hett h. d. 


sw. 


1. 


1 1 
1 Klart med Solrök. 1 


22. 


5. f. 
3. e. 


13.0. 
23.0. 


s. 


0. 
0. 


Mäst Klart. 


23. 


57.,. f. 
3. e. 


11.0. 
25.5. 


w. 


1. 
1. 


Klart. 


24. 


6. f. 
3. e. 


12.0. 
22.0. 


s. 


1. 
1. 


Mulit; (iiiggregn da och da. 


25. 
26. 


6. f. 
3. e. 


18.0. 
24.0. 


s. 


0. 
0. 


Rägii luitt förut, och of ta oin da. 
gen; om afton äska och Ijun 
gande. 


6. f. 
3. e 


18.0. 
30.0. 


VV. 


1. 
1. 


Klart. 

1 


27. 


6. f. 
3. e. 


17.0. 
25 0. 


w. 


2 

2. 


Klart. 


28. 
29. 


6. f. 
3. e. 

6. f. 

3. e. 


7.0. 
24.0. 


w. 


0. 
0. 


:Klart. 

1 


7.0 

17 0. 


X. 

0. 


2 
2, 

1. 
0. 


Klart 
!Strömoln. 


30. 


5. f. 

3. e. 


3.0. 

15.5. 


0. 

s. 



Meteoroloyiska Observationer. 
1749. Majus. 



406 



p. 52G 



Dag. 


1 
Kl. 


1 

Therm. 


Vind. 


Väderlek. 


1. 


\ 4. f. 
1 3. e. 


i 
01.5. 1 
18.5. 1 


S. 0. 

Ö\V. 1. 


Rimfrost om inorgon; klart. 


2. 

3. 


5. f. 
3. e. 


1.0. i 

28.0. : 

1 


W. 1. 

1. 


Klart 


51/0. f, 
3: e. 


4 0. i 

27.5. 

1 


W. 1. 

1. 


Klart. 


1 4. 


' 5. f. 


10 0. 


W. I. 


Klart. 


! 5. 
6. 


1 5. f. 
; 3. e 

5. f. 


130. 
27.0. 


s. 3. 
3. 


Ström oin. 


14.5. 


N. 0. 


Klart. 


7. 

8. 

1 

1 ^' 

i 


5. f. 

5. f. 

6. f. 
3. e. 


13.0. 
4.0. \ 


N. 0. 
N. 0. 


Halfmulit. 
Klart. 


14.0. 1 
14.0. 


S. 1. 


Rägn mäst h. d. 


10. 

i 

1 


1 6. f. 
3. e. 


13.0. 
160. , 


SSW. 0. 

0. 


Rägn dä ooh da 


11. 


1 6. f. 

1 3. e 

! 


12.0. 

28.0. 


WS\V. 

0. 


Klart. 

1 ; 


12. 

i 
13. 

1 


6. f. 
■ K e 

1 6. f. 
3. e. 


13.0. \ 
20.0. 

9.0. : 
18.5. 1 


WNW. 2. 

2. 

XW. 1. 

1. 

NW. 0. 
SSW. 2. 


Klart. 
Klart. 


14. 


äf. 


00.5. : 

9.0. 
20.0. ! 


Klart. 1 


15. 


5. f. 

3. e. 


Mnlit. i 
Rägn. i 



406 



Meteorologiska Observa tioner. 



p. 52"; 











Majiis. 


1 
\pag. 


KL 


1 

Therm. ! 


Vind 


1 Väderlek. 


IC. 
17. 


5. f. 

4. e. 

5. f. 
3 e. 


17.0. 

23.0. 



20 0. 

24.0. 




iMulit. 

1 


S. 


1. Kägn da och da h. d. om afton 
1. ; mycket blixtrande. 

^ 1 


18. 


5. f. 


13.0. 




Klart ! 

1 


1 19. 

1 


5. f. 


17.0. 


w. 


2 Klart. 


20. 

! 


5. f. 
3. e. 


19.0. 
24.0. 


w. 


1. Klart. 
1. 


21. 


6. f. 


20.0. 




Klart. ' 


22. 






sw. 


1. Klart; ganska hett. 


23 

1 


5. f. 
o. e. 


17.0. 
33.5. 


sw. 


I. Klart 
1. 


1 24. 

1 


12. f. 

8. f. 
2. e. 


32.0. 


sw. 


1. Klart. 


23.0. 

28.0. 


sw. 


1. 


Klart och mycket varmt. 


1 26. 


8. f. 
3. e. 


210. 
25.0. 


WNAV 


2. 


Strömoln; om afton et moln-il med 
storm och rägn. 


j 27. 

i 


7. f. 
2. e. 


17.0. 
25.0. 


W. 


2. 


Tjocka strömoln; nog svalt. 


i 28. 

i 


7. f. 
2. e 


15.0. 
25 0. 


W. 


1. Strömoln 


29. 

1 
1 


7. f. 
2. e. 


16.0. 
25.0. 


W. 


2. Strömoln. 


30. 


5. f. 
e. m. 


13.0. 
25.0. 


W. 


1. Klart 
1. Mulit. 


1 ''• 


5. f. 

1. e 


13.0. 
27.0. 


SW. 


1. 
1. 


Halfmulit. 
Klart. 



Meteorologisia Ohservationer 
1749. Junins. 



407 



]). 528 



Dag. 


1 ^/. 

1 


; Therm. 


Vind. 


Väderlek. 


1 
1. 

1 


5. f. 


23.0. 


SW. 


1. 


Rägn natten förut; morgon niiilit; 
kl. 10. klart. 


! ^- 




SO. 


1. 


Strömoln. 


3. 


7. f. 


24.0. 


sw. 


l. 


Strömoln; e. m. äskemoln m. rägn 
kommande frän NW. 


4. 


B. e. 


26.0. 


NW. 


1. 


Strömoln. 


i 5. 
1 


5Vo. f. 
3. e. 


15.5. 
22.0. 


S. 


1. 
1. 


Klart. 


1 6. 

i 


5. f. 
3; e. 


18.5. 
23.0. 


sw. 


1. 
1. 


Mnlit och klart skiftevis. 


'■ 


h. d. 


20.0. 






Mulit och rägn. 


00* 


G. f. 
3. e. 


15.5. 
23.0. 


NW. 


0. 

1. 


Mulit. 

Strömoln. j 


i 
9. 


5. f. 


13.0. 






Klart 


' 10. 


5. f. 
3. e. 


11.0. ! 
22.5. i 


SW. 


1. 
1. 


Klart. 


n. 


7. f. 
2. e 


20.0. ; 

33 0. 


N. 
SW. 


1. 

1. : 


Strömoln. 

Äskedunder med rägn. i 


12. 


6. f. 
3. e. 


23.0. 
32.0. 


N. 
S. 


0. 
2. 


Klart. 
Halfmulit. 


13. 


5. f. 
3. e. 


10.0. 

27.0. : 


SO. 


2. ^ 
2. 1 


Mäst klart. 

1 


U. 


6. f. 
3. e. 


26.0. 
25.5. '■ 


s. 


1. 

1. 


Klart. 

Äskedunder med rägn. 


15. 


6. f. 
3. e. 


18.0. 
26.5. i 


N. 


0. 

0. 


Klart. 



408 



Meteorologiska Observationer. 



Junius. 



p. 529 



Dag. 


Kl. 


Therm. 


Vind 




1 Väderlek. 

1 


16. 


c.t. 

2. e. 


20.0. 
28.0. 


NNO. 


1. 
l 


Klart. 


17. 


"t: 


18.0 
27.5. 


N. 0. 

0. 


Klart. 


18. 


5. f. 
:le. 


21.0. 
32.0. 


OSO. 1. 
NO. 1. 


Klart. 

Askedund. med starka rägnsk. 


19. 


6. f. 
3. e 


20.0. 
27 0. 


NNW. 


1. 
1. 


Klart. 


20. 


5. f. 
3. e. 


18.0. 
26.0. 


S. 


1. 
1. 


Klart. 
Mulit. 


21. 


5. f. 


23.0. 


sw. 


0. 


Mulit, ibland rägn. 


22. 


5. f. 


9.0. 


w. 


1. 


Klart. 


23. 


6. f. 
e. m. 


17.0. 


s. 
xw. 


1. 

1. 


Klart. 1 
Mulit. 1 


24. 


6. f. 
e. m. 


20.5. 


s. 1. 
SW. 1. 


Mulit; sedän klart. 

Askedunder och rägn. ! 


25. 


5. f. 
2. e. 


23.0. 
32.5. 


s. 1. 
1. 


Klart. 1 


26. 


5. f. 


14.0. 


N. 


1. 


Klart. 


27. 


6. f. 
2. e. 


15.0. 
33.0. 






Klart. ! 

j 
1 


28. 


5. f. 
1. e. 


18.0. 
35.0. 


S. 


1. 
1. 


Klart. 

! 


29. 


7. f. 


26.0. 






Klart. 


30. 


5. f. 
3. e. 


11.0. 
31.0. 


s. 


1. 

1. 


Klart. ! 

1 



Meteorologiska Observationer. 



409 



1749. Julius. 



\Dag. 

1 


Kl. 


Therm. 


Vind. 


Väderlek. 


1. 






N. 3. 


Strömoln. 


2. 

1 


5. f. 


7.5. 


N. 2. 


Klart. 


3. 


8. f. 
2. e 


26.0. 

■28.0. 


N. 1. 

1. 


Klart. 

Ora afton äskedunder med rägn. 


1 ^• 


b. f. 
e m 


20.0 


S. 1. 
N. 2. 


Mulit; rägn ibland e. m 


5. 


4. e. 


26.0. 


W. 1. 
1. 


Klart. 

Mulit; om afton rägn. j 

1 


6 


57,. f. 


18.0. 


S\V. 1 


Rägnade h. n. f. om dag. klart. 


7. 


47,. f 


17.0. 


NW. 0. 


Klart. 

1 


8. 


6. f. 


16.0. 


N. 0. 


Klart och mulit skiftevis f. m. en 
Stor ring kring Solen. 


9. 


7. f. 
3. e. 


21.0. 
22.0. 


SW. 0. 

0. 


Natten förut rägn ; om dagen mulit, 
ibland rägn. 


10. 


4Vv f. 
3. e. 


18.0. 
24.5. 


SW. 1. 

1. 


Klart; ibland moln-il med rägn. 


11. 


5. f. 
2. e. 


17.0. 
26.0. 


SSO. 1. 

1. 


Klart. 


12. 


5. f. 


22.0. 


W. 1. 


Klart. 


13. 


6. f. 
3. e. 


20 0. 
33.0. 


SSW. 1 

'■ 


Klart. 


1 U. 

1 


5. f. 
2. e. 


21.0. 

28.0. 


WSW 1. 

1. 


Klart. 


1 15. 

1 


5. f. 
3. e. 


16.0. 
28.0. 


NNO. 1. 

i . ■* 


Klart. 



p. 530 



410 



Meteorologiska Observatiotier. 



thilius. 



Dag. 


KL 


Therm. 


Vind 




Väderlek. 


16. 


5. 
10 


f. 
f. 


14 0. 


S. 

sso. 


0. 

1. 


Klart; ibland litet mnlit. 


17. 


5. 

3. 


f. 
e. 


19.0. 
240. 


s. 


1. 
1. 


Klart. 
Mulit. 


18. 


5. 
2. 


f. 
e. 


15.0. 
25.0. 


NNO. 


0. 
0. 


Klart. 


19. 


5. 
e. 


f. 
m. 


190. 


SSW. 


1. 


Mulit, rägn. 
Halfklart. 


20. 


5. 
3. 


f. 
e. 


19.0. 
24.0. 


S. 


1 
1. 


Klart. 

Mulit, litet rägn. 


21. 


3. 


e. 


27 0. 


S. 


0. 
0. 


Klart. 
Ström oi n. 


22. 


5. 
3. 


f. 
e. 


16.0 
27.0. 


sw. 




Klart. 


23. 


6. 
3. 


f 
e. 


19.0. 

28.5. 


ssw. 




Klart och inulit skiftevis. 


24. 


6. 
8. 


f. 
e. 


20.0. 
29.0. 


sw. 




Klart 


25. 


5. 
3. 


f. 
e. 


20.0. 

29 5. 


wsw. 




Klart. 


26. 


5. 

3. 


f. 
e. 


21.0. 
30.0 


s. 




Klart. 


27. 


5. 
3. 


f. 

e. 


22.0. 

21.5. 


w. 




Mulit, rägn ibland. 


28. 


6. 

3. 


f. 
e. 


17.0. 
27.0. 


w. 




Klart. 1 


29. 


6. 
2, 


f. 
e. 


16.0. 
24.0. 


NW. 


V.. 


Klart; om afton molnil med rägn. 


30. 


6. 
2. 


f. 
e. 


14.0. 
26.0. 


WNW 




Klart. 


31. 


6. 
3. 


f. 
e. 


16.0. 
22.0. 


0. 




Mulit med rägn mäst h. d. 



Meteorologiska Observationer. 



411 



1749. Augtistus. 



Dag. 


KL 


Therm. 


Vind 




Väderlek. 


1. 


6. f. 
o. e. 


22.0. 

28.0. 


NO. 


1. 
1. 


Millit: ibland rägu. 


2- 


4V2. f 
e. m. 


16 0. 


NO. 

SO. 


1. 


Klart. 

Mulit; mot aftoii äter klart. 


3. 


5. f. 


13.0. 


sw. 


2. 


Klart. 


4. 


2. e. 


21.0. 


NO. 


2. 
2. 


Mnlit; ibland rägn. 


5. 


f. m. 
e. m. 




NO. 
SW. 


1. 
1. 


Klart. 


1 
6 


5. f. 
3. e. 


16.0. 
16.0. 


NO. 


3 
3 


Starkt rägnande h. d. ibland äske- 
diinder. 


7. 


6. f. 
3. e. 


13.0. 
16.0. 


oso. 


1. 
1. 


Mulit, ofta rägn. 


1 '• 


6. f. 
3. e. 


16.0. 
27.0. 


sw. 


1. 
1. 


Millit; rägn ibland 


9. 

i 

1 


6. f. 
1. e. 


14.0. 
20.0. 


sw. 


1. 
1. 


Strömoln; om afton rägn. 


10. 
11. 


6. f. 
3. e. 


14.0 
24.0. 


sw. 


1. 
1. 


Strömoln. 


6. f. 


13.5. 


w. 


1. 


Mulit. 


12. 

j 


' 6. f. 
2. e. 


14.0. 

25 0. 


w. 


1. 

1. 


Strömoln. 


13. 


7. f. 
2. e. 


15.5. 
30.0. 


NW. 


1. 
1. 


Klart. 


14. 


1 6. f. 
1 2. e. 


16.0. 
26.0. 


NO. 


2 
2. 


Klart. 


15. 


1 6. f. 
2. e. 


' 14.0. 

28.0. 


NO. 


1. 
1. 


Klart. 



p. 532 



412 



Meteorologiska Observationer. 

Aiigustus. 



Dag\ 


KL 


Therm 


Vind 




Väderlek. 


16. 


5. f. 

3. e. 


14.0. 

28.0. 1 


SO. 


1. 
1. 


Klart; om afton äskediinder ochj 
rä^n. 


17. 


5. f. 
3. e. 


14 5. 
27.0. 


S. 


0. 


]. 
1. 

1. 
1. 

0. 
0. 

1 
1. 


Strömoln. | 


18. 


5. f. 
3. e 


16.0. 
29.0. 


w. 


Om mor^on äskediinder och rägn;l 
kl. 10. f. m. strömoln. 


19. 


6. f. 
3. e. 


17.0. 
30.0. 


w. 


Klart. 


1 20. 


5. f. 
3. e. 


16.5. 

28.0. 

17 0. 
29.0. 
27.0. 


sw. 


Klart 


21. 


5. f. 
5. e. 


sw. 


Klart. 


: 22. 


5. f. 
3. e. 


19.0. 
17.5. 


NO. 


2. 
2. 


Rägn h. d. 


2B. 


5. f. 
2. e. 


16.5. 
22.5. 


sw. 


3. 

•3. 


Om morgon rägn; kl. 10. f. m. 
Strömoln. 


24. 


6. f. 
2. e. 


13.5. 
22.0. 


sw. 


2. 
2. 


Strömoln. 


1 
25. 


5. f. 
4. e. 


7.0. 
20.5. 


s\v. 


2_ 


Klart. 


26. 


5. f. 
3. e. 


13.0. 
18.0. 


NO 


1. 
1. 


Klart och mulit skiftevis; e. m. 
ofta rägn. 


27. 


5. f. 
2. e. 


10.5. 
23.0. 


sw. 


1. 
1. 


Strömoln. 


28. 

1 

1 


5. f. 
2. e. 


10.0. 
20.0. 


sw. 


1. 
1. 


Klart. 


29. 


5. f. 


13.0. 


NO. 


2. 


Klart. i 


30. 


5\/o. f. 


11.0. 


NO. 


2. 


Klart. 

Klart och mnlit skiftevis; rägnj 
ibland. i 


31. 


6. f. 
3. e. 


13.0. 

18.5. 


S. 


1. 
1. 



Meteorologiska Observafmier, 



413 



September. 



Dag. 


A7. 


Therm. 


Vind 




Väderlek. 


\- 


5Vo.. f. 
3. e. 


14.5. 
20.0. 


N]SW. 


^• 


Klart. 


1 

1 ^• 


5V.,. f. 
2. e. 


9 0. 
18.0. 


N. 

ssw. 




Klart 


3. 


5Vo.. f. 
2 e. 


7.5. 
20.0. 


s. 




Halfmulit; iblaiid klart. 


4. 

! 


6. f. 
■J. e. 


14.0. 
17.5. 


s. 


■ 


Ibland rägn, ibland klart. 


5. 


6. f. 


14.0. 


NO. 


2. 


Tökii. rägn h. d. ibi. äsked. 


1 
6. 


107,. f. 

h. e. m. 


15.0. 
15.0. 


NO. 


2. 

2. 


Töknigt och duggregn h. d. 


i '■ 

i 


7. f. 
3. e. 


17.0. 
22.0. 


SW. 


1. 

1. 


Töknigt och rägn. 
Klart. 


j 8. 

1 


5Vo. f. 
4 e. 


15.0. 

28.0. 


ssw. 


1. 

1. 


Klart. 


1 


5. f. 
3. e. 


17.5. 
25.0. 


ONO. 


2. 
2 


Klart. 


1 10. 


57.- f. 

3. e. 


16.0. 
26.0. 


NO. 


2. 
2. 


Klart. 


1 U. 

i 


57, f. 
3. e. 


1 15.0. 
25.0. 


ONO. 


0. 
0. 


Klart. 


1 12. 

j 

i 


7. f. 
e. m. 


14.5. 


NNO. 

sw. 


1. 
1. 


Klart. 


1 13. 

i 

1 


57.. f. 

172- e. 


14.0. 
24.5. 


NO. 


1. 
1. 


Klart. 


1 14. 


5. f. 
1. e. 


15.0. 
22.5. 


NO. 


2 
2 


Klart. 


i 

1 15. 


57.. f. 
2. e. 


16.0. 
19.0. 


NNO. 


3. 

3. 


Klart; ring kring Solen f. m. 



]) 534 



414 



Meteorologiska Ohservationer. 



Septemher. 



p. 535 



Dag. 


KL 


Therm. 


Vind. 


Väderlek. 


16. 


5Vo.. f. 
3. e. 


8.5. 
20.5. 


NNO. 


1. 
1. 


Klart. 


1 
1 
! 
i 


17. 


5. f. 


17.0. 


SW. 


0. 


Klart. 


1 
t 


18. 


6. f. 
3. e. 


17.0. 
27.0. 


SW. 


1. 
1. 


Klart. 


19. 

1 


6. f. 
3. e. 


14.0. 
26.0. 


SW. 


.1- 

1. 


Klart. 




20. 


6. f. 
3. e. 


19.0. 
26.0. 


SW. 


1: 


Klart. 

Millit; mot afton rägn. 




21. 

1 


6. f. 
3. e. 


15.0. 
19.5. 






Klart. 




22. 

! 


6. f. 
3. e 


13.0. 
22.0. 


0. 


0. 
0. 


Halfmulit. 




1 23. 

1 


6. f. 


14.0. 


sw. 


0. 


Klart. 




24. 

1 


6. f. 
2. e. 


18.0 
26.0. 


sw. 


2 
2, 


Klart; middagstid rägn; e. m. 
moln. 


strö- 


i 25. 

1 


7. f. 
2. e 


16.0. 
17.0. 


w. 




Klart oeh mulit skiftevis. 


._„.. 


26. 


8. f. 
3. e. 


12.0. 
U.5. 


NO. 




Klart. 

Mulit nied rägn. 


27. 

1 


6. f. 
3. e. 


9.5. 
14.0. 


N. 


^* 


Rägn h. d. 


!"■ 


G. f. 
3. e. 


8.0. 
14.0. 


sw. 




Rägnade starkt h d. 




29. 


6. f. 
1. e. 


8 0. 
13 0. 


s. 


1. 


Töknigt. 
Strömoln. 




30. 

1 


8. f. 
2. e. 


14.0. 
18.0. 


s\v. 


2. 
2 


Dugajriign. 
Halfklart. 





Meteorologiska Observa tioner. 
Octoher. 



415 



\Dag.\ KL 


Therm. 


Vind. 


Väderlek. 


1. :7'A. f. 

e. m. 


9.0. 


NW. 1. 


iRägn. 
Halfklart. 


2. 7. f. 


2.0. 


W. 1. 


lOm morgonen rimfrost. Klart h. d. 


3. 6. f. 
i 1. e. 


3.5. 
12.0. 


SW. 1. 


Klart. 


4. 6. f. 


110. 


S. 1. 


Rägn. 

i 


5. 


6. f. 
3. e. 


10 5. 
11.0. 


NO. 1. 


Mulit. 


6. 6V2. f. 
3. e. 


10.0. 
12.0. 


ONO. 1. 


Rägn h. d 


7. 67,. f. 
2. e. 


10.0. 
14.0. 


ONO. 1. 


iStrömoln. 

1 


8. 


6V2. f. 
3. e. 


7.0. 

18.0. 


S. 1. 


jKlart. 



41G 



Meteorologiska Obserratiofier. 



p 536 Meteorologiska observationer 

hälinä vid Philadelphia under min fränvaro om Sommaren 
1749, af Herr Joh. Bartram. 

Junius. 



p 53: 



D. 


Th. 


Th. 


Vitid. 


Väderlek. 




f. m. 


e. m. 






1. 


22. 


25. 


w. 


Mulit. 


2, 


20. 


27. 


w. 


Millit. 


3! 


23. 


28. 


\v. 


Rägnskurar. 


4. 


22. 


28 


w. 


Klart. 


5. 


li'. 


25. 


w. 


KUirt. 


() 


18, 


25. 


w. 


Mulit. 


7. 


22. 


22. 


NO. 


Mulit. 


8. 




21". 


NO. 


Mulit 


9. 




21. 


N. 


Mulit. 


10. 


14. 


22. 


0. 


Mulit. 


11. 


22. 


23. 


0. 


Mulit 


12. 


25. 


25. 


0. 


Mulit. 


13. 


23. 


25. 


0. 


Mulit. 


14. 


25. 


27. 


0. 3. 


:\ruiit 


15. 


24. 


28. 





Klart 


16. 


22. 


26. 


0. 


Klart 


17. 


23. 


27. 


0. 


Klart. 


18. 


25 


27. 


0. 2. 


Klart. 


19. 


23. 


24. 


NW. 


Klart 


20. 


17. 


26. 


W. 


Klart. 


21. 


24. 


26. 


W. 


Klart. 


22! 


18. 


27. 


W. 


Klart. 


j 23. 


15. 


29. 


\V. 


Klart. 


! 24. 


22. 


32. 


\V. 


Klart. 


25. 


22. 


31. 


W. 


Klart. 


26. 


23. 


30. 


N. 


Klart. 


27. 


19. 


32. 


W. 


Klart. 


28. 


24. 


36. 


W. 


Klart. 


29. 


25 


37. 


W. 




30. 


25. 


36. 


N. 










Ju 


Uus. 


1. 


21. 


30. 


W. 




2. 


18. 


27. 


NW. 




3. 


26. 


28. 


sw. 


Rägnskur. 


4. 


24. 


36. 


NW. 




5. 


22. 


32. 


W. 




6 


22. 


34. 


NW. 


Rägn. 


7. 


20. 


35. 


W. 


Rägnskurar. 


8. 


20. 


35. 


NO. 


Rägn 


9. 


20. 


29. 


N. 


Klart . 


10. 


16. 


29. 


N. 


Klart. 


11. 


17. 


33. 


N VV. 


Klart. 


12. 


20. 


35. 


W. 


Klart; aft rägn. 


13. 


22. 


33. 


W. 


Klart. 


14. 


26. 


30. 


W. 


Rägnskurar. 


15 


20. 


29. 


N. 


Klart. 



Meteorologiska Observationer 



417 



Julius. 



! 28. 

1 29. 

I 30. 

31. 



1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 
10. 
11. 
12. 
13. 
14. 
15. 
16. 
17, 
18. 
19. 
20. 
21. 
22. 
23. 
24. 
25. 
'26. 
27. 



D. 


Th. 


Th. 


Vind. 


Väderhk. 

! 


IG. 


21. 


30. 


0. 


Räan. 




17. 


19. 


29. 


NO. 


Mulit. 




18. 


18. 


19. 


XO. 


Rägn. 


! 


19. 


18. 


33. 


W. 


Klart. 




20. 


19. 


33. 


W. 


Klart. 




21. 


22. 


31. 


W. 


Klart. 


1 


90 


23. 


23. 


\V. 


Rägnskurar. 




23. 


23. 


25. 


AV. 


Rägiiskurar. 


i 


24. 


20. 


36. 


W. 


Klart. 


i 


1 25. 


27. 


36. 


W. 




j 


; 26. 


28. 


32. 


W. 







24. 

19. 
23. 

30. 
21. 



30. 
27. 
36. 
34. 
34. 



W. 
W. 

w. 



I Klart. 
iKlart. 
iRägn. 



Augushis. 



18. 
17, 
18. 
22. 
18. 
17. 
14. 
12. 
13. 

HV.. 

14. 

18. 
18. 
15. 
23. 
14. 
18. 
18. 
20. 
20. 
23. 
17. 
18. 
20. 
10. 
12. 



32. 
30. 
33. 
39. 
37. 
27. 
25. 
24. 
24. 
25. 
30. 
31. 
30. 
30. 
33. 
34. 
37. 
25. 
26. 
25. 
34. 
34. 
30. 
32. 
24. 
20. 



28 


13. 


23. 


29. 


22. 


24. j 


30 


17. 


25. 


31. 


20. 


29. 



\v. 

X.2. 

\V. 
NW. 
>vVV. 
N VV. 
NW. 
N\V. 
NW. 

W. 

W. 

N. 
NW. 

\V. 
WS. 
XO. 
XW. 
XW. 

W. 

\V. 

X\V. W 

XW. 

N\V. 

W. 

W. 

O. 

o. 



Rägn 



Rägn. 



Klart. 
IKlart. 
Klart. 
iKlart. 



p. 538 



27 



418 



Meteorologiska Observationer 



Septeynher 



D. 


TL 


Th. 


Vind. 


Väderlek. [ 


1. 


19. 


30. 


0. 


Rägnskurar. 1 


2. 


18. 


20. 


0. 


Rägn. j 


o. 


19. 


25. 


0. 


Rägn. 1 


4". 


22. 


25. 


0. 


Töknigt. 1 


5. 


23. 


31. 


NO. 


Mulit. 1 


G. 


23. 


37. 


NO. 


Mulit. ' 


7. 


24. 


34. 


NO. 


Mulit. 


8. 


24. 


32. 


NO. 


Mulit. j 


9. 


23. 


33. 


NO. 


Rägn. 


10. 


23: 


32. 


W. 


Rägn. 


11. 


19. 


25. 


NO. 




1-2. 


13. 


23. 


NO. 


i 


13. 


12. 


25. 


NO. 




14. 


12. 


30. 


NO 


j 


15. 


13. 


27. 


NO. 




K). 


20. 


26. 


NO. 


1 


]7. 


17. 


27. 


0. 


1 

1 


18. 


16. 


34. 


SO 




19. 


12. 


30. 


sw. 


f 


20. 


17. 


26. 




1 


21. 


17. 


25. 


w. 




22. 


15. 


30. 


0. 


! 
i 


2o. 


20. 


29. 


0. 


1 


24! 


21. 


29. 


w. 




25. 


23. 


28. 


W. 3. 




26. 


20. 


15. 


ON. 


Askedunder. j 


27. 


15. 


19. 


N VV. 




28. 


10. 


20. 


NW. 


j 


29. 








1 


30. 


6. 


26. 


W. 




1 

Octoher. ^ 

1 


1. 


13. 


25. 


W. 




•) 


14. 


29. 


NW. 







8. 


15. 


N 




4. 


13. 


29. 


W. 




5. 


17. 


30. 


0. 




6. 


18. 


30 


0. 




7. 


IC). 


21. 


NW. 




8. 


11. 


22. 


N\V. 


■ 









Registen 



Albany 182. följ. 

Dess liandel 185. följ. 
Dess invänare 187. följ. 
Algonkinska ord 421. 
Americaner, eller i America födda, 

ej sä härdiga som Eiiropeer 240. 
Aniericanske välsmakelige friikter 

500. 501. 
Americanske Sädes-slag 500. 501. 
Anna, (Drottning) 194. 223. 
Fort Anne 223. 
S;t Anne 413. 
Antiqniteter 339. följ. 
Apis 83. 84. 
Arpens 250. 

Barckbät 211. 219. följ. 

Barfotade ^Iiinckar 362. följ. Se 

Recollets. 
Bartram, (Joh.) 516. 
Battoes 169. följ. 248. 
Baye S. Paul 417. 
Bedjande 314. 
Beckancourt 316. 
Beck 248. 
Benrangel af et ofantligt djur 244. 

af en Hvalfisk 247. 
Berg 159. följ. 233. 253. 260. 262. 
371. 433. 439. 

Deras rykande 1*)0. 

Deras synvillande 416. 
t^^rgkettlar 200. 214. 
Binnike masken 264. 



Biskop 328. 

Björn 47. 244. 482. 483. 484. 500. 

Black bird 33. 

Black snake 136. följ. 

Blew bird 30. 

Blew mountains 163. 166. 

Bläa bergen 163. 166. 

Blä färg 30. 

Bly 477. 

Blymalm 485. 

Blymalms ädror 427. följ. 431. 

Bohvete 154. 501. 

Boktryckeri 399. 

Bomull 106. 

Boskap 61. 62. 

Boskaps skötsel 13. 

Botaniska observationer; anmärk- 

ningar dervid 80. 351. följ. 
Brunsvatn 180. 
Brännglas 480. 
Brännvin 400. 449. 481. 

Dess skada 49. 50. 157. 186. 
Bnllfrog 110. följ. 
Burlington 151. 
Byssor 477. 
Byssestäckar 181. 
Bät 247. 468. 

Bäckar göra skilnad pä jordmon, 
j örter 144. 

jBäfver 21. följ. 482. 483. 484. 500. 
i 501. följ. 
i Bäfverdammar 228. 
Böns hällande 272. 314. 515. 516. 



420 



Registe 



Caffe 71. 172. 400. 
Cahimet de paix G 
Campen Eheinbeck 166. 
Canada, hnru pronuntieras 333, 
Canadas Regering 511. följ. 

Dess ntdelning 497. 
Canadensernas lefnadssätt 282. 410. 

485. följ. 
Canadensiska växter, anmärkning 

därvid 352. 
Cancer 468. 
(knri' 3. 169. 195. 247. 
Cap aux oyes 425. 
Caprimtilgus 93. 
Carabus 28. 
Caribou 482. 483. 484. 
Carkajoux 483. 
Caterpillers 124. 
Cadarswamps 115. 
Champlain (Sjön) 268. följ. 
Chine 510. 

Chocolad 71. 193. 400. 
Chriötna liiran, om i fordna tid 

predikad i America 340. 
Cichidela 74. 
Cimex 74. 
Cinnober 488. 
Clams 82. 
Climatet i Quebec ocli Montreal 

368. 458. 
Cohres fall 199. 
Columha macronra 39. 230. 
Coraller 255. 
Crownpoint 237. 
Crystaller 456. 
Chiculus 42. 
Culex, Se mygg, knott. 

Damnuir 84. 
l)elloware fiod 75. 
Desmans Rättor 19. 208. 235. 
Dricka 504. 

buru bälles svalt om somma- 
ren 386. 
Dufvor (villa) 39. 230. 
DytiscAis 74. 84. 
Döpande 320. 



Ebb och flod 151. 179. 198. 309. 

334. 465. 
Eldflugor 99. 152. 165. 166. 223. 

422. 466. 
Eldstäl 479. 
Elg 482. 483. 484. 500. 
Engelska 62. 
Espan 24. 482. 483. 484. 
Esquimaux 405. 446. följ. 
j Europeer, mera härdige äu födda 

i America 240. 
Enropeiska Sädesarter ej värit länge 

i America 501. 

Fasta, de Päfviskas 503. 

Fisk, sätt at fänga den 317. 

Fiskars förminskande 73. 156. 

Floders första uphof 161. 

Flngor 285. 

Fnöske 166. 438. 

Foglar 105. 422. 508. 

Deras förkjusande 140. följ. 
Deras förminskande 73. 

Folkets lefnadssätt i Montreal 282. 

Formica 28. 30. 210. 396. 

Fort Anne 223. 

Fort Nicolson 214. 
i Fort 8 Frederic 265. 

Fransiscaner-Mnnckar 362. folj. 
I Franska 240. 
i Frederic (Fort S.) 265. 

Fridspipa 6. 

i Fridens proclamerande 288. 
'Erossa 69. 106. 264. 392 445. 
I Frost 99. 

j Frostnätter 41. 99. 509. 
; Fruntimer i Canada 282. 485. följ. 
I Fruktträn 496. 

I Fuktighetens utdunstning 494. 
j Fnruskogar 238. 

Far 407. 
' Fästningsverk, gammalt 234. 271. 

\ La Galisoniere 239. 277. 282. 320. 
I 345. 365. 368. 384. 385. 388. 394, 
i 452. föli. 



Register. 



421 



Gaulthier 239. 345. 458. 

Gemena man i Canada 410. 

General Gouverneuren öfver Ca- 
nada 293. 383. 511. följ. 

Getingar, getingnästen 82. följ. 

Getter 407. 

Giftermäl 505. 

Gödning pä äker 158. 

Glaspärlor 481. 

Groda 45. 110. följ. 

Gryllus 29. 

Grytor 5. 

Gräsets förminskande 81. 

Gräshoppor 145 

Gräsmask 36. 37. 

Gräsväxt pä ängarna 291. 

Grönkäl 89. 

Grönländare 149. 

Gul färg 440. 

Gurckor 403. 462. 472. 

Gypsum 443. 

Gärdar 207. 302 

Gärdesgärd 15. 171. 201. 246. 305. 
312. 374. 396. 496. 

Hackspikar 42. följ. 

Hafre 174. 316. 422. 494. 495. 

501. 
Hafvande hustru 423. 
Hagel 477. 

Hampa 153. 172. 210. 
Händel med Indianerna 476. följ. 

514. 
Handskära 414. 
Hare 8. 285. 500. 
Harf 252. 408. 
Hernhutare 148. 
Hetta 226. 

Highlands bergen 160 — 165. 
Hjort 132 följ. 482. 483. 484. 500. 
Hirunäo 85. 87. 88. 
Holländare 187. följ. 
Hospital 298. 349. 
Hndsons flod 158. följ. 179. 
Hnmming-bird 98. 175. 316. 
Hnnd 40'.. 450. 



Hunter 194. 

Hus 70. 154. 208. 245. 3(>3. 326. 375. 
! följ. 465. 507. 

Husbyggnad 11. 115. 117. 

Hus-Svaior 85. 

Hvalfisk 176. 

I Benrangel däraf 247. 

! Hvete 173. 316. 382. 422. 467. 494. 
I 495. 501. 

' Hvete-äkrar sjelfsädde, huru för- 
I stäs 426. 

Hwipperiwill 93. 152. 223. 

Häl i jorden 135. 

Hästar 247. 406. 

Höbergning 372. 
I Höstackar 58. 167. 415. 
I Höstsäd 382. 

Jagter 168. 271. 
James 149. 
\ Ickornar 149. 
\ Deras förkjusande af ormar 140. 

följ. 
j S. Jean 274. 
I Jernbruk 309. 
Jernmalm 7. 310. 434. 
Jesniter 355 följ. 466. 

Deras Collegium 353. följ. 
Indianer 64. följ. 113. 128. 148. 157. 
1.58. 168. 186. 193. 194. 203. 205. 
229. 241 245. 263. 270. 339. följ. 
369. 380. följ. 396. 463. 469. 472. 
476 följ. 492. 493. 499. 500. 
Händel med dem 476. följ. 
Deras mat 49. följ. 66. 499. 
Deras fordna verktyg 1. följ. 
Insecter 135 180. 
S. Joachim 413. 
Jonquiere (Marquis de la) 383. 
Jord, grön 410. 

rödbrun, silfverfärgande 485. 
Jordbäfning 331. 234. 
Jord s vai or 88. 
Is 25. 

Iskällare 445. 
Isle d'orleans 412. 



422 



Register. 



Juledag b. 
Jättegrytor 200. 214. 

Kalck 165. 

KalkbräDiiande, hvad ved tjänlig 

därtil 492. 
Kalkskifver 318. 326. 327. 370. 371. 

375. 405. 409. 412. 423. 425. 435. 

439. 440. 441. 443. 455. följ. 465. 
Kalksten 246. 253. 310. 316. 318. 

326. 409. 420. 443. 490. följ. 
Kalkstens berg, orter därvid mera 

benägne til frostnätter 41. 
Kalkngn 316. 490. 
Kalkoner, ville 291. 
Kettlar 479. 

Kök-kryddgärdsväxter 339. 462. 
Kläde 479. 

Knif, (Indianernas) 4. 479. 
Knott 217. 
Kor 40(). 

villa 286. 482. 500. 
Koppar, gediegen 484. 
Koppor 49. 
Korck i stället för tunder eller 

fiiöske 438. 
Korn 173. 467. 494. 495. 
Korp 422 

Korss 280. 303. 492. 
Korstens Svalor 87. 
Kringlare 180. 
Krut 477. 

Kryddgärd 207. 208. 462. 
Kräkor 26. 422. 
Kräftor 205. 410. 
Kulor 487. 
Knngsfogel 98. 316. 
Kala 40. 
Källor 405. 465. 

Köld 12. 170. 179. 509. Se frost, 
frostnätter, vinter. 

Lac S. Pierre 306. 307. 467. 
Ladii-Svala 85. 
Landets ntdelning 497. 
Latitiido af Montreal 299. 



Laureiitii fiod 280. 231. 301. följ. 

332. 333. 458. 459. 461. 
Lera 437. 

Lin 153. 172. 197. 434. 
Linne 479. 

Ljiis, bvad dertil brukas 423. 
Locusts 145. 
Long island 157. 
Longueuil 282. 288. 291. 
Loo 135. 482. 483. 484. 
Loppor 10. 
Lorette 380. 

Loup cervier 482. 483. 484. 
Lues venerea 264. 
Luisignan 237. 267. 
Löfvens bleknande 492. 
Löfvens upbrännande 80 
Löss, huru fördrifvas 49. 

Mat, matlagning 192. 251.366.400. 

462. 464. 472. följ. 
Magnetens declination 299. 
Mantes-kor 110. följ. 
Mannfacturer 505. 
Marengoins 275. 
J. Maria, Procession til dess bini- 

melsfärds äminnelse 387. följ. 
Marknad 299. 
Marsvin 436. 
Martins 88. 
Maskar pä trän 124. 
Maurepas 265. 
Mays 4. 26. 33. 34. 35 43. 48. 63. 

65. 172. 316. 382. 462 500. 
Maysplantage 3. 
Mays-tjufvar 33. 198. 
Mecbaniska Slögder 285. 
Medicinska observationer, anmärk- 

ning därvid 352. 
Mela^ 58. 98. 
Meloner 470. 500. 
Meteorologiska observationer 458. 

följ. 516 följ. 
Minck 22. följ. 
Mineraliskt vatn 424. 
Mjölk 193. 251. 464. 



Register. 



423 



Monoculi 180. 
Montmorenci f ali 441. 
Montreal 296. följ. 497. 

Folkets lefnadssätt där. 282. 
Morötter 462. 
Munkar, (barfotade eller Tiggar) 

362. följ. 
Musselskal 3. 4. 82. 158. 
Musslor 38. 
Myggor 176. 216. 217. 223. 235. 275. 

380. 419. 
Myror 28. 30. 210. 396. 
Myrstackar 210. 
Mältider 400. Se mat, matlag- 

ning. 
Märd 482. 483. 484. 
Mässingsträd 481. 
Mörka nätter 125. 
Möss 10. 218. 

Natiiral-Historiens nytta 130. 

— upodlande 238. 

— anmärkningar vid beskrifningar 
i Xatiiral Historien 80. 351. 

Xicolson 215. 225. 
Fort Nicolson 215. 
Nordostanväder 367. 
Nunne-Klöster 298. 345. följ. 364. 

följ. 393. följ. 
Nya Sveriges olägenheter 125. 
Näfverbätar 247. 
Nätter, mörka 125. 

Orignac 482. 483. 484. 
Orleans (isle d') 412. 
Orm 67. 238. 396. 

Ormars förkjusande egenskap 105. 
140. följ. 

Se ock Svart-orm, Skaller- 

orm. 
Orter, ohelsosamma 105. 
Ost 150. 190. 438. 
Ostron 158. 
Ostronskal 158. 
Oxar, villa 286. 482. 500. 
Oxgroda 110. följ. 152. 422. 



Papilio 58. 

Baye S:t Paul 417. 

Penningar 293. 

Petite Riviere 434. 

Petrifacta 254. 262. 440. 491. 

Petrificerat trä 82. 

Pichou du Nord 482. 484. 

Pichou du Sud 482. 483. 484. 

Picus, fiera slag däraf 42. följ. 

Pierre ä calumet 6. 443. 

Lac S. Pierre 306. 307. 4G7. 

Pleuresie 69. 263. 

Plog 252. 508. 

Plägseder 350. 463. 

Porcellin 481. 

Potat a^s 174. 

Prairie de la Magdalen 279. 

Priset pä ätskilliga varor i Canada 

504. 

pä skinvaror i Canada 483. 
Procession til Jungfru Maria? him- 

melsfärds äminnelse 387. 
Präster i Canada 359. följ. 

Deras hus i Quebec 359. 
Pumpor 316. 462. 472. följ. 500. 509. 
Punchins 217. 
Purpoisses 158. 159. 176, 
Päfviskas fasta 503. 

Qvarn 4. 5. 288. 
Qvarnstenar 288. 
Quartz 3. 4. 
Quebec 321. följ. 497. 
Climatet där 458. 
Qvinfolk 304. 

Raccoon 24. 482. 
Rana 45. 110. följ. 
Rapphöns 14. 422. 

hvita 284. 
Recollets 362. följ. 387. 492. 
Red bird 31. 

Regeringen i Canada 511. följ. 
Rehn 353. 450. 482. 483. 484. 500. 
Religion i Canada 514. 
Rheumaticus dolor, bot därföre 391. 



424 



Register. 



Riviere de Loup 307, 

Rivier puante 316. 

Robin read breast 46. 

Roffoglar 131. 

Rofvor 501. 

Rum 157. 168. 

Rädjur 482. 483. 484. 500. 

Räg 144. 173. 382. 407. 501. 

Räg-ax 110. 

Rättor 10. 

Räf 482. 483. 484. 

Röd fogel 31. 

Saffran 106. 
Saint Jean 574. 
Sal^e 510. 
Salem 105. 
Salt 446. 
Saltkälla 496. 
Sand 255. 

granat färgad 255. 256. 257. 
419. 433. 

hvit, kantig 256. 419. 

jernhaltig 255. följ. 419. 466. 

pärlesand 256. 433, 

svartjernhaltig 255. följ. 419.466. 

svart af skimmer 433. 
Saratoga 211. 
Sarrasin (Doct.) 263, 382. 
Sault au Recollet 492. 
Sax 479. 

Scarahceus 28. 74. 145. 
Serpentin-sten 6. 
Silfvermalms ädror 427. följ. 
Sillhäppetossor 45, 
Sirssor 319. 
Sjukdomar 263, 

synnerlig 70, 
Skabb, bot därföre 49. 
Skaller-orm 105, 218. 261. 276. 
Skepp 409. 

Skifver 318. Se kalkskifver. 
Skinvaror 284, 482. 483, 484. 
Skjortor 479. 
Skogslöss 81. 210. 223. 
Skälar, Skälskin 272. 427. 



Skördetid 411. 460. 49 4. 

Släda 72. 89. 

Smidjekäl 181. 

Smör 193. 251, 

Snowbird 39, 

Snäckskal 158. 

Snö 32. 38. 134. 

Snö-eld 39. 

Snö-fogel 39. 

Snö-ripor 284. 422. 

Scfurs de congregation 509. 

Soldater 248, 

Solfiäder 291. 

Spanskgröna 480. 

Speglar 480, 

Squashes 472, 500. 

Stenarter 252. 439. 

Stenhällar 255. 

Stenhägnad 496. 

Stenkol 444 

Storm 73. 146. 

Strasburg 166. 

Strälgips 443. 456. 

Stugor 507. 

Sturgeons 150. 159. 176. 203. 204. 

Stälträd 481. 

Stor, Störjor 150. 159. 176. 203. 204. 

Surbrun 395. 

Surinam 149. 

Svafvelkälla 430. 432. 

Svalor 85. 459. 

Svart-orm 136. följ. 

Svenske i America, hvarjehanda om 

dem 61. följ. 
Svenska Sädesarter 382. 
Sveriges förmoner 125. 
Svin 505. 
Synälar 479. 
Säcker 403. 499. 
Sägqvarn 84. 213 
Säningstid 459. 494. 
Sädeslada 199. 

Tak 115, 117. 
Takskifver 326. 
Takspän 175 



Regisier. 



425 



Tekn til tilkoinmaiule väderlek 11 

12. 39. 44. 45. 5(3. 57. 171. 442. 
Terre d'eboulement 421. 
Terre verd 480. 
Thee 71. 102. 232. 401. 
Thermometrisk observation 12. 99. 

22(3. 299. 
Tjenstefolkets lön 295. 
Tiggare-miinckar, se Recollets. 
Timmergärdesgärd 201. 
Tjära 248. 432. 
Tobak 272. 4G3. 481. 
Tobakspipor 6. 443. 

af hvad sten de göras 6. 443. 
Torakor 320, 
Torka, stark 238. 
Tranor 32. 
Travado 14(3. 
Trois Rivieres 308. 497. 
Trän, som om vintren behälla siiia 
torra löf 27. 438. 

skadde af köld 40. 99. följ. 

som länge stä mot förrntnelse 
438. 

som sent siä ut löf 101. 

som tidigare siä ut löf 101. 

de härdaste 498. 

deras nedfallande om natten 
217. 231. 
Trägärd 207. 208. 
Tumlare 158. 
Tnnband 439. 
Turdus 40. 
Tälgsteii 5. 6 
Tärnor 424. 

Ugn 43(3. 

Urselinernas Niinne-Kloster 393. 

Utdunstning frän marken, stark 494. 

Utlagor 273. 

Utsäde, hvad fäs derefter 73. 172. 

173. 4(37. 495. 
Utter 271. 482. 483. 484. 

Warpum 481. 
Varg 483. 



Varglo 482. 48:3. 
Vattn 180. 

hurii hälles svalt om som- 
maren 421. 
Vattu bagge 84. 

Vattn-melon 316. 4(;9. följ. 500, 
Vattnqvarn 5. 288. 498. 
Vepor 478. 
\Vhip-poor-^Yill 93. 
Vin 504. 

hurii hälles svalt om somma- 
ren 380. 
Yinland det goda, anmärkning där- 

vid 42G. 
Viiirankor, Europteiska 469. 
Villar, se Indianer. 
Vinter 68. (39. 75. 76. 77 134. 467. 469. 
\Vipperiwill 93. 
Wohverinne 482. 
\Vormfence 15. 
Väder, särskildta 418. 
Väder eller vind 5(). 418. 
Väderlek, och dess äiidringar 68, 

74. följ. 151. 170. 171. 418. 437. 467. 
Väderqvarn 5. 271. 305. 507. 
Vägglös 319. 
Värk, bot därföre 392. 

Yxor, Indianernas 2. 479. 

Äker 58. 197. 373. 439. 

Akerbruk, värdslöst 127. följ. 373. 

4;- ',9. 494. 507. 
AI 436. 

Alkistor 317. 420. 43(^ 
Alder, märkvärdig 466. 
Arsväxt 91. 475. 

Ängar 104. 156. 291. 371. 

Applen, äppelträd 208. 218. 459. 496. 

Ärter 174. 422. 494. 495. 

Okstock, se CancG 
Örhängen 480. 

Örter, tjenliga til mat 37. 49. följ. 
66. 89. följ. 245. 251. 259. 



426 



Register. 



Örter, förgiftij^a 35. 4' 
133. 148. 257. 

som lukta ganska illa 47. 
i stället för hampa 78. 89. 
skadde af frost 99. följ. 
med täcka blommor 92. 100. 

104. 109. 147. 148. 153. 
med välluktande blommor 93, 

107. 147. 153. 2.34. 260. 
tjenliga i stället för fnöske 166 



48. 53. 90. j Örter, tjenliga pä torra ställen 
197. 
som ej ätas af boskapen 197, 

259. 260. 
som Svin gärna äta 468. 
at färga med 246. 379. 440. 
som sent om hösten l)lomma 
499. 
Örters beskrifvande, anmärkning 
därvid 80. 351. följ. 



Register 



Pä de Växter, som 
egenskap 

Abies 278. 

Achillea millefolixmi 490. 

Ädiantum 2ie(latum 338 

Afvenbok 211. 

Ahl 210. 

Alm 198. 210. 219. 230. 233. .380. 

Angelica '■)(]{> 

A^mcymmi fol. androscemi 235. 257 

Arhor vitce 393. 

Arhuhis uva ursi 426 

Arctium Lajipa 259. 

Arundo arenaria 426. 

Asclepias Syriaca 234. 259. 

A sk 375. 380. 439. 

Asp 438. 502. 

Asteres 499, 

Björk 210. 380. 439. 509. 

Säcker Björk 380. 438. 
Björnbär 402. 
Bläbär 402. 

Bränsärs Lönn 380. 393. 
Biinias Cakile 426. 
Bäfverträ 502. 
Bök 233. 380 496. 509. 

Cardims crispiis 499. 
Carpimis ostrya 380. 498. 



mtingen för deras nytta, eller annan 
äro nämde i detta Verk. 



Caetanie-trä 209. 210. 497. 
Cedre blaiic 389. 
Cedre rouge 291. 
Cerasus sylv. 378. 379. 
Cerfenil sauvage 259. 
Conserva 203. 
Cottonier 259. 290. 

Ek, hvit 248. 289. 4(>9. 422. 498. 
509. 

röd 248. 509. 
En, röd 291. 
Enbuskar 427. 
Elymus arenarius 426. 
Epinette blanche 504. 

Fläder, se Sambucus. 
Fol. A voine 26-3. 281. 50). 
Furu, hvit 202. 210. 238. 247. 248. 
393. 492. 

röd, 238. 432 

svart 203. 238. 492. 

Galium tmctormm 246, 
Gejitiana saponaria 499. 
Ginseng 334. 
Gran 380. 393. 438. 504. 
Gurckor 403. 462. 472. 



Register. 



427 



Halloii 215. o(i7. 402 
Hasselnötter 402. 
Helianthus anmms 382. 
Hellehorus trifolius 37'.». 
Herha capillaris 338. 
Herbe ii la puce 257. 
Hickery 21U 220. 221. 233. 246. 
Hundträ 210. 

Juniperns Virginiana 201. 

Karrborrar 259. 
Kersbärsträ, ordin. 459. 

villska 289. 378. 379. 380. 439. 
459. 

Leoniodon tarax. 245. 

Lind 210. 233. 459. 509. 

Lingon 427. 

LinncEa 4:21 . 

Lönn, bränsärs 380. 393. 

rödblommig 198. 231. 380. 438. 

492. 499. 
Sacker 233. 289. 380. 393. 438. 
492. 498. 499, 

Maidenhair 338. 

Mjölonris 426. 

Möröt ter 462. 

Mulbärsträ 210. 290. 393. 497. 

Musträ 220. 

Myrica gale 420. 440. 

Narcisser 459. 

Oenothera biennis 499. 509. 
Ormbimkar 492. 

Palsternackor 210. 292. 
Panax 334. 
Persiketrä 302. 497. 
Fisuni marit. 427. 
Plantago marit. 426. 
Flatanus occid 198. 211. 233. 290. 
Plommonträ, ordin. 218. 451. 459. 
496 



j Plommonträ, villa 198. 292. 

j Poa 291. 371. 

j Polygonnni sagittatnm 492. 

Pontederia 468. 

Porss 426. 440, 

Portlaca 207. 

Prunella vulgaris 499. 

Pnmpor 316. 462. 472. följ. 

Päronträ 49(i. 

Rehnmässa 353. 
Rhus glabra 198. 289. 492 
Bubus Catlinefs 251. 
Rudbeckia triloba 499. 
Röda Een 291. 
Pödlök 462. 472. 
Rödvidja 210. 463. 
Rönn 367. 380. 427. 432. 

Sagiickhomi 426. 
Sallad 4(;>2. 

Sambucns occid. 207. 210. 
Sanguinaria 459. 
Sassafras 209. 289. 393. 
Sison Canadense 259. 
Sjöhafre 500. 
Smultron 402. 459. 
Solidagines 499. 
Sparis 198. 

Säcker-Björk 880. 459. 499. 
Säcker-Lön 233. 289. 380. 393. 438. 
492. 498. 499. 

Tall, se Furu. 

Taxus 380. 438 

Thuja occident. 210. 275. 313. 374. 

375. 389. följ 438. 439. 492- 

496. 
Tissavoyanne jaune 379. 
Tissavoyanne ronge 246. 
Tobak 274. 463. 
Tranbär 402. 
Trifolium prat. alb. 372. 
Tuppspär-Hagtorn 209. 374. 397. 
Tiirkiska Bönor 462. 
Typha latifolia 432. 



428 



Register. 



Verhascnm thapsus 1137. 
Viburnum 380. 
Viola Canadensis 409 
IJrtira divaricata 509. 

Walnötträ, EiiropR^iskt 497. 

hvitt 211. 23;:5. o66. 402. 421, 
496 509. 
Vatten-asp 198. 211. 
Vatten-Bök 198. 211. 233. 2;t(). 
Vatten-Melon 310. 469. följ 500. 



\Vhite Ceclar 393. 

Vinbär, röda 402. 414 462. 

s varta 292. 402. 
Yinranckor, EiiropaMska 469. 

Americanska villa 197. 198 210. 
414. 499. 
Väpling 207. 372. 

Zizania 263. 500. 

Äppleträn 208. 218. 459. 496. 



SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS 

hittills utgivna skrifter: 

Tom ^iyc 

I. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 1, utg. av W. Lagus. — 

341 4- 68 sid., tr. 1886 8: - 

II. *FörhandIingar och Uppsatser 1. (Längre uppsatser av Estlander, 

Lagus och Schybergson.) — 62+112 sid., tr. 1887 2:50 

III. Finlands territoriala församlingars älder, utbildning och utgre- 

ning intill 1885 ärs utgäng, av K. G. Leinberg. — 159 sid., 
tr. 1887 ' 

IV. Borgareständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utg. av 

Elis Lagerblad. — 411 sid., tr. 1887 

V. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 2, utg. av W. Lagus. — 

263 + 106 sid., tr. 1887 

VI. *Förhandlingar och Uppsatser 2. (Längre uppsatser av Estlander, 

Frosterus, Lagus m. fl.) — 44 + 268 sid., tr. 1888 3:75 

VII. Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna, av A. O. Freudenthal 

och H. A. Vendell. - 328 sid., tr. 1888 6 

VIII. =• Historiskt-politiska anteckningar af H. F. Adlercreutz. 1743— 

1796, utg. av Elis Lagerblad. - 185 sid., tr. 1888 3 

IX. '=Förhandlingar och Uppsatser 3. (Längre uppsatser av Th. 

Westrin, Freudenthal, Schybergson m. fl.) — 40 + 318 sid., tr. 1889 4 
X. -Reseanteckningar af P. J. Bladh och C. F. Hornstedt, utg. av 

J. p. I. Rancken och Elis Lagerblad. - 176 sid., tr. 1889. ... 3 
XI. 1 — 7. Äbo akademis studentmatrikel, av W. Lagus. 1,439 sid., 

tr. 1890 20 

XII. Vörämälet, Ijud- och formlära, ordlista med register, spräkprof, 

av A. O. Freudenthal. — 200 sid., tr. 1890 3: 50 

XIII. '^Förhandlingar och uppsatser 4. (Längre uppsatser av Schy- 

bergson, Hultin, Vendell m. fl.) — 34+136 sid., tr. 1890. ..." 

XIV. De finska klostrens historia, av K. G. Leinberg. — 509 sid., 

tr. 1890 

XV. ^^Helsingfors stads historia frän 1640 tili stora ofreden, av Erik 

„ Ehrström. — 171 sid., tr. 1890 3: 50 

XVI. *Abo universitets lärdomshistoria. 1. Medicinen, av L. W. Fager- 
lund och Robert Tigerstedt. - 216 sid., tr. 1890 3: 50 

XVII. *Abo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, av Axel Liljen- 

strand. — 94 sid., tr. 1890 2: 50 

XVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 5. (Längre uppsatser av Frosterus, 

^ Schybergson, Leinberg, Nordmann m. fl.) — 45+ 218 sid., tr. 1891 3: 50 

XIX. ==Abo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, av M. G. Schy- 

bergson. — 168 sid., tr. 1891 

XX. 'Förhandlingar och Uppsatser 6. (Längre uppsatser av Gustafsson, 

W. Lagus, Elfving m. fl.) - 108 + 121 sid., tr. 1892 2: 50 

XXI. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt därstädes 
utkomna arbeten pä främmande spräk 1886—1890. Uppgjord 

av H. Bergroth. - 175 sid., tr. 1892 3: - 

XXII. Finska prästerskapets besvär och Kongi, majestäts därpä gifna 
resolutioner. Frän slutet av 1620-talet intill stora ofredens slut. 
Samlade av K. G. Leinberg. — 474 sid., tr. 1892 8: - 



XXIII. *Äbo universitets lärdomshistoria 4. Teologin, förra delen, 

av Herman Räbergh. — 187 sid, tr. 1893 

XXIV. =Förhandlingar och Uppsatser 7. (Längre uppsatser av J. E. 

Strömborg, R. Hausen, P. Nordmann m. fl.) — 72 + 137 sid., 
tr. 1893 

XXV. Bondeständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utgivna av 

Elis Lagerblad. — 282 sid., tr. 1894 

XXVI. 'Äbo universitets lärdomshistoria. 5. Filologin, av I. A. Hei- 

kel. — 334 sid., tr. 1894 

XXVII. Johan Henrik Kellgrens Bref tili Abraham Niclas Clewberg, 

utgivna av Henrik Schiick. — 39+136+19 sid., tr. 1894. . 

XXVIII. 'Förhandlingar och Uppsatser 8. (Längre uppsatser av E. 

Lagerblad, E. W. Bergman, C. G. Estlander, R. Hausen och 
„ M. G. Schybergson.) - 47 + 288 sid., tr. 1895 

XXIX. Östgötalagen med förklaringar, av A. O. Freudenthal. IV 

+ 280 sid., tr. 1895 

XXX. 'Förhandlingar och Uppsatser 9. (Längre uppsatser av E. 

Lagus, V. Söderhjelm, G. Cygnaeus, A. Hultin och P. Nord- 
mann.) - 50 + 336 sid., tr. 1895 

XXXI. Jöns Buddes bok. En handskrift frän Nädendals kloster, 
utgiven genom O. F. Hultman. - XXII + 256 sid., tr. 1895 

XXXII. ==Äbo universitets lärdomshistoria. 6. Naturalhistorien, av Otto 
E. A. Hjelt. — IV -f- 446 sid., tr. 1897 

XXXIII. *Raseborgs slotts historia, av Torsten Hartman. — 155 sid., tr. 

1897 

XXXIV. 'Förhandlingar och Uppsatser 10. (Längre uppsatser av G. 

Cygnaeus, K. G. Leinberg, C. G. Estlander och E. Lagus.) — 

82+194 sid., tr. 1897 

XXXV. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt arbe- 
ten af inhemska författare pä främmande spräk 1891— 

1895. Uppgjord av Yrjö Hirn. — 266 sid., tr. 1897 

XXXVI. -Förhandlingar och Uppsatser 11. (Längre uppsatser av I. A. 
Heikel, G. Frosterus och Yrjö Hirn.) - 69 + 216 + 33 sid., 

tr. 1898 

XXXVII. 'Äbo universitets lärdomshistoria. 7. Matematiken och fysi- 

ken, av K. F. Slotte. - 293 sid., tr. 1898 

XXXVIII. Bref frän Henrik Gabriel Porthan tili samtida, utgivna av Ernst 

Lagus. — 360 sid., tr. 1898 

XXXIX. ^-^Förhandlingar och Uppsatser 12. (Längre uppsatser av Carl 

V. Bonsdorff och Hj. Appelqvist.) -71 + 192+11 sid., tr. 1899 

XL. Prästeständets protokoll vid Borgä landtdag är 1809 jämte 

Handlingar rörande landtdagen, utgivna av Elis Lagerblad. 

— 586 sid., tr. 1899 

XLI. ^Finlands svenska vitterhet. 1. Jakob Tengströms vittra 

skrifter i urval med en lefnadsteckning, av M. G. Schy- 

„ bergson. — CLIX + 280 sid., tr. 1899 

XLII. -Abo universitets lärdomshistoria. 8. Kemien, av Robert 

Tigerstedt. — 210 sid., tr. 1899 

XLIII. En samling öfversättningar och bearbetningar frän romerske 
och franske författare. Utgivningen ombesörjd av T. S. Dillner. 

- XX + 145 sid., tr. 1899 

XLIV. 'Dagbok, förd under kriget i Finland 1788—1790 af auditören 

C. C. Ekman, utgiven av Reinh. Hausen. — XI + 266 sid., 

tr. 1900 

XLV. ^Förhandlingar och Uppsatser 13. (Längre uppsatser av V. T. 
Rosenqvist, W. Söderhjelm och C. v. Bonsdorff.) — 45 + 254 
sid., tr. 1900 



3: 



XLVI. ■•'Karl August Tavaststjerna. En levnadsteckning av Wemer 

Söderhjelm. — 324 sid., tr. 1900 4: - 

XLVII. ''Förhandlingar och Uppsatser 14. (Längre uppsatser av R. F. 
von Willebrand, C. v. Bonsdorff och G. Castren.) — LXXXI 

4- 244 sid., tr. 1901 3: - 

XLVIII. ^Finlands svenska vitterhet. 2. Mikael Choraei valda dikter 
med en lefnadsteckning, av Ernst Lagus. — CXC -{- 226 sid., 

tr. 1901 ., 4:50 

XLIX. *En ideernas man. Biografi över August Fredrik Soldan, av 

, Juhani Aho. - 421 sid., tr. 1901 5: 50 

L. • Äbo universitets lärdomshistoria. 9. Teologin, senare delen, 

av Herman Räbergh. — 229 sid., tr. 1902 3: - 

LI. *Förhandlingar och Uppsatser 15. (Längre uppsatser av P. 
Nordmann, A. O. Freudenthal, J. Ahrenberg, Z. Schalin och 

O. Grotenfelt.) - LXIX + 243 sid., tr. 1902 3: - 

LII. -Finlands svenska vitterhet. 3. Valda skrifter af Jakob Frese 
med en teckning af hans lefnad och skaldskap, av Arvid 

Hultin. ~- CXIX + 218 sid., tr. 1902 4:50 

LIU. Katalog öfver Den svenska litteraturen i Finland samt arbe- 
ten pä främmande spräk af finländske författare eller ut- 
gifna i Finland 1896—1900. Utarbetad av H. Bergroth. - 

302 sid., tr. 1902 

LIV. 'Torsten Rudeen. Ett bidrag tili karolinska tidens litteratur- 

och lärdomshistoria, av Arvid Hultin. — IV -f 276 sid., tr. 1902 

LV. M. Calonii bref tili H. G. Porthan, utgivna av W. Lagus. — 

XI -1-449 + 91 sid., tr. 1902 

LVI. *Förhandlingar och uppsatser 16. — 1902. (Längre uppsat- 
ser av H. Pipping, R. Nordenstreng, O. Grotenfelt, A. Hultin, 

K. G. Leinberg.) - LXVII + 236 sid., tr. 1903 

LVII. *Bref, tai och andra skrifter af Mikael Choraeus, utgivna av 

Ernst Lagus. VIII + 400 sid., tr. 1903 4: 50 

LVIII. *Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 

1808—1809, av G. J. Ljunggren. — III + 153 sid., tr. 1903 . . 2:50 
LIX. Bidrag tili Eddametriken, av Hugo Pipping. — 118 sid., tr. 1903 3: 
LX. "-'Per Brahe. Illustrerad levnadsteckning, författad av P. Nordmann. 

— 520 sid., tr. 1903 6: 

LXI. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning I, av Werner 

Söderhjelm. — 468 sid., tr. 1904 6: 

LXII. *Joh. Ludv. Runebergs hundraärsminne. FestskriftSfebr. 1904. 

— 441 sid., tr. 1904 10: 

LXIII. • Förhandlingar och Uppsatser 17. — 1903. (Längre uppsatser av 

M. G. Schybergson, Gunnar Castren, Z. Schalin, F. Gustafsson, 
R. F. von Willebrand, K. G. Leinberg och G. A. Nordmann.) 

— LXIII + 408 sid., tr. 1904 4: — 

LXIV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. 

Första häftet. — XLII + 280 sid., tr. 1904 7: - 

LXV. -Finlands svenska vitterhet. 4. Den svenska vitterheten i 
Finland under stormaktstiden 1640 — 1720, av Arvid Hultin. 

— CCLXXXVIII + 230 sid., tr. 1904 6: - 

LXVI. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgiven av Fredr. 

Elfving och Georg Schauman. Första delen. Med en inledning 

av Georg Schauman. — LI + 400 sid., tr. 1904 4: — 

LXVII. Ridderskapets och Adelns Protokoll vid Borgä landtdag 

1809, utgivna av Elis Lagerblad. — 454 sid., tr. 1905 8: - 

LXVIII. =^Förhandlingar och Uppsatser 18. — 1904. (Längre uppsatser 

af W. Söderhjelm, A. Hultin, M. G. Schybergson och O. 

Andersson.) — XCVIII + 204 sid., tr. 1905 3:- 



LXIX. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgivna 
av P. Nordmann. I. Bref frän 1550—1650. — Stadens dom- 

böcker 1623—1639. - 252 sid., tr. 1905 3: 50 

LXX. *Bref och dagboksanteckningar af Georg August Wallin, 
utgivna jämte en levnadsteckning av Knut Tallqvist. — 

CXXXIV + 366 sid., tr. 1905 5: - 

LXXI. Ordbok över de östsvenska dialekterna av Herman Vendell. 

Andra häftet. — 588 sid., tr. 1905 5: — 

LXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgivna 
av P. Nordmann. II. Prosten Henrik Forsii biografi och 
skrifter. — 129 sid., tr. 1906 2: — 

LXXIII. 'Förhandlingar och Uppsatser 19. — 1905. (Längre upp- 
satser av R. Tigerstedt, M. G. Schybergson, P. Nordmann, 
A. Hultin, K. G. Leinberg och Yrjö Hirn.) — LXIV - 322 
sid., tr. 1906 3: 50 

LXXIV. 1. Minnespenningar öfver enskilda personer, födda eller 
verksamma i Finland, beskrivna av Mauritz Hallberg. ~ 
154 sid., tr. 1906 3: - 

LXXV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. 

Tredje häftet. — pp. 589—900, tr. 1906 5: — 

LXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgivna 
av P. Nordmann. III. Bref frän 1651 — 1697. Stadens dom- 

böcker 1639-1643. - 210 sid., tr. 1906 3: - 

LXXVII. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning II, av W. 

Söderhjelm. — 558 sid., tr. 1906 7: — 

LXXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 20. — 1906. - (Längre upp- 
satser av W. Ruin, R. Lagerborg, G. Heinricius, K. G. Lein- 
berg och G. Castren.) — LXV -[- 397 sid., tr. 1907 4: - 

LXXIX. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell. 

Fjärde häftet. pp. 901—1215 + 6 sid., tr. 1907 5: — 

LXXX. =• Äbo universitets lärdomshistoria. 10. Filosofin, av Th. Rein. 

— 326 sid., tr. 1908 3: 50 

LXXXI. *Förhandlingar och Uppsatser 21. — 1907. (Längre uppsatser 

av E. Wrangel, Th. Westrin, G. Heinricius, J. G. Nikander, 
L. F. la Cour, K. G. Leinberg, Ossian Grotenfelt, W. Söder- 
hjelm.) — LXXIV i- 397 sid., tr. 1908 4:- 

LXXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgivna 
av P. Nordmann. IV. Bref frän 1714—1796. 228 sid., 
tr. 1908 3: — 

LXXXIII. ^^Henrik Gabriel Porthan. Levnadsteckning, av M. G. Schy- 
bergson. Förra delen. - XIII + 281 sid., tr. 1908 3: - 

LXXXIV. Biografiska undersökningar om Anders Chydenius, av Georg 

Schauman. — XI +645 sid., tr. 1908 7: — 

LXXXV. *Sjukvärd och läkare under kriget 180^—1809, av K. E. Linden. 

— IX + 229 sid., tr. 1908 3: — 

LXXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgivna 

av P. Nordmann. V. Gamla Helsingfors 1550—1640, 184 

sid., tr. 1908 3: - 

LXXXVII. =^Elias Lönnrots Svenska skrifter, utgivna av Jenny af Forselles. 

I. Uppsatser och öfversättningar. — 355 sid., tr. 1908 ... 3: 50 

LXXXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 22. — 1908. (Längre upp- 
satser av G. Heinricius, A. Hultin, B. Sjöros.) — XCVIII + 

210 sid., tr. 1909 3: — 

LXXXIX. ===Josef Julius Wecksell. En studie av Arvid Mörne. 290 sid., 

tr. 1909 4: - 

XC. =^Svenska Litteratursällskapet i Finland 1885—1910. Minnes- 

skrift den 5 februari 1910. 194 + 138 sid., tr. 1910. ... 4:- 



XCI. Förhandlingar och Uppsatser 23. — 1909. (Längre upp- 
satser av E. Westermarck, G. Heinricius och P. Nordmann.) 

— XCIII -f 233 sid., tr. 1910 3: — 

XCII. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. 

Första bandet. Uppsatser av E. Liden, H. Pipping och R. 
Saxen. - 52 + 24+183 sid., tr. 1910 3: — 

XCIII. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgiven av Fredr. 
Elfving och Georg Schauman. Andra delen. Med ett förord 
av Georg Schauman. — XI + 390 sid., tr. 1910 4: — 

XCIV. *Det ekonomiska tidevarvet i Finlands litteraturhistoria. 
Ur odlingens hävder under frihetstidens senare del, av 
Arvid Hultin. — 384 sid., tr. 1910 5: — 

XCV. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. 
Andra bandet. Uppsatser av H. Pipping, T. E. Karsten, G. 
Cederschiöld, T. Torbiörnsson, S. A. Korff, Hj. Lindroth och 
R. Saxen. — 25 + 47+13 + 7 + 40+10+13 + 16+12 
+ 9 sid., tr. 1911 3: - 

XCVI. -Förhandlingar och Uppsatser 24. — 1910. (Längre upp- 
satser av Hj. Appelqvist, G. Heinricius, M. G. Schyberg- 
son, A. Lille, R. Hausen, E. Lagus och E. Holmberg.) — 

CXLV + 201 sid., tr. 1911 3: — 

XCVII. *Generalregister tili Svenska Litteratursällskapets i Finland 
Förhandlingar 1885—1909 av Alexander Boldt. — 127 sid., 

tr. 1911 2: — 

CCVIII. '•'Henrik Gabriel Porthan. Levnadsteckning, av M. G. Schy- 

bergson. Senare delen. — VIII + 574 sid., tr. 1911 5: — 

XCIX. *Elias Lönnrots Svenska skrifter, utgivna av Jenny af For- 
selles. II. Bref, anteckningar och reseskildringar. — XXX + 

580 sid., tr. 1911 5: — 

C. *Historiska uppsatser. — X + 242 sid., tr. 1911 3: — 

CI. 'Skildringar frän Äbo Akademi 1808 — 1828 av G. Heinricius. 

- XII + 213 sid., tr. 1911 3: - 

Cli. Brevfrän Henrik Gabriel Porthan tili samtida, utgivna av 

Ernst Lagus. — VIII + 131 sid. stor 8:o, tr. 1912 3: — 

cm. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. 
Tredje bandet. Uppsatser av L. Fr. Läffler, Bruno Sjöros, 
Nat. Beckman, Erik Noreen, Hj. Lindroth, H. Pipping och 
Rolf Nordenstreng. — 65 + 6+16+12 + 6 + 9-f-4 + 32 
+ 4+16 sid., tr. 1912 3: — 

CIV. Katalog öfver Den svenska litteraturen i Finland samt 
arbeten pä främmande spräk af finländske författare 
eller utgifna i Finland 1901—1905. Utarbetad av Emil 
Hasselblatt. — 369 sid., tr. 1912 4: — 

CV. -Förhandlingar och Uppsatser 25. — 1911. (Längre upp- 
satser av V. T. Rosenqvist, Arvid Hultin, Werner Söderhjelm, 
Reinh. Hausen, Kurt Anteli, A. A. A. Laitinen, Hugo Pipping 
och Selma Lagerlöf).— CXXXIV + 303 sid., tr. 1912 .... 4: — 

CVI. *Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angäende 
finska förhällanden vid medlet av 1800-talet. I. Över- 
sättning av Walter Groundstroem. — XIV -f 324 sid., 
tr. 1912 

CVII. Släktbok, utgiven av Atle Wilskman. 1:1. — 4+156 sid. 

Stor 8:o, tr. 1912 5: 

CVIII. *Finska Kadettkären och dess kamratskap af G. A. Gripen- 
berg. — XVI + 437 sid., tr. 1912 

CIX. *Anteckningar om Immanuel Ilmoni. EnHgt bref och dag- 
böcker af G. Heinricius. — XVI + 330 sid., tr. 1912 



cx. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. 
Fjärde bandet. Uppsatser av L. Fr. Läffler, Th. Hjelmqvist, 
Hj. Lindroth, E. Noreen, Nat. Beckman. — 124 + 5 + 43 

+ 2 + 5+18 + 59 sid., tr. 1913 3: - 

CXI. 'Finlands svenska vitterhet. 5. Gustaf Filip Creutz, av 

Arvid Hultin IX + 383 +117 sid., tr. 1913 5: - 

CXII. =^Förhandlingar och Uppsatser 26. — 1912. (Längre upp- 
satser av Gunnar Castren, R. Hausen, A. Mörne, Ruth Hed- 
vall, H. Hultin, J. Tegengren, C. Synnerberg och Y. Hirn). — 
LXXXVII + 368 sid., tr. 1913 4: -. 

CXIII. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. i 

Femte bandet. Uppsatser av Birger Nerman, T. E. Karsten, 1 

H. Bergroth, L. Fr. Läffler, Hugo Pipping. - 13 + 12 + 21 
+ 52 + 95 + VII + 18 + 2 sid., tr. 1914 3:- 

CXIV. Pehr Kalms brev tili samtida. ]. Pehr Kalms brev tili J 

G. F. Mennander, utgivna av Otto E. A. Hjelt och Alb. j 

Hästcsko. - XIV + 398 sid., tr. 1914 4: - 

CXV. Törhandlingar och Uppsatser 27. — 1913. (Längre upp- 
satser av Arvid Hultin, T. E. Karsten, Herman Hultin, P. 
Nordmann och O. F. Hultman.) -- CIV + 264 sid., tr 1914 4: - 

CXVI. -Frän samhällslifvet i Äbo 1809—1827. Kultur- och person- 
historiska skildringar av G. Heinricius. — XV + 236 sid., 
tr. 1914 , 3: - 

CVII. Släktbok, utgiven av Atle Wilskman. 1: 2. — 4 + 156 sid. 

Stor 8:o, tr. 1914 5: - 

CXVII. Skrifter av C. G. Estlander. I. Uppsatser om Johan Ludvig 

Runeberg. — XII + 528 sid., tr. 1914 5: - 

CXVIII. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping. 
Sjätte bandet. Uppsatser av Nat. Beckman, Jöran Sahlgren, 
Hugo Pipping, Bruno Sjöros. —32 + 7 + 21 + 44 + 56 sid., 
tr. 1914 3: - 

CXIX. 'Utdrag ur J. Grots brevväxling med P. Pletnjov angäende 
finska förhällanden vid medlet av 1800-talet. II. Övcr- 
sättning av Walter Groundstroem. — 397 sid., tr. 1915 ... 4; - 

CXX. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgifven af Frcdr. 
Elfving och Georg Schauman. Tredje delen. Med en in- 
ledning av Georg Schauman. - XXII + 428 sid., tr. 1915 . 4: - 

OBS. De med * utmärkta tomerna hava utdelats at alla medlemmar 
de övriga endast at stiftare. 



Tillkännagivande. 

Personer, som önska inträda i Svenska litteratursällskapet, 
kanna anmäla sig hos Sällskapets skattmästare, professor A. 
Wallensköld, Västra Hamngatan 5, ävensom hos dess ombudsmän 
i landsorten. Sällskapets medlemmar fördelas i tre kategorier: 
„stiftande medlemmar" , vilka inbetala 200 mark eller därutöver, 
„ständiga medlemmar" , vilka en gäng för alla erlägga 100 mark, 
sami „ärsmedlemmar" , vilka betala 10 mark ärligen i tolv ars 
tid, varefter de överföras tili ständiga medlemmar. Ständiga med- 
lemmar ooh ärsmedlemmar kanna övergä tili stiftare genom att i 
enlighet med en därför appgjord tariff inbetala differensen me lian 
stiftareavgiften 200 mark ooh det som de tidigare erlagt tili Säll- 
skapet. Stiftande medlemmar äga rätt att erhälla samtliga at- 
kommande tomer av Sällskapets skrifter. Ständiga medlemmar 
och ärsmedlemmar fä alla „Förhandlingar ooh Uppsatser" och pä 
särskild anhällan även skriftserien „Stadier i nordisk filologi" , men 
av de övriga skrifterna blott de mera popalära; dock kanna de 
för halva priset tillösa sig även de andra skrifterna. Nyinträ- 
dande stiftande medlemmar erhälla anna gratis nägra fä f orat at- 
komna tomer, av vilka ett större antal exemplar finnes i arkivet. 
Rekvisitioner adresseras tili Sällskapets arkivarie, lektor Elis 
Lagerblad, Helsingfors, Svenska normallyceum, Unionsgatan 2. 

Med Svenska litteratarsällskapet i Uppsala har överens- 
kommelse ingätts, att i detsamma mot erläggande av endast halv 
avgift eller kr. 2: 75, postportot inberäknat, kanna inträda med- 
lemmar av Svenska litteratarsällskapet i Finland, vilka där- 
igenom bliva delaktiga av det i Sverige verkande Sällskapets 
skrifter. Ocksä äga medlemmarna av bägge Litteratarsällskapen 
rätt att för halva priset tillösa sig de bäda Sällskapens äldre 
skrifter, ifall det äterstäende lagret sädant medgiver. Ständiga 
medlemmar av Uppsalasällskapet kanna Litteratarsällskapets i 
Finland medlemmar bliva, om de sä önska, mot en avgift en 
gäng för alla av 50 kronor. Inträdessökande äga anmäla sig 
hos lektor Lagerblad. 



J 




14 DAY USE 

RETURN TO DESK FROM WHICH BORROWEI 

LOAN DEPT. 

Thls book is due on the last date stamped below, or 

on die date to which renewed. 

Renewed books are subject to immediate recall. 



MAKl(il96g I 



^»^ 



M^ ti 9'GO ^P^ 



j ^cM C"--^' 



sjr\it 



kJiU 



BECCIR. MÄ/26 7> 



LD 21A-45m-9,'67 
(H5067sl0)476B 



General Library 

University of California 

Berkeley 





U. C. BERKELEY LIBRARIES 




CDSElfllEöT 








r